Den svenska motorcyklismens historia - SMC

Den svenska motorcyklismens historia omfattar lite
mer än 100 år. I begynnelsen var motorcyklar leksaker
för äventyrliga rikemän. En av dessa hette Emil Salmson.
Han vann den första svenska mc-tävlingen.
DEL 1: Det var en gång en
Motorvelociped
TEXT: Birger Tommos FOTO: Tommos/Arkiv
Den som vill veta något om motorcykeln
och motorcyklismens
historia i Sverige måste först
fråga sig när det överhuvudtaget fi nns
något som kan kallas för en motorcykel
och – inte minst – något som någon verkligen
kallade för en motorcykel. Svaren
är inte så enkla som man kanske tror. På
det hela taget gör man faktiskt klokast i
att se det sena 1800-talet som ett slags
den moderna fordonshistoriens urhav.
Ur detta grumliga vatten reste sig långsamt
tre distinkta fordonstyper. Det var
bilen, motorcykeln och cykeln. Frågan om
vad som kom först är rätt meningslös att
ställa även om konventionell visdom brukar
ge bilen företrädet. Ett klumpigt och
i praktiken oanvändbart ångdrivet fordon
från 1700-talets slut anses ofta vara den
första bilen även om själva ordet bil såklart
inte användes för över 200 år se-
Nu ska det redas ut. Hur var det egentligen i mc-tidernas begynnelse? Vem var först i landet? Och hur
gick det sen? Var kommer den svenska urknutten ifrån. Och glidarna. När föddes den företeelsen? Sen
föddes supersporthojen. För att inte tala om hojar som är tillverkade för att sprätta dynga i skogen.
Häng med på en resa genom motorcykeldecennierna och framförallt på ett botaniserande i olika
hojkulturer. men vi startar väl från början?
dan. Snarare bör man se det som att det i
begynnelsen experimenterades vilt med
hjul, rattar, ramar, styren, reglage, trampor
och motorer i alla tänkbara kombinationer.
Under 1800-talet sista del satte sig
sedan liksom allt. Den moderna cykeln
anses stamma från 1890-talet, världens
första motorcykel likaså och vid samma
tidpunkt påbörjas fabrikstillverkning av
bilar i Frankrike. I det svenska språket
talar man om cykeln från 1891, om bilen
från 1902 och om motorcykeln från 1904.
Ordet velociped användes även fl itigt under
denna tid så den första motorcykeln
som kom till Sverige kallades följaktligen
för en motor-velociped när den presenterades
1895. Det var en Hildebrand &
Wolfmüller från Tyskland. En spännande
konstruktion med en slags vesparam
vilket gjorde att den även kunde köras
av kvinnor med kjol, det enda tänkbara
plagg en kvinna kunde visa sig i på den
tiden. Med sina 1488 cc och runt 2,5 hästkrafter
serietillverkades denna motorcykel
i München mellan 1894 och 1897 i
minst 800 exemplar.
Vem var först?
Gert Ekström är intendent på Tekniska
Museet och Sveriges utan tvivel främste
kännare på området. Han tvekar inte att
beteckna Hildebrand & Wolfmüller för
den första motorcykeln i världen även om
det samtida svenska språkbruket inte riktigt
hängde med i utvecklingen. Gert känner
såklart till att många hävdar att den
första motorcykeln var antingen Michaux-
Perreauxs ångmaskinsdrivna velociped
från 1869 eller Daimlers bensinmotorsdrivna
tvåhjuling med dubbla stödhjul
från 1885. Ingen av dessa var dock i praktiken
annat än experimentmodeller som
46 Nummer 6 / 2006

aldrig serietillverkades för försäljning i
större skala. Gert tror vidare att tre eller
kanske rent av fyra stycken Hildebrand
& Wolfmüller importerades till Sverige.
Vilka köpte dessa motor-velocipeder? Kan
vi här spåra Sveriges förste motorcyklist?
Två Hildebrand & Wolfmüller är faktiskt
bevarade, båda i Stockholm. Nordiska Museet
har en i förråd och Tekniska Museet
har en utställd. Ingen av dessa ger intryck
av att ha använts speciellt mycket. Den
på Nordiska är skänkt 1910 av en viss
Per From, en pionjär inom svensk cykeltillverkning
som dessutom var en duktig
tävlingscyklist. Den på Tekniska inköptes
1937, säljaren var en fabrikör Modin från
Medelpad. From och Modin är rimligen
de första mc-ägarna i Sverige vi har säkra
namn på men deras eventuella aktiviteter
i sadeln vet vi i praktiken ingenting om.
Istället är det ett annat namn som Gert
Nummer 6 / 2006
vill slå ett slag för. Emil Salmson heter
han och mycket tyder på att även han
har ägt en Hildebrand & Wolfmüller. Det
fina med Emil är att han körde motorcykel
tillräckligt mycket för att utan större
tvekan kunna utses till Sveriges första
motorcyklist.
Dekaltrimning
Emil är rent av något av ett fenomen.
Han tävlade på cykel, motorcykel och i
bil. Han var dessutom VD för en cykelfabrik,
Wiklunds, som även sålde importerade
motorcyklar och bilar. De första motorcyklarna
som Wiklunds importerade
var av det belgiska märket FN. I Sverige
fick FN-motorcyklarna nya dekaler innan
de skulle säljas och heter därför Nordstjernan
här. Emil föddes 1875 som Frans
Heinrich Emil Salmson i Malmö. Släkten
Salmson är inom parantes välkänd
inom svensk konsthistoria genom Hugo
Salmson (1843-94) och rymmer i sina led
dessutom en fransk bilkonstruktör, bilen
hette rent av Salmson och tillverkades
fram till 1957. Under sin tid i Malmö var
Emil medlem i Malmö Velocipedklubb.
Han räknades som klubbens bäste cyklist
och vann under 1890-talet priser i över
100 cykeltävlingar. Uppgiften om de över
100 priserna lockar kanske den skeptiske
lagde till att skaka på huvudet. Källan
i detta fall är dock Svenskt Biografiskt
Lexikon, en publikation som knappast är
känd för överdrifter och påhitt. 1902 börjar
Emil sitt arbete på Wiklunds i Stockholm
och snart är han direktör. En något
udda direktör berättas det. För att prova
cyklarnas kvalité brukade han nämligen
ta en ur högen på fabriksgolvet och cykla
rakt in i väggen med den. Höll hojen var
den godkänd.
47

Hildebrand & Wolfmüller från 1890-talet, världens första
motorcykel. Notera hur kolven är direktkopplad till bakhjulet via en
teknisk lösning som påminner om framdrivningen av ånglok. Tyvärr
en lösning som gav ryckig gång vid låga hastigheter.
Motorcyklister i tidstypiska kläder.
Notera flygarhjälmen. Djurgården,
Stockholm på 1910-tal.
Emil skriver mc-historia
En bild från 1903 visar Emil på en cykeltävlingsbana.
Fotot är taget på Idrottsparken
i Stockholm som låg där Stadion
ligger idag. Emil kör en av Wiklunds FNmotorcyklar
med Nordstjernandekal. Till
vänster om honom, men såklart till höger
i bilden, far en annan belgisk motorcykel
fram, en Minerva. Föraren av Minervan
heter Gunnar Langborg och arbetade
på Velocipedaktiebolaget Lindblads som
importerade Minerva till Sverige. Emil
och Gunnar ordnade en tävling mellan
Nordstjernan och Minerva för att få fart
på intresset och försäljningen av motorcyklar
några dagar efter att bilden togs.
För att säkra segern åt Minerva bjöd Gunnar
över belgaren de Jong, som rimligen
måste vara den Sylvian de Jong som grundade
fabriken där Minervamotorcyklarna
tillverkades. Den belgiske stjärnan hade
en specialtrimmad maskin. Driftsäkerhet
kom dock att fälla avgörandet i tävling-
en. Emil var klart långsammast men han
slapp de otaliga motorstopp som drabbade
belgaren och kunde på så sätt vinna
Sveriges första motorcykeltävling. En FN
från 1903 såg ungefär ut som en cykel
med en liten motor om 188 cc inklämd i
ramen och var faktiskt rätt lik den motorvelociped
som tillverkades samma år av
Söderbloms Gjuteri AB i Eskilstuna. Liksom
FN hade Söderblom byggd sina första
motorcyklar redan 1902. En notering
som gör Eskilstuna till platsen där den
första svenska motorcykeln såg dagens
ljus, även om samtiden såklart envisades
med att tala om en motor-velociped.
Mc-kläder
1905 var det dags för Emil att vinna igen
men denna gång gällde saken den första
svenska automobiltävling. Biltävlingskarriären
verkar sedan ha tagit överhanden
över motorcykeltävlandet. Emil vann tre
gånger något som kallas för KAK:s Vin-
1910-talets mc-åkare kunde tänka sig en sväng även på vintern men
uppenbarligen har en av maskinerna inte riktigt klarat av kylan och
snön.
terpokal och han satt många år i KAK:
s (Kungliga Automobilklubben) styrelse.
Detta gör Emil till en viktig person i den
svenska bilismens historia. Han var mycket
engagerad i bilbranschen och Wiklunds
importerar under hans ledning bilmärken
som t.ex. Chevrolet och Rolls-Royce. Fast
kopplingen till motorcyklar släpper aldrig
Emil. Wiklunds importerade nämligen
motorcyklar parallellt med bilarna, motorcyklar
av det idag allt annat än bortglömda
märket Indian. 1940 går Emil
bort. Emil var en mycket typisk representant
för de första motorcyklisterna i Sverige.
Han var välbärgad och allmänt road
av fartsporter. För honom var det troligen
ingen större skillnad mellan cykel, motorcykel
och bil. Fart och fl äkt var det som
gällde. Kläderna för bil och mc-åkning var
vid sekelskiftet ungefär desamma, först
på 1910-talet fi nns speciella mc-klädkollektioner.
Skinnrockar eller sportiga kavajer
med snörstövlar eller benlindor var po-
48 Nummer 6 / 2006

Nummer 6 / 2006
I motorcyklismens barndom var
säkerhetsmedvetandet ofta bristfälligt
men intrycket kan delvis vara falskt. Bilden
är uppenbart poserande så kanske tog
man trots allt på sig lite grövre kläder när
fotografen gått därifrån, bild från 1920-tal.
Tävlingsstart under 1910-tal.
Notera att hjälm saknas.
Gert Ekström på Tekniska Museet i
Stockholm intill en av de första motorcyklarna
i Sverige, en tysk Hildebrand & Wolfmüller
från 1894. Gert är huvudförfattare till boken
Svensk Motorcykel Historia som planeras att
utkomma i uppdaterad nyutgåva.
Nils Kindberg 1892 – 1984. Bild
från Motor-Encyklopedi.
pulärt. Hjälmar kommer först efter 1910
och dessa hjälmar är egentligen avsedda
för fl ygning. På en bild från 1910-talet tagen
utanför Djurgårdsbrunns Värdshus i
Stockholm stoltserar ett gäng mc-åkare
framför kameran, en av dem iförd just en
sådan fl ygarhjälm.
Flygande mc-profi l
En annan profi l i det motorcykelsverige
som kom i dagen under det tidiga 1900talet
var militären och flygaren Nils
Kindberg. Nils, född 1892, var med och
bildade Svenska Motorcykelklubben 1913.
1920 hade klubben hela 1600 medlemmar.
Målet var att samla Sveriges motorcyklister
och motorcykelintresserade för
att främja motorcykelns användning och
utveckling. Klubben ville påverka lagar
och teknik men även se till att motorcyklisterna
skötte sig i trafi ken. Föredrag,
utfl ykter, tävlingsverksamhet och utdelning
av belöningar ingick i målsättning-
Under 1910-talet började kläder direkt
avsedda för mc-åkning saluföras.
Hjälmanvändandet var dock ovanligt
annat än i tävlingskretsar.
arna. Nils själv fi ck föraremärket i guld
1922. Låter på det hela taget som dagens
SMC i tidig tappning, eller hur? Svenska
Motorcykelklubben var livaktig men gick
1925 samman med Svenska Motorklubben
som då var en organisation i visst
sönderfall, trots det blev Svenska Motorklubben
namnet på den nya klubben. Orsaken
lär ha varit att man ville ha en bredare
inriktning som inkluderade snarare
än exkluderade bilar vid sidan om motorcyklarna.
Svenska Motorklubben existerar
ännu och är idag en organisation för
bil- och motorcykelsport samt nykterhet.
Samma år som denna klubbfusion skedde
gjorde Nils en rekordfl ygning tur och
retur Malmslätts militärfl ygfält utanför
Linköping via Helsingfors och Tallinn.
Som sagt, de tidiga motorcyklisterna i
Sverige älskade allt som hade med fart
att göra. Det är faktiskt lätt att känna
igen sig i dessa pionjärer.
49