12.08.2013 Views

Erbjudande! - Trelleborgs Allehanda

Erbjudande! - Trelleborgs Allehanda

Erbjudande! - Trelleborgs Allehanda

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

Fredag 29 april 2011<br />

Marta (Magdalena Poplawska) förälskar<br />

sig i Ali (Simon Kassianides) som flytt<br />

till Sverige från Algeriet. FOTO: SF<br />

Starkt om<br />

kvinnlig<br />

utsatthet<br />

BETWEEN 2 FIRES<br />

Genre: Drama<br />

Premiär: 29 april 2011<br />

Med: Magdalena Poplawska, Simon<br />

Kassianidis, Fredrik Ohlsson<br />

Regi: Agnieszka Lukasiak<br />

TTTT<br />

■ Ibland blir jag illamående över<br />

alla mina valmöjligheter. Över<br />

alla privilegierna som följer<br />

med att vara vit medelklass med<br />

svenskt medborgarskap – privilegier<br />

som jag inte har gjort något<br />

för att förtjäna, och som jag enkelt<br />

förde vidare till mitt barn bara genom<br />

att föda honom.<br />

Marta, huvudpersonen i dramat<br />

”Between 2 fires”, har inte samma<br />

tur. Som tonåring i Vitryssland<br />

blir hon ensamstående mamma<br />

och flyttar in hos en man som går<br />

med på att ge henne tak över huvudet<br />

i utbyte mot sex. När han<br />

bestämmer sig för att sälja Martas<br />

tioåriga dotter Ania till en maffiastyrd<br />

bordell måste de fly, och<br />

med ett fotografi av barndomsvännen<br />

Gosias fina Norrlandsvilla<br />

i fickan tar Marta sikte på Sverige.<br />

De hamnar på en flyktingförläggning<br />

och i väntan på asylbeskedet<br />

möter Marta den stora kärleken.<br />

Ali har flytt från Algeriet<br />

och bär på en svår sorg, och mellan<br />

dem uppstår en passionerad<br />

förälskelse. Men att bli kär i en annan<br />

flykting är ödesdigert för den<br />

som inte har uppehållstillstånd.<br />

Agnieszka Lukasiaks första<br />

spelfilm är ett starkt drama med<br />

stora insatser, om utsatthet och<br />

uthållighet, om förnedring och<br />

passion. Sexualiteten går som en<br />

röd tråd genom filmen, när Marta<br />

först tvingas sälja sig för att rädda<br />

sitt barn, och sedan gör sin kropp<br />

till sin egen i mötet med Ali.<br />

Magdalena Poplawska gör en<br />

fin insats i huvudrollen, det är<br />

hennes känslokast – från skräck<br />

till hopp och tillbaka igen – som<br />

präglar hela stämningen i filmen.<br />

Filmen visar på bristerna i det<br />

svenska flyktingmottagandet,<br />

med stelbent byråkrati och flyktingförläggningar<br />

fulla av trasiga<br />

människor. Men den är inget debattinlägg.<br />

Regissören har inga<br />

lösningar att erbjuda, bara ett inkännande<br />

porträtt av en människa<br />

som du och jag, med lika stor<br />

– eller lika liten – rätt till trygghet<br />

och kärlek.<br />

KARIN SVENSSON/TT SPEKTRA<br />

■ FREDAGSKRÖNIKAN<br />

Anna<br />

Hjelm<br />

Klubben endast<br />

för de utvalda<br />

Att organisera sig i klubbar<br />

och grupper skapar en känsla<br />

av samhörighet och lojalitet<br />

även för vuxna. Att exkludera<br />

andra ger en ytterligare dimension<br />

och kan bidra till att skapa en slags välbehagskänsla<br />

hos den lycklige inkluderade.<br />

Den som valts in där de flesta valts<br />

bort känner sig utvald och sedd.<br />

De kriterier som utgör basen för urvalsprocessen<br />

varierar, liksom svårigheten<br />

att få tillträde. Tillgång till fin koja,<br />

ficklampa eller picknickmat kan vara<br />

synnerligen avgörande för medlemskap<br />

i barnslig spionageverksamhet. Intellektuella<br />

meriter, idrottsintresse, utseende<br />

eller festfixarkompetens kan spela<br />

in i grupper för vuxna. En del, som presidentmakarklubben<br />

Skull & Bones eller<br />

frimurarorden är anrika och världsberömda.<br />

En del, som min gymnasieförening<br />

FFF (Föreningen för Fredags<br />

Folle) är mindre beryktade men icke desto<br />

mindre givande.<br />

Det finns en klubb jag är mycket<br />

nyfiken på, som jag aldrig kan bli<br />

medlem i trots att inträdeskraven<br />

är förhållandevis låga. Man behöver<br />

faktiskt inte ha några särskilda kvaliteter<br />

alls förutom en enda avgörande<br />

sådan: Man måste vara man.<br />

Internt<br />

”Poängen är<br />

att det, precis<br />

som i fight<br />

club, finns<br />

en tydlig regel<br />

som säger<br />

att vad som<br />

händer i male<br />

bondingklubbenstannar<br />

i male<br />

bondingklubben.<br />

Vi kan aldrig<br />

veta vad<br />

det egentligen<br />

går ut på,<br />

bara att det<br />

inger en djup<br />

känsla av tillfredsställelse<br />

hos det motsatta<br />

könet.”<br />

Alla killar med hyfsad social begåvning<br />

och alla tjejer som någon gång<br />

varit tillsammans med en sådan kille,<br />

vet att det händer någonting mystiskt<br />

och oförklarligt så fort män umgås<br />

i grupper om fler än två. Det kalllas<br />

male bonding, ett fenomen som<br />

jag tror saknar motsvarighet i kvinnliga<br />

bekantskapskretsar.<br />

De talar inte om det. Frågar man<br />

vad som var så roligt med att spendera<br />

osedvanligt lång tid med grabbarna på<br />

camping i skogen, jakt, fiske, whiskeyprovning,<br />

tv-spelsmarathon eller dylikt,<br />

får man ofta en oförstående blick och<br />

något slags obegripligt läte till svar.<br />

Källor från insidan vittnar dock om<br />

att denna gruppdynamik är absolut<br />

nödvändig för många män. Det naturliga<br />

i flockbeteendet skapar en<br />

sfär av trygghet.<br />

I den innersta kretsen kommer saker<br />

och ting upp till ytan som legat<br />

dolda i det offentliga; kanske delar<br />

man med sig av sina känslor, kanske<br />

sitter man bara tyst. I vissa kretsar<br />

dricker man öl och diskuterar traktormodeller,<br />

i andra pratar man om<br />

konst. Kanske törs man erkänna att<br />

man inte förstod djupet i den hypade<br />

teaterpjäsen, kanske vågar man<br />

KULTUR & NÖJEN B7<br />

Jag har alltid velat vara med i en hemlig klubb. När jag var<br />

liten hade jag och några kompisar en detektivbyrå baserad<br />

i en koja i skogen, dit bara några få utvalda fick komma. Vi<br />

hade lösenord, hemliga knackningar och interna superviktiga<br />

hemligheter. Skatter som skulle skyddas till varje pris, åtminstone<br />

fram till middagsdags.<br />

erkänna att man känner sig som en<br />

bluff på jobbet.<br />

Poängen är att det, precis som i<br />

fight club, finns en tydlig regel som<br />

säger att vad som händer i male bonding-klubben<br />

stannar i male bondingklubben.<br />

Vi kan aldrig veta vad det<br />

egentligen går ut på, bara att det inger<br />

en djup känsla av tillfredsställelse hos<br />

det motsatta könet.<br />

MÅNADENS UNDRAN<br />

■ Vad är det för mentalt handikapp som<br />

gör att till synes fullt fungerande människor<br />

går omkring och slentrianspottar<br />

på gatan? Igår stod jag och väntade helt<br />

fredligt på en parkeringsautomat när det<br />

plötsligt gick förbi en ganska vanlig man i<br />

fyrtioårsåldern. Rätt som det var snörvlade<br />

han till och spottade ca en meter från mina<br />

skor precis som att det var den mest naturliga<br />

sak i världen. Jag tittade mig omkring<br />

efter den dolda kameran eller åtminstone<br />

någon medmänniska som noterat samma<br />

sak och upptäckte till min bestörtning att<br />

ingen verkade ha reagerat. Och idag hände<br />

det igen – två gånger! Mitt i Lund går det<br />

omkring folk och spottar. Lärde man sig<br />

inte någon gång på dagis att det är väldigt<br />

äckligt?<br />

FOTO: CLAES NYBERG

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!