Untitled - Helda

72 A. Palmgren, Cerastium glutinosum o. Ver. longif. X spicata.
7. II. 1920.
(1899) samt ett par holmar i Lemland (1902) först fastslogs,
har under årens lopp ett rätt betydande antal fyndorter
tillkommit. Uppgifterna i del II (1915) af mina „Studier
öfver löfängsområdena på Åland. Ett bidrag
men om vegetationen och floran på torr och på frisk kalk-
till kännedo-
haltig grund" (Acta Soc. pro F. et Fl. Fenn., 42, n:o 1) in-
beräknade, äro mig följande fyndorter bekanta.
Sottunga: Mosshaga (1919); Lemland: Nåtö och Skobbholm
(1902), Jersö, Granö och Asko (1907), Björkö, Röd-
grund, Inre Kalfskäret, Slätholm och Slätskär (1919); Jomala:
Möckelö (1899); Hammarland: Äppelö, Granskär (1919);
Eckerö: Finbo, Rönnskär samt Rönnskärsgrundet (1919);
Geta: Isaksö (1919), Höckböle holme (1914).
2. Veronica longifolia L. X spicata
L. Såsom af dr
H. Lindbergs meddelande ofvan framgår, insamlades
denna hybrid af mig på Lemland: Idholm sommaren 1907.
Formen uppträdde här i stor ymnighet på back- och berg-
knallar samt bergsafsatser. Då min första tanke var, ntt
en hybrid af Veronica longifolia och V. spicata förelåg, tillvaratogs
ett betydande material, omfattande exemplar med
dragning åt såväl V. longifolia som V. spicata. Då emeller-
tid verklig V. longifolia på ön helt och hållet saknades, har
jag senare dragit formens hybrida natur i tvifvel och tänkt
mig möjligheten af en stor variationsvidd hos V. spicata.
Tydligen under intryck däraf ha exemplar under namn af
V. spicata inlämnats till Finska museet. En afsedd närmare
granskning
af materialet har för andra arbeten tillsvidare
ej blifvit verklighet. Herr Lindbergs senare bestämning
är emellertid tvifvelsutan riktig. Helt visst uppträder denna
hybrid på Åland som själfständig art. Under mina senare
exkursioner på Åland ha ofta af V. spicata anträffats former,
afvikande från typen, men med starkare eller svagare habi-
tuella likheter med V. longifolia. Sannolikt har, åtminstone
ofta, ej V. spicata, utan den nu ifrågavarande hybriden i
verkligheten förelegat.