Remissvar: Utredningen (Jo 2009:02) översyn av ... - iFokus

Som det ovan benämns lägger djurskyddsinspektörer gärna över ansvaret för hemlösa
katter på fastighetsägarna genom att klassa hemlösa katter som olägenhet för
människors hälsa, vilket enligt miljöbalken är fastighetsägarens ansvar att åtgärda.
Någon enstaka hemlös katt ger inte upphov till olägenhet för människors hälsa. Med
olägenhet för människors hälsa avses, enligt Miljöbalken, störning som enligt medicinsk
eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan menligt och som inte är ringa eller helt
tillfällig (9 kap 3 § MB). Dessutom förbiser man att djur som far illa i första hand är ett
djurskyddsärende som ska handläggas av antingen polis eller länsstyrelse.
Ännu oftare sker det att inspektörer lägger ansvaret för hemlösa katter på den som har
börjat mata den hemlösa katten. Detta genom att hänvisa till att regeringen i
propositionen om djurskyddslag mm. anger att ansvaret för att djuren behandlas väl och
skyddas mot lidande primärt åvilar varje enskild människa som har djuret i sin vård. 2
Att denna synpunkt bara är en lagtolkning framkommer bland annat ur ett rättsfall i
Hovrätten. Enligt denna dom anses herrelösa katter som matas av någon inte vara
dennas husdjur. (Hovrätten för Västra Sverige, Avd 5, Rotel 52, dom 2002-04-19 i mål
B 2542-01).
I 9 § djurskyddslagen anges det inte vem det åligger att sörja för att ett sjukt djur får
nödvändig vård. I förarbetena yttrar departementschefen som sin mening att det ligger i
sakens natur att det är ägaren till djuret och den som på annan grund innehar eller
förfogar över djuret som är ansvarig för att bestämmelserna i djurskyddslagen åtlyds.
Vidare anser departementschefen att skyldigheterna enligt lagen inte kan sträcka sig
utöver den kretsen. 3
Vi anser det som en omvänd rättsordning att en tillsynsmyndighet lägger ansvaret för
katter som har kommit ur ägarens besittning på den som matar det herrelösa djuret,
utomhus, under en begränsad tid. Man förfogar ju inte självvald över djuret genom
avtalat övertagande av vård från djurägaren. I praktiken kan det mycket väl hända att
katten påträffas en helgdag medan djurskyddsinspektören inte går att nå. Polisen brukar
inte prioritera hemlösa katter särskilt högt och vägrar ibland att befatta sig med sådana
ärenden överhuvudtaget, vilket betyder att man skulle lämna ett djur utan mat i ett antal
dagar för att undvika att en myndighet lägger ansvaret för den hemlösa katten på den
enskilde.
I motsats till djurskyddstillsynen, som flyttats från kommun till länsstyrelse, stannar
hälsoskyddstillsynen kvar hos kommunen. Detta innebär, om ärenden som handlar om
grupper med hemlösa katter skulle klassas som olägenhet för människors hälsa, att
dessa ärenden kommer att handläggas av kommunerna. Frågan är då om det kommer att
vägas in djurskyddsaspekter i handläggningen. Idag hänvisar djurskyddskontrollanter
från länsstyrelsen i Västra Götaland till saneringsbolag när det gäller ärenden med
hemlösa katter (genom att klassa dessa ärenden som olägenheter för människors hälsa),
utan att vidare handlägga ärendet som ett djurskyddsärende. Göteborgs Katthjälp tycker
att denna utveckling är skrämmande och att detta tillvägagående ur juridisk och etisk
synpunkt är oacceptabelt. Jordbruksverket kunde inte besvara vår fråga om detta
tillvägagående är juridiskt hållbart eller inte. 4
Regering anför i propositionen om tillsyn över hundar och katter, i den mån brister i
skötseln inte orsakar problem för omgivningen, att det i sådana fall i första hand är fråga
2 prop. 1987/88:93 sid. 15
3 Prop. 1987/88:93, s. 55
4 Skriftligt kommunikation med SJV, augusti 2008
Sida 2 av 25