Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
162 Societas pro Fauna et Flora Fennica 1871—1896.<br />
rödjats. Helt visst är vår kännedom af både fauna och flora<br />
nu långt mer omfattande och grundlig än för 25 år sedan, och<br />
våra förbindelser med utlandets vetenskapliga institutioner ojemförligt<br />
mycket större.<br />
Men ännu återstå många luckor att fylla, och med den<br />
framåtskridande tiden stegras äfven anspråken i öfrigt på Säll-<br />
skapets prestationer. Flere sedan gammalt kultiverade tegar<br />
måste derför ånyo plöjas upp, och på andra områden, som<br />
ligga orörda, måste mark brytas. Allaredan i följd häraf måste<br />
en arbetsfördelning införas i allt större omfattning; ty ett stort<br />
antal ämnen äro af den beskaffenhet, att de kunna utforskas i<br />
enlighet med tidens fordringar allenast om de behandlas af specialister.<br />
Arbetets stigande intensitet och omfattning äfvensom den<br />
ansenliga geografiska vidden af vårt forskningsområde förutsätta<br />
med nödvändighet att antalet arbetare ständigt skall tillväxa.<br />
Och härvid framställer sig sjelfmant en fråga af allvarlig art:<br />
skall Sällskapet äfven framdeles mäkta samla och utbilda samt för-<br />
öka det förråd af krafter, som tiden ovillkorligen kommer att begära<br />
af detsamma? Att utan vidare besvara frågan jakande kunde före-<br />
falla vågadt; fastmer kräfver frågan betänksam öfverläggning. Det<br />
har redan gifvits tider, då bland den yngre generationen varit brist<br />
på fullt qvalificerade exkurrenter. Delvis är väl detta en följd<br />
af den ytterst undanskjutna ställning, som naturalhistorien be-<br />
klagligtvis numera intager i skolan, och af den ringa insigt i<br />
ämnet de nya akademiska medborgarena derföre äga. Och<br />
uppenbarligen ligger en annan orsak deri, att vid Universitetet<br />
krafterna nu för tiden måste riktas jemväl åt andra naturhisto-<br />
riska håll, än faunan och Horan, nemligen åt anatomi, fysiologi<br />
m. m. Visserligen har Sällskapet årligen rekryterat sig med<br />
omkring 8 nya medlemmar, och hela antalet uppgår till flere<br />
hundra. Men de mera aktiva medlemmarna äro fåtaliga. Och<br />
ledsamt nog hafva de flesta, sedan de lemnat Universitetet, ej<br />
längre egnat stor uppmärksamhet åt saken. I sjelfva verket äro<br />
nemligen de personer helt få, hvilka utom Universitetet hålla<br />
på med hithörande arbeten.<br />
Dessa omständigheter innebära förvisso en kraftig maning<br />
för enhvar till alll större ansträngningar och hängifvenhel för