Ladda hem och läs här! - Auto, Motor & Sport

225:orna innan start misstänker jag att det är dags
för en repris. Förmodligen har de nyss påsatta hjulen
legat i garage med annan temperatur. Jag har
glömt att nollställa funktionen och nu vägrar den
också göra detta när bilen rullar. Bilen känns bra
på vägen men eftersom varningen blockerar färddatorn
måste jag stanna. Utan att kunna ha koll på
snittfart och snittförbrukning är jag rökt. Stoppar i
Nyköpingsbro och passar på att slå en sjua också.
Tankmätaren fortfarande på max.
15:53 slår automatiken över från Daytime Running
Light till de något törstigare halvljusen. Tyvärr.
Annars sitter jag med helt avslagen klimatanläggning
i hopp om att spara några droppar. Men i cdspelaren
rullar Imperiet-boxen. Förbrukningen är
nu nere på 4,1. Sverige är perfekt att köra snålt i.
Om man mot Luxenburg kör via den bekväma
Öresundsbron förlorar man lite fågelväg så därför
träffar jag Thomas över en räkmacka på färjan Helsingborg–Helsingör
kl 19:14. Snittfart 86 km/h och
snittförbrukning 4,1 l/100 km.
I Danmark är vägen våt och direkt hoppar förbrukningen
upp på 4,2. Övernattning kl 23:38 i
Puttgarden med noteringarna 4,2/86.
Onsdagmorgonen i Tyskland välkomnar med
regn, snöglopp, nollgradigt och mycket vatten på
vägbanan (ger momentanförbrukning på 4,4–4,9
– urk). Imbildning på rutan gör att jag hädanefter kör
fl äkten, men på läge ett. Och med Econ-knappen
(som stoppar ac-kompressorn) intryckt. Det kan
inte skada att ta lite överskottsvärme från motorn.
Vid 8:45 har jag halv tank och 79,3 mil körda. Betyder
det att jag ska komma 158,6 mil?
A1:an har mycket vägarbete vilket gör att jag
smälter in med min snittfart på nu 80 km/h utanför
Bremen. Det blir vänsterfi l på vägarbetenas 60sträckor
men annars högerfi l bland lastbilarna.
I Köln varnar Thomas för att det står helt still
men vart jag än fl yr väntar nya köer. I ivern att inte
förstöra snittfart och förbrukning hamnar jag ett tag
i Köln centrum (!) men snart är jag ute på A1 igen.
Siktar på Luxemburg via E29, E51 för att det är
närmsta vägen och för att det innebär lämpligare
vägar än motorvägar att få motorstopp på.
När bilens räckvidd säger att det är slut svänger
jag ut på på småvägar (som stundtals blir väl
små och ibland av grus!). Landsgränsen passeras
över otaktiska bergspass och här vandrar snittfart
och förbrukning åt fel håll båda två. Vid ett rödljus
4,2 km från Luxemburg centrum vägrar den starta
igen. Dags att hämta dunken, för nu är det slut
med trippen visande 158,18 mil.
25/2009
33