ARKITEKTEN - Sveriges Arkitekter

11 

FAVORITER I REPRIS 

INDUSTRIALISERAT BOSTADSBYGGANDE 

500 VILLOR OM ÅRET 

ARKITEKTEN SOM RITAT HUS ÅT 10 000 FAMILJER 

VEM FÅR ÅRETS SALINPRIS? 

FYRA NOMINERADE TILL KASPER SALINPRISET 

november 2003 

ARKITEKTEN 

SLUTA DUMPA 

Inom arkitektbranschen pressar dock 

företagen varandra i en allt snabbare 

driven nedåtgående prisspiral. Särskilt i 

offentliga upphandlingar får vi dagligen 

bevis på att arkitekttjänster handlas upp 

till absurt låga priser. Det handlar inte 

ens längre om självkostnadstäckning, 

utan det är uppenbart att företag i dag 

offererar priser som med hundraprocentig 

säkerhet ger förluster. Sådant kan ju gå 

någon enstaka gång, men när marknaden 

översvämmas av dumpade priser hotas 

hela branschen och dess kompetens. 

LEDAREN SID 62 

SLUTA GNÄLL 

Sluta gnäll på Staffan Henriksson! Han 

har visionen och ambitionen även om han 

saknar diplomatiska talanger. Utgångsläget 

var svårt. Han behöver nu mera stöd 

än kritik. 

DEBATT SID 42

ARKITEKTEN 11/03 Ökad industrialisering har på senare tid börjat framhållas som 

något av en patentlösning för att åstadkomma sänkta kostnader 

i bostadsbyggandet. I det här numret av Arkitekten granskar 

vi detta nygamla fenomen och vad det får för konsekvenser för 

arkitekterna och arkitektarbetet. Du får möta några av de stora 

entreprenörerna, allmännyttan och så förstås arkitekterna som 

ritar de nya prefab-bostäderna. 

OMSLAGET: Här anländer Svenska 

Bostäders billiga studentbostäder till 

Ärvingevägen i Kista i Stockholm. När 

volymelementen lämnade fabriken 

i Piteå, var fönstren på plats, köken 

monterade och badrummen kaklade. I 

Kista staplades volymerna på varandra 

och tak och fasader sattes på. 

Foto: Binge Eliasson. 

ARKITEKTEN 

Medlemstidning för Sveriges Arkitekter 

ISSN 0347-058X Medlem i 

ADRESS 

Ansgariegatan 5 

Box 9225, 102 73 Stockholm 

Telefon 08-5055 7700 

Telefax 08-5055 7705 

E-post: kansli@arkitekt.se 

Webb: www.arkitekt.se 

REDAKTION 

08-5055 7700, arkitekten@arkitekt.se 

Per Lander (ansv utgivare) per.lander@arkitekt.se 

Dan Hallemar dan.hallemar@arkitekt.se (tjl) 

Kerstin Persson kerstin.persson@arkitekt.se 

Annika Jensfelt annika.jensfelt@arkitekt.se 

Nina Gunne nina.gunne@arkitekt.se 

Ina Flygare (layout) ina.flygare@arkitekt.se 

Läs mer på sidan 16 

PUBLICERING 

Allt material i Arkitekten publiceras också på Sveriges 

Arkitekters webbplats www.arkitekt.se. Eventuellt 

arvode innefattar publicering på webben. 

PRENUMERATION 

Helår 450 kr + moms 

ANNONSPRISER 2003 

Fullständig annonsprislista finns på www.arkitekten.se. 

Produktannonser, exempel: 

1/1-sida sv/v 14.000 kr, 4-färg 20.000 kr 


Platsannonser, exempel: 



Sättning/originalframställning debiteras extra. 

Moms och reklamskatt utgår ej. 

Alla Arkitektens platsannonser införs kostnadsfritt 

på Sveriges Arkitekters webbplats www.arkitekt.se. 

Annonsering enbart på webben kostar 3100 kr + moms. 

Att sträva efter sänkta kostnader är något 

som ingen kan ha invändningar mot. Om 

ökad industrialisering kan bidra till lägre 

bostadspriser är det bara för arkitekterna att 

gilla läget. 

Men ett varningens finger måste ändå höjas 

för en alltför ensidig fokusering enbart på kostnaderna. Det 

kan på sikt ge lika negativa konsekvenser som miljonprogrammets 

ensidiga fokusering på kvantitet. För den som investerar i 

en bostad gäller det ju att också få valuta för pengarna. Osålda 

eller outhyrda nybyggda bostäder behöver inte bara ses som ett 

tecken på att bostäderna är för dyra, utan kan lika väl ses som 

ett tecken på att de inte är tillräckligt bra för sitt pris. Omsorgsfullt 

arkitektarbete får aldrig negligeras, oavsett om byggandet 

sker i hantverksmässiga eller industrialiserade former. 

Att vara med och påverka formerna för den ökade industrialiseringen 

är kanske en av arkitektkårens viktigaste utmaningar 

just nu. Eller vad tycker du? Arkitektens spalter står öppna för 

debattinlägg. 

Om ökad industrialisering 

kan bidra till lägre bostadspriser 

är det bara för 

arkitekterna att gilla läget. 

ANNONSBOKNING 

Produktannonser: 

Aktiva Media 

Margareta Karlsson, 08-450 2640, 

margareta@aktivamedia.se 

Platsannonser: 

Ina Flygare, 08-5055 7700, ina.flygare@arkitekt.se 

Eller direkt på www.arkitekt.se/arkitekten/annonsera 

UPPLAGA 

TS-upplaga 2002: 9500 

TRYCK 

Tryckindustri Information, Solna 2003. 

UTGIVNINGSPLAN 

Nummer Annonsstopp Utgivningsdatum 

12.2003 28/11 18/12 

1.2004 9/1 29/1 

2.2004 6/2 26/2 

3.2004 5/3 25/3 

2 ARKITEKTEN november 2003

Mer industrialisering. De stora byggföretagen 

har sitt svar på hur man kan bygga fl er billiga 

bostäder. sid 12 

Volymelement. 

Ursprunglig idé eller 

anpassning i efterhand? 

Läs om två pågående 

projekt och arkitekternas 

erfarenheter. 

sid 20 och 24 

Protest mot gratisjobb. 

Kalmar kommun får stå i 

skamvrån när sju arkitektkontor 

och Sveriges Arkitekter 

sätter ner foten. 

Nyheter sid 8 

Arkitekt i hetluften 

Monica de Santa Cruz, 

stadsarkitekt i Oxelösund, 

är nyvald ordförande för 

lokalföreningen Sveriges 

Arkitekter Södermanland. 

Vad ska du ta itu med som 

ny ordförande ? 

–Aj, aj, aj, det har jag inte tänkt på, vad 

just jag vill göra. Men jag vill att vi i föreningen 

fortsätter att arbeta med den kraft vi 

hade under arkitekturåret och året därefter. 

Då nådde vi verkligen ut till folk. Jag önskar 

att föreningen blir större än antalet medlemmar 

så att säga. 

Hur ska det gå till? 

– Vi är ju en lokalförening med tre 

stora magneter, Eskilstuna, Strängnäs och 

Och de nominerade är. Fyra 

byggnader är nominerade till 

att få en Kasper Salin-plakett, 

designad av Bengt Lindroos, 

uppsatt på fasaden. sid 4 

500 villor om året. Möt arkitekten 

som ritat bostäder åt tiotusen familjer. 

sid 32 

”Det här är en av de stora frågorna 

idag. Det handlar om arkitekternas 

plats i byggprocessen, 

inte om det går att bygga industrialiserat 

eller inte eller om det 

blir bra eller dåligt.” 

Arkitekt Aleksander Wolodarski. Fler arkitektröster 

om industrialiserat byggande på sid 28 

Nyköping. Det är viktigt att vi rör oss inom 

hela området. Folk vill gärna gå ut på kul 

arrangemang, men man vill inte åka långt 

bort. Vi har pratat om att bjuda in kända 

arkitekter och arkitekturskribenter till öppna 

möten. Det lockar stor publik, det märkte vi 

under arkitekturåret. När Snøhetta talade 

om biblioteket i Alexandria lockade det även 

folk från Stockholm. 

Hur intresserad är allmänheten av arkitektur? 

– Det varierar. De som berörs direkt av ett 

projekt är intresserade i början, i planskedet, 

men då är det inte utformning och gestaltning 

som engagerar. Men om man bygger 

något som utmärker sig har folk gärna en 

massa åsikter, tycker det är tok eller bra. Det 

är kul. Det är det intresset vi vill ta fasta på 

MER I DETTA NUMMER 

8 Nyheter: Parallella 

uppdrag får nytt innehåll. 

Museientré klar efter 20 

sega år. Södermanlands 

arkitekturpris till skola i 

Nyköping. Designpris till 

Brasilien. 

15 Årets match: Klokt mot 

Ljuvt. 

27 Rodel reder ut industrialiseringsbegreppen. 

34 Mångfaldigande enligt 

avtal, eller? Om vikten av 

att precisera uppdragen. 

36 Sett, läst och hört: 

Vilse i labyrinten. Buller är 

mer än buller. 

38 Kalendern: Sveriges 

Arkitekter delar ut årets 

arkitekturpriser på Rival 

vid Mariatorget i Stockholm. 

40 Tävlingar: Vinnare i tävlingen 

om Baltic-området i 

Stockholm: Erskine-Tovatt. 

42 Debatt: Varför inte en 

arkitekt som bostadsminister? 

Sluta gråta över spilld 

mjölk! Nej tack till kändisjournalistik! 

Studenterna 

har rätt att tänka fritt! 

60 Information från Sveriges 

Arkitekter. 

62 Ledare. 

genom att inbjuda kända arkitekter. 

Hur har ni klarat övergången till den nya 

arkitektorganisationen? 

– Jag har inte märkt att det skulle vara 

svårare än förut. I vår styrelse sitter många erfarna 

medlemmar, som varit med i många år. 

Vilka är de mest brännande frågorna för 

arkitekterna i ert område? 

– Bostadsfrågan. Var vi ska bygga och vad 

folk vill ha. Företagsetableringar. För oss 

gäller det att sticka ut hakan och få kommunerna 

att förstå att vi arkitekter är kunniga 

medborgare. Arkitekter ska vara bollplank 

åt kommunerna, kritisera och uppmuntra. Vi 

får se vad vi mäktar, men jag hoppas att alla 

medlemmar vill delta i den typen av arbete. 

Kerstin Persson 

ARKITEKTEN november 2003 3

Nominerade till årets Kasper Salinpris 

Vinnaren kommer att offentliggöras i anslutning till Sveriges Arkitekters Arkitekturdag på Rival vid Mariatorget i Stockholm den 24 november kl 17. Fri entré. 

Årets jury har utgjorts av Johan Celsing, Staffan Henriksson, Vanja Knocke, Helena Tallius-Myhrman. 

Omvårdnadsinstitutionen Hälsa och Samhälle vid Malmö Högskola ”för dess helgjutna elegans där väl artikulerade fasader utförts med hög precision, och 

där högkvalitativa tekniska lösningar nyttjats för estetiska syften på ett nyskapande sätt. Byggnaden är osökt infogad i sjukhusområdets täta bebyggelsestruktur 

och vidgar kvarteret genom visuella kilar mot Pildammsparken. En byggnad med en värdighet utöver det vanliga.” 

Arkitekt: Lundgaard & Tranberg aps genom arkitekter MAA Boje Lundgaard och Lene Tranberg. Byggherre: HSH N Nordic Finance AB genom Gustav Gyllenkrok. 

4 ARKITEKTEN november 2003 

Foto Jens Lindhe

Kontorshus för White, kv. Katsan på Östgötagatan 100 i Stockholm ”för dess genomarbetade helhetslösning med hög grad av integration 

av byggnadens alla system, såväl tekniska som rumsliga. Byggnaden har givits en övertygande gestalt utifrån ett starkt engagemang, vilket också 

innefattat återtagande av arkitektens inflytande över byggprocessen. Byggnaden rymmer utmärkta arbetsmiljöer bakom välgjorda fasader där 

det avancerade uttrycket i många fall åstadkommits med okomplicerade lösningar.” 

Arkitekt White Arkitekter AB genom arkitekt SAR/MSA Bengt Svensson. Byggherren White Arkitekter AB genom Magnus Borglund. 

ARKITEKTEN november 2003 5 

Foto Natasja Jovic

Nominerade till årets Kasper Salinpris, forts 

Växjö stadsbibliotek, om- och tillbyggnad ”för dess självklara och välfunna svar på en tillbyggnadsfråga, vilket givit ett värdigt tillskott till stadens samling 

av kulturbyggnader. Det omdanade biblioteket får en serie arkitektoniska kvaliteter av både stadsbildsmässig och inre rumslig art. Tydligt konceptuella ställningstaganden 

ut i detaljnivån förstärker upplevelsen av en gestaltning som på alla plan är avsiktlig.” 

Arkitekt: Schmidt Hammer Lassen genom arkitekt MAA Leif Håvard. Byggherre: Växjö kommun genom Lars Evert Ekman. 


Foto Olof Hultin

Institutionerna Neurotec och omvårdnad vid Karolinska Institutet Flemingsberg ”för dess resoluta helhetsgrepp, där kraftfullt gestaltade fasader på 

ett sakligt sätt kommenterar den byggda omgivningens buller, liksom för de vällösta rumsliga sammanhang som med högkvalitativ differentiering och detaljering 

nyttjar arkitekturens potential att dramatisera rumsliga och tektoniska situationer. Den ovanligt vackra och stringenta centralhallen med sitt system av 

trappor och ljus förtjänar särskilt att nämnas.” 

Arkitekt: Rosenbergs Arkitekter AB genom Arkitekt SAR/MSA Inga Varg. Byggherre: Akademiska Hus genom Magnus Johansson. 

PRESSTOPP 

Även Sveriges Arkitekters bostadspris har i år fyra nominerade. De är: Brf. Opus 1 

i Ljunghusen, Vellinge kommun, Fojab arkitekter, Studeum, Västra hamnen i Malmö, 

Mikael Wikeborg arkitektkontor, Kv. Tjärnen och Sundet, Sickla Udde i Stockholm, 

ÅWL arkitekter och Kv. Nejlikan, Stockholm, Vera arkiekter. Läs mer om de nominerade 

på www.arkitekt.se/priser 


Foto Mathias Nero

NYHETER 

Nyhetsredaktör: Annika Jensfelt 

annika.jensfelt@arkitekt.se 

Ingen ökning på två år 

De samlade bygginvesteringarna faller i år och stabiliseras 

först 2005. Detta främst på grund av ett allt mer 

försvagat husbyggande. 

Det skriver bransch- och arbetsgivarorganisationen 

STD Svensk Teknik och Design i sin ”Investeringssignalen” 

för oktober 2003. 

Att tidpunkten för återhämtning skjuts upp beror 

enligt Investeringssignalen på dystrare prognoser för 

kommunala och landstingskommunala finanser och 

bygginvesteringar. 

Vidare skriver STD att den sammantagna sysselsättningen 

bland arkitekt- och teknikkonsultföretagen, 

med hänsyn till produktivitet och beläggningspotential, 

inte kommer att öka under de närmaste två åren. 

Ny kanslichef på SACO 

SACO:s nya kanslichef heter Per Åkesson. Han 

tillträder den 8 december. Per Åkesson är idag chef för 

pensionsavdelningen vid Riksförsäkringsverket, där 

han har arbetat i fem år. 

– Jag tycker att det är en mycket spännande utmaning 

att bli kanslichef på SACO. Jag vill fortsätta utveckla 

SACO:s arbete med att ta tillvara medlemsförbundens 

synpunkter och intressen, säger Per Åkesson. 

Kyrkogårdar på mässa 

Den eviga trädgården, det vill säga begravningsplatser, 

blir en ny avdelning på trädgårdsmässan i Älvsjö i 

april 2004. Den görs tillsammans med organisationer 

som planerar, ritar, beräknar, bygger och sköter 

kyrkogårdar. Det handlar bland annat om hur man 

utvecklar minneslundar och nya alternativa gravskick. 

Avdelningen kommer bland annat att innehålla en 

uppbyggd kyrkogård. Landskapsarkitekt Clotte Frank 

Sjöblom medverkar i projektet. 

I seminarieprogrammet deltar bland andra Sveriges 

Arkitekter och SLU/Movium. Nordiska Trädgårdar 

arrangeras av Stockholmsmässan i samarbete med 

FOR, FritidsOdlingens Riksorganisation. 

Sju av tio har sjuka skolor 

Sju av tio kommuner har haft sjuka hus-problem i 

grundskolorna under de senare åren. Mest rör det 

sig om fuktskador, mögel och bristfällig ventilation. 

Det visar en undersökning som Institutet för bostadsoch 

urbanforskning vid Uppsala universitet i Gävle 

gjort. Undersökningen visar att det oftast är lärare 

och rektorer som slår larm, inte sjukvårdspersonal, 

som ju ofta rör sig mellan olika skolor och inte möter 

eleverna i klassrummen. 

Undersökningen har gjorts som en enkät till kommunerna 

och är utförd av Eva Sandstedt och Marie Hallberg. 

Arkitektprotest mot 

gratisjobb i Kalmar 

Sju arkitektkontor har gått samman 

och sätter med hjälp av Sveriges Arkitekter 

ner foten, när Kalmar kommun 

testar gränserna för anbudslämnande. 

I mitten av oktober uppmärksammade sju 

arkitektkontor en anbudsförfrågan från 

Kalmar kommuns fastighetskontor för 

en tillbyggnad av Ringdansens förskola 

i Kalmar. I förfrågan fanns angivet att 

en volymstudie av tillbyggnaden i skiss 

eller modellform skulle lämnas i anbudet. 

Vikten av denna skulle vid bedömning av 

anbudet värderas till 25 procent. 

Arkitekterna har reagerat på att 

de ombes utföra arkitektarbete utan 

ersättning i anbudsskedet. De har 

nu tillsammans skickat ett brev till 

Kalmar kommun, där de uppmanar 

fastighetskontoret i Kalmar att avbryta 

upphandlingen och formulera 

Parallella uppdrag 

får nytt innehåll 

Begreppet parallella 

uppdrag måste få en nytt 

och tydligare innehåll, anser 

Sveriges Arkitekter. Organisationen 

har bjudit in de 20 

största arkitektföretagen 

i Stockholm till en gemensam 

diskussion om frågan. 

Bakgrunden är att antalet 

parallella uppdrag ökar 

explosionsartat. 

– Alltfler uppdrag, som 

traditionellt har startat som 

direkta uppdrag, börjar nu 

som parallella uppdrag. Det 

innebär att många företag 

tvingas in i en konkurrens som 

nästan alltid ger ekonomiska 

förluster, säger förbundsdirektör 

Staffan Carenholm. 

Ekonomin i företagen och i 

branschen urholkas. 

Inbjudna tävlingar och 

parallella uppdrag blandas 

samman idag. Dagens definition 

av parallella uppdrag, 

att det är en utredningsform 

om sin förfrågan på ett sätt som är 

förenligt med gängse branschpraxis. 

Arkitektkontoren föreslår att fastighetskontoret, 

om de anser det viktigt 

att arbetet belyses med volymstudier 

på ett tidigt stadium, väljer parallella 

uppdrag som uppdragsform. Alternativt, 

föreslår de sju arkitektkontoren, 

kan anbudsförfrågan formuleras om 

som en väl definierad, öppen förfrågan 

utan inslag av gratisarbete. 

Sveriges Arkitekters förbundsjurist 

Anna Lindvall har också skickat ett brev 

till Kalmar kommun med förslaget att 

upphandlingen görs om och att då kraven 

på volymstudie ska utgå. 

– Det är troligtvis en kombination av 

okunskap och ekonomiskt tänkande som 

är bakgrunden till att anbudet är formulerat 

på detta sätt, säger Anna Lindvall. 

Nina Gunne 

inte en fråga om att välja 

bästa gestaltningsidé, att 

deltagarna ska ha olika direktiv, 

att ersättningen ska 

vara marknadsmässig med 

mera, harmonierar inte med 

de beteenden som vuxit fram 

på marknaden, konstaterar 

Staffan Carenholm. 

Det är meningslöst att 

påstå att direkt tävlingsmoment 

saknas i parallella uppdrag 

när såväl beställare som 

deltagande arkitekter ändå 

ser och tar fasta på det, står 

det i diskussionsunderlaget 

som skickats till de inbjudna 

kontoren. 

– Den nya definitionen 

av parallella uppdrag måste 

utarbetas helt oberoende av 

vad som menas med inbjuden 

arkitekttävling. Det finns inte 

skäl att i varje läge söka skilja 

de två begreppen åt, säger 

Staffan Careneholm. 


Parallella uppdrag 

måste få en helt 

ny definition, anser 

Sveriges Arkitekter. 


Byggdok 

lägger ner 

Stiftelsen Byggdok, som sedan 1966 

spridit information och kunskap inom 

bygg- och fastighetssektorn, läggs ner 

till årsskiftet. 

Stiftelsen Byggdok, Institutet för byggdokumentation, 

startade 1966 och har 

haft statens uppdrag att sprida kunskap 

inom bygg- och fastighetssektorn. 

Byggdok har under åren dokumenterat 

byggforskning och annan information 

och lagrat allt i en databas och i ett 

arkiv/bibliotek. 

Miljödepartementet beslutade för 

en tid sedan att överföra Byggdoks 

bibliotek/arkiv och informationsdatabas 

till Kungliga Tekniska Högskolans 

Bibliotek, KTHB. Detta för att spara 

pengar. Eftersom Byggdok inte längre 

skulle få ha det statliga uppdraget, påbörjade 

stiftelsen den nedläggningsprocess 

som nu är långt gången. 

Nu har dock KTHB meddelat 

att man inte kan driva databas och 

bibliotek/arkiv till lägre kostnad än 

Byggdok gjort. Konsekvenserna av 

Byggdoks slutliga nedläggning vid 

årsskiftet blir därför att den databas 

stiftelsen byggt upp under 35 år kommer 

att stängas ned och att allt material 

i arkiv och bibliotek kommer att 

förstöras, skriver stiftelsen Byggdok i 

ett pressmeddelande. 

– Miljödepartementet har gett en 

tydlig signal att den verksamhet vi bedrivit 

inte är tillräckligt intressant för 

att finansiera, säger Karl-Johan Lantz, 

vd för Byggdok. 

Den enda räddning han ser skulle 

vara ett ändrat beslut från Miljödepartementet, 

att KTHB, trots att det blir 

dyrare, ändå får i uppdrag att bedriva 

verksamheten, med databas och arkiv/ 

bibliotek, vidare. 

Men för Stiftelsen Byggdok finns 

ingen återvändo. Den sista december 

ska de vara ute ur lokalerna i centrala 

Stockholm och de 15 anställda är 

uppsagda. 

Annika Jensfelt 

Lövdén inviger billiga bostäder 

Bostadsministern invigde 

det av Boverkets 

Byggkostnadsforum 

stödda pilotprojektet i 

Bunkeflostrand. 

Det går fort, konstaterar 

arkitekt Peter Broberg 

på Landskronagruppen. 

Var sjätte vecka påbörjas 

sammanfogningen 

av ett nytt kvarter med 

runt femtio lägenheter 

i Bunkeflostrand i ut- 

kanten av Malmö. I en 

första etapp bygger man 

17 kvarter med hälften av 

projektets totalt 1200 

bostäder. 

En visningslägenhet 

är monterad, och invigd 

med pompa och ståt, i 

det första kvarteret med 

hushöjder mellan tre och 

fem våningar. Modulerna 

har inget utseende, 

säger Peter Broberg, 

som är ensam ansvarig 

Energikontoren i Södra Sverige har tillsammans med 

LTH och Chalmers startat en kampanj för energisnålare 

hus. 

Bakgrunden är den studie som Chalmers presenterade 

i somras, som visar att nya hus slukar allt mer 

energi.”Utvärderingen av husen byggda till Bo01-mässan 

i Västra hamnen i Malmö visar på verkliga energibehov 

långt över de projekterade. Ett utfall vi känner igen från 

det nybyggda området Hammarby Sjöstad i Stockholm.” 

skriver energikontoret i Skåne i ett pressmeddelande och 

menar att det råder energikris i byggbranschen. 

För att vända trenden startas en serie ”väckelsemöten” 

runt om i Skåne. På programmet står bland annat hur 

man verkar energieffektivt i sin egen roll i byggprocessen. 

Mer info av per.qvistback@skane.komforb.se 

för utformningen av de 

1200 bostäderna. Variationen 

och mångfalden 

är tänkt att arbetas in 

efter hand. Fasaden 

kläs på efter önskemål 

när monteringen är 

klar. I Bunkeflo med 

tegel eller ”slammat” 

på skånskt vis. 

Om drygt två månader 

flyttar de första 

hyresgästerna in. 

Kristiina Kyander 

Bostadsminister 

Lars-Erik Lövdén 

inviger bostadsområdetBunkeflostrand 

utanför 

Malmö tillsammans 

med arkitekten 

Peter Broberg 

(direkt t.v om 

Lövdén) och Martin 

Maeland, bygg- och 

fastighetsföretaget 

OBOS koncernchef. 

”Väckelsemöten” om energikris Hjälp till självhjälp 

En sjättedel av världens befolkning, 

nästan en miljard människor, lever 

idag i slumområden. 

Under 1990-talet blev det allt 

värre, antalet växte. Världens landsbygdsbefolkning 

ökar dramatiskt och 

många kommer att vilja flytta till 

städerna. 

För att undvika detta måste ländernas 

regeringar ändra sin politik, 

anser FN. Tyngdpunkten måste läggas 

på självhjälp och på att rusta upp 

de befintliga slumområdena, snarare 

än att flytta invånarna därifrån. 


Foto: Kasper Dudzik

NYHETER 

Nyhetsredaktör: Annika Jensfelt 

annika.jensfelt@arkitekt.se 

Nordmark profil i Luleå 

Arkitekt Josefina Nordmark har av Luleås södra 

rotaryklubb utsetts till Höstens Luleåprofil 2003. Motiveringen 

består bland annat av att hon i tuff konkurrens 

vunnit det prestigefyllda uppdraget att rita det 

nya svenska ambassadresidenset i Chile. 

Nyréns och 2 x White 

Stockholms läns hembygdsförbund har delat ut sina 

priser för värdefull restaurering och värdefull nybyggnad. 

Dieselverkstaden i Sickla, Nacka kommun, 

som av Nyréns arkitektkontor anpassats till kulturverksamhet, 

fick det förstnämnda priset. Ansvariga 

arkitekter är Jörgen Åström och Tomas Rosén samt 

inredningsarkitekt Karin Nyrén. 

Pris för värdefull nybyggnad gick till Moas båge, 

Södertörns högskola, ritad av White, genom arkitekter 

Bengt Svensson och Hans Forsmark. 

White har också kammat hem Betongvaruindustrins 

utemiljöpris för Blickatorget och miljön runt 

Moas båge. Landskapsarkitekt: Anders E Johansson. 

Utemiljöns höga klass beror till stor del på det fina 

samspelet mellan byggnader, bergsknalle och markbeläggning, 

tycker juryn. Priset är ett resestipendium 

och en minnesplakett. 

Stålbro får utmärkelse 

Apatébron i Hammarby Sjöstad i Stockholm, ritad av 

arkitekterna Erik Andersson, Magnus Ståhl och Jelena 

Mijanovic, har fått Stålbyggnadsinstitutets Stålbyggnadspris. 

Priset delades ut i samband med Stålbyggnadsdagen 

i Göteborg. 

Samtidigt delades priset Silverbalken ut. Det gick 

till spanske arkitekten Santiago Calatrava, för ”outstanding 

work within the field of steel construction”. 

Träpris till Wingårdh 

Stiftelsen Trä-enigheten ger sitt Träpris 2003 till Gert 

Wingårdh. Priset, en check på 30.000 kronor, delades 

ut på Träfestivalen i Skellefteå. Stiftelsen anser 

att Wingårdh står för nytänkande och stark vilja att 

förändra arkitekturen, ofta med inslag av trä i både 

bärande och synliga delar, skriver Norra Västerbotten. 

Dags att söka Romstipendium 

Den som vill studera arkitektur i Rom kan söka 

arkitektstipendiet vid Svenska Institutet i Rom före 15 

januari. Beloppet är på 70 000 kronor för 6-8 månaders 

vistelse. Se www.svenska-institutet-rom.org 

Foto: Göran H. Fredriksson, Stockholms stadsmuseum 

Museientré klar 

efter 20 sega år 

Stadsmuseet i Stockholm har nu 

öppnat sin nya entré – efter 20 år av 

diskussioner och arkitekttävling 1995. 

Arkitekt Håkan Langseth på White 

har ritat den slutgiltiga lösningen – en 

entré i mitten av södra flygeln med 

ingång till hissen uppe på Ryssgården 

vid Slussen. 

Håkan Langseth var SAR:s representant 

i juryn för den tävling 

som Chet Kanra vann 1995 och vars 

efterspel diskuterades i Arkitektens 

oktobernummer. 

– Jag fick uppdraget att skissa på 

Ny entré till Stadsmuseum i Stockholm. 

Arkitekt: Håkan Langseth. 

Interiör Stadsmuseum i Stockholm. Inredningsarkitekt: Åke Axelsson. 

ny entré för Stadsmuseet 2001 och då 

gällde det ingång i norra gaveln. Andra 

arkitekter hade skissat dessförinnan, 

efter Chet Kanra. Det var viktigt för 

mig att kolla att Chet Kanras uppdrag 

var helt avslutat, säger Håkan 

Langseth. 

Han säger att han inte har följt projektet 

efter att tävlingen avgjorts och att 

uppdraget därför kom helt oväntat. 

– Vårt kontor hade tidigare arbetat 

med ett förslag till ny entré för Tekniska 

nämndhuset och det kan ha spelat in vid 

val av arkitekt. Att jag sedan också har 

arbetat mycket med kulturhistoriskt 

värdefulla byggnader har naturligtvis 

underlättat dialogen med muséet. 

I DN skriver Peder Alton att han 

”hört viskas” att Ove Hidemark för 

länge sedan skulle ha presenterat en 

idéskiss av samma karaktär som den 

nya hissentrén. 

– Jag har inte hört talas om detta förut 

och jag har aldrig sett någon sådan skiss, 

poängterar Håkan Langseth. 

Inredningsarkitekt Åke Axelsson 

har inrett såväl den nya entrén som 

den nya, större butiken, som även den 

ligger i södra flygeln. Han har tidigare 

inrett museets faktarum och gamla 

butik samt gjort stolar och bord till 

museets café. 



Foto: Eva Edberg 

Arkitekturpris till 

skola i Nyköping 

Sveriges Arkitekter Södermanland har gett årets arkitekturpris 

till Kunskapsskolan i Nyköping. Priset delades ut vid 

föreningens höstmöte i Hälleforsnäs. 

Kunskapsskolan är en friskola, som finns på flera platser i 

landet. På Bagargatan 6 i Nyköping har man inrättat sig i 

en nu ombyggd lagerbyggnad, som bland annat har varit 

reservdelslager för 

Saab. 

Ombyggnaden 

har gestaltats av 

arkitekt Kenneth 

Gärdestad, som 

är anställd på 

Kunskapsskolan. 

Projekteringen 

utfördes av Fråne 

Hederus Malm- 

ström genom arkitekt Anna Sczkurlat. 

Med priset vill lokalföreningen stimulera den allmänna 

debatten om god arkitektur. En av medlemmarna, Mats 

Ohlin, har utformat en gjuten plakett, som ska fästas på 

den byggnad, park eller interiör som kan få utmärkelsen. 

Upphovsmannen får ett diplom. 

Lokalföreningens styrelse anser att skolan efter ombyggnaden 

blivit både monumental och intim och att formen på 

ett utmärkt sätt gestaltar den pedagogiska idén. 

– Kunskapsskolans nya lokaler uttrycker att man inte 

vill vara en traditionell skolmiljö. Kenneth Gärdestads 

ledord har varit öppenhet, lust, individens behov och 

inlärning. Arkitekturen ger plats för möten och samtal, 

men också för koncentration, konstaterar Björn Norman 

i prisjuryn. 


Designpris till Brasilien 

Den internationella organisationen 

för inredningsarkitekter och designer, 

IFI, har i samband med sitt 40-årsjubileum 

delat ut det första ”IFI Design 

for All Award”. 

Priset ska uppmärksamma utmärkt 

design i mänsklighetens tjänst. 

2003 års pris tilldelas det brasilianska 

projektet Minha Cidade Minha 

Imagem, ett miljöutbildningsprojekt i 

staden Ibirim i norra Brasilien. Projektet 

drevs av en arkitekt, en landskapsarkitekt 

och en sociolog samt invånarna, 

framförallt barnen och ungdomarna, i 

Ibirim. 

Juryn motiverar sitt val av vinnare 

med att projektet bidragit till 

att förbättra den hårda miljön i staden, 

genom direkta och enkla utbildningsinsatser. 

Stadens barn och ungdomar 

har varit viktiga deltagare genom att 

de engagerats att plantera träd. Det är 

också barnen och ungdomarna som 

lärt sig att ta hand om träden, ansvara 

för dess skötsel och undervisa andra 

barn. 

Juryns ordförande var inredningsarkitekt 

Olle Andersson, som också är 

ordförande för IFI. 

Annika Jensfelt 

Södermanlands Arkitekturpris 2003 tilldelas Kunskapsskolan i Nyköping. 

Arkitekt: Kenneth Gärdestad. 

Huvudgatan i Ibirim, med några av de första unga träden som 

planterats i det prisade projektet, som drivits av arkitekten Maria 

da Salete dos Santos, landskapsarkitekten Eloha Gouveia Ramos da 

Silva och sociologen Ubalda Estrela de Olivier. 


Foto: Eva Edberg

Så vill byggbolagen sänka kostnaderna: 

Industrialisera mera 

”Allt som kan 

vara lika i ett 

bygge ska 

vara lika.” 

Tomas Ringdahl, 

vice vd Skanska Sverige 

Byggjättarnas samstämmiga svar på det politiska kravet fler billiga 

bostäder är ökad industrialisering. Ytterligare standardisering av 

tekniska byggnadssystem, volymelement och partnering är några 

av förutsättningarna de sätter upp för arbetet framöver. 

Text: Annika Jensfelt 

I debatten om billiga bostäder är det inte bara 

arkitekterna som fått kängor av bostadsminister 

Lars Erik Lövdén. När Boverkets Byggkostnadsforum 

höll konferens om ”hyresrätter som hushåll 

med vanliga inkomster har råd med” och det var 

dags för de stora byggentreprenörerna Skanska 

och NCC att berätta om hur de bidrar till att det 

byggs sådana, började det med ett försvarstal. 

– Vi har försökt att industrialisera så långt vi 

har förstått och haft kompetens till. Så det är fel 

att beskylla oss för att inte vara nytänkande! sa 

Skanska Sveriges vice vd Tomas Ringdahl. 

Det är alltså olika former av ökad industrialisering 

som Skanska och NCC gemensamt har som 

svar på frågan ”Hur bygga fler bostäder som folk 

har råd med?”. Med ökad industrialisering avses 

då allt ifrån högre effektivitet på ett platsbygge 

och standardisering av de tekniska byggsystemen, 

till ökad andel prefabricerade element. 

– Det finns många associationer när man talar 

om industrialiserat byggande. För mig betyder 

det ett tänk, att man har en genomtänkt process 

som minskar antal timmar och kostnader och 

ger bättre kvalitet, säger Olle Ehrlén, vd på NCC 

Construction när jag träffar honom för intervju 

ett par dagar efter konferensen. 

När jag senare ringer upp Tomas Ringdahl på 

Skanska för att be honom utveckla vad ökad industrialisering 

innebär, börjar han med att tala om 

Skanskas tekniska plattform. Skanska använder 

sin egen tekniska plattform i alla bostadsprojekt 

de bygger i egen regi, det vill säga i rollen som 

projektutvecklare. Systemet används även i projekt 

där deras roll är att vara entreprenör, om de 

är inkopplade tidigt i processen. Principen för den 

tekniska plattformen är enkel: 

– Allt som kan vara lika i ett bygge ska vara 

lika, säger Tomas Ringdahl. 

Att plattformens variationsmöjligheter och 

flexibilitet är stora illustrerar Thomas Ringdahl 

med att Skanskas exklusiva bostäder i Gåshaga på 

Lidingö i Stockholm och ett enklare bostadsområde, 

Maria park i Helsingborg, är byggda enligt 

samma system. Men för att leva upp till kravet att 

bygga bostäder till lägre kostnad, måste systemen 

göras mindre flexibla, säger Thomas Ringdahl. 

– Vi måste standardisera mer, säger han. 


NCC:s Det Ljuva Livet vann SABO:s entreprenörtävling ”Bygg så att vi har råd att bo” 2001. Det tillverkas som färdiga volymelement på fabrik. Det första bostadsområdet, 

30 lägenheter i Upplands Bro utanför Stockholm, är uppfört. Arkitekt: Thore Kvist och Aleksandra Ohlsson. 

På frågan om det blir allt viktigare att arkitekten 

lär sig rita efter deras system, svarar Tomas 

Ringdahl ja. Jag undrar då vad det betyder för 

konkurrensen, effektiviteten och kvalitén. Måste 

arkitekterna i större grad från början rita anpassat 

till tänkt entreprenörs system, vilket ger denna 

entreprenör förtur i anbudsgivningen? Eller ska 

arkitekten i samråd med byggherren rita fritt, för 

att sedan, som ett extra moment, anpassa projektet 

efter entreprenörens hårt standardiserade system? 

Olle Ehrléns och Tomas Ringdahls svar på frågorna 

är det samma: Partnering. Olle Ehrlén låter 

förstå att den som sitter och funderar över att han 

eller hon själv borde ha det övergripande ansvaret 

för ett byggnadsprojekt, är borta från marknaden. 

– Vi ska rita husen ihop. Det är lönlöst för oss 

entreprenörer att räkna på ett färdigprojekterat 

hyreshus. Och arkitekterna kan inte vara neutrala 

rådgivare till byggherren, det har de inte tillräcklig 

utbildning för. Men för att samarbeta med oss 

har de tillräcklig kompetens, säger han. 

Tomas Ringdahl säger: 

– Det kommer att bli viktigt att i ett tidigt skede 

välja vem man vill jobba med. 

Både NCC och Skanska vill dock framhålla att de 

också kommer att fortsätta att bygga vad Tomas 

Ringdahl kallar monumentalbyggnader eller 

prototyper, det vill säga specialdesignade, platsbyggda 

hus. Men, åter igen, för att möta kraven på 

riktigt billiga bostäder, är det återupprepade koncept 

och förtillverkade element som är modellen. 

Volymelement är något som kommit ordentligt i 

ropet efter SABO:s entreprenörstävling ”Bygg så 

vi har råd att bo”. 

Tomas Ringdahl framhåller gärna konceptet 

Bo Klok. Han säger att Skanskas allra nöjdaste 

kunder är Bo Klok-kunderna. Och han menar 

att vi kommer att få se koncept som, liksom Bo 

Klok, kan mångfaldigas även i de mer storskaliga 

bostadsprojekten framöver. 

Men bakom Bo Klok-konceptet finns som 

bekant en arkitekt, Gun Ahlström. Och om man 

lyssnar på Olle Ehrlén kommer entreprenörerna 

även framöver att anlita arkitekter för att i samarbete 

ta fram system för ökad industrialisering. 

– Vi kan rita jättebra ingenjörshus, men som 

ser för djävliga ut. Vi behöver arkitekter när vi tar 

fram våra system, säger Olle Ehrlén. 

”Vi ska rita husen 

ihop. Det är 

lönlöst för oss 

entreprenörer 

att räkna på ett 

färdigprojekterat 

hyreshus. 

Och arkitekterna 

kan inte vara 

neutrala rådgivare 

till byggherren, 

det har 

de inte tillräcklig 

utbildning för.” 

Olle Ehrlén, 

vd NCC Construction 


NCC:s Det Ljuva Livet vann SABO:s entreprenörtävling ”Bygg så att vi har råd att bo” 2001. Det tillverkas som färdiga volymelement på fabrik. Det första bostadsområdet, 

30 lägenheter i Upplands Bro utanför Stockholm, är uppfört. Arkitekt: Thore Kvist och Aleksandra Ohlsson. 

På frågan om det blir allt viktigare att arkitekten 

lär sig rita efter deras system, svarar Tomas 

Ringdahl ja. Jag undrar då vad det betyder för 

konkurrensen, effektiviteten och kvalitén. Måste 

arkitekterna i större grad från början rita anpassat 

till tänkt entreprenörs system, vilket ger denna 

entreprenör förtur i anbudsgivningen? Eller ska 

arkitekten i samråd med byggherren rita fritt, för 

att sedan, som ett extra moment, anpassa projektet 

efter entreprenörens hårt standardiserade system? 

Olle Ehrléns och Tomas Ringdahls svar på frågorna 

är det samma: Partnering. Olle Ehrlén låter 

förstå att den som sitter och funderar över att han 

eller hon själv borde ha det övergripande ansvaret 

för ett byggnadsprojekt, är borta från marknaden. 

– Vi ska rita husen ihop. Det är lönlöst för oss 

entreprenörer att räkna på ett färdigprojekterat 

hyreshus. Och arkitekterna kan inte vara neutrala 

rådgivare till byggherren, det har de inte tillräcklig 

utbildning för. Men för att samarbeta med oss 

har de tillräcklig kompetens, säger han. 

Tomas Ringdahl säger: 

– Det kommer att bli viktigt att i ett tidigt skede 

välja vem man vill jobba med. 

Både NCC och Skanska vill dock framhålla att de 

också kommer att fortsätta att bygga vad Tomas 

Ringdahl kallar monumentalbyggnader eller 

prototyper, det vill säga specialdesignade, platsbyggda 

hus. Men, åter igen, för att möta kraven på 

riktigt billiga bostäder, är det återupprepade koncept 

och förtillverkade element som är modellen. 

Volymelement är något som kommit ordentligt i 

ropet efter SABO:s entreprenörstävling ”Bygg så 

vi har råd att bo”. 

Tomas Ringdahl framhåller gärna konceptet 

Bo Klok. Han säger att Skanskas allra nöjdaste 

kunder är Bo Klok-kunderna. Och han menar 

att vi kommer att få se koncept som, liksom Bo 

Klok, kan mångfaldigas även i de mer storskaliga 

bostadsprojekten framöver. 

Men bakom Bo Klok-konceptet finns som 

bekant en arkitekt, Gun Ahlström. Och om man 

lyssnar på Olle Ehrlén kommer entreprenörerna 

även framöver att anlita arkitekter för att i samarbete 

ta fram system för ökad industrialisering. 

– Vi kan rita jättebra ingenjörshus, men som 

ser för djävliga ut. Vi behöver arkitekter när vi tar 

fram våra system, säger Olle Ehrlén. 

”Vi ska rita husen 

ihop. Det är 

lönlöst för oss 

entreprenörer 

att räkna på ett 

färdigprojekterat 

hyreshus. 

Och arkitekterna 

kan inte vara 

neutrala rådgivare 

till byggherren, 

det har 

de inte tillräcklig 

utbildning för.” 

Olle Ehrlén, 

vd NCC Construction 


Årets match: 

Klokt mot Ljuvt 

Skanska vill fördubbla produktionsvolymen av sitt tvåvånings 

”Bo Klok”. NCC svarar med ”Det ljuva livet”. 


– Vi har byggt för få Bo Klok! Vi vill fördubbla 

volymen per år! Det enda som sätter 

stopp är bristen på mark och fabriker. 

Det säger Skanska Sveriges vice vd Tomas 

Ringdahl. 

Hittills har det byggts 1.360 Bo Kloklägenheter 

i Sverige. Det är på tok för lite, 

anser Thomas Ringdahl. På Skanska har 

man därför tillsatt en särskild grupp som 

arbetar enbart med att öka produktionsvolymen 

av Bo Klok-lägenheter. 

– Vi borde bygga minst 500 stycken per år, 

säger Thomas Ringdahl. 

Det var runt årsskiftet 1995-96 som arkitekt 

Gun Ahlström, i samarbete med Skanska 

och Ikea, tog fram konceptet Bo Klok. 

Hon har ganska bra koll på hur många Bo 

Klok som uppförts sedan dess, och på vilka 

Det Ljuva Livet. 

Det första området 

är uppfört, 

300 lägenheter 

till är planerade 

runt om i landet. 

Arkitekt: Thore 

Kvist och Aleksandra 

Ohlsson. 

platser, men hon är inte inkopplad varje 

gång det ska byggas nytt. 

– Det är ju grundtanken, att man inte ska 

behöva sitta och proja varje gång. A-sidan 

av jobbet är redan gjort. Däremot kopplas 

det in landskapsarkitekter för att ta hand 

om anpassningen till tomterna, säger Gun 

Ahlström. 

Hon har däremot varit med och vidareutvecklat 

konceptet under åren. Man är nu 

inne på femte versionen, men anpassningarna 

syns inte så mycket. Det handlar mer om 

tillverkningssätt. Från början byggdes husen 

med planelement. Nu har man övergått till 

volymelement och största delen av produktionen 

sker i fabriken. Vissa anpassningar 

har också gjorts när det gäller tillgänglighet. 

Bo Klok. Arkitekt: Gun Ahlström. 

Husen ska ”utan tjafs” kunna godkännas i 

samtliga kommuner, från Ystad till Haparanda. 

– Men grundkonceptet är detsamma. Och 

det unika är att det är en komplett och bra 

produkt till lågt pris, säger Gun Ahlström. 

Juryn i SABO:s entreprenörstävling 

”Bygg så att vi har råd att bo”, rankade dock 

ett annat projekt högre. Första exemplaret 

av NCC:s vinnarförslag Det ljuva livet, ritat 

av Thore Kvist och Aleksandra Ohlsson, 

stod klart i september i år. Än så länge är 

det planerat för 300 lägenheter till, på olika 

platser i landet. 

– Det ljuva livet är minst lika bra som Bo 

Klok. Vi kan bygga minst lika många! 

Det säger NCC Constructions vd Olle 

Ehrlén. 

Bo Klok finns både putsad och med 

träpanel. Skanska vill bygga minst 500 

lägenheter per år enligt konceptet. 

Men några stora mattor med Bo Klok 

kan det inte bli fråga om. I konceptet 

ingår att en byggnadsgrupp får bestå 

av minst tre, men högst sju, Bo Klokhus, 

vilket innebär max 42 lägenheter. 

Arkitekt: Gun Ahlström. 


Foto: Bo Klok

Svenska Bostäders utmaning till arkitekterna: 

Gör god arkitektur 

av byggsystemen 

Typhus och modulbyggande står på Svenska Bostäders agenda. Nästa år handlar man 

upp 700–800 lägenheter. Närmare hälften av dem är tänkta för produktion i typhus 

och volymelement. Företagets projektledare och arkitekt Bosse Wetterud tror att 

det går att åstadkomma god arkitektur med nya produktionsmetoder. 

Text: Kerstin Persson 

Industriellt byggande är inget nytt för 

Svenska Bostäder. På 1950-talet slog man 

bygg-Sverige med häpnad genom att bygga 

experimenthus i Grimsta, ritade av Hjalmar 

Klemming på Svenska Bostäders eget 

arkitektkontor – med som mest 40 anställda. 

Lamellhus med innerväggar av betong var 

då en nyhet. I Grimsta fanns även ett annat 

experimentbygge, ett elementbyggeri, vilket 

ansågs revolutionerande. 

Bosse Wetterud 

Bosse Wetterud har jobbat i 30 år på 

Svenska Bostäder, som arkitekt, byggledare 

och projektledare. Som projektledare har 

han varit med och genomfört 650 lägenheter 

i nyproduktion. Han minns miljonprogramsområdena 

i Norra Järva, Akalla. 

Husby, Salem. Då handlade det om tusentals 

lägenheter på samma område. Svenska 

Bostäder hade egen byggverksamhet fram 

till 1980 då den såldes ut till det som idag är 

Kungsfiskaren. 

– Vi hade norra Europas största byggkran 

på Järvafältet, minns han. Den skalan kommer 

vi inte upp till idag. 

Berit Nilsson är byggchef på Svenska 

Bostäder. Hon påpekar att dagens byggande 

sker under helt andra förutsättningar än 

miljonprogrammet: 

– Då byggdes stora bostadsområden på 

jungfrulig mark, idag bygger vi på gamla 

industritomter, parkeringsplatser, bullerstörda 

områden, som komplementbebyggelse i 

50-talsområden. Det är inte tal om den storskalighet 

som fanns under miljonprogrammet. 

Idag handlar det om projekt på 100-150 

lägenheter på samma ställe. 

Svenska Bostäder ägs av Stockholms stad. 

Företaget äger och förvaltar över 46.000 

hyreslägenheter och har elva procent av 

Stockholms bostadsmarknad. Uppdraget 

under den här mandatperioden är att bygga 

4.000 lägenheter, tusen om året. De flesta 

kommer att innehålla prefab-delar, åtminstone 

i form av upprepningseffekter som ger 

möjlighet till olika grad av prefabricering. 

Planprocessen är utdragen, bolaget räknar 

med två år och en produktionstid på ett år. 

Nu har man kommit igång, efter en lång 

period av relativ stiltje på nybyggnadsfronten. 

Nästa år ska man handla upp 700–800 lägenheter. 

Närmare hälften av dem är tänkta 

för produktion i typhus och volymelement. 

Svenska Bostäders Division Teknik studerar 

och besöker byggföretag som erbjuder volymelement 

och moduler av olika slag. 

God arkitektur, bra bostäder och långsiktig 

förvaltning nämns i samma mening i 

företagets regler för nyproduktion. Fastigheterna 

ska ha en livslängd på hundra år och 

därför är förvaltningsaspekterna viktiga när 

man väljer tekniska lösningar och utformning. 

Av samma skäl väljer man inte heller 

den billigaste produktionen. 

Målet är ändå att hålla hyrorna nere 

så gott det går. Man ska försöka göra det 

genom att ta fram upphandlingsformer och 

produktionsmetoder som leder till lägre 

byggkostnader. Typhus, trähus och modulbyggen 

ska prövas. Under arkitekturåret 

bestämde företagsledningen att man ska 

anlita samma arkitektkontor genom hela 

processen – för att arkitekternas intentioner 

verkligen ska kunna fullföljas. Företaget 

har ramavtal med ett 30-tal arkitekt- och 

landskapsarkitektkontor. 

Vanligtvis anlitas en arkitekt man har 

förtroende för och erfarenhet av och som 

även kan Svenska Bostäders krav och riktlinjer. 

Parallella uppdrag kan användas när 

man vill belysa olika koncept eller pröva 

kontor som inte använts tidigare av Svenska 

Bostäder. I den nyss avgjorda stadsplanetävlingen 

om Balticområdet i norra Stockholm 

deltog Svenska Bostäders VD i juryarbetet. 

Hon heter Charlotte Axelsson och 

hon berättar gärna om kvarteret Silvret i 


Foto Binge Eliasson 

Volymelement till Svenska Bostäders studentbostäder i Kista. Hur huset ser ut idag framgår av bilden på nästa sida. 

Grimsta när hon är ute på seminarier och 

debatter. Det är ett punkthus, som i lätt 

modifierad form ska byggas på åtminstone 

fem andra platser under de närmaste åren; 

Blackeberg, Farsta, Hjulsta, Grimsta och 

Fagersjö. Totalt 600 lägenheter. 

– Det var inte uttalat från början att detta 

skulle bli ett typhus, säger byggchefen Berit 

Nilsson. Men vi såg att det var möjligt att 

använda på flera ställen. Typhusen tas fram 

i samverkan med Peab i så kallad partnering. 

Det innebär att huset utvecklas tillsammans 

med entreprenören redan i ett tidigt skede 

och att man jobbar mot en riktkostnad och 

delar på vinster och förluster. 

Arkitekten, ÅWL, är med som byggherrens 

företrädare, inte som självständig part, 

vilket är inskrivet i avtalet på Svenska Bostäders 

begäran. Partneringformen används 

framför allt vid lokalombyggnader, men 

även vid större ombyggnader. 

– Den innebär mer jobb för oss i produktionsskedet 

än en vanlig entreprenad, 

konstaterar Berit Nilsson. 

Vilken är då poängen? 

– Vi hoppas kunna utnyttja serieeffekter 

och tillgodogöra oss entreprenörens produktionserfarenhet, 

men även upphandlingsvinster 

på kök, fönster, dörrar, badrum och 

balkongplattor, sådant som även ger möjlighet 

till prefabrikation, säger Berit Nilsson. 

Vi får se efter upphandlingen vid årsskiftet 

om det blir så. 

Innehållet i de olika typhusen är det samma, 

men fasaduttryck och hushöjder kan 

variera. Man återanvänder projekteringen 

i stort, men det måste till ny projektering 

för markplan, souterräng och källarplan för 

varje hus. Typhusen är avsedda för kompletteringsbebyggelse. 

– Alla hus har olika förutsättningar. Även 

om de är kompakta är det hög bokvalitet. 

Jag tycker husen har bra lösningar, arkitekterna 

har tagit till vara kvaliteter som ljus, 

takhöjd (2.60) och trägolv. Och jag tror att 

arkitekterna på ÅWL också har lärt sig en 

hel del, säger Bosse Wetterud. 

Svenska Bostäders avsikt är att samma 

arkitektkontor ska delta varje gång man 

modifierar ett enskilt typhus 

En viktig förutsättning för att systemet med 

typhus ska flyta bra är att man har samma 

underentreprenörer 

från projekt 

till projekt, 

understryker 

Berit Nilsson. 

Fungerar 

typhuset 

överallt? 

– Nej, 

kanske inte 

i ett buller- 

Berit Nilsson 

stört område, med tanke på planlösningen. 

Hur många hus man bör placera bredvid 

varandra får sunda förnuftet avgöra, tycker 

Bo Wetterud. 

Svenska Bostäder gör alltid en enkät 

bland hyresgästerna cirka ett halvår efter 

inflyttning. De som bor i kvarteret Silvret 

var näst intill hundraprocentigt nöjda med 

sina lägenheter, konstaterar Bo Wetterud. 

Förutom typhus är det modulbyggande 

som tilldrar sig Svenska Bostäders intresse. 

Berit Nilsson och Bo Wetterud har just 

kommit hem från en studieresa till Tyskland 

där de studerat de byggsystem som företaget 

BauHow erbjuder. Systemet uppfanns av 

den tyske arkitekten Hans Berth Klersy med 

bidrag från tyska staten. Systemet bygger 

bland annat på stålreglar och betongbjälklag 

och man kan bygga upp till sju-åtta våningar. 

Det är flexibelt och anpassningsbart 

till olika planlösningar och det innebär inte 

heller dubbelväggar mellan modulerna. Än 

så länge har systemet mest använts i kontor 

och industrilokaler och billiga ungomsbostäder, 

men även för radhus. 

– I Tyskland såg vi hus där man inte 

kunde se att de byggts med volymelement. 

Det var inte bara fyrkantiga lådor utan 

böjda former och glasade trapphus. Tyskarna 

hade löst modulbygget utan att ge avkall 

på arkitekturen, säger Bo Wetterud. 

Att modulhus kan få helt olika uttryck, 


från yttersta torftighet till mer attraktivt 

utseende, visar Svenska Bostäders studentbostäder 

i Kista. Några ligger provisoriskt 

på en idrottsplats och påminner mest om 

byggfuttar. Andra, som kvarteret Gedser, 

har ett mer varierat uttryck. De kom som 

prefabricerade volymelement, fabrikstillverkade 

lägenheter som staplades på varandra 

och försågs med tak och fasad på plats i 

Kista. Grunden är en gjuten betongplatta på 

pålad grund. Stommen är en konstruktion 

av trä. När lägenhetselementen lämnade fabriken 

var de helt klara med fönster på plats, 

monterade kök och kaklade badrum med 

komplett utrustning. På byggarbetsplatsen 

monterades elementen ihop och yttertaket 

lyftes på bostäderna och fasaderna putsades. 

Modulerna kom från Lindbäcks Bygg i 

Piteå, dit Bergkrantz arkitekter åkte för att 

påverka utformningen. 

Svenska Bostäders tekniska division studerar 

olika leverantörers byggsystem. Tycker 

ni att det är ett problem att olika entreprenörer 

har olika system? 

– Inte nödvändigtvis, men det kan innebära 

att upphandlingsformen anpassas. Till 

exempel har producenter av volymelement 

oftast inte möjlighet att utföra grundlägg- 

Svenska Bostäders studentbostäder i 

Kista, fortsättningen. Bergkrantz arkitekter 

stod för idéarbete, detaljplan, 

bygglov och förfrågningsunderlag. 

Under projekteringen ändrades förutsättningarna, 

modultänkande kom 

in i bilden. Arkitekten fick anpassa 

sig till fabrikens bestämda trämoduler. 

Bergkrantz arkitekter besökte 

fabriken i Piteå och fick gehör för sina 

synpunkter vad gällde allmänna ytor, 

korridorer, hissar, trapphus och en 

förhöjd våning i entrén, sådant som 

syns; färger och ytmaterial. Kontoret 

hade också en granskande roll vad 

gällde detta. Bergkrantz arkitekter 

tog hand om utsidan av husen och 

utifrån ser man inte att det handlar 

om ett volymelementbygge. Ansvarig 

arkitekt Anders Bergkrantz. 

ning, vilket leder till delade entreprenader, 

svarar Berit Nilsson. 

Just nu utvärderar hon fördelar och nackdelar 

med volymelement och moduler: 

Fördelarna är att man får torrt bygge 

– om man bortser från kritiska tidpunkter 

vid platsmontage och dåligt väder. Risken 

motverkas av att volymerna kommer inplastade 

och att varje ”stapel” byggs ända upp 

till och med tak innan arbetsdagen är slut. 

Tack vare dubbla väggar med bjälklag 

med luftspalt emellan får man en bra 

ljudmiljö. Det blir mindre materialspill och 

renare och säkrare på bygget. Arbetsmiljön 

blir bättre. Volymbyggandet blir billigare 

än platsbyggt. Grovt räknat 1o-25 procent 

billigare för produktion i volymer – lite beroende 

på val av teknik, våningshöjd etc. 

Byggtiden kortas med 20-50 procent. 

Stammar med mera samlas i trapphusschakt 

och –undertak och blir lätta att inspektera. 

Man kan välja puts eller tegel som fasadytskikt 

och det arbetet utförs på plats. Utrymmesbehovet 

minskar runt arbetsstället och 

det är en fördel i trång stadsmiljö. 

Nackdelarna är att innerväggarna blir 

tjocka i trävolymerna eftersom väggar 

ställs mot varandra och det märks särskilt i 

dörrposter. Det uppstår skarvar mellan vo- 

lymerna och de måste täckas. Tillvals- och 

ändringsmöjligheterna minskar eftersom 

man måste projektera alla komponenter 

tidigt. 

Fördelarna verkar alltså fler än nackdelarna. 

Bo Wetterud tror att fabrikssystem 

kommer att användas allt mer i svensk 

bostadsproduktion. Men vad händer med 

bostadens kvalitet och arkitektarbetet? 

– Jag är full av tillförsikt och tror att 

arkitekter kan använda sig av systemen på 

ett bra sätt. Arkitekterna står inför en utmaning 

här. 

Fotnot 

Experimenthusen i Grimsta uppmärksammas i 

den nyligen utgivna boken ”Stockholm utanför 

tullarna”, som getts ut av Stockholmia Förlag med 

Göran Söderström som redaktör. På Stadsmuseet 

i Stockholm pågår en utställning på samma tema 

till 25 januari 2004. 


Foto Binge Eliasson

Planerat typhus i Blackeberg. 

Arkitekt Per Wångstedt och 

Lena Odelberg, ÅWL Arkitekter. 

T.h: Normalplan. 

”Moduler 

är inget 

problem” 

Text: Kerstin Persson 

2 Rum & Kök 

49 kvm 

BALKONG 

BALKONG 

(DM) 

BALKONG 

G 

G 

KÖK 

SOVRUM 2 

SOVRUM 1 

SOVRUM 

VARDAGSRUM 

SOVRUM 1 

SOVRUM 2 

K/F 

H 

3 Rum & Kök 

69 kvm 

VARDAGSRUM KÖK 


KLÄDKAMMARE 

DRESSINGROOM 

KLÄDKAMMARE 

BADRUM 

HALL 

ST 

G 

(TM) 

(TT) 

KLÄDKAMMARE 

DRESSINGROOM 

VARDAGSRUM 

3 Rum & Kök 

69 kvm 

HALL 

HALL 

K/F 

H 

(TM) (TT) 

G ST 

BADRUM 

G 

ST 

(TM) (TT) 

BADRUM 

K/F 

H 

KÖK 

(DM) 

(DM) 

(DM) 

(DM) 

KÖK 

H K/F 

BADRUM 

(TT) (TM) 

G 

ST 

ST 

G 

(TT) (TM) 

BADRUM 

H K/F 

KÖK 

HALL 

HALL 

ST 

G 

(TM) 

(TT) 

3 Rum & Kök 

69 kvm 

HALL 

VARDAGSRUM 

KLÄDKAMMARE 

DRESSINGROOM 

KLÄDKAMMARE 

BADRUM 

KLÄDKAMMARE 

DRESSINGROOM 

3 Rum & Kök 

69 kvm 

Arkitekterna Per Wångstedt och Lena Odelberg på ÅWL 0 1 1Arkitekter 

2 3 4 5 m i Stockholm 

arbetar med att utveckla Svenska Bostäders typhus. Välplanerade och 

yteffektiva bostäder där varje kvadratmeter har betydelse, är uppdraget. 

– Jämför man med bilbranschen så är 

första bilen dyr, de följande billigare. 

Man resonerar på samma sätt här, 

säger Per Wångstedt. Man utvecklar en 

bra hustyp och kan bygga den på fler 

ställen, även om det inte sker samtidigt. 

Det handlar om punkthus, men Per 

Wångstedt säger gärna typhus, för det 

väcker känslor. Typhus har alltid funnits, säger han och 

nämner den gamla parstugan. 

Svenska Bostäders typhus ligger dels på egen tomträttsmark 

dels på markanvisningar som företaget fått av staden. 

Räntebidrag utgår till lägenheter under 70 kvadratmeter 

och typhusens treor är därför 69 kvadratmeter. 

Det som har styrt arkitekterna är att hitta en enkel 

stomme, en enkel fasad och planform. Man söker ett fåtal 

kökstyper, badrum och, om det går, fönster. De har inte 

ritat utifrån krav på modulanpassning utan det enda som 

styrt är funktionsmått. Men såväl kök som badrum är 

enheter som upprepas och kan läggas ut på fabrik. 

Utvecklingen är fortfarande i ett tidigt skede, det finns 

inga bygghandlingar och arkitekterna vet inte om det blir 

VARDAGSRUM 

K/F 

H 

SOVRUM 2 

SOVRUM 1 

SOVRUM 

VARDAGSRUM 

modulbygge eller ej. Det spelar heller ingen roll, tycker de. 

– Vi har inte anpassat planen till prefab men prefab kan 

anpassa sig till planen, säger Per Wångstedt optimistiskt. 

Moduler är inget problem. Grejen är att kunna gestalta 

med moduler! Prefab innebär dessutom många fördelar inte 

minst för arbetsmiljön. 

Det svåraste med typhus är markanpassningen, tycker 

de. Här ställer stadsbyggnadskontoret höga krav och 

ÅWLs landskapsarkitekt Anna Frank är med i ett tidigt 

skede. Ibland styr antalet p-platser hushöjden istället 

för tvärtom. Typhushöjden varierar mellan sex och elva 

våningar. 

– Typhusen blir inte tvillingar, utan 

lever sitt eget liv, säger Lena Odelberg. 

Det blir ny projektering för nedersta 

och översta våningen i varje hus. 

Balkonger, fasadmaterial och färger 

kan variera. Exteriört skiljer sig husen 

från varandra. Här är det meningen att 

husen inte ska se ut som ”prefab”. 

Men hon skulle gärna rita hus där 

prefabrikationen kunde uttryckas på ett medvetet sätt i 

gestaltningen. 

SOVRUM 1 

SOVRUM 2 

KÖK 

G 

G 

BALKONG 

(DM) 

2 Rum & Kök 

49 kvm 

BALKONG 

BALKONG

Valde fabriken först 

ritade husen sen 

Arkitektkontoret smedshammar + holmberg har ritat radhus i Västerås 

som till 98 procent ska förtillverkas på fabrik. Lastbilarnas längd 

och bredd var de enda mått de hade att hålla sig till. 

Anders Holmberg och Calle Smedshammar 

Text och foto: Nina Gunne 

– Vi stod på fabriken och gapade. Där kom ett 

äldreboende åkande på löpande band. Det var 

som tomtefabriken på julafton. 

När arkitekterna Calle Smedshammar och 

Anders Holmberg besökte Moelven Byggmodul i 

Säffle såg de hur byggarbetarna stod och snickrade 

på husdelarna i bänknivå. 

– Det finns nog många fördomar i Sverige om 

att prefabricering innebär låg kvalitet, säger Calle 

Smedshammar. Men det behöver inte alls vara 

sant. 

Han och kollegan Anders Holmberg, som 

startade kontor tillsammans för två och ett halvt 

år sedan, gör många studiebesök i Europa för att 

studera hur kollegorna arbetar med prefabricerade 

byggnadsdelar. 

– I Sverige är det som om moduler och element 

betyder förlorade möjligheter. Istället kan det bli 

bättre precision och detaljering när det är förtillverkat. 

Men då krävs att arkitekten är engagerad 

och står framme vid den lokala sågen och pekar. 

Snart snickras det i Moelvens fabrik på en 

radhuslänga ritad av smedshammar + holmberg. 

Till 98 procent ska radhusen tillverkas på fabriken 

och på en vecka har man sedan ett torrt bygge på 

tomten i centrala Västerås. Panel, köks- och badrumsinredning 

är då redan fastmonterade, utvalda 

av de boende som redan har köpt sina bostäder. 

Det enda som görs på plats är fogningen. Arkitekterna 

har anpassat sitt projekt efter tillverkarens 

tillverkningslinje. Men det enda de har att förhålla 

sig till är lastbilarnas mått, 4,10 x 12,70 meter, vilket 

är volymmodulernas maxbredd och maxlängd. 

– Inom de måtten finns alla möjligheter till 

variationer, säger Anders Holmberg. Begränsningarna 

kan snarare vara mentala. Det handlar om en 

inställning. 

Arkitekterna hade studerat olika sätt att bygga 

prefabricerat i Sverige. Husen kunde komma i 

kartong på lastbil och resas, men sedan stod ändå 

byggarbetarna på plats i snöslask och snickrade. 

– Kan man inte göra det här ännu effektivare? 

frågade de sig. 

De fascinerades av enkla byggbaracker som när 

de staplades på varandra i olika kombinationer 

kunde bilda spännande rumskombinationer och 

huskroppar och de började prata om hur man 

skulle kunna skapa spännande arkitektur utifrån 

färdiga volymmoduler. Till rätt låga priser. 

Arkitekterna presenterade ett koncept för Riksbyggen 

som gick ut på att använda sig av volymmoduler 

för att få ner byggkostnaderna. De hade 

då redan hittat Moelven Byggmodul i sin jakt på 

företag som arbetar med hela volymelement. Riks- 


Fyra olika volymmoduler kombineras 

på samma sätt fyra 

gånger. Enkla byggbaracker 

inspirerade arkitekterna Calle 

Smedshammar och Anders 

Holmberg till att rita radhus i 

Västerås som förtillverkas på 

Moelven Byggmodul i Säffle. 

byggen vars mål var att bygga billigare bostäder 

nappade på förslaget och ett samarbete mellan de 

tre aktörerna inleddes. Snart började arkitekterna 

på första skissen. 

I början streckade de in volymernas maxmått på 

ritningarna. Men det var planlösningen i de första 

skisserna som avgjorde måtten för volymmodulerna 

för detta hus. Fyra olika moduler repeteras fyra 

gånger i radhuslängan och måtten 10 x 3,5 meter 

och med ytterhöjdmått 3–3,80. 

– Innan vi drog igång projektet var vi noga med 

att poängtera att vi inte tänker ge avkall på kvalitet, 

material eller detaljlösningar, berättar arkitekterna. 

Från Moelven finns ett intresse av att kunna 

konkurrera med platsbyggda hus, genom att visa 

att man kan bygga bra hus med schysst finish, och 

Riksbyggen var tidigt intresserade av att diskutera 

kvalitet och detaljer. 

Radhusen såldes på en dag till ett pris av 2,4 

miljoner för ca 130 kvm + förråd. Ändå är ännu 

bara bygglovet färdigt. Hittills har arkitekterna 

lämnat ganska grova förfrågningsunderlag till 

tillverkaren. Nu förs diskussioner mellan beställaren, 

arkitekterna och husfabrikanten medan 

ritningar skickas fram och tillbaka. Arkitekterna 

står som granskande arkitekter och tar ansvar för 

utformning och design. Ännu återstår att se om 

visionerna håller rakt igenom. 

– Nu gäller det att sätta projektet under lupp 

och syna alla arbetshandlingar, säger arkitekterna. 

De granskar standarddetaljerna som konstruktören 

och Moelvens arkitekt ritat och de ritar om 

vissa lösningar. Framförallt tittar de på kritiska 

punkter som möten och fogar. 

– Vi tror på elementbygge, men det kräver 

ett annat sorts engagemang och arbetssätt av 

arkitekter än det traditionella. Vi har anpassat 

radhusen efter tillverkarens tillverkningslinje, men 

vi släpper inte kontrollen över handlingarna till 

tillverkaren. 

Calle Smedshammar och Anders Holmberg står 

som upphovsmän till projektet. Det finns noga 

beskrivet i avtalet. De har full inblick i leverantörernas 

och tillverkarnas handlingar och måste 

godkänna alla ändringar. Därför anser de också 

att de har bättre kontroll över resultatet än många 

som arbetar mer traditionellt och lämnar ifrån sig 

detaljerade bygghandlingar till entreprenören. 

– Då kan beställaren ändra för att få ner priset 

och där står en bitter arkitekt och känner sig 

överkörd. Vi vänder på steken och hårdprojekterar 

inte järnet från början. Vi tänker ut ett smart tänk 

istället. Vi gör det vi är bra på och lägger våra 


Genom att 

volymmodulerna 

läggs omlott 

skapas utrymme 

för garageplats 

och takterrass. 


timmar på utformning och planlösning. På 

det sättet blir vi effektivare och billigare för 

beställaren. 

De betonar hur viktigt det är för arkitekter 

att ha förståelse för byggteknik och 

var man ska lägga krutet. Själva har de lagt 

mycket tid på planlösningen. 

–Men arkitekten måste ha koll på byggprocessen, 

platsen, beställaren och tillverkaren, 

och samtidigt tänka på underhållet. 

Byggarbetsplatsen är nästan helt förflyttad 

till fabriken, inomhus. Det blir bättre 

miljö och klimat för byggarbetarna som kan 

arbeta ergonomiskt i bänkhöjd i inomhusklimat. 

Det blir därför också effektivare och 

billigare. 

– Modulbyggande blir billigare. Men vi 

sa tidigt att om det finns pengar att tjäna 

här så är det viktigt att priset inte sedan 

trissas upp mot köparna. Man får inte heller 

stirra sig blind på priset. Man måste lägga 

pengarna på rätt ställe. Att lägga modulerna 

omlott så att en takterrass bildas är givetvis 

dyrare än att lägga volymerna ovanpå 

varandra men då måste man väga in den 

kvalitet man vinner. 

Det är en smal och plan tomt de har 

anpassat radhusen till. Takterrassen har 

därför fått komplettera den relativt lilla 

privata trädgård som hör till varje bostad. 

Grundläggningen görs på plats och enligt 

arkitekterna är det inget problem att använda 

volymmoduler på en mer bergig eller 

kuperad tomt. 

– Då får man anpassa utformningen av 

husen efter det, så att huskropparna klättrar 

på tomten. Det är fullt möjligt, säger Anders 

Holmberg. 

När radhusen monteras är det i stort sett 

bara fogningen som görs på plats. En stor 

del av detaljutformningen handlar därför 

om att trolla bort fogarna på bästa sätt. 

Skarvarna läggs under trösklar eller döljs 

bakom panel. Halva golvet kan monteras 

i fabriken medan resten av golvet läggs på 

plats. Arkitekterna lämnar vissa öppningar 

i arkitekturen och gör det därmed möjligt 

för de boende att själva bidra till att skapa 

variation. Som ramen för en pergola på 

takterrassen där man kan välja att bygga ett 

skärmtak, spänna en segelduk eller bara låta 

vildvin växa upp. 

– Vi vill möjliggöra variation, men samtidigt 

begränsa det så att den arkitektoniska 

idén bevaras, säger Calle Smedshammar. 

När radhusen köptes kom de boende 

med en del önskemål om variationer och 

förändringar. Och arkitekterna försöker 

tillmötesgå dessa. Det har kommit önskemål 

om att bygga igen en av de öppna 

garageportarna. Då sätter sig arkitekterna 

och ritar på lösningar för att göra det inom 

ramen för den arkitektoniska idén där por- 

Det är inte repetitionen i sig vi fascineras 

av säger arkitekterna. Snarare 

att hitta ett mönster och skapa variation 

inom det. 

tarna var tydliga avbrott i den kompakta 

radhuslängan. 

– Kanske kan man göra porten lite 

indragen, eller göra ett raster som port, 

funderar arkitekterna. 

De vill inte ha en statisk repetition. Den 

likriktning som elementbyggande fick under 

60- och 70-talen vill de inte se igen. 

– Vi är inte attraherade av repetitionen i 

sig, men däremot att det man ritar bildar ett 

sorts mönster. Det bästa är när man hittar 

en formel där det inte går att avläsa mönstret 

så tydligt utan där man har lyckats skapa 

variation inom mönstret. 

Inom ett litet bostadsområde tycker de 

att färgsättning kan användas för att skapa 

variation, men när det gäller större områden 

blir de viktigare att göra avbrott i mönstret 

för att skapa spänning. De arbetar också 

med ett annat bostadsområde med tjugo bostäder 

i tre varianter inom samma område. 

– Det som är takterrass i en bostad kan 

i en annan motsvaras av ett inbyggt rum. 

Samma volymer kan återkomma men oregelbundet. 

Det skapar spänning i området 

och dessutom valfrihet i form av olika stora 

bostäder, förklarar Smedshammar och 

Holmberg. 

– Det är arkitekternas uppgift att skapa 

variation och arkitektoniska kvaliteter 

utifrån förutsättningarna. Och att göra bra 

planlösningar. 


Lena Pålsson 

Möjligheter 

och sorgligheter 

Effektivare och säkrare bygge, mindre spill och kostnadsbesparing, 

åtminstone enligt kalkylen. Men plansprängd tomt och ingen möjlighet 

att ha bottenvåningen i markplan. 

Lena Pålsson arbetar just nu med att anpassa ett bostadsprojekt 

till volymelement. 

Text och foto: Annika Jensfelt 

Arken arkitekter ritade på ett bostadsprojekt åt 

NCC. 50 bostäder, fördelade på två- och trespännare 

och radhus, i Nynäshamn. Sedan skulle 

projektet kostnadspressas och NCC ville undersöka 

om det gick att bygga projektet med volymelement. 

– Radhusen är lätta att anpassa till volymer, 

eftersom det är samma brandcell. I hisshusen med 

fyra våningar och olika brandceller är det lite 

svårare. Men det gick bra att rita om husen så att 

de passade till volymerna, säger Lena Pålsson på 

Arken. 

Det som händer i planlösningen är att vissa 

väggar, de som skiljer volymerna åt, blir tjockare 

än i ett traditionellt bygge, eftersom de färdiga 

volymelementen ställs bredvid varandra. Samma 

sak gäller bjälklagen, som blir hela 50 centimeter 

tjocka i ett trähusmodulbygge. Maxbredden för en 

volym är fyra meter och de kan göras upp till tolv 

meter långa. Allt anpassat till och begränsat efter 

lastbilsflaken de ska fraktas på. 

– Men måtten är tillräckliga för ett bra hus. 

Den invändiga maxbredden, 3,60, räcker för ett 

vardagsrum, säger Lena Pålsson. 


I just fallet Nynäshamn handlade det om att 

anpassa ett projekt hon redan ritat. Men Lena 

Pålsson tror inte att det hade varit så stor skillnad 

om de vetat från början att det skulle byggas med 

volymelement. Man ska inte börja med att tänka 

enligt volymelementfabrikanternas mått. 

– Det är de som ska anpassa sig, säger Lena 

Pålsson. 

Men i Nynäshamnsprojektet är det Arken som 

stramat upp sina lösningar efter fabrikantens volymer. 

Arkens uppdrag är att vara projekteringsledare 

och kvalitetsansvarig, men de ritar bara 

fram till bygglov. Det är volymelementfabrikanten, 

Finndomo i Hässleholm, (som för övrigt tillverkat 

modulerna också för NCC:s ”Det ljuva livet”), 

som projekterar bygghandlingar. 

– Visst är det sorgligt att man inte får rita bygghandlingar 

själv, men detta med volymelement är 

ingen evig lösning. Om man ska fortsätta med det 

kommer arkitekter att börja rita volymer. Då får 

arkitekterna flytta till fabrikanterna. De är ju tillverkare, 

de konkurrerar inte om form. Fabrikanterna 

ska inte vara motståndare utan medarbetare, 

säger Lena Pålsson. 

Förslag på bostäder i Nynäshamn, som nu anpassas efter volymelement. Arkitekt: Lena Pålsson. 

Arbetet med att anpassa Nynäshamnsbostäderna 

till volymelement har pågått sedan i våras. Lena 

Pålsson konstaterar att det gått lite segt. Volymelementfabrikanten 

börjar inte rita bygghandlingar 

förrän avtalet med NCC är klart. Men vissa 

uppgifter, till exempel uppgifter om hissar och 

trappor, som Arken behöver för att ta fram det 

underlag som NCC behöver för att kostnadsbedöma 

och sedan skriva avtal, får man inte fram 

förrän man börjar projektera. 

– Man kan säga att det blir viss rundgång, men 

avtalet ska bli klart under november, säger Lena 

Pålsson. 

Utan att vilja klanka på någon konstaterar 

hon också att det kan finnas vissa svårigheter i 

kommunikationen med volymelementfabriken. 

Volymelement är i ropet och fabriken har mycket 

att göra. Kanske, anar Lena Pålsson, har de inte 

tillräcklig tid för att utveckla sina produkter. Vissa 

av husen i Nynäshamnsprojektet är till exempel 

fyra våningar, något som volymmodulfabrikanten 

aldrig gjort förut. 

– Trots att de sett ritningarna verkade det länge 

som om de trodde att det var tvåvåningshus det 

handlade om, säger Lena Pålsson. 

”Visst är det sorgligt 

att man inte får rita 

bygghandlingar själv, 

men detta med volymelement 

är ingen 

evig lösning. Om man 

ska fortsätta med det 

kommer arkitekter 

att börja rita volymer. 

Då får arkitekterna 

flytta till fabrikanterna.” 


Ursprunglig idéskiss 

till bostäder 

i Nynäshamn. 

Arkitekt: Lena 

Pålsson. 

Planlösning efter 

anpassaning 

till volymelementfabrikanternas 

mått. 

Volymerna har också en 

maxrumshöjd på 2,70 meter, 

vilket begränsar möjligheterna 

att anpassa bygget till nivåskillnader 

på tomten. Häri ligger det 

sorgligaste i Nynäshamnsprojketet, 

tycker Lena Pålsson: Tomten 

har plansprängts för att man ska 

kunna ställa dit volymerna. 

– Man tycker att volymelementbygge 

borde skapa möjligheter 

att spara till exempel 

befintliga träd, att man tassar in 

med volymerna på tomten. Men 

här sänker man hela tomten med 

en och en halv meter och planar 

ut, säger hon. 

En annan sak som Lena Pålsson 

kallar sorglig, är att volymelementen 

inte tillåter bottenvåning 

i nivå med gatan. Från början 

var det meningen att bottenvåningen 

skulle platsbyggas och att 

man skulle ställa tre våningar 

volymer ovanpå. Men önskan att 

i ett inledande skede av husens 

liv kunna ha bostäder även i 

bottenvåningen, har lett till att 

man numera har bestämt sig för 

volymelement även där. Volymelementen 

står på torpargrund, 

vilket ger bottenvåning i högre 

nivå än marken. 

– Men det där är inte klart än, 

jag hoppas fortfarande att vi kan 

ändra det, säger Lena Pålsson, 

även om hennes förhoppningar 

inte är så stora. 

Hon tycker trots allt att NCC 

givit henne ett stort förtroende 

och hon har en god relation till 

projektledaren. Han lyssnar när 

hon säger att ”här går gränsen”. 

Det gör att det är roligt att 

jobba. 

Det är också sagt att husen ska 

se ut som Arkens ursprungligt 

ritade hus. Men eftersom bygghandlingsprojekteringen 

ännu 

inte börjat, är det fortfarande 

oklart hur vissa detaljer ska 

lösas, till exempel takfoten och 

vissa skarvar. 

– Fabrikanten har inte godkänt 

allt än. Så jag vet inte exakt 

hur husen kommer att se ut. Vi 

får väl se om man vill kännas 

vid dem sen, eller om man aldrig 

kommer att våga åka till Nynäshamn, 

säger Lena Pålsson och 

skrattar åt allvaret. 


Rodel reder ut 

Vad betyder egentligen ”modul”? Och ”element”? Termerna är många, och används 

inte alltid på samma sätt. Arkitekten tog hjälp av Rodel Stintzing, kursledare i projekteringsledning 

på KTH, för att reda ut begreppen. 

1. Industrialiserat byggande 

Under åren efter andra världskriget, med 

stora program för utbyggnad av bostäder, 

industrier och centra i städer och tätorter, 

fanns anledning för byggbranschen att 

sträva efter rationell byggproduktion i stor 

skala. Långa serier av förtillverkade delar till 

stommar och fasader levererades till byggena 

och monterades med hjälp av kranar 

på byggplatsen. Denna form för byggproduktion 

sammanfattas under begreppet 

”industrialiserat byggande”. Det industriella 

byggandet fick finansiellt stöd, betraktades 

som gynnsamt och låg i linje med verkstadsindustrins 

utveckling. Fördelarna skulle 

vara höjd produktivitet, bättre arbetsmiljö 

och snabbare byggtakt men de förbyttes i 

bristande hänsyn till omgivande miljö, byggnadernas 

skala och utformning. 

2. Den tekniska plattformen 

Under de senaste decennierna har byggverksamheten 

i landet avtagit och återgått 

till mer hantverksmässig produktion på 

byggplatsen. Men de pådrivande krafterna 

för industriellt byggande finns återigen. Den 

”tekniska plattformen” kännetecknas idag av: 

• krav på kostnadseffektiva produktionsmetoder 

• krav på god utformning med möjligheter 

till variation 

• krav på precision och hög teknisk kvalitet 

• hänsyn till miljökrav och återbruk av 

material och komponenter 

• krav på god arbetsmiljö med klimatskyddad 

produktion 

• logistikkrav ifråga om transporter, lagring, 

montering och demontering. 

Dessa krav, hänsyn och möjligheter 

innebär stora och spännande utmaningar 

för arkitektonisk utformning och teknisk 

problemlösning. 

3. Tekniska system 

Tekniska system för bärverk, klimat, försörjning 

med mera samverkar för att erbjuda en 

förväntad miljö inom den helhet ett byggnadsverk 

utgör. I den industriella produktionen 

måste de tekniska systemen utformas 

så att de kan anpassas till varandra. Om 

tekniska system och produkter utformas så 

att de kan ingå i flera olika konstellationer 

på marknaden utgör de ”öppna system”. Det 

kräver överenskommelser och standardisering 

inom byggandets tekniska sektorer. 

4. Element/volymelement 

Det är vanligt att stomme, fasader, snickerier 

och metallkonstruktioner tillverkas 

industriellt som byggelement, vilka transporteras 

till byggplatsen, lagras och monteras. 

Längre driven industriell produktion kan 

bestå i sammansättning av hela rum i form 

av volymelement för badrum, kök med mera, 

som levereras till byggplatsen och placeras 

in i en uppbyggd stomme. 

5. Modul/modulsystem 

Rationell industrialiserad byggproduktion 

betyder framställning av element och 

komponenter i långa serier med upprepning 

av mått och andra egenskaper. En modul är 

en återkommande enhet i ett byggnadsverk. 

Under 1960-talets industrialisering inom 

byggsektorn utvecklades modulsystem 

för byggelement för stommar och fasader. 

Anvisningar för projektering föreskrev 

användning av modulsystem och standardiserade 

måttregler gällde för utformning av 

byggnader. Konsekvenserna för den arkitektoniska 

utformningen blev betydande. 

6. Prefab 

Prefab är en förkortning av den engelska 

termen ”prefabrication” med betydelsen 

förtillverkning. Termen togs i bruk under 

efterkrigstidens industrialisering och fick i 

folkopinionen en negativ klang. Den förknippades 

med de stora byggnadskomplex med 

monotona fasader som uppfördes som resultat 

av överdriven fokusering på industriell 

produktion. ”Prefab” som fackterm förekommer 

alltmer sällan. 

7. Typhus 

Typhus tillverkas som villor och småhus för 

försäljning. De består av kompletta byggsatser 

som sätts samman på byggplatsen. 

Industrialiseringen innebär att typhusen 

färdigställs i större eller mindre grad före 

leverans. Försök med större byggnader för 

kontors- och bostadsändamål som typhus 

har kommit till utförande. Att placera färdiga 

typhus av större format i sin omgivning 

brukar stöta på problem. 


Fler röster om elementbygge 

En högre förtillverkningsgrad av husen är ett faktum. Det påverkar alla aktörer i byggprocessen. 

Men vill och kan arkitekterna ta den plats i byggprocessen som krävs för att kunna 

bevaka de arkitektoniska kvaliteterna? 

Text: Nina Gunne Illustration: Radek Nowakowski 

Carl F Møller, dansk entreprenör, har i 

arbetsgruppen Projekt Hus, sammansatt av 

det danska boligministeriet, arbetat i en serie 

försöksprojekt för framtidens byggande. 

Under en konferens på temat processer för 

arkitektonisk kvalitet i byggandet, hävdade 

han att han hade ett recept på hur man kan 

bevaka den arkitektoniska helhetssynen 

i det industriella byggandet. Han anser 

att man under hela byggprocessen måste 

börja arbeta mer i team och luckra upp de 

traditionella fackgränserna mellan arkitekter, 

ingenjörer och entreprenörer. Det stora 

problemet ser Møller i att många är ovilliga 

att bryta de traditionella yrkesrollerna. 

Det är framförallt processen som bör 

industrialiseras anser Møller, inte produkterna. 

Alla element och delar i processen 

måste moderniseras och att ha byggarbetare 

arbetande utomhus på farliga arbetsplatser i 

regn och snömodd, är inte särskilt modernt. 

Under 1960-talet arbetade arkitekter och 

entreprenörer i slutna byggsystem som var 

rationella och stela. De var också orsak till 

den utskällda monotonin och likriktningen i 

byggnaderna. Møller talar istället om öppna 

system, som ger en hög flexibilitet genom 

att det är komponenterna i processen som 

industrialiseras. Man kan då sätta samman 

dem utan att begränsa arkitekturen. 

Det ökande antalet komponenter i det industriella 

byggandet är inte i sig ett problem 

för den arkitektoniska kvaliteten, anser 

Møller. Däremot är det viktigt att komponenterna, 

genom sin storlek och placering i 

byggnadens hierarki, inte låser den arkitektoniska 

variationen och formgivningen. 

Møller påstår att industriellt byggande 

ofta tenderar mot det lätta istället för den 

tyngd och homogenitet som kan karaktärisera 

platsbyggda hus. Att rum som byggs 

upp av komponenter riskerar att förlora sin 

rumskaraktär och istället framstå som en 

”förvirrad samling av delar”. En uppgift för 

arkitekterna är att studera hur de många 

olika komponenterna kan samspela till att 

skapa ett homogent 

rum. En av 

arkitekternas 

utmaningar är 

också att vara 

med och designa 

de färdiga komponenternas 

utformning 

och yta och hur 

dessa fogas samman. 

Ska det vara 

någon mening 

att tala om arkitektonisk 

helhet i samband med industriellt 

byggande måste det, enligt Møller, utvecklas 

en byggteknik där arkitektonisk kvalitet 

säkras. Att man tar hänsyn till rumslig 

helhetsverkan, detaljering och det enskilda 

projektets anpassning till plats och situation. 

Arkitekterna måste anpassa sig både efter 

platsen och efter en mer generell produktutveckling. 

Ola Nylander, arkitekt, forskar vid Chalmers 

arkitektursektion om bostadens kvaliteter. 

Han tror inte att industrialiseringen 

inom byggandet behöver leda till sämre 

kvaliteter i bostaden. Tvärtom tror han till 

och med att arkitekterna får mer att säga 

till om. När byggkostnaderna blir lägre kan 

arkitekterna få större utrymme i byggprocessen 

eftersom det krävs att man tänker 

igenom hur allt ska sättas samman. 

– Under 60-talets storskaliga elementbyggande 

blev upprepningen ett problem, men 

det ser jag inte i de mindre områden som 

byggs idag. Tvärtom kan man dra fördel av 

det. Ska en detalj upprepas så man ju lägga 

ner större omsorg kring den. 

Och han tror att arkitekter gärna är med 

och arbetar på det sättet. 

– Det kan innebära att man måste tänka 

lite annorlunda när komponenterna ska 

upprepas, men jag ser inte att det skulle krä- 

vas någon annan kunskap av arkitekterna. 

Egentligen borde inte heller arkitekturen 

förändras. Det är svårt att se om det är ett 

elementhus eller inte som byggs idag. 

Samtidigt så har han sett hur elementbyggen 

ibland kan krocka med platsen och ge 

tråkigt resultat. Ett stort fönster som vetter 

mot en gavel samtidigt som det saknas fönster 

mot utsikten till exempel. 

– Arkitekten måste tillåtas vara med och 

ta utgångspunkt i platsens förutsättningar. 

Bengt Isling, landskapsarkitekt och 

ordförande i Sveriges Arkitekters akademi 

för landskapsarkitektur, är tveksam till 

förtillverkade hus om de inte kan anpassas 

till platsens karaktär och terräng. 

– Problemet syns särskilt i bergig terräng. 

Ofta löser man det genom att planspränga 

eller genom att fylla ut. Det har vi sett 

mycket av i stockholmstrakten. 

– En lösning är att platsbygga källar- och 

entrévåningar. Då får man en något större 

möjlighet att markanpassa huset bättre. 

Annars krävs en platt åker och det har man 

inte på så många ställen. 

Är ett hus sammansatt av förtillverkade 

element och sammansatt för en särskild 

plats ser han däremot ingen större skillnad 

mot ett helt platsbyggt hus när det gäller att 

anpassa huset till platsen och vice versa. 


”Det här är en av de stora frågorna idag. 

Det handlar om arkitekternas plats i 

byggprocessen, inte om det går att 

bygga industrialiserat eller inte eller om 

det blir bra eller dåligt.” 

Aleksander Wolodarski 

– Om landskapsarkitekturen däremot ingår i någon 

sorts Ikea/Bo Klok-koncept så ser jag framför mig en rätt 

trist blandning av spräckliga betongplattor. 

Färdiga moduler används också bland landskapsarkitekter. 

– Jag tror att vi kommer få se mer mattor av fetknoppsväxter 

och färdiga gräsmattor. Nu finns det också färdiga 

häckar att beställa på meter. 

Aleksander Wolodarski, arkitekt på stadsbyggnadskontoret 

i Stockholm, har ställt sig skeptisk till industriellt 

byggande vid förfrågningar från byggföretag. 

– Upprepningseffekten ger ett billigare byggande och 

det har jag förstås inget emot. Men man måste utgå från 

vilket resultat det ger i det offentliga rummet. Om byggandet 

underordnas de industriella villkoren är det en 

katastrof. Man måste ta hänsyn till platsens identitet och 

byggtekniken måste tillämpas mycket målmedvetet. Man 

måste se till att det blir en balans mellan den arkitektoniska 

ambitionen och produktionsmetoden. Hittills har jag 

inte sett något som fungerar så och där det blir bra. 

Wolodarski betonar vikten av en arkitektonisk kontinuitet 

i stadsrummet och han påpekar att det i första hand 

blir svårt när det handlar om helt nya bostadsområden. 

– Ett infillprojekt är det lättaste som finns eftersom man 

då kan kontrastera det nya mot det äldre. Men när man 

skapar nya områden måste man också finna ett arkitektoniskt 

tema och det menar jag är svårare med prefabricerade 

byggnader som inte är ritade för platsen. 

Han betonar också att det inte är något nytt problem. 

Man har länge brottats med hur man ska bygga mycket, 

billigt och bra. Idag finns större möjlighet till variation 

än under 1960- och 70-talen. Man kan använda samma 

komponenter för att skapa ständigt nya hus. 

– Det är där arkitektens kompetens skulle kunna 

komma till nytta för att variera de olika komponenterna 

på ett bra sätt, anser Wolodarski. 

Han betonar arkitekternas roll i utvecklingen, att de 

deltar i byggprocessen, från plan tills huset står uppfört. 

Då kan de vara med och påverka resultatet. 

– Men så ser det inte ut idag. Arkitekter har alldeles för 

dålig kunskap om byggprocessen för att det ska fungera. 

Det här är en av de stora frågorna idag. Det handlar om 

arkitekternas plats i byggprocessen, inte om det går att 

bygga industrialiserat eller inte eller om det blir bra eller 

dåligt. 


Internationell design, 

nordiska rötter 

Borlänge: 0243-22 90 30 

Gällivare: 0970-140 95 

Göteborg: 031-708 31 00 

Halmstad: 035-18 80 40 

Haparanda: 0922-100 01 

Helsingborg: 042-25 15 30 

Jönköping: 036-12 30 90 

Kalmar: 0480-696 00 

Karlskrona: 0455-281 81 

Karlstad: 054-24 06 60 

Kristianstad: 044-20 78 70 

Linköping: 013-15 55 10 

Lund: 046-31 34 30 

Malmö: 040-671 28 50 

Munkedal: 0524-128 25 

Norrköping: 011-16 37 35 

Oskarshamn: 0491-139 00 

Skövde: 0500-48 58 44 

Stockholm: 08-506 60 760 

Stockholm/Länna: 08-506 60 710 

Sundsvall: 060-61 51 90 

Uppsala: 018-69 45 70 

Varberg: 0340-67 97 20 

Visby: 0498-27 90 60 

Växjö: 0470-70 97 60 

Örnsköldsvik: 0660-293 460 

Östersund: 063-10 84 80 

D U O F O R M / D E S I G N B J Ö R K FA N É R 


HTH står för exklusiv köksdesign som på ett elegant sätt kombinerar dansk designtradition med 

internationella trender. Vi utvecklar konstant vårt sortiment, både vad gäller bredd och kvalitet. Vi 

bryr oss om detaljerna och skapar nya funktionella köksinredningslösningar. För dig innebär det 

många möjligheter och massor av frihet att inreda ditt nya kök. Väljer du HTH, får du en leverantör 

som är van att samarbeta med arkitekter, byggföretag, entreprenörer och bostadsrättsföreningar 

om allt som gäller kök och bad. 

Se mera på www.hth.se 

…du får det lite bättre hos 


www.kunde.dk

Arkitekten som ritar 

500 villor om året 

Bernt Gustavzon 

En av Bernt Gustavzons många villor 

Han har ritat bostäder till mellan tio och femton tusen familjer. Det mesta 

enfamiljshus. Kanske flest i Sverige. Han erkänner utan omsvep att en hel del 

av dem inte blev så bra. Bernt Gustavzon är Sveriges mest välmeriterade, som 

han säger, ”husföretagsarkitekt”. Andra skulle säga ”kataloghusarkitekt”. 

Text: Dan Hallemar 

Det började på HSB Boro i början av 1980-talet. 

1989 byggde Boro 5500 hus och lägenheter. 1993 

var det slut, fastighetskrisen välte företaget. Bernt 

Gustavzon började på Trivselhus i Korsberga. Och 

där är han kvar. Men mycket har förändrats sedan 

han kom till Boro. 

Han går nästan direkt i försvarsställning. Det 

tycks sitta i ryggmärgen. Inte utan anledning föreställer 

jag mig. Få arkitektoniska företeelser har 

fått mer stryk än ”kataloghusen”. Redan när vi talades 

vid på telefon talade Bernt Gustavzon om sin 

arkitektsort som sedd som en ”lägre stående ras”. 

Han försöker förklara varför den åsikten uppstått, 

och varför han tycker att det är så mycket bättre 

idag. 

– På 1980-talet jobbade alla husfabriker med att 

rita kataloghus in i minsta detalj. 

Allt fanns i husen. De var klara, det var bara 

att välja från katalogen och invänta leveransen. 

Som att köpa en soffa. Sedan placerades de husen 

på kommunala tomter. 

– Det var fyrkantiga kommunala tomter, med 

lagomhus för lagomfamiljer. Det var hus där det 

till exempel aldrig fanns fönster på gaveln eftersom 

man på den ena sidan hade garaget och på 

den andra grannens garage. 

Där föddes det dåliga ryktet i arkitektkretsar, 

tror Bernt Gustavzon. Jag har ännu inte hunnit 

nämna det dåliga ryktet i arkitektkretsar. Men 

”kataloghusen” har länge betraktats som en sorts 

arkitekturens hötorgskonst. 

– Det blev korta och tjocka hus också, eftersom 

kommunerna ville spara in på anslutningar mot 

gatan genom att göra smala tomter. 

Så läget var inte det bästa. Men är det inte bara 

ett sätt att skylla ifrån sig? 

– Vi fick försöka skapa så bra hus som möjligt 


”Vi gör 500 hus om 

året, och det är 500 

olika hus, men alla är 

formade i vårt byggsystem.” 

inom de ramarna. Det är svårt att rita bra 

korta och tjocka hus. 

Själva husritandet skedde mest mellan 

kunden och säljaren. Huset var sålt när 

arkitekten fick börja rita. Här framträder 

en sorts enfamiljshusets uppföljning av 

miljonprogrammets effektivitetsmaskineri 

till arkitektur. 

Efter fastighetskrisen såg kundkretsen 

annorlunda ut. Den nya kunden var inte 

längre en familj med statliga lån som ville 

ha en alldeles vanlig villa på en vanlig tomt. 

Nu kom kunder som köpt sjötomter, eller 

vackra skogstomter. Kunder med några hus 

bakom sig, som visste vilken arkitektur de 

identifierade sig med. Från ambitionen att 

få uteplatsen på rätt sida om huset blev 

arkitekten på typhusföretaget personen som 

skulle förverkliga dina drömmar, slå in ditt 

liv i ett livsstilspaket i form av ett hus. 

Hemmet blev kärnan i det privata projektet 

livet. Och i årets katalog från Trivselhus sitter 

Bernt Gustavzon i helfigur på en BMWmotorcykel 

under rubriker som ”Kvalitet 

och arkitektur”. Han tycks vara företagets 

ansikte utåt. Han sköter allt från att rita 

husen till att göra katalogerna, beställa bilderna 

och fixa inredningen i visningshusen. 

Själv bor han i ett Boro-hus som han ritade 

för 20 år sedan. 

– Vi gör 500 hus om året, och det är 500 

olika hus, men alla är formade i vårt byggsystem. 

Samma väggar. Samma installationer och 

teknik. Beprövade konstruktioner, som man 

vet fungerar. 

Som lägenheter i ett gemensamt flerbostadshus. 

En tvåa med uteplats i söder, en 

fyra med takfönster åt norr. Personligt, men 

inom ramen för det man kallar sitt byggsystem. 

När vi går genom fabriken pekar Bernt 

Gustavzon gärna på små detaljer som fasningar 

i trät mot fönsterbleck, hantverksgrejer. 

Överallt pyser och smäller pistoler 

som fogar samman takstolar i ett hus, byg- 

I årets katalog från 

Trivselhus sitter Bernt 

Gustavzon i helfigur 

på en BMW-motorcykel 

under rubriker 

som ”Kvalitet och 

arkitektur”. 

ger in fönster i en annan, och så småningom 

slår på panelen. I förrådet står ett paket 

till familjen Wikman och väntar på att 

skeppas. Familjen Johanssons putsade hus 

är komplett. Sex månader efter bygglovet 

ska huset stå klart. Tre månader efter det 

att delarna levereras kan familjen flytta in. 

Det är nästan tre gånger så lång tid som 

Sveriges största typhusfabrikant Älvsbyhus 

tar på sig. 

Bernt Gustavzons största uppgift är att 

knåpa planlösningar. Och sedan får kunden 

välja mellan de två stilarna som är förhärskande 

nu: nyfunkis eller gammaldags. 

Enkelt sagt. 

– Jag försöker så gott det går att se in i 

framtiden. Ser på mode, möbler, design. Nu 

har vi länge sett att det enkla och raka är 

tillbaka. 

Bernt Gustavzon känner sig mycket 

hemma i nyfunkisstilen. Det märks att han 

är som mest stolt när han får visa bilderna 

från visningshuset i Malmö, som ser mycket 

skandinaviskt sparsmakat ut. Utmärkt 

svensk form. Nu har min tid kommit, säger 

han. Och han är ingen självutplånande 

drömuppfyllare: 

– Mitt tyckande kommer in i bilden, men 

eftersom vi gör så många hus så kan det inte 

bli något monument över mig. Som husföretagsarkitekt 

ska jag producera 500 hus 

om året, då kan inte alla vara arkitektens 

drömhus. 

Här blir en motsättning synlig. En sorts 

folket mot eliten-motsättning. Han ser hur 

kunder kommer till honom med arkitektritningar 

utan kostnadskalkyler, vackra 

saker men utan förankring. Monument över 

arkitekterna, säger han. På Trivselhus mals 

varje hus genom korridor efter korridor 

av kalkyler och ritare. Innan det hamnar i 

fabriken. 

– Ofta blir det för dyrt med förslagen de 

fått från arkitektkontoren, och då kommer 

de till oss. 

Bernt Gustavzon ser inte sina hus som 

kopior av sig själva. Han ser dem som unika 

skapelser. Skillnaden mellan det han kallar 

det ”arkitektritade lösvirkeshuset” och hans 

hus när det gäller originalitet är inte så stor, 

menar han 

Och Bernt Gustavzon gör ett försökt att 

slå en takstol över klyftan. 

– Det ritas många jättefina arkitektritade 

lösvirkeshus. Det är klart att jag är avundsjuk 

på dem ibland. Men ofta blir det dyrt. 

Där står han inte oemotsagd. Men vi 

lämnar det. 

– Många av våra hus blir ganska lika eftersom 

det ofta är en ung familj som just har 

fått barn, och det får kosta en viss summa 

pengar. De köper sina möbler på IKEA. Det 

blir ett ganska vanligt hus. Sedan försöker 

vi i våra byggsystem göra det personligt. Så 

att familjen kan gå in i huset och säga ”så 

här bor vi”. 

Säger han som har ritat flest enfamiljshus 

i landet. Det händer fortfarande att 

han möter hus han inte visste att han hade 

ritat. Borohus från 1980-talet. Och ja, han 

skäms lite över det. Som han tror att vissa 

arkitekter skäms över sina betongförorter. 

Men tillbaka till idag, vad berättar vår tids 

”kataloghus” om vår samtid? 

– Man är mycket öppnare nu, och vågar 

vara personlig. Man vill inte bo i ett 

likadant radhus, med Volvon utanför. Även 

om många måste göra det. Vi vågar också 

bo mer öppet, med fönster och ljus. Vi är 

inte så rädda för att folk ska se in. Det är en 

helomvändning från när vi gömde oss i gillestugan, 

då mysigt var det samma som mörkt. 

Tomten har också blivit viktigare, den ska 

ha utsikt eller annan karaktär. Och har man 

väl skaffat den där fina tomten vill man inte 

sätta dit något vanligt ”typhus”. 

Han säger ”vanligt typhus”, och är plötsligt 

själv arkitekten som betraktar ”kataloghuset” 

med ett visst föraktfullt överseende. 

Och där och då syns en ny liten glipa. 

Den mellan de företag som fortfarande gör 

vanliga kataloghus och de som satsar på mer 

unika, personliga lösningar. 


ABK 96 

”Konsulten skall så långt möjligt 

precisera uppdraget till omfattning 

och kvalitetsnivå. Preciseringen 

skall göras tillsammans 

med kunden. /.../ Vid precisering 

av uppdraget är det viktigt att 

verkligen bokstavligt precisera 

detta. Allmänt hållna begrepp 

som ’upprätta arkitektritningar’ 

innebär inte en precisering 

i ABK:s bemärkelse.” 

Ur anvisningar och förklaringar 

§2, ABK 96 – en handledning. 

”Beställaren har rätt att använda 

resultatet av uppdraget för 

avtalat ändamål. Användning 

därutöver av inom uppdraget 

upprättade handlingar eller 

motsvarande media förutsätter 

medgivande av konsulten.” 

ABK 96 §7:1 

ABK 96 är byggbranschens 

standardavtal för arkitekt- och 

teknikkonsulttjänster. 

Mångfaldigande 

enligt avtal, eller? 

När det blir alltmer vanligt att projekt och koncept mångfaldigas är 

det viktigt med preciserade avtal. Det gäller att från början ha koll 

på hur resultatet av ens arkitektarbete ska användas. 


Ibland vet man från början 

att uppdraget handlar om att 

ta fram ett koncept, som ska 

kunna mångfaldigas på olika 

platser. Ibland handlar det om 

ett platsspecifikt projekt som 

byggherren eller entreprenören 

kommer på i efterhand att, aha, 

det här skulle man kunna bygga 

på fler ställen. 

I den bästa av världar råder 

goda relationer och ömsesidigt, 

långsiktigt förtroende och 

respekt mellan arkitekt och 

byggherre/entreprenör. Avtal 

om hur projektet ska användas 

kan därför verka onödiga. 

Men vill man som arkitekt 

säkerställa att man verkligen 

blir anlitad igen och får betalt 

när ett projekt ska uppföras på 

en ny plats, eller när ändringar 

ska göras i ett framarbetat koncept, 

bör man se till att skriva 

ordentliga avtal, där detta också 

formuleras. Handlar det om en 

långt framarbetad produkt, som 

inte förutsätter några fortsatta 

insatser från upphovsmannen 

när den ska mångfaldigas, kan 

det vara på sin plats att diskutera 

ett royalty-avtal, det vill 

säga att arkitekten får en viss 

ekonomisk ersättning för varje 

gång huset, modulen eller vad 

det kan handla om uppförs. 

– Det viktiga är att man är 

uppmärksam på avtalets innebörd 

och att man är noga med 

hur man i avtalet preciserar uppdragets 

omfattning och ändamål, 

säger Rita Georgiadis, förbundsjurist 

på Sveriges Arkitekter. 

Sveriges Arkitekter förespråkar 

att man skriver avtal enligt 

ABK 96, arkitekt- och teknikkonsultbranschensstandardavtal. 

I den andra paragrafen 

i ABK 96 anges just att parterna 

bokstavligt ska precisera 

uppdragets omfattning. Det bör 

alltså i avtalet framgå om det 

handlar om ett engångsprojekt 

eller ett koncept som ska mångfaldigas. 

Men det är som sagt inte 

alltid man vet på förhand om 

projektet ska mångfaldigas. 

Därför är det alltid viktigt 

att ha preciserat uppdragets 

ändamål. I den sjunde paragrafen 

i ABK 96 står nämligen att 

”beställaren har rätt att använda 

resultatet av uppdraget för avtalat 

ändamål”. 

– Antingen skriver man in i 

avtalet redan från början vad 

som ska gälla om beställaren 

vill använda projektet igen eller 

så får parterna upprätta ett nytt 

avtal om så blir fallet, råder 

Rita Georgiadis. 

Namnangivelse är ytterligare 

en fråga aktuell i sammanhanget. 

Vem är till exempel upphovsman 

till ett koncept som 

arkitekt och entreprenör arbetat 

fram tillsammans? 

– Arkitekten är alltid upphovsman 

till sina arkitektritningar, 

säger Rita Georgiadis. 

Hennes råd är att man som 

arkitekt alltid märker sina 

ritningar, gärna med copyrightsymbolen 

© samt med namn, 

eventuellt företag och datum. 

– Copyrightsymbolen har 

ingen juridisk betydelse i 

Sverige, men de flesta vet vad 

den innebär och blir uppmärksammade 

på att ritningen inte 

får kopieras fritt, säger Rita 

Georgiadis. 


BÖNAN BARPALL MATERIA AB 

CENTRUM PELARBORD TEL. 0140 - 38 56 00 

DESIGN SANDIN & BÜLOW INFO@MATERIA.SE 

SIR/MSA/SID 1997 WWW.MATERIA.SE 

SHOWROOM 

STOCKHOLM DESIGN STOP 

SIBYLLEGATAN 34 

TEL. 08 - 545 89 750 


SETT, LÄST, HÖRT 

Redaktör: Nina Gunne 

nina.gunne@arkitekt.se 

Varit utanför tullarna? 

Stockholm utanför tullarna 

Nittiosju stadsdelar i ytterstaden 

Göran Söderström, Elisabeth 

Jermsten och Ingrid Johansson 

Stockholmia Förlag 

Har du aldrig varit utanför 

tullarna i Stockholm? 

Lugn du är i gott sällskap. 

Resenärer från andra 

delar av landet kommer 

sällan längre än till 

stadskärnan och – om dom är arkitekter – kanske till 

Skogskyrkogården och ett par andra platser. 

Stockholmare som bor innanför tullarna har ofta 

märkvärdigt svårt att ta sig därifrån. Och stockholmare 

som bor norr eller söder om stan vet inget om 

områden i andra väderstreck. 

En nyutgiven bok, tillkommen på initiativ av Stockholms 

stadsmuseums byggnadshistoriska enhet, löser 

allas problem: Stockholm utanför tullarna är titeln på 

boken, som dokumenterar 97 stadsdelar i ytterstaden, 

inklusive dolda pärlor. Utgiven på Stockholmia förlag 

med Göran Söderström som redaktör. Vackra färgbilder 

av museets fotografer Ingrid Johansson och Göran 

H Fredriksson i samverkan med kort historik och 

arkitektonisk presentation av varje område gör boken 

lätt att ta till sig. 

Har man plöjt den vill man antingen ge sig ut på 

egna upptäcktsfärder, leta ny bostad eller ligga kvar i 

soffan i trygg förvissning om att man nu har sett det 

som är värt att se. Kerstin Persson 

Stockholms stadsmuseum visar utställningen ”Stockholm utanför 

tullarna” till 25 januari 2004. 

Arkitekt hjälper mordutredare 

Den danska arkitekten och 3D-experten Jens Vedel 

har analyserat bilderna på den så kallade NK-mannen 

åt den svenska polisen, skriver Expressen och Aftonbladet. 

Vedel driver ett 3D-företag i Århus och är specialiserad 

på att göra detaljerade tredimensionella bilder 

av byggnader med utgångspunkt från vanliga tvådimensionella. 

Metoden han använder fungerar även på 

andra objekt, till exempel människor. 

Mordutredarna i Stockholm ska därför ha bett 

Vedel att ta fram en 3D-bild av den person som fi lmades 

av övervakningskamerorna på NK vid mordet på 

utrikesminister Anna Lindh. 

Vilse i labyrinten 

Arata Isozaki Electric Labyrinth 

17 okt 2003 – 4 jan 2004 

MuseuSerralves 

Porto, Portugal 

Med vita handskar på händerna 

rör vi oss i ett labyrintiskt rum som 

oavbrutet byter skepnad. Bågformade 

skärmar vrider sig runt sin axel och 

skapar nya rum medan vi rör oss 

genom dem. Som att springa igenom 

salar i ett oändligt hus. Skärmarnas 

rörelser, ljuden, ljusen, rummet 

som förvrids. Förvirrar. Löser upp. 

Bilderna på skärmarna börjar etsa 

sig fast. Bilder av krigsslag, döda 

människor på foton och etsningar, 

förfallna byggnader, sprickor i en 

fasad. Upplösta kroppar och hus. 

I utställningssammanhang 

presenteras vanligen arkitektur 

med modeller, ritningar och presentationsbilder. 

Sällan görs försök 

att ge besökaren en arkitektonisk 

upplevelse. När Arata Isozaki ställer 

ut ”Electric Labyrinth” på MuseuSerralves 

i Porto, ritat av Alvaro Siza, är 

det just en upplevelse han förmedlar. 

Isozaki visar inte representationer av 

rum utanför utställningshallen. Han 

visar vad arkitektur kan vara. Vad 

den kan åstadkomma. 

Denna installation av Arata 

Isozaki skulle ha visats under XIV 

Triennale di Milano 1968. Men en 

tio dagar lång ockupation, en protest 

från den tidens unga konstnärer och 

intellektuella mot den etablerade 

ARATA ISOZAKI, The Electric Labyrinth, installation view Trienalle di Milano, 1968 

konstvärlden, förstörde utställningen. 

Isozaki skapade installationen medveten 

om den tidens starka reaktioner 

mot etablissemanget. Han samarbetade 

med den grafi ska konstnären 

Koe Siyura och fotografen Shomei 

Tomatzu och bad dem bistå med 

spöklika bilder av tragedier, olyckor, 

Hiroshima, Nagasaki. Kompositören- 

Toshi Ichiyanagi skrev det elektroniska 

musikstycke som spelas när 

besökaren rör sig genom rummet. 

Installationen har nu återskapats. 

De tolv skärmarna är ömsom 

täckta av bilderna ömsom av en 

refl ekterande yta av aluminium. 

Skärmarna vrider sig och avslöjar 

groteska, tragiska bilder och speglar 

samtidigt besökarens ansikte i de 

refl ekterande partierna. Gränsen mellan 

rum, bild och besökare suddas ut. 

På den fasta väggen runt skärmarna 

projiceras samtidigt ett bildspel 

som visar ruinerna efter Hiroshimabomben 

och av den megastruktur 

som senare byggdes på platsen och 

som i sig var i ett tillstånd av förfall. 

Isozaki har kallat bildspelet ”The 

City of the Future is the Ruins”. Han 

försöker visa hur den framtida staden 

i sig själv ständigt är på väg mot ett 

tillstånd av ruin. 

Isozaki byggde upp ett rum med 

möjlighet att påverka besökaren. 

Kanske försätta henne i trans. Jag 

lämnar utställningen omruskad. Som 

att kliva ur en biosalong efter en 

uppslukande fi lm. Efter ett besök i 

ett uppslukande rum. 

Nina Gunne 


© Arata Isozaki & Associates, Japan

Buller är mer 

än buller 

NOISE DESIGN 

Architectural Modelling 

and the Aesthetics of Urban 

Acoustic Space 

Björn Hellström 

Doktorsavhandling KTH 

Arkitekturskolan 

Bo Ejeby Förlag 

Hur arkitekturen låter väcker ofta 

intresse, i synnerhet när byggnadens 

uppgift är att stärka en ljudupplevelse 

som på teatern eller i en musiksal. 

Mer sällan uppmärksammas de var- 

Förhållningssättet sätter frågan om arkitektens lagstadgade 

ansvar att skapa byggnader som är estetiskt 

tilltalande på sin spets. Har det fula och stökiga, buller 

eller andra kaotiska förhållanden, en plats i staden? 

dagliga ljuden, som oftast lite slarvigt 

kallas buller. 

Björn Hellströms avhandling 

Noise Design handlar inte om buller, 

men om hur vi kan hantera ljud, och 

då i synnerhet vardagsljuden, det vill 

säga bullret, som en resurs. 

Avhandlingen är till formen ett 

konstnärligt utvecklingsarbete, för 

övrigt ett av de första som läggs fram 

vid KTH Arkitekturskolan och utgår 

från en undersökning av ljud på olika 

platser i Klarakvarteren i Stockholm. 

Hellström utgår från en omfattande 

begreppsapparat för planering och 

design av ljudmiljöer som utvecklats 

vid det franska forskningsinstitutet 

CRESSON i Grenoble och den teori 

om auditiv effekt (effet sonore) som 

I Björn Hellströms avhandling Noise Design, som lades fram i 

september i år vid KTH Arkitekturskolan, presenteras ljud som 

resurser snarare än problem för gestaltning och planering. 

utvecklats där. Begreppet "auditiv 

effekt" omfattar både fysikaliska, 

psykologiska, sociala och kulturella 

aspekter av ljudsituationer, men Hellström 

intresserar sig särskilt för det 

perceptionspsykologiska fenomenet 

"metabolisk effekt". Han menar att 

den situation av instabilitet mellan 

förgrundsljud och bakgrundsljud 

som är karakteristisk för ljudmiljön 

i Klarakvarteren bäst fångas av detta 

begrepp. Med en enkel liknelse handlar 

det om det tillstånd av blandning 

och förändring av perceptionsfokus 

som sker då de enskilda rösterna inte 

längre kan uppfattas som individer 

i en folkmassa av många röster. I en 

rad laborationer undersöker Hellström 

detta begrepp, bland annat i 

form av en musikalisk simulering av 

metabolisk effekt tillsammans 

med musikern Sten Sandell. 

Hellströms slutsats är att 

stadsljudbilder alltid mer eller 

mindre präglas av metaboliska 

effekter som bidrar till 

att göra stadens platser svårorienterbara 

och opersonliga. 

Han noterar i förbifarten att 

människor vanligen upplever detta 

som obehagligt, men med stöd av 

musikteoretikern Pierre Schaeffer poängterar 

Hellström att den moderna 

musiken ofta utnyttjar liknande 

effekter för att initiera ett lyssnande i 

nuet som helt fångas av musiken som 

sådan. Hellströms poäng tycks vara 

att om vi lyssnar på stadsljud som om 

det var musik kan vi förlika oss med 

dem – och kanske till och med tycka 

om dem? 

Hellströms avhandling utvecklar 

sig med den tolkningen till en appell 

för en mer tolerant och bejakande 

syn på stadens ljud. Om han verkligen 

menar att buller ska bli den nya 

normen för staden förblir osagt. Jag 

väljer att se rubriken som ett utslag 

av "generation x". Hellström kostar 

på sig en drift med en vedertagen 

betydelse hos begreppet. Inte med avsikten 

att skapa eller acceptera buller, 

utan för att peka på att det som schablonmässigt 

klassifi ceras som buller 

i samhällsplaneringen ofta också är 

ljud som med ett annat sätt att lyssna 

kan ha ett stort värde. Förhållningssättet 

sätter frågan om arkitektens 

lagstadgade ansvar att skapa byggnader 

som är estetiskt tilltalande på 

sin spets. Har det fula och stökiga, 

buller eller andra kaotiska förhållanden, 

en plats i staden? Hellström 

nöjer sig med att kritisera akustiketablissemangets 

fokus på kvantifi erbara 

begrepp och tekniska lösningar på 

sociala och estetiska frågor. 

Avhandlingen innehåller också en 

mycket läsvärd redogörelse för den 

så kallade konkreta konstmusikens 

behandling av rummet och arkitekturen 

under 1900-talet, både tonalt och 

ideografi skt. Betoningen ligger här 

på att lyfta fram den franske tonsättaren 

Pierre Schaeffers insatser på 

50- och 60-talen. Till avhandlingen 

hör också en ambitiös, men inte helt 

avslutad, översättning till engelska av 

den öppna lista över auditiva effekter 

som arbetats fram vid CRESSON. 

Björn Hellström har ett förfl utet 

som professionell musiker och har en 

gedigen förankring i musikkretsar, 

vilket märks i avhandlingen. Den 

drar mot de musikaliska frågeställningarna 

snarare än de arkitektoniska 

och kan bitvis läsas som en uppgörelse 

med arkitekters ibland kanske 

lite lättvindiga analogier mellan 

musik och arkitektur. Ett tvärfackligt 

inlägg från en musiker till arkitekter 

intresserade av designteori och estetik, 

snarare än tvärtom. 

Pehr Mikael Sällström 


KALENDERN 

Redaktör: Nina Gunne 

nina.gunne@arkitekt.se 

24 nov. Arkitekturdagen. Tema: Bostad. 

Sveriges Arkitekter sätter den svenska bostadsdebatten 

i ett internationellt sammanhang. På programmet: 

Erskinestipendiaten Barbara Southworth om stadsplanering 

i Kapstaden, föreläsningar, projektrevy mm. 

Dagen avslutas med prisutdelning av årets arkitekturpriser 

på Rival, Mariatorget, Stockholm. 

24 nov. Tillgänglighet i kulturhistoriska miljöer. 

Stockholm stad inbjuder till kostnadsfri halvdagskonferens 

9-12 i Stadshuset, George Paulirummet, entré 

Ragnar Östbergs plan 1. Exempel från Statens fastighetsverk 

och Stockholms stad. Diskussion. Anmälan 

senast den 21 november till: 

ingegerd.forss@gfk.stockholm.se 

25 nov. Vem bygger vi för? Länsstyrelsen i Skåne 

anordnar en konferens om byggande och boende där 

man lyfter fram frågor kring de olika aktörernas roller 

och möjlighet till påverkan av stadens utveckling. 

Konferensen vänder sig till kommunala politiker 

och tjänstemän, byggare, förvaltare, arkitekter, 

planerare och andra verksamma inom byggande och 

boende. Marina Plaza, Helsingborg. 8.30-16.00. 

Anmälan; www.m.lst.se eller tel 040-252311, fax 040- 

252325. 

27 nov. Om byggsektorns skärpning 

Svensk Teknik och Design anordnar en konferensdag 

om förnyelseidéer för ett bättre byggande. 

På programmet: Byggkommissionens rapport 

”Skärpning gubbar”, Svensk Teknik och Design om hur 

man tänker förändra sitt sätt att arbeta för att säkerställa 

att man projekterar rätt i framtiden, Stadsbyggnadskontoret 

om sin syn på bostadbyggande vid vatten, 

arkitekt Staffan Strindberg presenterar Sjövillan 

– att bygga på vatten. Studiebesök till olika objekt på 

Varvsholmen. Plan 4 Vodafone, Varvsholmen, Kalmar. 

Anmälan: www.naring2003.se 

11 dec. Lasercad och Apple arrangerar ett seminarium 

för arkitekter. De kommer att visa nya ArchiCAD 

8.1 och MAC OS Panther. På plats kommer arkitekterna 

även att få möjlighet att titta på nya Apple G5 

och Powerbook. Clarion Hotell i Stockholm. 15.00 till 

ca 17.00. Anmälan på www.apple.se 

3–5 maj 2004. New Landscapes for Old structures 

and New Structures in Old Landscapes. Central Region 

Conference Prague. 

Konferensen vänder sig till landskapsarkitekter, 

arkitekter, fysiska planerare och andra intresserade. 

Konferensen organsieras av CZLA – Czech Landscape 

Architects of the Landscape and Garden Society. 

Email: kancelan@szkt.cz 

Arkitekturdagens final 

24 nov. Välkomna på prisutdelning 

av årets arkitekturpriser på Rival, 

Mariatorget, Stockholm. Kl 17. Fri 

entré. Kasper Salin, Guldstolen, 

Bostadspriset, Sienapriset, Kritikerpriset 

och Sven A Hermelins pris 

delas ut. Dessutom Erskines och 

Åsards stipendier. Prisutställning 

och mingel i foajén. 

Prisutdelningen är en avslutning på 

Sveriges Arkitekters Arkitekturdag: 

Tema Bostad, som hålls tidigare 

under dagen på Norra Latin. 

Till 1 feb 2004. Projekt 1, 2, 3, 4. Glas 

av Hanna Ljungström, grafisk design av 

Voodoo Graphics, möbler och annat av 

MaxJenny Superstudio samt en installation 

av Martin Jämtlid där de traditionella och 

institutionella smakbegreppen ifrågasätts. 

På Designforum Svensk Form, Holmamiralens 

väg 2, Stockholm. 

Öppen garderob. 

Garderob “Look better 

naked” av MaxJenny 

Superstudio (MaxJenny 

Forslund). 


Utställningar och föreläsningar 

22 nov 2003 - 24 jan 2004. Bland lerhus, ruiner 

och pitlatriner. C’est l’AfriK ! Bilder, arkitektur 

och andra föremål från Burkina Faso och Mali, på 

Burkina Faso Butik & Galleri, Trångsund 2B, Gamla 

Stan, Stockholm, mittemot Storkyrkans entré. 

Utställningen är ett resultat av en resa som 

arkitekterna Jenny Andersson och Louise Lindquist 

gjorde hösten 2002 för att studera den traditionella 

lerbyggnadstekniken i den provensiella byn Yaho i 

Burkina Faso. Vernissage lörd. 22 november 12 – 16 

Till 23 nov. Sitt upps. Stolar av Christer Themptander, 

konstnär, på Nationalgalleriet, Skomakargatan 

3, vid Stortorget, Stockholm. 

29-30 nov. Tyck om hus. Konstens Hus, Luleå. 

Under Arkitektåret 2001 genomfördes en riksomfattande 

omröstning i tre steg om Sveriges mest omtyckta 

byggnader – först på kommunal nivå, sedan på länsnivå 

och slutligen med en nationell omröstning. 148 

kommuner deltog. I utställningen visas alla hus som 

röstades fram i kommunerna. 

Till 11 jan 2004. Mot allmänheten. Kungliga 

Konsthögskolan i Kulturhuset. Hela huset. Skrymslen 

och vrår fylls med installationer, målningar, videoverk 

och performance. Gemensamt för verken är 

att de på olika sätt reagerar på Kulturhuset som idé 

och plats – en gemensam riktning mot allmänheten. 

21 nov 2003 – 4 jan 2004. Bokslut. Stadsbyggnadskontorets 

ABC. En utställning av och på Stadsbyggnadskontoret 

i Malmö 

27 nov. Föreläsning om Ralph Erskine. Av arkitekt 

Mats Egelius. Aula Magna, Stockholms Universitet, 

kl 17.00 

December – Januari. Pepparkakshus. Arkitekturmuseets 

årligen återkommande tävling och 

utställning om pepparkakshus. Husen visas i NK:s 

ljusgård. 

Till 28 dec. Kids in space – hva´for en by vil 

du ha”? Dansk Arkitektur Center, Gammel Dok 

Pakhus, Köpenhamn. I denna barnutställning kan 

allt krypas, flyttas på, röras vid och upplevas både 

fysiskt och virtuellt. 

Till 25 jan 2004. ”Stockholm utanför tullarna 

– 97 stadsdelar i Stockholms ytterstad”. Stockholms 

stadsmuseum. 

Varsamt och 

sparsamt 

– konferens i 

repris 

5 feb 2004. Varsamt och sparsamt – en konferens om 

förnyelse av femtiotalets bostäder. 

På grund av ett stort intresse upprepas nu konferensen. 

Syftet är att föra ut aktuella kunskaper och erfarenheter 

från forskning och bostadsföretag samt att diskutera 

förhållningssätt och visa exempel på varsam förnyelse. 

Konferensen vänder sig till personer i SABO-företagen 

med ansvar för underhåll och förnyelse men också till 

arkitekter, byggföretag, byggnadsantikvarier, myndigheter 

m fl. Konferensen anordnas av SABO och AB Svenska 

Bostäder. Plats: Vällingbyplan 2, Vällingby, Stockholm. 

Kostnad: 2000 kr exkl moms. 

Anmälan: anne-christine.zachrisson@sabo.se. tel: 

08-4065617 

Konst som 

instabila 

processer 

Till 12 dec. Statens Konstråd Galleri. 

I Hållplats Åtvidaberg arbetar projektgruppen Hållplats 

som konsulter vid en byggprocess, som innebär en 

stor förändring: Vägverkets ombyggnad av väg 35 genom 

samhället. Åtvidabergs kommun har vänt sig till Hållplats 

och samarbetet syftar till att ge kommunen ett flertal konkreta 

förslag för en attraktiv och funktionell miljö längs 

med vägen och i Åtvidabergs centrum. 

Hållplats Östergötland har som syfte att vara ett forum 

för diskussion av samhälle, konst och arkitektur och att 

pröva former för genuina samarbeten mellan konstnärer, 

tjänstemän, politiker, entreprenörer och allmänhet. 

love and devotion. Olaus Petriskolan i Örebro rustas 

upp invändigt men pengar för skolgården har inte politikerna 

prioriterat. Gruppens arbete syftar till att tillsammans 

med föräldraföreningen, skolans personal och 

närboende väcka opinion mot politikernas beslut. Arbetet 

syftar till att ge skolan en bra utomhusmiljö. 

Esther–Shalev–Gerz har i sina undersökande och 

dokumentära arbeten bjudit in människor i sitt arbete för 

att låta dem berätta sin historia och tankar genom Shalev- 

Gerzs konstverk. Den sociala interaktionen styr konstverket, 

dess riktning och tillblivelse. 


TÄVLINGAR OCH UPPHANDLINGAR 

Redaktör: Per Lander 

per.lander@arkitekt.se 

Tävlingssekreterare: thomas.nordberg@arkitekt.se 

INBJUDAN TILL PREKVALIFICERING 

Luleå – Kulturens hus 

Inbjuden arkitekttävling med prekvalificering om 

Kulturens hus, innehållande konserthall, bibliotek och 

konsthall, på en av Luleås mest spektakulära tomter. 

Tävlingen beräknas starta under vecka 51, 2003 och 

pågå till vecka 8, 2004. 

Tävlingen avses genomföras i samarbete med Sveriges 

Arkitekter, men juryrepresentanter är ännu inte 

utsedda. Se separat annons i tidningen. 

PÅGÅENDE ALLMÄNNA TÄVLINGAR 

Hammerfest 

– Gamle Findusområdet och Arktisk Kultursenter 

Hammerfest kommun i samarbete med Hammerfest 

Næringsinvest AS och Hammerfest Havnevesen inbjuder 

till en internationell idé- och projekttävling om 

omvandling av ett centralt beläget f d fiskeindustriområde 

till ett attraktivt centrumområde samt utformningen 

av en byggnad där för ett Arktiskt Kultursenter 

om 3000 kvm. 

Prissumma NOK 900.000, sista dag för inlämning 

1 mars 2004. 

Tävlingsprogrammet kan hämtas från NAL:s hemsida 

www.arkitektur.no 

Besökscentrum för Lunds domkyrka 

Tävlingsprogrammet kan hämtas på www.arkitekt.se 

eller beställas från Sveriges Arkitekters kansli. Prissumma 

500 000 kr. Fredrik Lund och Åsa Drougge 

representerar Sveriges Arkitekter i juryn. Inlämning 

senast 18 november. 

Till observanta tävlandes förvåning restes i början 

av november en stor staty inom tävlingsområdet utan 

förvarning. Efter arga debattinlägg i lokalpressen har 

biskopen förklarat: ”Jag har förståelse för att Schartaustatyn 

väckt förvåning hos flera tävlingsdeltagare, 

och beklagar att vi brustit i information om denna sak. 

Avsikten har dock aldrig varit att låta statyn påverka 

utformningen av det nya besökscentret, och tävlingsjuryn 

kommer att bortse från den i sin bedömning av 

tävlingsförslagen. Av olika skäl gick det inte att vänta 

med uppsättningen av statyn.” 

OBS! Svar på inkomna tävlingsfrågor, samt 

kompletterande foton på kringliggande byggnaders 

fasader, finns nu på www.arkitekt.se/tavlingar. 

The Wooden urban village of Myllypuro, Helsinki 

This competition’s objective is to find new solutions 

for the construction of high-density, low-rise residential 

dwellings using wooden construction. The competition 

ends on Tuesday, 2 December 2003. 

Se även www.arkitekt.se/tavlingar 

Erskine Tovatt vann 

inbjuden tävling 

om Balticområdet i 

Stockholm 

Stockholms stad, genom Gatu- och Fastighetskontoret 

och Stadsbyggnadskontoret, i samverkan med Svenska 

Bostäder, inbjöd i maj 2003 sju arkitektföretag till en arkitekttävling 

om Balticområdet i Mariehäll, ett avrivet före 

detta industriområde söder om Bällstaån mellan Sundbybergs 

centrum och Solvalla. Området bedöms rymma 

minst 1000 lägenheter. 

Efter utvärdering har juryn enhälligt beslutat utse 

Erskine Tovatts förslag 7KAMP som vinnare, och rekommenderar 

att detta läggs till grund för fortsatt bearbetning 

och planering av kv. Baltic, i samarbete med den 

vinnande förslagsställaren. 

Juryns motivering lyder: 

”7KAMP är ett spännande förslag till ett flerbostadsområde 

med en stor, kraftfull och samlande form, med en 

huskaraktär där höjdvariationer och takuppbyggnader ger 

6-8-våningshusen både lekfullhet och värme och där det 

offentliga rummet är samlat till ett starkt och tydlig stråk 

från Bällstavägen till Hamnbassängen. Förslaget visar 

en attraktiv struktur med den långsiktiga hållbarhet för 

utbyggnad som ett projekt i detta läge kräver, med en god 

trafiklösning, hög exploatering och förutsättningar för en 

god byggnadsekonomi.” 

Det vinnande förslaget är utarbetat av Johannes 

Tovatt, Kristina Henschen, David Neuschütz och Geoff 

Denton. Medarbetare: Magnus Andersson, Matilda Crisp, 

Per Gullberg, Jenny Kåhre, Marcus Sonnelid och Patrik 

Windisch. Landskap: Ossi Aalto, Tyskland, med benäget 

bistånd av Landskapslaget AB, Stockholm. 

Förslagen ”Norra Mariehäll” från White arkitekter 

och ”Bällsta Tigers” från Brunnberg och Forshed tilldelades 

hedersomnämnanden. 

Övriga inbjudna var West8, Holland, i samarbete med 

Thorbjörn Andersson, SWECO FFNS, Arkitekturkompaniet, 

Göteborg tillsammans med Landskapsgruppen, General 

Architecture, Stockholm tillsammans med Olofgörs 

& Peterson, samt A1 Arkitekter AB, Stockholm tillsammans 

med landskapsarkitekt Rainer Stange, Snøhetta AS, 

Oslo. 

I juryn ingick bland andra stadsarkitekten Per Kallstenius, 

SAR/MSA, och Svenska Bostäders vd Charlotte 

Axelsson. Jan Enfors, SAR/MSA, och Stefan Nilsson, 

LAR/MSA, var utsedda av Sveriges Arkitekter. 

Samtliga förslag kan studeras på www.arkitekt.se/ 

tavlingar under ”Genomförda tävlingar”. 

Thomas Nordberg 


7KAMP. Vinnande förslag i tävlingen om Balticområdet i Mariehäll, Stockholm. Erskine Tovatt Arkitekter. 


DEBATT 

Debattredaktör: Kerstin Persson 

kerstin.persson@arkitekt.se 

Tel 08-5055 7734 

Pressgrannar 

”Fyra förslag är högintressanta. Två ligger i absoluta 

toppen av europeisk arkitektur, säger byggnadschef 

Per-Ola Pershaf vid AB Kristianstadsbyggen, ABK.” 

Bofast oktober 2003 om arkitekttävlingen Europan 7, nytt bostadsområde 

i Fäladen, Kristianstad. Tävlingen avgörs inom kort. 

”Det var svarta medelålders polotröjor och smala 

glasögon och mycket tal om gestaltning och att 

Skeppsbron är den finaste plats vi har i stan. Om så 

– varför har de nu så bekymrade inte väckt frågan för 

länge sen?” 

Susanna Popova i Svenska Dagbladet 21 oktober 2003. ABF-debatt 

om Cristina Stenbecks förslag till omgörning av Skeppsbron i 

Stockholm. 

Särskilda ord finns för hur stadens offentligheter 

skall återerövras, alternativt bekämpas. Ett av de mer 

innovativa är ”hackitechture”, en mix av ”hacker” och 

”architecture” och står i en direkt relation till ordet 

”geography”, definierad som kolonisation och ”mentala, 

begränsade territorier”. 

Peder Alton läser ordboken ”The Metapolis Dictionary of Advanced 

Architecture”, Actar, DN 19 okt 2003 

”Vi ser stora möjligheter att få ned produktionskostnaderna 

i bostadsbyggandet genom en mer kraftfull 

styrning av bostadens tekniska system. Dessutom 

måste enkelhet och förfining läggas till dagens ofta 

ganska grova tekniska installationer. Detta förutsätter 

dock en engagerad och kunnig byggherre som har 

höga krav på kvalitet.” 

Arkitekt SAR/MSA Kjell Forsked intervjuas av Marianne Silén i 

Byggindustrin nr 33, 2003. 

”Varför blir då ett ställe en håla? Ja, inte hänger det på 

storleken…Nej, istället handlar det om att ingen orkar 

bry sig om den offentliga, gemensamma miljön.” 

Louise Nyström i Stadsmiljörådets nyhetsblad urban, okt 2003. 

”I Sverige är det alltid byggbolagen som väljer arkitekten. 

Nog vore det väl värt att pröva vad som skulle 

hända om vi någon gång lät arkitekten välja byggbolag?” 

Claes Britton och Thomas Sandell i Svenska Dagbladet 29 oktober 

2003. 

”Ingen recenserar opera utifrån ett jazzperspektiv. Det 

är ungefärligen vad nymodernisterna Britton/Sandell 

gör när de avfärdar Alexander Wolodarskis nyklassicistiska 

skapelse i S:t Eriksområdet som icke-arkitektur. 

Klassiskt skolade arkitekter gör en annan 

bedömning”. 

Peter Elmlund, Urban City Research, debatterar i Svenska Dagbladet 

5 november 2003. 

Varför inte en arkitekt 

som bostadsminister? 

För en ärrad bostadsreporter är det 

en glad nyhet att Sveriges arkitekter 

beslutat att börja märkas. 

Jag vet att ni finns. Och behövs. 

Inte minst i debatten om den försvunna 

svenska bostadspolitiken. Vars tf 

minister Lars Erik Lövdén följdriktigt 

är Sveriges minst kända statsråd. 

Åtminstone hos den allmänhet som 

skulle ha mest nytta av en förnyad 

och, åtminstone något så när, 

visionär bostadspolitik. 

Tänk om bostäderna äntligen 

återfick ett alldeles eget departement 

med en verkligt drivande minister! 

En som får rimliga resurser och har 

ett genuint intresse för bostäder. 

Varför inte rentav en arkitekt? 

I dag sitter Lövdén och hans 

räknenissar – förmodligen därtill 

tvingade – mest och stryker bostadsutgifter 

med ena handen och räknar 

in boendets sköna skattemiljarder 

med den andra. När han inte håller 

anföranden på dessa eviga symposier 

och som enda nyhet inför besviket 

suckande konferensdeltagare och reportrarnas 

slokande pennor meddelar 

att ”byggsubventionerna minsann 

inte kommer att bli generösare än 

nu”. 

Den dystra sanningen är att bostadspolitiken 

sedan länge helt styrts 

av vinstsugna storbyggare och det 

som brukar kallas marknadskrafter. 

Båda dessa storheter verkar vara 

väldigt duktiga på att köra över arkitekter. 

Som varken verkar vilja vare 

sig styra eller bromsa. 

Jag har funderat mycket över arkitekternas 

roll, när jag genom åren 

– först som reporter och chefredaktör 

i Allt i Hemmet, sedermera som 

bostadsreporter under en herrans 

massa år på Aftonbladet – presenterat 

hundratals byggprojekt och gått 

husesyn på alla svenska bostadsmäs- 

sor. Från Bo85 i Upplands Väsby till 

Bo02 i Hammarby Sjöstad. 

Min gamle entusiastiskt sluggande 

läromästare från Expressen, 

Olle Bengtzon, och den synnerligen 

kompetenta arkitekturhistorikern 

Eva Eriksson tycker att arkitekter 

ska vara arga och ställa till bråk och 

rabalder. Som förr. 

Visst. Men framför allt anser jag 

att arkitekterna med denna sin nya 

utlovade känsla för marknadsföring 

kraftfullt ska presentera alternativ 

som övertygar, är ekonomiskt 

genomförbara och gynnar befolkningens 

rättmätiga krav på vettiga 

bostäder. 

Jag lovar: varje riktig bostadsjournalist 

skulle kasta sig över sådana 

nyheter. Om det bara finns substans 

och lust i idéerna. 

Det här med att ”nå ut” är nämligen 

inte alls så svårt som den lite 

blyga och konfliktskrajsna arkitektkåren 

tycks tro. 

Några frågor måste jag dock få 

ställa: 

• Var fanns arkitekterna när det 

bespottade miljonprogrammet, 

i dag på väg mot en välförtjänt 

renässans, tilläts övergå i ett 

miljonärsprogram med enbart 

lyxiga och ofta ofunktionella lyxbostadsrätter? 

Medan bristen på 

vanliga lägenheter bara katastrofökar 

landet runt. 

• Varför opponerar sig inte arkitekterna 

mot att kommun efter kommun 

hellre satsar på dyrbart kajkantsboende 

för ett fåtal besuttna 

än att rita enklare, men säkert 

bättre och billigare bostadshus 

för flertalet, i samma goda lägen? 

Som den ihärdige Sonny Modig 

och hans Byggkostnadsforum vid 

Boverket bevisat med ett otal 

exempel går detta att genomföra 


Arkitekter ska presentera alternativ som övertygar, är ekonomiskt genomförbara 

och gynnar befolkningens rättmätiga krav på vettiga bostäder, anser 

bostadsjournalisten Lennart Arnstad. Han efterlyser arkitekter med åsikter 

och minns sådana som betytt något. 

lika väl i Flen och Ängelholm som 

i Stockholm och Göteborg. Bara 

den statliga/kommunala politiska 

viljan finns, duktiga arkitekter 

får ansvar att haka på i god tid 

och byggarna ställs inför krav att 

de måste klara detta med givna 

förutsättningar. Och vederbörligt 

stöd. 

• Varför protesterar inte arkitekterna 

mot alla fuskbyggen, orsakade 

av stress, profithunger, usel 

byggledning och dåligt engagemang? 

Det är ju för fasen era hus 

som offras i fukt och mögel! 

• Varför blandar sig arkitekterna 

inte i de så avgörande infrastrukturella 

frågorna? De som håller 

på att strypa bland annat Stor- 

Stockholms tillväxt? Visst kan 

man, med goda kommunikationer, 

rita helt nya större bostadsområden 

i tätortsregionerna utan att 

upprepa det byggkrans-styrda 

byggandet från 1960- och 70-talen. 

• Var finns arkitekterna nu när 

det tredimensionella byggandet, 

med blandade upplåtelseformer 

i samma hus, ska börja? Skanska 

har lagt fram en byggarstyrd 

idésamling. Men hur tacklas alla 

problem – och hur blir det funktionellt 

och vackert? 

Tidningen Arkitekten lyfter fram 

omslagspojkarna Gert Wingårdh 

och Thomas Sandell. Visst har de 

välförtjänt blivit omskrivna med sina 

tändande tankar om att bland annat 

strössla spektakulära skyskrapor 

över landet. 

Jag har själv haft att göra med 

bägge och det är härligt kul som 

journalist att serveras spännande 

material, inte minst bildmässigt, 

som man kan dra på en sida eller 

två. Ofta med väl valda citat från de 

busiga grabbarna. 

Men frågan är om jag inte haft 

mest nytta och glädje av rätt lågmälda 

och inte fullt så karismatiska 

arkitekter. Som ekologihus-pionjären 

Bengt Warne, mannen som 

kan få bajs i ett multrum att verka 

paradisiskt. Eller den framlidne 

småhusarkitekten Kjell Lernestål, 

som yrkesskickligt gav Myresjöhus 

massor av användbara och nytänkta 

styckevillor, nu bebodda av tiotusentals 

svenskar – en arkitekturens 

Ingvar Kamprad. 

Eller Lars Wester, som omdanar 

Sveriges amfiteater Sergels torg. Vars 

hotande överdäckning stoppats, gudskelov. 

Eller Anders Bergkrantz med 

sina fina och billiga borätts-radhus 

för vanligt folk i Rinkeby. För att 

bara nämna några. 

Arkitekterna borde också haka 

på i heta plandebatter. Ta Skeppsbron, 

Gamla stans och Sveriges 

kanske viktigaste kulturkaj, som nu 

ska hipphäppas upp om miljardären 

Cristina Stenbeck och Stockholms 

finansborgarråd Annika Billström får 

som dom vill. Bäva månde Bellman! 

Jag gick på en ABF-debatt om 

detta skeppsbrott vid Skeppsbron 

och den ende som varnade på allvar, 

bland annat om att skymfa Paul Hedqvists 

lågmälda tullhus, var DN:s 

arkitekturskribent Peder Alton. Men 

ingen enda tog upp tanken att man 

faktiskt måste knyta ihop framtida 

Skeppsbron med Slussen, som ju har 

en pågående arkitekttävling för att 

få förslag till ombyggnad. Bevarad 

som nu? Eller med grön vattenpark 

och ”slussmuseum” som stadsbyggnadskontorets 

arkitekt Leif Blomqvist 

idéskissat fram, rätt skönt enligt min 

enkla uppfattning. 

Just arkitekttävlingar är annars 

typiska för hur arkitekter inte slår 

igenom i media. Förvånansvärt 

många goda förslag presenteras 

undermåligt, får stryk och försvinner 

– och den som vinner brukar inte 

heller hinna märkas alltför mycket 

innan gnälliga politiker och byggare 

kompromissat och ritat om. 

Detta medför att arkitekter, i 

allmänhetens ögon, liksom blir eviga 

förlorare; de tar sina kvaddade ritningar 

och smyger ut bakvägen. 

Det blir ju inte bättre av att själva 

ordet ”arkitektur”, låter så högtravande 

och också mest behandlas med 

fikonspråk på kultursidor, fjärran 

från lättbegriplig murvelsvenska. 

Arkitekter är – kanske just av 

ovan nämnda anledningar – ofta lite 

bittra och det är inte heller så bra. 

En rätt typisk bild har jag från 

en presskonferens med den danske 

arkitektprofessorn Jens Arnfred, 

Tegnestuen Vandkunsten, på H 99 i 

Helsingborg (trots lyx-stämpel en av 

de bästa svenska bostadsmässorna 

under sin fräsiga ledare, arkitekten 

Catherina Fored). 

Jens Arnfred skulle snacka om sitt 

vinnande förslag för Norra Hamnens 

gestaltning. 

Han rökte cigarill, tog en trött 

bärsa och undrade varför vi journalister 

åkt ända till Helsingborg bara 

för att titta på den här hamnen som 

ju inte blev riktigt som han ville från 

början. 

Han sammanfattade sedan det 

motsägelsefulla byggande han brukar 

få i uppdrag att verkställa: 

”Strunta i vad det kostar, bara det 

ser billigt ut!” 

Sug på den repliken ett slag, kära 

arkitekter. Säger man sånt når man 

ut... 

Lennart Arnstad 

Bostadsjournalist 


har belönats med 

Stora Boendepriset 

2003. Det är FöreningsSparbankens 

Bostadsstiftelse 

Ekkronan som delar 

ut priset. 


får priset för rollen 

som ledande konsumentupplysare 

inom bostadsmarknaden. 


DEBATT 



Tel 08-5055 7734 

Sluta gråta över spilld mjölk! 

Gnäll inte på Staffan Henriksson. Det har skett betydande förbättringar i arkitektutbildningen 

under hans egid, skriver Gösta Blücher i en kommentar till 

debatten om Arkitekturskolan i Stockholm. 

Eftersom jag varit medagerande i förändringarna 

på KTH-A vill jag tillföra debatten 

om utbildningen mina erfarenheter. Under 

större delen av läsåret 1998/99 var jag ”superprefekt” 

för de två dåvarande institutionerna. 

Jag ledde sedan under våren 2000 en 

kommitté tillsatt av fakultetsnämnden för 

att se över hela organisationen inom ALV 

på KTH. 

På mitt förslag som ”superprefekt” ombildades 

institutionerna på KTH-A till en 

enda: Institutionen för Arkitektur. Enheten 

för Bebyggelseanalys fördes över till 

Institutionen för Infrastruktur och samhällsplanering. 

Professurerna i kärnämnena 

Arkitektur, Stadsbyggnad, Husbyggnad och 

Formlära föreslogs bli tidsbegränsade och 

tillsatta på konstnärliga/praktiska meriter. 

Övriga professurer föreslogs i de flesta fall 

avvecklas. 

Det var då de kritiserade gästprofessurerna 

kom till vid tillsättning av professurerna 

i Arkitektur och Husbyggnad. Det 

fanns två skäl. Juristerna på KTH hävdade 

att högskoleförordningen inte tillät tidsbegränsade 

professurer. En gästprofessur 

kunde naturligen tidsbegränsas. Det var 

dessutom angeläget att snabbt få professorerna 

på plats. Tjänsterna hade varit 

vakanta besvärande länge. 

En kommitté tillsattes för att diskutera 

vilka som skulle kallas. I kommittén 

ingick bland andra Gunnel Adlercreutz 

från Finland, Birgit Cold från Norge, 

Armand Björkman och Bengt Hidemark. 

Kommittén diskuterade både svenska och 

utländska namn, men blev enig om att 

föreslå Staffan Henriksson till professuren 

i Arkitektur. Detta berodde, som jag uppfattade 

det, inte på att Staffan Henriksson 

redan fanns på skolan utan att han ansågs 

vara den lämpligaste. Kai Ödeen, då dekanus 

för ALV, och jag tillfrågade sedan 

Staffan Henriksson om han också ville ta 

på sig uppgiften som programansvarig för 

Arkitektprogrammet. 

Bakgrunden till att jag blev tillkallad var 

de dåvarande institutionernas katastrofala 

ekonomi. Högskoleledningen var mycket 

kritisk till arkitektinstitutionerna. Ekonomichefen 

sa en gång till mig: ”Säg inte 

arkitektur då kräks jag.” 

Jag vet inte vad Janne Carlsson som 

rektor egentligen tyckte. Han avgick strax 

efter det jag tillsatts. Jag sa till den tillträdande 

Anders Flodström: ”Om KTH var en 

kommersiell verksamhet och någon del var 

starkt efterfrågad av kunderna skulle jag 

vara mycket rädd om den.” Jag vet inte om 

en sådan bedömning låg bakom hans beslut 

i april 2000 att ge Arkitekturskolan en autonom 

ställning inom KTH. 

En bidragande orsak till den dåliga 

ekonomin var de höga hyreskostnaderna för 

A-huset. De var orimligt höga i förhållande 

till den standard som erbjöds. Konstruktionen 

var en säregen blandning av KTH-intern 

hyra och hyra till Akademiska hus. Jag 

försökte få till stånd en uppsägning av delar 

av huset, men möttes då av krav på att A 

skulle betala erforderliga ombyggnader för 

eventuella nya hyresgäster. Akademiska hus 

svar i Arkitektens oktobernummer är mot 

bakgrund av mina erfarenheter skrattretande. 

Jag var tvungen att gå över KTH-ledningen 

för att överhuvudtaget få till stånd 

en dialog. När jag lämnade mitt uppdrag är 

jag rädd att mycket i den interna kulturen 

gick tillbaka till det gamla. 

Det fanns också problem med inställningen 

på A-skolan. Jag upplevde att 

man menade: ”Vi har inte överskridit vår 

budget. Det är KTH som givit oss för små 

anslag.” En inställning som för mig, som 

tidigare myndighetschef, föreföll absurd. 

Jag är rädd för att det finns reminiscenser 

av detta i diskussionen om designprislappen. 

Den är otvivelaktigt befogad, men att 

på basis av missnöje driva verksamheten 

med underskott är lika oansvarigt, som när 

Stockholms läns landstings drivit verksamheten 

till katastrofens brant, även om 

landstingets missnöje med regelsystemet 

också är befogat. 

Situationen på skolan var, när jag tillträdde, 

kaotisk också på andra sätt. Oenigheten 

inom lärarkåren var skrämmande. 

Kursplaneringen låg ett år efter övriga KTH. 

Studenterna var oerhört missnöjda. Jag kom 

underfund med att de som bar upp undervisningen 

var övningsassistenterna. Unga, 

skickliga praktiserande arkitekter, som mot 

dålig betalning vidarebefordrade sina erfarenheter 

till studenterna. Det examinerades 

ju faktiskt även under dessa förhållanden 

duktiga arkitekter. Det kan förtjäna tillläggas 

att arkitektstudenterna var mognare 

(äldre) och mer begåvade (högre betyg) än 

studenterna på V och L. 

Den kommitté för hela ALV, som jag 

sedan ledde, blev brutalt överkörd av rektor 

Flodström när han samma dag, som vi 

lämnade vårt förslag till fakultetsnämnden, 

beslöt om inrättande av Arkitekturskolan. 

Vår utgångspunkt var KTH:s matrisorganisation, 

där de ansvariga för utbildningsprogrammen 

hämtade sina kurser från de 

olika institutionerna. Staffan Henriksson 

var med i kommittén. En stridsfråga där vi 

inte kunde enas belyser detta. 

Det hävdades från arkitekthåll att konstruktionskompetensen 

var för låg i Sverige. 

Så snart det handlade om någon mer komplicerad 

konstruktionsidé måste man kalla 

på expertis från utlandet. Min slutsats var 

att man skulle koncentrera och förstärka 

forsknings- och utbildningsresurser vid en 

Konstruktionsinstitution som också kunde 

användas i utbildningen av arkitekter, men 


Staffan Henriksson hävdade att det 

måste finnas en professor på området 

inom A-skolan. 

Ett annat exempel på hur jag 

menade att matrisorganisationen 

skulle användas gällde utbildningen 

i planering, där jag menade att 

institutionen för Infrastruktur och 

samhällsplanering borde utnyttjas. 

Det hade sedan lång tid upprört mig 

att en av Europas främsta forskningsmiljöer 

inom samhällsplanering inte 

utnyttjades i grundutbildningen. Den 

står så vitt jag förstår fortfarande 

utanför arkitektutbildningen. I stället 

introducerar nu KTH en civilingenjörsutbildning 

för stadsplanerare. 

Den av mig förordade inriktningen 

med en bredare kompetensbas 

för arkitektutbildningen slogs 

sönder genom bildandet av Arkitekturskolan. 

Det finns emellertid inte 

anledning gråta över spilld mjölk. 

Det är fel att nu gå tillbaka till ruta 

ett. 

Det har skett betydande förbättringar 

i arkitektutbildningen under 

Staffan Henrikssons egid. Utbildningen 

drivs av en tydlig vision och 

har höga ambitioner. Jag tycker jag 

urskiljer detta också i styrelseledamöternas 

– Fjeld, Malmström och 

Vretblad – inlägg i Arkitekten. 

Sluta gnäll på Staffan Henriksson! 

Han har visionen och ambitionen 

även om han saknar diplomatiska 

talanger. Utgångsläget var svårt. 

Han behöver nu mera stöd än kritik. 

Gösta Blücher 

Arkitekt SAR/MSA 

En partsinlaga 

väcker inte intresse 

En stylad envägskommunikation, kallar Leo Gullbring Sveriges 

Arkitekters DN-bilaga. Han hade hellre sett en bred, självkritisk 

och problematiserande arkitekturdebatt. 

Var problemet med arkitektbilagan som 

medföljde DN att det var för mycket estetik, 

var det inte att den genast gick rakt ner i 

pappersinsamlingen? På sida efter sida presenterade 

sig en rad arkitektföretag i glättiga 

ordalag. 

Visst kan jag hålla med Niklas Zetterberg 

(Arkitekten oktober 03) om att det var inställsamt 

och oinspirerat. Men det verkliga problemet 

är att tro att man kan väcka intresse 

för arkitektur genom ett annonsblad som inte 

är annat än en partsinlaga, en stylad envägskommunikation 

som förvandlar allmänheten 

till kunder vars enda uppgift är att svälja och 

ta emot. Resultatet blir det motsatta till vad 

Sveriges Arkitekter avser, man marginaliserar 

arkitektkåren, man reducerar sig själva till en 

konsultgrupp bland andra. 

Svar till Leo Gullbring 

Leo Gullbring, som inte är medlem i Sveriges 

Arkitekter, ger oss råd om hur vi bäst ska 

använda medlemmarnas pengar. Vi är förstås 

tacksamma för alla råd, även utifrån kommande 

sådana, men det finns förstås bakgrund 

och fakta som LG inte känner till eller 

kanske inte bryr sig om. 

För det första: 

Det finns ekonomiska begränsningar. 

Sveriges Arkitekter kan inte bekosta sådana 

miljonprojekt som LG skisserar. All 

vår verksamhet finansieras genom avgifter 

medlemmarna ställer till vårt förfogande för 

att vi ska ta tillvara deras intressen. Det gör 

att även varje marknadsföringsinsats måste 

prövas noggrant med hänsyn till gällande 

ekonomiska förutsättningar. I motsats till LG 

har vi ett ansvar för att nyttja medlemmarnas 

pengar på allra bästa sätt. 

För det andra: 

En annonsbilaga av det slag som Sveriges 

Istället för att ta ansvar för en bred debatt 

om den offentliga och privata miljö vi alla engageras 

av och där arkitekter har en avgörande 

roll, får vi nöja oss med attraktiva bilder av 

en helt igenom objektifierad arkitektur. 

Det är knappast något som kommer att 

bidra till att yrket återvinner det förtroende 

och det ansvar man förlorade med miljonprogrammet. 

Istället för ett annonsblad för 

pappersinsamlingen hade jag hellre sett ett 

initiativ till ett självkritiskt problematiserande 

av det modernistiska arv svenska arkitekter 

tyngs under. En bred arkitekturdebatt är den 

enda möjliga vägen tillbaka till vår egen 

tid, bort från de ängsliga historiska tillbakablickar 

som inte ger oss annat än pastischlik 

tjugotalsarkitektur och modernistiska lådor. 

Leo Gullbring 

Frilansande arkitekturskribent 

Arkitekter utgivit produceras enligt givna förutsättningar, 

där 50 procent av utrymmet ska 

vara annonsmaterial. Resten är redaktionellt 

material som utgivaren förfogar över. Det 

går alltså inte att göra en helt fri redaktionell 

produkt. Hänsyn måste alltid tas till annonser 

som i grunden stöder budskapet i bilagan. 

Att göra något annat är ett drömprojekt (i 

dubbel bemärkelse) och förutsätter en kassa 

som Sveriges Arkitekter inte har. 

För det tredje: 

Vi skäms inte för att det handlar om 

marknadsföring av arkitekters kompetens 

och tjänster. Sådant kanske LG tycker är fult, 

men det gör inte vi eftersom vi lever nära 

marknaden och dess förutsättningar. 

Till slut: 

Det är ok att LG slängt annonsbilagan. 

Han tillhör inte målgruppen. Staffan Carenholm 

Förbundsdirektör 


DEBATT 



Tel 08-5055 7734 

Nej tack till 

kändisjournalistik 

Intervjun med ”kändisarna” Gert 

Wingårdh och Thomas Sandell i förra 

Arkitekten var utmanande, tycker Per 

Reinholtz. En grabbig framställning 

som gör läsarna trötta, anser han. 

En solig och kall höstmorgon kommer Arkitekten i 

brevlådan. 

Som vanligt känner jag ”Oj , jag har ju knappt hunnit 

läsa den förra färdigt än”! Men idag har jag en stund 

över. Kommentar: 

Tema om media och mediahantering är ju ett bra tema, 

helt OK, med fl era bra inslag. Jag läser med intresse. 

Däremot känns det inte som att ”kändisskap” är det 

som är viktigt i fråga om mediahantering för oss medlemmar. 

Exponeringen av kändisar på grund av att de är 

kändisar, om än arkitekter, känns alltså mindre bra. 

Dessutom undrar jag om jag är den ende som ser något 

väldigt ”grabbigt” i artikelns form och framställning ? 

Inte minst i valet av foto med fötterna på bordet på omslaget? 

Humor kanske? Men vad säger kollegor kvinnor 

om bilden av en framgångsrik arkitekt i Sveriges Arkitekters 

publikation? 

Både Gert (Wingårdh) och Thomas (Sandell) är 

schyssta killar och utmärkta arkitekter med en bra inställning 

sådan man möter den. MEN deras kändisskap är 

knappast den viktigaste frågan för fl ertalet medlemmar. 

Därför utmanar sättet att presentera intervjun medlemmar 

som gärna ser en bred belysning av arkitektrollerna. 

Hur skulle man kunnat ha gjort då? Ja, ett sätt hade 

kanske kunnat vara att ha med några ytterligare kända 

arkitekter, Jonas Bohlin är ju minst lika välbekant och har 

utsatts för samma mediaintresse. Sedan fi nns det säkert 

andra. Varför inte någon yngre på väg in i ett bredare 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

kändisskap som till exempel Anna von Schewen. Det hade 

kunnat bli en givande diskussion att återge. 

Det bör ju handla om att engagera alla medlemmar! 

Denna form av artikel gör nog de fl esta kollegor lite 

”trötta”…tyvärr. Externa läsare höjer måhända också en 

aning på ögonbrynen. 

Jag efterlyser till exempel tips och diskussioner om 

”konkret mediahantering”. Sådant material fi nns på 

förbundet och på redaktionen i form av en handbok om 

jag inte minns fel. För övrigt har ju kollegan Torsten Hild 

tagit fram ett kompendium om just mediahantering. Den 

sortens material hade kunnat ges plats på bekostnad av 

någon sida av artikeln. 

Jag tror att det som i en del sammanhang uppfattas 

som ”husarkitektperspektiv” är mindre gångbart inom 

medlemskåren som helhet då det gäller övergripande 

frågor. Kanske har vi här en av de viktiga frågorna för 

förbundets arbete dessa första år. 

En stor majoritet av medlemskåren är ”SAR”-arkitekter 

och frågan är inte lätt att hantera och därför värd stor 

uppmärksamhet och eftertanke. Alla ska naturligtvis få 

sitt och alla vill ta del av varandras frågeställningar. Men 

med denna form av kändisvinkling tror jag man missar 

målet. 

Artikeln lyckas inte ge det bredare perspektivet och 

riskerar därför att missuppfattas. Vår medlemstidning 

ska inte bedriva kändisjournalistik. 

Per Reinholtz 

Arkitekt SIR/MSA 


Studenterna har rätt att tänka fritt 

Det behövs en kopernikansk kullerbytta i Lund, tycker LTH-A-studenten Max Lönnqvist, som 

reagerat på Thomas Hellquists inlägg i Arkitekten 10.2003. 

Givetvis är ”de experimenterande de intressantaste”, 

i alla fall gäller det på Bartlett där 

Peter Cook själv är gammal i gården och 

under lång tid har utvecklat den experimentella 

pedagogiken framgångsrikt. I Lund 

ligger man inte på den nivån, man har inte, 

förutom eldsjälen Abelardo Gonzales, insett 

att världen utanför skolan förändras och att 

även lärarkårens inställning till utbildningen 

borde förändras. Idag nöjer man sig med 

att skola eleverna till mediokra arkitekter 

enligt gamla schabloner. 

Givetvis blir studenterna förvirrade när 

man nu försöker kopiera den experimentella 

modellen från bland annat Bartlett och bara 

rakt av applicera den ovanpå en gammal och 

djupt rotad arkitekturpedagogik. Allt det 

Abelardo Gonzalez vill med sin ”experiment 

and excellence”-vision ställs i bjärt kontrast 

till den traditionella undervisningen och 

dess historia. Det finns nämligen en tradition 

att se arkitekturpedagogik som förmedling 

av kunskap från läraren som kan till 

eleven som inte kan eller vet. 

På Galileis och Kopernicus tid var man 

tvungen att vända på hela sin världsbild och 

kasta om solens och jordens platser. Då det 

gäller arkitekturpedagogik och kunskap 

behövs det en likadan ”kopernikansk kullerbytta” 

i Lund. 

När jag 1998 började i Lund insöp jag 

allt vad lärarna sa, eftersom gammal och 

äldst vet bäst. Efter två års predikan om att 

formen följer funktionen så fick jag chansen 

att studera utomlands och kan nu jämföra 

Lund med andra, utländska universitet. 

Hade jag fortsatt att studera i Lund hade 

jag också varit förvirrad och inte förstått all 

den kritik som ständigt kastas över skolan. 

Det handlar alltså om okunskap om det 

bättre, men om den kunskapen plötsligt 

skulle infinna sig i varje elevs medvetande, 

ja då, då skulle det bli revolution. Men den 

kritik som nu finns bland eleverna är oftast 

missriktad och träffar inte mål som kan leda 

till en bättre utbildning av internationell 

standard, utan handlar oftast om fräschare 

lokaler och bättre skrivare och så vidare, 

VÅGADE FASADER 

Med Opticolor - en vågformad 

fasadskiva av fibercement kan 

man skapa dekorativa och 

funktionella fasader. 

Skivorna och systemet 11 är lika 

användbara på alla typer av 

byggnader; höga som låga, stora 

som små, bostäder som kontor, 

enkla som spektakulära... 

Målad eller naken cementgrå. 

Se referensobjekt, hämta hjälpmedel, AutoCADritningar och miljövarudeklarationer 

hos Sveriges ledande leverantör av cementbundna byggskivor. 

alltså petitesser i detta sammanhang. 

Så vad rent konkret kan man göra för att 

det ska blåsa friska vindar i Lund? 

Det centrala borde vara den ömsesidiga 

relationen mellan subjekten: eleven-läraren 

och världen. Problemet idag är det pedagogiska 

programmet, som erbjuder alla samma 

sak. Det är givetvis lättare och billigare 

att administrera en flock objekt, men vi är 

subjekt med olika behov och värderingar. 

Eleverna får finna sig i att betraktas som 

lika stora påsar som alla ska fyllas med 

samma kunskap. Eftersom undervisning 

och förståelse sällan hänger ihop borde man 

utmana eleverna att lära sig själva och varandra. 

Väcka deras potentiella möjligheter, 

kraft och intuition i problemlösande projekt 

initierade av lärare, elever och omvärlden . 

Eleverna ska förbehålla sig rätten att ta till 

sig olika tankar från olika lärare/teoretiker 

och även från andra skolor. 

Max Lönnqvist 

Studentmedlem LTH-A 

N Ä R F A C K M Ä N B Y G G E R 

Tepro Byggmaterial AB 

Tel 08-506 608 00 

Fax 08-506 608 90 

www.tepro.se 


SVERIGES 

ARKITEKTER 

INFORMERAR 

Lokalföreningarna 

Stockholm 

24 nov. MACHIYA - myter och möten 

i japansk arkitektur. Café Aguéli, 

Blecktornsgränd 9. Måndag 19.00 

26 nov. HÖSTMÖTE. Onsdag kl 

18.00. Wirwachs Malmgård Ansgarieg 

5. 

27 nov. VISNING. Einar Hylanders 

bostad, den vita lägenheten. Narvavägen 

29. Torsdag kl 18.00 Även 

onsdag 12 nov. 

2 dec. Arkitekttävlingen om kyrka i 

Fruängen. Tisdag kl 18.00. ABF, Sveavägen 

41, Katasalen. Fritt inträde. 

3 dec. LARS MARCUS om SPATIAL 

ANALYS. Onsdag kl 18.00. ABF, 

Sveavägen 41, Sandlersalen. Fritt 

inträde. 

9 dec. Om Jan Gezelius. Tisdag kl 

18.00. Konstakademiens hörsal, 

Fredsgatan 12. 

9 dec. VISNING. HOTELL RIVAL, 

Mariatorget 3. Föranmälan. 

16 dec. HOUSE OF CULTURE. Tisdag 

kl. 18.00. KTH Arkitekturskolan, 

sal A2. 

Blekinge-Kalmar 

27 nov. Om byggsektorns skärpning 

– en konferensdag om förnyelseidéer 

och presentation av en ny stadsdel 

i Kalmar. Arrangör Svensk Teknik 

och Design. Vodafonehuset plan 

4, Varvsholmen i Kalmar kl. 8.30 

- 17.00 

Östergötland 

25 nov. Den hållbara staden. Ulf 

Ranhagen från Sweco FFNS. 

Linköping, stadsbibliotekets hörsal 

17.30–20. Ingen föranmälan. 

Mellersta Norrland 

Lokalföreningen i Mellersta 

Norrland har valt ny ordförande: 

Bengt Schibbye, landskapsarkitekt 

LAR/MSA. 

Jönköping-Kronoberg 

27 nov. Stadsbyggnadskontoret 

inbjuder till presentation och samtal 

kring några aktuella projekt och 

planer. Sessionssalen, Juneporten 

kl 18.00. 

Dec. Föreläsning av arkitekturfotografen 

Åke E:son Lindman, en av 

våra flitigast publicerade miljöåtergivare. 

Rubriken lyder “Arkitektens 

öga”. Tid och plats meddelas via 

hemsidan, e-post och media. 

Gävle-Dala 

”Den 9 oktober hade vi en mycket 

lyckad arkitekturdag i Falun i 

föreningens regi. Maestro Mikael 

Darming från Kbh visade pedagogiska 

bilder av allt man kan misslyckas 

med när det gäller arkitektur, 

stadsbyggnadskonst och platsgestaltning 

i den danska huvudstaden. 

Den totala motsatsen till skolföreläsningarna 

då man bara fick se 

föredömliga och lyckade exempel. 

Den efterföljande debatten varade i 

nästan två timmar! Utomordentligt 

lärorikt. 

Efterföljande seminarieövningar 

var roliga där grupperna på mycket 

kort tid fick analysera olika platser 

i Falun och lämna konkreta förslag 

till ändrad markanvändning – och 

utsätta sig för kollegornas kritik.” 

Gunnar Lidfeldt, 

Ur ordförandens brev nr 5 

Dags att söka 

MEM-stipendiet 

”Teckningsbegåvad arkitekt i början 

av sin bana eller arkitektstuderande 

vid svensk teknisk högskola” bör nu 

skynda sig att söka MEMs resestipendium 

för 2004. Stripendiesumman 

är 10.000 kronor. Ansökan med 

arbetsprover ska vara inne senast 

1 december. Den sänds till Sveriges 

Arkitekters kansli. 

För studenter börjar det också 

bli dags att förbereda ansökan till 

Hawermans stipendiefond. 

Se www.arkitekt.se/stipendier 

Arkitekturdagen 

Vid Arkitekturdagen den 24 

november delar Sveriges Arkitekter 

ut årets arkitekturpriser: Kasper 

Salinpriset, Guldstolen (i år Bästa 

produkt och Bra klassiker), Bostadspriset, 

Kritikerpriset, Sienapriset och 

Sven A Hermelins pris. Dessutom 

delas årets Erskinestipendium och 

Rolf Åsardstipendium ut. 

De nominerade till Kasper Salinpriset 

presenteras på annan plats i 

detta nummer av Arkitekten samt 

på www.arkitekt.se. 

I övrigt ägnas Arkitekturdagen 

åt temat Bostad. Mer information 

på www.arkitekt.se 

Miljögruppen 

besökte Bornsjön 

Sveriges Arkitekters miljögrupp 

besökte i augusti Stockholm Vattens 

Bornsjöanläggningar. Vi var nyfikna 

på de ekologiska satsningar som 

gjorts där. Sedan några år tillbaka 

provas och utvecklas 15 olika 

tekniska lösningar för små, lokala 

reningsanläggningar för avlopp. Det 

sker i samarbete med tillverkarna. 

Det visar sig att dessa nu är fullt 

möjliga att använda för småhus och 

fritidshus – enskilda eller i grupp. 

Läs rapporten från studiebesöket 

på www.arkitekt.se/miljo 

Växer så det knakar 

Just nu växer Sveriges Arkitekters 

servicebolag för medlemmar som är 

företagare, ArkitektService, så det 

knakar. Under en dryg månad har 

70 arkitektföretag tillkommit som 

medlemmar i ArkitektService. 

Med dagens tillväxttakt kommer 

lite av en drömgräns att passeras 

till årsskiftet genom att 1000 

arkitektföretag då kommer att vara 

anslutna till ArkitektService. 

En stark representativitet ger le- 

gitimitet och genomslag för Sveriges 

Arkitekters budskap på marknaden. 

Förbundet kan med större tyngd 

agera i upphandlings- och allmänna 

branschfrågor. 

Aldrig tidigare har arkitektbranschen, 

mätt i antalet företag, varit 

så väl organisatoriskt samlad som 

idag. Traditionellt har Arkitekt- 

Service samlat branschens minsta 

företag, men sedan några år tillbaka 

är inströmningen markant när det 

gäller medelstora arkitektföretag. 

En stor andel av branschens företag 

i mellanstorlek är nu anslutna till 

ArkitektService. 

För stunden ger Sveriges 

Arkitekters nya ArkitektFörsäkring 

god draghjälp. För att kunna teckna 

försäkringen ska man vara ansluten 

till ArkitektService och som det nu 

ser ut kommer ytterligare ett 100tal 

arkitektföretag, utöver de 700 

som redan har den, att komma in 

i försäkringen. Läs mer på hemsidan, 

www.arkitekt.se, om den nya 

försäkringen. 

Fyll i lönestatistiken 

på webben! 

För första gången kommer 

Sveriges Arkitekters medlemmar 

i år att kunna fylla i sin 

lönestatistik på webben. Men 

det gäller bara de medlemmar 

som organisationen har e-postadress 

till. 

Det går till så att ett epostmeddelande 

skickas ut, med 

en länk till formuläret. I länken 

finns medlemmens individuella 

lösenord inbakat, så varje medlem 

kommer direkt till sina egna 

uppgifter. 

Den som inte har e-postadress 

kommer som vanligt att få 

en blankett hem i brevlådan. 

Sveriges Arkitekters 

lönestatistik brukar ha hög 

svarsfrekvens. Förhoppningen 

är att möjligheten att svara på 

webben ska öka svarfrekvensen 

ytterligare, och därmed ge en 

ännu tillförlitligare statistik. 


Svagare 

löneutveckling 

Att marknaden är darrig påverkar 

förstås också de privatanställda 

arkitekternas löneutveckling. De 

rapporter som Sveriges Arkitekter 

nu sammanställt visar att den 

genomsnittliga lönehöjningen för privatanställda 

arkitekter blir ca 3,75 

procent från och med den 1 april i år. 

Det är ganska långt från resultaten 

under de senaste åren, men en inte 

oväntad spegling av den kärvare 

marknaden där konkurrensen hårdnat 

betydligt och prispressen bitvis 

tar sig absurda uttryck. 

Rådgivare 

efterlyses! 

Sveriges Arkitekters arkitektrådgivning 

finns på flera platser i landet. 

Ofta är det också arkitektrådgivning 

på mässor och liknande. Eftersom 

detta ligger utanför rådgivningsgruppernas 

ordinarie arbete, efterlyser 

förbundet nu personer som 

kan tänka sig att delta i rådgivning 

på dessa evenemang. Anmäl ditt 

intresse till louise.vaerlien@arkitek 

t.se. Du blir kontaktad vid aktuella 

tillfällen. Du förbinder dig inte att 

rådge vid ett specifikt tillfälle. 

På mässan får besökaren 

ungefär 15 minuters rådgivning. Det 

är en viktig och uppskattad första 

kontakt med arkitekter av olika 

professioner. Besökaren ska få en 

uppfattning av vad ett arkitektråd 

kan ha för betydelse och inse att det 

är värdefullt. 

All rådgivning sker på ideell 

basis. 

Autogiro 

Från och med nästa år finns möjligheten 

att betala medlemsavgiften 

till Sveriges Arkitekter via autogiro. 

Gå till www.arkitekt.se/autogiro och 

fyll i formuläret. 

Tipsa redaktionen! 

Från och med detta nummer har 

Arkitekten sidor med information 

från Sveriges Arkitekter. Men 

organisationen är stor och redaktionen 

behöver din hjälp för att kunna 

hålla koll på allt. Skicka dina tips till 

arkitekten@arkitekt.se 

Från idé till verklighet 

– debattkvällar i Linköping 

För att vidga vyerna, inspirera och 

skapa debatt genomför Sveriges 

Arkitekter i Linköping en ambitiös 

föreläsningsserie under hösten. 

Ulrika Lundquist, styrelseledamot 

i lokalföreningen i Östergötland, 

berättar. 

– Efter ett års funderande, 

våndor under semestern och en 

månads planering – samt ett bidrag 

på 20 000 kronor från Sveriges 

Arkitekter – gjorde vi ett program 

som vi är stolta över och nöjda med. 

Med hjälp av sex lokala kontor 

i Linköping arrangerar Linköpingsarkitekterna, 

förutom Ulrika Lundquist 

landskapsarkitekterna Ulrica 

Kristiansson och Linda Danielsson, 

sju kvällar på temat ”från idé till 

verklighet”. 

Linda Mattson, som ritat 

Whites nya kontor i Stockholm 

inledde serien, Staffan Carenholm 

från Sveriges Arkitekter diskuterade 

arkitektens roll i byggprocessen, 

Jens Arnfred inspirerade 

kollegerna genom att tala om 

sitt samarbete med HSB och 

planeringen av Bäckaslövsgärdet 

i Växjö var ämnet en annan kväll. 

Landskapsarkitekten Monika Gora 

Arkitektur i skolan – en högaktuell fråga 

Det händer en hel del på skolfronten. Arbetsgruppen 

för arkitektur och samhällsplanering i skolan, ”skolgruppen” 

har en diger lista med projekt på gång. 

Skolgruppsmedlemmen Gunilla Linde-Bjur på 

Chalmers har inlett ett samarbete med Lärarhögskolan 

på Göteborgs Universitet. Projektet är en förstudie till 

ett forskningsprojekt kring barns och ungas möte med 

arkitektur. Den genomförs som en seminarieserie med 

olika föreläsare och seminariediskussion. Projektet har 

fått finansiering från Rådet för högre utbildning. 

En 5-poängskurs ”Arkitektur & pedagogik” är på 

gång på Chalmers för lärarkandidater och arkitektstudenter. 

Skolgruppen planerar ett seminarium kring ”Arkitektur 

i skolan” till hösten 2004, tillsammans med 

Färg, Form och Estetikgruppen, FFE. I FFE ingår LO, 

ABF, HSB, Riksbyggen, Byggnadsarbetareförbundet, 

Målareförbundet, Fastighetsanställdas förbund och 

Arbetets museum. Det kan bli fler organisationer som 

går in i detta projekt. 

Skolgruppen är även involverad i ett spännande samarbete 

mellan Lärarhögskolan i Stockholm, Lärarhögskolan 

i Linköping, Stockholms Universitet Kulturgeografi 

Höstens första föreläsning i Linköping: Linda Mattson från White 

berättar om projektet Katsan. Foto Tobias Jern. 

beskrev gestaltningsprocesser 

och civilingenjören Lars Jonsson 

talade om sitt förtroendeskapande 

arbete. 

25 november genomför föreningen 

det sista arrangemanget 

och då berättar Ulf Ranhagen 

från Sweco FFNS om den hållbara 

staden. 

Föreläsningarna vänder sig till 

alla aktörer i byggprocessen och 

lokalföreningen har inbjudit sammanlagt 

300 beställare, politiker 

och andra i branschen. 

– Men det är mest arkitekter 

som deltagit, konstaterar Ulrika 

Lundquist. Målet var en uppslutning 

på ca 30 deltagare, det vill 

säga 20 procent av medlemmarna 

i Östergötland och det har vi 

uppnått. Vi har haft mellan 30 och 

50 deltagare. 

Föreläsningarna har satt fart 

på debatten bland medlemmarna, 

tycker Ulrica Lundquist. Hon hoppas 

på en fortsättning. 

– Till våren vill vi arrangera ett 

halvdagsseminarium. Ett förslag 

är att vi ska tala om Linköpings 

stadsutveckling. Men det tar lite 

tid att fundera igenom såna här 

arrangemang. 

samt Movium på SLU. Samarbetet går ut på att vi ska 

arrangera först en forskarkonferens våren 2004 på 

temat ”Närmiljön som läranderesurs” och på detta sätt 

etablera ”state of the art” när det gäller våra frågor. 

Därefter kommer vi att samla ihop kunskapen i en publikation 

och längre fram arrangera en allmän konferens 

för forskare och praktiker – lärare, arkitekter och andra 

bygg- och närmiljöintresserade. Detta projekt har fått 

finansiering från Vetenskapsrådet. 

Skolgruppsmedlemmen Mie Svennberg har fått 

tjänsten som arkitekturkonsulent i Göteborg. Det är 

Sveriges första arkitekturkonsulent. Hon arbetar med 

barn och arkitektur i skolan på heltid. 

Vi har fått kontakt med två finska arkitekter som 

inom kort kommer ut med en lärobok i arkitektur för 

skolorna på svenska. ”Rum en bok om arkitektur och 

samhällsplanering”, Vera Schulman och Sofie Hägerström 

heter de. Vi återkommer med mera information 

när boken ges ut till våren. 

Skolgruppen har uppdaterat hemsidan med länkar 

och annat. Titta gärna på den! 

www.arkitekt.se/skolgruppen 

Suzanne de Laval 

ARKITEKTEN oktober 2003 61

LEDARE 

Sveriges Arkitekter är 

intresseorganisation för Sveriges 

arkitekter, inredningsarkitekter, 

landskapsarkitekter och fysiska 

planerare med över 9.000 medlemmar. 

Sveriges Arkitekter 

Wirwachs Malmgård 

Ansgariegatan 5 

Box 9225,SE-102 73 

Stockholm,Sweden 

Te l +46(0)8 5055 7700 

Fax +46(0)8 5055 7705 

kansli@arkitekt.se 

www.arkitekt.se 

Ordförande: 

Johan Nyrén 

johan.nyren@nyrens.se 

vice ordförande 

Tiina Sarap, 

tiina.sarap@lpal.slu.se 

Förbundsdirektör: 

Staffan Carenholm, 

staffan.carenholm@arkitekt.se 

Arkitektutbildningen 

Debatten om arkitektutbildningen fortsätter i 

detta nummer av Arkitekten med ett inlägg från 

Gösta Blücher om Arkitekturskolan i Stockholm. 

Det är utmärkt att debatten är livaktig. Arkitektens 

spalter ska stå öppna för debatt i alla frågor 

som rör vår utbildning och profession. Det nya 

inlägget ger dessutom ytterligare en nyttig och 

intressant bakgrund till den situation vi idag har 

vid Arkitekturskolan i Stockholm. 

Att diskutera utbildningen skapar alltid större 

känslosvall än vad man räknat med. Så även 

denna gång. Någon känner sig alltid utpekad 

Marknaden 

Arkitektmarknaden är sällan balanserad. Antingen 

råder överefterfrågan eller också är marknaden 

baissad. Jämviktsläge får vi sällan uppleva mer än 

kortvarigt. Just nu genomlider arkitektbranschen 

en av dessa svackor, som regelbundet tycks återkomma 

varje årtionde. 

Det är nu tio år sedan det stora rikshaveriet, då 

bostadsbyggandet störtdök ner till 1890 års nivå 

och luften gick ur hela byggsektorn. Då gick 20 

procent av arkitekterna arbetslösa och varannan 

privatanställd arkitekt hade någon gång under 

1993 en arbetslöshetsperiod. 

Då var det ett system- eller snarare paradigmskifte 

inom bygg- och bostadssektorn. Det är det 

inte nu. Det vi nu upplever är en långt utdragen 

lågkonjunktur där det kommersiella byggandet 

gått i stå samtidigt som bostadsbyggandet inte 

lyfter till de nivåer som de flesta anser behövliga. 

Signalerna om en något bättre allmänkonjunktur 

blir förvisso fler och fler, men det tar sannolikt 

en viss tid innan framtidsoptimismen åter slår 

rot inom byggsektorn och vi åter får se tyngre investeringsbeslut 

fattas. Just nu upplever arkitektföretagen 

att många tidiga förfrågningar är ute. 

Det utreds och analyseras, men faktiska beslut 

om igångsättning av nya byggprojekt är inte lika 

frekventa. Det handlar förstås mycket om förväntningar 

och att följa vad andra gör. Ligger andra 

investerare platt intar man gärna själv samma läge. 

Dras något igång följer andra gärna med. Det kan 

alltså, relativt överraskande, börja hända saker i 

en positiv riktning på marknaden. 

och angripen och intar försvarsposition. Det kan 

därför vara på sin plats att repetera vad Sveriges 

Arkitekter sagt i frågan. Det är två saker, som inte 

rör person, utan rena sakförhållanden: 

• Arkitektutbildningen måste, som all annan 

högre utbildning i samhället, kunna utvärderas. 

När Högskoleverkets sakkunnige granskare 

hävdar att arkitektutbildningen i Stockholm 

inte låter sig utvärderas är detta därför mycket 

allvarligt. Skolans, och högskolans ledning, 

måste då se till att utbildningen med avseende 

Intressant är de stora internationella fastighetsinvesterarnas 

intåg på den svenska fastighetsmarknaden. 

Svenska kommersiella fastigheter anses 

överlag inte bara köpvärda utan investerare tycks 

anse att hyresmarknaden bottnat och att fastigheter 

i svenska expansionsområden nu, i motsats till 

vad som gäller i många andra europeiska storstäder, 

står inför en påtaglig uppgång. Köpläge med 

andra ord. 

Inom arkitektbranschen pressar dock företagen 

varandra i en allt snabbare driven nedåtgående 

prisspiral. Särskilt i offentliga upphandlingar får 

vi dagligen bevis på att arkitekttjänster handlas 

upp till absurt låga priser. Det handlar inte ens 

längre om självkostnadstäckning, utan det är uppenbart 

att företag i dag offererar priser som med 

hundraprocentig säkerhet ger förluster. Sådant 

kan ju gå någon enstaka gång, men när marknaden 

översvämmas av dumpade priser hotas hela 

branschen och dess kompetens. 

När marknaden är i obalans skapas utrymme 

för skärpt priskonkurrens – det är närmast en naturlag. 

Men det måste finnas anständighetsgränser 

som rimligen inte får passeras. Frågorna kring 

detta kommer vi fortsättningsvis att, distinkt och 

öppet, ta upp till diskussion. För dagen har vi börjat 

koppla grepp på den närmast eviga frågan om 

de parallella uppdragen. Även till den frågan lär vi 

återkomma, likaså distinkt och tydligt. 

Staffan Carenholm 

på mål, innehåll och struktur beskrivs på ett 

sådant sätt att utvärdering möjliggörs. Detta 

förväntar sig Sveriges Arkitekter. 

• Det är orimligt att den tillfälliga organisationen 

av Stockholmsskolans ledning, som motiverats 

av förnyelsebehovet, kvarstår efter drygt tre 

års arbete med omstöpningen av utbildningen. 

Någon gång måste interimsperioden anses vara 

avslutad och ledningen för skolan därmed göras 

bredare. En mer normal ledningsstruktur bör 

därför nu återskapas. 


62 ARKITEKTEN oktober 2003

Fy skäms, Kalmar 

I Kalmar genomför fastighetskontoret just nu en upphandling 

av arkitekttjänster för tillbyggnad av en förskola. I förfrågningsunderlaget 

kräver kommunen att anbudslämnarna ska 

göra en ”volymstudie av tillbyggnaden i skiss eller modellform”. 

Detta gratisarbete ska därefter, har kommunen tänkt sig, 

viktas till 25 procent vid prövning av anbuden. 

Tilltaget är mer än lovligt fräckt och sju arkitektkontor i 

Kalmar har också samfällt reagerat och krävt att kommunen 

ska plocka bort kravet på att anbudet ska innehålla gratisarbete. 

Även Sveriges Arkitekter har tillskrivit kommunen och 

krävt att upphandlingen ska göras om. 

När kommunen upphandlar andra tjänster och varor 

förutsätts knappast att dessa ska tillhandahållas gratis för att 

se hur de fungerar. Man kommer knappast på tanken att en 

privat vårdentreprenör gratis ska vårda gamlingarna på ett 

äldreboende under en period för att se om det utfaller väl. Man 

kräver knappast heller att en bussentreprenör gratis ska köra 

stans bussar under en period för att se om man klarar att hålla 

tidtabellen. När det gäller arkitektarbete tycks det dock vara 

legitimt att infordra gratisarbete. 

I den handledning för upphandling av arkitekt- och teknikkonsulttjänster 

vi gjort tillsammans med Byggandets KontraktsKommitté 

(där bland andra Kommunförbundet ingår) 

har vi klart sagt ifrån att skisser och liknande arbetsmaterial 

inte ska infordras i anbud. Upphandlarna ska ha tillräcklig 

kompetens för att, utifrån ett normalt anbud med till exempel 

referenser, kunna bedöma anbudslämnarnas lämplighet för 

uppgiften. 

Vi kommer alltså att försöka se till att både denna och 

andra upphandlingar som förutsätter gratisarbete, får göras 

om. Dessutom får man förutsätta att inte några till Sveriges 

Arkitekter anslutna arkitekter medverkar i Kalmarupphandlingen 

till de villkor som nu gäller. 

Som jag ser det strider nämligen sådant deltagande mot 

Sveriges Arkitekters etiska program, punkt 5, där det sägs att 

”Arkitekten ska vid åtagande av uppdrag verka för att erhålla 

en ersättning som är relevant med avseende på åtagandets art 

och omfattning samt värdet av utfört arbete”. 

Medvetet gratisarbetande är knappast förenligt med andemeningen 

i dessa regler. Den som utan reservationer deltar bör 

alltså anmälas till den Etiska nämnden. 


Möte på mässa 

STUDENT- 

SPALTEN 

Det är åter dags för SACO:s årliga utbildningsmässa den 20-22 

november på Älvsjömässan och den 26-27 november på Malmö- 

mässan. 

Utbildningar är ett känsligt ämne i arkitektkåren. Det 

märkte jag inte minst när vi nyligen skulle ta fram en liten 

informationsfolder att dela ut till gymnasisterna som besöker 

mässan. Ett utkast skickades till utbildningar och akademier 

och visst fi ck jag många både bra och viktiga synpunkter. Tack 

för all den hjälpen och det stora engagemanget. 

Det som gjorde mig lite fundersam var alla krav och syn- 

punkter som gick ut på att positionera den egna utbildningen 

– gentemot de övriga arkitekturutbildningarna. Det blev viktiga- 

re att skilja ut sin arkitektprofession än att framhålla vad som 

gör våra utbildningar unika i jämförelse med andra akademiska 

utbildningar. 

Visst fi nns det gymnasister som är ganska säkra på att de 

vill bli till exempel inredningsarkitekt, för att ta det vanligaste 

exemplet. En del av dem har en mycket klar bild av den utbild- 

ning de vill in på. Andra har en mer diffus dröm, en bild av 

heminredning. Ungefär som i TV-programmen och magasinen. 

Vad dessa elever behöver är en kort information som sätter 

inredningsarkitektutbildningen i ett mera realistiskt samman- 

hang. Det är där vår folder kommer in. 

En typisk dag på mässan kan det gå åt tvåtusen foldrar. Alla 

mottagare kommer förstås inte att välja en arkitektutbildning, 

men de är i bästa fall beredda att lägga tio minuter på att 

informera sig. För den som söker mer information fi nns länkar 

till hemsidor hos utbildningar och organisationer. Det fi nns 

en handbok där information om alla högskoleutbildningar är 

samlade och det fi nns utförliga foldrar från respektive högskola. 

Ingen större brist på information alltså. 

Vad är då viktigast med ett mässdeltagande? Av de tre 

huvuddelarna, monter, folder och bemanning är det ingen tve- 

kan om att människorna och det direkta mötet är det avgjort 

viktigaste. Den kontakt som sker mellan oss som bemannar 

montern och mässbesökarna är långt mera utslagsgivande än 

både monter och folder. 

Rickard Wallgren, studenthandläggare på Sveriges Arkitekter 

ARKITEKTEN oktober 2003 63

ARKITEKTEN - Sveriges Arkitekter

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?