Gallringshandledning - Holmen Skog

Gallringshandledning
Januari 2010

INNEHÅLL
Därför gallrar vi _________________________________ 3
Planering ____________________________________________ 4
Tidpunkt för uttag ____________________________ 5
Stamval och stamfördelning _________ 6
Gallringsform ____________________________________ 8
Gallring av contortatall _________________ 10
Gallring av lövskog och
lövträd över gran ____________________________ 10
Förröjning _________________________________________ 11
Stickvägar och slingervägar ________ 12
Maskinval _________________________________________ 14
Trädslagsval ____________________________________ 15
Skador ______________________________________________ 16
Natur- och kulturmiljöhänsyn _______ 18
Uppföljning _____________________________________ 22
Frågor och synpunkter?
Du är välkommen att kontakta oss.
ERIK NORMARK
Tfn 0660-754 60
E-post: erik.normark@holmenskog.com
Text: Ola Kårén
Illustrationer: Per-Anders Nilsson
Förord
VALET AV METODER OCH INRIKTNINGEN i skogsskötseln påverkar i hög
grad hur framtidens skogar kommer att se ut. Vi försöker därför
skapa oss en så bra uppfattning som möjligt om vilken typ av
vedråvara och vilka övriga skogliga värden som kommer att efterfrågas
i framtiden. Men detta är inte lätt. Utvecklingen går snabbt
och vad som gäller idag kan vara passé i morgon. Skogsskötseln
hanterar sekellånga tidsperspektiv. Mot denna bakgrund tror vi
det är klokt att skapa så stor handlingsfrihet som möjligt för dem
som ska ta över våra skogar.
VI ARbETAR DäRFÖR FÖR ATT ta vara på och förstärka de värden som
finns i den växande skogen. Produktionen av virke ska vara hög
och värdefull. Natur- och kulturmiljöer ska bevaras, utvecklas
och i vissa fall nyskapas. Skogen ska också fortsatt vara en plats
för rekreation, jakt och fiske, bär- och svampplockning och
givande naturupplevelser.
GALLRINGSARbETET I HOLMEN SKOG är inriktat på att så bra som
möjligt kombinera virkesuttag med beståndsvård. Väl utförda
gallringar ökar produktionen av gagnvirke på lång sikt. De höjer
också det framtida virkesvärdet genom att de kvalitativt bästa
träden gynnas. Vid gallringen är det också möjligt att förstärka de
biologiska kvaliteterna i skogen. Funktionella kantzoner, tillräcklig
andel lövträd, framtidsbiotoper som ökar variationen i triviala
bestånd, kulturmiljöer som gallras fram varsamt är några exempel.
Bra hänsyn i gallring möjliggör funktionell hänsyn i framtida
föryngringsavverkningar.
STÅNDORTSANpASSNING, urval, gallringsstyrka, låg skadenivå och
bra hänsyn är nyckelfaktorer i gallringsarbetet. Genom att i varje
del av gallringsbestånden beakta dessa faktorer så bra som möjligt
lägger vi grunden för den handlingsfrihet vi eftersträvar.
Domsjö i januari 2010
Erik Normark
Skogsvårdschef
Därför gallrar vi
HANDLINGSFRIHET FÖR FRAMTIDEN. När vi anlägger nya skogar och sköter våra ungskogar strävar vi
efter att skapa stamtäta bestånd. Samtidigt vill vi ta vara på de naturvärden som finns och om möjligt
också utveckla dem. De skogar som vi anlägger rymmer därigenom stora möjligheter för oss och våra
efterkommande att välja olika skötselstrategier. Gallringen ger virke och intäkter men har också stor
betydelse för hur skogen utvecklas på lång sikt.
Holmen Skogs gallringar syftar till bättre ekonomi
i skogsbruket idag och imorgon genom att:
n ge möjlighet till en tidig ekonomisk intäkt.
n gynna de kvarvarande trädens dimensionsutveckling.
n utveckla de träd som har bäst kvalitet.
n undvika självgallring.
n påverka trädslagsblandningen.
n bevara och/eller förstärka natur- och kulturmiljövärden.
n på sikt öka motståndskraften mot skador av snö och vind.
3

Planering
ETT UNGT, äNNU OGALLRAT bESTÅND i sin snabbaste tillväxtfas, reagerar mycket snabbt på de förändrade
förutsättningar som gallringen skapar. Att göra gallringen vid rätt tidpunkt är att optimera både
värdeutveckling och skogsproduktion samtidigt som risken för framtida skador minimeras.
Val av bestånd
n Välj bestånd med hjälp av de stödfunktioner
som finns i Holmens skogliga planering.
n Avverkningsberäkningsförslag, övre höjd,
grundyta, ålder och stamantal är bra sök-
kriterier då man ska finna gallringsbestånd.
n Den första utsökningen kan kompletteras med
bildanalys eller med helikopterinventering.
n Prioritera unga bestånd framför äldre. Unga
bestånd är mer känsliga för gallringstidpunkt
än äldre redan förstagallrade bestånd.
n Prioritera tidiga gallringar i bestånd som
kan vara känsliga för stormskador.
n Beakta planerad gödsling av medelålders
bestånd. Undvik gallring i nygödslade bestånd.
n Vid gallringsuppdrag hos privata skogsägare kan det finnas ytterligare faktorer
att beakta vid val av bestånd och utförande av gallring. Dokumentera de beslut
som tas med skogsägaren i traktdirektivet och i skogsbruksplanen.
Traktplanering
n Holmens ambition är att informationskedjan
i alla led av skötseln ska vara digital, det
vill säga all viktig information ska finnas
i traktdirektiv och beståndsregister.
n Gör om möjligt traktplaneringen när det
är barmark och fastställ beståndsdata,
traktdirektiv och skiss.
n Gör en naturvärdesbedömning i de områden
som kan förmodas ha höga naturvärden.
n Ta hänsyn till natur- och kulturmiljövård.
n Bestäm önskad grundyta och trädslagsblandning
efter gallring och ange dessa på direktivet.
n Lägg stor vikt vid basvägarnas bärighet.
n Planera för minimala markskador vid
känsliga överfarter.
n Planera för lämpliga platser för avlägg
vid väg.
Detaljplanering
n Planera stickvägarna med utgångspunkt från att den sammanlagda areal de upptar ska
vara så låg som möjligt.
n Undvik att dra ut stickvägar ur bestånds ytterkant för att inte skapa öppningar som
kan bidra till stormskador.
n Anlägg stockbro eller motsvarande där stick- och basväg korsar bäck och risa påfarterna.
n Avlägsna stockbroar då virket skotats ut, om inte trakten ska traktorgödslas.
Tidpunkt för uttag
DET äR VIKTIGT ATT DEN FÖRSTA GALLRINGEN UTFÖRS VID RäTT TIDpUNKT. Avgörande är förhållandet mellan
skogens täthet och höjd. Normalt sker förstagallring i tall- och granbestånd vid cirka 12–14 meters övre
höjd och 11–13 meter i contortatallbestånd. En gallringsmall ger anvisningar när ett bestånd är moget
för gallring. Där anges också hur stor gallringsstyrkan, det vill säga uttaget av stammar, ska vara vid
gallringen. Uttaget är normalt cirka 30 % av grundytan. I första gallringar innebär det ett
uttag på cirka 40 % med stickvägar.
I bLANDSKOG OCH GRUppSTäLLDA SKOGSbESTÅND fungerar mallarna sämre. Här gäller
därför erfarenhet och personlig bedömning av hur gallringen ska utföras.
Virkesförrådet efter gallring får inte understiga de krav som anges
i skogsvårdslagen §10.
SENASTE TIDpUNKT FÖR GALLRING är normalt då
beståndets övre höjd är max 20 meter. En
huvudanledning till att undvika gallringar
i äldre skog är risken för vindskador, som
ökar markant ju högre träden är.
För att kunna läsa av gallringsmallen
måste man känna till:
n bESTÅNDETS ÖVRE HÖJD
n STÅNDORTSINDEX
n GRUNDyTA FÖRE GALLRING
Gallra under rätt årstid
n Grandominerade bestånd (≥70 % gran) stubbehandlas när det är risk för spridning
av rotröta och om de gallras under perioder med temperaturer över +5° C. Stubbehandling
mot rotröta beskrivs på sid 17.
n Skogar med dålig bärighet gallras helst då marken är frusen eller under annan
årstid med bättre bärighet, t ex under torra perioder.
n Undvik att gallra i lövdominerade skogar under de perioder då däggdjur och fåglar
fortplantar sig.
n Särskild stor hänsyn tas i skogar där det finns kända förekomster av akut eller
starkt hotade, sårbara eller missgynnade arter.
4 5

Stamval och stamfördelning
Huvudstammar
Gynna huvudstammar. Huvudstammar är de bästa träden både vad gäller produktion och kvalitet.
De är de rakaste och mest finkvistiga träden. De ska helst också vara stabila, fria från defekter
och inte ha en alltför upphissad krona. Lämna så många träd som behövs för att gallringen ska
uppfylla kraven i traktdirektivet.
Gallringsstammar
Gallringsstammar är träd som tas bort. De
konkurrerar med huvudstammarna om ljus,
vatten och näring. Ta i första hand bort
mindre träd som har sämre krona eller andra
defekter. Träd som inte nått gagnvirkesdimension
lämnas. Enstaka mycket frodvuxna
träd, som kallas vargtyper, tas bort. Inom
kantzoner och framtidsbiotoper, kan man
gallra fram och lämna vargtyper som får
växa till och bli framtida naturvärdesträd.
Före gallring - stamval Efter gallring
Fördela stammarna jämnt
För att uppnå största möjliga kvalitet i gallringen
och verkligen gynna huvudstammarna är det viktigt
att gallra igenom hela beståndet.
n Gallra i hela området mellan stickvägarna.
n Gallra hårdare i mitten av trädgrupper.
n Gallra svagt mot kanter och luckor i beståndet.
Stamfördelning
I den övre delen gallras
en jämn stamfördelning
fram. I den undre halvan
var beståndet mer luckigt
och gruppställt (mörkgröna
kronor). Här gallras svagare
vid luckor och hårdare i
mitten av trädgrupper.
I båda delarna av beståndet
gallras hela zonen mellan
vägarna igenom.
6 7

Gallringsform
GENOM GALLRING SKApAS SLUTAVVERKNINGSbESTÅND
som håller stora volymer av värdefullt timmer.
Det går att gallra på olika sätt, beroende på dels
de naturgivna förutsättningarna i skogen, dels
vilken skötselinriktning skogsägaren har.
Det finns tre huvudmetoder för gallring:
n HÖGGALLRING
n LÅGGALLRING
n KVALITETSGALLRING
HOLMEN TILLäMpAR KVALITETSGALLRING som huvud-
metod. Det är en variant av låggallring som innebär
att ett stort antal mindre träd och enstaka
större träd av dålig kvalitet gallras ut. Med
kvalitetsgallring kombineras hög skogsproduktion
med hög värdeutveckling.
VOLyMpRODUKTIONEN pÅVERKAS mycket litet av
vilken av dessa metoder man väljer förutsatt att
rätt grundyta lämnats och att beståndet inte
skadas av vind och snöbrott. Däremot har valet
av metod (höggallring, låggallring respektive
kvalitetsgallring) stor betydelse för hur kvaliteten
på de kvarlämnade träden utvecklas.
Så beräknas gallringskvoten:
Gallringskvot är ett mått som används
när man beskriver gallringsformen. Gallringskvoten
beräknas som kvoten mellan
andelen uttagen grundyta och andelen
uttagna stammar.
Gallringskvot:
• Större än 1 = höggallring
• Mindre än 1 = låggallring
% uttagen grundyta
Gallringskvot = % uttagna stammar
Exempel:
I en gallring tas 35 procent av grundytan
ut. Det motsvarar 42 procent av antalet
stammar i det gallrade området.
Gallringskvoten blir då:
35
= 0,83
42
det vill säga en låggallring.
Holmen Skogs huvudmetod
KVALITETSGALLRING. Klena träd tas bort i
första hand, träd med den bästa kvaliteten
lämnas. Det kan vara både grova och klena
träd. Fokus ligger på de kvarvarande trädens
dimensionsutveckling och kvalitet. Defekta
och grovkvistiga träd tas bort. Även de allra
minsta träden lämnas eftersom de inte nämnvärt
stör de större trädens utveckling. Kvar
blir ett bestånd med goda produktionsförutsättningar
och hög kvalitet. Med kvalitetsgallring
kombinerar man det bästa hos hög-
och låggallring. Kvalitetsgallring är Holmen
Skogs huvudmetod.
Andra gallringsmetoder
HÖGGALLRING. Bara de största och förväxande
träden tas bort. Enstaka vargtyper kan på
lämpliga platser lämnas som framtida naturvärdesträd.
Kvar blir ett bestånd av klenare
träd. Vid efterföljande gallringar är man ofta
hänvisad till låggallring. Höggallring ger ett
uttag av få och grova stammar. Av de tre
metoderna ger höggallring det högsta ekonomiska
utbytet vid själva gallringstillfället.
Kvaliteten på det kvarlämnade beståndet blir
hög samtidigt som volymen per kvarlämnad
stam är låg. Omloppstiden för att få timmer
av grövre dimensioner förlängs därmed.
Risken för skador, främst i form av snöbrott,
ökar något. Ett höggallrat bestånd kan upplevas
som mer eller mindre ogallrat med
luckor efter de få stora utgallrade träden.
LÅGGALLRING. Främst klena träd tas bort och
grova lämnas. Kvar blir ett bestånd av grövre
träd. Låggallring är den direkta motsatsen
till höggallring och ger ett lägre ekonomiskt
utbyte vid gallringstillfället än höggallring.
Låggallring är normalt den enda möjliga
gallringsformen i överslutna bestånd där
gallringen är eftersatt.
Kvalitetsgallring
8 9
Före gallring
Efter gallring

Gallring av contortatall
SKäLEN FÖR ATT GALLRA CONTORTATALL är desamma
som för tall och gran. Contortatall gallras som svensk
tall, men tidigare. Contortatallen är mer känslig för
snö- och vindskador än svensk tall. Förstagallring i
contortatallbestånd ska utföras tidigt, redan vid 11–13
meters övre höjd, för att minska risken för framtida
snö- och vindskador. Andragallring görs vid 15–17
meters höjd, det vill säga något tidigare än för tall och
gran på samma ståndort. Det kvarvarande beståndets
kvalitet höjs genom att träd med dubbeltoppar, sprötkvist,
stambaskrökar eller andra defekter tas bort i
första hand. För att bestämma uttagsnivå används
samma gallringsmallar som för svensk tall, men med
3 meters högre ståndortsindex.Tidigare ogallrade
bestånd som har en övre höjd som överstiger 15 meter
gallras inte. Contortatall gallras normalt inte då den
står på granståndorter (fuktiga och finjordsrika marker) om beståndet är vindexponerat eller
i snörika höjdlägen.
CONTORTATALL HAR STOR ANDEL FRISKA KVISTAR, ofta långt ner på stammen. Vid kvistning går stam-
marna lättare av vid grenvarven än på tall. Det är därför extra viktigt med bra kvistningsutrustning.
Gallring av lövskog och
lövträd över gran
FÖR ATT FÅ EN FULLGOD DIAMETERUTVECKLING
och stabila träd bör björk och asp gallras
relativt hårt. Ofta finns det gott om självsådda
granplantor eller unga granar i
björkbestånden. Genom att gallra fram
en björkskärm kan man gynna granarnas
utveckling. Innan de i alltför hög grad börjar
skadas av björkarna, till exempel genom att
de piskas, glesas björkskärmen ut eller avvecklas.
Om man bestämt att beståndet även
i fortsättningen ska domineras av lövträd
gallras barrträd av gagnvirkesdimensioner
ut och björk lämnas enligt gallringsmallen.
Förröjning
FÖRRÖJNING AV HINDRANDE UNDERVäXT UTFÖRS AV TVÅ SKäL. Prestationen ökar och gallringen blir bättre
utförd. Det är bättre att förröja eftersatta bestånd i förväg (3–5 år) eftersom åtgärden blir billigare ju
mindre träden är som ska röjas bort. Där det finns behov, är det dock i de allra flesta fall bättre att förröja
sent än aldrig. Det är svårt att ange exakt i vilka fall förröjning behövs. Granunderväxt är generellt
sett mer besvärlig, eftersom den både är mer hindrande och kan leva kvar längre i beståndet än tall och
löv. Det är oftast värt att också röja hindrande underväxt av löv.
FÖRRÖJNING SKER I FÖRSTA HAND i bestånd större än 1 hektar och/ eller om enskild yta som ska förröjas
överstiger 0,5 hektar. Röjningen anpassas för att underlätta att se och komma åt med skördaraggregatet.
Röj rent inom en meter från gagnvirkesstam. Allt gagnvirke lämnas. Underväxt i luckor lämnas.
KANTzONER, HäNSyNSyTOR, pARTIER MED GAMMAL SKOG eller naturvärdesträd förröjs ej. Förröjning är här
bortkastad, och dessutom försämras biologiska värden. Underväxten är mycket viktig som skydd för
skogsfågel som tjäder. Efter en bra förröjning ska skördarföraren komma åt att gallra, men samtidigt
ska det finnas kvar så mycket underväxt i beståndet att det inte går att se rätt igenom från stickväg till
stickväg.
VID TRADITIONELL, TIDIG RÖJNING är risken för infektion av rotticka mycket liten. I förröjning är dock flera
träd av sådan grovlek i stubbskäret att rottickan kan få fäste och genom rotkontakter med närstående träd
sprida röta i beståndet. Lämna alltid gagnvirkesträd, så de kan stubbehandlas. Förröj om möjligt under
vintertid (kallare än fem plusgrader) för att undvika att sporer infekterar. Särskilt viktigt är detta om underväxten
är talrik och relativt grov (strax under gagnvirkesstorlek) och huvudbeståndet utgörs av gran.
pRIORITERA bESTÅND MED UNDERVäXT som
hindrar gallring eller hämmar produktion:
n >3 000 stammar/ha, över 1,3 m
n >6 000 stammar/ha, över 0,3 m
Sträva efter:
n Förröj endast bestånd med hindrande eller hämmande
underväxt.
n Förröj inte enbitsträd av gran utan låt skördaren ta dessa.
n Förröj granbestånd i första hand under vintertid.
n Lämna hänsynsområden oröjda.
10 11

Stickvägar och slingervägar
FÖR ATT MINIMERA pRODUKTIONSFÖRLUSTER och få ett bra urval av stammar är det viktigt att inte en för
stor del av totala gallringsuttaget i beståndet sker i vägarna. Stickvägarna görs därför inte för breda.
En tillräckligt bred väg minskar dock risken för mekaniska skador på de för tillväxten så betydelsefulla
kantträden.
AVSTÅNDET MELLAN STICKVäGARNA kan vid goda terrängförhållanden ökas genom att skördaren kör så
kallade slingervägar mellan stickvägarna. Skördaren slingrar då mellan huvudstammarna och tar vara
på befintliga luckor i beståndet. Virket matas ut från slingervägen mot stickvägarna. För en mellanstor
skördare blir då stickvägsavståndet 30 meter eller mer.
I KLENA OCH TäTA bESTÅND med goda terrängförhållanden kan små beståndsgående engreppsskördare
användas. Stickvägsavståndet är då 26 meter eller mer med slinger-
väg. Slingervägarna kan göras smalare än stickvägarna.
I svårare terräng, som branta sluttningar, används inte
slingervägar. Det är då fullt tillräckligt med ett avstånd
på 18–22 meter mellan stickvägarna.
STICKVäGARNA SKA ANLäGGAS så att kranens
maximala räckvidd utnyttjas. Det är av största
vikt att hela området mellan stickvägarna
genomgallras. Kostnaden för avverkning
och risken för skador ökar om man gör
så kallade instick från stickvägarna.
Instick kan vara
befogat i undan-
tagsfall – i mycket
stenig och svår
terräng.
Planera vägarna så här:
n Gör stickvägarna 4–4,5 meter breda och så raka som möjligt för att minska risken för skador.
n Vid goda terrängförhållanden är slingerkörning en bra metod. Stickvägsavståndet blir då minst
30 meter för mellanstor skördare och minst 26 meter för liten skördare.
n Anlägg stickvägarna 18–22 meter från varandra vid gallring i svår terräng.
n Använd instick endast i mycket stenig och svår terräng.
n Gör så få överfarter och anslutningar mellan stickvägar som möjligt.
n Planera noggrant för att undvika markskador.
n Förstärk stickvägarna med ris och toppar vid risk för körspår som kan skada trädens rötter.
n Undvik slingerkörning i granbestånd på åkermark, på fuktig eller finjordsrik mark och där
det inte är möjligt att risa slingervägarna tillräckligt väl.
12 13
Stickväg
Slingerväg
Stickväg
Stickväg

Maskinval
EN bRA GALLRINGSMASKIN är smidig, har
lågt marktryck, lång räckvidd och ett lätt
skördaraggregat som effektivt kan hantera
både små och stora träd. En mellanstor
engreppsskördare med minst 10 meters
räckvidd och en mellanstor skotare
(11–15 ton) är den kombination som
bäst tillgodoser dessa önskemål.
Med mellanstora maskiner får man:
n Möjlighet att variera gallringsformen
genom att maskinen kan hantera såväl
klena som grova träd på ett effektivt sätt.
n Möjlighet att variera mellan avverkning
från stickväg och slingerväg.
n Hög flexibilitet, högt maskinutnyttjande
och låga kostnader.
n Möjlighet till flerträdshantering, vilket
har en positiv effekt på prestationer
och kostnader, framförallt i första
gallring. Mellanstora skördare för-
utsätts använda flerträdshantering
i förstagallring.
En liten beståndsgående
skördare är ett bra alternativ
vid låggallring i klena och
täta bestånd med goda
terrängförhållanden.
Trädslagsval
OLIKA TRäDSLAG HAR OLIKA KRAV på växtplats (ståndort). Var därför noga med att gynna rätt trädslag
på varje enskild ståndort i skogen. På medelgoda marker gynnas huvudstammar av både tall och gran
för att skapa barrblandskogar. Volymandelen lövträd efter gallring ska vara minst 5 procent i norra
Sverige och 10 procent i södra Sverige (om förutsättningar finns). Av lövträd lämnar vi i första hand
vårtbjörk. Om volymandelen ej kan nås, gynnas det löv som finns särskilt.
n TALL OCH CONTORTATALL gynnas på magra och torra
marker där lavar, kråkbär, ljung eller lingonris
dominerar.
n TALL OCH GRAN passar bra på medelgoda marker där
mossor samt lingon- och blåbärsris dominerar.
n GRAN gynnas på bördiga och fuktiga marker där blåbärsris,
mossor och gräs dominerar markvegetationen.
På sådan mark finns också ofta örter i sluttningar och
svackor. Ibland saknar marken fältskikt.
n bJÖRK. För att andelen skog som domineras av lövträd
ska utgöra fem procent i Holmens skogar gynnas
björk på fuktig, finjordrik eller bördig mark i speciellt
utsedda bestånd. Vårtbjörk gynnas eftersom den oftast
växer bättre än glasbjörk.
Sträva efter:
n Barrträd lämnas i första hand
n Trädslagsvalet styrs av ståndorten:
– Tall och contortatall på torra och
magra marker
– Barrblandskog på friska, medelgoda
marker
– Gran på bördiga och fuktiga marker
n Efter gallring eftersträvas följande
andelar lövträd:
– Norra Sverige: Minst 5%
– Södra Sverige Minst 10%
Löv i skyddszoner och hänsynsytor
inom behandlingsenheten medräknas
i volymandelen.
n Av lövträd lämnas i första hand
vårtbjörk.
14 15

Skador
Körskador på träd och mark
Vi kan bara nå en hög virkesproduktion av god
kvalitet om gallringen utförs med ett minimum
av skador på marken och de kvarvarande träden.
Djupa hjulspår skadar trädens finrötter och
hindrar dem från att tillgodogöra sig näringen i
stickvägen. Även skavskador på stam och grövre
rötter kan ge sänkt tillväxt och därtill en risk för
rötinfektioner. På stammar och rotben räknas
skador ned till en tändsticksasks storlek. Skadade
och rötade träd blir mer vindkänsliga. I sluttningar
och i anslutning till vatten kan skador på marken
orsaka erosion.
Snö- och vindskador
Det mest extrema sättet att undvika vindskador är
att röja mycket hårt, undvika att gallra och hålla
omloppstiden kort. Nackdelarna är dock flera.
Skogsproduktionen kan bli lägre och möjligheten
till att tidigarelägga inkomster eller att vara flexibel
i skötseln minskar. Gallring ökar på kort sikt
risken för både snö- och vindskador. På längre sikt
minskar risken för skador om gallring görs i rätt
tid. Det som är intressant är att minimera skaderisken
över hela omloppstiden. Skaderisken minskar
ju tidigare gallringen sätts in, ju lägre trädhöjd beståndet
har samt om beståndet är fritt från skador
som röta. Få stora uttag är bättre än flera små, så
länge de följer gallringsmallarna. Skador kan även
förebyggas genom bra planering och anpassad
skötsel i särskilt utsatta bestånd. Holmens inriktning
är att gallra tidigt och enligt de mallar som
finns för att bestämma uttaget.
Viktigt att tänka på:
n Vår ambition är att helt undvika skador på
kvarlämnade träd. Andelen skadade träd
får inte överstiga tre procent.
n Var särskilt försiktig vid sträng kyla samt
under den period på våren då träden savar.
n Gör extra breda stickvägar i sidlut och
blockig terräng.
n Förstärk stickvägarna med ris och toppar
vid behov.
n Låggallra i stamtäta och/eller överslutna
bestånd.
n Gallra tidigt och ganska hårt i skogar som
är starkt utsatta för vind och snö.
n Gallra svagt eller inte alls i äldre skog i utsatta
lägen samt i beståndskanter och längs
vägar. Ge akt på den dominerande vindriktningen.
n I sena gallringar i mycket vindutsatta lägen
lämnas en ca 15 meter bred zon ogallrad i
förhärskande vindriktning.
n Undvik att gallra bestånd med över
20 meters medelhöjd.
16 17
Rotröta
Färska stubbytor samt körskador på stammar
och grövre rötter är inkörsportar för rotröta
på gran. Risken för infektion är störst omedelbart
efter avverkningen. Om temperaturen vid
avverkningstillfället är under fem plusgrader
minskar risken för rotröta. Om man gallrar ett
granbestånd vid högre temperaturer ska stubbarna
behandlas för att minska risken för infektioner.
Stubbehandling är normalt lämplig under
april till oktober i södra Sverige och mellan maj
till september i landets norra delar. Behandling
utförs inte när det finns risk för frost eftersom
utrustningen då kan förstöras.
Sträva efter:
n Grandominerade bestånd (≥70 % gran)
stubbehandlas om de gallras under perioder
med temperaturer över + 5°C.
n Stubbarna behandlas med pergamentsvamp,
ett biologiskt bekämpningsmedel. För att
uppnå full effekt ska minst 85 % av stubbytan
behandlas. Blå färg används för att tydliggöra
täckningen.
Körskador vid vattendrag
Vattendrag är värdefulla livsmiljöer. De är
känsliga och skadas lätt av ovarsamma virkestransporter.
Körskador som hindrar eller påverkar
vattenflödet i bäckar kan orsaka erosion så
att mineraljord och organiskt material sköljs
iväg. Särskild försiktighet gäller på finjordsrika
marker och slänter där det är störst risk för
erosion. Ofta är sträckan närmast bäcken väl
så känslig som själva överfarten. En körskada
kan ge negativa effekter på skogsmiljön under
flera år i samband med regn och snösmältning.
Grumling skadar många vattenlevande djur som
är beroende av klart vatten. Lekbottnar för fisk
kan förstöras.
Viktigt att tänka på:
n Gallra om möjligt trakter med dålig bärighet
när marken är frusen eller under torra
perioder.
n Avbryt arbetet och underrätta arbetsledningen
om hjulspåren i stickvägarna blir
betydande.
n Anlägg stockbroar där stick- och basvägar
korsar bäckar.
n Undvik att lägga överfarter där det är brant
eller marken har dålig bärighet.
n Risa påfarter till broar. Lägg gott om ris vid
risk för skador eller slamtransport.
n Avlägsna virket i broarna i samband med
skotningen.

Natur- och kulturmiljöhänsyn
Hänsynskrävande biotoper
Vi gallrar inte i områden som aldrig, eller bara i liten grad, påverkats av skogsbruk.
Exempel på sådana områden är:
n Urskogsrester, det vill säga områden med avvikande, gammal skog
n Hällmarksskogar med naturskogskaraktär
n Raviner
n Oskötta strand- och sumpskogar med naturskogskaraktär Viktigt att tänka på:
Impediment
Skogliga impediment är myrar och hällmarker som producerar
mindre än 1 m³sk per hektar och år. Inom skogliga
impediment finns en speciell flora och fauna. Andelen
överåriga, senvuxna träd och torrträd är högre än på
produktiv skogsmark.
Skydds- och övergångszoner
Övergångszonerna har tidigare ägnats liten uppmärksamhet i det svenska skogsbruket. Det gör att
många övergångar mellan enskiktade, barrdominerade bestånd och myrar, vattendrag och sjöar ofta
är mycket skarpa. Genom att bevara och/eller återskapa skiktad och lövdominerad skog i skydds- och
övergångszoner mot vatten, myr och jordbruksmark gynnar vi de växter och djur som är beroende av
sådana miljöer. Vid vattendrag bidrar sådana zoner till att förhållandena i vattnet kan bestå även efter
gallringen och den framtida föryngringsavverkningen. Träden och buskarna invid vattnet ger skugga
vilket gynnar många växter, djur och insekter.
Viktigt att tänka på:
n Variera skydds- och övergångszonernas
bredd efter topografin,
markens fuktighet och naturvärden.
På torr och frisk mark kan zonerna
göras tämligen smala. På fuktig
mark görs de bredare.
n Gynna lövträd och buskar genom
kraftigare gallring vid källor, mindre
vattendrag och mot sjö och myr.
n Lämna inte avverkningsrester i
mindre vattendrag, men lämna
gärna grövre ved.
n Undvik körskador i skydds- och
övergångszoner.
n Bevara löv och öka skiktningen
i bryn mot jordbruksmark genom
plockhuggning.
n Förrensa inte i skyddszoner eller
i hänsynskrävande biotoper.
Viktigt att tänka på:
n Skogliga impediment gallras inte.
n För att undvika markskador i känsliga
områden kan hällmarker i undantagsfall
användas i korta avsnitt för basvägar
Det här är en vanlig syn i dagens skogar. En bäck flyter fram
genom ett likåldrigt bestånd utan särskilda naturkvaliteter.
Miljön närmast bäcken är biologiskt fattig. Utan gallring
kommer lövet på sikt att trängas ut av gran.
Framtidsbiotoper
Medelåldriga skogar är ofta enskiktade. Andelen lövträd
är ofta låg och det brukar saknas både grova träd och
döda träd. I sådana bestånd kan man öka den biologiska
variationen genom att koncentrera hänsynen. Utgå från
den variation som finns (block, lövträd, fuktiga miljöer).
Friställ förväxande barrträd och andra blivande
naturvärdesträd, gynna lövträd, ställ högstubbar och
lämna topparna. Lämna den underväxt som finns. En
framtidsbiotop är omkring 20–30 meter i diameter. Om
inte annan hänsyn finns i form av skyddszoner lämnas
några framtidsbiotoper per trakt, så att de utgör ett par
procent av arealen. Genom att skapa tydliga framtidsbiotoper
i gallringen ges bättre möjlighet att lämna bra
hänsyn i kommande slutavverkning.
Så kan en biologiskt värdefull övergångszon tillskapas:
Naturvärdesträd, döda träd och högstubbar
Naturvärdesträd är tydlig avvikande äldre eller grövre träd, från tidigare trädgenerationer.
Lämna alltid dessa. Om de saknas lämna ett antal grova träd när du gallrar, om möjligt
gruppvis. Döda träd avverkas inte. Högstubbar skapas av redan skadade träd och av träd
i kantzoner och i framtidsbiotoper.
n Ta stor hänsyn till befintliga naturvärdesträd och sälg, rönn, asp, al och ek som framtida
naturvärdesträd.
n Spara döda stående träd och lågor.
n Tillskapa minst tre färska högstubbar per hektar i andra- och senare gallringar. Låt
dessa representera alla trädslag i beståndet. I södra Sverige ska högstubbarna ha en
brösthöjdsdiameter om minst 20 cm och i norra Sverige minst 15 cm. Kapa på högsta
säkra höjd, vid cirka 3 meter.
n Ställ lägre, cirka 1,3 meter höga, så kallade kulturstubbar för att markera rågångar,
stigar, forn- eller kulturminnen.
Gallra hårt i zonen närmast bäcken. Det ökade ljusinsläppet
gör att buskar och lövräd kan växa till. Tillskapa också
en eller annan högstubbe i denna zon för att öka andelen
död ved. Lämna några grövre stockar i bäcken.
Efter 15–20 år kommer zonen närmast bäcken att
domineras av buskar och lövträd. Den har utvecklats
till en biologiskt värdefull miljö.
18 19

Natur- och kulturmiljöhänsyn forts.
Gravar och gravfält
Alla gravar är fasta fornlämningar
och får inte skadas.
Kontakta arbetsledningen då
sådana uppmärksammas.
Fångstgropar
Gallra bort träd i, eller i nära
anslutning till fångstgropar.
Marken mellan groparna,
fångstgropssystemet, är också
fornminne, och får ej skadas.
Undvik körskador och nedrisning
i hela fångstgropssystemet.
Ställ gott om kulturstubbar
som markerar
lämningen.
Kolbottnar och tjärdalar
Anlägg inte stickvägar över
kolbottnar, tjärdalar eller kolarkojor.
Undvik att risa ned kolbottnar
och tjärdalar. Friställ
resterna av kolarkojan. Ställ
några kulturstubbar.
Övergivna torpställen
och boplatser
Gallra bort träd nära husgrunder
och boplatser.
Friställ gamla vårdträd
och fruktträd.
Vägar och stigar
Kör inte sönder gamla brukningsvägar.
Anlägg stick- och
basvägar vid sidan av de gamla
brukningsvägarna. Gallra bort
träd i den gamla brukningsvägen.
Risa inte allmänt
nyttjade stigar och leder.
Stengärdesgårdar
och odlingsrösen
Planera gallringen så att gärdesgården
inte korsas av stick- eller
basvägar. Se till att inte stengärdsgårdar
eller odlingrösen täcks
med ris. Gallra bort träd som
med sina rötter kan skada
stensättningen.
Igenväxande ängsoch
hagmarker
Gynna tidigare frivuxna, grova
träd genom att ge dem tillräckligt
utrymme. Tänk på att skogen
sluter sig snabbt efter gallring.
Gynna löv före gran.
Avverkningstidpunkt
I lövskogsrika områden eller där
det finns hänsynskrävande däggdjur
och fåglar utförs gallringen
under lämplig tid så att den inte
orsakar allvarliga störningar
under fortplantningsperioden.
Nedskräpning
Skräpa inte ned i skogen eller
på uppställningsplatser. Oljespill
och annat farligt avfall saneras
enligt gällande regler.
bäckar
Rensa bort avverkningsrester
som kan medföra uppdämning
i bäckar. Lämna enstaka stockar
för att gynna fisk.
20 21

Uppföljning
VäL UTFÖRDA GALLRINGAR TAR VARA pÅ och utvecklar värdet på våra skogar. Väl utförda gallringar är
också ett konkurrensmedel på virkesmarknaden. Det är därför viktigt att arbetet följs upp.
Uppföljningen har följande syften:
n Återkommande korrigering till rätt grundyta.
n Kontrollera att andelen skador inte
överstiger tre procent.
n Kontrollera att andelen stickvägar
inte är för hög.
n Kontroll gentemot traktdirektivet.
n Återrapportering av uppgifter till beståndsregister
eller skogsägarens skogsbruksplan.
n Underlag där gallringsresultatet redovisas
till skogsägaren.
n Uppföljning mot Holmen Skogs
naturvårds- och skogsvårdsmål.
Egenkontroll
Skördarföraren mäter med relaskop eller
klave under arbetets gång att grundytan är
den rätta och att skadenivån är låg. Normalt
gör varje förare minst två egenuppföljningar
per dag. Vid dessa noteras skador av föraren.
Redovisning av gallring
En protokollförd redovisning som görs av
arbetslaget. (Se särskild instruktion.) Vid
allvarligare avvikelser skrivs miljörapport.
Central uppföljning
Ett stickprov från alla gallringar görs enligt
de fastställda rutinerna i Holmen Skogs uppföljningssystem.
Inventeringen utförs av Stab
Skogsvård som sammanställer resultaten och
jämför dem med de uppsatta målen.
Anteckningar
22 23

HOLMEN SKOG är en av Sveriges största skogsägare med
en miljon hektar skog. Vi finns i nästan hela Sverige.
SAMTIDIGT äR VI också en av landets största virkes-
köpare. Varje år anskaffar vi drygt 11 miljoner
kubikmeter virke. Merparten kommer från privata
skogsägare eller andra svenska skogsföretag.
Virket levereras till Holmenkoncernens
egna industrier, andra skogsindustrier
och lokala sågverk.
ORGANISATIONEN omfattar tre regioner
samt dotterbolag i Estland.
Huvudkontoret ligger
i Örnsköldsvik.
HUVUDKONTOR
891 80 Örnsköldsvik
Tlf 0660-754 00
REGION ÖRNSKÖLDSVIK
Box 901, 891 20 Örnsköldsvik
REGION IGGESUND
Box 15, 825 21 Iggesund
Tlf 0650-280 00
REGION NORRKÖpING
601 88 Norrköping
Tlf 011-23 50 00
www.holmenskog.com
R E G I O N
Iggesund
Sveg
Ljusdal
Delsbo
R E G I O N
Norrköping Nor
Holmens skogar
Huvudkontor Örnsköldsvik
Regionkontor
Distriktskontor
Holmens industrier
R E G I O N
Örnsköldsvik
Bredbyn/Strömsund
Björna
Umeå
Lycksele
Norsjö
Hudiksvall
Uppland
Norrköping
Sörmland
Tranås
Vimmerby
Västmanland
Örebro
Egen skog