För- och nackdelar med markplattor av natursten - SLU

DISKUSSION KRING STUDIEN
I följande stycke kommer olika aspekter av användandet av naturstensplattor i offentlig
gatumiljö att diskuteras och analyseras. Detta blir en slags sammanfattning och redogörelse
över vilka slutsatser som kan dras av studien som helhet. Analyser och diskussioner har sin
främsta inriktning mot de skador och problem som förekommer inom studerade objekt samt
beläggningens funktionalitet med både positiva och negativa egenskaper. Tanken är
följaktligen att diskussionen ska försöka ge svar på aktuellt examensarbetes frågeställningar,
enligt nedanstående:
Vad fungerar bra vid användning av markplattor i natursten i utemiljö/gatumiljö?
Varför?
Vad fungerar mindre bra vid användning av markplattor i natursten i
utemiljö/gatumiljö? Varför?
Vilka skador och problem är frekvent förekommande på ytor belagda med
naturstensplattor?
Till hur stort hinder för ytans tänkta funktion är dessa skador?
Frekventa skador eller problem och dess troliga orsaker
Utspjälkningar: Uppkommer på plattor som ligger tätt ihop och ”gnager” varandras kanter.
Under platsbesöken och de okulära besiktningarna har utspjälkningar endast konstaterats på
plattor där fogarna i beläggningen varit alltför smala eller obefintliga. Orsaken till dessa smala
fogar är i de flesta fall avsaknad av fogsand. Bristen på fogsand är troligen sopmaskinen i
allmänhet skyldig till. Sopningen, som förekommer på de flesta av de studerade objekten, tar
med sig sanden upp ur fogarna. De tomma fogarna gör det möjligt att flytta plattorna ur
position, vilket sker vid någon sorts påkänning. Vid fortsatta påkänningar och belastningar,
vanligen från fordon, börjar de nu tätt liggande plattorna spjälka bort varandras kanter.
Sprickor: Har i studien varit den mest frekvent förekommande skadan. Ett resultat man kan
finna stöd för i litteraturstudien. Som beskrivits i samband med de tekniska egenskaperna har
natursten en låg böjdraghållfasthet. Denna böjdragpåkänning inträffar i samband med
fordonstrafik, särskilt om plattan inte vilar på ett helt plant underlag. Vid tillräcklig belastning
från fordon eller liknande uppstår brott på plattan och en spricka framträder. Känsligheten
ökar enligt litteraturen inte bara med ojämnt underlag utan också med plattans längd. Vilket
också stämmer överens med studerade objekts skadebild, där de allra flesta plattor är av mer
eller mindre rektangulärt mått och väldigt få är kvadratiska.
Sättningar: Som nämnts tidigare kan sättningar bidra till att plattor knäcks, på grund av att
underlaget förändrats och inte längre är plant. Problemet förekommer storleksmässigt i
varierande utbredning. Den vanligaste orsaken till dessa ojämnheter i beläggningen torde vara
att underlaget av någon anledning inte blivit tillräckligt kompakterat. En sådan anledning kan
vara svårigheter att komma åt att packa underlaget ända intill diverse installationer i marken.
Exempel på detta kan ses i figur 36, där underlaget så småningom antagligen sjunkit ihop med
resultatet att plattan hamnar på en lägre höjd än omgivande beläggning. En snubbelkant har
uppstått. Runt större nedstigningsbrunnar används ofta smågatsten som klarar av att jämna ut
höjdskillnaden på ett annat sätt.
- 36 -