Untitled - Helda

114 A. W. Granit, Om fjällemmeln och dess vandringar.
och ängsbackar och äfven åkrar, där den då förstör brädden.
Är marken icke tillfrusen händer det väl någon gång att den
fördärfvar gräsrötterna, men öfver hufvud taget skadar den föga
ängarna. Komma skarorna däremot öfver hö- och renlafsstackar
blifva de landtmannen dyra vintergäster.
Ehuru nästan ett arktiskt djur är lemmeln i långt högre
grad, än man kunde tro, beroende af temperaturen. Detta på-
visades och bevisades redan 1840 af Martins 5
) och något senare,
eller år 1851, af Schmidt i hans arbete »Bilder aus dem Nor-
den» men deras åsikt har icke vunnit understöd. Emellertid
påstå lappar och andra renskötare att man allmänt anträffar
döda exemplar af fjällmusen, där snöstormarna blottat jordytan
och djuren råkat utom det skyddande snötäcket. Ungefär samma
uppfattning synes Fellman hyst då han säger
att de »ofta dö
under snön» 2
). »Sin vinterboning», yttrar han vidare, »tågade
helst där djup snö är, där gräfva de under gräsvallen kanaler,
förmodligen för att skydda sig för köld». Ofvanpå snötäcket
uppehåller lemmeln sig icke, om ej på våren, och ombyter där-
för ej heller till vintern dräkt.
Hvad jag sett uppgifvas endast hos Brehm är, att fjällmössen
i likhet med flere Arvicola-artev om vintern på marken
göra sig reden af hö och mjuka
örter. Sådana »heinälakkia»
som finnarna kallade dem, förekommo i stor myckenhet där
lemmeln öfvervintrat. Pleske 3
) säger att den tillbringar vintern
och lägger sina ungar i samma bo, men långt ifrån att vara
regel synes detta endast vara ett undantagsfall. Sommarbona
äro vanligen belägna under jordytan och alltid i närheten af
vattendrag eller sumpmarker 4
).
Den omständighet,
att lemlarna
inreda åt sig »vinterboningar» talar för att de ej emotstå större
köld. Måhända förklaras ock häraf i någon mån, hvarför de
J
) Anf. st.
och mycket».
2 ) Fellman. J. Bidrag till Lappmarkens
3 ) Anf. st. s. 59.
4 ) Däraf törhända uppgifterna
fauna. Suomi 18-17. s. 258.
alt lemmeln sommartid »dricker ofta