Redovisat deluppdrag 2013-06-27 - Naturvårdsverket

SWEDISH ENVIRONMENTAL PROTECTION AGENCY
BESÖK: STOCKHOLM -VALHALLAVÄGEN 195
ÖSTERSUND – FORSKARENS VÄG 5, HUS UB
KIRUNA – KASERNGATAN 14
POST: 106 48 STOCKHOLM
TEL: 010-698 10 00
FAX: 010-698 10 99
E-POST: REGISTRATOR@ NATURVARDSVERKET. SE
INTERNET: WWW. NATURVARDSVERKET. SE
SKRIVELSE
2013-06-27 Ärendenr:
NV-10965-12
SJV-5.3.17-7255/13
Delredovisning av uppdrag om genetisk förstärkning av
vargstammen i Sverige
Naturvårdsverket och Statens jordbruksverk delredovisar här regeringens
uppdrag till de båda myndigheterna om genetisk förstärkning av varg i Sverige
(M2012/3438/Nm).
Sammanfattning
1(10)
Flytt av vuxna vargar
Två flyttar av varg har genomförts under detta uppdrag dvs. sedan den 20
december 2012. Inledningsvis flyttades ett vargpar från Tornedalen till Tiveden,
vilket är den första flytt som resulterat i en etablering i anslutning till den övriga
vargstammen och dessutom förmodligen en reproduktion. Sedan flyttades
vargtiken från Junsele ner till Rimbo nära Stockholm. Den vandrade snart åter
till reviret i Junsele.
Frågor att utreda vidare
Myndigheterna avser att utreda frågorna om karantän och hägn vidare i
uppdraget. Myndigheterna kommer dessutom att arbeta fram ett detaljerat
förslag på andra lämpliga kompensationsåtgärder än licensjakt under hösten
2013.
Flytt av vargvalpar
Det har genomförts omfattande förberedelser i uppdraget för att kunna flytta
vargvalpar från djurparker till vilda vargars lyor. Till exempel har två vilda

NATURVÅRDSVERKET 2(10)
vargtikar märkts, djurförsöksetiskt tillstånd har sökts och praktiska frågor runt
flyttarna utretts. Det är svårt att märka vilda tikar då naturgivna förhållanden
som väder och geografi styr arbetet. Eftersom de märkta vilda tikarna födde
valpar ungefär 19 dagar före den första djurparkstiken och det inte får skilja mer
än 8 dagar mellan födslarna, kunde inte någon valpflytt genomföras.
Medgivanden och dialoger
Under vårvintern har ett omfattande dialogarbete genomförts. Avsikten var att få
in synpunkter och att sprida information för att öka möjligheten att få
medgivanden för att kunna sätta ut vargvalpar. Naturvårdsverket har träffat
viltförvaltningsdelegationerna och regionala företrädare för markägare- och
jägarorganisationer vid två tillfällen i de Mellansvenka länen. Myndigheterna ser
också ett behov av justeringar av sekretesslagstiftningen för att öka möjligheten
att inhämta medgivanden.
Internationellt samarbete
Samarbete med Norge, Finland och Ryssland av stor betydelse för att förbättra
förutsättningarna för naturlig invandring av varg till Sverige och att kunna sätta
ut vargvalpar från djurparker till vilda vargar. Myndigheterna avser att fördjupa
detta samarbete.
Uppdraget och genomförande
Uppdraget
Regeringen gav den 20 december 2012 Naturvårdsverket i samråd med Statens
jordbruksverk (Jordbruksverket) i uppdrag att, efter samråd med Statens
veterinärmedicinska anstalt (SVA), berörda länsstyrelserna och övriga berörda
myndigheter och organisationer, fortsätta arbetet med aktiva åtgärder för den
genetiska förstärkningen av vargstammen inom Sverige. Uppdraget ska
slutredovisas senast den 28 november 2014. En delredovisning av uppdragets
genomförande ska lämnas senast den 28 juni 2013.
Enligt uppdraget ska vargstammens genetiska variation i första hand förbättras
genom följande åtgärder:
1. Underlätta för naturligt invandrade vargar att förflytta sig från
renskötselområdet till den vargpopulation som finns i Mellansverige.
2. Genomföra aktiva åtgärder för att möjliggöra flyttning av vargvalpar till
vilda vargpar under 2013 och 2014. Uppdraget ska genomföras efter
dialog med berörda norska myndigheter.
Genomförande
Uppdraget genomförs av Naturvårdsverket och Jordbruksverket i projektform
med en gemensam styrgrupp. Jordbruksverket har i arbetet ett huvudansvar i
frågor rörande smittskydd och djurskydd.
Naturvårdsverket har det övergripande ansvaret, med stöd av Viltskadecenter
och i samarbete med Svenska Djurparksföreningen, för genomförandet av
uppdraget. SVA:s roll är att bedöma smittrisker i samband med införsel och flytt
av varg.

NATURVÅRDSVERKET 3(10)
Samråd har hållits med SVA, länsstyrelserna, Naturvårdsverkets råd för
rovdjursfrågor, vargkommittén, Svenska rovdjursföreningen, Svenska
jägareförbundet, Jägarnas riksförbund, Lantbrukarnas riskförbund (LRF) samt
norska och finska myndigheter.
Underlättande för naturligt invandrade vargar att nå den mellansvenska
vargpopulationen
Hittills genomförda flyttar under 2013
Under det nuvarande uppdragets gång har sammanlagt tre vargar flyttats vid två
tillfällen.
1. Båda djuren i ett vargpar i Tornedalsområdet identifierades januari 2013
genom DNA-analys av spillning som invandrade vargar. Tiken konstaterades
också löpa. Det fanns foton och andra uppgifter som indikerade att vargarna
hade befunnit sig i området en period, och åtminstone en av dem, sedan
sommaren 2012. Vargparet uppehöll sig i området med koncessionsrenskötsel.
Naturvårdsverket beslöt att flytta paret i mitten av februari, strax före
parningsperioden, till utsläppsområdet i Tiveden. Området är en nationalpark
och är utpekat som utsläppsområde av både Västra Götalands och Örebros
länsstyrelser. Vargparet bildade revir i Tivedenområdet och bedöms ha fått
valpar.
2. Den vargtik som tidigare flyttats tre gånger, flyttades en fjärde gång på grund
av extraordinära omständigheter i samband med regeringsuppdraget om
bevarande av genetiskt viktig varg 1 . Syftet med flytten var i första hand att
undvika allvarlig skada snarare än genetisk förstärkning eftersom
Naturvårdsverket av förvaltningsrätten var förhindrad att besluta om skyddsjakt
på tiken. Tiken flyttades till ett område i norra Uppland. Den vandrade sedan
snabbt tillbaka upp till reviret i Junseleområdet där den fortfarande befinner sig.
I samband med uppdragets genomförande har flera frågeställningar identifierats
såsom frågan om användning av hägn och hur karantänsfrågan bör lösas.
Karantän
Som beskrivits i tidigare uppdragsrapporter anser myndigheterna
(Naturvårdsverket och Jordbruksverket) liksom regeringen att risken för
spridning av rabies och andra smittämnen måste minimeras. Enligt en rutin som
är under utarbetande, ska vargar i norra Sverige som av länsstyrelsen bedöms
kunna vara invandrade, DNA-testas. Detta görs genom analys av insamlad
spillning varför vargen inte nödvändigtvis måste fångas in. Visar det sig att det
är fråga om en invandrad varg ska den snarast infångas och förses med sändare
samt provtas och behandlas förebyggande mot dvärgbandmask. Därefter kan
vargen gå fritt under övervakning i området i minst sex månader innan den får
flyttas. Vid flytt ska vargen avmaskas igen.
1 M2012/2959/Nm

NATURVÅRDSVERKET 4(10)
Det finns dock vissa problem med detta arbetssätt:
1. Eftersom vargen behöver ha vistats minst sex månader inom Sverige före
en flytt och det vanligtvis sker inom renskötselområdet, ökar risken för
att vargen påverkar renskötseln så att en skyddsjakt kan bedömas
nödvändig.
2. När vargen behöver vistas inom renskötselområdet i sex månader ökar
också risken för att den vandrar tillbaka till renskötselområdet efter en
flytt eftersom den etablerat sig där. Naturvårdsverket bedömer t ex att det
var den snabba flytten tillsammans men tidpunkten för flytten av
Tivedenvargarna som bidrog till att de stannade i området.
Att notera är att vargarna redan är inom Sveriges gränser när frågan om karantän
blir aktuell. Det handlar alltså om en karantän inför en aktiv flytt ner till
Mellansverige. Företrädare för rennäringen har varit uttryckligen negativa till att
renskötselområdet används som karantän för varg.
I fallet med Tivedenvargarna konstaterades att det fanns information som visade
att de befunnit sig i området en tid, vilket betydde att delar av karantäntiden
redan passerat när DNA-proverna visade att båda vargarna var invandrade. Den
flexibiliteten bedömer Naturvårdsverket är nödvändig för att kunna genomföra
uppdraget med genetisk förstärkning
Hägn
Frågan om så kallad ”soft release”, vilket innebär att vargar flyttas till ett hägn i
området där man vill att de ska stanna har diskuterats i flera sammanhang.
Metoden har används i Nordamerika. Erfarenheterna från Nordamerika är att de
flesta vargarna stannade i det nya området, men att många också, under tiden i
hägn, utvecklade stressbeteenden som bland annat orsakade söndergnagda tänder
i försöken att ta sig ur hägnet. Förvaringen i hägn fungerade bäst när det under
anpassningsperioden fanns flera vargar i hägnet, till exempel en hel flock eller
syskon. En ytterligare försvårande omständighet för svenska förhållanden är
lokaliseringen av sådana hägn. I de nordamerikanska försöken var de placerade
på federal mark. Där hade man beväpnad vakt som bevakade hägnen dygnet runt
vilket sannolikt skulle krävas även i Sverige för att skydda vargarna från
sabotage. Vargarna måste också matas vilket medför risk för tillvänjning till
människor.
En tillfällig förvaring av invandrade vargar i särskilt uppbyggda hägn har även
diskuterats för att lösa smittskyddsfrågan. Vid användning av karantänshägn
finns, förutom djurskyddsproblematiken, även en sanerings- och
smittspridningsproblematik om det påvisas någon epizootisk sjukdom som
rabies eller dvärgbandmask hos någon av de karantäniserade vargarna.
Jordbruksverket utreder för närvarande möjligheten till tillfällig användning av
hägn för genetisk förstärkning ur djurskydds och smittskyddssynpunkt.
Myndigheterna bedömer dock i nuläget att användning av hägn för flytt av vilda
vargar inom landet troligen medför oacceptabla djurskyddsproblem.

NATURVÅRDSVERKET 5(10)
Djurförsöksetiskt tillstånd
Jordbruksverket har bedömt att flytt av varg är ett djurförsök enligt definitionen i
1 c § djurskyddslagen (1988:534). Naturvårdsverket har därför i tidigare uppdrag
ansökt om och fått ett djurförsöksetiskt godkännande från Uppsala
Djurförsöksetiska nämnd för flytt av vuxen varg. Jordbruksverket ska i varje
enskilt ärende medge undantag för transporten av den aktuella vargen.
Länsstyrelsernas utsättningsområden och medgivandekravet
I oktober 2011 redovisade länsstyrelserna sina regeringsuppdrag om att peka ut
utsättningsområden till Naturvårdsverket. Sammanlagt pekades nio
utsättningsområden ut i sex län. Naturvårdsverket utgår i arbetet med det
aktuella regeringsuppdraget från att endast de av länsstyrelserna utvalda
utsättningsområdena kan användas för utsättning av varg.
Vargarnas revir ändras över tid vilket kan göra att ett utsättningsområde ett år
ligger i ett redan befintligt revir och därför inte kan användas för utsättning av
flyttad varg. Det är också svårt att hitta utsättningsområden där både markägare
och jakträttshavares lämnar medgivande inom de redan utpekade områdena. Det
finns också ett önskemål att minska koncentrationen av varg i Mellansverige. Av
dessa tre skäl anser myndigheterna att det vore lämpligt med nya uppdrag till
länsstyrelserna alternativt att Naturvårdsverket i samråd med den aktuella
länsstyrelsen får släppa vargar där lämpliga förutsättningar finns.
Medgivande och sekretess
De stora skogsbolagen och staten har på olika sätt upplåtit rätten till jakt till
andra på sina markinnehav. För att få medgivanden från jakträttshavarna krävs
därför att varje jaktlag eller enskild jakträttshavare kontaktas. Att få
medgivanden från alla i ett jaktlag bedömer myndigheterna för närvarande som
mycket svårt. Vid flytten till Tiveden använde Naturvårdsverket därför statligt
ägd mark där staten också är jakträttshavare. Skogsbolagen kan dock säga upp
sina avtal med sex månaders varsel och därefter skriva in en klausul om
medgivande till flytt av varg. För det markinnehav som Naturvårdsverket rår
över skrivs nu in i avtal att jakträttshavaren förbinder sig att medge utsläpp av
varg.
Enligt offentlighets- och sekretesslagen är det inte möjligt att sekretessbelägga
uppgifter om vilken markägare eller jakträttshavare som medgivit utsläpp av
varg. Myndigheterna anser att en sådan möjlighet borde finnas för att skydda de
enskilda som medger utsläpp av varg från hot och repressalier. Vid vargflytten
av Tivedenparet framkom att en markägare inom ett av utsättningsområdena inte
ville medge utsättning trots att han inte var negativ till själva utsättningen, utan
på grund av rädsla för repressalier mot sig själv och familjen.
Erfarenheter från flytt av vuxen varg 2013
Flytten av vargparet från Tornedalen till Tiveden var den första flytten av vuxna
vargar från Norrland som resulterat i att vargen har stannat i Mellansverige och
dessutom förmodligen föryngrat sig där. Naturvårdsverkets bedömning är att det

NATURVÅRDSVERKET 6(10)
var den relativt snabba flytten och tidpunkten för flytten som gav det goda
resultatet. Tidpunkten för flytten var före brunsten då vargarna parar sig. Bandet
mellan tiken och hannen är då mycket stark. Efter parningen kan det vara så att
vargarna främst inriktar sig på den kommande valpningen och att hitta ett
lämpligt revir snarare än långa vandringar. Liksom vid tidigare tillfällen har
själva flyttarna gått mycket bra, vargarna har fångats in snabbt och varit lugna
under resan som skett i bil. Bedömningen är att en längre bilfärd är mindre
stressande för djuren än att flyga en delsträcka på grund av de omlastningar som
är nödvändiga i samband med flygtransporter.
Eftersom samarbetet med Finland har utökats i samband med att förvaltarmöten
har etablerats finns nu ökade möjligheter att få tidig information om eventuella
invandrande vargar. Det skulle också kunna förbättra möjligheterna till snabba
flyttar. Ett utökat samarbete med Ryssland skulle dessutom säkra ett fortsatt
inflöde av vargar.
Flytt av vargvalpar från djurparker till vilda vargar
Märkning av vilda vargtikar
En av förutsättningarna för att kunna genomföra en flytt av djurparksvalpar till
vilda vargar är att de vilda tikarna är sändarmärkta. Genom positionerna tikens
sändare skickar kan man bedöma när valpning skett och var lyan finns.
Erfarenheter från märkningen
Den största svårigheten med att märka vargtikar är behovet av spårsnö i de
områden där det finns intakta par under märkningssäsongen.
För att kunna märka varg krävs att det går att spåra vargarna från luften. Det är
endast möjligt i öppnare skogar där det går att se genom trädens kronskikt ner
till marken och vargarnas spår. För att möjliggöra en märkning krävs dessutom
öppna ytor i form av sjöar, myrar eller hyggen där det är möjligt att komma
tillräckligt nära vargen när den ska sövas med pil från en helikopter. Det innebär
att märkningsarbetet behöver inriktas på att styra vargar mot områden där det är
möjligt att komma ner med helikoptern. Styrningen av vargarna kräver att det är
bra förhållanden för att spåra från luften och är därför svår att genomföra när det
är för lite snö vilket medför att vargarna utan större ansträngning kan hålla en
hög hastighet.
I många vargrevir är det idag sparsamt med sådana öppna skogar.
Tikmärkningarna kräver dessutom att tiken kan isoleras från de övriga vargarna,
vilket innebär att vargarna måste följas över längre sträckor. För att isolera tiken
kan det även behövas spårning av andra vargar än de som ska märkas. Detta kan
innebära omfattande spårningsarbeten.
Skogsbrukets omdaning av landskapet har medfört att skogens ålderstruktur
förändrats så att stora delar av skogslandskapet idag är täckt av stora
sammanhängande och täta ungskogar. Ungskogarna har ofta ett tätt kronskikt

NATURVÅRDSVERKET 7(10)
vilket innebär att det från ovan är mer eller mindre omöjligt att se ned till
marken där vargarna eller deras spår befinner sig.
Kommunikationen och samarbetet med länsstyrelserna bedöms ha fungerat bra
och arbetet med de förberedande spårningarna bedöms ha utvecklats väsentligt
sedan föregående år. I jämförelse med föregående år har lokaliseringen av
tikarna inför märkningen lyckats bättre genom en utökad dialog och ett mera
riktat arbete mot de revirmarkerande individerna i familjegruppen.
Även om den gångna vintern varit kall och större delen av landet har varit
snötäckt under märkningssäsongen har det i de områden där det funnits intakta
vargpar varit för begränsat med snö. Så många som 24 av de 38 föryngringar
som registrerats år 2012 år utgjordes av nybildade par (Åkesson m.fl. 2013). I de
områden som har haft ett varaktigt snötäcke har ett flertal vargrevir inte varit
intakta dvs. de har saknat ett eller båda alfadjuren. Detta har medfört att en stor
andel av föryngringarna inte har varit aktuella för märkning.
Två vargtikar samt tillhörande hanar har märkts. Därtill har tre vargar flyttats.
Utifrån ovanstående förutsättningar får ändå resultatet från årets vinter ses som
ett gott resultat eftersom vi har kunnat genomföra märkning av vargtikar och
flytt av vargar i de områden och under de tidpunkter där de naturgivna
förhållandena medgivit det.
Dialogmöten
Vid valpflytt kan medgivande från markägare och jakträtthavare inte hämtas in i
förväg, eftersom det är den vilda tiken som avgör var lyan placeras och det är
först i samband med att de vilda valparna föds som lyans position kan
bestämmas. Detta innebär att det är först en dryg vecka före själva valpflytten
som markägare och jakträttshavare kan identifieras och tillfrågas om
medgivande.
För att öka möjligheten att få medgivande från markägare och jakträttshavare har
Naturvårdsverket genomfört dialogmöten med regionala företrädare för
markägar- och jägarorganisationer. Det har genomförts två möten per län med
regionala företrädare för Svenska Jägareförbundet, Jägarnas riksförbund och
Lantbrukarnas Riksförbund. Syftet har varit lyssna på organisationernas problem
och syn på möjligheter med valputsättning i länet samt att informera.
Tanken är att göra frågan mer känd med hjälp av information så markägare och
jakträttshavare kan få stöd i sitt beslut om medgivande. Det kan förhoppningsvis
också innebära att de får bättre stöd i sin bygd och att risken för hot och
trakasserier därmed minskar så att fler vågar lämna sitt medgivande.
Medgivande och sekretess
Myndigheterna bedömer att det finns förutsättningar för att göra en bedömning
av lyans position och därmed vem som är markägare och jakträttshavare. Dessa
kan då omfattas av sekretess så länge vargarna använder lyan. När vargparet har
lämnat lyan finns risk för att markägares och jakträttshavaren namn måste

NATURVÅRDSVERKET 8(10)
lämnas ut. Risken är stor att markägare och jakträttshavare inte lämnar sitt
medgivande om deras namn måste offentliggöras. Det beror på risken för hot
och andra repressalier för dem själva och deras familjer. Av den anledningen
avser myndigheterna att pröva om sekretesslagstiftningen kan omfatta skyddet
av personuppgifterna för markägare och jakträttshavare som lämnat medgivande
för utsättning av vargvalpar.
Kompensationsåtgärder
Naturvårdsverket hade 2011 ett regeringsuppdrag att redovisa vilka
kompensationsåtgärder som är lämpliga utöver licensjakt. Detta skedde den 18
maj 2011 2 . Naturvårdsverket har inhämtat synpunkter från länsstyrelser,
jägarorganisationer, markägareorganisationer, fåravelsförbundet med flera om
sådana kompensationsåtgärder.
Följande förslag har inkommit och utreds av Naturvårdsverket som avser att
remittera förslaget under hösten 2013.
1. Ta bort lika många valpar som sätts in vid valpflytt. Naturvårdsverkets
anser att åtgärden är olämplig och att den inte har stöd i lagstiftningen.
Åtgärden kan dock bli aktuell om det behövs för att säkra överlevnaden
då utsättning ska ske i en stor vild kull.
2. Reducering av fällavgift för älg. Naturvårdsverket avser att utreda frågan
vidare, men en kritik är att det rör sig om begränsade summor.
3. Bidrag till uppsättning och rensning under rovdjuravvisande stängsel.
Myndigheterna utreder om detta kan ske med hänsyn till det regelverk
som styr miljöersättningarna.
4. Kompensation för sänkta arrenden.
Länsstyrelsernas utpekande av revir
Länsstyrelserna i Mellersta rovdjursförvaltningsområdet fick 2011-2012 i
uppdrag att peka ut lämpliga revir för valpflytten. Eftersom reviren ändras
mellan åren och många av de redan utpekade reviren består av terräng där det är
svårt att märka varg fick länsstyrelserna i december 2012 i uppdrag att peka ut
nya revir bland de revir där Naturvårdsverket märkt tiken.
Årets två revir var båda gränsrevir och berörde därför tre länsstyrelser.
Länsstyrelserna har uttryckt tveksamhet över nyttan med att de ska peka ut revir
med märkta tikar eftersom det oftast kommer att saknas eller finnas begränsade
valmöjligheter då så få tikar märks. Alla tre berörda länsstyrelser pekade ut och
redovisade de två reviren med märkta tikar.
Djurparkerna
Svenska djurparksföreningen är inriktad på att stödja genomförandet av
uppdraget på bästa sätt och myndigheterna har ett bra samarbete med
organisationen. Djurparksföreningen organiserar djurparkerna och har framfört
önskemål att de samarbetar fullt ut. Ett problem är dock att en del djurparker är
2 NV ärendenummer NV-01411-11

NATURVÅRDSVERKET 9(10)
utsatta för negativa påtryckningar vilket gör det svårt för dem att delta i
regeringsuppdraget.
I de fall då den vilda kullen är så stor (över fem valpar) att ett tillägg av två
valpar bedöms minska överlevanden hos valparna i kullen, behöver lika många
valpar plockas bort från mottagarkullen som sätts dit. Frågan har behandlats i ett
PM från Skandulv. Risken är dock inte så stor eftersom vargarna i Sverige i
medeltal får 5,5 valpar och de större kullarna kommer ofta från de genetiskt
viktiga vargarna. Djurparkerna har nyligen uttryckt tveksamhet till att kunna ta
emot de vilda valparna. Frågan kommer att utredas vidare tillsammans med
Djurparksföreningen. Alternativet är att de borttagna valparna avlivas.
Myndigheterna har bedömt att ett samarbete med djurparker i Norge och Finland
skulle öka chansen att finna djurparkstikar som föder tidigt. Men den negativa
inställningen till flytt av vargvalpar hos ländernas myndigheter bedöms för
närvarande vara ett hinder. Ett fortsatt samarbete med länderna är av vikt för att
öka förståelsen för flytt av valpar.
Som ett underlag till framtida valputsättningar bedömer myndigheterna
tillsammans med Svenska djurparksföreningen att det under våren 2014 vore
lämpligt att genomföra ytterligare ett försök med valputbyte mellan de
djurparker som förväntas få vargvalpar det året. Syftet skulle framför allt vara att
undersöka om en flytt av äldre valpar, ca 2-3 v istället för 1-1,5 v, får samma
goda resultat. Detta skulle ge mer tid för förankring med markägare och
jakträttshavare samt planering av flytten.
Djurskydd
Djurförsöksetiskt tillstånd finns för märkning av vilda vargtikar till och med
2014. Tillstånd har sökts hos djurförsöksetiska nämnden i Linköping för att
genomföra flytt av valpar från djurparker till vilda vargars revir.
Övriga nödvändiga tillstånd
Myndigheterna bedömer att ett nytt lagrum behövs för placering av valpar i
djurpark. Myndigheterna avser att återkomma till regeringen om detta. Med
tanke på förvaltningsrättens uttalande i mål M-2428-13 om andra lämpliga
lösningar till den selektiva och riktade jakten ska här också påpekas att
anledningen till att Naturvårdsverket anger skälet 16.1.b (undvika allvarlig
skada) i besluten om flytt av varg, främst beror på att skälet i 31 a §
jaktförordningen, nämligen att genomföra positiva bevarandeåtgärder såsom
vargflytt, saknas i art- och habitatdirektivet. Trots att undvikandet av skada inte
varit huvudskälet till flyttarna och eftersom skälet i 16.1.b också var uppfyllt,
användes detta som skäl för att undantaget skulle uppfylla det tredje kriteriet i
direktivet, nämligen att ett av skälen i 16.1 är uppfyllda.
Erfarenheter
Två vilda tikar märktes för valpflytten. Förhoppningen var att märka flera tikar
och någon tik med känd sen valpning, men detta var inte möjligt i år.

NATURVÅRDSVERKET 10(10)
De två tikar som märktes hade okänd valpningstid. De valpade båda i slutet av
april, runt den 25 april. Det är inom den normala valpningsperioden för vilda
vargar. Den första valpningen i en djurpark skedde den 14 maj. För att kunna
genomföra valpflytt krävs att det är som mest åtta dagar ålderskillnad mellan
valpkullarna. Skillnaden blev ungefär 19 dagar vilket innebar att det inte var
möjligt att genomföra en valpflytt i år.
Naturvårdsverkets bedömning är att det sannolikt hade varit svårt att få
medgivande från markägare och jakträttshavare under våren 2013. Kritiken mot
uppdraget har varit omfattande. Bland annat har kritik framförts att valpflytt
skulle innebära en ökning av antalet vargar. Naturvårdsverket har i dialogarbetet
tydlig framfört att effekten blir den motsatta eftersom en vargstam med en god
genetisk status kan vara mindre än den som är inavlad.
Sammarbete med Ryssland
En studieresa har genomförts till Ryssland i december 2011. Resultatet av resan
är att de ryska myndigheterna är beredda att bistå de svenska i arbetet med att
genetiskt förstärka vargstammen.
Fyra vargvalpar donerades från en rysk djurpark till en svensk djurpark som en
följd av samarbetet. Valparna kommer hösten 2013 att sättas ihop till avelspar
vilkas valpar kan användas för genetisk förstärkning. Vid behov kan ytterligare
valpar hämtas från Ryssland.
Naturvårdsverket har för avsikt att fördjupa samarbetet med Ryssland. Det
planeras ske som en del av det bilaterala miljösamarbete som redan pågår mellan
Sverige och Ryssland. Samarbetets syfte ska vara att genom ökad kunskap
förbättra förutsättningarna för vilda vargar att vandra från Ryssland genom
Finland till den svenska vargstammen och därmed bidra till att vargstammens
bevarandestatus förbättras.