pdf 513 kB - Naturvårdsverket

Vid en förbränningstillämpning kan den överförda bilden analyseras med avseende
på parametrar såsom ljusintensitet, vilket kan översättas till värme, eller avstånd till
förbränningen. Därefter måste den information som bilden ger överföras till ett
styrsystem som vidtar åtgärder.
4.3.1 Intensitetsmätning
Den tillämpning som har störst potential är den där bilden analyseras med avseende
på intensiteten av infrarött ljus (IR-intensitet). IR-intensiteten kan översättas med hur
hög temperaturen är i förbränningen. Med hjälp av en kamera som är känslig för IRljus
kan man få en bild av hur mycket IR-ljus som strålar ut från olika regioner i
förbränningen. Eftersom höga och låga förbränningstemperatur gynnar uppkomsten
av emissioner skulle en sådan analys kombinerad med förfinad styrning av
lufttillförsel, lufttemperatur, bränsletillförsel och bränslefördelning kunna minska
emissionerna väsentligt.
Svårigheten med en sådan lösning är att placera kameran så att hela
förbränningszonen är synlig för kameran och inte skyms av lågor från andra delar av
förbränningszonen. Det andra och mer svårlösta problemet är att IR-ljus även strålar
ut från annat än förbränningen. Exempelvis så ligger absorbtionsbanden från CO2,
CO och H2O nära det från förbränningen, dessa måste filtreras bort innan man får en
användbar bild.
Den enda installation vi funnit på en dylik förbrännings- anläggning är en installation
gjord av MARTIN GMBH vid en sopförbrännings-anläggning vid Coburg, Tyskland.
Resultaten visar på de problem som redogjorts för ovan, men också på potentialen.
Vid anläggningen lyckades man stabilisera och styra förbränningstemperaturen samt
att styra förbränningshastigheten. Resultaten blev lägre emissioner samt bättre
lastreglering.
4.3.2 Avståndsmätning
De svenska installationer vi närmare har studerat använder bildanalys för att
analysera bilden med avseende på avstånd mellan kameran och ljusintensiteten
(d.v.s. bäddens front). Resultatet från analysen används för att styra
rosterhastigheten, höjden på bränslebädden samt lufttillförseln. Detta är en enklare
reglering som inte har lika stor potential för att minska emissionerna.
Det man kan göra med en sådan lösning är att avgöra hur långt bort förbränningen
slutar. På en roster har bränslet en viss sträcka på sig för att torka, antändas och
brinna upp. Går rostern för fort kommer bränslet inte att hinna brinna ut innan det
når slutet på rostern. Går rostern för sakta kommer bränslet att brinna ut tidigt på
rostern med påföljd att den senare delen av rostern kommer att ha en dålig täckning,
vilket får till följd att primärluften går rakt igenom rostern.
För att åtgärda problemet behövs ett styrsystem som ser till att rostern är täckt med
bränslebädd. Bränslebäddens tjocklek varierar med pannans last och bränslets
12