Mars - The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints

som varit till hjälp för mig. Jag har fortsatt att
känna mig trygg när jag har läst äldste Martinos tal
på nytt, upplyfts av bön till min himmelske Fader
och litat på hans Sons, Jesu Kristi, försoning. Jag
vittnar om att sättet att övervinna prövningar på är
att alltid ödmjukt söka Herren. Han vägleder oss
så att vi vet vad vi behöver göra.
Andrea Roueche, Texas, USA
Min make Collin och jag blev föräldrar i oktober
2009. När vår dotter Eliza var fem månader
gammal började vi prata om när vi skulle börja ha
med henne på hemaftnarna och skriftstudierna.
Skulle det ge något att ha hemafton när hon var
vaken? Kunde hon verkligen få ut något av att vi
läste Mormons bok högt?
Under generalkonferensen i april 2010 sade
äldste David A. Bednar i de tolv apostlarnas kvorum:
”Unga människor i alla åldrar, även småbarn,
kan bli och blir påverkade av den speciella anda
som finns i Mormons bok” (”Vaka och håll ut”
Liahona, maj 2010, s. 40).
Förändringarna vi har gjort har varit enkla och
skett gradvis. Vi spelar regelbundet
en CD med primärsånger för
Eliza. Vi läser några verser i
Mormons bok med henne
under middagen. Vi har börjat
ha familjebön precis innan
Eliza ska lägga sig. När vi
går på promenad pekar
jag på fåglarna och
säger till henne: ”Jesus
gjorde fåglarna åt oss.”
Hon kanske inte förstår
det just nu, men det
kommer hon att göra.
Jag har märkt att
det här har tagit bort
mycket av oron inför
framtiden. Jag känner att om
jag gör min del genom att
Collin och
Andrea
Roueche fann
svaren de sökte
i ett konferensbudskap
av
äldste David A.
Bednar.
lära Eliza vad hon behöver veta och genom att
följa profetiska råd så välsignas hon i framtiden.
Sela Fakatou, West Midlands, England
I vår familj har alla mycket att göra. Ibland tar
vi oss inte tid att lyssna noga på varandra eller att
öva på att vara vänliga eller artiga. Som förberedelse
inför en stundande generalkonferens bad
vi därför om att få veta vad vi kunde göra för att
komma närmare varandra som familj.
Äldste Robert D. Hales tal, ”Vår plikt mot
Gud: Föräldrars och ledares ansvar mot det uppväxande
släktet” (se Liahona, maj 2010, s. 95),
besvarade våra böner och våra frågor.
Jag berördes särskilt av berättelsen om äldste
Hales sonson som frågade: ”Farfar! Finns
du därinne?” Äldste Hales i de tolv apostlarnas
kvorum sade: ”Att finnas därinne betyder att vi
förstår våra ungdomars hjärtan och har ett förhållande
till dem. Och att ha ett förhållande till dem
betyder inte bara att prata med dem utan också
att göra saker tillsammans med dem.”
Vi har arbetat på att förbättra våra relationer
till varandra. Under middagen
pratar vi om dagen som varit. Vi pratar
om utmaningar vi ställs inför och hur det
vi lär oss från skrifterna hjälper oss att
möta och övervinna utmaningarna.
Det har krävts ansträngningar för
att få det här utbytet. Men allteftersom
de här goda vanorna har
blivit en del av vårt familjeliv
har jag känt en särskild kärlek
till min familj. När jag har följt
de profetiska råden jag fick
under generalkonferensen har
svar på andra frågor kommit
till mig, och jag har sett hur jag
kan bli mer lik Frälsaren Jesus
Kristus. Mer än någonsin tidigare
känner jag frid i stället
för oro. ◼
Mars 2011 75