Ordklasser - Stp - Uppsala universitet

ADJEKTIV
UPPSALA UNIVERSITET
Inst. för lingvistik
Niklas Edenmyr
Grammatik, 5p.
Semantiska kriterier.
o betecknar egenskaper eller tillstånd hos saker, personer eller företeelser., t.ex.
(en) röd näsa, (en) vilsen människa, (en) djup sömn.
o tillhandahåller ytterligare information om en referent, t.ex. Kolla gubbens
näsa! Den är ju helt röd.
Syntaktiska kriterier.
o uppträder som attribut i nominalfraser, t.ex. en ruskigt ful och dyr polotröja.
o uppträder som predikativ, t.ex. Expediten är jobbig.
Morfologiska kriterier.
Svenska adjektiv har två slags böjningar: kongruensböjning och
komparationsböjning.
o kongruens: adjektivet ”rättar sig” efter nominalfrasen och/eller huvudordet i
nominalfrasen. Följande ordnade ”regler” kan beskriva kongruensböjningen
hos adjektiv i svenska:
om det är bestämt får adjektivet ändelsen -a (om det är ”han-genus” får
det ändelsen -e), t.ex. den röda tröjan, det stora hålet, den söte gossen.
om det är pluralis får adjektivet ändelsen -a, t.ex. två röda tröjor, två
stora hål, två söta gossar.
om det är neutrum får adjektivet ändelsen -t, t.ex. ett stort hål.
annars ingen ändelse
o komparation: komparationsgraderna komparativ och superlativ används för
att säga att något har en egenskap i större utsträckning än något annat.
positiv komparativ superlativ
-ø -are, -re -ast, -st
röd rödare rödast
dålig sämre sämst
stor större störst
ø mer mest
spännande mer spännande mest spännande
partysugen mer partysugen mest partysugen

RÄKNEORD
I svenskan (och många andra språk) finns två typer av räkneord
o grundtal, som betecknar antal, t.ex. två, nio, hundrasextiofem
o ordningstal, som betecknar plats i en sekvens, t.ex. andra, nionde,
hundrasextiofemte
Räkneorden påminner om adjektiv.
o grundtal fungerar som attribut i nominalfraser (två hundar) och som
predikativ (Vi är nio)
o ordningstal fungerar som attribut (den hundrasextiofemte gången)
ADVERB
Adverb är en ordklass med en brokig samling ord som har det gemensamt att de
normalt fungerar som adverbial
Semantiska kriterier:
o uttrycker avgränsningar i tid och rum, t.ex. här, bakom, nu.
o uttrycker sätt, grad och intensitet, t.ex. vackert, ganska snabbt, mycket roligt.
o uttrycker modalitet, t.ex. troligen, olyckligtvis.
o uttrycker negering, t.ex. inte.
Syntaktiska kriterier:
o uppträder som beskrivande adverbial, t.ex. Han talar långsamt/otydligt/roligt.
o uppträder som avgränsande adverbial, t.ex. De åkte söderut/bort/hit.
o uppträder som satsadverbial, t.ex. Han kommer inte/knappast/möjligen, Han
är nämligen bortrest, Redan igår åkte han.
o uppträder som bestämningar till adjektiv, t.ex. en mycket ful polotröja, Min
plånbok är nästan tom, En ofta förekommande missuppfattning.
o uppträder (mer sällan) som attribut, t.ex. Bussen söderut har kört av vägen,
Polotröjorna nuförtiden är för dyra.
Morfologiska kriterier:
o avleds produktivt med ändelsen -t från adjektiv, t.ex. snabb – snabbt, trolig –
troligt.
o avleds med ändelsen -(lig)en från adjektiv, t.ex. ny – nyligen, möjlig –
möjligen.
o vissa adverb kan kompareras (normalt adverb som är avledda från adjektiv),
t.ex. fort – fortare – fortast, dåligt – sämre – sämst.
o andra adverb är oböjliga, t.ex. inte, mycket, aldrig.

PREPOSITIONER
Semantiska kriterier:
o uttrycker ofta position eller riktning i rummet eller tiden, t.ex. på bordet, till
huset, framför soffan, innan middagen, sedan den dagen.
o uttrycker sätt eller medel (instrumentala), t.ex. med kniven/blotta ögat, genom
telepati, på engelska, under tystnad.
o uttrycker orsak och syfte, t.ex. Jag vet av erfarenhet, Han sprang för livet, Han
skämdes över sina ord.
Syntaktiska kriterier:
o fungerar som huvudord i prepositionsfras (preposition + nominalfras)
Morfologiska kriterier:
o oböjliga
Preposition betyder ’något som placerats före’, men det finns många språk där
”preposition” placeras efter nominalfrasen, man talar då om postpositioner. En
samlingsterm för både pre- och postpositioner är adpositioner.
KONJUNKTIONER
Konjunktioner används för att samordna ord, fraser eller satser. Tidigare kallades de
för ’samordnande konjunktioner’ för att skilja dem från subjunktioner eller
’underordnande konjunktioner’ som de kallades tidigare.
Semantiska kriterier:
o visar att konstituenter eller satser är likvärdiga
Morfologiska kriterier:
o oböjliga
Syntaktiska kriterier:
o kopplar samman två eller fler likvärdiga ord, t.ex. vatten och bröd, hit och dit,
billig och bra, torsdag eller fredag, vinna eller försvinna.
o kopplar samman två eller fler likvärdiga fraser, t.ex. en liten pojke och en stor
hund, (Han) sprang fort och stannade aldrig.
o kopplar samman två eller fler likvärdiga satser, t.ex. Jag tror på tomten och
Lisa tror på änglar.

SUBJUNKTIONER
Tidigare alltså kallade ’underordnande konjunktioner’ och räknas traditionellt till
ordklassen konjunktioner. Subjunktioner kopplar samman en underordnad sats till en
annan sats.
Semantiska kriterier:
o visar att en sats är underordnad en annan sats, t.ex. Han reser, om du vill.
o kan uttrycka t.ex. temporal betydelse med innan, då, när, t.ex. Det dröjde
länge, innan han kom.
Morfologiska kriterier:
o oböjliga
Syntaktiska kriterier:
o inleder bisatser
INTERJEKTIONER
Semantiska kriterier:
o utropsord som förmedlar känslouttryck (utrop, hälsningar, svordomar mm),
t.ex. aj, fy, usch, hej, skål, bravo, fan, halleluja, hurra
o (ljud-)imitationer (onomatopoetiska ord), t.ex. bom, pang, vips, mjau
o svarsord, t.ex. ja, jo, jaså, nej
Morfologiska kriterier:
o oböjliga
Syntaktiska kriterier:
o står utanför det traditionella syntaktiska analysen
o kan fungera som en självständig mening, t.ex. Hej!
o kan fungera som ett fritt meningsled, t.ex. Hallå, kom tillbaka!
o kan fungera som ett objekt, t.ex. Hon sa ja.
o kan fungera som adverbial, t.ex. Han satte sig pladask.

VERBPARTIKLAR
Verbpartiklarna räknas ibland till prepositioner. Meningen nedan kan ha två
tolkningar:
Sjömannen hoppade på båten.
I den ”prepositionella tolkningen” står sjömannen på däck och hoppar upp och ner. I
”partikeltolkningen” hoppar sjömannen från land över till båten. Skillnaden är tydlig i
talspråk, då betoning på hoppade ger den ”prepositionella tolkningen” medan betoning
på på ger ”partikeltolkning”.
Semantiska kriterier:
o hänger nära samman med verbet, påverkar verbets betydelse
Morfologiska kriterier:
o oböjliga
Syntaktiska kriterier:
o tryckstark partikel som följer verb
o kan ofta bilda sammansättningar, t.ex. visa ut – utvisa