Humanekologiska avdelningen, Sölvegatan 12, 223 62 Lund ...

Förkortningen Ibid. är ett smidigt sätt att slippa upprepa författarens namn med årtal, dvs. den
visar att det rör sig om exakt samma arbete som det till vilket man närmast hänvisat (i samma
eller närmast föregående stycke, men ej längre tillbaka). Viktigt är dock att ingen annan
referens har smugit sig in däremellan! Tag det därför som en vana att inte ändra till ”Ibid.”
förrän hela texten är färdig. Använd bara förkortningen när du hänvisar till en referens i
samma stycke.
Följande gäller ifråga om hur man uppger författarnamn, årtal och sidor: I hänvisningar inom
parentes uppger man bara efternamnet. Initial sätts bara ut om man i litteraturförteckningen
har två eller flera författare med samma efternamn att hänvisa till. I så fall kan man skriva: (J.
Smith 2002:35). I litteraturförteckningen ska alltid förnamnen finnas med, och det är ofta
mest praktiskt att bara ta med initialerna. Om det är två författare man hänvisar till, skriver
man efternamnen med ett &-tecken (inte / eller –) emellan (Smith & Hardin 1989), men om
det är fler än två använder man förkortningen ”et al.” (Smith et al. 1992). I
litteraturförteckningen ska man däremot skriva samtliga författarnas namn (Smith, J., B.
Thompson & G. Williams). Finns inget författarnamn, hänvisa till ”Anonym” eller rubriken
på boken/tidskriften.
Observera att det alltid är den som har skrivit texten som man ska hänvisa till – inte
tidskriftens namn, och ej heller redaktörens namn om det är en antologi. Det sistnämnda är ett
mycket vanligt misstag. Låt oss säga att man har funnit något intressant i ett kapitel av
Hornborg och att detta ingår i en antologi som kom ut 1997 och vars redaktörer heter
Saltzman och Svensson. Då hänvisar man till detta kapitel som Hornborg (1997). I
litteraturförteckningen står referensen under Hornborg (inte Saltzman!), och ser så ut så här
(obs! bara första raden helt ut till kanten):
Hornborg, A. 1997. Landskapet som ”text”, i K. Saltzman & B. Svensson (red.),
Moderna landskap: Identifikation och tradition i vardagen, s. 180-206. Stockholm: Natur
och Kultur.
I litteraturförteckningen uppges referenserna efter författarnamn i bostavsordning, och
därefter i tidsordning. Om två arbeten av samma författare utgivits samma år, hänvisar man
till dessa såsom exempelvis Hornborg 1997a och Hornborg 1997b. Ibland anges ingenstans i
en publikation vilket år den utgivits. Det kan då löna sig att ta en titt i en biblioteksdatabas,
men om inte det är till någon hjälp får man nöja sig med att skriva u.å. Det står för ”utan
årtal”. Om exempelvis en bok av 1700-talsforskaren Linné har tryckts 1979, så ser det lite
underligt ut att uppge att Linné skrev en viss sak 1979. Då är något av detta lämpligare: Linné
(1979[1769]:23-24) skrev… Linné (1979, orig. 1769) skrev…
I förteckningen ska man ange utvivningsort och utgivare. I böcker uppges ofta tryckeriet och
dess ort. Det ska man inte ange, utan bara bokförlaget (eller vilken slags utgivare det nu rör
sig om, t.ex. en institution) och den ort där detta är beläget. Inte heller ska man ange några
ISBN-nummer! Tyvärr framgår det inte alltid var ett förlag finns, och kan inte
biblioteksdatabaser vara till någon hjälp här heller får man nöja sig med att ange u.o. Det står
för ”utan ort”.
Ifråga om tidskrifter anges dessutom årgång (volym) och gärna även nummer, t. ex. Current
Anthropology, 95(2):139-152. Det betyder att det i årgång 95, som har löpande sidnumrering
(dvs. att första sidan i nummer 2 t.ex. är 51 om första numret slutade med sidan 50), och
nummer 2 av denna finns en artikel på sidorna 139-152. I så fall kan man utelämna numret
11