Humanekologiska avdelningen, Sölvegatan 12, 223 62 Lund ...

Några grundläggande regler för humanekologiskt skrivande
En vetenskaplig text ska alltid innehålla en inledning där syfte och problemställning anges.
Skriv gärna klart och tydligt i inledningen: ”Syftet är …” och ”Följande problemställning
(eller problemställningar) kommer att behandlas: …” Därefter har man avsnitt eller kapitel –
med rubriker – där man gör det som man i inledningen har skrivit att man ska göra, och till
sist har man en sammanfattande diskussion där man reflekterar över vad man gjort och
kommit fram till i texten. Om det sistnämnda rubriceras som en sammanfattning, ska man inte
lägga in några nya fakta eller slutsatser – vill man göra det så blir rubriken lämpligen
”Sammanfattning och diskussion”, ”Diskussion” eller ”Slutsatser”. Denna grundform gäller
såväl paper som uppsatser och avhandlingar – och är förutsättning för att få texten godkänd.
Genom texten gäller det sedan att hänvisa till de referenser som man använt sig av. Dels är det
en hederssak mot författarna ifråga att uppge från vem man hämtat sina uppgifter, och dels är
det viktigt för läsaren att kunna se varifrån uppgifter kommer så att det går att kontrollera dem
eller få tips om var man kan läsa mer. Låt aldrig läsaren sväva i ovisshet om huruvida en
uppgift eller åsikt kommer från dig själv eller ett arbete av någon annan! Enkla sätt att lösa
detta är t.ex. att skriva: ”Enligt min åsikt…” – Ingold (2000:42) skriver att…” – ”Jag anser
dock att…” Bland det värsta en forskare kan anklagas för är att ha plagierat. Som student kan
man t.o.m. efter beslut i universitetets disciplinnämnd bli avstängd från vidare studier under
en tid om det uppdagas att man plagierat text. Varje gång man använder någon annans text
och inte bara vill hänvisa till den eller (efter hänvisning) skriva om den med egna ord, ska
man därför markera att det rör sig om ett citat. Alla någorlunda korta citat som ingår i
löpande text anges inom citationstecken, ”för då är allt helt OK” som kursansvarig precis har
skrivit. Om det i den originaltext du vill citera ingår något citerat, skriver du ”detta med
’sådana här tecken’ i din version”. Är språket danska, norska, engelska eller möjligtvis
tyska/franska kan man återge citatet på originalspråk, men man kan (liksom när det gäller
svenska) fråga sig om citatet är nödvändigt eller om det kanske går att referera med egna ord.
Om du själv gjort en översättning, så uppge att så är fallet genom att inom parentes skriva
”min översättning”. I följande mening visas något viktigt. Malm skriver:
Längre citat skrivs som ett separat, från kanten inskjutet stycke utan citationstecken, med mindre
storlek och med mellanslag från styckena över och under, och med källan angiven sist inom parentes enligt
vad som här följer, alternativt såsom sist i det stycke som föregår detta citat. Observera att årtalet och sidan
antingen skrivs inom parentes mellan Malm och ”skriver” ovan eller inom parentes efter citatet men inte på
bägge ställena. (Malm 2006:7.)
Kursivera aldrig hela citat. Om du vill kursivera något i ett citat för att poängtera en viss sak,
ange ”min kursivering”.
Hänvisning till arbeten kan göras på flera olika sätt, och det kan hända att du lärt dig använda
ett visst system i annat sammanhang. När man skickar in artikelmanus, så får man anpassa sig
efter det sätt att uppge referenser som används i just den aktuella tidskriften. I ett paper på den
här kursen vill vi se hänvisningar i själva texten – inte i fotnoter – och de ska ha gjorts enligt
något av följande exempel: Ingold (2000:43-45) menar att… Uttrycket ”to grasp the native’s
point of view” (Malinowski 1922a:25) är enligt Williams (1986:15) ett exempel på… I en bok
av Smith & Wesley (1987) beskrivs hur … Där uppges att detta är helt felaktigt (Ibid.:56).
Denna uppgift delas av Ingold (2000:78) och Dawson (1999:89-90). Malinowski (1922b:235)
var av uppfattningen att det fanns klara belägg för detta (se även Malinowski 1925:105-107).
10