Att möta flickor och pojkar i starkt patriarkala familjer – - Stiftelsen ...

Stiftelsen 

 

Allmänna Barnhuset

Att möta flickor och pojkar 

i starkt patriarkala familjer 

teori och praktik 

Stiftelsen 

Allmänna Barnhuset

Förord 

Är det fel att dela upp mäns våld mot kvinnor i hedersrelaterat 

och icke hedersrelaterat? Vilket perspektiv fokuserar vi på i arbetet 

– familjens, gruppens eller individens? Vilka konsekvenser 

medför de olika synsätten? Dessa frågeställningar inledde det 

seminarium som Stiftelsen Allmänna Barnhuset anordnade i maj 

2004 på temat ”flickor och pojkar i starkt patriarkala familjer”. 

Syftet med seminariet var dels att diskutera den nya lagstiftningens 

konsekvenser, dels att utbyta erfarenheter om hur frivilligorganisationer 

och myndigheter kan arbeta med hedersrelaterad 

problematik. För att bidra till kunskapsutvecklingen på 

detta område har Barnhuset arrangerat flera seminarier på detta 

komplexa tema. Denna skrift får ses som en avslutning på seminarieserien. 

Hur är det att leva under hedersförtryck? Flickors och 

pojkars motstånd mot de hedersrelaterade strukturerna är växande 

i Sverige idag. Detta motstånd pågår mestadels i det fördolda 

men ibland också helt öppet. I denna skrift finns exempel på 

båda delarna. En del av detta motstånd är också organiserat. 

Flickornas genom Kvinnors Nätverk i Dalilaprojektet och 

pojkarnas genom Sharaf hjältar i Fryshusets regi. 

Hur ska vi förhålla oss till flickor och pojkars motstånd och 

röster i arbetet med starkt patriarkala familjer? Denna fråga tas 

upp i skriften av företrädare för frivilligorganisationer och myndigheter; 

såsom kommun, socialtjänst, ungdomsmottagning, 

skola och polis. Här lyfts det berättigade i dessa ungdomars 

strävan efter egna handlingsutrymmen och möjlighet till ett 

självständigare liv fram. Genom kunskaps- och erfarenhetsutbyte 

har förhållningssätt och metoder vuxit fram som bygger på att 

möta ungdomarna efter deras förutsättningar. 

Vi vill uttrycka ett varmt tack till Astrid Schlytter, rättssociolog 

och verksam vid Institutionen för socialt arbete vid 

Stockholms universitet, för ett bra och inspirerande samarbete.

Journalist Maria Leijonhielm har bearbetat kapitlen som skrivits 

av deltagare från det senaste seminariet samt kompletterat med 

nytt material. 

Vi hoppas att denna skrift ska öka medvetenheten om förekomsten 

av problematiken samt stimulera till arbete och metodutveckling. 

Avslutningsvis vill vi poängtera att om det ska 

komma till stånd någon attitydförändring till hedersrelaterad 

problematik så måste alla; samhället, föreningar, religiösa samfund 

med flera erkänna att problemet existerar, öppet våga tala 

om det och börja samverka i arbetet. 

Bodil Långberg Eva Windelhed

Innehåll 

När äktenskapet inte är ingått............................................................... 13 

När äktenskapet är ingått ...................................................................... 14 

18-års gräns ............................................................................................. 15 

Svensk verklighet beskriven av fyra författare................................... 28 

Unni Wikan – En fråga om heder.............................................28 

Astrid Schlytter – Rätt att själv få välja ....................................30 

Åsa Eldén – Heder på liv och död............................................31 

Lena Katarina Swanberg – Hedersmordet på Pela................. 31 

Teoretiska förståelser av kön ur tre författares perspektiv.............. 33 

Ann-Louise Eriksson – ”Resisto Ergo Sum”.......................... 33 

Carol Delaney´s – ”Seeds of Honor, Fields of Shame” ........ 34 

Marta C. Nussbaum – Lista över förmågor............................. 36 

Fyra unga kvinnors revolt mot hederskulturen ................................. 37 

Helin (27 år).................................................................................. 37 

Leyla (28 år) .................................................................................. 37 

Rona (25 år) .................................................................................. 38 

Narin (20 år) ................................................................................. 38 

5

Att växa upp i skuggan av den manliga dominansen ....................... 38 

Stämplad – skvallrets och ryktesspridningens roll............................ 40 

Rätten att få välja livspartner................................................................ 43 

Familjevåld och strategier i motståndet.............................................. 45 

Reflektioner kring sex, heder och hedersmord ................................. 47 

Lägesrapport från Rosengård ..................................... 51 

Del 2 

Svenskt samhälle möter hederskulturen 

Inledning och reflektion ............................................. 59 

Min första elev – en nybliven mamma i årskurs 6 ......... 61 

Socialtjänsten i Lärjedalens arbete med unga 

kvinnor utsatta för hedersrelaterat våld ....................... 65 

Målsättning.............................................................................................. 66 

Konsultation/Rådgivning/Anmälan/Förhandsbedömning ........... 66 

Hur socialtjänsten hanterar dessa arbetsuppgifter kan få stor 

betydelse för den fortsatta handläggningen ....................................... 67 

Probleminventering ............................................................................... 68 

Riskbedömning....................................................................................... 70 

Några exempel på hur den första kontakten kan se ut .................... 72 

Att möta flickor och pojkar i patriarkala familjer på 

en ungdomsmottagning ............................................ 75 

Att möta flickor och pojkar i grupp.................................................... 75 

Individuella möten med flickorna. ...................................................... 77 

Polisen och andra samhällslänkar behöver större 

kulturkompetens ....................................................... 79 

Svårigheter i utredningsarbetet ............................................................ 80 

Vad man bör tänka på vid anmälningsupptagning................. 80 

Vad man bör tänka på vid förhören......................................... 81 

6

Släktpyramid............................................................................................ 82 

Skapa en bild av släktens hederstänkande ............................... 83 

Leta symboler ............................................................................... 84 

Tecken på magi ............................................................................ 84 

Föräldrar skadar sig själva .......................................................... 84 

Skador på fotsulorna ................................................................... 85 

Finns det något typiskt västerländskt i hemmet?.................... 85 

Håret som symbol ....................................................................... 85 

Vad finns i flickans/kvinnans garderob? ................................. 86 

Kvinnans ekonomiska värde...................................................... 86 

När konflikten leder till mord.................................................... 87 

Handlingsplan för Landskrona kommun 

För arbetet med att stödja och hjälpa flickor som lever i 

familjer med starkt patriarkala värderingar............................ värderingar............................ 89 

Handlingsplan ......................................................................................... 90 

Mål.................................................................................................. 90 

Mötet med flickorna och deras familjer.............................................. 91 

Grundskolan................................................................................. 91 

Gymnasieskolan........................................................................... 93 

Vuxenutbildningsförvaltningen............................................................ 94 

Systematiska åtgärder............................................................................. 95 

Ungdomsmottagningen......................................................................... 95 

Kuratorns arbete på ungdomsmottagningen........................... 96 

Barnmorskans arbete på ungdomsmottagningen ................... 97 

Socialtjänsten........................................................................................... 97 

Flickan söker hjälp/tar kontakt med familjeenheten ............. 98 

Bedömning av skyddsbehov ...................................................... 99 

Anmälan till familjeenheten .....................................................100 

Polisen....................................................................................................100 

Vår samverkansmodell på individnivå ..............................................102 

När ska anmälan till socialtjänsten göras? ........................................103 

Förhållningssätt till arrangerade äktenskap............................104 

Samrådsgrupp .......................................................................................105 

7

Del 3 

Förändring inifrån 

Inledning och reflektion ........................................... 109 

Kvinnors nätverk och tjejprojektet Dalila.................... 111 

Dalilas arbetsmetod innehåller tre faser och tre 

huvudverksamheter som delvis går omlott...................................... 112 

Vi kämpar för våra systrars frihet............................... 117 

Bilagor 

Bilaga 1 Probleminventering och riskbedömning i heders- 

relaterade ärenden, såsom tvångs- eller arrangerade 

äktenskap för elever i grundskolan ..............................121 

Bilaga 2 Frågeställningar vid probleminventering – Social- 

tjänsten, Lärjedalen, Göteborg ....................................127 

Bilaga 3 Anmälningsskyldigheten regleras i socialtjänstlagen 

(SFS 2002:13)..............................................................131 

8

I hederns namn 

Av Astrid Schlytter, docent, rättssociolog, Institutionen för socialt arbete, 

Stockholms universitet 

Att föräldrar dödar sin dotter därför att hon har blivit kär i en 

pojke som föräldrarna inte accepterar betraktas i Sverige som en 

avskyvärd företeelse. Detta våld i hederns namn är inget nytt 

fenomen i världen, men ett relativt nytt fenomen i Sverige. 

I många länder i världen accepteras traditioner som ger 

familjen och släkten rätt att bestraffa flickor och kvinnor om de 

är ”en skam” för familjen. Kännetecknande för så kallade 

hedersmord är enligt FN: 1 

Att föräldrar dödar sin dotter därför att hon har blivit kär i en 

pojke som föräldrarna inte accepterar betraktas i Sverige som en 

avskyvärd företeelse. Detta våld i hederns namn är inget nytt 

fenomen i världen, men ett relativt nytt fenomen i Sverige. 

I många länder i världen accepteras traditioner som ger 

familjen och släkten rätt att bestraffa flickor och kvinnor om de 

är ”en skam” för familjen. Kännetecknande för så kallade 

hedersmord är enligt FN: 1 

att mordet åsyftar att tvätta bort familjens skam, 

att detta sker genom att offra en älskads blod, 

att personen som mördas vanligen är en flicka eller kvinna, 

att mördaren vanligen är en manlig släkting, 

att straffet för mordet är minimalt, 

att gärningsmannen betraktas som en hjälte. 

FN har sedan några år tillbaka haft hedersmord på sin agenda. 

Rapporter om hedersmord föreligger från länder som Pakistan, 

Jordanien, Syrien, Libanon, Iran, Yemen, Palestina, Egypten, 

Bangladesh, Indien, Brazil, Ecuador, Israel, Marocko och 

Uganda dessutom från medelhavs- och Gulf-länder. Hedersmord 

sker även bland minoritetsgrupper i västliga länder som 

Storbritannien, Frankrike, Sverige och Tyskland. 2 FN har sedan några år tillbaka haft hedersmord på sin agenda. 

Rapporter om hedersmord föreligger från länder som Pakistan, 

Jordanien, Syrien, Libanon, Iran, Yemen, Palestina, Egypten, 

Bangladesh, Indien, Brazil, Ecuador, Israel, Marocko och 

Uganda dessutom från medelhavs- och Gulf-länder. Hedersmord 

sker även bland minoritetsgrupper i västliga länder som 

Storbritannien, Frankrike, Sverige och Tyskland. Mord i 

hederns namn sker på flera sätt; förutom genom mord, genom 

att flickan/kvinnan avlider av skador hon tillfogats eller genom 

2 Mord i 

hederns namn sker på flera sätt; förutom genom mord, genom 

att flickan/kvinnan avlider av skador hon tillfogats eller genom 

1 United Nations, Economic and Social Council, Commission of Human Rights, 

31 januari 2002 ”The integration of the human rights of women and the gender 

perspective”, paragraph 26. 

2 A.a. A.a. paragraph paragraph 21, 23. 

9

framtvingat självmord. Åtminstone vart fjärde självmord i 

Jordanien är hedersrelaterad. 3 I Jordan mördas åtminstone 

25 per år och minst ett av fyra mord i Jordan är hedersmord. 

Varje år mördas i hederns namn mer än 1000 kvinnor i 

Pakistan4 . 70 % av morden i Palestina, Gaza och Västbanken 

ansågs 1997 vara hedersrelaterade. Fler än 4000 kvinnor har 

blivit hedersmördade i Irak sedan 1991. 5 Flickor och kvinnor 

som lyckats undfly ett hedersmord lever i konstant fara och för 

att de ska rädda sitt liv, måste de lämna landet. 6 De fakta FN har 

samlat in är enligt FN-rapportören Asma Jahangir att betrakta 

som toppen av ett isberg, eftersom det är svårt att samla in 

statistik om företeelsen. Detta beror bland annat på att 

förekomsten av hedersmord och hedersrelaterat våld länge har 

förnekats eller bagatelliserats av regeringar/regimer i olika delar 

av världen. 7 

Hedersrelaterat våld är ett brott mot den mest fundamentala 

av alla rättigheter, nämligen rätten till liv. 8 Asma Jahangir anser 

att detta våld representerar ett systematiskt hot mot flickors och 

kvinnors liv. Mäns kontroll av kvinnor är inte begränsad till döttrars 

och hustrurs kropp och sexualitet, utan det omfattar allt de 

gör och säger. 

Skälen för att karakterisera våldet som hedersrelaterat är flera: 

I många delar av världen är begreppet ”heder” ett accepterat 

skäl för att kontrollera flickors och kvinnors kropp och 

sexualitet 

I hederns namn rättfärdigas förtryck, misshandel och mord. 

Heder är ett värderande begrepp som handlar om ett samhälles 

moral och etik 

De kollektiva dragen som skär tvärs igenom klasser och 

sociala grupper ger förtrycket dess specifika karaktär. 

Gruppintressen går före individers intressen, kvinnor är 

3 Asma Jahangir (AJ) Regeringskonferens 78 december 2004 (041208/07) 

4 A.a. par 23. 

5 AJ, 041208/07, A.a. p 35. 

6 AJ, 041208/07. 

7 AJ, 041208/07. 

8 AJ, 041208/07. 

10

ärare av mäns heder, män förvaltar varandras intressen och 

kvinnor tvingas kontrollera varandra. 

Hedersnormerna bildar en hierarkisk institution som är både 

patriarkal och paternalistisk. Den är patriarkal i meningen att 

män har makt över kvinnor och paternalistisk i meningen att 

män även har makt över män, framförallt äldre över yngre. Samtidigt 

är det viktigt att påpeka att inte alla patriarkala och paternalistiska 

strukturer har heder som organiserande princip och 

överordnad ideologi. 

Också i det svenska samhället har män fördelar och makt på kvinnors 

bekostnad, men det är inte heder som är ideologin och ledtråden i organiseringen 

av relationerna mellan könen. Nyckelord är snarare jämställdhet. 

Jag menar att jämställdhetsbegreppet alltför ofta används för att osynliggöra 

det kvinnoförtryck som fortfarande existerar. 

En vanlig invändning mot att lyfta upp de hedersrelaterade 

strukturerna är att det kan användas för att dölja kvinnors 

underordning i svenska institutioner. 

När man förhåller sig till andras värderingar och beteenden säger man 

indirekt något om sig själv, bland annat vad man själv inte är. 

Så kan exempelvis förtrycket av flickor i hederns namn 

användas för att visa hur självständiga och jämställda svenska 

flickor är. Men att inte tala om hedersrelaterat förtryck och de 

särskilda dragen kring detta är problematiskt. En anledning att 

tala öppet om hedersrelaterat förtryck är att vi får ett redskap för 

att känna igen den utsatthet framförallt flickor och kvinnor, men 

även pojkar, har. En annan anledning är att andelen flickor som 

har andra vardagslivsvillkor än vad andra ungdomar har inte är 

obetydlig. De flickor det gäller är flickor som antingen är födda i 

ett land i mellanöstern eller har föräldrar som är det. Ungefär 

hälften av dessa flickor får inte ha pojkvän. Andra begränsningar 

som omfattar många är att de inte får gå på disco, välja kompis 

själv eller vara ute som majoriteten. 9 Hedersnormerna bildar en hierarkisk institution som är både 

patriarkal och paternalistisk. Den är patriarkal i meningen att 

män har makt över kvinnor och paternalistisk i meningen att 

män även har makt över män, framförallt äldre över yngre. Samtidigt 

är det viktigt att påpeka att inte alla patriarkala och paternalistiska 

strukturer har heder som organiserande princip och 

överordnad ideologi. 

Också i det svenska samhället har män fördelar och makt på kvinnors 

bekostnad, men det är inte heder som är ideologin och ledtråden i organiseringen 

av relationerna mellan könen. Nyckelord är snarare jämställdhet. 

Jag menar att jämställdhetsbegreppet alltför ofta används för att osynliggöra 

det kvinnoförtryck som fortfarande existerar. 

En vanlig invändning mot att lyfta upp de hedersrelaterade 

strukturerna är att det kan användas för att dölja kvinnors 

underordning i svenska institutioner. 

När man förhåller sig till andras värderingar och beteenden säger man 

indirekt något om sig själv, bland annat vad man själv inte är. 

Så kan exempelvis förtrycket av flickor i hederns namn 

användas för att visa hur självständiga och jämställda svenska 

flickor är. Men att inte tala om hedersrelaterat förtryck och de 

särskilda dragen kring detta är problematiskt. En anledning att 

tala öppet om hedersrelaterat förtryck är att vi får ett redskap för 

att känna igen den utsatthet framförallt flickor och kvinnor, men 

även pojkar, har. En annan anledning är att andelen flickor som 

har andra vardagslivsvillkor än vad andra ungdomar har inte är 

obetydlig. De flickor det gäller är flickor som antingen är födda i 

ett land i mellanöstern eller har föräldrar som är det. Ungefär 

hälften av dessa flickor får inte ha pojkvän. Andra begränsningar 

som omfattar många är att de inte får gå på disco, välja kompis 

själv eller vara ute som majoriteten. En tredje anledning är att 

tydliggöra skillnaderna mellan de villkor ett hedersstrukturerat 

sammanhang respektive det svenska samhället ger flickor och 

kvinnor. 

9 En tredje anledning är att 

tydliggöra skillnaderna mellan de villkor ett hedersstrukturerat 

sammanhang respektive det svenska samhället ger flickor och 

kvinnor. 

9 Högdin, Högdin, Sara, Föräldrars Föräldrars gränssättning, En studie av föräldrars regler kring ungdomars 

aktiviteter i skolan och på fritiden, under utgivning. 

11

I det förra har män kontrollen över kvinnors fruktsamhet 

medan kvinnor enligt svensk lag har möjlighet till kontroll över 

sitt barnafödande. Steg för steg har reformer, som den fria 

aborten och p-piller, genomförts i Sverige. Dessa fundamentala 

rättigheter har i sin tur varit möjliga genom reformer som kvinnlig 

rösträtt och kvinnors rätt till utbildning och arbete. 10 Särskilda 

rättigheter för kvinnor och kvinnors lika rättigheter med män 

har en institutionell förankring i Sverige idag. Att tysta ned detta 

är att förvränga verkligheten. Den svenska kvinnorörelsens 

strävan efter kvinnors individuella rättigheter har burit frukt, 

även om det är lång väg kvar innan svenska kvinnor inte diskrimineras 

på grund av kön. 

10 Florin, Kristina och Kvarnström, Lars (red) 2001, Kvinnor på gränsen till medborgarskap. 

Genus, politik och offentlighet 18001950, Altas Akademi, Stockholm. 

Bergman, Helena och Johansson, Peter (red) 2002, Familjeangelägenheter, Symposion, 

Eslöv. 

12

Arrangerade äktenskap så säger 

svensk lag 

Enligt förarbetena till Utlänningslagen (1989:529) kan arrangerade 

äktenskap beskrivas på följande sätt: 

Det är ett äktenskap där parterna sällan har träffats annat än i 

liten omfattning före äktenskapets ingående och kanske saknar 

närmare kunskap om varandra. Vilket är en följd av att äktenskapet 

är en allians mellan familjer. Vidare kan kvinnan ha 

tvingats in i äktenskapet. 

Arrangerade äktenskap praktiseras ofta i en hedersrelaterad 

kontext. Frågan är om de som gifter sig och i synnerhet kvinnan, 

överhuvudtaget har haft en möjlighet att ha en vilja. 

Det är Utlänningslagen11 som reglerar i vilka fall en person kan 

få uppehållstillstånd i Sverige på grund av giftermål. 

Enligt förarbetena12 ska reglerna tillämpas olika beroende på 

om personen kommer från ett land där man själv väljer sin 

partner eller ett land där arrangerade äktenskap är en levande 

sed. 

I det första fallet krävs att de två parterna känner varandra, har 

umgåtts innan det är dags att flytta ihop och att de har ett 

gemensamt språk. Svenska myndigheter13 Det är Utlänningslagen 

gör en noggrann 

utredning för att dokumentera att personerna som ska gifta sig 

med varandra verkligen vill detta och också gör det. Relationens 

seriositet prövas under minst två år. I det andra fallet är det 

tillräckligt att de som ska gifta sig har sin härkomst i ett land som 

11 som reglerar i vilka fall en person kan 

få uppehållstillstånd i Sverige på grund av giftermål. 

Enligt förarbetena12 ska reglerna tillämpas olika beroende på 

om personen kommer från ett land där man själv väljer sin 

partner eller ett land där arrangerade äktenskap är en levande 

sed. 

I det första fallet krävs att de två parterna känner varandra, har 

umgåtts innan det är dags att flytta ihop och att de har ett 

gemensamt språk. Svenska myndigheter13 gör en noggrann 

utredning för att dokumentera att personerna som ska gifta sig 

med varandra verkligen vill detta och också gör det. Relationens 

seriositet prövas under minst två år. I det andra fallet är det 

tillräckligt att de som ska gifta sig har sin härkomst i ett land som 

11 Utlänningslag 1989:529). 

12 Regeringens proposition 1999/2000:43 Uppehållstillstånd på grund av anknytning. 

13 För den person som bor i Sverige: Sverige: Migrationsverket Migrationsverket och och för för den person person som som är 

utlänning: svenska utlandsmyndigheter som vanligen är ambassader. 

13

praktiserar arrangerade äktenskap. De behöver varken känna 

varandra eller tala samma språk. Ett arrangerat äktenskap räknas 

som seriöst i och med att det är en följd av en överenskommelse 

mellan parternas familjer/släkt. 

Lagstiftaren accepterar att de två som ska gifta sig, genom 

fullmakt, företräds av andra. Detta betyder att företrädare för 

den svenska staten inte behöver möta den/de som ska gifta sig. 

Motiveringen för de olika kraven är enligt lagförarbetet att det 

vore ”ett alltför sort ingrepp i människors liv” 14 att inte 

acceptera seden med arrangerade äktenskap. 

Ansökan kan dock avslås om någon av parterna meddelar att 

han/hon inte vill gifta sig och bedöms kunna stå vid sitt nej både 

inför den andra parten och de berörda släkterna. 

När äktenskap är ingått 

Om det arrangerade äktenskapet redan har ingåtts ställs ännu 

högre krav på tvånget för att få det upplöst/inte erkänt. 15 

Enligt lagförarbetet bör tvånget i regel ha varit av en sådan 

karaktär att det utgjort en straffbar handling. Det ska vara 

”sannolikt att någon genom sådant våld eller hot som avses i 

straffbestämmelsen om olaga tvång i 4 kap. 4 § brottsbalken har 

tvingat någon annan att gifta sig”. 16 Tvånget ska ha bestått av 

misshandel, våld eller hot om våld och att dessa handlingar kan 

styrkas. 

När det gäller äktenskap som ingåtts enligt svensk lag kan en 

part få omedelbar äktenskapsskillnad (utan minst 6 månaders 

betänketid) om olaga tvång föreligger. 17 Det förutsätt att parten 

gjort en polisanmälan och att en förundersökning inletts som 

kan utgöra underlag för bedömningen. I lagförarbetet görs vissa 

preciseringar av vad som i denna situation är ett tillräckligt 

respektive otillräckligt tvång. Tvånget kan vara tillräckligt om 

hotet och våldet är underförstått, till exempel om det tidigare 

14 A.a. s. 40. 

15 Lag (2004:142), se Regeringens proposition 2003/04:48 Åtgärder mot barnäktenskap 

och tvångsäktenskap. 

16 Regeringens proposition 2003:48, a.a. s. 49. 

17 Äktenskapsbalken, 5 kap., 5 §. 

14

evisats att någon i familjen genom misshandel tvingats till ett 

äktenskap. Tvånget är däremot otillräckligt om påtryckningarna 

varit av mindre ingripande karaktär, exempelvis ”att den som 

ingått äktenskapet valt att göra det för att inte dra på sig 

familjens misshag eller för att inte gå miste om en förmån”. 18 

bevisats att någon i familjen genom misshandel tvingats till ett 

äktenskap. Tvånget är däremot otillräckligt om påtryckningarna 

varit av mindre ingripande karaktär, exempelvis ”att den som 

ingått äktenskapet valt att göra det för att inte dra på sig 

familjens misshag eller för att inte gå miste om en förmån”. 

För att äktenskap som ingåtts enligt annan lag än den svenska 

ska underkännas krävs att det sannolikt ingåtts under tvång. Om 

det bara finns den ena partens berättelse om tvånget, är detta 

vanligen otillräckligt för att äktenskapet inte ska erkännas. 

18 

För att äktenskap som ingåtts enligt annan lag än den svenska 

ska underkännas krävs att det sannolikt ingåtts under tvång. Om 

det bara finns den ena partens berättelse om tvånget, är detta 

vanligen otillräckligt för att äktenskapet inte ska erkännas. 

18-års gräns 

Tidigare var det möjligt att få barnäktenskap erkända i Sverige. 

Men sedan maj 2004 är 18 år en allmän åldersgräns för att ingå 

äktenskap eller för att få äktenskap som ingåtts utomlands godkända 

i Sverige. 19 Tidigare var det möjligt att få barnäktenskap erkända i Sverige. 

Men sedan maj 2004 är 18 år en allmän åldersgräns för att ingå 

äktenskap eller för att få äktenskap som ingåtts utomlands godkända 

i Sverige. Denna lagändring är en viktig markering, men 

kan kringgås. 

Dels blir barn under 18 år fortfarande bortgifta i vad som kan 

benämnas som informella äktenskap, vilka legaliseras då de fyllt 

18, dels följer inte traditionen med arrangerade äktenskap någon 

åldersgräns. Även kvinnor – och män – över 18 år kan giftas 

bort mot sin vilja. 

19 Denna lagändring är en viktig markering, men 

kan kringgås. 

Dels blir barn under 18 år fortfarande bortgifta i vad som kan 

benämnas som informella äktenskap, vilka legaliseras då de fyllt 

18, dels följer inte traditionen med arrangerade äktenskap någon 

åldersgräns. Även kvinnor – och män – över 18 år kan giftas 

bort mot sin vilja. 

18 A.a. s. 49. 

19 SFS 2004:142. 

15

Del 1 

Att leva i hedersförtryck

Inledning och reflektion 

Att leva i hedersförtryck 



Det första bidraget i denna del består av citat från ungdomar 

som tagit kontakt med BRIS (Barnens Rätt I Samhället) via telefon 

eller mejl. 

Det andra bidraget är en sammanfattning av den vetenskapliga 

uppsatsen ”Subjektskapande revolter – hederskultur i upplösning”. 

Den handlar om fyra unga kvinnors revolt mot hederstänkandet 

– vilka har konsekvenser långt utöver den enskilda 

flickan och unga kvinnan. Gemensamt för flickorna/kvinnorna i 

båda bidragen är att de sedan de var små har fått lära sig att det 

viktigaste i livet är att vara ”ärbar” och att alltid göra det 

familjen/släkten bestämmer och att aldrig göra något för att de 

själva vill det. 

Motståndet mot hederstänkandet sker förståeligt nog oftare i 

det tysta än i öppen konfrontation. För att kunna ifrågasätta sin 

egen grupps normer måste man ha något annat att jämföra med. 

Flickor som växer upp i starkt patriarkala miljöer i Sverige kan 

jämföra sina villkor i hemmet med dem de kommer i kontakt 

med genom skolan. För att kunna utveckla och pröva nya tankar 

och idéer behövs plats för reflektion och diskussion utanför den 

egna familjen/gruppen. Sådana arenor kan flickorna få framförallt 

i skolan och verksamheter knutna till skolan, men också i 

möte med frivilligorganisationer som BRIS och Rädda Barnen. 

I många invandrartäta områden i landet håller ansvaret för 

tidigare kommunala verksamheter som fritidsgårdar och ungdomsmottagningar 

på att tas över av ”etniska” företrädare. Det 

innebär att flickornas redan få frizoner är hotade. Ett exempel 

på detta beskrivs i det tredje bidraget. Det är en skildring av läget 

i stadsdelen Rosengård i Malmö gjord av en erfaren social- 

19


arbetare. Hon har sitt fokus på flickors och kvinnors situation 

och hon oroas av utvecklingen. 

Staten, marknaden och familjen är tre nyckelinstitutioner i det 

svenska samhället. Villkoren för den enskilde individen är olika 

beroende på vilken arena han/hon befinner sig på. På den statliga 

arenan är individen utbytbar och de ledande principerna är 

alla individers lika värde och likhet inför lagen. 

I hemmet däremot gäller en ordning som bygger på personliga 

relationer där traditionella mönster av barns och kvinnors 

underordning fortfarande förekommer. Detta gäller i särskilt hög 

grad i starkt patriarkala familjer. Det är mycket olyckligt om 

företrädare för sådana familjetraditionella värderingar tar över 

den offentliga arenan, t.ex. i skolan. För flickor – och pojkar – 

som växer upp i starkt hederspräglade familjer innebär detta 

intrång att de inte kan använda sig av möjligheter och resurser de 

har rättighet till. 

20


Om oskuld, heder och giftermål i 

Barnens Hjälptelefon hos BRIS och 

BRIS-mejlen 

Av Hanna Cinthio, projektledare för projektet Alima, BRIS region Syd 

Redan vid en snabbsökning med bara ett sökord i BRIS interna 

databas dyker det för år 2004 upp ett 30-tal samtal och mejl som 

har med ämnen som oskuld, äktenskap och hederstänkande att 

göra. Många av dem handlar om förlovning och äktenskap. I 

något fall är det en pojke som ringer angående sin flickvän som 

han tror ska bli tvingad att gifta sig med någon i utlandet. Han 

vet inte när det ska ske, men är orolig och ledsen. I de allra flesta 

fallen är det dock flickan själv som kontaktar BRIS. 

Flickornas åldrar varierar mellan 14 och 18, och de flesta 

ligger just i mitten, runt 16. De berättar om oro för att bli bortgifta 

vid resor till det förra hemlandet, ofta med någon de inte 

känner eller ens har träffat tidigare. Någon flicka har stöd av sin 

mamma, och vill ha hjälp av någon ytterligare vuxen att prata 

med pappan. I de flesta fallen står dock bägge föräldrarna 

bakom planerna på äktenskap. I något fall är giftermålet brådskande, 

eftersom föräldrarna upptäckt att flickan har svensk 

pojkvän. 

Det handlar till stor del om flickor som just ska gå ut grundskolan. 

Flera av dem uttrycker sorg och oro över att de inte ska 

få fortsätta läsa efter att de gift sig. Ibland handlar oron om att 

bli gravid i det nya äktenskapet – flickan har ibland fått löfte om 

att fortsätta i gymnasiet tills hon blir med barn. 

I princip känner alla till att det finns en lag som förbjuder 

äktenskap innan 18, men flickorna verkar inte finna mycket stöd 

i den vetskapen. De planerade giftermålen äger så gott som alltid 

rum utomlands, och ibland vet flickan inte om hon ska få åter- 

21


vända till Sverige eller tvingas stanna kvar i makens hemland. 

I några fall ska flickan bo med sin nye make i ett annat europeiskt 

land, exempelvis Tyskland eller Danmark. 

Övriga samtal handlar t.ex. om graviditet, förbjudna kärleksrelationer 

och misshandel samt allmänna familjekonflikter som 

av flickorna beskrivs som religions- eller kulturrelaterade. 

En flicka som ringer kommer från en starkt religiös katolsk 

familj. Hon är förbjuden att ha sex innan äktenskapet, men nu är 

hon troligen gravid och vill ha hjälp med abort. En annan flicka 

bor ensam med sin syster i Sverige; föräldrarna är kvar i hemlandet. 

Nu har hon blivit gravid med en svensk kille, och är 

lycklig, säger hon – men rädd för hur föräldrarna ska reagera. 

En flicka på 18 år har bott i Sverige i hela sitt liv. Hon får inte 

vara ute efter klockan 17.00 och ska giftas bort i sommar. Hon 

vet att hon blir utstött om hon inte accepterar, och är rädd för 

den ensamhet som skulle bli resultatet om hon nekade. ”Man 

har ingen egen vilja som flicka om man är kurd”, säger hon. 

En lite äldre flicka, 22 år, känner stor oro för sig och sina 

syskon som har levt med misshandel och övergrepp under hela 

livet. Hon är orolig för konsekvenser av hederskaraktär om hon 

anmäler fadern och vill ha hjälp av någon som har förståelse för 

den etniska problematiken i situationen. Flickan, med bakgrund i 

Libanon, får genom BRIS en hänvisning till Somayas muslimska 

tjejjour och Rädda Barnen. 

Flera flickor har besvärliga relationer med sina mödrar. En av 

dem skriver: 

Nu i sommar ska hon åka till Iran (…) och hon vill att jag ska åka 

med, men det vill jag inte. Jag vet inte vad det är för planer hon har 

för mig där, men troligtvis kommer hon hitta nån man som hon vill 

att jag ska gifta mig med, kanske inte denna sommar men i 

framtiden. Hon tycker att jag har blivit för svensk och måste ”rättas 

till”, det är för att jag inte längre gör allt hon säger att jag ska göra 

och säger emot henne. 

Att bli kär i någon av ”fel” nationalitet är ett stort problem. En 

flicka säger att hon är kär i en kille, men vågar inte berätta för 

föräldrarna – de kommer att tvinga henne att gifta sig med 

någon ur den egna gruppen genast, tror hon. En annan flicka 

skriver: 

22


Det är så att jag och min pojkvän har varit tillsammans ett bra tag 

utan att våra föräldrar vetat om det. Anledningen till att vi inte 

berättat något är för att vi inte får vara ihop med varandra på grund 

av religionerna. Han är bosnisk muslim och jag är serb. Det är 

strikt förbjudet för oss att vara ihop och de kommer aldrig att 

acceptera det, oavsett hur mycket vi visar att vi vill och oavsett vad 

vi säger. 

Flera flickor berättar om hur de tvingas smussla och ljuga för att 

undgå upptäckt: 

Mår så dåligt över mitt liv, får inte gå ut, träffa vänner, inte ha 

pojkvän... Har en underbar pojkvän som jag älskar och jag vet att 

han älskar mig... vi träffas då och då men jag tycker det är jättejobbigt. 

Måste ljuga hela tiden. Fyllde arton för inte så länge sen. 

Då bestämde jag mig för att berätta om honom hemma, men allt 

blev värre och nu får jag knappt vara utanför dörren. 

Det är tydligt att den hedersrelaterade problematiken får ytterligare 

psykosociala konsekvenser för flickorna. En 17-årig tjej 

berättar i ett mejl till BRIS: 

Det enda jag har gjort i hela mitt liv är att göra som mina föräldrar 

har sagt, gått i skolan, gjort det jag ska och inget annat. Jag har mått 

så dåligt över allt detta att jag i 9an slutade att äta och fick allvarliga 

ätstörningar som inte gick över förrän nu i 3an och jag har ett flertal 

gånger övervägt att begå självmord. 

Känslor av uppgivenhet är vanligt förekommande. I ungefär 

hälften av mejlen uttrycks olika grader av suicidtankar. En 16årig 

flicka skriver: 

Jag orkar inte, snälla hjälp mig. Jag har funderat på självmord, men 

jag vågar inte. Mitt liv har sugits ut! Allt, jag har ingen glädje kvar. 

Helt tom. Förr bad jag alltid Gud om att sköta om mig, min familj 

och mina vänner. Nu ber jag om att få tillbaka mitt liv. Hoppas ni 

kan hjälpa mig. Vad ska jag göra? Mår skit! 

Andra mejl berättar om rädslan för våld från familjens sida. En 

tjej planerar att rymma med sin pojkvän, och skriver: 

Det jag är rädd för är att de ska veta var jag är. Jag har flera äldre 

bröder som kommer att leta efter mig, det vet jag. De har hotat mig 

förut… 

23


24 

Mina bröder kommer inte att ge upp, de kommer att leta tills de 

hittat mig, och de kommer att hota min killes familj tills de får veta 

var vi är. Då kommer jag att dö. Det kommer att bli Fadime två, 

det har de själva sagt… Kan jag inte på något sätt byta identitet, 

eller be någon ringa om att jag dött? Det är det enda sättet de 

lämnar mig ifred, om de fått veta att jag dött, då letar de inte...” 

I de samtal och mejl som gäller mödomshinnan figurerar flickor 

som haft sex och som nu är oroliga inför ett planerat giftermål. 

De är övertygade om att det kommer att märkas att de inte 

längre är oskulder, de fasar för föräldrarnas och släktingarnas 

reaktion och vill veta hur ett ingrepp går till. 

En 18-årig flicka har haft sex med en svensk pojke och ska 

nu förlova sig med någon som pappan valt ut. Hon tycker om 

sin nye fästman, skriver hon, men känner sig orolig: 

Min fråga är: finns det någon läkare här i Sverige som kan hjälpa 

mig att sy ihop mig på något sätt så att min familj inte märker att 

jag har haft sex? Snälla om det finns någon möjlighet att göra det 

så kan ni väl berätta för mig var jag får tag på den läkaren. Jag är i 

behov av mycket hjälp. Får jag inte hjälp med det så kan min familj 

göra vad som helst med mig, kanske till och med döda mig. Snälla 

hjälp mig. 

I några fall vittnas det om rena övergrepp, även om flickorna 

inte alltid är medvetna om att det som skett är fel och olagligt. 

En flicka berättar: 

Jag är 14 år. I min religion gifts man bort och det har även jag gjort. 

Min man som är 24 vill ha familj nu och det måste bli så om han 

vill. Jag sa att jag egentligen inte ville men då slet han bara av mig 

kläderna och ja… 

Jag tyckte det var obehagligt och det gjorde ont, men han bara 

fortsatte. Eftersom det är tillåtet i min religion så är det inte så 

mycket att säga till om. Men nu är det så att jag har blivit gravid 

och jag vill inte att han ska få reda på det för då måste jag behålla 

barnet. Vad ska jag göra? 

En annan flicka som gifts bort mot sin vilja berättar om hur det 

är att leva med en man hon inte har några känslor för, och säger 

bland annat: 

Det är som att bli våldtagen varje kväll.


Det kommer naturligtvis också samtal och mejl från flickor med 

utländsk bakgrund som vill kunna diskutera familjeproblem utan 

att behöva bli sammankopplade med hederstänkande eller tilldelas 

en offerroll. De har konflikter eller funderingar precis som 

alla andra ungdomar, och markerar tydligt att de inte är intresserade 

av någon ”kulturstämpel”. 

Den samlade bilden visar dock att flickorna som hör av sig 

överlag utsätts för stark press, och att många av dem mår mycket 

dåligt. Självmordstankar är inte ovanliga, och flickorna uttrycker 

uppgivenhet och hopplöshet. Samtidigt känner de ofta en stark 

kärlek och lojalitet gentemot familjen, och vill helst att föräldrarna 

ska vara nöjda och stolta över dem. Detta gör naturligtvis att 

valet mellan att gå sin egen väg eller att stanna kvar i en besvärlig 

situation blir svårt, i det närmaste omänskligt, eftersom flera av 

flickorna beskriver konsekvenserna av det förstnämnda alternativet 

som att de skulle tvingas bryta kontakten med familjen för 

alltid. 

Det vi kan utläsa ur materialet som delvis redovisats ovan är 

att behovet av stöd och förebyggande insatser är stort, och att 

barn och ungdomar många gånger saknar kunskaper om sina 

rättigheter eller tror att de på grund av familjens traditioner inte 

omfattas av lagar och bestämmelser. 

Sedan september 2002 drivs ett treårigt projekt i BRIS region 

Syd genom stöd från Allmänna Arvsfonden. Projektet, Alima, 

startades för att genom olika direkta och indirekta metoder 

stödja och hjälpa flickor utsatta för hedersrelaterat förtryck. 

Mer information om Alima hittar du på hemsidan: www.bris.se 

under ”Våra projekt”. 

Barnens hjälptelefon hos BRIS för dig upp till 18 år har 

nummer 0200-230 230. 

BRIS Vuxentelefon har nummer 077-150 50 50. 

BRIS-mejlen når du genom vår hemsida. 

25

Subjektskapande revolter 

– hederskultur i upplösning 

Av Özlem Celepli, socionom, Stockholm 


Under de senaste åren har Sverige konfronterats med ett våld 

som det är svårt att definiera och förhålla sig till. I hederns namn 

utsätts unga kvinnor för grov misshandel, förföljelse och mord. 

Gärningsmännen är deras närmaste släktingar: pappa, bröder, 

morbröder eller farbröder. 

Jag som har vuxit upp i båda kulturerna är intresserad av 

problematiken både som kurdisk kvinna och som socionom. 

Följande text är en kort sammanfattning av C-uppsatsen Subjektskapande 

revolter – hederskultur i upplösning som jag skrev under mitt 

examensarbete vid Institutionen för socialt arbete, Stockholms 

universitet, 2004. 

Syftet med studien var att bidra till en fördjupad kunskap om 

unga kvinnors och flickors uppväxtvillkor i en patriarkalt präglad 

kultur och samhälle, där bevarandet av hedern är en central 

föreställning. Syftet var också att genom denna studie uppmärksamma 

hur unga kurdiska kvinnor och kvinnor från liknande 

kulturell bakgrund förhåller sig gentemot sedvänjor som bland 

annat manligt och kvinnligt samt hur de reflekterar över sina liv, 

begreppet heder och fenomenet hedersmord. 

Studien baseras dels på en metodisk del som består av intervjuer, 

dels på ett teoretiskt avsnitt som tar upp en del av den 

forskning som finns om heder, hedersrelaterat brott och hedersmord 

samt några perspektiv av teoretiska förståelser om kön och 

makt. 

27


Svensk verklighet beskriven av fyra författare 

Efter morden på Sara, Pela och Fadime bevittnade vi en omfattande 

massmedial debatt i ämnet hedersmord. Åtskilligt har 

skrivits och talats i ämnet och en hel del av detta har varit 

föremål för skarp kritik som sensationell journalistik och ibland 

även kulturrasism. Men efter att debatten mattats av kom flera 

viktiga akademiska arbeten som hade sökt en djupare förståelse 

av de bakomliggande orsakerna till varför fäder och bröder 

begick mord i hederns namn. Dessa arbeten och den massmediala 

uppmärksamheten har på sätt och vis öppnat porten till 

en värld som tidigare har varit okänd för många. 

Som tidigare forskning har jag valt att använda fyra uppmärksammade 

arbeten, som ökat kunskapen om hedersmord och 

hedersrelaterat våld inom familjen. I sin bok En fråga om heder 

analyserar Unni Wikan mordet på Fadime Sahindal och lägger på 

ett omfattande sätt fram bakomliggande orsaker och förklaringar 

till själva gärningen. Wikans teorier och slutsatser har varit 

värdefulla i mina försök att på ett övergripande sätt analysera 

mina intervjupersoners berättelser. Astrid Schlytters Rätten att 

själv få välja som angriper frågan bland annat utifrån arrangerat/tvångsäktenskap 

har gett mig ett värdefullt verktyg att 

analysera två av mina intervjupersoners äktenskap. Åsa Eldéns 

Heder på liv och död har jag haft särskild nytta för i min analys av 

hur skvaller och rykten påverkat intervjupersonernas liv. Sist 

men inte minst har Lena Katarina Swanbergs intervjubok, Mordet 

på Pela, varit en viktig källa för mig att jämföra mina intervjupersoners 

livsvillkor med Pelas och lillasystern Breens och ständigt 

häpna över de många likheterna i dessa unga kvinnors 

utsatthet. 

Unni Wikan – En fråga om heder 

De senaste årens mest djupgående bok om hedersmord är En 

fråga om heder (2003) av Unni Wikan, som är professor i socialantropologi 

vid universitetet i Oslo. Wikan är känd främst för 

sina fältarbeten i en lång rad muslimska länder där hon bedrivit 

28


forskning om islam och kulturella rättigheter i förhållande till 

mänskliga rättigheter. 

Wikan menar att i samhällen med hederskulturer är kvinnans 

sexualitet direkt kopplad till mannens heder. Kvinnan ska vara 

ärbar och dygdig, alltså ”oskuld” fram till dess hon gifter sig. 

Hon kan kränka familjens, släktens eller klanens heder exempelvis 

genom föräktenskapligt sexuellt umgänge men också genom 

att leva, klä och bete sig på ett visst sätt som är mot familjens 

kulturella normer och värderingar. En kvinna (eller flicka) som 

har gjort detta har genom sina handlingar dragit skam över sin 

familj. Men skammen blir inte realitet förrän den har blivit 

offentlig, genom ryktesspridning m.m. Dock krävs det mer än 

offentlighet för att man ska bli tvungen att ”tvätta bort skammen”. 

Det förutsätter också reaktioner från omgivningen, alltså 

påtryckningar och krav på att gå till handling. 

Unni Wikan gör en sammanfattande analys av Fadimes, Pelas 

och Saras tragedier och betonar att dessa bör förstås som delar 

av en specifik kontext: det handlar inte om islam eller ”traditionell 

kultur”, utan om specifika överväganden som gjorts av 

specifika människor, präglade av ett bestämt livsmönster. Här 

ingår patriarkala uppfattningar och en stamstruktur som gör en 

kvinna till mannens egendom och ägodel. 

Dessa patriarkala stamstrukturer är kollektivistiska, där individen 

är underkastad kollektivets vilja och har skyldigheter 

gentemot det. I en sådan miljö är, enligt Wikan, även förövaren 

ett ”offer”. Wikan citerar Fadime Sahindal: ”Människor som har 

hedersmord i tankarna är själva offer för en kultur, ett system, en struktur 

som inte tycks ge dem något alternativ” (Wikan, 2003:204). Minuterna 

innan Fadime mördades lär hon ha fällt följande ord om sin far 

som kommit för att ta hennes liv: ”Stackars pappa!” (Wikan, 

2003:122). 

Wikan anser att dessa kriterier måste uppfyllas för att ett 

mord ska kunna betecknas som ”hedersmord”: 

en kollektiv förpliktelse att tillvarata släktens eller familjens 

heder 

en föreställning om att man kan ”tvätta av sig skammen” 

genom att ta liv 

29


makt och kontroll över kvinnors sexualitet 

sträng hierarki vad det gäller auktoritet och lydnad: yngre ska 

lyda äldre 

I jämförelse med andra former av mord särskiljer Wikan hedersmord 

som en specifik kategori: ”ett system som kräver av familjen att 

den ska döda ett eget barn för hederns skull” (Wikan, 2003:81). 

Astrid Schlytter – Rätt att själv få välja 

Astrid Schlytter är docent i rättssociologi och verksam vid 

Socialhögskolan vid Stockholms universitet. I sin bok Rätten att 

själv få välja (2004) undersöker Schlytter den svenska statens 

politik och myndigheternas inställning (respekten och/eller 

toleransen) gentemot sederna hos etnokulturella grupper som 

arrangerat äktenskap/tvångsäktenskap. Schlytter menar att dessa 

seder är normer och värderingar som ser unga flickor som oförmögna 

att fatta beslut och sätta gränser. Det är män som ska 

förvalta kvinnors intressen och centralt är kontrollen över fortplantningen 

och därmed kvinnans sexualitet. Kontrollen över 

kvinnans sexualitet kan ske antingen genom könsstympning 

eller/och arrangerade/tvångsäktenskap. Överskrider flickan kraven 

eller förväntningarna kan hon komma att straffas. En överskridning 

kräver mod, inte bara av flickan men även av föräldrar 

som vågar trotsa sin egen kulturs normer. 

Kännetecken för arrangerat äktenskap är att andra än de som 

står i begrepp att gifta sig bestämmer vem de ska ingå äktenskap 

med. Inte sällan är det fråga om kusinäktenskap. Schlytter 

betonar att gränsen mellan arrangerat äktenskap och tvångsäktenskap 

är mycket tunn och diffus och er en rad exempel på 

hur flickor lurats iväg på semester till hemlandet, där de lämnats 

kvar (övergetts) av föräldrar som utan deras vetskap ”lovat bort 

dem”. 

Schytter menar dessutom att familjens och det svenska samhällets 

krav på flickorna driver dem till att leva ett ”dubbelt liv”, 

där de inför sin familj förnekar och döljer att de anpassar sig till 

30


de svenska normerna och för sin svenska omgivning döljer det 

förtryck och de restriktioner som de tvingas att leva med. 

Åsa Eldén – Heder på liv och död 

I sin avhandling Heder på liv och död. Våldsamma berättelser om 

rykten, oskuld och heder (2003) diskuterar Åsa Eldén, forskare vid 

Uppsala universitet, hur rykten, oskuld och heder aktualiseras i 

berättelser om arabiska och kurdiska kvinnors liv, och hur dessa 

teman kopplas till förståelse av kultur och religion. Avhandlingen 

är baserad på intervjuer med tio arabiska och kurdiska 

kvinnor. 

Eldén skriver bland annat att hon i sin analys av domar och 

förundersökningar upptäckt att de inblandade personerna uppger 

att det aktuella brottet har föregåtts av en direkt eller indirekt 

anklagelse, riktad mot offret, om att hon på olika sätt skadat sin 

familjs heder och att gärningsmännen i och med brottet ansåg 

denna heder upprättad. 

Eldén konstaterar att det är det dåliga ryktet, snarare än vad 

som ”verkligen” hänt, som bringar skam över familjen. Alltså 

spelar det ingen roll om kvinnan i fråga har verkligen gjort 

någonting som går mot normerna. Ryktet, sant eller falskt, är tillräckligt 

för att en familjs anseende ska förstöras och kvinnan 

därmed stämplas. 

Lena Katarina Swanberg – Hedersmordet på Pela 

Journalisten och författaren Lena Katarina Swanbergs bok och 

mordet på Pela Atroshi baseras på intervjuer med lillasystern 

Breen Atroshi. Intervjuerna varvas med fakta och analys av 

kurdernas historia, samhälle och traditioner. I boken berättar 

Breen om sin och Pelas uppväxt i Kurdistan och Sverige, om de 

stränga traditioner som de var tvungna att underkasta sig. Breen 

berättar också om hur Pela började ifrågasätta familjens stränga 

normer och värderingar, vilket slutade med att hon lurades iväg 

31


till Kurdistan, där hennes farbröder mördade henne på order av 

hennes far och farfar. 

Pela och Breen växte upp i staden Dahouk i Kurdistan (norra 

Irak). Livet präglades av ständiga krig som pågick på många 

fronter. Breen berättar att de slutligen tvingades att fly till 

Sverige. Men i det nya landet började pappa lägga sig i deras liv. 

”Pappa var inte så här när vi bodde i Kurdistan. Han blev så 

rädd i Sverige. När Pela och jag blev äldre ville vi bestämma mer 

själva. Men när vi blev äldre hade pappa hunnit bli ännu 

strängare och ännu mer misstänksam mot allt i det svenska samhället… 

Nästan ingenting blev kvar som var tillåtet. Allt var förbjudet 

och farligt… Vi fick inte klä oss så att kroppen syntes… 

En gång fick jag en skjorta av en faster och den var pappa också 

arg på för den visade min kropp. Jag kan inte hjälpa att jag har 

en kropp. Då sa min farbror till pappa: ’Agid, Breen ska bli 

kvinna, du måste förstå detta. Därför är det rätt att hon har bröst 

och rumpa.’ Han ville inte att vi skulle springa, inte cykla och 

inte ha gymnastik… Pappa sa det inte som att han var rädd om 

oss, att han ville vara säker på att vi hade det bra. I stället var det 

som att han hotade. Vi fick till exempel inte någonsin tala med 

pojkar. Till och med traditionella kurder tyckte att han var för 

sträng.” (Swanberg, 2002:79-81, 95). ”Jag tyckte om att pappa 

var nöjd med mig, då skulle han inte säga mer att jag inte fick 

vara hans dotter. Jag ville uppföra mig så att jag fick beröm.” 

(Swanberg, 2002:99) 

Dock orkade inte Pela längre med pappas kontroll och hot. 

Hon flydde hemifrån. Men hennes flykt ledde till att folk började 

skvallra och sprida rykten om att hon hade blivit en ”dålig” 

flicka: ”Mamma fick höra att de kallade Pela för ’hora’… De sa 

att hon gick på gatan och mamma förstod att det var pappas 

släkt som sade sådana dåliga saker.” (Swanberg, 2002:131). Pela 

hade ”befläckat” familjens heder, ansåg pappa: ”Om en av släktens 

döttrar sover ute måste hon dö” (Swanberg, 2002:126), sade 

han. 

Swanberg hävdar att kurdernas problem började efter första 

världskrigets slut, då landet delades mellan fem olika nationer: 

Man skulle kunna tänka sig att den kurdiska gemenskapen skulle 

ha upphört varefter att släkterna upplösts och att assimileringen 

32


haft sin gång. Det blev tvärtom. Släktbanden stärktes. Traditionerna 

vidmakthölls. (Swanberg, 2002:46). Swanberg menar att 

i samband med flykten till ett främmande land så har mannen 

förlorat sin ledarroll i familjen, samtidigt som försörjningsbördan 

övergått till svenska sociala myndigheter: I väl fungerande 

familjer sker en gradvis anpassning till det nya. Det blir 

snart normalt att ta till sig nya seder. I sämre fungerande, 

ytterligt kontrollerande familjestrukturer påbörjas däremot vandringen 

mot kaos. Någon kommer att bryta sig loss, för isoleringen 

blir krävande. (Swanberg, 2002:88). Breen sammanfattar 

orsaken till konflikten med släkten och mordet på Pela: Det som 

är dumt bland kurderna i norra Irak är att de vill inte vidare i 

livet. De vill tillbaka till en tid som inte längre finns (Swanberg, 

2002:71). 

Teoretiska förståelser av kön ur tre författares 

perspektiv 

I valet av teoretiska perspektiv av förståelser om kön och 

makt presenteras i den här skriften av utrymmesskäl endast tre 

forskare. Genom Anne-Louise Erikssons sats ”resisto ergo sum” 

(Jag motstår alltså är jag till), refererad av Kirsten Gronlien 

Zetterqvist, har jag försökt applicera till intervjupersonernas 

motstånd. Carol Delaney´s teorier i artikeln ”Seeds of Honor, 

Fields of Shame” har jag använt i mitt försök att förklara vikten 

av kvinnans oskuld och dess relation till mannens heder. 

Martha C. Nussbaums lista över förmågor har kommit väl till 

pass i min analys av innebörden av intervjupersonernas liv som 

tyglade och isolerade individer. 

Anne-Louise Eriksson – ”Resisto Ergo Sum” 

Zettterqvist hänvisar I sin avhandling Att vara kroppssubjekt 

(2002) till den teori som Anne-Louise Eriksson formulerar i 

satsen ”Resista, Ergo Sum” (Jag motstår alltså är jag till). Denna 

sats har Eriksson utvecklat utifrån Descartes berömda sats; 

33


Cogito, Ergo Sum (Jag tänker alltså är jag till). Enligt denna 

föreställning finns det ingen plats där kvinnan kan finna och 

gräva fram sann, autentisk kvinnlighet som sådan. Om kvinnor 

endast har tillgång till en kvinnoidentitet som är konstruerad i en 

patriarkal kontext, hur är det då möjligt att finna den punkt man 

kritiserar ifrån? Vad möjliggör ett motstånd i förhållande till den 

tvingande blicken som konstruerar kvinnan som marginell och 

underlägsen? (Eriksson i Zetterqvist, 2002). 

Enligt Eriksson är det ett kvinnojag som har den inre 

erfarenheten av att vara medveten och sig själv. Ett kvinnojag 

som ständigt blir till i innekvinnans ögon, ett subjekt som blir ett 

subjekt när det motstår uttryck för kvinnligt kön som det 

maskulina subjektet lägger på det. Enligt Erikssons tankegång 

blir subjektet ett kvinnojag när kvinnan motstår patriarkal 

projektion. Enklast handlar det om att säga nej till det som hon 

förväntas säga ja till. Genom detta nej stängs det ute som begär 

att få tillträde i personen (Eriksson i Zetterqvist, 2002). 

Carol Delaney´s – ”Seeds of Honor, Fields of Shame” 

Carol Delaney´s undersökning “Seeds of Honor, Fields of Shame” 

baseras på ett fältarbete i centrala Anatolien i Turkiet i början av 

1980-talet. Delaney hävdar att hederskodex är ofta missuppfattad 

som en lista över regler och restriktioner, som kläddkodexen. 

I stället hävdar hon att hederskodexen ska betraktas 

som en genetisk kod – en relationsstruktur. I analogi med 

botaniken menar hon ”liksom det säd (frö) man sår i olika fält 

producerar olika frukter producerar även heder/skam komplexet, 

i egenskap av en specifik sexualitets- och fortplantningsteori, 

olika permutationer i praktiken som är beroende av den miljö 

som den slår rot i”. Delaney menar att denna kod endast kan 

knäckas om man undersöker sexualiteten och fortplantningen, 

därför att heder och skam har sina rötter i sexualiteten. (Delaney, 

1987) 

Delaney (1987) hävdar att heder och skam utgör viktiga 

funktioner i en specifik konstruerad fortplantning som i sin tur 

är korrelativ (motsvarande) med det monoteistiska religions- 

34


konceptet. Hon hänvisar till Koranen (sura 2.223) där det står 

”kvinnan är skänkt till er som ett fält, gå in i det och så era säd 

(frön)”. Hon menar att detta är ett direktiv från Gud som sätter 

kvinnan i objektsposition. Det är tack vare mannens säd som 

barn blir till. Kvinnans funktion är bara att agera som ett 

medium. ”Mannen ger liv, kvinnan föder.” 

Men det viktigaste i denna fortplantningskultur är inte 

kvinnans fertilitet utan hennes förmåga att garantera säkerheten 

för mannens säd. Om fertilitet hade varit det mest viktigaste 

hade inte betoningen på kvinnans oskuld (jungfrudom) och renhet 

varit så stark. Mannens heder är uppbyggd på hans förmåga 

att befrukta. Samtidigt genererar denna förståelse av fortplantning 

en extrem oro angående barnets ”legitimitet”. ”Legitimiteten” 

har inte så mycket med barnet som produkt av ett 

legitimt äktenskap att göra, utan om det på ett legitimt sätt kan 

attribueras till en specifik man. (Delaney, 1987) 

Hela denna struktur är väldigt känslig och sårbar, därför att 

den kan skakas om i grunden av kvinnans beteende. Med andra 

ord; förmågan att generera säd är en källa till stolthet för män. 

Men mannens heder är beroende av vetskapen om att barnet 

verkligen är från hans säd. Det är detta ”försäkrande” som utgör 

grunden till kontrollerandet av kvinnan. (Delaney, 1987) 

En mans förstfödslorätt är heder. Han kan förlora det om 

han inte kan skydda ”sin” kvinnas gränser. En kvinnas gräns är 

hennes mödomshinna. Den är reserverad för hennes man, den 

är hans egendom (Delaney, 1987). Att känna skam är enligt 

Carol Delaney (1987) en naturlig del av kvinnans konstituerade 

underordning. Skam är en ofrånkomlig del av att vara kvinna. 

Det är medfött. I detta sammanhang betraktas kvinnans 

menstruation som ett tecken på kvinnlig orenhet, underlägsenhet 

och därför skam. 

Enligt Delaney beskrivs kvinnlig sexualitet oftast som 

”omättlig” i Mellanöstern. Det är något som därför behöver tyglas. 

Kvinnan anses inte ha förmåga att göra motstånd. Lämnas 

hon för sig själv står hon öppen för männen. Här dras oftast 

paralleller till Eva som blev förförd av satan i paradiset. Idealet 

är att kvinnan skall stängas inne i hemmet. Men omöjligheten 

kompenseras med att hon döljs under kläder som inte ska fram- 

35


häva hennes kvinnliga former. I detta fall är slöjan, som döljer 

och binder en ung flickas hår, en symbol för att binda (tygla) 

hennes sexualitet, som skyddas av hennes far och bröder, tills 

hon överlämnas till en äkta man att gifta sig med. 

Marta C. Nussbaum – Lista över förmågor 

Filosofen Martha C. Nussbaum menar att varje individ har en 

uppsättning grundläggande förmågor för att kunna föra ett 

mänskligt och socialt anständigt liv. Men det är inte nog med att 

just ha förmågorna. Det är också nödvändigt att kunna utöva 

dem. Dock är utövandet av förmågorna beroende av individens 

sociala och kulturella kontext. Alltså måste individen även 

befinna sig i ett sammanhang där det är möjligt att utveckla och 

använda förmågorna (Nussbaum i Schlytter, 2004). 

Lista över ”förmågor” som kroppslig integritet och förmågan att 

ha känslor. 

Kroppslig integritet 

att kunna röra sig fritt från plats till plats 

suveränt kunna bestämma över sin kropp 

gå säker för övergrepp och familjevåld 

ha möjlighet till sexuell tillfredsställelse 

kunna välja om man vill ha barn eller inte 

Förmågan att ha känslor 

att kunna ha en relation till saker och individer utanför sig 

själv 

att kunna älska de som älskar och bryr sig om en, att kunna 

sörja när de är borta 

att mer allmänt kunna älska, sörja, längta, känna tacksamhet 

och berättigad vrede 

att slippa få sin känslomässiga utveckling fördärvad av övermäktig 

fruktan och oro eller genom traumatiska upplevelser 

av missbruk eller förbiseende 

36


Vid urval av intervjupersoner efterfrågade jag unga kurdiska 

kvinnor som är uppväxta i en kultur och samhällsgemenskap 

som är präglad av patriarkala värderingar. Jag har gjort mina 

intervjuer med fyra unga kurdiska kvinnor i åldern 20–30 år, som 

jag ansåg vara lämpliga för mitt forskningsämne genom sina 

erfarenheter. Gemensamt för intervjupersonerna är att de har 

genomgått och tagit sig ur den konflikt som de har haft med sina 

familjer. Idag har samtliga påbörjat ett nytt liv och fått en viss 

distans till sina upplevelser, vilket gör att de friare kan beskriva 

”det som har hänt” och reflektera kring ämnet. Gemensamt för 

de fyra intervjupersonerna är också att de lever i Sverige sedan 

många år tillbaka. De har mycket likartade erfarenheter av att 

som flicka och ung kvinna leva under regler och restriktioner 

som ålagts dem av deras fäder eller andra manliga släktingar. De 

har alla hotats till livet och utsatts för grov misshandel. 

Helin var femton år gammal, när hon tillsammans med sin 

mamma och tre syskon kom till Sverige för att återförenas med 

pappan som några år tidigare hade fått politisk asyl. En kort tid 

efter ankomsten hamnade Helin i konflikt med pappan som 

nåddes av rykten om hennes beteende. 

När familjen efter några år fick reda på att Helin hade en 

svensk pojkvän blev brytningen ett faktum. 

Idag lever Helin med sin svenske pojkvän och de har en son 

tillsammans. 

När Leylas familj anlände till Sverige och sökte politisk asyl var 

hon tretton år gammal. Vid sidan om sina studier ägnade hon tid 

åt kurdisk sång och dans. När falska rykten om Leyla nådde 

37


pappans öron beslutade han sig för att gifta bort henne med en 

kusin. Efter en våldsam konflikt lämnade Leyla sin familj. 

Idag är hon gift med en kurdisk man som hon själv valt och 

de har två barn tillsammans. 

Rona (25 år) 

Ronas familj flydde till Sverige när hennes far av politiska skäl 

fängslades i hemlandet. Hon var fem år gammal när hon kom till 

Sverige. Hon, hennes bror och mamma levde tillsammans under 

mormoderns och morbrödernas tillsyn. Efter flera år fick de veta 

att fadern blivit mördad i fängelset. 

Efter gymnasiet ingick Rona ett arrangerat äktenskap och 

började jobba på en TV-kanal. Men konflikterna med mannen 

som krävde allt större kontroll över hennes liv ledde till att Rona 

skiljde sig under våldsamma former. Idag har hon brutit alla 

kontakter med släkten. 

Narin (20 år) 

Narin är född i Sverige. Hennes föräldrar kom till Sverige som 

gästarbetare och bodde i en invandrartät stockholmsförort. 

Redan i tidiga tonåren hamnade Narin i konflikt med sin pappa 

på grund av ”kulturkrock”, som hon säger. Efter upprepad misshandel 

lämnade hon sin familj. Idag lever hon tillsammans med 

en svensk kille och väntar barn. 

Att växa upp i skuggan av den manliga 

dominansen 

De fyra unga kvinnor som jag har intervjuat kommer alla från en 

kultur där patriarkala strukturer är starkt etablerade. Styrkan i 

dessa strukturer ligger i att de för många är så självklara så att de 

är osynliga. 

38


De unga kvinnorna har redan som små uppfostrats av 

familjen med regler om hur man ska bete sig och vad man 

absolut inte får göra. ”Man fick ju lära sig sedan man föddes… 

att pojkar var friare än tjejer… Man ser ju det överallt och det 

blir naturligt”, säger Helin. Leyla säger att även om hennes föräldrar 

aldrig sa att hon inte fick göra vissa saker för att hon var 

en flicka så ”hade vi det med oss från början… det var naturligt 

att man inte protesterade”. Rona fick redan som barn lära sig att 

inte leka med pojkar ”det var tabu”. Narin menar att allting 

”kom smygande” och när hon var 10–11 år gammal fick hon 

börja hjälpa mamma i hemarbetet. 

Intervjupersonernas föräldrar skulle kunna säga att denna 

”ordning” är till för att ”skydda” döttrarna… ”Det har alltid 

varit så sedan jag minns; att han (pappa) måste skydda mig för 

att jag är en oskyldig flicka och någon kan göra mig ont, jag 

menar något sexuellt”, säger Narin. 

I tonåren börjar flickorna höra ett visst ord allt oftare: skam. 

Narin berättar att när hon ”…någon gång hade tighta byxor eller 

en tight tröja och då brukade pappa säga ’skäms du inte att visa 

rumpan … skäms du inte visa brösten och sånt!’”. Leyla berättar 

om att när de skulle ha gäster var de tvungna att ha långa kjolar, 

långärmade tröjor och ha håret uppsatt på ett visst sätt för att 

dölja att de höll på att få kvinnliga former. ”En dag när jag råkade 

gå in i rummet, då såg jag min syster binda sina bröst så att de 

inte skulle synas… De var så små men ändå skämdes hon 

mycket…”. Rona har haft samma erfarenhet: ”När jag började 

utvecklas och komma in i puberteten så skulle jag inte framhäva 

brösten”. Som Narin säger: ”allting började när jag fick min 

första mens”. 

I sammanhanget är menstruationen ett tecken på kvinnlig 

orenhet, underlägsenhet och därför skam. I Mellanöstern är 

synen på kvinnor att de är sexuellt ”omättliga”. Lämnas hon för 

sig själv saknar hon förmågan att göra motstånd – hon är 

”öppen för män”. Inte ens den första kvinnan, Eva, kunde motstå 

frestelsen. Det är endast genom att tygla kvinnan som man 

kan skydda henne. 

Den slutsats som jag drar av intervjupersonernas berättelser 

är att pappor och bröder inte skyddar sin dotter eller syster som 

39


individer för deras eget bästa. Istället lägger de ner stor möda på 

deras mest privata del; mödomshinnan. Det är genom bevarandet 

av denna som mannen bevarar och skyddar sin egen 

och familjens heder. 

Genom ständig kontroll försäkrar sig pappa om att dottern i 

ett framtida äktenskap kan ge legitimitet åt den äkta mannens avkomma. 

Att överlämna henne som oskuld är pappans plikt gentemot 

manskollektivet. 

Rona berättar om hur hennes morbröder målade upp en bild 

där de beskrev främmande män som onda och perversa; ”de vill 

dig bara en sak och den saken ska du vara rädd om”. Anledningen 

är att ansvaret att se till att flickan är oskuld ligger på 

familjens axlar och ansvaret att flickan som äkta hustru lever i 

”ärbarhet” är mannens ansvar. En familj kan inte lämna över sitt 

ansvar innan giftermålet ägt rum. 

Ansvaret för kvinnans ärbarhet är alltså en kollektiv familjär 

angelägenhet. Om det visar sig att hon inte är oskuld på 

bröllopsnatten vanhedras inte bara pappan och familjen utan 

hela släkten. Ronas reflektion kring särbehandlingen av killar och 

tjejer är slående i sammanhanget: ”Den största dumma anledningen 

till att jag fick veta varför pojkar fick göra vissa saker var 

att de hade en snopp och en snopp kan inte förstöras… och jag 

hade en vagina och en vagina kan utnyttjas på många sätt…” 

Stämplad – skvallrets och ryktesspridningens 

roll 

En kurdisk flicka som nyligen kommit in i puberteten och börjat 

utveckla kvinnliga kroppsformer kan med fog uppfatta omgivningen 

som ”fientlig”. I intervjupersonernas berättelser kan man 

inte undgå att känna av den rädsla som de känner för omgivningen. 

Denna rädsla är så stark så att den ibland kan anta 

paranoida proportioner. 

Men rädslan är ”tresidig”. 

Tonårsflickan är rädd för att hennes familj eller omgivningen 

ska fördöma hennes beteende och börja sprida rykten, som kan 

leda till bestraffning från familjens sida. 

40


Föräldrarna är rädda för att deras dotter ska välja att gå emot 

normerna och/eller att omgivningen börjar skvallra. 

Omgivningen är rädd för att en viss flickas beteende ska bli 

ett lockande exempel för deras egna döttrar. 

Om vi börjar med flickorna… Helin säger ”Jag var så rädd att 

jag fick mens på en gång”, när hon berättar om den avlägsna 

eftermiddag i Kurdistan då hon som trettonåring skolkade från 

skolan tillsammans med några tjejkompisar och sågs av sin bror, 

som körde förbi på sin motorcykel. 

Detta mönster följde med henne till Sverige. Många gånger 

var jag ute på disko med mina vänner och har bara stått där och 

inte gjort något. Och sedan när jag har sett en bekant komma in 

gick jag och gömt mig. Helin har erfarenheter av att folk som 

sett henne ute rapporterat till hennes föräldrar eller att det gått 

skvaller som i slutändan nått familjen. Man är rädd hela tiden, 

när man är ute – att folk ska se. Man mår jättedåligt”. 

Även Rona var övervakad av sin bror. Därför var Rona 

mycket rädd för att umgås med folk i skolan. ”För att om han 

skulle se någonting som han skulle anse olämpligt för mig som 

tjej så skulle han rapportera det vidare. Det är helt sjukt men så 

var det ju faktiskt.” Också vilka tjejer hon umgicks med noterades. 

Jag minns att det fanns tjejer på skolan som var lite så här 

’värstingar’ och om de sågs i mitt sällskap då var det plötslig att 

nu har jag blivit bundis med ’skolans största’ hora’”. 

I Leylas fall var det familjen som var mest rädd för att folk 

skulle skvallra. Mamma var räddast av alla, så rädd att hon mot 

sin vilja vägrade Leyla att ha på sig sin drömklänning på skolavslutningen. 

”Det var en vit klänning med axelband. Men, 

mamma sade att det fanns några killar i samma skola. De var 

söner till vissa som vi kände och att de skulle gå hem och prata 

med sina föräldrar om mig. Sedan skulle de gå runt och säga att 

’deras dotter har klätt sig så här och så här’”. 

Den tredje sidans rädsla, omgivningens, finner jag i Leylas 

och Narins berättelser. Leyla minns att två kvinnor uppvaktade 

hennes far i deras hem där de skällde ut honom för att hans 

dotter föregick med dåligt exempel för deras tjejer. Enligt kvinnorna 

hade ”folk” sett Leyla komma ut från en biograf tillsammans 

med en kille. ”De skrek nästan på honom; ’jaha, jaha 

41


alltså du låter din dotter gå ut?”. Det visade sig att Leyla hade 

varit på bio med sin bror. Men ”folk” som hade sett dem visste 

inte det och snacket hade gått. 

I Narins fall var det främst hennes egna släktingar som 

rapporterade hem eller spred rykten, men även andra. ”Alltså 

den stockholmsförort där jag är uppväxt, är det jätteviktigt att 

inte få dåligt rykte. Mina mostrar sade att de hade sett mig där 

fast jag inte borde vara där och min pappa tror på allt han hör”. 

Mostrarna tyckte att Narin föregick med dåligt exempel för släktens 

flickor. Men i berättelsen finns exempel på att även Narins 

pappa kunde skvallra om andras flickor. Pappa ville att hon 

skulle umgås med släktens tjejer som bar slöja och inte med sina 

”horiga” kompisar. ”Bara för att en del av mina kompisar hade 

tighta kläder eller kanske att någon stod och pratade med en 

kusin och min pappa inte vet att det är hennes kusin, så fick hon 

dåligt rykte för det – för att hon träffar pojkar!’”. 

Två kvinnor som söker upp Leylas far för att hon föregår 

med dåligt exempel för deras döttrar, mostrar som rapporterar 

till Narins familj och sprider rykte och Leylas mamma som inte 

vill att hennes dotter ska bära favoritklänningen… Dessa handlingar 

är uttryck för kvinnors internalisering av det patriarkala 

förtrycket. Internaliseringen gör att de tar till sig de patriarkala 

värderingarna som sina egna. Jag tycker att citaten ovan belyser 

även de kurdiska kvinnornas (i synnerhet de äldres) aktiva inblandning 

i bevarandet av de patriarkala strukturerna. I en samhällsverklighet 

med klanstrukturer har bevarandet av den kollektiva 

helheten stor betydelse. När den ska bevaras i exilen stärks 

sammanhållningen och restriktionerna hårdnar ytterligare. Rykten 

sprids snabbare och skvallret blir hänsynslösare. Skvaller 

och ryktesspridning offentliggör skammen och skymfar på så 

sätt ”den dåliga flickans” familj till dess att den skrider till handling 

och vidtar ”åtgärder” mot sin flickan. 

Narin berättar att allt skvaller om henne gjorde att pappan 

hade svårt att visa sig ute bland folk; ”folk snackade mycket skit 

om mig och sade saker som gjorde att min pappa blev tokig och 

kunde inte gå på föreningen”. 

42


Fil.dr. Åsa Eldén (2003) konstaterar i sin analys av domar och 

förundersökningar om hedersrelaterade brott att ”gärningarna i 

fråga har föregåtts av en direkt eller indirekt anklagelse, riktad 

mot offret, om att hon på olika sätt skadat sin familjs heder”. 

Samma mönster ser jag i mina egna intervjupersoners 

berättelser. Där framgår det hur de efter varje skvaller utsatts för 

misshandel. 

Eldén konstaterar att det är det dåliga ryktet, snarare än vad 

som ”verkligen” hänt, som bringar skam över familjen (2003). 

Ryktet, sant eller falskt, är tillräckligt för att en familjs anseende 

ska förstöras och kvinnan därmed stämplas. De två kvinnor som 

klagade hos Leylas far för att ”folk” sett henne komma ut från 

en biograf i sällskap av en kille hade missförstått det hela. Trots 

att Leylas far var medveten om detta så hade han ändå misshandlat 

både Leyla och hennes bror, bara för att folk hade 

behövt skvallra. Leyla berättar att de två kvinnornas skvaller 

hade stort inflytande på hennes fars beslut att gifta bort henne. 

Rätten att få välja livspartner 

Två av intervjupersonerna har gift sig/blivit sambo av fri vilja, 

medan de andra två gift sig genom arrangerat äktenskap respektive 

tvångsäktenskap. 

Familjernas stora ansträngning att uppfostra och kontrollera 

döttrarna är att de ska ha mödomshinnan ”intakt”, fram till dess 

de har gift sig. 

Narin vet hur det är att göra tvärtom. ”Det var han som tog 

min oskuld, men dagen efter gjorde han slut. Jag satt verkligen i 

skiten”. Narin var medveten om vad det innebar att bli av med 

oskulden. ”Det kan bara räcka med skvaller, så är man en dålig 

flicka. Och vem vill gifta sig med en dålig flicka?”. Medveten om 

riskerna valde Narin att inte återvända till sin familj. Flera år 

senare träffade hon återigen pojkvännen som ”tagit” oskulden 

och idag är de gifta och väntar barn. 

Intervjupersonernas rörelsefrihet begränsas markant när de 

blir så gamla så föräldrar och andra anhöriga anser att de snart 

bör gifta sig. Men Helin säger att hennes föräldrar inte hade 

43


några planer på att gifta bort henne, ”inte vad jag vet i alla fall”. 

Trots att pappa vet att hon ”är på väg ut ur kurdiska traditioner” 

så har han en viss tolerans. Han protesterar inte när Helin 

skaffar sig ett nattjobb. Men när han får reda på att hon har ett 

förhållande med en svensk kille blir han vansinnig och misshandlar 

henne. ”Jag tror att han skulle ha dödat mig, i alla fall 

den stunden, om jag inte hade ringt polisen”. Antagligen blev 

Helins relation med en svensk kille sista droppen för pappa. 

Pappa hade kanske mot sin vilja tolererat att dottern tänjde lite 

på gränserna. Men när Helins beteende började bli ett ämne för 

skvaller och ”skammen blev offentlig” började pappan agera. 

Ronas giftermål är ett typiskt ”arrangerat äktenskap” När hon 

är femton år börjar mormodern tjata om att hon ska gifta sig och 

att det finns en bra kille som hon känner. Genom arrangerade 

möten hoppas hon att Rona ska säga ja till att gifta sig med ynglingen 

som är en avlägsen släkting. 

Före giftermålet förbjuds Rona att träffa sin fästman, privat. 

Hennes morbröder är oroliga för att hon då kan ha sexuellt umgänge 

med sin fästman. Hon måste ju vara oskuld, fram tills 

bröllopsnatten. Männen i familjen anser sig alltså ha rätten att 

bestämma över hennes kropp för att hon inte på något sätt kan 

kränka familjens heder. 

För att slippa familjens stränga regler och leva som hon själv 

vill väljer Rona att gifta sig med sin fästman. Men efter en tid 

inser hon att inget har förändrats. När hon inte låter sig kuvas 

börjar han misshandla henne. 

Leylas giftermål är ett klart fall av tvångsäktenskap. Hon luras 

av sina föräldrar till Kurdistan, där hon tvingas förlova sig med 

sin kusin. Tillbaka i Sverige vill inte Rona tro att hennes pappa 

har någonting med ”spelet” att göra, trots att han utsätter henne 

för misshandel, när hon inte vill följa deras beslut. Leyla luras en 

andra gång till Kurdistan, i tron att äktenskapet bara ska vara 

formellt, utan några praktiska konsekvenser. Hon gifter sig – och 

är fast. Till sist orkar hon inte med pressen från familje- och 

släktmedlemmar, utan går med på att ha ett sexuellt förhållande 

med mannen hon är gift med. 

44


Jag uppfattar det som att det är först när Leyla har lurats för 

andra gången, som hon förstår att föräldrarna inte alls bryr sig 

om henne som individ. Det enda de har i tanken är att utåt hålla 

fasaden som en familj med gott rykte. 

Familjevåld och strategier i motståndet 

Våldet har varit närvarande i intervjupersonernas liv sedan barndomen. 

Men när flickan kommer upp i den ålder då hon ”bör” 

gifta sig, börjar samtalen om flickans beteende, hot om vad som 

kan hända om hon inte rättar sig efter normerna och misshandel 

för att sätta gränser trappas upp. 

Tidigare har flickorna kanske hållit ut, bitit ihop och låtit sig 

kuvas för att de varit små och behövt familjens trygghet. Men 

när de nu inser att familjen även vill bestämma över deras framtid 

blir konfrontationen ett faktum. När familjens normer och 

värderingar är dogmatiska och männen kompromisslösa kan 

flickorna i detta läge utsättas för misshandel. 

Våldet och dödshoten har lett till att mina intervjupersoner 

insett att de i familjens ögon inte är värda något som individer. 

Reglerna och restriktionerna de är uppvuxna med har inte varit 

till för deras eget bästa, utan för männen och deras heder. 

När de insett det har brytningen med familjen varit oundviklig. 

Utan tvekan har interaktionen med det svenska samhället och 

det stegvisa anammandet av de moderna värderingarna haft stor 

betydelse i intervjupersonernas genomskådande av de patriarkala 

strukturerna. 

De har sett att i det nya landet finns möjlighet att bygga upp 

ett nytt liv; kvinnor kan jobba och försörja sig och därmed bli 

oberoende. Jag anser att förvärvandet av denna kunskap har 

varit av stor betydelse i deras beslut att göra motstånd. Det är 

kunskapen som gör dem ”medvetna om sig själv”. Med satsen 

”resisto ergo sum” (jag motstår alltså är jag till) menas att ”ett 

kvinnojag som ständigt blir till i kvinnans ögon, ett subjekt som 

blir ett subjekt när det motstår uttryck för kvinnligt kön som det 

maskulina subjektet lägger på det”. Subjektet blir ett kvinnojag 

45


när kvinnan motstår patriarkal projektion. Enklast handlar det 

om att säga nej till det som hon förväntas säga ja till. Genom 

detta nej stängs det ute som begär att få tillträde i personen. 

När Narin beslutar sig för att rymma hemifrån undan 

pappans förtryck och våld lämnar hon samtidigt sin position 

som objekt och blir ett subjekt med egen vilja och eget ansvar. 

Helins strategi att göra vad hon vill i ”smyg” är ett annat 

uttryck för en vägran att acceptera sin position som objekt. 

Hennes dubbelliv är en överlevnadsstrategi för att försvara sig 

mot våld från familjemedlemmar. Men när pappan misshandlar 

och hotar henne till döden, tar hon klart ställning och lämnar 

familjen. Modet att polisanmäla fadern är hennes första handling 

som ett fullständigt subjekt 

Rona och Leyla är mer tillmötesgående mot sina familjer än 

Helin och Narin. De hoppas på att i gengäld bli milt behandlade. 

Men båda får erfara att familjens normer är bergfasta. 

Rona underkastar sig familjens regler och restriktioner för att 

hon har en stark religiös tro och hoppas att allt med Guds vilja 

kommer ordna sig med tiden. 

Hon väljer att gifta sig i hopp om att äntligen kunna få leva 

som hon själv vill. Hon börjar plugga på universitet och får 

sedan arbete på teve. 

Men mitt i hennes strävanden vill hennes man tygla och föra 

henne tillbaka till hennes gamla liv. Efter att upprepade gånger 

ha blivit misshandlad av sin man förstår Rona: ”Jag förlorade 

allt hopp… Jag insåg att vi levde i olika världar… Han var en av 

’dem’”. 

Ronas insikt om att hon och hennes man lever i olika världar 

och att han är ”en av dem” tycker jag är en symbol för hennes 

totala brytning med sin släkts värderingar. Hennes val att lämna 

sin man och polisanmäla honom är ett uttryck för hennes fullständiga 

förvandling till ett subjekt. Hon blir en människa som 

handlar efter sin egen vilja. 

”Jag ville att de skulle tycka synd om mig och förstå mig…” 

Dessa ord beskriver träffsäkert hur Leyla förhöll sig till sin 

familj. Hon trodde att om hon bara var en skötsam flicka i deras 

ögon så skulle det betala sig i slutändan. Jag har en känsla av att 

Leyla hade svårt att se de strukturer som styrde hennes fars 

46


handlingar. Detta gjorde att hon kunde luras till Kurdistan för att 

ingå tvångsäktenskap. 

När hon slutligen inser och erkänner för sig själv att det har 

varit hennes far som legat bakom tvångsäktenskapet bryter hon 

inte direkt. Hon vädjar, ber och bönar om att de ska ändra sitt 

beslut. Trots upprepad misshandel från pappans sida ”då menar 

jag inte bara ett slag i ansiktet… riktig misshandel, det var misshandel 

på riktigt...” fortsätter Leyla att försöka få sina föräldrar 

att förbarma sig över henne. Men en dag, när pappan öppnar 

balkongdörren och ber henne att hoppa om hon inte gifter sig 

händer någonting med Leyla: 

Jag hoppade inte eftersom att jag älskade livet så mycket. Jag 

lät bli att hoppa för att jävlas, bara för att visa för dem att de inte 

kan köra över mig.” Pappa vill inte att hon ska leva, därför att 

Leyla har sagt nej till det som han vill att hon ska säga ja till – 

gifta sig med en kusin. När hon så slutligen flyr hemifrån har 

hennes ”nej” blivit definitivt; ett ”nej” inte bara till pappan, utan 

också till de strukturer som styr pappans handlingar. 

Reflektioner kring sex, heder och 

hedersmord 

Intervjupersonernas berättelser och reflektioner kring sexuellt 

umgänge före äktenskapet står i stark kontrast till deras föräldrars 

syn på saken. Avståndet mellan dem är så stort att man 

skulle kunna tro att de är från olika tidsåldrar. 

I sina reflektioner kring heder visar de också att deras syn på 

etik och moral är en helt annan än föräldragenerationens. 

Intervjupersonerna tycker synd om sina föräldrar. De förstår 

att släktens män har tappat kontrollen och egentligen är rädda att 

våld är den svages verktyg. 

Det ”moderna” uppstår genom en avgörande brytning med 

traditionella patriarkaliska organisationsprinciper. De fyra unga 

kvinnornas syn på föräktenskapligt sexuellt umgänge, deras medvetenhet 

om och förkastande av den traditionella uppfattningen 

om heder samt deras avsky för hedersmord och dess funktion 

som statuerande exempel för att hålla kvinnor på plats, är en klar 

47


brytning med de gamla seder som de har växt upp med. Deras 

syn är ett slutgiltigt ”nej” till de gamla värderingarna. 

Deras svar på frågan om vad de tänker på när de hör ordet 

hedersmord är ganska lika. 

Helin: Jag fattar mig inte på de människor som kan göra det. 

Leyla: Bara vidrigt och någonting sjukt… 

Rona: Jag tänker på trångsynta män. 

Narin: Jag tänker på sjuka människor. Hur kan man döda sitt 

eget kött och blod? 

När det gäller frågan om hedersmordets koppling till kulturen 

har intervjupersonerna olika uppfattning. Två av dem tror inte 

att det har med den kurdiska kulturen att göra, medan de andra 

två anser att det har det. 

Leyla ”vägrar att se hedersmord som en del av den kurdiska 

kulturen”. Hon tycker att det har med mentalitet och utveckling 

att göra: Till exempel, vad hade Fadimes pappa för utbildning? 

Min pappa har gått i skolan bara tre år. Rona tycker inte heller 

att hedersmord har med den kurdiska kulturen att göra ”utan det 

har betraktats så”. Hon menar att det har sina djupa rötter i ett 

samhälle präglat av männen: Där det finns en stor roll för 

mannen att visa sin dominans där finns det också hedersmord. 

Enligt Rona tänker männen så här: ’Det är jag som bestämmer 

helt enkelt, som en man, och ingen tjej ska köra över mig’. 

Narin tycker att hon har hört talas om hedersmord sedan hon 

var liten, så det måste ha att med ”våra” traditioner och kultur 

att göra. Helin anser också att det har med den kurdiska kulturen 

att göra men tror att islam kan ha haft en viss påverkan. Hon 

menar också att hedersmord har att göra med att kurder inte har 

ett eget fritt land och att avsaknaden av en egen statsbildning har 

bidragit till att kurderna håller fast vid traditionerna. 

”Om vi hade ett land skulle vi kanske ha lagar om kvinnors 

frihet och rättigheter och sånt.” 

Jag tycker att intervjupersonernas brytning med sina familjers 

gamla normer, deras val att suveränt bestämma över sin egen 

kropp och ambitionen att inte bara skaffa sig ett nytt liv, utan 

också leva sitt eget liv är bevis på deras nya uppfattning om sig 

48


själva som fria individer. De har genom sitt motstånd revolterat 

mot den släktbaserade holistiska människosynen, där individen 

är underkastad och invävd i en kollektivistisk gemenskap. 

Jag anser att intervjupersonernas motstånd har varit ett uttryck 

eller en symbol för kampen mellan kollektivet och individen. 

I detta sammanhang är Narins reflektion kring sitt liv en 

träffsäker beskrivning: Varför ska jag bara leva efter deras villkor 

och vad vinner jag på det? Då lever jag inte mitt liv, då lever jag 

deras liv och det innebär att jag inte ska leva. 

Graden av förtryck och våld beror på vilken miljö man kommer 

ifrån. Med miljö menar jag stad, landsbygd, samhällsklass, religiositet 

släkt/familj, utbildningsnivå mm. Det är ändå svårt, för 

att inte säga omöjligt, att påstå att hederskulturen är starkast i en 

viss typ av familj från en viss samhällsklass i en viss region i 

Kurdistan. Exempelvis kom Pela från en region där hederskulturen 

är mycket stark, medan Fadime var från en region där 

hederskulturen är svagast i Kurdistan. Till detta ska läggas att 

hederskulturen antingen stärks eller försvagas när människor 

lämnar sitt land och startar ett nytt liv i exilen. 

49

Lägesrapport från Rosengård 

Av Eva Mellsop Nyman, socialsekreterare, Rosengård, Malmö 


I Sverige har kvinnor haft rätten att själv bestämma om och i så 

fall med vem de ska gifta sig sedan 1872. 

I många delar av världen är det fortfarande fäderna eller 

andra manliga släktingar som har denna makt. Detta gammalpatriarkala 

synsätt är i vissa fall accepterat också i Sverige. 

Arrangerade äktenskap är enligt utlänningslagen (1989:529) en 

godkänd anledning till uppehållstillstånd om kvinnans familj 

kommer från en kultur där arrangerade äktenskap praktiseras. 

Jag anser att denna lag är en strukturell diskriminering av kvinnor 

och ett hänsynstagande till en förlegad patriarkal kulturyttring. 

I mina arbetsuppgifter på Individ- och Familjeomsorgen 

(IoF) ingår att arbeta för en förändring på lång sikt när det gäller 

attityder till kvinnor. 

Det har inte känts relevant att som svensk kvinnlig tjänsteman 

närma mig männen i starkt patriarkala miljöer och tro att de 

skulle vilja föra en dialog. Istället har jag valt att försöka träffa så 

många kvinnor som möjligt. Mitt mål har varit dels att informera 

om den svenska lagstiftningen när det gäller våld, dels att 

diskutera kvinnorollen i det svenska samhället. 

En dag då jag besökte en kurs för kvinnor här på Rosengård 

var temat svensk kvinnohistoria. Kursledaren gick engagerat 

igenom viktiga årtal för svenska kvinnor. När hon kom till 

år 1884 då ogifta kvinnor blev myndiga vid 21 år ålder utbröt 

fnitter bland kursdeltagarna. När hon så kom till år 1921 och 

berättade att då blev gifta kvinnor myndiga så blev munterheten 

ohejdad. Till slut var jag tvungen att avbryta för att få veta varför 

kvinnorna fann detta så lustigt. 

51


Kvinnorna som alla kom från samma land och grupp berättade 

via tolken att för dem var de här rättigheterna fullständigt 

otänkbara. Hur som helst skulle de inte ha haft någon nytta av 

att ogifta kvinnor blev myndiga vid 21 års ålder, de hade alla 

gifts bort när de var runt 12. 

De beskrev målande hur detta gått till: 

Familjen fick besök av en annan familj, flickorna fick naturligtvis 

inte vara med, men flera av dem visste att besökarna var 

där för att fria. De hade inte fått se sin blivande man och inte 

han dem, men flickorna använde sig av trick för att få en glimt 

av den utvalde. 

Det blev ett skådespel där på kursen när de genom att hålla 

sina slöjor som strutar visade hur de hade tjuvkikat på männen 

som de alla beskrev som gamla och fula. Munterheten var ett 

utslag av kvinnornas galghumor och jag kunde inte heller låta bli 

att skratta när de demonstrerade sitt tjuvkikande. 

När besökarna gått fick flickorna veta att de skulle gifta sig. 

Snart därefter hämtades de av sina nya familjer där de skulle leva 

för resten av sitt liv. 

Idag är kvinnorna mellan 20 och 80 år – och bor i Sverige. 

Jag träffade dem igen vid ett annat tillfälle och då pratade vi om 

jämställdhet och våld mot kvinnor. Jag berättade om kvinnofridslagen 

och var man kunde få hjälp om man blev hotad och 

slagen. Då förstod jag att de nästan tyckte synd om mig, eftersom 

jag hade så lite förstånd. De sade vänligt men bestämt åt 

mig att de levde med en tradition man inte kunde ändra på. 

Jag inser att för kvinnorna själva framstår deras kultur som 

statisk och inget man ändrar på genom att flytta till ett främmande 

land. Det som bekymrar mig är att de svenska lagstiftarna 

tycks mena att denna kultursyn ska accepteras – och få praktiseras 

– också hos oss. Lagstiftarens inställning till arrangerade 

äktenskap, nämligen att man får fortsätta att praktisera denna 

tradition i Sverige om man har sin härkomst i ett land där detta 

är en levande sed, innebär att lagstiftaren har fört kvinnors 

rättigheter 132 år bakåt i tiden. 1 

1 År 1872 ges den svenska kvinnan rätt att själv få besluta om hon vill gifta sig och 

med vem, tidigare togs de besluten av hennes giftoman, som oftast var hennes 

fader. Gudrun Nordberg, Kvinnotryck SPECIAL, maj 2004. 

52


Man kan också konstatera att likheten inför lagen är relativ 

och avhängig av kön och ursprungskultur. 

Inte så få av de kvinnor som har sökt hjälp på Individ- och 

Familjeomsorg, IoF, har gifts bort som barn, den yngsta var 11. 

Det är mycket vanligt att makarna är kusiner och att fler 

släktingar är ingifta med varandra. Att kartlägga släkten för att se 

hur hotbilden ser ut kan vara komplicerat eftersom den ene 

makens systrar och bröder är gifta med den andre makens 

bröder och systrar. Vad som blir alldeles tydligt är att 

möjligheten för kvinnan att få stöd från familjen är mycket liten 

eller obefintlig. 

Vi har träffat kvinnor som blivit gifta med män som varit 

förståndshandikappade eller haft svåra psykiska problem. Detta 

har de inte vetat förrän de kommit hit och äktenskapet redan 

varit ett faktum. Gifta har de blivit genom ombud, utan att själva 

närvara vid bröllopet. När äktenskapet är arrangerat handlar det 

inte om ett avtal mellan två jämlika individer som väljer varandra, 

utan om två släkter som ingår ett avtal om att förena två 

människor av t ex ekonomiska skäl. 

IoF har gjort visitkort som vänder sig till kvinnor utsatta för 

mäns våld. Korten innehåller information om hjälpmöjligheter 

samt en säkerhetsplanering. De finns på sex olika språk och 

sprids på offentliga platser. Vid ett flertal tillfällen har föreningsrepresentanter 

från stadsdelen, protesterat mot att den här 

informationen finns. På socialbyrån har det hänt att besökande 

män tagit hela högen av kort med sig. 

Mindre konservativa imamer som hjälpt kvinnor att få skilsmässa 

har hotats av mannen eller släktingar till honom. 

Sedan maj 2004 är det i Sverige förbjudit med barnäktenskap. 

I praktiken förekommer det ändå, men äktenskapet registreras 

inte förrän barnen fyllt 18. Det förekommer att religiösa ledare 

viger barn om föräldrarna vill2 Man kan också konstatera att likheten inför lagen är relativ 

och avhängig av kön och ursprungskultur. 

Inte så få av de kvinnor som har sökt hjälp på Individ- och 

Familjeomsorg, IoF, har gifts bort som barn, den yngsta var 11. 

Det är mycket vanligt att makarna är kusiner och att fler 

släktingar är ingifta med varandra. Att kartlägga släkten för att se 

hur hotbilden ser ut kan vara komplicerat eftersom den ene 

makens systrar och bröder är gifta med den andre makens 

bröder och systrar. Vad som blir alldeles tydligt är att 

möjligheten för kvinnan att få stöd från familjen är mycket liten 

eller obefintlig. 

Vi har träffat kvinnor som blivit gifta med män som varit 

förståndshandikappade eller haft svåra psykiska problem. Detta 

har de inte vetat förrän de kommit hit och äktenskapet redan 

varit ett faktum. Gifta har de blivit genom ombud, utan att själva 

närvara vid bröllopet. När äktenskapet är arrangerat handlar det 

inte om ett avtal mellan två jämlika individer som väljer varandra, 

utan om två släkter som ingår ett avtal om att förena två 

människor av t ex ekonomiska skäl. 

IoF har gjort visitkort som vänder sig till kvinnor utsatta för 

mäns våld. Korten innehåller information om hjälpmöjligheter 

samt en säkerhetsplanering. De finns på sex olika språk och 

sprids på offentliga platser. Vid ett flertal tillfällen har föreningsrepresentanter 

från stadsdelen, protesterat mot att den här 

informationen finns. På socialbyrån har det hänt att besökande 

män tagit hela högen av kort med sig. 

Mindre konservativa imamer som hjälpt kvinnor att få skilsmässa 

har hotats av mannen eller släktingar till honom. 

Sedan maj 2004 är det i Sverige förbjudit med barnäktenskap. 

I praktiken förekommer det ändå, men äktenskapet registreras 

inte förrän barnen fyllt 18. Det förekommer att religiösa ledare 

viger barn om föräldrarna vill . Det bottnar i en övertygelse om 

att Guds lag står över nationella. 

De flesta som blivit gifta genom arrangerade äktenskap på 

Rosengård är romer och personer från Balkan, Nordafrika och 

Mellanöstern. 

2 . Det bottnar i en övertygelse om 

att Guds lag står över nationella. 

De flesta som blivit gifta genom arrangerade äktenskap på 

Rosengård är romer och personer från Balkan, Nordafrika och 

Mellanöstern. 

2 Reportage, TV3, 2004-01-23. 

53


Mer än 80 procent av invånarna i stadsdelen Rosengård i 

Malmö har utländsk bakgrund. Det är viktigt att vara medveten 

om att traditionen med arrangerade äktenskap inte praktiseras av 

alla som bor i Rosengård – men att den förkommer i alla samhällsklasser 

och inte bara bland muslimer. 

Aje Carlbom 3 har i sin avhandling ”The real other versus the 

imagened other” pekat på att det under de senare åren skett en 

islamisering av stadsdelen Rosengård och att den håller på att 

förvandlas till en enklav dvs. en stat i staten. Han konstaterar att 

detta är vad som kan hända i ett område där människor inte 

släpps in i majoritetssamhället, är arbetslösa, lever på bidrag etc. 

Han pekar på problemen som uppstår när man inte kan eller vill 

diskutera komplexiteten i det multikulturella samhället. Det gör 

det bland annat svårt att diskutera hur en förlegad kvinnosyn 

rimmar med den svenska lagstiftningen. 4 

Att själv välja sin man är naturligtvis ingen garanti för att inte 

bli misshandlad och det är inte troligt att män som lever i arrangerade 

äktenskap är mer våldsbenägna än andra. Men att kvinnor 

gifts bort är ett utryck för en kvinnosyn där kvinnan betraktas 

som ett objekt utan egen bestämmanderätt enligt min mening. 

Alltmer av ansvaret för ungdomarnas fritid lämnas över till 

föreningslivet. I ett område som vårt är jag skeptisk till att samhället 

avhänder sig detta ansvar. Flickorna hänvisas nu till en 

fritidsverksamhet där deras pappor och andra manliga släktingar 

planerar och kontrollerar verksamheten. Rosengård har ett 

föreningsliv där kulturella och religiösa föreningar har ett stort 

inflytande över de människor som bor i området. En del av 

föreningarna är islamistiska och står för en mycket konservativ 

syn på hur livet ska levas. Många av områdets invånare som har 

valt att leva ett icke traditionellt liv har utsatts för påtryckningar 

och/eller ryktesspridning. För politiker och myndighetsutövare 

är det oerhört viktigt att förstå den avgörande skillnaden mellan 

att vara muslim och att vara islamist. 5 Annars är risken över- 

3 År 2003. 

4 Min anmärkning. 

5 En islamist tror och anser att islam ska genomsyra alla livsområden både privata 

och offentliga. Den gudomliga lagen står över den världsliga. En muslim bekänner 

sig till islam. Man kan säga att alla islamister är muslimer men alla muslimer är inte 

islamister. Detta är en kort förklaring. 

54


hängande att islamisterna blir talesmän för alla muslimerna och 

att alla muslimer betraktas som fundamentalister. 

En frizon för ungdomar som lever i starkt patriarkala familjer 

brukar vara skola och fritidsverksamhet. Där kan de träffa andra 

ungdomar och utveckla och undersöka sina intressen och färdigheter. 

Det finns tyvärr mycket lite gemensam fritidsverksamhet 

på Rosengård. Nyligen stängdes Tegelhuset, en fritidsgård, för 

ungdomar över 16 år med särskild verksamhet för tjejer. 

En fritidsverksamhet, organiserad av fastighetsägaren, inom 

delområdet Herrgården har haft stora problem med en islamistisk 

förening som hade lokaler i grannhuset. Under midsommarfirandet 

för något år sedan kallades kvinnorna i fritidsverksamheten 

för horor av de vuxna manliga föreningsmedlemmarna 

och de försökte på alla sätt förhindra firandet. Inte heller skolan 

är längre en säker frizon. I handlingsplanen för Malmö Välfärd 

för alla – ”det dubbla åtagandet” föreslås ökad – avlönad – 

föräldramedverkan i skolorna. Visst låter det bra, men detta 

skulle kunna leda till komplikationer. De ungdomar som förut 

har haft skolan som enda plats, där de inte varit övervakade av 

familjen, har inte längre någon fredad zon. 

Tidigare har flickor som har frågor kring kropp/sexualitet 

kunnat vända sig till ungdomsmottagningen och den offentliga 

sjukvården, som aldrig kontrollerar en flickas oskuld på föräldrarnas 

begäran. Nu finns en oro bland de unga kvinnorna eftersom 

det ryktas om att det ska etableras en muslimsk vårdcentral 

inom området med kvinnoläkare och barnmorska. Vi har pratat 

med flickor som oroar sig för att de kommer att tvingas dit för 

att göra en kontroll av oskulden. De som då inte kan uppvisa en 

intakt mödomshinna är rädda för att de kommer att råka illa ut. 

Kontrollen av flickorna är generellt sett oerhört stark inom 

stadsdelen, den utförs inte bara av flickornas egna familjer utan 

av stora delar av omgivningen. De allra flesta gör inte uppror 

mot den etablerade ordningen. Jag har träffat kvinnor som blivit 

slagna, våldtagna, hånade men som säger ”jag vill inte tala illa om 

min man för det gör inte vi i vår kultur”. 

I de familjer som efter patriarkala mönster lever könssegregerat 

uppfostras flickorna i en kvinnlig sfär där de får lära sig de 

färdigheter de behöver för att fungera som hustru och mödrar. 

55


De får sällan möjlighet att pröva att utveckla andra färdig- 

heter, fundera över ett yrke eller utbildning. Jag mötte nyligen en 

18-årig flicka som glatt berättade att hon nu skulle gifta sig med 

kusinen, hon hade träffat honom en gång, han var jättesöt och 

snäll. Som bevis på snällheten berättade hon att han tillät att hon 

gick ut gymnasiet. Någon fortsatt utbildning fanns överhuvudtaget 

inte med i resonemanget. Med det här exemplet vill jag 

tydliggöra att flickorna är utsatta för tvång, även om de verkar 

nöjda med sin situation. Hot och våld blir aktuellt först när en 

flicka uppfattas som trotsig. 

I den offentliga debatten saknar jag ett resonemang och en 

definition om vad som är tvång respektive är frivilligt när det 

gäller arrangerade äktenskap. Om flickor och pojkar från början 

får lära sig att det är familjen som bestämmer vem de ska gifta 

sig med så funderar de rimligtvis inte över andra alternativ. 

Det här är varken ett Rosengårdsproblem eller ett invandrarproblem. 

Det är ett problem och en fråga som rör hela samhället. 

Ska samhället lyckas förändra traditionen med arrangerade 

äktenskap får man verka på flera fronter: Förändra lagstiftningen, 

skapa möjligheter för alla kvinnor att delta i samhällslivet, 

skapa zoner för flickor där de har möjlighet att fritt möta 

andra uppfattningar än familjens, arbeta med unga mäns attityder 

mot kvinnor och se till att de som bryter mot traditionen, 

vid behov får professionell hjälp. 

Man måste också kritiskt granska de som framträder som 

kulturtolkare, dvs. våga fråga vad och vem de företräder. 

56

Del 2 

Svenskt samhälle möter 

hederskulturen





Hur samhällsföreträdare ska förhålla sig till flickor och unga 

kvinnor som far illa i hederns namn är en pågående diskussion 

på myndighetsnivå i Sverige idag. 

Regeringen har satt frågan på dagordningen, dels genom att 

tydliggöra myndigheternas ansvar, dels genom att ge ekonomiska 

resurser. För perioden 2003–2007 har 130 miljoner avsats för 

skyddat boende och andra insatser för ungdomar som riskerar 

att utsättas för hedersrelaterat våld. 1 

Förändringar på myndighetsnivå kräver både större kunskaper 

och nya metoder och förhållningssätt. Det senare är i 

allmänhet svårare att sätta i verket än det förra. 

De bidrag som ingår i detta avsnitt är presentationer av olika 

metodansatser vilande på erfarenhetsbaserade kunskaper. De är 

skrivna av företrädare från skola, ungdomsmottagning, socialtjänstens 

utredningsverksamhet, kommun och polis. 

Även om myndigheterna/verksamheterna har olika uppdrag 

och olika inriktning kan de lära av varandra. 

Ett gemensamt kännetecken för bidragen är att de betonar 

vikten av att möta flickorna på deras egna premisser. Det innebär 

i ett första led att ta deras berättelse och deras oro på allvar – 

och att handla därefter. 

Okunskapen kring problematiken är på många håll i landet 

fortfarande stor. Det är t.ex. ganska vanligt att socialförvaltningen 

tar omedelbar kontakt med föräldrarna efter en anmälan 

som grundar sig på en hederskonflikt. Men en hederskonflikt är 

inte samma sak som en vanlig tonårskonflikt mellan en tonåring 

1 Regeringens insatser för ungdomar som riskerar hedersrelaterat våld, Faktablad, Justitiedepartementet, 

november 2004. 

59


och föräldrarna. Istället handlar det om en ensam individ som 

revolterat mot en kollektiv ordning. Om konflikten blir offentlig 

t.ex. genom en anmälan till socialtjänsten blir familjen/släktens 

skam än större – och kraven på att tvätta bort den ökar. Detta 

kan i värsta fall innebära att flickan utsätts för livsfara. Det kan 

också vara så att flickan drar tillbaka sin anmälan när hon får 

veta att föräldrarna kommer kontaktas. 

Myndigheterna måste överlag överge ett väl etablerat arbetssätt, 

där föräldrarna dras in så fort som möjligt. I stället måste 

fokus i första hand läggas på den hotade flickan och hennes 

behov av stöd och skydd. 

Som socialtjänsten i Lärjedalen skriver: ”Vi utgår alltid från 

att flickan talar sanning.” 

60


Min första elev – en nybliven 

mamma i årskurs 6 

Av Ingrid Hansson, skolkurator, Rosengårdsskolan, Malmö 

De senaste 9 åren har jag arbetat som skolkurator för års- 

kurs 6–9, på en vad jag skulle vilja kalla en invandrartät grundskola 

i ett av Malmös ytterområden. De cirka 900 eleverna 

kommer från drygt 35 olika länder/områden och talar mer än 

25 olika språk. Bara två av barnen är svenskar dvs. att en av 

deras föräldrar kommer från Sverige. Främst kommer eleverna 

från: Libanon, Iran, Irak, forna Jugoslavien, Albanien och 

Afghanistan. Vad jag vet är vi den kommunala grundskola i 

Sverige som har flest romska barn. Stora språkgrupper är; Arabiska, 

Albanska, Bosniska, Kroatiska, Serbokratiska, Kurdiska, 

Pashto/Dari, Romani, Somaliska, Turkiska och Kinesiska. Mer 

än hälften av eleverna är arabisktalande. 

Den första elev jag mötte när jag kom till skolan i januari 

1996 var en nybliven mamma i årskurs 6. Hon var rom och gift 

sedan årskurs 5. Hennes stora dröm var att få lära sig att läsa och 

skriva. Eftersom hon inte fick lämna hemmet för sin man och 

inte heller hade barnomsorg, så ordande vi så att hon fick hemundervisning. 

Varje termin kommer vi i elevvårdsteamet i kontakt 

med ett 15-tal elever som är på väg att bli förlovade/gifta 

mot sin vilja eller redan är det. Majoriteten är flickor, men det 

förekommer även pojkar. Då det gäller pojkar som gifts bort är 

det min uppfattning att det ofta handlar om att pojken är homosexuell 

och att detta absolut inte accepteras av familjen/släkten. 

Därför gäller det att snabbt gifta bort dem för att rädda familjens 

heder. 

Tvångsäktenskap handlar alltid, enligt min uppfattning, om 

makt och kontroll av flickan/pojken, främst då det gäller deras 

sexuallitet, men också över livet i övrigt. Forskaren Astrid 

61


Schlytter har formulerat två frågor som jag alltid brukar ställa 

mina elever som befinner sig i denna situation: 

Vad är det som du måste göra, som du inte vill? 

Vad är det som du vill göra, som du inte får? 

Under årens lopp har jag utarbetat min egen metod för dessa 

ärenden som jag brukar utgå ifrån. Se bilaga 1. 

Det som dock är gemensamt för samtliga ärenden är att 

eleverna är bortförlovade/gifta mot sin vilja, men då de är under 

18 år så finns äktenskapet inte registrerat hos svenska myndigheter. 

Trots förbudet mot barnäktenskap fortsätter dessa övergrepp 

mot barnen/ungdomarna från föräldrarnas och släktingarnas 

sida. De flesta äktenskap sker under skolloven i Sverige och 

utomlands. Elever berättar om hur föräldrar, hövdingar/högste 

ansvariga, präster, imamer m.fl. skriver avtal/viger dem, trots att 

alla inblandade vet att Sverige har en 18-års gräns. 

Då eleverna söker upp mig eller någon annan i elevvården är 

alltid deras stora önskan att föräldrarna inte ska få veta att de har 

sökt hjälp hos oss. De är mycket rädda för att de ska ge familjen 

dåligt rykte, eller att familjen ska utsättas för påtryckningar eller 

repressalier av andra släktingar eller boende i området. Här 

handlar det om traditioner och inte om religion. Många elever 

berättar att deras mamma eller någon annan släkting har varit 

med om samma sak då de var unga. 

Jag har också träffat på elever (både flickor och pojkar) som 

går i särskoleklass eller har någon form av handikapp, där föräldrarna 

mycket tidigt har gift bort dem, för att bevara familjens 

anseende. I flertalet fall har man då hämtat bruden eller mannen 

från utlandet, och vederbörande har aldrig träffats innan. Ofta är 

mannen myndig och många år äldre än flickan som brukar vara 

mellan 13 och 15 år. En viktig samarbetspartner för elevvårdsteamet 

är ungdomsmottagningen. Därför borde det finnas en 

sådan just i ett område som Rosengård, där så mycket handlar 

om sexualitet, graviditeter, omskärelse m.m. 

Lärjedalsmodellen, som har utarbetats på socialförvaltningen 

i Lärjedalen, Göteborg, tycker jag personligen är utmärkt. Socialsekreterare 

kan träffa den hjälpsökande vid flera tillfällen och 

62


lägga upp en planering, utan att den minderåriges föräldrar måste 

informeras. (Se närmare beskrivning av modellen s. 65.) Vad 

eleverna oftast frågar mig om är om det finns någonstans dit de 

kan flytta och vara skyddade om de vågar bryta upp från sin 

tilltänkta man/nuvarande man och min familj. 

Just nu träffar jag regelbundet en flicka i årskurs 8, som i 

somras var i sitt hemland och blev ”överraskande” bortgift med 

en släkting. Mannen är drygt 20 år äldre än hon. Avtalet mellan 

flickans familj och mannens familj är att hon här hemma i 

Sverige ska genomgå ett ålderstest, eftersom hon av olika anledningar 

i Sverige har ett personnummer som inte stämmer med 

hennes verkliga ålder. Då hon genom bl.a. skelettröntgen har fått 

sin rätta ålder konstaterad kan hon till de svenska myndigheterna 

börja ansöka om att hennes man ska få komma hit. 

Mannen vill komma till Sverige fortast möjligt. Han har 

ytterligare en fru samt barn i hemlandet. Tanken är att de ska 

komma till Sverige, då han har fått sitt uppehållstillstånd. 

Under tiden är det viktigt att de inför svenska myndigheter 

agerar som familj, så därför kommer min elev att åka till hemlandet 

i sommar för att försöka bli gravid med mannen, så att 

det ska påverka de svenska myndigheternas beslut om att han 

ska få komma till Sverige fortare. 

Om flickans rätta ålder inte kan styrkas, kommer äktenskapet 

att brytas. Mannen ska då bli gifta sig med någon annan av hennes 

släktingar här i Sverige. Min elev känner till sin verkliga ålder 

och vet att hon inte kommer kunna ”komma i från honom”. 

Ett annat aktuellt fall: En tjej i årskurs 9, gravid i 14:e veckan. 

Hon är gift med en man från Libanon, som ska utvisas från 

Sverige när som helst. Flickan är livrädd, vill inte åka till Libanon 

och bo där. Vill absolut inte födda sitt barn där. 

Hennes mamma och pappa känner till hennes situation och 

vet hur hon mår. Men de tycker sig varken kunna eller vilja göra 

något åt situationen. Hon är ju gift och det är hennes man som 

bestämmer över henne nu. 

Det är hårt att se så många unga flickors och pojkars liv gå 

förlorade..... 

Som tjänsteman är det påfrestande att år efter år inte riktigt 

veta vad man ska erbjuda dessa ungdomar för hjälp. Men då 

63


skolan ser att någon minderårig far illa, måste vi alltid agera och 

anmäla missförhållandena till socialförvaltningen. 

Jag har träffat elever som har fått stor hjälp av socialförvaltningen 

för att kunna lämna en destruktiv hemmiljö, men också 

många som har beslutat sig för att återvända till sina familjer, då 

saknaden och ibland påtryckningarna har varit alltför svåra och 

stora för dem. 

De är ju bara barn!!! 

64


Socialtjänsten i Lärjedalens arbete 

med unga kvinnor utsatta för 

hedersrelaterat våld 

Av Marita Lager, enhetschef och Mikael Thörn, 1:e socialsekreterare, 

Lärjedalen, Göteborg 

Det finns några strategiska och specifika svårigheter när det 

gäller socialtjänstens inledande arbete med flickor/kvinnor utsatta 

för hedersrelaterat våld. Två av dessa är; 

Hur och när får socialtjänsten kontakt med flickorna? 

Hur kan socialtjänsten bedöma allvaret i flickans situation? 

Här nedan redogör vi för hur socialtjänsten i stadsdelen Lärjedalen 

i Göteborg arbetat med dessa dilemman. 

Hur socialtjänsten hanterar den inledande kontakten har 

avgörande betydelse för hur processen/ärendet kommer att 

fortskrida. 

I Lärjedalen handläggs alla ärenden som gäller flickor under 

18 år av Rättsenheten och för kvinnor över 18 år av vuxenenheten. 

Enheterna har samma enhetschef. Detta innebär att det 

är några få socialsekreterare som är ansvariga för arbetet med 

flickor/kvinnor utsatta för hedersrelaterat våld. 

Ansvariga handläggare är väl kända inom stadsdelen vilket 

underlättar för samarbetet med andra tjänstemän som finns runt 

flickan. En anmälare kan direkt ta kontakt med en speciell socialsekreterare. 

På så sätt kan vi upprätthålla en hög kunskap/beredskap 

och flickorna/kvinnorna slipper bli hänvisade runt i systemet. 

Socialtjänstens sätt att ta ansvar för dessa flickor får en 

genomslagskraft i hela vår stadsdel. Vårt agerande sänder en 

65


tydlig signal till de utsatta flickorna och deras familjer. Men även 

andra boende i området får kunskap om vad som inte är acceptabelt 

i det svenska samhället. 

Målsättning 

Vår utgångspunkt är att värna om flickans/kvinnans bästa och 

sätta hennes behov och rättigheter i fokus. 

Målsättningen med det sociala arbetet med flickan/kvinnan 

är att hon ska kunna få sina behov tillfredsställda och utöva sina 

mänskliga rättigheter. Önskvärt är om detta kan ske samtidigt 

som flickan/kvinnan har kvar sin familj. Är detta inte förenligt 

med flickans/kvinnans bästa så måste socialtjänsten tillgodose 

flickans/kvinnans behov av såväl stöd och skydd. 

När det gäller flickor under 18 år så har socialtjänsten ett 

ansvar för att arbeta med och vid behov också stödja flickans 

familj. Kvinnor över 18 år avgör själva om de önskar ha en 

fortsatt kontakt med sin familj. 

Konsultation/Rådgivning/Anmälan/Förhandsbedömning 

Innan en anmälan görs uppmanar vi våra samarbetspartners att 

göra en konsultation i ärendet. 

Tillsammans kan vi då samtala kring en speciell flickas 

problem utan att hennes identitet röjs. Detta ställer inga krav på 

att ha tänkt färdigt utan ger en möjlighet till diskussion ”bollplank” 

för att kunna ta ställning om en anmälan ska göras eller 

om ett pågående arbete med flickan kan fortsätta, exempelvis på 

en skola. 

Vill anmälaren, efter detta, att vi ska träffa flickan kan vi göra 

det vid en rådgivning. Det innebär att vi träffar flickan 1–4 gånger 

under en kort tidsperiod. 

Under rådgivningen görs en probleminventering och riskbedömning. 

Utredning inleds inte. 

66


En anmälan ska alltid vara skriftlig. Det är bra både för 

anmälaren och för socialtjänsten. Anmälaren har då möjlighet 

att avgöra vad han/hon ska lämna uppgifter om. Vad är anmälaren 

beredd att stå för? Flickan har kanske också fått möjlighet 

att lämna synpunkter om vad som ska avslöjas. 

När en anmälan sedan kommer in till socialtjänsten så finns 

en ”ovillkorlig skyldighet att inleda utredning om behov av 

åtgärd föreligger” Sol kap 11:1 och 2§§. I detta ligger ett krav att 

underrätta vårdnadshavaren. 

Hur socialtjänsten hanterar dessa arbetsuppgifter 

kan få stor betydelse för den 

fortsatta handläggningen 

En central fråga är när vårdnadshavaren ska underrättas. En del 

säger att föräldrarna ska informeras så snart socialtjänsten får in 

en anmälan som de avser att gå vidare med. Detta handlar om 

rättssäkerhet. Andra menar att socialtjänsten först har att bedöma 

barnets/ungdomens livssituation för att kunna avgöra om 

behov finns av omedelbart skydd. Inte sällan handlar det om att 

motstridiga intressen finns mellan vårdnadshavare och ungdomen. 

Båda synsätten har rättsligt stöd. Enligt socialtjänstlagen 

ska en utredning inledas skyndsamt och föräldrarna underrättas. 

Varken lagen eller dess förarbeten anger emellertid vad ordet 

skyndsamt innebär i praktiken. Vad vi kan få stöd av är de uttalande 

som JO gör i enskilda ärenden eftersom institutionen JO 

är att betrakta som en auktoritet och rättskälla. Enligt JO ska 

socialtjänsten i normalfallet underrätta vårdnadshavaren utan 

onödigt dröjsmål. Detta kan undvikas om det föreligger missförhållanden 

exempelvis misshandel. I det senare fallet ger JO 

stöd för att avvakta något. 

När det gäller arbetet med flickor utsatta för hedersrelaterat 

våld använder vi oss alltid av möjligheten att avvakta med att 

underrätta vårdnadshavaren. En strikt efterlevnad av lagen skulle 

kunna få katastrofala följder för flickan och direkt motverka de 

intentioner socialtjänsten har. 

67


Många av våra lagar talar om barnets bästa och om hur det 

enskilda beslutet kommer att påverka barnet. Vad kommer att 

hända flickan när vi inleder en utredning? Är ett sådant beslut till 

hennes bästa? Vad händer i den stund vi kommunicerar med 

vårdnadshavarna? Behöver flickan skyddas gentemot den som 

hotar och slår? 

Om en skriftlig anmälan inkommit men behov inte finns för 

omedelbar åtgärd kan vi göra en förhandsbedömning innan vi inleder 

utredning. Detta innebär att vi gör en granskning av själva 

anmälan och dess allvar. Under denna görs samma probleminventering 

och riskbedömning som under rådgivning. 

Probleminventering 

Det är av största vikt att socialtjänstens insatser alltid börjar och utgår från 

flickans/kvinnans situation och behov. 

Denna probleminventering görs även om kvinnan är över 

18 år, trots att hon då är myndig och själv kan bestämma över 

sitt liv. I praktiken kan dock problematiken och svårigheterna 

vara oförändrade när det gäller att söka hjälp utanför familjen. 

När det gäller flickor under 18 år handlar det om att initialt 

klarlägga om flickan är utsatt för hedersrelaterat hot och våld 

eller om det handlar om en ”vanlig” tonårsproblematik eller frigörelse. 

Vid rådgivningen ska socialsekreterare ordna ett snabbt möte på 

en neutral plats där flickan/kvinnan känner sig trygg, till exempel 

på skolan. De flesta flickor får inte vistas, bli sedda på någon 

plats de inte normalt ska vara på. Rykten sprids snabbt inom den 

egna gruppen och ibland kan familjen veta var flickan befunnit 

sig under dagen innan hon själv kommer hem. 

Om flickan/kvinnan vill ha med någon för henne viktig person 

så går det bra. Denna kartläggningsprocess måste få ta en viss 

tid. Rådgivningen kan ske vid 1–4 tillfällen. 

Vid probleminventeringen klarläggs flickans/kvinnans situation, 

behov och önskan. Under inventeringen framkommer 

också om det är andra faktor än problem i hemmet som styr 

flickans agerande, till exempel en pojkvän eller en kamrat. 

68


Flickans egen beskrivning av sin situation, behov och egen önskan måste 

tydligt klargöras. Det är viktigt att ta god tid på sig och vara 

noggrann då detta underlättar framtida eventuella insatser. 

Flickan/kvinnan måste förstå att vi ställer frågor för att kunna få 

reda på så mycket som möjligt om hennes situation. Detta sker i 

syfte att kunna hjälpa henne på bästa sätt, inte för att vi inte tror 

på henne. Vi utgår alltid ifrån att flickan talar sanning. 

Vår erfarenhet är också att nästan alla flickor som sökt stöd 

hos socialtjänsten har levt under utsatta förhållanden under lång 

tid innan hon söker hjälp utanför familjen. Inte sällan har det 

handlat om hot, begränsningar och stark kontroll samt fysisk 

och psykisk misshandel. 

I de fall flickan inte lever under allvarliga brister så klargörs 

detta redan i de första kontakterna och under probleminventeringen. 

En del flickor vill att vi direkt ska samarbeta med och 

påverka föräldrar och deras attityder. Andra är rädda för konsekvenserna 

detta skulle kunna få. Dessa förhållanden kan på 

sikt förändras. Det är viktigt att kunna skilja på hedersrelaterat 

våld och vad som kan betecknas som en normal tonårs/generationskonflikt. 

Vi använder vid behov alltid kvalificerad tolk så att inga missförstånd 

uppstår. 

Under denna probleminventering är det viktigt att socialtjänsten 

tydligt klargör och informerar flickan/kvinnan om hennes rättigheter 

och den svenska lagstiftningen och de olika stöd- och hjälpinstanser 

som finns. Det måste vara tydligt för flickan/kvinnan vilken roll 

och ansvar socialtjänsten har. Det är viktigt att informera om det 

stöd som finns inom skola, socialtjänst, polis, skyddat boende, 

rådgivning, offentligt biträde, ombud etc. 

Flickan måste få vetskap om att vi kan hjälpa henne. Hon 

måste också få tydlig vetskap om hur dessa ärenden hanteras 

inom socialtjänst, polis, domstol etc. Det är viktigt att inge hopp 

om att en förändring är möjlig. 

69


Vid probleminventeringen klarläggs bland annat: 

Anledning till kontakten 

Om flickan/familjen tidigare är känd inom socialförvaltningen 

Bakgrund – Flickan/familjen 

Förekomst av kränkningar, hot och våld 

Förekomst av kontroll /begränsningar av rörelsefrihet 

Arrangerat äktenskap 

Akut behov – Förvärrad situation 

Skyddsbehov 

Flickans önskan 

I vissa fall visar sig flickans situation vara så akut att ett omedelbart 

omhändertagande enligt 6 § LVU måste göras. 

I andra fall planerar vi framåt utifrån vad flickan själv 

önskar, till exempel påverka föräldrar och syskon själv, olika 

stödinsatser/kontakter som finns samt finner en strategi om det 

inte blir som flickan önskar och hoppas. 

Det är nödvändigt att vi har stor kunskap om våra tolkar. Vi 

måste vara övertygade om att de vi använder oss av har tagit klar 

ställning i frågan vad gäller hedersrelaterat våld. 

Riskbedömning 

Efter probleminventeringen görs en analys och riskbedömning 

(frågemanual se bilaga 2) avseende flickans situation, behov av 

insatser och skydd. Denna riskbedömning kan även göras kontinuerligt 

under en utredning enligt 11 kapitlet 1 och 2 §§ socialtjänstlagen. 

Vid denna riskbedömning tas stor vikt vid flickans egna 

tankar kring sin situation och olika lösningar. 

Ju fler av nedanstående varningssignaler som föreligger desto 

större risk finns för att flickans hälsa och utveckling påtagligt 

skadas. Det är dock viktigt att vara medveten om att någon enstaka 

av dessa varningssignaler kan vara så allvarliga och omfattande 

att det innebär en fara för flickans hälsa och utveckling. 

70


Följande varningssignaler är viktiga att beakta: 

Synliga skador på flickan 

Flickan är konkret utsatt för hot, stark kontroll, kränkningar, 

fysisk/psykisk misshandel 

Flera inom familj/släkt utsätter henne för hot och våld 

Hot och våld som straff 

Hoten och våldet mot flickan har ökat successivt 

Rigid kontroll av fritid, klädsel, kamrater, tider 

Ökad begränsning och kontroll med stigande ålder 

Konkreta planer på äktenskap mot flickans vilja/ att hon ska 

resa till hemlandet 

Icke accepterad – pojkvän – graviditet – sexuella övergrepp 

Avsaknad av stöd inom familj från förälder och syskon 

Få eller inga kamratkontakter 

Avsaknad av sociala kontakter och vuxna stödpersoner 

utanför familjen 

Flickan och familjens bakgrund 

Tidigare våld mot barnen inom familjen 

Våld från fadern mot modern 

Bortgifta syskon/kvinnor/barn finns i familj/släkt 

Patriarkal familjestruktur/isolerad familj/stor och belastad 

familj/ekonomiskt utsatt familj 

Tidigare aktuella inom socialtjänsten för anmälan/utredningar 

om barn som far illa 

Tidigare dömda för våldsbrott inom familj/släkt 

Efter probleminventering och riskbedömningen (Frågemanual se 

bilaga 3) görs en analys om det finns behov av akut hjälp/skydd. 

Om inte behov finns av omedelbara insatser så får flickan/kvinnan 

vid det inledande samtalet telefonnummer till socialtjänstens 

handläggare, polis, socialjour, kvinnojour. Detta är för att säkerställa 

att flickan/kvinnan, om situationen snabbt förändras, ska veta 

vem hon kan nå, när som helst på dygnet. Dessa myndigheter 

informeras för att känna till flickan och hennes situation. Om 

och när flickan ringer så vet den som tar emot samtalet vad det 

gäller och har beredskap att handla. 

71


Samma socialsekreterare ska ha den fortsatta kontakten med 

flickan/kvinnan så hon inte behöver berätta sin historia för flera 

personer. 

Det är viktigt att planera framåt med flickan. En del flickor 

vill att vi träffas flera gånger så att de kan fundera kring olika 

alternativ av stöd, andra tycker sig få den information de behöver 

omedelbart och för några finns det behov av omedelbart 

stöd/åtgärder. 

Tidpunkten från att en konsultation sker tills dess att en riskbedömning 

har gjorts kan ta olika lång tid. Ibland måste detta 

ske under en och samma dag medan det i andra fall kan ta upp 

mot en vecka. 

Här fattas beslut huruvida en utredning ska inledas eller ej. 

Om situationen är akut fattar ordföranden i socialnämnden 

beslut om ett omedelbart omhändertagande enligt § 6 LVU. 

Vår erfarenhet har visat på nödvändigheten av att samtidigt 

besluta enligt §14 LVU om begränsningar i umgänge och 

skyddande av vistelseadress. 

Några exempel på hur den första kontakten 

kan se ut 

Flicka 15 år tog kontakt med oss via sin lärare. Flickan var orolig 

för att hon skulle tvingas sluta sina studier och under den kommande 

sommaren flytta utomlands till den 34 årige man hon var 

förlovad med. Vi träffade flickan vid 3 tillfällen på skolan för 

rådgivning/probleminventering. Vid probleminventeringen kartlades 

flickan situation. Hon hade varit utsatt för hot, våld och 

begränsningar vid flera tillfällen under året och tvingats förlova 

sig med mannen mot sin vilja. Vi bedömde flickans situation 

som allvarlig och att vi kunde hjälpa/stödja henne direkt. Då 

flickan fått sommarjobb ville hon dock först försöka påverka 

mannen att gå med på att bryta förlovningen och hon hoppades 

få hjälp av en syster så att detta kunde ske. Flickan ville i nuläget 

inte ha ytterligare hjälp. Kontakten avslutades och flickan fick 

nummer till handläggare, polis, socialjour. Då flickans egen 

önskan/förhoppning inte ledde till någon förändring och då hon 

72


åter blev/hotad/slagen vände hon sig till oss. Ett omedelbart 

omhändertagande enligt LVU samt vårdansökan enligt LVU 

gjordes. 

Flicka 17 år fick kontakt med socialtjänst i samband med att 

hon förts bort mot sin vilja under hot/våld av släktingar. Hon 

var då tillsammans med en pojkvän som familjen ej accepterade 

på grund av hans religion. En polisanmälan gjordes av pojkvännen. 

Släktingar till flickan anhölls och häktades. Föräldrarna 

uppgav att flickan var nöjd och ville nu bo hemma och att det 

inte fanns några problem längre. Vi träffade flickan ensam. Hon 

berättade en helt annan historia. Hon hade utsatts för hot, våld, 

fysisk och psykisk misshandel och stark kontroll och begränsningar 

under en längre tid. Föräldrarna och släkten ville att hon 

skulle gifta sig med någon som släkten utsett. Det ville inte 

flickan. Föräldrar och släkt försökte påverka henne att ljuga om 

det som hänt vid bortförandet av henne och att hon följt med 

tillbaka av egen fri vilja. Detta för att släktingarna skulle frias i 

den kommande rättegången. Flickan önskade berätta sanningen. 

I avvaktan på rättegången ljög flickan och sa att hon skulle göra 

som släkten ville. Hon kände sig därför inte hotad hemma. Vi 

förberedde för att i samband med rättegången omhänderta 

henne enligt LVU. Då flickan sagt sanningen i rättegången blev 

hon omedelbart omhändertagen enligt LVU och placerad i ett 

skyddat boende. 

Syskon 12 och 14 år som fick kontakt med oss via sin rektor 

på skolan. Därefter gjordes en anmälan. Då anmälan gjordes 

träffade vi flickorna på skolan vid två tillfällen för en förhandsbedömning/probleminventering. 

Båda uppgav att de dagligen 

blev slagna och hotade i hemmet av föräldrar och bröder. 

De tvingades sköta många sysslor i hemmet, de fick ej längre 

utöva några fritidsaktiviteter. I takt med att de blivit äldre tvingades 

de bära slöja och blev mer kontrollerade/begränsade av 

familj/släkt. Flickorna berättade att ingen i familjen/släkten ville 

hjälpa dem/stötta dem. Flickorna hade först nu vågat berätta då 

deras situation successivt förvärrats under året och de orkade 

inte längre vara kvar hemma. De hade även haft skador som de 

sökt vård för hos sjuksyster. De var rädda för sina liv. Ett beslut 

73


om omedelbart LVU gjordes och föräldrarna kontaktades därefter. 

Flicka 16 år fick kontakt med oss via kurator på skola. Vid 

probleminventeringen framkom att flickan inte fick ha den pojkvän 

hon själv hade valt. Föräldrarna tvingade henne att bryta 

förhållandet. Föräldrarna introducerade en ny tilltänkt man för 

henne som hon bortförlovades med. Flickan ville först medverka 

till detta och planerade för att flytta/separera då hon blev 

18 år. Det förekom inget annat våld i familjen men olika 

begränsningar och hot. 

Då det framkom att flickan skulle föras ut ur landet för att 

mot sin vilja gifta sig med mannen ville hon inte längre detta. 

Hon förstod att hennes egna planer inte skulle fungera. Ett 

omedelbart omhändertagande enligt LVU planerades innan 

flickan skulle föras ut ur landet. 

74


Att möta flickor och pojkar i 

patriarkala familjer på en ungdomsmottagning 

Av Bodil Grönqvist, barnmorska, Projekt Sexuell Hälsa, Sydvästra Skånes 

sjukvårdsdistrikt, Universitetssjukhuset MAS, Malmö 

Som barnmorska på en av Malmös ungdomsmottagningar möter 

jag ibland flickor som utsätts för hedersrelaterat hot om våld 

eller våld. Med Malmös speciella befolkningsstruktur är andelen 

ungdomar med invandrarbakgrund hög, mer än 50 %. 

Ungdomsmottagningen ska vara en lättillgänglig och förebyggande 

verksamhet som bygger på frivillighet. För att kunna 

möta mängden av olika problem och frågeställningar består personalen 

av företrädare från såväl det medicinska som det psykosociala 

området. 

Det krävs goda kunskaper om pubertet, adolescens- och 

sociosexuell utveckling, liksom om olika kulturer och deras 

specifika traditioner. 

Det är av stor vikt att för ungdomar, oavsett kultur och bakgrund, 

synliggöra ungdomsmottagningsverksamheten. Vår information 

siktar in sig på att uppmuntra till att söka hjälp – och att 

göra det i ett tidigt skede. 

På den mottagning där jag är verksam inbjuds alla elever i årskurs 

åtta. De delas då in i tjej- respektive killgrupper. Killarna får 

träffa en sjuksköterska – oftast en man. Tjejerna får träffa en 

barnmorska och en kurator – alltid kvinnor. 

75


I både tjej- och killgrupperna belyses ungdomsmottagningarnas 

arbetssätt, våra mål, i vilka ärenden man kan besöka mottagningen 

etc. Vi förklarar också vad den sekretess vi arbetar under 

innebär. Vi är måna om att skapa en öppen stämning i gruppen 

så att alla kan komma till tals. Vi tar upp tonårstidens vanliga 

problem, men också alla de positiva sidor som finns på vägen in 

i vuxenvärlden. 

Det råder i vissa invandrargrupper ofta mycket bristande 

kunskaper om det egna könets anatomi och fysiologi. Därför 

känns det extra viktigt att prata en hel del om detta. Vad är mens 

egentligen? Vad är ägglossning? Hur blir man gravid? Var sitter 

”oskulden”? 

Utifrån oskuldsbegreppet kan man ha många givande diskussioner 

på olika plan. Jag brukar i dessa grupper diskutera utifrån 

”skuld eller oskuld, skyldig eller icke skyldig”? Sitter ”oskulden” i 

mödomshinnan eller i själen? Är det förresten en hinna?, hur kan 

mensblodet i så fall rinna ut? Jag brukar istället omnämna 

hymen, dvs. mödomshinnan som ”mödomsvecket”, ett område 

som är lite trängre innan man har haft sitt första samlag. Viktigt 

är också att ge fakta kring den blödning som kan uppstå vid 

första samlaget. Studier har visat att det endast är ca 30 % av alla 

kvinnor som blöder vid sitt första samlag. 

Om ”oskulden” sitter i mödomsvecket, är man då oskuld om 

man har haft oralsex men inget penetrerande vaginalt samlag? Är 

man oskuld om man har ”varit ihop” och haft petting? Eftersom 

oskuldsbegreppet är så centralt bland de här ungdomarna pratar 

vi mer om kvinnans anatomi i killgrupperna än om männens 

anatomi i tjejgrupperna. 

Syftet med diskussionerna är för flickornas del att stärka 

deras självkänsla, få dem at inse att ingen annan än de själva kan 

bestämma över deras sexualitet. Vi belyser varje individs rätt att 

säga ja till sex likaväl som att säga nej. Vi informerar även om 

svensk lagstiftning. 

Diskussionerna i pojkgrupperna brukar ofta handla om å ena 

sidan killarnas syn på sin sexualitet och rätten att utöva den, å 

andra sidan hur de ser på sina systrars rättigheter inom samma 

område. Hederstänkandet är i stort en mansfråga. I den moderna 

västerländska kulturen ingår att den unga generationen ifråga- 

76


sätter föräldrarnas normer. I traditionella kulturer är det i stället 

den unga generationens uppgift att förvalta den existerande 

kulturen. För pojkarna innebär det att de ofta ärver sina fäders 

normer. I många invandrargrupper är dessa normer mer rigida 

än i hemlandet, där synen på manligt/kvinnligt är i färd att 

förändras. 

Genom att i en trygg miljö få dryfta och lufta sina tankar och 

känslor kring dessa frågor ges killarna en möjlighet att omvärdera 

sina fördomar och föreställningar. 

Vi tror att dessa möten med pojkar är av stor betydelse för att 

förebygga hedersrelaterat våld. 

Individuella möten med flickorna 

Det här är de vanligaste frågeställningarna bland flickorna som 

söker upp oss individuellt: 

Preventivmedelsrådgivning 

Misstanke om graviditet 

Frågor kring kroppen 

Frågor kring familjerelationer 

Frågor kring relationer till partner 

Rädsla för att inte blöda vid första samlaget 

Rädsla för att blivande make ska kunna identifiera att 

”oskulden” är borta 

Rädsla för att föräldrar/syskon ska upptäcka att det föreligger 

en sexuell relation före äktenskap 

Rädsla för att föräldrar/syskon ska upptäcka eventuell preventivmedelsanvändning. 

77


Polisen och andra samhällslänkar 

behöver större kulturkompetens 

Av Kickis Åhré Älgamo, kriminalinspektör, Rikskriminalpolisen 

Under de senaste åren har hedersproblematiken fått alltmer uppmärksamhet. 

Ändå är det min övertygelse att vi än så länge bara 

ser toppen av ett isberg. 

Länsstyrelserna uppskattar antalet unga kvinnor som lever 

under patriarkalt hot och är fråntagna sina grundläggande 

mänskliga rättigheter, till ungefär 1 500. Jag tror att 15 000 ligger 

närmare sanningen. Av naturliga skäl finns ingen säker statistik. 

Men om hela kedjan av samhällslänkar blir starkare genom 

större kulturkompetens, kommer vi i ett tidigare skede kunna 

ingripa och förhindra brott och ett stort mänskligt lidande. 

Kunskapen om hederskulturens normer och mekanismer är 

bristfällig också inom den svenska poliskåren. Det är allvarligt, 

eftersom okunskapen omöjliggör ett fullgott utredningsarbete. 

Ju större kunskap desto lättare är det att upptäcka och bevisa 

om familjens handlande är förenligt med svensk lag eller inte. 

Ibland kan handlingarna mot målsäganden och hennes/hans 

livssituation vara av den arten att det är LVU (lag om vård av 

unga) som blir tillämpbar. 

I familjer med starka ”hedersnormer” anses det vara ett brott 

att till en myndighet anmäla vad som skett inom hemmet väggar. 

Om en flicka/kvinna gjort en anmälan blir alltså hennes situation 

än mer utsatt än tidigare. Detta är det första en polis eller 

annan myndighetsrepresentant måste veta när han/hon kommer 

i kontakt med någon som är utsatt för hedersrelaterat hot eller 

våld. För att kunna göra korrekta riskbedömningar, krävs att 

man uppmärksammar rätt saker och ställer de rätta frågorna. Att 

vidta de rätta skyddsåtgärderna vid rätt tillfälle kan vara en fråga 

om liv eller död. 

79


Följande ”listor” är hämtade ur den handbok för polisen som 

jag håller på att sammanställa. Den går under arbetsnamnet: 

”Brott i hederns fotspår, manual och erfarenhetsberättelser”. 

Svårigheter i utredningsarbetet 

Kvinnan känner sig inte säker rent fysisk. 

Kvinnan litar inte på förhörsledarens förmåga att förstå 

helhetsbilden av hennes situation. 

Kvinnans familj/släkt visar ett för majoritetssamhället acceptabelt 

ansikte utåt. 

Konflikten förringas av såväl berörd familj/släkt som av 

myndigheter. 

Flickan har tidigare förvrängt sanningen i kontakt med t.ex. 

sociala myndigheter och skola. 

Någon i släkten blir sjuk i samband med att någon myndighet/skola 

får kännedom om vad som föregår i hemmet. Skulden 

för sjukdomen läggs på flickan/kvinnan. 

Mamma eller syskon används som verktyg för att 

flickan/kvinnan ska återvända hem och ”ta tillbaka” sin anmälan. 

Flickan/kvinnan tycks bli förlåten/förstådd av familjen och 

myndigheterna avskriver ärendet. Risken för nya brott/bortförande 

till hemlandet ökar radikalt. 

Om tolk inte används vid familjesamtal kan detta få förödande 

konsekvenser. Ett par ord på hemspråket kan vara tillräckligt 

för att flickan ska återvända hem och misshandeln 

fortsätta. 

Vad man bör tänka på vid anmälningsupptagning 

Inledningsvis bör man fråga huruvida någon vet om att hon/han 

är hos polis/sociala och har för avsikt att anmäla brott/oskäliga 

levnadsvillkor. Vad tycker dessa personer i så fall om detta? 

Det är också viktigt vem eller vilka i familjen/släkten som 

känner till händelsen eller de levnadsvillkoren som hon anmäler. 

80


Om någon i familjen känner till att flickan/kvinnan (mannen) 

gör en anmälan bör någon form av säkerhetsåtgärder vidtagas. 

En första åtgärd kan vara att ha en tät kontakt med anmälaren 

(målsäganden). Hur kontakten ska ske praktiskt bör 

man komma överens om, så att inte säkerheten äventyras. 

Det är också viktigt att informera om när förundersökningen 

kommer att starta och när personer ska höras i utredningen. 

Ta ställning till om LVU kan vara aktuell. 

Vad man bör tänka på vid förhören 

Genomgående för familjer där hederskonflikter uppstår är att 

kommunikationsnivån och diskussionsförmågan är låg. 

Vid förhören med de inblandade kommer troligen mannen, 

familjens överhuvud, ha lagt ut riktlinjerna för vad som ska sägas 

och på vilket sätt. 

Först och främst vill han avstyra den uppmärksamhet som 

familjen/släkten fått, eftersom det anses att det är familjen som 

har ansvar för att ta hand om och lösa ”problemet”. 

Den övriga familjens förhörsutsagor kommer troligen vara i 

stort sett identiska med familjeöverhuvudets. Men efter detaljfrågor 

kommer ofta nya omständigheter och nyanser fram. 

Det förekommer att vissa familjemedlemmar visserligen i 

förhören håller familjens/släktens linje, men inombords är av en 

annan uppfattning. Det kan t.ex. vara syskonen eller kusiner i 

samma ålder, som lever under likartade förhållanden som målsäganden. 

Målsägandeförhöret bör/skall vara videoförhör. 

Vid hot har hon då ett skyddande argument ”rör ni mig kommer 

polisen att veta att det är ni, eftersom de har allt på video”. 

Hon kan också skrämmas till tystnad och ta tillbaka sin 

anmälan. Ett videoförhör kan då föra processen vidare ändå. 

81


Släktpyramid 

Släktpyramid är ett utmärkt hjälpmedel i utredningsarbetet. Till 

hjälp kan man i vissa fall använda sig av Migrationsverkets akter. 

Flickan/kvinnan (mannen) som utsatts för brottet vet ofta 

mycket om sin släkt, och vilka som brukar vara drivande. 

Också för målsäganden själv kan det vara klargörande att se 

pyramiden i sin helhet. Hon får lättare att förstå sin egen situation 

och olika släktingars agerande. 

Med släktpyramiden som utgångspunkt kan man diskutera, 

ställa frågor om vad som hänt och vem det är som gör vad i 

släkten både i ett kortare och längre tidsperspektiv. 

Det faller sig naturligt att utgå från den egna familjen, men 

frågeställningarna bör inte cirkulera enbart runt de personer som 

finns i Sverige utan även personer i det gamla hemlandet. 

I det fortsatta arbetet med förundersökningen kan pyramiden 

kompletteras efterhand. 

82


Förslag på frågeställningar: 

Vilken släktgren har familjen kontakt med, umgås man med 

faderns eller moderns sida ? Lika stor del? 

Beroende på vad som framkommer ställs frågorna: 

Hur har faderns/moderns systrar gift sig? I vilken ålder? Vem 

”godkände” och förde deras talan vid resonemanget om partner? 

Svaren kan bli: det är släktingar som de gift sig med (kusin eller 

sysslingsäktenskap), eller av fri vilja. 

Begreppet ”fri vilja” kan ha olika innebörd till exempel fick 

de välja mellan den eller den. Fri vilja kan också innebära en 

längre tids ”korrigeringsförsök” från familjen/släkten (för en 

icke godkänd kärleksrelation) såsom misshandel, social utfrysning 

eller liknande. 

Vem/vilka i familjen/släkten har ändrat sitt beteende och 

plötsligt fått en tillåtande/accepterande inställning till målsäganden? 

Invaggas hon i en känsla av säkerhet för att hon till exempel 

ska gå med på att göra en ”semesterresa”? 

Hur ser målsäganden på sin familjs anseende och status inom 

den egna etniska gruppen? 

Hur uppfattar familjen/släkten sitt anseende ekonomiskt, 

politiskt, religiöst, eller på annat sätt inom den egna etiska 

gruppen. i Sverige? I det gamla hemlandet? 

Skapa en bild av släktens hederstänkande 

Det finns många sätt att undersöka hur starkt rotat ett hederstänkande 

är. Om en släkt uppfyller ett av kriterierna så betyder 

det inte att kvinnan (målsäganden) omedelbart behöver frukta 

för sitt liv. Det gäller att ha sitt fokus både i och utanför Sverige. 

Grundfrågor som bör ställas till alla: 

Vem umgås familjen med? Är någon/några i familjen aktiva på 

fritiden och i så fall vad? Religion, politik, föreningsliv – vilken 

inriktning. 

83


Är den förhörda gift och i så fall hur? Vanligt svar är ”av 

kärlek”, men fråga vidare, varifrån frun/maken kommer? Släktskap? 

Grannby/stad? Hemgiften, som avspeglar status, vad var 

den? Betalades den i guld, i pengar? 

Hur är faderns systrar gifta (se även släktpyramiden) kusinäktenskap 

eller någon annan inom släkten? 

Hur ser de förhörda på sexuell förbindelse innan äktenskap 

generellt? Söner kontra döttrar? 

Leta symboler 

Ett kompletterande sätt att skaffa sig kunskap om familjens 

referensram är att lägga märke till speciella saker/förhållanden i 

hemmet. 

Var uppmärksam på om det finns symboler som tyder på en 

viss tro eller föreställning. I senare samtal/förhör kan man föra 

ett resonemang om vad tron/föreställningarna innebär. 

Tecken på magi 

Ett exempel på magi är små ihoptejpade papperslappar som 

finns i fickor, i bokhyllan. Små tygknyten med en papperslapp 

med arabisk text på, som man förvarar i närheten av den plats 

man sover, i omedelbar närhet av kroppen. 

Magi och trolldom bör inte automatiskt kopplas till hederstänkande, 

men kan hänga ihop. 

Föräldrar skadar sig själva 

Det finns fall där mamman eller pappan skadar sig själv för att 

visa dottern vad hon åstadkommer genom sitt levnadssätt. I 

något fall har pappan tänt på sig själv inför den berörda unga 

kvinnan och hennes småsyskon. 

84

Skador på fotsulorna 


Det händer att en ung kvinna blir bränd under fötterna för att 

hon har skadat familjens heder. Det finns symbolik i detta typ av 

tortyr, t.ex. att ”en hora” inte är värd att gå med sina fotsulor på 

något så vackert som Gud har skapat. Jorden är Guds skapelse. 

Finns det något typiskt västerländskt i hemmet? 

Det ”västerländska” ses ofta som ett hot mot den egna ”kulturen”, 

som i detta avseende innebär kontroll över sina egna 

kvinnors sexualitet. Hur ser det ut på videofronten? Musikfronten? 

Kan västerländsk musik spelas öppet eller får man göra 

det i smyg? 

Håret som symbol 

Mycket som har med håret att göra har någon form av symbolik. 

Man får titta på de lokala traditionerna som förekommer i den 

byn/staden släkten/klanen, etniska gruppen, geografiskt område 

och var de härstammar ifrån. 

Dottern kan få en tuss avryckt från sitt hår som en varning 

och markör (kal fläck på hjässan). Hon kan också få en ”varning” 

genom att få sin svål avskuren, med budskapet ” nästa 

gång du gör ett misstag blir det värre”. 

Om en kvinna får sitt hår avklippt eller avrakat är det en 

markering till ”folket” att hon är en hora eller ”inte uppfört sig”. 

På så sätt håller familjen/släkten på ett effektivt sätt sin kvinna 

inomhus tills håret har vuxit ut igen. 

I vissa grupper klipper man av ”sin” kvinna det långa håret, 

om hon har brutit mot någon norm. Till exempel har pratat med 

polisen om något de inte fått tillstånd till att prata om. Hon kan 

också bli snittad i ansiktet så hon får ett ärr. Det är signaler till de 

andra i gruppen att hon inte går att lita på. 

För kvinnan själv kan det ses som en ”sista” varningssignal. 

85


Vad finns i flickans/kvinnans garderob? 

OBS! Manliga kollegor, titta INTE bland underkläder. Det är tabu 

och oerhörd kränkning om utomstående män tittar på de kläder 

kvinnan har närmast könet. 

Finns det korta kjolar? Urringade toppar? Vilken färg och typ 

av underkläder används? Vilka känner till att de används och 

fälls det några kommentarer om det (stringtrosor, glittrigt = 

”horunderkläder”)? Smink, exempelvis rött nagellack/läppstift 

(det har bara horor)? I vilken omfattning? Hur öppet har 

kläderna kunnat användas? Skola, arbetet, hemma? 

Är kläderna traditionsbundna eller förväntad klädstil? Hur 

stort inslag av de s.k. västerländska kläderna finns i garderoberna? 

Är delar av garderoben, byrån eller liknande utrensad, är det 

ett tecken på att målsäganden anses som smutsig och är psykiskt 

utrensad av familjen, förskjuten. Det kan innebära att bara den 

fysiska ”utrensningen” kvarstår. 

Kläder och andra tillhörigheter liksom fotografier gör att 

familjen påminns om att de hade en dotter som blev ”oren” eller 

förstörde familjens heder genom sitt leverne därför tas de bort. 

Kvinnans ekonomiska värde 

Finns det tecken på transaktioner/flöden i någon form, pengar, 

guld eller annan tänkbar innestående vinst/fördel för någon part 

i släkten t.ex. svenskt medborgarskap, anhörighetsinvandring. 

Vad händer enligt äktenskapskontrakt, om den ena parten 

bryter avtalet. Kan det ha använts i utpressningssyfte för att uppnå 

en önskad effekt ? 

Ekonomiska faktorer vid skilsmässa? Finns det tecken på 

skilsmässa, enligt egna etniska gruppens skilsmässoregler? Skild 

enligt svenska regelverket? 

I vissa fall kan summan vara väldigt hög vid skilsmässa. Har 

kvinnans släkt råd att låta sin dotter skilja sig? I vissa kulturer blir 

kvinnan/hennes ursprungsfamilj skyldig mannen för allt det han 

86


spenderat på kvinnan under den tid de var gifta, ibland ner till 

varje måltid, varje klädesplagg. 

När konflikten leder till mord 

Ett hedersmord är generellt sett mycket välplanerat och välorganiserat. 

Alla utom barnen i släkten är medvetna om vad som 

ska ske. De s.k. svaga länkarna runt ”skammen”, känner inte till 

detaljplanerna om när, var och hur mordet ska äga rum. Men de 

vet att något ska ske, eftersom de känner till släktens normsystem. 

Gärningsmannen som utför själva mordet är oftast den 

yngsta farbrodern eller en bror till offret. Det kan finnas flera 

aktiva gärningsmän, för att alla ska känna delaktighet och 

gemensam stolthet. 

Ett hedersmord kan utifrån uppfattas som ett självmord eller 

en olyckshändelse. Gränsdragningen kan vara hårfin. Hur är det 

t ex om en ung kvinna har tvingats att svälja tabletter som dödat 

henne? 

Sättet att begå mordet kan visa vad som föregått mordet och 

släktens syn på hedern och arten av kvinnans brott. 

Ett stort antal knivhugg eller flera pistolskott kan av polisen 

tolkas som övervåld. För familjen är knivhuggen nödvändiga för 

att så mycket som möjligt av kvinnans smutsiga blod ska flyta ut 

på gatan. Antalet skott kan vara ett mått på statusen hos familjen 

som genom sin dotter mist sin heder. 

När mordet är utfört kontaktar de invigda i den egna etiska 

gruppen familjen/släkten och gratulerar till att heder nu är återupprättad. 

Folket säger ”nu kan ni åter gå med upprest huvud”, 

”nu kan ni andas fritt igen”. 

Om det bara är den ena släktens sida som anser att mordet 

var nödvändigt så vidtar nu förhandlingar om skadestånd. Det 

kan röra sig om flera hundra tusen. 

Beloppet avspeglar hur viktig faderns sida anser att hedern är, 

samt släktens status. 

87


Om mammans sida inte anser att mordet var berättigat ska 

den sidan i sin tur hämnas. Hedersmordet har nu övergått till 

blodshämnd. 

Detta har förekommit i Sverige. På senare tid har man sett 

samband mellan brott som utan kunskap om hedersnormer i 

vissa grupper kan uppfattas som isolerade händelser. 

88


Handlingsplan för Landskrona 

kommun 

För arbetet med att stödja och hjälpa flickor 

som lever i familjer med starkt patriarkala 

värderingar 

Av Eva Isaksson-Ståhl, metodutvecklare, socialtjänsten, Landskrona 

Landskrona kommun har under de senaste tio åren tagit emot 

relativt sett många flyktingar från olika delar av världen. Människor 

med annan kulturell bakgrund och andra traditioner har 

blivit en del av vår vardag. Det innebär att vi också möter värderingar 

som har sitt ursprung i en hederskultur och som tar sig 

uttryck bl.a. i förtryck, hot och våld mot flickor och unga kvinnor. 

Inom olika verksamheter har detta varit en problematik som 

har varit svår att förhålla sig till. 

År 2003 tillsattes en arbetsgrupp, som fick i uppdrag att 

arbeta fram ett handlingsprogram för hur vi i Landskrona ska 

arbeta tillsammans för att stödja, hjälpa och skydda flickor som 

lever i patriarkala familjer, men också hur vi inom respektive 

organisation kan arbeta förebyggande med att förändra flickornas 

situation. 

Handlingsplanen antogs av Arbets- och socialnämnden i 

mars 2004. 

Arbetsgruppen har arbetat med att delge varandra erfarenhet 

och kunskap från våra olika arbetsområden. Vi har tagit del av 

facklitteratur, artiklar, skönlitteratur och besökt hemsidor på 

nätet. Delar av arbetsgruppen har också besökt kollegor på 

Rosengård, som arbetar med ett lokalt handlingsprogram. 

Under vårt arbete har vi tagit del av olika förklaringsmodeller 

till hedersrelaterade brott. Det som har kommit att utgöra våra 

89


gemensamma referensramar i arbetet att ta fram handlingsplanen 

är FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, FN:s konvention 

om barnets rättigheter och svensk lagstiftning. 

I deklarationen om mänskliga rättigheter fastslås att alla är 

födda med lika värde och har rätt till liv, frihet och personlig 

säkerhet (artikel 1, 3). Alla är lika inför lagen och äktenskap får 

endast ingås med de blivande makarnas fullständiga samtycke 

(artikel 7, 16). 

I barnkonventionen fastslås att barn har rätt till skydd mot 

alla former av fysiskt och psykiskt våld (artikel 19). Barn har 

också rätt till utbildning som ska syfta till att förbereda barnet 

för ett ansvarsfullt liv i ett fritt samhälle i en anda av förståelse, 

fred, tolerans jämställdhet mellan könen … (artikel 28, 29). Barn 

har vidare rätt till vila, fritid, lek och rekreation (artikel 31). 

I föräldrabalken slås fast att barn ska behandlas med aktning 

för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig 

bestraffning eller annan kränkande behandling. 

Av äktenskapsbalken framgår att den som är under 18 år inte 

får ingå äktenskap. 

Denna värdegrund speglas i vårt samhälle, i form av normer i 

mellanmänskliga relationer och förväntningar på omgivningen. 

Det dokument och den handlingsplan som vi nu presenterar 

syftar till att vi tillsammans i arbetet med starkt patriarkala 

familjer, samlar kunskap kring problematiken och ökar vår kompetens. 

Arbetsmetodik och samverkan kommer att förändras 

över tiden och dokumentet kommer att behöva revideras. 

Handlingsplan 

Mål 

att flickor som lever i starkt patriarkala familjer och utsätts 

för våld eller hot om våld ska få skydd 

att alla flickor som lever i starkt patriarkala familjer ska få 

information och stöd som ger dem möjlighet att fatta självständiga 

beslut om hur de vill agera 

90


att alla föräldrar får information om lagar och normer i 

Sverige och om skolans värdegrund och vilken undervisning 

som är obligatorisk 

att personal verksam inom berörda myndigheter ska ha 

kunskap om vilka möjligheter till stöd och hjälp som finns 

för flickorna och deras familjer 

att de myndighetspersoner som möter flickor som lever i 

starkt patriarkala familjer har ett gemensamt förhållningssätt 

Mötet med flickorna och deras familjer 

Grundskolan 

Redan från skolstarten möter skolpersonal speciella önskemål 

som har sin grund i patriarkala värderingar. Det handlar om att 

föräldrar ifrågasätter att pojkar och flickor har idrottslektion tillsammans 

och att barnen duschar efter lektionen. Vidare får vissa 

barn inte sova över utanför hemmet t.ex. vid läger. Detta gäller 

både pojkar och flickor. 

Erfarenheterna från skolan är att särskilda normer gäller för 

vissa flickor. Det är regler som gäller utanför skoltid och det 

som märks i skolan är att flickorna lever med stark kontroll från 

föräldrarna och ibland äldre bröder. Tiden de har på sig att ta sig 

från skolan och hem är bestämd. Detta leder till att flickorna 

ibland vänder sig till skolan och vill ha extra lektionstid, för att 

utvidga sin egen tid. Dessa flickor vittnar om att de har många 

uppgifter i hemmet och ibland har svårt att hinna med skolarbetet. 

Deras frihet att välja kompisar och sociala aktiviteter är 

också begränsad. 

Det är mycket få flickor i Landskrona skolor som bär huvudduk. 

När det förekommer innebär det inte några problem. Det 

finns en tolerant inställning både bland barn och vuxna till detta 

uttryck för sin trosuppfattning. 

På vårterminen i årskurs nio har det inträffat att flickor sökt 

upp kurator, för att de känner sig oroliga inför sommarens resa 

till sitt ursprungsland. Avsikten är att de ska träffa sin blivande 

make. 

91


Skolans arbete för att informera och påverka familjer med 

starkt patriarkala värderingar 

I samband med skolstarten ska alla föräldrar ha utförlig information 

om vilka ämnen som omfattas av läroplanen och hur 

undervisningen bedrivs. 

Alla elever ska medverka på idrottslektioner. Duschning ska 

alltid ske efter lektion och de som så önskar får duscha med 

underkläder på, under förutsättning att ombyte finns. 

När det gäller övernattningar, talar skolans personal med 

respektive förälder som är tveksam till att barnet övernattar 

utanför hemmet. Man berättar att flickor sover med flickor och 

pojkar med pojkar. Föräldrarna får veta att medföljande vuxna är 

både kvinnor och män. Man erbjuder också föräldrarna att följa 

med. 

Alla elever får kontinuerligt arbeta med skolans värdegrund 

och får undervisning i mänskliga rättigheter och barnkonventionen. 

I samband med denna undervisning informeras också 

om att eleverna kan vända sig till den person inom skolan de 

känner mest förtroende för, om de känner sig utsatta för hot 

eller kränkningar. Den person som får mottaga ett sådant förtroende 

vänder sig sedan till någon inom elevvården, kurator, 

skolsköterska eller psykolog, för konsultation och handledning. 

Hur skolan arbetar vidare med eleven beror på elevens berättelse 

och på elevens ålder. 

När en flicka i grundskolan berättar om någon form av 

kränkning eller övergrepp från förälder/bröder kan det leda till 

olika former av åtgärd: 

a) konsultation med samordnaren på Familjeenheten för ställningstagande 

till den vidare handläggningen 

b) i samförstånd med flickan tar skolan kontakt med föräldrarna 

och har samtal kring flickans uppgifter. 

c) eleven har fortsatt tät samtals-, stödkontakt med någon inom 

skolan 

d) att kontakt förmedlas med Ungdomsmottagning, BRIS, 

Rädda Barnen för ytterliggare stöd skriftlig anmälan till 

socialförvaltningen, efter samråd i elevvårdsteamet. 

92


Rektor står för anmälan och föräldrarna informeras inte om 

anmälan, utan föregående konsultation med samordnaren på 

Familjeenheten. 

Finns några tveksamheter, samråder elevvårdspersonal med 

samordnaren på Familjeenheten, så att anmälan blir så välgrundad 

som möjligt. 

Gymnasieskolan 

På gymnasienivå är flickorna i övre tonåren och ibland också 

myndiga, därför är föräldrakontakter inte så vanliga. 

I mötet med en elev som lever i en patriarkal familj är det 

viktigt att lyssna på flickans berättelse om hur hon har det och 

att vara tydlig i bekräftelsen att våld och hot inte är ok. Det är 

viktigt att lyssna in hur flickan beskriver att hon upplever sin 

situation. De valmöjligheter som flickan har med att få hjälp att 

förändra sin situation till exempel socialförvaltning, skyddat 

boende bör det tydligt informeras om. Ofta är flickan inte 

intresserad av en kontakt med socialförvaltningen, hon blir rädd 

och känner att hennes redan jobbiga situation skulle förvärras av 

en myndighetskontakt. Här krävs ett motivationsarbete för att 

upprätta en kontakt med socialtjänsten. 

Det är viktigt att informera flickan om vilka rättigheter hon 

har enligt svensk lag. Man måste hela tiden göra en bedömning 

av flickans situation och om den är så allvarlig att en anmälan 

enligt socialtjänstlagen ska göras. Ett stort stöd här är den konsultativa 

kontakten med socialförvaltningens samordnare, där 

ärenden kan diskuteras anonymt. 

När en anmälan görs till socialförvaltningen ska inte föräldrarna 

informeras. Information till föräldrar måste föregås av en konsultation 

med samordnaren på Familjeenheten och en överenskommelse 

om när skolan kan informera och vilken information 

de ska ge. 

93


Vuxenutbildningsförvaltningen 

Komvux möter alla invandrade föräldrar genom Svenska För 

Invandrare, SFI, undervisningen. Vi möter såväl hög- som lågutbildade, 

från många kulturer och med vitt skilda värderingar. 

Bland de med kort skolgång finns inte sällan en rädsla för att 

blanda sig med andra kulturer, både den svenska och andra. Vi 

upplever över lag att föräldrarna är måna om sina barn och vill 

dem väl, även om synen på hur det ska uppnås inte stämmer 

överens med svenska värderingar. 

Det händer ofta att vi träffar studerande med patriarkala 

värderingar, vilka bland annat tar sig uttryck i att kvinnor inte får 

tid att studera hemma eftersom de måste sköta barn och hushållsarbete; 

att döttrar inte får ha fritidsaktiviteter eftersom de 

inte får träffa pojkar alternativt ska hjälpa till hemma; att pojkar 

inte vill, och därför inte behöver, hjälpa till hemma; att kvinnor 

drar sig för att uttala sig i grupper där det finns män. Det händer 

också att kvinnor inte får fortsätta sina studier. Att låta en dotter 

gifta sig med någon ur en annan språkgrupp eller religion 

framställs ofta som otänkbart. 

Hos många av våra studerande finns en stor okunskap om 

svenska levnadssätt, och att ge kvinnor större frihet och bestämmanderätt 

jämställs ofta med att männen förtrycks. Ändå finns 

det ett intresse för att diskutera sådana här frågor, exempelvis 

arbetsfördelningen hemma och barnuppfostran, och det händer 

att både unga män och kvinnor uttrycker tvivel mot arrangerade 

äktenskap. 

Att Komvux träffar alla invandrade föräldrar innebär en unik 

möjlighet att informera om det svenska samhället och våra 

värderingar. Vi diskuterar lagar, sedvänjor och vad som gäller i 

Sverige. Vi gör ständigt jämförelser med förhållandena i de 

studerandes hemländer och drar ofta historiska paralleller till 

Sverige som det var förr. Vi vill med vårt arbete försöka vidga de 

studerandes sätt att se på omvärlden; det som är nytt behöver 

inte automatiskt var fel eller farligt. En stor del av arbetet sker i 

form av spontana diskussioner som tar sin utgångspunkt i de 

studerandes kommentarer och frågor, samt i aktuella händelser 

94


som exempelvis internationella kvinnodagen. Givetvis tas frågorna 

också upp systematiskt. 

Systematiska åtgärder 

Ungdomsmottagningen har under åren 2000–2002 kommit ut 

och informerat om sex och samlevnad. Informationen är densamma 

som ungdomarna får i grundskolan. 

Boken ”Barnen i våra hjärtan” från Rädda barnen används i 

alla grupper på Grundläggande Vux. 

Vi visar svenska filmer och diskuterar dem. 

Vi läser svensk skönlitteratur och diskuterar den. 

Vi har haft besök av BRIS. 

Vi har precis inlett ett samarbete med introduktionen som 

håller i en föräldrautbildning för nyanlända invandrare. 

Arbetet är en lång process som kräver att man gång på gång 

återkommer till frågan. 

Ungdomsmottagningen 

Vid ungdomsmottagningens information kring sex och samlevnad 

på grundskolenivå saknas ibland vissa elever, där det 

finns själ att tro att de inte får lov att delta i undervisningen för 

sina föräldrar. Det händer att elever eller medföljande lärare 

kommenterar vissa elevers frånvaro, med att det var väntat och 

att just den eleven hade haft stor behållning av undervisningen. 

Mottagningen möter annars flickorna vid enskilda besök när 

de blivit lite äldre, i övre tonåren. Många flickor kommer för att 

de är oroliga för att ej blöda på bröllopsnatten. En del kommer 

för att kontrollera om mödomshinnan är kvar, inte sällan har de 

ett syskon eller en vuxen släkting med sig. 

Mottagningen möter också flickor som är rädda inför ett 

planerat äktenskap eller som har gift sig med en utvald man och 

söker för att de mår dåligt av sin situation. Många flickor 

besöker mottagningen på skoltid för deras fritid är starkt 

95


kontrollerad. Vid exempelvis abort, som kräver många besök, då 

har mottagningen ofta ett gott samarbete med elevvårdspersonal. 

Kuratorns arbete på ungdomsmottagningen 

Kuratorn får många av sina besök från barnmorskorna, men en 

del söker själva eller efter rekommendation från exempelvis 

elevvårdspersonal på skolorna. Ungdomsmottagningens arbete 

utgår alltid från att tjejen söker hjälp frivilligt. Kuratorn inleder 

alla kontakter med att tala om att flickan berättar i sin takt och 

att hon har rätt att ej svara på frågor om något hon inte vill prata 

om. I en del fall informeras hon inledningsvis om anmälningsplikten 

till socialförvaltningen för den som är under 18 år. 

Om flickan berättar om våld, hot eller andra missförhållanden 

får hon alltid en bekräftelse på att det hon är utsatt för 

är fel, att hon är utsatt för brott eller kränkande behandling. 

Detaljer som hon berättar om, tecken på våld eller reaktioner 

under samtalet, antecknas noga i journal. Det är viktigt att lyssna 

till hur hon själv ser på sin situation, om hon själv har tänkt vad 

hon vill göra. Kuratorn stödjer henne i det hon har tänkt, om det 

låter rimligt. 

Beroende på situationen och hennes ålder informeras hon 

om stöd och hjälp som finns, exempelvis socialförvaltningen, 

skyddat boende mm. Vill flickan göra polisanmälan får hon hjälp 

med detta. 

Är flickan under 18 år görs en bedömning om hennes situation 

är så allvarlig att en anmälan enligt § 14:1 SoL är nödvändig, 

i annat fall motiveras flickan till en frivillig kontakt. 

Det är viktigt att informera om rättigheter enligt vår lagstiftning. 

Det är också viktigt med förståelse för att man inte vill 

lämna sin familj i de fall man riskerar bli förskjuten. Kuratorn är 

försiktig med att ge konkreta råd, då man riskerar förlora kontakten 

med flickan om hon inte följer dem. Det är en svår process 

att lämna sin familj och flickorna blir ofta mycket ensamma. 

Flickorna är ”experter” på vad som kan händer om hon bor kvar 

och/eller bryter mot regler och det är viktigt att lyssna på henne. 

96


Barnmorskans arbete på ungdomsmottagningen 

Vid våld och/eller hot om våld erbjuds alltid kuratorskontakt. 

Det är viktigt att berätta för tjejen att hon inte är ensam, att flera 

tjejer är i samma situation. Barnmorskan lyssnar och flickan får 

prata av sig hos henne. 

Vid frågor om mödomshinnan, informerar barnmorskan om 

att det egentligen är en kant som utvecklas i takt med hennes 

biologiska utveckling och att den inte går sönder vid gymnastik 

eller vid användande av tampong osv. Barnmorskan informerar 

om att få tjejer blöder första gången de har samlag. Uppstår 

blödning beror detta på att mödomshinnan/ kanten inte har växt 

bort som den ska eller är lite stram. Tjejen uppmanas prata med 

sin pojkvän/blivande man om detta och att han bör lita på att 

det hon säger är sant om deras relation ska bygga på tillit och 

respekt. Barnmorskan pratar också om att det borde vara lika 

viktigt att mannen är oskuld som att tjejen är det. Vidare betonar 

hon vikten av att inte föra traditionen om blödningstvång vidare 

till nästa generation. 

Barnmorskan informerar om att ingen inom kvinnokliniken 

opererar för att “återställa” mödomshinnan. Det utfärdas heller 

inga intyg huruvida någon är oskuld, då det vid gynekologisk 

undersökning ej går att se om tjejen är oskuld eller ej. Vid samlag 

med tvång kan man se blåmärken eller att mödomshinnan “gått 

sönder”. 

Socialtjänsten 

Olika delar av socialtjänsten möter vuxna och barn som lever i 

starkt patriarkala miljöer. Familjens första möte med socialtjänsten 

är oftast via introduktionen (flyktingmottagningen). 

Här ska alla få en grundlig information gällande lagstiftning, 

normer och värderingar i vårt samhälle. Det ges också utrymme 

och möjlighet att diskutera traditioner och värderingar kring 

familjen, föräldraskap och synen på barn. Barnens situation uppmärksammas 

särskilt genom att barnintroduktionsplaner läggs 

upp. 

97


För all personal inom socialtjänsten gäller att i möten med 

vuxna och barn vara tydliga med de regler och normer som 

gäller och som inte går att kompromissa med utifrån seder och 

traditioner familjen har med sig. Detta skapar förutsättningar för 

en viktig dialog om grundläggande värderingar. Uppstår frågor 

eller behov att diskutera det som framkommit i mötet med en 

familj, ska samordnaren på familjeenheten konsulteras. 

Familjeenhetens kontakt med flickor som lever i familjer med 

starkt patriarkala familjer sker oftast via skolan. 

Det förekommer även att flickor själv söker hjälp och då 

handlar det om att de vill ha ett eget boende. 

Vi har inte varit särskilt framgångsrika i att hjälpa dessa 

flickor att förändra sin situation. Socialtjänstens tillvägagångssätt 

vid utredning om barn som far illa har visat sig leda till att 

flickorna antingen inte upplevt sig lyssnade på eller lett till att 

flickorna utsatts för stor press från familjen och flickorna har då 

valt att återförenas med familjen. Flickan och familjen har sedan 

varit helt avvisande till fortsatt kontakt. Detta ställer krav på ett 

förändrat bemötande och nya handläggningsrutiner inom 

socialtjänsten. 

Flickan söker hjälp/tar kontakt med familjeenheten 

Kontakten med flickan måste utgå från att skapa en relation, för 

att flickan ska våga berätta. Det räcker inte med att träffa flickan 

en gång för att göra en bedömning av hennes behov av stöd och 

hjälp. 

Det är avgörande att handläggaren lyckas skapa ett förtroende. 

Lämna alltid en ny tid för samtal, även om flickan är tveksam 

eller ändrar sig under samtalet. Handläggaren måste få flickan att 

berätta mycket om sitt liv, inte bara hotsituationen. Det är viktigt 

att veta mycket om flickan och hennes hela livssituation för att 

kunna hjälpa. Förklara detta också för flickan. Ta reda på om det 

finns någon person i flickans nätverk som hon kan prata med 

och få stöd av. 

98


Samtalen ska ske som rådgivande samtal utan att ärende 

öppnas. Kontakter med utomstående tas inte under den här 

tiden. Den sociala insatsen måste börja på flickans villkor. För de 

flickor som inte vill ha fortsatt kontakt bör en riskbedömning 

göras. 

Följande varningstecken kan användas för att göra en bedömning 

hur allvarlig flickans situation är: 

Vilket kulturgeografiskt område i världen familjen kommer 

från 

Få eller inga kamratkontakter utanför skolan 

Avsaknad av sociala kontakter och vuxna stödpersoner utanför 

familjen 

Rigid kontroll av fritiden 

Dålig kontakt med eller dåligt stöd från modern 

Hot och våld som straff 

Konkreta planer på äktenskap mot flickans vilja 

Flickan ändrar sig plötsligt, tystnar eller tar tillbaka allt hon 

tidigare sagt 

Synliga skador 

Graviditet, sexuell utsatthet 

Bedömning av skyddsbehov 

Att bedöma flickans skyddsbehov kan vara mycket svårt. Det 

kan vara till hjälp att konsultera personer med stor erfarenhet av 

flickans ursprungskultur eller personer som arbetat med flickor 

från starkt patriarkala miljöer. 

Finns det ett akut skyddsbehov? 

Hur desperat är flickan? 

Vad vill hon ha för hjälp? 

Här gäller det att resonera med flickan om olika alternativ och 

om vad som kan hända om man handlar på det ena eller andra 

sättet. Inget får ske över flickans huvud. Försök komma överens 

med flickan om vilka åtgärder som kan vara bäst för henne på 

både kort och lång sikt. 

99


Är situationen sådan att kontakt med föräldrarna måste tas 

eller polisanmälan göras, ska flickan känna till vad som sker. 

Handläggaren måste räkna med att uppgifterna från flickan 

och hennes familj är motstridiga på grund av att deras bilder av 

verkligheten och världen ser helt olika ut. 

Behöver flickan ges skydd innan föräldrarna informeras, 

krävs ett beslut om omedelbart omhändertagande enligt § 6 

LVU och beslut jml § 14:2 SoL att hennes vistelseort inte ska 

röjas för föräldrarna. 

Anmälan till familjeenheten 

Vid en anmälan till familjeenheten om våld, hot om våld eller 

behov av insatser från socialtjänsten, kontaktas alltid anmälaren 

för ytterligare information. Därefter ska en bedömning om 

behov av ”minisamråd” göras. 

Enstaka samtal kan genomföras med flickan för att bedöma 

hennes situation. Socialtjänsten måste härefter besluta om utredning 

ska öppnas eller ej. När beslut om att inleda utredning 

jml § 11:1 SoL fattas, ska vårdnadshavaren/na informeras om 

detta. 

Ett samråd kan sammankallas även om beslut fattats att inleda 

utredning jml § 11:1. 

Polisen 

Anmälan inges antingen från målsägande, den som utsatts för 

brott, eller av annan exempelvis en socialtjänsteman. 

Om sociala myndigheter ej redan känner till målsägandes 

situation, underrättar polisen omgående via skriftlig rapport, 

”barn i fara”. Anmälan till polismyndighet enligt SoL 12:10 bör 

innehålla följande. 

Kortfattad beskrivning av det misstänkta brottet. Ur sekretessynpunkt 

är det lämpligare att ge mesta informationen i 

form av bilaga. 

100


Bakgrundsuppgifter om hur misstanke om brott uppstått, 

samt namn på uppgiftslämnare. Beskrivning av målsägandens 

sociala situation (familjebild). 

Angivelse av vem som kan misstänkas för brottet och eventuellt 

släktskap och relation till målsägande. Har målsägandens 

vårdnadshavare informerats om att händelsen ska 

polisanmälas? Avsluta anmälan med ”Beslut att jml SoL 

12:10 anmäla misstanke att målsäganden utsatts för brott”. 

Förundersökning (utredning om brottet) inleds när det finns 

anledning anta att brott föreligger. 

När barn/ungdom är målsägande och någon är skäligen misstänkt 

för brottet, ska förundersökningen bedrivas med särskild 

skyndsamhet. Så snart någon är skäligen misstänkt för brottet, 

träder åklagare in som förundersökningsledare. Utredningen 

kommer att göras av familjevåldsenheten, polisen i Helsingborg. 

Åklagaren ska skyndsamt pröva om begäran om målsägandebiträde 

eller särskild företrädare ska inges till tingsrätten. 

Ett målsägandebiträde är en advokat som under rättsprocessen 

ska ta tillvara målsägandens intresse och ge stöd och hjälp 

både under förundersökningen och rättegången. 

Särskild företrädare kan utses när vårdnadshavaren eller 

någon som står vårdnadshavaren nära, misstänks för brott mot 

målsäganden. Den särskilda företrädaren träder in i vårdnadshavarens 

ställe, t.ex. då det blir fråga om förhör och läkarundersökning. 

Målsäganden har rätt att ha en stödperson med sig under förhör. 

Den som är vittne till brottet kan ej vara stödperson. 

Polisen ska informera målsägande om möjligheterna till att få 

målsägandebiträde, stödperson, besöksförbud, larmpaket, rätt till 

ersättning i egenskap av brottsoffer, hur man får skyddad identitet, 

ny identitet, kvarskrivning samt hur en polisutredning går 

till. 

Vidare ska information ges om kvinnojour, tjejjour, Brottsofferjouren 

(BOJ). Oftast hjälper polisen till med att etablera 

denna kontakt. 

101


Under utredningen kan det bli aktuellt med tvångsmedel 

(hämtning till förhör, anhållande, husrannsakan, beslag, läkarundersökning 

m.m.) Beslut om detta fattas av åklagaren. Åklagaren 

fattar även beslut om besöksförbud. 

Under utredningen kommer polisen att hålla förhör med de 

personer som kan veta något om det inträffade samt med målsäganden 

själv. 

Samverkan mellan polis och socialtjänst är viktigt inför förhöret 

med målsäganden. 

Det är brukligt med videoförhör med målsägande som är 

under 15 år. 

Om en skäligen misstänkt har gripits är det åklagaren som 

beslutar snarast efter förhöret om den misstänkte ska anhållas 

eller friges. Senast fyra dagar efter anhållandet måste häktningsförhandling 

hållas i tingsrätten. 

Minst ett av följande kriterier ska vara uppfyllda för att en 

person ska bli häktad: 

risk för att den misstänkte avviker eller på annat sätt undandrar 

sig lagföring (flyktfara) 

risk för undanröjande av bevis eller på annat sätt försvårande 

av sakens utredning (t.ex. försök att påverka målsägande 

att ta tillbaka sin anmälan) 

risk för fortsatt brottslighet 

Under anhållnings- och häktningstiden kan den misstänkte beläggas 

med restriktioner, vilket beslutas av åklagaren. Restriktionerna 

är vanligen att man inte har rätt att kommunicera med 

omvärlden eller att läsa dagstidningar och se på TV. 

Vår samverkansmodell på individnivå 

Inom respektive myndighet, skola och hälso- och sjukvård, ska 

kurator vara den som övrig personal vänder sig till när man 

möter flickor som utsätts för tvång, hot eller kränkningar inom 

familjen, till följd av att de lever i en familj med starkt patriarkala 

102


värderingar. Kurator kan sedan kontakta samordnaren på 

familjeenheten för i första hand en anonym konsultation. 

Handlingsalternativ diskuteras och överenskommelse görs 

hur det fortsatta arbetet med flickan/familjen ska se ut. Tid för 

uppföljning av arbetet beslutas. Vid en anonym konsultation kan 

man också bli överens om att en formell anmälan är nödvändig 

och hur den ska göras. 

När polisen får kunskap om att barn utsätts för hot, våld eller 

annan kränkande behandling informerar de socialtjänsten genom 

att skicka informationen på en ”Barn i fara” blankett. 

När ska anmälan till socialtjänsten göras? 

Anmälningsskyldigheten regleras i socialtjänstlagen kap. 14 § 1. 

Se bilaga 3. 

Denna anmälningsskyldighet omfattas vi alla av. När det 

handlar om flickor som lever i patriarkala miljöer och utsätts för 

hot, våld eller övergrepp, vet vi av erfarenhet att det är en 

mycket komplicerad problematik, som ställer andra krav på vårt 

agerande än vi är vana vid. Det finns en risk att flickans utsatthet 

ökar när föräldrarna kontaktas av myndighetspersoner. För att 

hitta rätt nivå för när anmälan ska göras och hur vi ska samverka 

använder vi konsultationsmodellen. Avsikten är att vi på sikt ska 

samla på oss erfarenhet och kunskap som gör att vårt agerande 

blir säkert och rätt för flickan. 

Nedan beskrivs de situationer när en anmälan som regel ska 

göras. Avvägningar måste alltid göras i förhållande till när händelsen 

inträffade, den nuvarande situationen, flickans ålder och 

mognad, samt hur skyndsamt anmälan ska göras . 

Anmälan ska göras när flickan utsatts för hot, våld eller 

övergrepp i familjen. Viktigt att dokumentera synliga märken 

och flickans berättelse i akt/journal. Om anmälan görs 

muntligt, är det bra om anmälan kompletteras med en skriftlig 

redogörelse med uppgifterna 

Anmälan ska göras när flickan inte kan hantera sin situation, 

utan uppenbarligen far psykiskt illa 

103


När det arbete som gjorts i förhållande till föräldrar och 

flickan inte bedöms som tillräckligt vid en konsultation med 

samordnaren på familjeenheten 

Om flickan själv vill att en anmälan ska göras 

När det gäller flickor som lever i patriarkala miljöer ska skolan 

inte informera föräldrarna om anmälan till socialtjänsten utan 

föregående konsultation med samordnaren på familjeenheten. 

Förhållningssätt till arrangerade äktenskap 

Under hela grundskolan ska uppgifter om arrangerade äktenskap 

leda till; 

Flickan informeras om gällande lagstiftning i Sverige och att 

hon har rätt att själv välja vem hon ska gifta sig med. 

Ger samtalet med flickan signaler om att hennes trygghet är i 

fara om föräldrarna kontaktas, sker en konsultation med familjeenheten. 

Skolan tar kontakt med föräldrarna och informerar om 

svensk lagstiftning och om flickans rättigheter. 

Skolan anmäler till familjeenheten att det finns en oro för att 

föräldrarna kommer ”gifta bort” flickan innan hon är myndig. 

En signal kan t.ex. vara en ledighetsansökan för resa till hemlandet. 

Anmälan leder till samtal med flickan och föräldrarna. Målet 

är att både föräldrarna och flickan ska få ett tydligt budskap om 

att det inte är acceptabelt att genomföra ett arrangerat äktenskap. 

Målet är också att våra kontakter med familjen leder till att 

planerna på äktenskap skjuts upp. 

Visar det sig att flickan behöver skydd ska LVU tillämpas. 

När det gäller äldre flickor som berättar om planerade 

äktenskap under gymnasieskolan eller på ungdomsmottagningen 

gäller; 

Informera flickan om hennes rättigheter och om vilken hjälp 

hon kan få att hindra att giftermålet genomförs. 

104


Motivera flickan till frivillig kontakt med socialförvaltningen. 

Var tydlig med att hon har rätt att själv välja sin make och att 

åldersgränsen för äktenskap är 18 år. 

Anmälan till socialtjänsten görs om flickans situation inte 

förändras. Flickan informeras om anmälan till socialtjänsten. Om 

flickan motsätter sig anmälan och det med hänsyn till hennes 

ålder och mognad är rimligt att hon kan fatta beslut om sin egen 

person behöver ej anmälan göras. 

I samtalen med flickan är det viktigt att ta reda på hur hon 

upplever sin situation. 

Hur ser hot om våld ut? 

Vad tror flickan kommer att hända? 

Vilka konsekvenser får de val hon gör? 

Riskerar flickan att förlora sin familj? 

Flickor som väljer att prata med någon om sin situation och oro 

inför ett arrangerat äktenskap vill något med det. Det är därför 

viktigt att vara mycket tydlig mot henne när det gäller hennes 

rättigheter och möjligheter att få hjälp. Kontakt och samtal med 

föräldrarna kan vara det stöd flickan behöver. 

Vår inställning är att kulturer inte är statiska, utan förändras i 

samspel med sin omgivning och vi måste agera för förändring av 

gamla, inte funktionella kulturella traditioner eller mönster. 

Samrådsgrupp 

En samrådsgrupp har bildats med representanter från familjeenheten, 

skolans elevvård, gymnasieskolans elevvård, ungdomsmottagningen 

och polisens familjevåldsenhet. Gruppen består av 

både fasta nyckelpersoner och adjungerade personer i enskilda 

ärenden. I samrådsgruppen diskuteras ärenden anonymt. Samrådet 

kan leda fram till beslut att flickans identitet ska röjas. 

Syftet med samrådsgruppen är att samordna de olika myndigheternas 

handläggning, så att flickan får rätt hjälp, stöd och 

skydd. Samråden behövs också för att öka kunskapen och förståelsen 

mellan olika professioners yrkesutövning. Genom sam- 

105


rådsgruppens arbete sker en kunskapsutveckling som på sikt ger 

en ökad kompetens hos alla berörda yrkesutövare. 

Samrådsgruppen sammankallas: 

när det finns behov av att samordna handläggningen inom 

olika myndigheter för att kunna ge flickan rätt skydd 

när det finns ett behov av kunskap och kompetens från olika 

myndigheter, för planeringen av fortsatt stöd, hjälp och 

skydd för en flicka som lever i en starkt patriarkal familj 

Samrådet sammankallas av samordnaren på familjeenheten. 

Gruppen kan vid behov bjuda in andra personer med särskild 

kunskap. 

106

Del 3 

Förändring inifrån





Personer som själva har vuxit upp i hedersrelaterade kulturer har 

inifrånkunskaper som är ovärderliga när det gäller arbetet med 

attitydförändringar i grupper där ”hedern” regerar. 

Det finns i Sverige en rad föreningar och organisationer vars 

medlemmar har tagit öppet avstånd från den hederskultur de är 

födda i. 

De arbetar dels med att informera om vad hederstänkande 

innebär, dels att aktivt stödja ungdomar som vill ta sig ur förtrycket. 

I denna del presenteras två sådana verksamheter. 

Den ena är tjejverksamheten Dalila som förutom att verka 

för en samhällsförändring, ger praktisk hjälp och stöd för unga 

kvinnor som hotas av sina familjer. Verksamheten är en del 

Kvinnors Nätverk som redan 1994 startade sin verksamhet. 

Under våren 2005 har initiativtagaren till Kvinnors nätverk 

mordhotats flera gånger. Hoten har framförts på telefon – av en 

man. 

Men det finns också många män som tar avstånd från hederskulturen. 

Det andra bidraget handlar om Sharaf hjältar. I Fryshusets 

regi håller denna grupp av unga killar föredrag och leder 

diskussioner på skolor och fritidsgårdar runt om i landet. Pojkar 

har en komplicerad ställning i hederskulturen eftersom de är 

både förövare och offer. De har visserligen många fördelar av 

systemet och deras frihet är stor jämfört med flickornas. Men i 

den rådande strukturen tvingas de att övervaka sina systrar och 

kusiner. 

Och liksom sina systrar blir de bortgifta, även om inte äktenskapet 

på något sätt är lika begränsande. 

109


Att lämna den gamla kulturens etik- och moralbegrepp kan 

vara alltför svårt för många äldre invandrare som lever utanför 

det etablerade svenska samhället. 

Men den yngre generationen män har allt att vinna på att ta 

avstånd från hederskulturen. 

De har ju livet framför sig. 

110


Kvinnors nätverk och tjejprojektet 

Dalila 

Av Marit Östberg, utredare, Kvinnors Nätverk, Stockholm 

Bakgrunden till Kvinnors Nätverk är radiokanalen ”Kvinnors 

röst” som startade år 1994. Radiokanalen var ett sätt att nå ut till 

kvinnor som i vanliga fall inte deltar i samhällsdebatten. I radion 

talade de om kvinnors rättigheter, hur samhället fungerar, synen 

på tjejer och killar i barnuppfostran osv. Och deras röster fann 

verkligen vägen in i kvinnornas hem. Kvinnor började ringa in 

och berätta om förtryck och misshandel som de var utsatta för. 

En del av dessa kvinnor levde i stor fara och behövde praktisk 

hjälp med att komma ifrån sin situation i hemmet. Så började det 

konkreta hjälparbetet som snart resulterade i att Kvinnors 

Nätverk grundades. 

Målet är inte bara att hjälpa kvinnorna genom socialt arbete 

utan också att genom upplysning och information om kvinnors 

rättigheter verka för en samhällsförändring. 

Det visade sig att kvinnorna som sökte sig till nätverket inte 

bara förtrycktes i sina familjer utan även diskriminerades av 

myndigheter. Socialsekreterare legitimerade misshandeln genom 

att knyta den till ett specifikt kulturellt uttryck och ansåg sig 

därför omyndiga att lägga sig i familjeangelägenheterna. 

Kvinnors Nätverk utvecklades alltså till en organisation som 

dels skulle hjälpa kvinnorna med deras konkreta problem, dels 

verka för attitydförändringar inom samhälleliga institutioner. 

Från början var Kvinnors Nätverk en ren frivilligorganisation, 

nu får verksamheten stöd bland annat från Stockholms 

Stad. 

De anställda har olika professioner och kommer från olika 

länder. De talar svenska, turkiska, spanska, persiska (dari och 

baluch) och engelska. I och med att språkkompetensen är bred 

111


också bland de frivilligarbetande inom organisationen, finns 

tolkningsmöjligheter även på andra språk (t.ex. kurdiska och 

arabiska) 

Kvinnors Nätverk upptäckte strax efter starten att de behövde 

rikta sig specifikt mot tjejer. Många tjejer i reell fara, som 

socialtjänsten inte hade tagit på allvar, kom för att få hjälp både 

med sina familjekonflikter och med myndighetskontakter. De 

som av omständigheterna tvingades att bryta med familjen behövde 

också stöd och hjälp. De hamnade i nya, svåra situationer 

där det sociala skydd som en familj trots allt ger inte längre 

existerade. 

Att vara tjej har i det här sammanhanget har inte så mycket 

med ålder att göra som med vad för problematik man lever i. Så 

länge tjejen/kvinnan lever under samma tak som sina föräldrar 

har hon en omyndigs status. Hennes liv och hennes val anses 

beröra hela familjen och hela släkten runt omkring familjen. 

Kvinnors Nätverk kallar problematiken för ”hedersrelaterad” 

och talar om ”familjer med starkt patriarkala värderingar”. 

Samtidigt understryker organisationen att det patriarkala förtrycket 

finns över hela världen. Men hedersförtrycket är ändå 

inte identiskt med det patriarkala förtryck som ofta finns i 

”svenska” familjer. 

Det största och mest långsiktiga målet med Kvinnors Nätverk 

är att inte längre behövas. När de egentligt ansvariga har 

erkänt och tagit sitt ansvar har Kvinnors Nätverk och projektet 

Dalila lyckats fullt ut och kan avvecklas. 

Dalilas arbetsmetod innehåller tre faser och 

tre huvudverksamheter som delvis går omlott 

Fas 1 Att identifiera problematiken 

Tjejerna som tar kontakt med Dalila får råd och stöd och hjälp 

att förstå sin situation. Tjejerna får en bild av de alternativ som 

finns för att förändra situationen. Så här beskriver Kvinnors 

Nätverk sin roll under den fasen. 

112


Vår roll [är] att finnas som vuxna, bekräfta tjejernas känsla av att 

vissa av de saker som föräldrarna utsätter dem för inte är rätt, att 

hjälpa tjejerna att bevara en sund själv bild istället för att anamma 

föräldrarnas, exempelvis i de fall där flickorna blir kallade för horor 

därför att de haft pojkvän. 

Småsaker kan utlösa krisartade situationer, en kort försening kan 

leda till timslånga förhör om var och med vem de varit, med skäll, 

hot och ibland misshandel, kontroll av samtalsregister i mobiltelefoner, 

konfiskering av exempelvis dagböcker och andra personliga 

ägodelar. Det är viktigt för tjejerna att ha någon att prata med i en 

sådan situation, en säkerhetsventil för att inte bli galen, som en del 

av dem uttrycker det 

Fas 2 Att lösa den akuta krisen 

Den akuta krisen är intensiv och relativt kortvarig. Tjejerna 

behöver konkret och praktiskt hjälp för att deras situation ska 

förändras. 

Det kan t.ex. vara att få hjälp med att ordna ett säkert boende 

i väntan på en mer permanent lösning. Det kan innebära att få 

sällskap till socialförvaltningen för att klart och tydligt våga förklara 

sin situation. 

Fas 3 Att gå vidare 

För Dalila är det inget självändamål att få tjejen att bryta med sin 

familj. Det finns faktiskt exempel på tjejer som lyckats få sin 

familj att acceptera att de själva ska få bestämma hur de ska leva. 

Men de som öppet ifrågasätter föräldrarnas normer tvingas 

ibland lämna sina hem och allt som dittills varit deras liv. För 

denna grupp är ensamhet, isolering och skuldkänslor ett stort 

problem. De saknar ofta sina syskon, släkt och familjens vänner 

som de inte längre kan träffa av säkerhetsskäl. 

Det har tyvärr visat sig att en del av tjejerna som bryter med 

sina familjer hamnar i destruktiva mönster. En del går över från 

familjens förtryck till en annan destruktiv relation med t.ex. en 

partner. Andra destruktiva mönster kan röra prostitution eller 

missbruk. De anställda inom Dalila har för små ekonomiska 

resurser och behöver mer kunskap för att kunna möta den här 

113


problematiken och försöker i stället slussa över dessa tjejer till 

mer lämpade institutioner och organisationer. 

Huvudverksamheterna: 

1. Jourtelefon/rådgivning/ombud 

I den här verksamheten ingår de två första faserna: Tjejens problem 

identifieras och hon får hjälp att ta sig ur den akuta krissituationen. 

Kvinnors Nätverk har två telefonnummer som fungerar som 

råd- och stödgivande jourtelefon. Många av tjejerna som redan 

är i kontakt med Dalila har tillgång till de anställdas 

mobilnummer. Information om Kvinnors Nätverk och Dalila 

finns på persiska (farsi) svenska och engelska på hemsidan 

www.kvinnonet.org 

Okunskapen om tjejernas situation är fortfarande stor hos 

svenska myndigheter, vilket betyder att deras insatser i värsta fall 

förvärrar situationen. För att tjejerna inte ska diskrimineras och 

för att allvaret i deras berättelser ska uppmärksammas har 

kvinnors nätverk specialiserat sig på att som ombud företräda 

tjejerna i kontakter med t. ex skola, socialtjänst och polis. 

2. Tjejgruppsverksamhet 

När tjejerna har kommit igenom den akuta krisen träder de in i 

en ny fas. Den är mycket känslig eftersom tjejerna ofta har 

tvingats bryta med hela sin familj och står utan alla former av 

socialt sammanhang. Genom tjejgrupperna får dem en social 

mötesplats och ett andningshål samtidigt som de träffar andra 

med liknande problematik. 

I tjejgruppsträffarna ingår även kulturella aktiviteter som bio-, 

teater- och museibesök. 

Vid varje terminsslut ordnar Kvinnors Nätverk en fest där 

tjejerna, stödpersonerna, de anställda och andra engagerade 

möter varandra. 

114

3. Stödpersonsverksamhet 


Stödpersonen är en kvinna som tjejen har regelbunden kontakt 

med. Hennes ålder, bakgrund och egna erfarenheter varierar, 

precis som tjejernas. Denna kvinna ska vara en slags förebild och 

hjälpa till med kontakter i det svenska samhället. 

Flickorna som har lämnat sina familjer har aldrig tidigare varit 

ensamma i fysisk bemärkelse. Många uttrycker rädsla för att 

behöva bo och klara sig själva. Ett fåtal stödpersoner erbjuder 

möjlighet till stödboende, som kan förklaras som ett ”mellanboende”. 

De som vill bli stödpersoner träffas var tredje vecka och informeras 

om vad deras uppgift omfattar samt lyssnar på föredrag 

som berör problemområden som tjejerna befinner sig i. Det 

finns introduktionskurser och fortsättningskurser som inte är 

bundna till terminsstart utan kan påbörjas vid behov. 

Den ansvariga för stödpersonsverksamheten håller även i den 

individuella handledningen där stödpersonen själv får råd och 

stöd för att kunna bemöta tjejen på bästa sätt. 

115

Vi kämpar för våra systrars frihet 

Av Maria Leijonhielm, journalist, socionom, Stockholm 

Vad är heder? 


Svaret innebär lika för alla: att leva efter och försvara de grundläggande 

moraliska värden man tror på. Det innebär att hedersmord 

i en kultur kan betraktas som en djupt aktningsvärd 

handling, medan den i en annan anses vara lika djupt förkastlig. 

För de åtta unga män som kallar sig Sharaf hjältar handlar 

heder inte längre om att försvara patriarkatet utan om att bekämpa 

det. De vägrar vara sina systrars och kvinnliga kusiners 

övervakare. Deras motto är: Mod är att våga kämpa för Dina 

systrars frihet. 

”Sharaf” är det arabiska ordet för ”heder”. Även andra än 

arabisktalande förstår ordets betydelse. Projektet drivs i Fryshusets 

regi och ingår i det större Elektraprojeket. Det hela började 

år 2001 när regissören Birgitta Englin satte upp föreställningen 

Elektra på Uppsala stadsteater. Hennes många möten 

med flickor som levde under hedersrelaterat förtryck ledde till 

samarbetet med Fryshuset. 

Ledare för Elektraprojektet är Eduardo Grutzky. Han kom 

till Sverige för ungefär 20 år sedan som politisk flykting från 

Argentina. Elektraprojektet vilar på en feministisk grund och 

arbetet bedrivs både på individ- och samhällsnivå. 

Mycket snart efter projektstarten insåg Eduardo Grutzky att 

det för att åstadkomma en värderingsförändring inte räckte med 

att jobba med och för tjejerna/offren. Han ville hitta ett sätt att 

också nå pojkarna/förtryckarna. Visserligen gynnas de av det 

patriarkala systemet. De värderas högre och deras frihet är oändligt 

mycket större, men på ett plan är de också offer. Liksom 

flickorna är de underställda hederskulturens tvingande lagar. 

117


Hederskulturen förvaltas och försvaras framför allt av den 

äldre generationen, medan den yngre lever med den ena benet i 

den gamla kulturen och det andra i den nya svenska. De två 

positionerna är oförenliga. För att bli en hel människa måste de 

välja. 

Eduardo Grutzky menar inte att någon människa ska behöva 

förneka sitt ursprung och sina traditioner i stort, tvärt om. 

Däremot vill han ge unga killar från starkt patriarkala familjer 

draghjälp för att de ska kunna befria sig från de värderingar som 

inte passar i ett modernt demokratiskt samhälle. 

Metoden är hämtad från Lugna gatan, en sedan länge 

etablerad verksamhet inom Fryshuset. Den baseras på tanken att 

ungdomar, som bor i Stockholms förorter – ofta med invandrarbakgrund 

– tar avstånd från droger och kriminalitet. Inom 

ramen för organisationen bidrar de samtidigt till att göra Stockholm 

till en tryggare stad. Dessa ungdomar är förebilder i de 

förorter de kommer från och/eller där de verkar. 

Sharaf-hjältar är en motsvarighet till Lugna Gatan fast på 

området heder – unga modiga killar och män uppmärksammas 

positivt, när de vågar ta avstånd från hedersförtrycket. 

Projektets förste ledare blev Ahre Hamednaca, en svart man 

i 50-årsåldern med lång erfarenhet av det svenska samhället och 

ett förflutet som gerillakämpe i Eritrea. Med den bakgrunden var 

han en förebild för ”målgruppen”. Dessutom, vilket är viktigt, 

stod han på en stabil feministisk grund. 

Det första steget för att komma i kontakt med tonårspojkar 

som vuxit upp i familjer med starkt patriarkala värderingar var 

att ta kontakt med olika invandrarföreningar runt om i landet. 

Samtliga ställde sig positiva till idén att skjuta hederskulturen i 

sank genom att arbeta direkt mot unga pojkar. 

Men när det var dags för handling började problemen. Det 

visade sig till exempel vara omöjligt för någon förening att låta 

tjejer och killar åka på läger tillsammans. Det gick inte heller att 

göra en gemensam broschyr om hedersmord och mekanismerna 

bakom som både invandrarföreningarna och Fryshuset stod 

bakom. 

118


Eduardo Grutzky drar sig inte för att säga att föreningarnas 

demokratiska inställning mest är utanverk. Med kvinnor i styrelserna 

och lagstadgade jämställdhetsplaner är det lättare att få 

bidrag, men under fernissan ligger i de flesta fall den gamla 

patriarkala strukturen bergfast. 

Samarbetet dog i sin linda. Nästa försök gick bättre. Projektgruppen 

tog kontakt med nätverk som redan fanns runt Fryshuset. 

Bland fältarbetare, socialsekreterare och värdar för Lugna 

gatan kom ett snabbt och seriöst gensvar. 

Den första gruppen av Sharaf hjältar föddes i Norsborg i 

Botkyrka utanför Stockholm för snart två år sedan. Det började 

med ett öppet möte där det känsliga hedersbegreppet diskuterades. 

Några killar i publiken var för, andra var mot och vissa 

var bara tysta. De åtta killar som var kvar efter ett antal möten är 

idag den första gruppen av Sharaf hjältar. 

De har i Fryshusets regi gått igenom en ettårig utbildning i 

bl.a. mänskliga rättigheter, demokrati, jämställdhet och retorik. 

Sedan i höstas åker de runt och föreläser och diskuterar heder, 

jämlikhet och demokrati på skolor, myndigheter och organisationer. 

De använder sig själva som exempel. Eduardo Grutzky är 

övertygad om att ”en gammal gubbe” som han inte alls skulle 

kunna påverka unga killar på samma sätt som tonåringarna i 

Sharaf hjältar. 

Att den retoriska tonen i mötet med killar från hederskulturen 

är mycket manlig tar han med ro. Verksamhetens ideologiska 

överbyggnaden är glasklar för projektledarna, men att 

säga åt en 19-årig kille att han måste bli feminist och att det är 

tjejerna som är de verkliga hjältarna skulle inte tjäna något till. 

Den insikten kan få komma i efterhand. 

På många platser som Sharaf hjältar besöker väcks ett intresse 

för att starta nya grupper av hjältar. Just nu håller en grupp på att 

skapas i Södertälje och en annan i Sollentuna utanför Stockholm. 

Malmö, Göteborg och Gisslaved ligger också i startgroparna. 

I höstas fick Sharaf hjältar ett stipendium av Fryshuset. 

Nyligen var de i London och presenterade sin verksamhet för 

Scotland Yard. Intresset för Sharaf hjältar har varit stort också i 

massmedia. Det har gjort att hedersproblematiken har blivit mer 

synlig och att debatten tagit fart. 

119


Samtidigt kan det nästan kännas provocerande att det tidigare 

har krävts att en tjej ska bli mördad i hederns namn för att 

problemet ska uppmärksammas. Detta faktum gör förstås inte 

killarna i Sharaf hjältar mindre hedervärda. 

De är mycket modiga. De kämpar både för sina systrars och 

sin egen valfrihet. De har gett det gamla ordet för heder ett nytt 

innehåll. 

120

Bilaga 1 

Probleminventering och riskbedömning 

i hedersrelaterade ärenden, 

såsom tvångs- eller arrangerade 

äktenskap för elever i grundskolan 

Vems är beslutet? 

Faderns/broderns/syskons/mammans/släktings? 

Med vem ska du gifta dig? Är det en bekant/släkting till familjen, 

som finns här i Sverige el. i hemlandet/annat land? 

Har du träffat vederbörande? 

Vad vill du? Var det väntat? 

Har du försökt säga ” Nej” ? 

När och Var? 

I Sverige? Om Ja- vilken Imam/präst el. kyrka? 

Om Nej, var och när? 

Utövas det påtryckningar mot dig eller din familj? (kidnappnings 

hot mot dig, att du ej ska få gå till skolan, kränkningar, hot el. 

våld mm.) 

Påtryckningar mot familjen för att mannen/kvinnan ska få komma 

till Sverige/uppehållstillstånd. 

Finns det pengar med i bilden? 

Är dina föräldrar i ”skuld” till den tilltänkta mannen/kvinnan el. 

deras familj? 

121

Andra syskon? 

Har du syskon eller andra närstående familjemedlemmar som 

har blivit tvingade, eller står inför samma hot nu? Tradition i din 

familj/släkt? 

Om Ja, hur gick det till? Om Nej, varför just du och nu? 

Om Ja, ”accepterade” hon/han situationen och gifte sig, rymde 

eller sökte hjälp? 

I så fall hos vilken myndighet eller förening? Hur gick det sen? 

Lever gömd? Ny identitet? Kontakter med familjen idag? 

Repressalier mot henne/honom el. annan person? 

Familjebild? 

Hur ser din familjebild ut – hur stor är familjen? Alla födda här? 

Om nej, hur länge har ni varit i Sverige? Vilket är hemlandet? 

Vem ”styr”/ bestämmer i er familj? Finns det någon som bestämmer 

”över” eran familj? Var finns den/dessa personer i så 

fall? 

Är du och din familj religiösa? Om ja, vilken religion och 

samfund? 

Utbildning? 

Vilken utbildning har/vad gjorde dina föräldrar i hemlandet? 

Vad gör de här i Sverige? Analfabeter? Behöver de tolk? Vilket 

språk? 

Ålder? 

Hur gammal är den person som du ska gifta dig med? 

Hur gammal var din mamma resp. pappa när de gifte sig och 

fick barn? 

Fick dina föräldrar ”välja” varandra eller var det också arrangerat? 

Upplever du att de har ett bra äktenskap eller förekommer det 

hot, våld el. kränkningar? 

122

Stödpersoner? 

Finns det någon som kan stödja dig eller ”tala föräldrarna till 

rätta” 

Vem lyssnar mamma/pappa på? (släkting/imam/präst/skolan...) 

Eller är de också utsatta för påtryckningar, och kan därmed ej 

påverka beslutet? 

Värsta? 

Vad är det värsta som kan hända dig om du säger ”Nej”? Realistiskt? 

(skickas till utlandet/hemlandet, dödshot...) 

Förekommer det hot, kränkningar el. våld i din familj? 

Har du eller någon i familjen kontakt med socialförvaltningen? 

Har du sökt hjälp hos någon annan i denna fråga el. för annat? 

Om ja, hos vem? (polis, BRIS, ungdomsmott...) 

Har någon i din familj/släkt varit utsatt för någon form av 

hedersrelaterat våld el. dyl.? 

Föreligger kidnappnings hot? 

Framtid 

Vilka utvägar ser du för dig själv? (finna sig i det, rymma, ta sitt 

liv, söka hjälp av myndigheter....) 

Vilka framtidsdrömmar har du? Vad vill du? Studier, arbete, 

egen familj etc. 

Varför nu? 

Är föräldrarna oroliga för att du ska göra något ? Vad? 

Har du pojkvän/flickvän här i Sverige? Vilken nationalitet? 

Hur länge har ni varit tillsammans? Ålder? 

Vet dina föräldrar? Vad tycker de? 

Är det någon som har sett er, och misstycker som har informerat 

föräldrarna? Har någon i din församling/Imam synpunkter, som 

ligger till grund för dina föräldrars agerande? 

Vad har du och din pojkvän/flickvän för framtidsplaner? 

Är han/hon orsaken till att du vill ha hjälp just nu? 

123

Har dina föräldrar frågor angående din oskuld? Vill de få den 

kontrollerad? Är du oskuld? Gravid? 

Har de frågor ang. din sexualitet? Är du homosexuell? 

Oroliga för att du ska börja gymnasiet inne i stan= ej kontrollera 

dig lika lätt! 

Storebror som slutar 9:an, så ingen kan kontrollera dig i grundskolan 

längre? 

Övrig situation 

Har du kompisar/vänner som känner till din situation? 

Hur många vet? Är någon av dem i samma sit, eller har varit? 

Vad gör du på fritiden? Får du gå ut själv, eller endast tillsammans 

med någon i familjen? 

Är du med i någon förening? 

Får du hjälpa till mycket hemma? (städa, laga mat, tvätta, småsyskon...) 

Kontrollerar din familj, vilka kläder och kamrater som du får ha? 

Är det ditt eget val att ha sjal/huvudduk? 

Får du sminka dig? Gömmer du saker i ditt skåp i skolan som 

tex. smink, andra kläder, p-piller mm.? 

Får du följa med på klassresor? Sova borta? 

Får du gå på alla lektioner i skolan eller ej, musik, idrott m.fl.? 

Avslutning 

1) Vad är det som du måste göra, som du inte vill? 

2) Vad är det som du vill göra, som du inte får? 

Hur gå vidare/Plan: 

Kan se olika ut beroende på hur nära förestående bröllopet är, 

eller om det finns risk för ”hemmahållande” eller bortskickande/kidnappning 

av eleven. 

Finns det ett direkt hot om våld/misshandel eller dödshot 

agerar vi direkt, med en anmälan till socialförvaltningen. 

124

Om ovanstående ej föreligger så brukar vi ha täta samtal för att 

försöka hitta en lösning. 

Finns det någon på skolan som kan tala/förhandla med 

föräldrarna till exempel kultursekreteraren, romsk assistent, 

modersmålslärare, mentor, elevvårdare, skolledare m.fl.? 

Skolan arbetar med att försöka stärka eleven i sin hemmiljö 

(jag stärkande psykoterapi), och om detta uppenbart ej fungerade, 

eller ej är en lösning, då försöker vi förbereda eleven, både 

mentalt och praktisk på vad en flytt från familjen, kamrater och 

skolan kan komma att innebära. 

Att det inte är ett lätt (men nödvändigt) beslut att bestämma 

sig för att flytta och bryta kontakten med sin familj, om inte för 

alltid, så kanske för en mycket lång tid. Talar om att socialförvaltningen 

kommer att arbeta med att få försöka få föräldrarna 

till att ändra åsikt. 

Talar också om vad beslutet att flytta eventuellt kan innebära 

för övriga syskon eller mamman. 

Arbetar här med att eleven ej får skuldbelägga sig själv för 

vad som ev. kan komma att hända i familjen efter att hon/han 

har flyttat. 

I de fall som eleven eller skolan tar kontakt med socialförvaltningen 

så informeras eleven om vad de brukar kunna erhålla 

för stöd och hjälp. 

Detta känns mycket viktigt då skolan i vissa fall tar kontakt 

med socialförvaltningen, mot elevens vilja. 

Vi pratar även om lagstiftad ålder (18 år) för att ingå äktenskap. 

125

Frågeställningar vid probleminventering 

– Socialtjänsten, 

Lärjedalen, Göteborg 

Bilaga 2 

Har flickan/kvinnan/familjen tidigare haft kontakt med socialtjänsten. 

I så fall av vilken anledning? 

Var kommer familjen, flickan ifrån? 

Hur ser flickans nuvarande situation ut? Föräldrar, syskon, släkt, 

boende, skola, pojkvän etc.? 

Har flickan utsatts för våld? På vilket sätt? 

Har hon utsatts för hot? På vilket sätt? 

Har hon utsatts för kränkningar? Hur? 

Vem har utsatt henne för hot, våld och kränkningar? Vad har 

anledningen varit? 

Har hon eller har hon haft synliga skador? 

Är hon utsatt för begränsningar när det gäller skola, kamrater, 

klädsel, fritid, tider? På vilket sätt? 

Får hon delta i all skolundervisning, utflykter, idrott, simning, 

religions undervisning, livskunskap, sex och samlevnad? 

Måste hon gå hem direkt efter skolan? 

Bevakar någon i familj/släkt henne i och kring skolan samt på 

fritiden? Till exempel syskon, föräldrar andra. 

Kan hon gå ut själv? Kan hon umgås med kamrater? Får hon ha 

kamrater av motsatt kön? Får hon ha en fritidssysselsättning? 

Vad måste hon göra hemma när det gäller hem, städning, matlagning, 

passning av småsyskon? 

127

Har hon pojkvän hon valt själv? Vet föräldrarna om detta? 

Accepteras han i så fall av dem? 

Finns det planer på förlovning eller giftermål mot hennes vilja 

eller med en person hon ej känner? 

Vad har föräldrarna för syn på barn, flickor, giftermål, skola, 

”svensk/annan kultur”? 

Ljuger eller undanhåller hon information till hemmet? Lever hon 

dubbelliv? 

Har hon fysiska problem, psykiska problem eller psykosomatiska 

problem? (Till exempel huvudvärk, magont, sömnsvårigheter, 

självmordstankar. 

Frågor kring sexualitet 

Vem bestämmer i familjen? 

Vilken släkt finns i Sverige och i vilken släkt finns i andra länder? 

Vem bestämmer i släkten? 

Finns det äldre flickor i släkten som begränsats, hotats, utsatts 

för våld, gifts bort mot sin vilja? 

Vad har hon för relation till pappa och mamma? Har hon stöd 

från någon i familj/släkten? 

Har hon kamrater och stöd utanför familjen? 

Vem vet om hennes situation? 

Vad händer/kan hända om hon bryter mot föräldrarnas/släktens 

krav och önskemål? Vad är hon rädd för ? 

Vad har flickan/kvinnan för egna tankar om lösningar/önskemål? 

Konsekvenser av dessa enligt flickan? 

Vad har hon haft för strategi fram till nu? 

Har flickans situation förvärrats över tid? (Ökad begränsning. 

Grövre hot och våld med ökad ålder) 

Föreligger en akut situation/eller händelse? 

Finns det behov av skydd? På sikt? Finns behov av skydd akut? 

Hur är hennes uppfattning om samarbete med föräldrarna? 

Hur går vi vidare? Flickans önskan? 

128

Tala om vad olika alternativ av lösningar kan få för konsekvenser 

Planera framåt och ligg steget före när det gäller behov av hjälp. 

Information om vad socialtjänsten kan göra. 

129

Anmälningsskyldigheten regleras i 

socialtjänstlagen (SFS 2002:13) 

Bilaga 3 

Anmälningsskyldigheten regleras i socialtjänstlagen kap. 14 § 1 

och har följande lydelse: 

Var och en som får kännedom om något som kan innebära att 

socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd bör anmäla 

detta till nämnden. 

Myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom samt 

andra myndigheter inom hälso- och sjukvården, annan rättspsykiatrisk 

undersökningsverksamhet, socialtjänsten och kriminalvården 

är skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de 

i sin verksamhet får kännedom om något som kan innebära att 

socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd. Detta gäller 

även dem som är anställda hos sådana myndigheter. Sådan anmälningsskyldighet 

gäller också dem som är verksamma inom 

yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet som berör barn och 

ungdom eller annan yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet 

inom hälso- och sjukvården eller på socialtjänstens område. För 

familjerådgivning gäller i stället vad som sägs i tredje stycket. 

De som är verksamma inom familjerådgivning är skyldiga att 

genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får 

kännedom om att ett barn utnyttjas sexuellt eller utsätts för 

fysisk eller psykisk misshandlas i hemmet. 

Myndigheter, befattningshavare och yrkesverksamma som 

anges i andra stycket är skyldiga att lämna socialnämnden alla 

uppgifter som kan vara av betydelse för utredning av ett barns 

behov av skydd. 

Om anmälan från Barnombudsmannen gäller bestämmelserna 

i 7 § lagen (1993:335) om Barnombudsman. 

131

ISBN 91-86678-82-5

Att möta flickor och pojkar i starkt patriarkala familjer – - Stiftelsen ...

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?