Temaresa Colombia november 2012 - Studieförbundet vuxenskolan

Temaresa med SV till Colombia den 9 – 25 november 2012
Lördag 10 november, Turist i Bogota
Efter en god natts sömn och frukost på Hostal
de Federman är vi beredda att ge oss ut som
turister i Bogota. Hostal de Federman är
certifierat enligt Turismo Sostenibles krav på
hållbar turism, vilket stämmer helt med resans
upplägg.
Huvudstaden Bogota med sina ca 9 miljoner
invånare är belägen på 2500m.ö.h och
temperaturen är behaglig, som svensk
sommar.
Vi tar El Tren Turistico till Zipaquira för att
besöka Cathedral de Sal som är en sedan 20 år
nedlagd saltgruva. Nu en stor turistattraktion
med magnifika bergssalar och spektakulär
ljussättning.
Denna dag firas El Dia de Campesinos i
Zipaquira. Marknadsstånden dignar av
grönsaker och frukt av alla slag. Tyvärr hinner
vi inte delta, men vinkar från tåget. Vi passerar
ett grönskande jordbrukslandskap med
boskap och odlingar. Man odlar bl.a. potatis,
majs, kål, sallad, tomater. Närmare Bogota
växer industrier av olika slag upp. Vi får veta
att stadens borgmästare arbetar för ökad
stadsnära odling för att säkra
matförsörjningen. Förhoppningsvis får då en
del gröna områden finnas kvar även om
staden växer.
Henry Karlström
11 november, söndag i Bogota
tillsammans med tusentals lediga
colombianer
Efter en tidig frukost på hotellet beger vi oss
upp till berget Montserrate, 3155 m.ö.h. Några
kämpar sig uppför till fots medan andra väljer
linbanan. På berget finns en vacker katedral
och mängder med souvenir och matförsäljare.
Detta tycks vara det stora utflyktsmålet för
Bogotaborna och vi känner oss verkligen som
turister men vi får en fantastisk utsikt över
hela staden i vackert väder, och höghusen i
centrum ser pyttesmå ut häruppifrån.
Efter en typisk colombiansk söndagslunch på
en grillrestaurang delar gruppen upp sig efter
intresse. Några väljer att gå till guldmuseet och
får där en inblick i Colombias utveckling från
forntid till nutid. De övriga besöker Boteromuseet
för att njuta av runda former både som
skulpturer och tavlor av Colombias store
konstnär Francesco Botero.
Sen eftermiddag checkar vi ut från Hostal de
Federman och tar kvällsflyget till Neiva där
några får bo i Anders och Claritas hem och vi
övriga får disponera hela huset hos hennes
syster Dorita.
Inger Julsgård
Måndag 12 november
Presentation av Projektet Rio de las Ceibas.
Dagens värd: Humberto Rodriguez
Ansvarar för skötsel och underhåll av
dalgången. Direktstöd från länsstyrelse,
miljömyndighet, kommun samt invånarna i
dalgången.
1

Rio las Ceibas rinner från 3100 meters höjd ner
till 430 meter över havet. 2300 människor bor i
området. 350000 invånare försörjs av
vattenflödet. ½ av vattenflödet som
dricksvatten.
De senaste 40 åren har det inträffat
översvämningar och jordskred vid 23 olika
tillfällen. Befolkningen kunde bli utan vatten i
flera veckor eftersom allt som följde med
vattnet stoppade till flödet.
Djurhållning/betesdjur i alltför branta slänter
orsakade erosion. Skogen försvann. Pga. den
ekonomiska situationen finns dåligt med
alternativ men allt sammantaget har gjort att
myndigheter och befolkning har insett att man
måste samarbeta. Man arbetar långsiktigt med
bl.a. täckodling för att binda marken.
Vattenreservoarer håller på att byggas upp
som håller befolkningen med vatten i upp till 4
dygn. FAO är anlitade och kontrakterade på 6
år och samarbetsavtal med CAM. Vid mer än
50 % lutning är marken olämplig för
betesmark och djurhållning och skall inte
odlas pga. den stora rasrisken.
Marktäckande grödor viktigt som binder
jorden men också viktigt för fågellivet. Man
arbetar också med kompost, vattentankar,
återvinning, olika sanitetslösningar, ingen
sophämtning utan det som inte kan
återvinnas på olika sätt läggs i gropar som
täcks. Olika erosionsskydd bl.a. i form av
"bambustaket" Dessa håller ca 3 år. Under
tiden planterar man specialgräs och träd för
att binda jorden.
Viktigt med utbildning för att förändra
tankesättet hos befolkningen och dessa
känner delaktighet i projektet. 12 små projekt
engagerar 120 olika familjer. Även frivilliga
organisationer deltar.
Senare på fm besöker vi en gård, en finca som
heter Veraguas med integrerad smådjursuppfödning
samt olika fruktodlingar och sockerrör.
Det är ett familjejordbruk. Där lunchar vi
och går på rundtur och familjen berättar om
sin verksamhet. Vi blir väl mottagna.
Vid pennan Ulla Jansson
Tisdag 13 november
På tisdagsmorgonen vaknar 5.30 av ett
ihållande regn men det var ju så igår också
men dagen var fin så det blir nog så idag med.
Vi är några som sover hemma hos Dora Lilia,
syster till Clarita och några hos Clarita och
Anders. Dora Lilia har upplåtit sitt hem till oss
och själv sover hon och dottern hos släktingar.
Men i köket finns hon redan för att ordna
frukost till oss. Hur vi än har försökt att få
hjälpa till blir vänligt men bestämt avvisade.
2

Efter en underbar frukost åker vi till den
regionala miljömyndigheten Corporación Alto
Magdalena för att få en föreläsning om
skyddsområden i Colombia och vikten av dem
för att skydda och bevara naturen. Miller
Rodriguez är med oss och Mar-Lois som är
ansvarig för parken/öknen Tatacoa som vi
skall besöka idag samt Leandro Vargas som
har det övergripande ansvaret för alla parker i
länet Huila. Vi får en bild över skyddade
naturområden i framför allt länet Huila.
Varför skydda: 1. Skydda ekosystem. 2. Skydda
livsmiljöer som är specifika för området för att
bevara djuren. 3. Skydda naturen runt de
vattendrag som ger huvudfloden Magdalena
vatten. 4. Tillhandahålla områden för
utbildning och forskning, arkeologisk
forskning pågår.
En mycket viktig del i arbete är att utbilda
befolkningen för att stärka de lokala
intressena så de är med och bidrar, en viktig
del är att minska djurhållningen då
betesmarker torkar ut på sikt.
Vi tackar så mycket för besöket och Anders
överräcker pennor samt torkade ekologiska
fikon.
Avfärd mot Tatacoa, Miller och Mar-Lois följer
med oss, i Villavieja hämtar vi upp en guide
som mycket entusiastiskt berättar om Tatacoa
öknen/tropiska skogen från urminnes tider
och framåt. Hur den uppstått, från ett stort
delta där dinosaurier levt, till idag. Varför har
den torkat ut, Är det p.g.a. sönderbetning på
1500-talet då spanjorerna kom eller är det ett
astronomiskt fenomen. Det finns mycket
nickel i marken vilket kan ha bidragit.
Guiden pratade mycket och länge om allt och
gillade fotografering vilket tog en hel del tid.
Det var en fantastisk natur med hårda
sandformationer som liknade raukar och en
mängd olika kaktusväxter.
Där Rio Magdalenas floddal är som bredast
ligger el ”Desierto la Tatacoa” med en mycket
säregen naturtyp
Blodsockret sjönk kraftigt och längtan till mat
och dryck tog vid men först passerade vi
Villavieja som tidigare varit Huilas huvudort
innan Neiva. Där var vi på ett litet museum
som samlat föremål från utgrävningar i
Tatacoa, många olika fossiler bl.a.
Vi bjöds på lunch i Neiva av CAM, mycket god,
i ett luftkonditionerat rum, det var mycket
soligt och varmt denna dag dryga 30 skulle jag
tro. Anders intervjuades av någon tidning och
innan avfärden tackade vi Miller och Mar-Lois
för spännande dag med lite presenter som vi
hade med, bl.a. almanackor, öl- och
konservöppnare.
Snabb dusch och packning hos Dora Lilia.
Klocka 17.00 var vi på väg mot San Augustin
där vi fick inkvartering hos Jorge Luis Munoz.
Vi bjöds på kvällsmat, kycklingpaj, grönsaker
och potatis. Vi fick fina rum med toalett och
dusch och innan sängdags bjöd damerna
värden och hans bror på “en” god whisky på
balkongen.
Gun-Britt Nilsson
Onsdag 14 november
San Augustin är en by på ca 15000 invånare,
vilka livnär sig på odlingar med kaffe, frukter,
3

sockerrör, boskapsskötsel och turism.
Denna morgon vaknade vi i Jorge Luis
värdshus, vilket oftast används av hans
släktingar. Vi har så småningom vant oss vid
att det är kalldusch som gäller. Ute på gården
prunkar bl.a. amaryllis, som vi annars är vana
från våra krukor i julfönstret.
Vi hade förhandlat oss till sovmorgon och åt
inte frukost förrän 8:30 denna dag.
Fruktfrukost är underbart; vi fick även arepas
bakade på helmalet majs och pan de yucas
med choklad att dricka. Faiver mötte upp som
representant för Aprofrusa. Han kommer att
logera oss, när vi senare kommer till Palestina.
Denna dag var det utflykt till Parque
Arquelogico Nacional de San Augustin, som är
att betrakta som världsarv sedan 1995. Där får
vi se och uppleva ett stort område med ca 130
guda statyer och ett antal gravar från tiden
mellan 300 - 900 e Kr. De är gjorda av hård
sten av vulkaniskt ursprung. Många av dem får
vi gissa oss till betydelsen av, men de flesta
verkar ha någon slags religiös mening. Ofta är
de placerade som om de vaktar sarkofager och
gravsättningar.
Jaguaren var en viktig symbol, vilket visade sig
t ex i hur figuren i mitten visar tänderna.
Många figurer liknar djur såsom denna fågel
med orm. Den såg vi senare avbildad på
många ställen, så den verkade omtyckt av
colombianerna.
Den populära ”águilan” är en örn som den San
Agustianska kulturen gärna avbildade
Området är frodigt och vi passerade härliga
regnskogsmiljöer när vi rörde oss på det stora
området. Det blev också en svalkande
regnskur och Inger, Gun-Britt och Ulla rustade
sig, som ni ser på bilden.
Lunch åt vi sedan på restaurang La Casona
och fick bl.a. njuta av Trucha (forell) och
pataconas, som är tillplattade matbananer
platanos. Gott!
När vi kom åter till byn var det dags för en
ridutflykt.
4

Tidigare erfarenhet av denna aktivitet i
gruppen var mycket varierande och vi var i alla
fall tre totala nybörjare, som förtjänade
applåden vi fick efteråt. På bilden är det Inger
som håller stilen. Det finns tydligen 6000
hästar att hyra i San Augustin. Tyvärr var min
(Birgittas) lilla Luna mager och trött, och det
var oländig terräng vi tog oss fram igenom.
Vi gjorde halt två gånger. Första gången var
vid La Pelotas el Tablon, där vi tittade på ännu
flera urgamla, indianska statyer. Vi blev också
spådda på Maya-vis av en kvinna som hette
Ingrid. Nästa stopp var vid La Chaquira, en
gudinna avbildad i berget högt ovanför floden
Magdalena.
Chakira blickar ut över Rio Magdalena
Vi gick många trappsteg för att komma ner till
henne. Som ni förstår var detta en mycket
händelserik och spännande dag!
Birgitta Virén
Torsdag 15 november
Ny dag och nya äventyr. Vi ska till Los Idolos el
Salto de Mortino, el Salto de Bordones,
gårdsbesök i Obando för att se transport i
”camionetas”.
Frukost inleds kl. 08.00, apelsinjuice, platano
med ost grönsaker och en köttfärsskiva och
kaffe.
Avfärd kl. 09.00 och vi ska göra en heldagsresa
i en buss utan fönster och dörrar, trägolv och
det finns även sittplatser på taket. Vädret är
varmt och behagligt med lite soldis. Jorge Luis
syster Aleida med son Camilo är med på
äventyret.
Chivan, en terränggående buss, förde oss troget
framåt genom landskap och byar
El Estrecho de Magdalena
Vi gör ett stopp vid floden och ett vackert
vattenfall, där alla fotograferar naturens
vackra vyer. Innan avfärd handlar några
genuint hantverk att ta med hem.
Vi gör ett stopp vid Obando Parque Museo.
Där vi ser gravar, akvarell utställning om och
av mayaindianer, arkeologiska keramikkrukor
5

och shop att köpa hantverk och souvenirer i.
Platsen är fantastiskt vacker med bergskedjan,
molnen hänger ner över topparna, solen skiner
och värmer gott.
Nästa stopp blir vid rörsockerfabriken, och vi
provsmakar hälsodrycken guarapo.
Restprodukten när saften har malts ut, torkas
och sedan används det till ångmaskinen.
(pannanläggningen skapar ånga som driver
hela verksamheten, processen inleds med att
de eldar träd för att få igång pannan)
Vi kommer därefter in i mejeriavdelningen, där
vi ser processen till tillfärdig produkt, när den
har stelnat i träformarna liknar den en brun
tegelsten och smakar som söt fudge. Ett block
väger 2 kg. Viktigt att försäljningen går bra, det
är flera personer som har tillverkningen som
försörjning. De får oftast sälja till underpris
eftersom behovet av inkomst är stort.
I nuläget vill de flesta hushållen använda
vanligt socker, men när det förändras kommer
marknaden av panela att öka. Viss del av
tillverkningen transporteras till spansktalande
länder.
Fabriken ägs av ett kooperativ och hela
processen med tillverkning av panela är ett
hantverk.
Dagsresan fortsätter vidare på den krokiga,
håliga vägen med en fantastisk, underbar vy
med bergskedjan Anderna och floden
Magdalena och alla vackra växter och små
hus. Njuter av ett sagolikt landskap.
Efter en tids väntan med ett glas öl som förrätt
ute på terrassen går vi in på restaurangen och
äter en sen lunch.
En kort busstur till den arkeologiska parken
Los Idolos med sina fantastiska figurer som vi
berättar ”egna historier till” = vi är våra egna
guider, men parkens vakt följer oss på avstånd!
På hemvägen stannar vi vid ett vattenfall med
en höjd på ca 170 m. I september månad
6

skedde en olycka med ett ras över en by, där
hus raserades och 13 personer omkom.
Vi är tillbaka i San Augustin kl. 17.30, en resa
med fantastisk natur som vy, på skumpig väg
varierande väder och med ny kunskap inom
flera olika verksamheter. Dagens chaufför som
körde säkert, tackades med pennor och block.
Innan middagen i trädgården var det fler som
gick på shoppingrunda i byn San Augustin.
Middagen i trädgården med grillat kött över
öppen eld, med goda tillbehör smakade gott
och det var en skön avslutning på äventyrlig
utflyktsdag.
Dagens reporter
Inger Henriksson
7

Fredag den 16/11
08.00 Frukost Frukt/Äggröra/Bröd/Kaffe, Te
Tanken med dagen är att ta oss till några
mindre lantbruk där självförtroenad samt
ekonomi inte är på topp. Levnadsstandarden
är låg samt att de kämpar med att odla så
ekologiskt som möjligt vilket kanske inte ger
full avkastning just nu, Vi får se hur dagen
avlöper, Manjana Manjana
Efter att färdats på en skumpig väg i drygt 1,5
mil så anländer vi till familjerna som står och
väntar. Många som vill presentera sig och det
är sju familjer som samarbetar just i detta
område och som ingår i detta projekt. Nu
kommer kaffet och som det varit på de flesta
ställen är det svagt kaffe med socker, ingen
höjdare men gästvänligt Projekt ”Provresa”
presenteras och de berättar att projektet har
ca 120 medlemmar i 3 byar och en stor
presentationsrunda drar igång.
Organisationsutvecklingen går framåt och
idag har de allt från Kycklinguppfödning,
Björnbärsodling, Grisuppfödning och många
andra grödor som man försöker driva upp.
Som en symbolisk och gästvänlig handling
från vår sida satte vi ett par träd i en slänt
vilket var grymt uppskattad åtgärd. Tillbaka
till ett grönsaksland där Morötter, Blomkål,
Kål, Potatis, Rödbetor, ärter och en massa
annat odlades. – Här vaskar de inte Guld
direkt säger Gun-Britt. Henry som har sett att
blasten på morötterna ser inte bra ut
kommunicerar det till bonden men denna
lyssnar lite med ett halvt öra, en
kommunikativ dialog drog igång och vart den
slutade eller blev till någon slutsats vet jag inte
än idag.
Vi delade upp oss i tre grupper där vi skulle få
förklaringar till hur, vad och varför man ska
odla kravodlat och hur man tillverkar
gödningsmedel av komposten. Vi vandrar
genom en avokado plantering samt en
passionsfrukt odling, dessa båda bär frukt först
om två år och medan de väntar på det så odlar
man maj, bönor samt potatis mellan buskarna.
Det överblivna från alla grödor samlar man in
och lägger för kompostering för att sen bära ut
på odlingarna, i den komposteringen har man i
4 komponenter bl.a. Mellas, själva mikroberna
köper de hem, de är nyckeln till allt.
Tillsammans med melass och vatten lagrar de
i tunnor. Det blir mycket blandning och
siktning för att kvaliteten ska blir så bra som
möjligt, sedan blandar de upp det med resten
som är nedbrutet. Förutsättningarna för
effektiv kompostering är som bäst när det
ingående materialets fuktighetshalt ligger
mellan 40 och 60 %, vilket innebär att
exempelvis frukt är särskilt lämpligt för
komposten. Också pH-värde, fosforhalt, kol-
/kväverelation och temperatur är viktiga
faktorer och det är ju inga problem i Colombia,
det var typ 45 grader under det där taket vi
stod. Själva komposteringsmekanismen består
i att organiskt material bryts ned av
syreförbrukande organismer, varvid kol, kväve,
fosfor och andra näringsämnen omvandlas till
biomassa. Som sen läggs på odlingarna .
Nu tillbaka och Mat blev vi serverade,
smakade bra minns inte vad vi käkade men
tror jag fick en frukttallrik. På eftermiddagen
var det Taxi till Grand Plaza Köpcentrum och
lite inventering och kontantuttag för de som
ville eller var tvungna.
Nu bar det av till Staden Palestina och
inkvartering på Hotell Faiver. Kvällsmaten
käkades på Cafè Mary och alla var lyckliga
även denna dag .
Vid Pennan denna dag
Thomas
Dagens ordspråk av Thomas: Det är inte
Barnen som gör fel det är vi vuxna som inte är
nog tydliga!
Lördag 17 november
Det är lördag i Palestina och vi vaknar upp på
Hotel Los Guacharos. Vår värd Faiver har
ordnat kaffe Tinto till oss innan vi beger oss
iväg upp i bergen denna tidiga morgon.
Första anhalt, efter en av de många skumpiga
åkturerna, blir Fernandos gård där han odlar
jordgubbar, granadilla och Avokado. Medan
arbetarna, som sedan ett par timmar tillbaka
redan börjat sin arbetsdag, ligger mellan
raderna och plockar jordgubbar, blir vi visade
runt. Vi får provsmaka och Fernando berättar
om hur han arbetar med sitt jordbruk.
8

Här utanför byn Palestina är
jordgubbsskörden kontinuerlig och odlas
under plastbädd, hans odling är inte ekologisk
än men han säger att han undviker de
farligaste gifterna vid besprutning.
Fernandos jordgubbsodlingar till vänster,
granadillan växer på sluttningen bakom
Från Fernandos gård tar vi en kort promenad
över till den tomt som tillhör Faiver, där breder
en vacker rosodling ut sig.
Från dessa gårdar tar vi bilarna vidare till
Fernandos syskonbarn, Sonia. På denna
persikogård är arbetet i full gång med att
plocka ut och storleksbedöma frukten för att
sedan packas ner i lådor och skickas iväg.
Frukost får vi på Marcos gård, han är ansluten
till en fruktodlingsförening med 24
medlemmar. De startade med en gemensam
försäljning, då med granadilla i stor skala. De
såg dock problem med monokulturodling, och
har därför avancerat till fler grödor.
Efter frukost promenerar vi ner bakom gården,
nedför en brant sluttning och över en porlande
bäck, där breder sig fisk-karen ut på en liten
öppen yta i skogen och Marcos har sin
forellodling. Han köper fiskyngel i påsar, som
placeras i mindre kar en bit upp i skogen från
odlingen, där stannar de tills de blivit
tillräckligt stora för att flytts ner till karen där
de får fortsätta växa. Från ägg till ett halvkilo
tar det ungefär 9 månader.
Odlingen försörjs helt av den närliggande
bäcken. Även om miljö och ekologi ständigt är
närvarande vid samtal med de flesta
lantbrukarna, så åker fiskvattnet från den här
odlingen rakt ut i bäcken en bit längre ner.
Medvetenheten kring miljöproblematiken för
t.ex. rent dricksvatten finns, att ta
medvetenhet till handling är förhoppningsvis
nästa steg.
Forellens sista anhalt för att växa sig tillräckligt
stora för försäljning
Efter en genomgång av hur odlingen går till tar
vi bilarna upp mot los Churrumbelos, den
99000 hektar regnskog som blev nationalpark
2008.
På vägen kör en av bilarna fast i leran vilket gör
att vi går sista biten fram tills den riktiga
skogspromenaden tar vid. Skogen ligger på det
bergsmassiv där Anderna breder ut sig och
delar sig i tre bergsryggar. Jag och några från
gruppen håller täten med gårdens ivriga barn
som guider, de pratar, hittar små omvägar
kring de mest leriga ställena, visar växter och
svampar. Det är en fuktig men mycket trevlig
tur upp mot den lilla stuga som är en
investering från staten. Huset är tänkt för dels
skogstillsynsmännen men även för
utbildningar och forskning för studenter. En
bit in i skogen planeras det för en utkiksplats
för apor.
I skogen som sträcker sig över fem områden,
Cauca, Huila, Putumayo, Caquetá och Nariño
skyddas flertalet djur, bl.a. puman,
glasögonbjörnen och flertalet aparter. Men
även de folk som lever i los Churrumbelos
delar i Cauca och Putumayo värnas om.
Regnskogen är viktig att skydda även eftersom
det är vattnet härifrån som försörjer Palestinas
befolkning med dricksvatten.
På promenaden tillbaka tar jag följe med en av
våra colombianska guider, han berättar att
9

området har varit utsatt för Colombias
inbördeskrig, men anses som säker mark
sedan fyra år tillbaka.
För tre år sedan gick jag samma
regnskogspromenad, då hade vi militärer med
skarpladdade vapen med oss. Idag följer inte
ens polisen med på den leriga stigen. En
positiv överraskning som ger en liten glimt av
hopp om fred.
Efter en av de bästa måltiderna på resan med
rökt forell lämnar vi Marcus gård och åker
tillbaka till Palestina för dusch och ombyte
inför fest upp på gården La Palma. En kväll
med dansuppvisning, grillad mat och egen dj
som bjöd på strålande blandning av Salsa,
Merengue och Cumbia, allt under den ljumma
stjärnklara himlen utanför byn Palestina.
Maja Nilsson
Artrikedomen är stor i den tropiska regnskogen
även 2000 meter över havet
Nederbörden är hög vilket medför att stigen
mestadels är blöt och hal men med utmärkt
guidning av don Marcos barn
La frontera agrícola flyttar sig närmare skogen.
Här har skogen avverkats ända fram till det
kommunala reservat som omgärdar det
regionala reservatet och nationalparken Los
Churumbelos
Söndagen den 18 november
Palestina
Syftet med dagens aktiviteter var att beskåda
produktion av honung, återskapande av
naturmiljö samt besöka Palestinas lokala
satsning på att informera och upplysa
allmänheten om hur omgivningens flora och
fauna är uppbyggd.
Dagens första aktivitet var gemensam frukost
på restaurangen ”Daisys”. Eftersom vi varit där
flera gånger förut, var portionerna mindre än
vad ”vanlig Colombiansk frukost” brukar
innebära. Det var hälften så mycket friterade
bananer och dubbelt så starkt kaffe.
Efter det åkte vi gemensamt till en biodlare
som berättade om sin verksamhet men också
om tillvägagångssättet för att framställa
honung. De bin han använde sig av var
korsade mellan afrikanska och colombianska
raser och
konsekvensen
av blandningen
var att de
flygande
individerna
förblev extremt
aggressiva. Två
modiga i
gruppen fick
följa med fram
till biodlingen
och hämta
vaxkakor som vi
10

övriga sedan fick smaka på.
I skogen runt bostaden hade markägaren
planerat fridlysta träd och hans vision var att
engagera sig i ekoturism för att sprida vidare
kunskapen om naturen och för att visa upp
sina marker för nyfikna och intresserade
individer.
Väl tillbaka i Palestinas stadskärna, möttes vi
upp av Claudia. Detta är en person som drivs
av stor glöd, hon studerar engelska och är
mycket engagerad i att framföra sitt budskap,
naturen är viktig!
Claudia visade oss en presentation av el
Centro Nacional Natural Parque de la Cueva
de los Guacharos. Det är ett muséum där
besökarna inte enbart får titta, utan också
känna samt visualisera olika föremål. Platsen
går att jämföras med det koncept vi svenskar
finner på Tekniska muséet i Stockholm. Allt
från djurliv, till växtarter, läten av regnfall,
bilder på nationaldräkter och uppbyggda
grottor fanns att skåda.
Claudia berättade om de olika stationerna och
utlovade godis till oss som svarade rätt på
hennes frågor.
Efter museibesöket, åkte vi till en plats där
lokala människor samverkar för att rena
vatten och för att ta hand om utsläpp. Detta
kooperativ drivs helt på eget bevåg utan
inblandning från myndigheterna.
De engagerade invånarna serverade oss en
typisk Colombiansk lunch innehållande yuca,
majs, ris, friterad banan och kyckling. Som
dryck fick vi en sötad saft med havre och
panela.
Efter måltiden återvände gruppen till hotellet i
Palestina. Sedan bar det av för att avnjuta
tårta och äppelvin hos en av de colombianer
som är engagerade i AFROFRUSA. Efter
kalaset avrundades dagen med att äta pizza.
Smakupplevelsen var annorlunda i
jämförelsevis med västerländsk pizza då
denna var mycket söt samt utan oregano.
Emma Sjödin
Måndagen 19 nov är sista dagen i
Palestina
Frukost serveras på John Urbanos gård en
liten bit utanför staden. Familjen kommer från
en urinvånargrupp som bott i trakten och John
bedriver nu kaffe- och fruktodling på gårdens 9
ha samt ytterligare 7 ha arrenderad jord.
Kaffefrukter under mognad
Kaffe odlas på 60 % av arealen och odlingen är
ICA-kvalitetssäkrad för export men
kaffeproduktionen är trots detta inte speciellt
lönsam, så fruktodlingen är mer intressant,
speciellt pitahayafrukten ger god
nettoförtjänst.
Pitahayaväxten är en kaktusart som kommer
från Amazonas högre höjder och är här ganska
ny men lovande för kommersiell odling.
Plantorna kräver noggrann uppbindning och
beskärning och börjar ge frukt efter 2 år och
kan förhoppningsvis skördas i 20 år framåt.
Kaktusfrukter med ett mycket sött och saftigt
fruktkött
Blomman slår ut tidigt på morgonen och
vissnar efter ett par timmar. För att få effektiv
11

pollinering finns 4 bisamhällen i odlingen.
Frukten är skördefärdig efter ca 6 månader
och varje planta kan ge 7 kg/år. På gården
finns nu 2 ha pitahaya planterad och 2
anställda för att sköta den.
Denna växt angrips inte av några sjukdomar
och kräver ingen kemisk bekämpning om man
är noggrann med hygienen vid beskärning och
skörd. Växtnäringen kommer huvudsakligen
från kompost som tillverkas av skal från egna
kaffeodlingen och hushållsavfall som levereras
från stadens sopinsamling. En mindre tillsats
av syntetisk mineralgödsel med
mikronäringsämnen köps in. Man har även
börjat med maskkompostering i lådor.
Fruktodlarna betalar ca 1 % av omsättningen
till forskning och utvecklingsarbete. Viss
rådgivning ges av staten men odlargemenskap
med erfarenhetsutbyte är viktigt för de flesta
lantbrukarna.
Lunchen intar vi idag på den närbelägna
mycket vackra gården Finca el Jardin, som
nyligen börjat med gårdsturism och erbjuder
matservering och övernattning. Oscar Barrera
köpte gården av föräldrarna för 7 år sedan och
odlar kaffe på ca 6 ha. Dessutom finns ett par
ha naturskog.
Odlingen blev förra året certifierad av
Rainforest Alliance, men trots merbetalningen
är ekonomin mycket ansträngd med pressade
kaffepriser. Gården har skulder både till bank
och till privatpersoner. Inköpt konstgödsel och
bekämpningsmedel är en stor kostnad.
Rostsvamp på kaffebusken är ett stort
problem, men en ny resistent kaffesort
används vid nyplantering för att slippa
kemikalieanvändning.
Gården har investerat i en mindre
förädlingsbyggnad med eldriven maskin för att
avskilja fruktköttet, samt tvättning av bönorna
i 2 bassänger. Tvättvattnet renas i 2 tankar för
att ta bort slammet. Bönorna torkas på husets
tak övertäckt med plåt eller plasttält innan
leverans till grossister.
Innan vi lämnar den välskötta gården får vi
även prova på att skörda kaffe. Sedan blir det
en kvällsresa till Acevedo med middag efter
halva vägen i Pitalito.
Henry & Inger
Kaffegården La Esperanza ”Hoppet” San
Isidro, Acevedo.
Ankomst 19 november kl. 22:00. Det är tyst
och mörkt och förutom cicador hörs inget.
Varmt och skönt men vi är trötta efter en lång
resdag så efter rumsfördelning är det sängen
som gäller. På gården bor pappa Fernando och
mamma Linda tillsammans med sonen Mario
Fernando Gomez, vår värd och han som sköter
gården samt yngste sonen Diego.
De är 5 syskon, de övriga är en bror som bor
nästgårds med sin hustru och son, (där Anders
har inkvarterats). En syster som läser
internationell ekonomi och planerar att arbeta
med kaffe i någon form i framtiden. Mario,
brodern, anser att det är bra om man kan höja
kunskapsnivån bland dem som sysslar med
kaffeproduktion. En bror är militär.
Frukost med mycket ägg och frukt … och
”platano asado”
12

20 november 6.15 är vi uppe med tuppen, (det
är många på gården). Efter dusch och toalett-
bestyr mer eller mindre i köket serveras vi en
god frukost av familjen.
Solen bryter sig in i köket och vi ser fram emot
dagens pedagogiska resa i kaffelandet
Dagens tema är kaffeproduktion från odling
till export. Mario berättar att farfar köpte
gården på sin tid och det är alltså 3: e
generationen som brukar gården. Familjen
äger tillsammans 3 gårdar i området och
förutom kaffe odlar man olika sorters frukter.
Gården ligger på 1400 m över havet och den
ingår i El Grupo Asociativo San Isidro samt i
den nationella kaffe kooperationen och Mario
är representant för kommunens kaffe odlare. I
kommunen finns 7500 familjer varav 5800 är
kaffe odlare. Det är den näst viktigaste
kommunen i Colombia för kaffeproduktion,
Pitalito är den största.
För att hindrar erosionsrisken vilken är
uppenbar på dessa höjder i Anderna så har
man fyra olika sätt bl.a. barriärer av skog vid
vattendrag, stråk av andra växter med bra
rotväxt, täckplanteringar mellan plantorna
och växelvis olika plantor som bildar
vindbarriärer. Vid nyplantering odlas olika
grödor mellan plantorna som majs, bönor och
olika baljväxter som tillför kväve.
Vi visas runt på gården och börjar vid
groningsbänken, kaffesorten är genomgående
av typen Arabica, det finns en ny sort som
börjat provas som skall vara resistent mot
svampsjukdomar men i huvudsak är det
Arabica.
Rådgivaren och Marios far visar hur
kaffeplantorna drivs fram under solskydd
Körsbären innehåller två kärnor och de skalas
och torkas och sedan väljs de bästa kärnorna
ut för att sås på 1 – 1½ cm djup. De är i
odlingsbädden i 1½-2 månader och planteras
sedan om i en liten påse som de får vara
ytterligare 2-3 månader innan de planteras ut.
Plantorna tillförs näring och ibland vissa
bekämpningsmedel ca 96 % grobarhet.
De förnyar 20 % av kaffeplantorna varje år. De
säljer även plantor. Efter utplanteringen tar
det ytterligare 18 månader innan de kan
skördas. En kaffeplanta ger skörd i ca 5 år men
kan efter kraftig beskärning ge skörd
ytterligare en femårsperiod. Skördetider är
främst oktober-november och april-maj.
Fruktköttet körnas loss och avskiljs så att
kaffebönorna kan hanteras separat med
tvättning och torkning innan de säljs
Kaffet, körsbären, måste plockas mogna och
här plockas de manuellt vilket ger mest och
bäst skörd men är också kostsammast. Gården
följer Fair Trade regler vilket innebär bra lön
och boende med goda sanitära förhållanden.
13

Minimilön är på 530 000 pesos och här får de
minst 600 000 vilket innebär en dagslön på
25 000 pesos. Vid högsäsong tjänar de bästa
plockarna mer då det betalas för kilo och de
bästa plockarna kan komma upp i 300 kg/dag
ca 25 hinkar, kilopriset minns jag inte. De är
måna om att bli kända för att de är med i Fair
Trade.
Allt kaffe i Colombia odlas på sluttningar i 15
olika län. Det förekommer maskinell plockning
men blir aldrig lika bra som manuell då mycket
omoget dåligt kaffe kommer med. Uppköparna
anordnar tävlingar och de fyra bästa
får bättre betalt för hela sin kaffeskörd, de
pengarna används till bl.a. bättre bostäder och
bättre betalt för arbetet. Odlar man Fair Trade
får man 10 cent per halvkilo till föreningen
som också används till medlemmar och sociala
investeringar som kommer alla tillgodo.
Nu är betalningen för kaffet mycket dåligt och
det ger ingen vinst utan går precis jämt upp,
priserna styrs från New York börsen inte efter
tillgång och efterfrågan inom landet. Det har
dessutom varit ett dåligt år, istället för normalt
12 miljoner säckar har det blivit 7 miljoner
säckar på grund av svampangrepp och övrig
hantering.
San Isidro gruppen försöker hitta nya
marknader för att ta sig förbi den reglerade
marknaden där priserna ofta är mycket låga.
Vi besöker även en av granngårdarna som ägs
av Orlando Babativa. Han tar emot oss lika
gästvänligt som alla andra här i Colombia och
berättar om sin gård och sin kaffeodling.
Nybyggda arbetarlogement hos Orlando
Babativa
Byggnaderna är ganska nya och mycket
moderna med fint utrustade arbetarbostäder,
en avdelning för kvinnor (10) och en för män
(60). Gemensamhetsutrymmen som matsal
och teverum. Ett hus där förmannen och han
själv har sina bostäder.
Han äger 46 ha, 28 ha odlas det kaffe på. Han
berättar om sitt engagemang i olika föreningar
och han sitter med i flera styrelser på lokal och
regionalnivå. Styrelsen väljs genom allmänna
val och det är fler röstande till detta mot
politiska val 64 % mot 48 %. Vid frågan varför
det är bra med Fair Trade så säger han att det
är sjyst mot alla, alla får del av pengarna även
de som inte är med i odlarföreningen. Det ges
bidrag till broar och skolor och annat socialt
som är viktigt för utvecklingen.
Vi visas runt på gården och ser bostäderna och
kaffe hanteringen. Kaffet skalas i en
”pulpadora” och han tar hand om skalen och
den söta hinna som omger bönan. Kaffet får
ligga i vatten så det bildas en massa som kan
separeras och sedan kan användas som krukor
vid sådd av kaffeplantor istället för påsar och
han gödslar med det också.
Kaffebönorna sköljs och då sker en viss
sortering och sedan läggs de på tork innan de
går till försäljning. För att förenkla för
plockarna har han installerat ett rör som
kommer uppifrån odlingarna som de skickar
kaffet i direkt ner till gården.
Mottagningsanläggning för det färska kaffet
14

Orlando Babativa pratar också om de dåliga
kaffepriserna och han tror att de måste
påverka politiskt för att få till någon
förändring, han skall redan under
morgondagen på ett möte som rör dessa
frågor.
Vi lämnar gården och reser till Acevedo för ett
besök på CadefiHuila (kaffekooperativets)
kontor och mottagningsanläggning. Där kan
alla kaffeodlare lämna in sitt kaffe för vidare
försäljning och de som inte har ”pulpadora”
och torkmöjligheter lämnar ”körsbären” och
sedan tar CadefiHuila hand om resten.
På hemresan åker vi ner till floden Suaza och
tar oss ett dopp, det är fart på vattnet men helt
underbart. Vi njuter av svalkan och några av
oss en god öl vid serveringen intill. En glad
banjospelare underhåller oss och det slinker
ner ytterligare någon öl. Sedan passerar vi
Acevedo igen för att inhandla kvällsmaten.
Hemfärden på skumpiga vägar gör vissa av oss
lite nödiga vilket även orsakar en liten bula vid
nödstoppet.
Vi äter en god sallad och sandwich till allas
belåtenhet och frun i huset har lagat en
maizena pudding som vi äter till kaffet.
Åter en intensiv och händelserik dag till ända
och det blir tidig nattning och vi kliar oss nog
alla mer eller mindre till sömns, ”moskiterna”
har varit aktiva även idag.
Dagens antecknare Ulla och Gun-Britt
Onsdag 21 november
Denna dag går i Grupo Asocativo San Isidros
tecken. Vi vaknade på gården Esperanza till de
elva tupparnas galande och vacker fågelsång.
Alldeles utanför huset hade vi faktiskt en
kolibri som granne i ett träd. Frukost med
mango, papaya, vindruvor, havregröt, äggröra
mm gjorde oss rustade för dagens äventyr. Vi
packade ihop våra grejer igen och startade
färden till San Isidro. Nu hade också en kunnig
forskare, Ceasar, från Pitalito slutit upp, och
han guidade oss och berättade om
kooperativet.
De har sedan 1989 köpt upp och vill köpa ännu
mer mark för att kunna plantera och även
bevara bl.a. de roble negro-träd som finns kvar.
Detta är en slags ek som kan växa sig stort och
gammalt och som är utrotningshotat.
Detta har inte varit känt mer än drygt 30 år,
men nu vet man att det också finns liknande
träd i Kina och USA. De har inga årsringar,
men efter observationer har man uppskattat
åldern till 7 -800 år på en del träd.
Mäktigt hög skog med roble negro
Här får vi åter hjälpa till med plantering av
olika slags träd, även ceder och roble blanco
planteras. På träden fästs etiketter med datum
och planterarnas namn. Kooperativet försöker
få med sig opinion och bönder, så att skogen
ska få finnas kvar och inte användas till odling
och betesmark. Lokalbefolkning och skolelever
engageras i arbetet. Skogen är viktig också för
fågelliv och fladdermöss. CAM:s avdelning för
miljö stöttar projektet.
Plantering av träd för att återbeskoga marker
15

Projektet är unikt i Colombia, det finns tre
områden i landet som är skyddade på samma
sätt. Naturparken som vi kommer till omfattar
ca 28 hektar. Man har observerat 144
fågelarter i skogen, och man finner ständigt
nya arter fjärilar, grodor, myror mm.
Välkomstskylt vid entrén till naturskogen
Efter en intensiv vandring i kuperad terräng
och leriga rutschkanor att ta sig utför,
hänförande utsikter kom vi fram till en gård på
höjden och blev serverade en härlig lunch. Den
bestod av ris, grönsallad, kokt potatis, grillad
banan, och som vegetarian hörde jag även
många positiva kommentarer om de gott
kryddade fläskkotletterna. Trevligt sällskap,
förutom våra värdar förstås, var ruvande
hönor i pappkartonger på verandan.
En grupp med glada vandrare
Utsikt från Faiver Santas och Alexandra Villegas
lunchveranda
Efter ännu en gruppfotografering begav vi oss
vidare till skolan i San Isidro. Vi fick först en
presentation av två av de elever som följer
utvecklingen av djur- och växtliv i det
naturreservat vi gått i.
Vi fick också tillsammans med en skolklass se
en video med en presentation av kooperativet
som började med åtta kaffeodlare som tog
initiativet för drygt 30 år sedan att starta upp
föreningen. Nu är man ca 100 medlemmar.
Man har arbetat med att rena utsläpp vid
kaffeprocessen, man har eftersträvat höjd
livskvalitet och gjort förbättringar på skola och
vårdcentral. Man arbetar med sopsortering
och har ett eget kafferosteri.
16

Här blir kaffebönorna bruna och goda!
Efter besöket på rosteriet åkte vi och
installerade oss i ett komfortabelt hotell i
Pitalito. Vi gick ut och åt i smågrupper. Några
av oss hittade en mysig restaurang och åt
kinamat på colombianskt vis. Vi var sugna på
kaffe efter maten, men det serverade de inte,
så vi gick ut på jakt efter denna arom. Vi
träffade på Mario, Miller och Anders, som
förde oss till Café Meca, som hade en barista,
som gjorde kaffekonster för oss. Och så gott
det kaffet smakade!
Birgitta Virén
Torsdag 22 november
Efter frukost bestående av ”huevos revueltos”
och ”huevos pericos” (äggröra), choklad med
bröd, fruktsallad mm på en frukostrestaurang i
Pitalito checkade vi ut från hotellet och
började bussfärden norrut mot Rivera och
Neiva.
Bussen gjorde några korta stopp under den 4
timmar långa färden; i Altamira där vi kunde
köpa biscochos (ostskorpor), i staden Garzon
samt vid en utsiktpunkt över Rio Magdalena
där floden rinner in i den stora
kraftverksdammen ”la represa de Betania”.
Efter kraftiga regn fylls floden med vatten,
jordpartiklar som så småningom blir sediment
på kraftverksdammens botten samt organiskt
material och grästuvor.
Väl framme i småstaden Rivera åt vi lunch
bestående av fiskfilé (tilapia eller mojarra)
tillsammans med busschauffören och
pataconas med sallad. Bussen körde efter
lunchen uppgenom Rivera och vi checkade in
på Oscarbi, ett ”hostalboende” i ett enkelt hus
mitt i en park. En bäck med friskt vatten
forsade förbi och miljön ingav ett lugn.
Rivera
Trädgården vid hostal Oscarbi
17

Bäcken däms upp för att skapa svalkande bad
vid hostal Oscarbi
Efter en vilsam eftermiddag startade vi en
promenad mot de varma källorna Los Angeles
vid femtiden. Vägen slingrade sig uppåt mot
bergen och efter någon kilometer kunde vi se
hela dalgången med Rio Magdalena och
staden Neiva vid horisonten.
Väl framme vid Los Angeles kunde vi njuta av
vattnet i olika basänger och
anpassadebadandet efter önskad temperatur.
Den bassäng som låg i direkt anslutning till
tillflödet av varmt vatten gav en avslappnande
värme.
Middagen avnjöts vid sidan av bassängerna
och den tropiska natten innebar en behaglig
temperatur.
Fredag 23 november
Efter skyfall i och runt Rivera (Neiva) med
översvämningar och jordskred som följd, blir
morgonens tänkta utflykt till ett närliggande
vattenfall inställt. Istället vaknar vi i mitten av
grönskan på vandrarhemmet Oscarbis
bungalow, Det blir frukost och sedan en fri
förmiddag, några av oss går ner till byn och
köper oss kaffe för att njuta i solen.
Rivera
Därifrån blir vi upphämtade för transport till
Neiva. Innan lunch hinner vi med ett snabbt
besök på en marknad som ligger utmed
floden, souvenirer inhandlas och sedan åker vi
vidare till Christina som har öppnat en egen
lunchservering i sitt hus. Detta är ett ganska
nyöppnat initiativ och hon har ungefär 15
gäster per lunch. På hennes uteplats blir vi
serverade kycklingsoppa, fisk, kött och frukt.
Efter lunchen åker vi till Neivas kulturhus, där
får vi en grundlig genomgång av deras
verksamhet som är öppet för allmänheten.
Rundvandringen börjar i författaren José
Eustasio Riveras bibliotek, där det bland annat
är investerat i en datorsal för döva och blinda.
Därifrån lotsades vi sedan genom salar med,
arkiv, galleri och museum med alltifrån kända
colombianska musiker till arkeologi i Huila.
Avslutningsvis väntar vi in konstnären Nubia
Lamilla som visar sina tavlor, en blandning av
chakra färgade mönster som efter en stunds
fokuserande började röra sig, till tavlor i form
av dörrar som bland annat symboliserade fred.
Nubia Lamilla vid två av hennes tavlor
I galleriet blir det sedan en stunds väntan på
ett ungt par dansare, två barn dyker så
småningom upp i traditionsenliga dansdräkter
och framför nationaldansen.
Efter besöket på kulturhuset tar vissa i
gruppen en promenad för att ta ut pengar och
ta sig tillbaka ner till marknaden.
Undertecknade hoppar istället på vår buss och
får skjuts genom staden till tonerna av
Colombianska bandet Niche. Väl framme vid
marknaden sätter vi oss på uteservering för en
18

paus från intryck och inväntar gruppen.
Eftermiddagen går mot kväll och vi avslutar
dagen med middag på restaurang Azafran och
avtackning av Anders som lyckats genomföra
denna resa i Colombia.
Efter middagen åker vi tillbaka till
vandrarhemmet Oscarbi för en sista natt i
Colombia. En kväll att smälta senaste
veckornas information, upplevelser och möten
samt försöka förbereda sig på kallt väder och
den avlägsna vardagen hemma i Sverige.
Thomas Österdahl, Maja Nilsson
Thomas och Emma ser fram emot en frukost
med …
… och så avslutar vi med Emma Sjödins
blogg
Emma luktar på en grandillafrukt vid ett besök
på ett odlingskooperativ.
Lilla dojjan Pricken for
Till Colombia tillsammans med andra skor
Vuxenskolan med hjälp av KMTI
är de som bidrar till hållbar filosofi
8 nyfunna vänner är packade och klara
För att sätta sig på planet och fara
Somliga har hängt med varandra i flera år
och några andra lärde känna varandra igår
Alla är de medlemmar i studieförbundet som
står
för att värna om människan och jorden vår
Nu är de med i historien den samma
om hur man kan bidra och hjälpa varandra
Demokrati är ett krångligt ord
det handlar om allas lika värde och mat på vårt
bord
Vill du följa med Prickens resväg från början till
slut?
Häng då med på bloggen och se hur äventyret
löper ut!
19

Framme i Colombia
Vännerna nio
har nu blivit fler än tio
igår fick vi äta choklad
som gjorde gommen glad
denna framställdes av kakaons finfina böna
och innan dess hälsade vi på hos e ekologisk
höna
Mycket engagemang, hjärta och harmoni
hållbara lösningar är vår filosofi
Bilder kommer inom några dar
väldigt spännande vi det har
En skumpig buss i Colombia
I en lokal buss vi skumpade fram
över broar, grus och damm
vi studerade sockerproduktionen från rör till
paket
och fick insikt i hur arbetarna har det
Vattenfall och natur magnifik,
skred som nyligen satte människor i panik
Tryggt och lugnt vi på kvällen kom fram
till en BBQ som var redigt go och grann!!
En betraktelse från Colombia
Går du här hemma och i din box
Känns det som du skulle behöva ge din kropp
detox?
Då skulle du förmodligen ha följt med oss
Vart då, jo till Colombia förstås
Nio glada till Bogota anlände
Några sedan tidigare varandra kände
De flesta ansikten var dock helt nya
Och med dessa fick man dela lya
Soppa bestående av kött, buljong, majs och ägg
är en vanlig frukosträtt i Colombia.
Så mycket upplevelser i bagaget vårt
Att hålla tillbaka leendet är svårt
Vi har plockat kaffe vi har sett bönan malas
Vi har lyssnat på bönder och det har på flera
språk samtalats
Dörrar stod öppna och gästvänligheten var stor
Mellan olika byar, städer och äventyr vi for
Trots aldrig tidigare vågat, satte sig de upp på
hästrygg
De flesta var lugna och fina men Ullas häst blev
lite stygg
Vattenfall, arkeologiska gravparker och erosion
Kunskap om växtlighet, livsförhållanden och mat
i stor portion
Till dig som längtar efter äventyr och perspektiv
Efter att få göra nytta och se in i andras liv
Efter att få vara del av arbete för demokrati
Då är detta studiegruppen du bör delta i!!
Gänget samlade utanför tågstationen i Bogota.
Järnvägssystemet i Colombia är dåligt uppbyggt
så det finns väldigt få tåg!
20