ARKITEKTEN - Sveriges Arkitekter

Sedan Bryssel blev den europeiska unionens
huvudstad i slutet av 1950-talet har
det gått utför med den arkitektoniska och
urbana kvaliteterna i det så kallade Leopold-Schuman-distriktet.
Det konstaterar
utgivarna bakom arkitekturtidskriften A+ i
Belgien som i sitt specialnummer om Bryssel
2003 kallar Leopoldkvarteren för en monokulturell
öken. Orsakerna till det urbana
misslyckandet i Leopold kvarteren är väl
kända konstaterar de: ”political direction
has been cruelly lacking, no administrative
continuity, no operational coordination, no
long term vision of urban development.”
– Det är ett förlorat område, på ett sätt,
säger François Thiry, oberoende forskare på
Polaris arkitekter i Luxemburg, och tidigare
chefredaktör för tidskriften A+.
– Vi befinner oss sent i historien, den
mesta kontorsvolymen är redan byggd,
liksom de viktigaste byggnaderna: kommissionen
och parlamentet. Det kommer
att byggas mer nu när unionen utökas, men
det mesta är gjort och det utan någon slags
övergripande planering.
Samtidigt är inte området unikt:
– Om du tittar på det och tänker bort de
smutsiga byggarbetsplatserna, så ser du ett
”superbanalt” urbant landskap. Det är ingen
katastrof men det är kanske inte heller vad
man skulle förvänta sig av en så symbolisk
plats.
En del av kritiken har handlat om att
kvarteren är så isolerade från resten av
staden:
– De som säger det är retoriska, menar
François Thiry och fortsätter:
– Det är ett monofunktionellt område
helt klart, men på ett sätt är det kopplat till
resten av staden, folk kommer hit och rör
sig sedan ut i övriga Bryssel.
Som Vaticanstaten i Rom. Den är helt
klart en del, en viktig del, av Roms identitet,
integrerad på så sätt, men om du åker dit
kommer du bara att se turister och allehanda
funktionärer i kyrkans tjänst.
– Du hittar knappast några väljare i det
här området, säger François Thiry med ett
leende. Här finns bara fastighetsutvecklare
och institutioner som leker ihop.
Vem äger marken?
– Den är privat, förutom att det förstås
finns flera typer av offentlig mark: parker
och torg, men om vi talar om mark för
byggnader så är allt privatägt. Mest investeringsbolag
från Frankrike och Belgien.
Men det offentliga hade en del mark att
göra något bra av. När man överdäckade
järnvägen. Men det blev ett köpcentrum
av det, den så kallade ”Esplanade du
Parlament”. Det här tolkar Disturb, en
aktionsgrupp inom samtida arkitektur
och stadsbyggnad i Bryssel, så här: ”This
is townplanning fortress-style, preventing
any contact with the world outside. It is a
disastrous image for Europe and a far cry
from democracy”.
Men vad säger brysselborna. Bryr de sig
eller är det här en akademisk diskussion
inom stadsbyggande?
François Thiry skrattar. Nej, de flesta
bryr sig nog inte så länge det handlar om
stadsbyggandet, men när det blir en fråga
om ekonomi då händer något.
12 ARKITEKTEN januari 2005