Man måste ställa till bråk och rabalder - Sveriges Arkitekter

More documents

Recommendations

Info

Olle Bengtzon, forts. som problemområden. Idag ser jag en överlägsenhet, på nöjessidor, och kultursidor. Man talar om allting utanför Stockholms centrum med ett enormt förakt. Jag ser mig inte som en del i detta. Jag bodde i Hökarängen i södra Stockholm. Idag bor alla stockholmsjournalister i innerstaden eller i Bromma. Och ska jag skriva om samhällsbyggnad så ska jag peka på det som är fel. Då behövs en hög röst och starka ord. Det går inte ut över invånarna där. – Uppkäftigheten är kvällspressens måste, man måste vilja ställa till bråk och rabalder. Det ligger i formen. Liksom en uppstudsighet mot överheten. Nu tror man inte längre att det lönar sig att vara uppkäftig när man skriver om bostäder. De som bor där fi ck kanske lära sig att vara offer? – Jag kritiserade framför allt innan det byggdes. Sa att det var fel planerat, skedde i fel takt. Har det fått den effekten att de upplevde sig som offer så beklagar jag det, men jag vet inte hur jag skulle ha gjort. För att få så mäktiga krafter att lyssna måste man ta till starka ord. Jag levde i det som vi kritiserade. Jag bodde i Hökarängen och såg Farsta växa fram. Olle Bengtzon bodde i Skönstaholm, ett radhusområde i Hökarängen som han själv hyllade vid tioårsjubileet med en artikel i Expressen. Det är inte svårt att se att just det boendet kom att prägla hans syn på den goda bostaden, det marknära boendet som han kom att driva hårt. I artikeln om Skönstaholm skriver han om ungdomarna där som har en ”samhörighet och ’hembygdskänsla’ som inte fi nns i ytterstadens likriktade höghuskvarter”. Jag läste i en artikel du skrev i Östgöta Correspondenten att kritiken av miljonprogrammet ofta var ”orättvist hård”. – Idag talar man om miljonprogrammet som en sak, det gjorde aldrig jag. Miljonprogrammet var bra på en massa mindre orter. Det byggdes bra hus. Normerna förbättrade. Hade vi inte haft normerna hade det inte fungerat. Det inre av bostaden blev ofta bra. Och belåningsreglerna krävde att man uppfyllde normerna. Det var bra. Jag visade exempel på det som var bra. På integrerade centrum i Örebro, Gävle. Men kritiken var också rättvis. Brandbergen har de byggt om tre gånger, då hade det varit bättre att spränga. De har gjort julgranar av husen, och det har de inte blivit bättre av. Expressens bostadsjournalistik blev en formidabel framgång. Det byggdes överallt under 1960-talet. I varje stad fanns ett nytt centrum att skriva om. Det är Örebro ena dagen, och Linköping nästa. Det är goda exempel, som i Örebro 1965: ”Årets stad satsar nu på LÅGHUSREVOLUTION. Örebro vidareutvecklar Expressens önskebostad”. Eller från Skäggetorp i Linköping: ”Intima gångtorg och bilfria gator återuppväcker staden”. Från min uppväxt minns jag Skäggetorp som ett problemområde, femton år efter Olle Bengtzons hyllning. Olle Bengtzon stod på de små människornas sida. På brukarnas, de som ville ha råd att bo, gärna på marken, i egna hus. Han hade en stor tidning i ryggen, och en osviklig förmåga att formulera sig så att det gick igenom till alla, politiker och allmänhet. Det gör honom unik. Aldrig har så många suttit och läst ord som ”stadsbyggande”, ”kommunalt planmonopol” och ”integrerade förortscentrum”. Det är ingen förenklad bild som presenteras, även om den är driven till sin spets. Här fi nns en kunskap och ett intresse i botten som imponerar. Men det stannade inte bara vid kritik. – När man kritiserar måste man visa framåt. Vi skissade en idealstad i Slagsta i södra Stockholm. Då gick jag till regionplanechefen Carl-Fredrik Alberg för att hitta ett område som inte var bebyggt, men som kunde tänkas få tunnelbana. Vi letade upp två nyutexaminerade arkitekter; Hans Fog, som var konstnär från början och Bernt Sahlin. Vi höll på i två månader, med hjälp av mycket whiskey och sena kvällar fi ck vi ihop idealstaden, Slagstastaden. Ville göra en motvikt till höghusområden. Det var 1959. Det var tätt-lågt innan danskarna uppfann det. Det väckte ett enormt uppseende. Träindustrin gjorde en modell av stadsplanen och en typbostad. Det var ett sätt att driva bostadsjournalistik. Arkitekten Hans Fog, sedermera professor i stadsbyggnad, förklarade i artikeln i Expressen: ” Vi har vält höghusen och lagt dem på marken, bilen fungerar som en ’hiss’”. När man tittar på idealstaden Slagsta idag så kan man konstatera att Olle Bengtzon nog var bättre på att kritisera än på att visa på ett alternativ. Mottot var ”bo på marken i en riktig stad”. På bilderna i Expressenartikeln ser Slagsta ut som den sjuttitalsförort som jag växte upp i. En villamatta med upprepade typhus i en oändlig rad. Det är urban sprawl innan ordet fanns. Men här fi nns intressanta tankar som tål att upprepas fortfarande: ”Det är tid att börja 28 ARKITEKTEN oktober 2003
Olle Bengtzon i Expressen 11 oktober 1962: ”Inom arkitektkåren odlas en fackjargong med diffusa och svårartade begrepp och vändningar. Det kan naturligtvis vara utslag av osäkerhet, men drivs stundom till en sport. Debatten inom arkitektkåren blir av begränsat värde så länge den förs på detta främmande språk. Möjligen kan den tjäna till arkitekternas egen förkovran, men skall nya idéer och impulser få någon praktisk betydelse måste de tränga utanför den egna kretsen – till allmänheten och till dem som valts att besluta. /…/ Arkitekterna behöver mer samhällsvetande för sin viktiga uppgift som samhällsdanare /…/ Arkitekterna måste göra sig beredda att delta i samhällsdebatten på ett helt annat sätt än hittills.” betrakta hela Stockholmsregionen som ett landskap”, till exempel. – Allting handlade om en stad som var mer anpassad till vår tid. En blandning av markboende, de rationella radhusen. Jag utnyttjade arkitekternas yrkeskunnande. Det var ett utbyte av idéer. De var inte etablerade. Året därpå gjorde vi en grej om ”det nya Sverige”. Det var Mälarbanan, men som en åtta. Full fart framåt. Klippkuverten med Olle Bengtzons texter bågnar. Författaren Klas Östergren som sommarvikarierade på Expressen på 1970-talet frågade honom: ”hur orkar du, det blir ju inte bättre?” Hur orkade du? – Jag går och inbillar mig att debatten hade varit svalare om jag inte hade deltagit. Vi påverkade debatten genom det vi gjorde. Slagsta kom att påverka, den utslängda höghusstaden på åkrarna, den ändrades. Men sedan kom reaktionen så att man hade lika dåliga miljöer på längden som man haft på höjden. Sju år efter Slagstavisionen kunde Olle Bengtzon förnöjt i en artikel konstatera att ”Expressens idéförslag till en låghusstad har påverkat planeringen av Botkyrkastaden”. Vad ser du av debatt kring dina frågor idag? – Inte mycket, och jag tycker det är rätt obegripligt, med tanke på det intresse för hemmet och bostaden som fi nns. För mig är det till exempel en gåta att en tidning som DN bostad, som varje vecka har tre till fyra sidor för text, inte har tillstymmelse till stadsbyggnadsdebatt. Det mesta är underhållningsläsning. Istället för att utnyttja platsen till diskussion och debatt. Det är märkligt. Det skulle sannerligen behövas. I dagens läge, med en enorm segregation i storstadsområdena, och bostadsbrist. På Dagens Nyheter som på många andra tidningsredaktioner har man valt, av lathet eller okunskap, att skilja på arkitekturkritik och arkitekturreportage. Det kritiska reportaget har de som skriver om arkitektur och stadsbyggande svårt att få avsättning för. Det är en stor brist, menar också Olle Bengtzon. Det kritiska reportaget var hans paradgren. Arkitekterna gick inte fria från Olle Bengtzons kritik. Härintill kan ni läsa ett utdrag ur en text om arkitekternas oförmåga att göra sig förstådda, från 1962. 1959 skrev Olle Bengtzon om ”höghusepidemin” som han ser under en resa i Mälardalen. Från Västerås en ”ödesdiger halvmesyr”, där nybyggarna fi rar ”orgier i påkostad smaklöshet”. Från Arboga: ”en grupp pösiga bostadsklumpar, som brutalt bryter mot den gamla fi na köpstadens skala”. Slutklämmen lyder: ”Är verkligen dagens arkitekter SÅ dåliga?” Men dagen därpå svarade han själv på frågan att det inte vore rättvist att ge arkitekterna skulden för förfulningen av våra städer. Han vänder sig istället mot, som han ofta gjorde, de verkliga makthavarna och konstaterar att huvudansvaret vilar på beställarna. Vad ser du för arkitekter idag? – Ödmjukheten är inte så utbredd, tanken att man arbetar för sina medmänniskor. Gert Wingårdh är en enormt begåvad person. Hans materialbehandling är fantastisk. Det är ohyggligt skickligt, men när han ger sig in i samhällsbyggnadsdebatten blir man Foto: Ann-Sofi Rosenkvist rädd. Han har en fruktansvärt grund social insikt som han står på. Man kan ifrågasätta om han ser konsekvenserna av till exempel förslaget till kongresshall vid centralen i Stockholm. Men den debatten fi nns inte. Olle Bengtzon är fortfarande engagerad. Upprörd över att Thomas Sandell kvällen innan i TV-programmet ”Bästa formen” sagt att man inte ska fråga allmänheten och att arkitekter vet bäst och ligger tio år före folket. Åttiofyra år gammal vill han nästan aldrig sluta tala om det som han ägnat sitt yrkesliv, och tiden därefter till: bostaden, huset, arkitekturen, stadsbyggandet. Men hur började det, hur kom intresset? – Jag är född på en bondgård utanför Skänninge. En gång Götalands centrum, huvudstad. När jag var tio år 1929 ordnades det regelbunda lantbruksmöten, där man visade djur. Det var enorma evenemang. Rikslantmötet 1923 gav upphov till Liseberg. Grunden till Stockholmsutställningen 1930 var ett rikslantmöte. 1929 ville Östergötland göra en lokal generalrepetition inför Stockholmsutställningen. Linköping och Norrköping slogs om uppdraget. Men Skänninge lyckades hitta ett jubileum som passade in. I Skänninge, som hade 1800 invånare, lät man bygga en utställningsstad på 20 hektar, lika stor som stadskärnan. Ritad av Joel Lundequist, och klart funktionalistisk. Ett år innan Stockholmsutställningen. För en 10-årig grabb var det märkligt och spännande att springa runt i en stad som växte fram. Och där springer han väl än. Eller fl anerar, med händerna på ryggen och en ilsket röd basker. ARKITEKTEN oktober 2003 29
Page 1: Foto: Ann-Sofi Rosenkvist Olle Beng

Man måste ställa till bråk och rabalder - Sveriges Arkitekter

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?