Artikel - Lunds universitet

VAD INVERKAR PÅ FÖRLOPPET VID NARKOTIKAMISSBRUK
– Betydelsen av drogval, kriminalitetsmönster och personlighetsstörning i ett
långtidsperspektiv
Medverkande forskare:
Mats Fridell, docent, forskningsledare, Lunds Universitet, Institutionen för psykologi
Morten Hesse, fil dr, Centrum för Rusmedelsforskning, Århus Universitet
Mads Meier Jaeger, Fil dr, Dansk Socialforskningsinstitut, Köpenhamn
Eckart Kühlhorn, professor, SoRad, Stockholms Universitet, Stockholm
Kriminaliteten är hög bland drogmissbrukare. Bland de droger som mest förknippas med hög
kriminalitet hör heroin och amfetamin som bägge är injektionsdroger och det är här man kan
förvänta högst kriminalitet men sambandet är mer komplext än sådant. Flera av fenomenen
kan t ex inte studeras i samtliga skandinaviska länder eftersom drogkulturen skiljer sig mellan
länderna. I Danmark dominerar heroin/morfinbas sedan 1960-talet medan i Sverige ca 40% av
missbrukarna haft amfetamin som huvuddrog sedan 1960-talet medan ca 35-40% missbrukar
heroin/morfin. Om man kan undersöka frågan om inverkan av drog blir således beroende av
drogkulturen i respektive land. I den här svenska studien finns ett för Södra Sverige representativt
material av narkotikamissbrukare i behandling med olika preparattyper.
I en artikel som inom kort publiceras i Addictive Behaviors har en forskargrupp under ledning
av docent Mats Fridell, Lunds Universitet, tillsammans med fil dr Morten Hesse, Centrum för
Rusmedelsforskning vid Århus Universitet, fil dr Mads Meier Jaeger vid Danska
Socialforskningsinstitutet och professor Eckart Kuhlhorn vid SoRad, Stockholms universitet
analyserat longitudinella data från en kohort av 1.052 tunga narkomaner insamlad av Mats
Fridell under åren 1977 till 1995, både män och kvinnor, och följt dessa personer i en rad
olika register, bl a påföljdsregistret vid Brottsförebyggande Rådet (BRÅ) i Stockholm.
Registret sträcker sig bakåt i tiden till 1974 och omfattar här analysen tiden fram t o m 2004.
Studien är en longitudinell s k kohortstudie som innehåller alla patienter som under en lång
följd av år intogs på en avgiftningsenhet och korttidsrehabiliteringsenhet för
narkotikamissbrukare vid S.t Lars sjukhus i Lund. Ca 80% av narkomanerna i regionen med s
k ”tungt” narkotikamissbruk har kunnat inkluderas, också narkomaner med många olika
droger och problem. Personerna i urvalet är således mycket representativ för hur situationen
sett ut för narkomanerna i Skåne under en lång följd av år. Förekomsten av narkotikamissbruk
studerades nationellt och regionalt vid flera tidpunkter genom s k Case-finding-studies utförda
av Socialdepartement och Social-styrelsen i Stockholm åren 1978, 1984 och 1990.
Unikt för den här undersökningen är att patientgruppen diagnosticerats systematiskt avseende
psykiatriska diagnoser och personlighetsstörning vilket är ovanligt inom missbruksvården.
Detta gör att inverkan på förloppet av psykisk sjukdom liksom personlighetsstörningar, då
särskilt anti-social störning kunnat studeras.
I undersökningen ingår patienter med huvudsakligen beroende av morfin-/heroin, amfetamin,
cannabis-, alkohol- och lugnande medel och blandmissbruk av olika slag. Det är således en
tung grupp narkomaner med ett flerårigt beroende eller missbruk av droger.
Resultat

Amfetamin visar sig ha ett starkare samband med hög kriminalitet av olika slag än heroin.
Amfetaminmissbrukare var den grupp som hade högst antal domar för våldsbrott jämfört med
såväl heroinister som alkohol- och tablett missbrukare. Amfetaminsterna hade när tre ggr så
hög nivå och heroinisterna dubbelt så hög nivå av domar för stöld/tillgreppsbrott som
missbrukare av alkohol- och lugnande preparat. Amfetaminmissbrukare har dock en lägre
nivå av drogrelaterad brottslighet än heroinisterna. Detta går lite grand emot den gängse
bilden i massmedia. Heroinisterna hade likväl dubbelt så hög kriminalitet som alkohol- och
tablettmissbrukare ifråga om stöld/häleri/ bedrägeri, drogbrottslighet, och mer än en dubbelt
så hög nivå som dessa i att dömas för många samtidiga typer av brott. Våldbrottsligheten var
dock inte högre i gruppen heroinister än för alkohol- och tablettmissbrukare.
Över tid reduceras kriminaliteten med ca 10 procent per år i hela urvalet även när vi
kontrollerar för personlighetsstörning och kriminalitetsmönster. Men minskningen i
kriminalitet är allra störst under de första åren efter behandlingen vid avgiftningsenheten som
studien utgår ifrån.
Ett viktigt fynd i studien var att den undergrupp av patienter (ca 23 procent) som hade
diagnosen anti-social personlighetsstörning hade en högre nivå av brottslighet i alla
brottstyper jämfört med patienter med andra typer av personlighetsstörningar men inte antisocial.
Undersökningen visar att personlighetsstörningar inte bara är en biprodukt av missbruket utan
också kan vara en orsak i sig själv till kriminaliteten. Idag ställs diagnosen antisocial personlighetsstörning
personlighetsstörning sällan i behandling, inte heller andra typer av störningar
och därmed missar man en möjlighet att kunna förebygga kriminalitet.
Vad innebära resultaten för de skandinaviska länder som i likhet med Danmark haft en mindre
andel missbrukare av amfetamin än t ex heroin? Här visar studier från Danmark på en
förändring i riktning mot mer amfetamin- och blandmissbruk bland narkomanerna. Det
innebär sannolikt en risk för ökad våldsbenägenhet bland narkomanerna, särskilt när
missbruket breder ut sig i socialt utsatta grupper.
KOMMENTAR: Anti-social personlighetsstörning är mycket vanlig bland narkotikamissbrukare
i befolkningsstudier, s k epidemiologiska studier, som den amerikanska NESARCstudien
och i ännu högre grad i grupper av narkotikamissbrukare i behandling. Särskilt
förknippas diagnosen Anti-social störning med problematiskt beteende under vården, låg
följsamhet mot ordinationer och mot terapeutiska insatser och åtföljande dåligt resultat i
behandling samt en livsstil som förknippas med kriminalitet.

Mittpunkten på figuren visar andelen påföljder vid intagning till narkomanvårdsavdelning
under perioden 1977-1995. Antalet påföljder tycks således vara som högst när narkomanen
sökte behandling. För ett mycket litet fåtal av patienterna finns kriminalregisterdata långt
bak i tiden.
Reference: Fridell, M., et al., Antisocial personality disorder as a predictor of criminal
behaviour in a longitudinal study of a cohort of abusers of several classes of drugs: Relation
to type of substance and type of crime. Addictive Behaviors (2008),
doi:10.1016/j.addbeh.2008.01.001