Landskrona kommuns kustkontroll 1994
Landskrona kommuns kustkontroll 1994
Landskrona kommuns kustkontroll 1994
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
L A N D S K R O N A<br />
K U S T K O N T R O L L P R O G R A M<br />
ÅRSRAPPORT<br />
<strong>1994</strong><br />
LANDSKRONA FEBRUARI 1995
INNEHÅLLSFÖRTECKNING<br />
SAMMANFATTNING.............................................. 3<br />
INLEDNING ......................................................... 5<br />
VÄXTPLANKTON - NÄRSALTER.............................. 8<br />
Inledning............................................................................ 8<br />
Material och metoder ............................................................ 8<br />
Resultat och diskussion....................................................... 10<br />
SYRGASMÄTNINGAR .......................................... 17<br />
Inledning .......................................................................... 17<br />
Material och metoder........................................................... 18<br />
Resultat och diskussion....................................................... 18<br />
BOTTENFAUNA .................................................. 20<br />
Inledning .......................................................................... 20<br />
Material och metoder........................................................... 21<br />
Resultat och diskussion....................................................... 24<br />
FISKUNDERSÖKNINGAR ...................................... 33<br />
Inledning .......................................................................... 33<br />
Material och metoder........................................................... 34<br />
Resultat och diskussion....................................................... 35<br />
UNDERSÖKNINGAR PÅ GIPSÖN ............................ 46<br />
Inledning .......................................................................... 46<br />
Material och metoder........................................................... 46<br />
Resultat och diskussion....................................................... 46<br />
REFERENSER..................................................... 48<br />
Bilagor<br />
2<br />
Fågelinventering på Gipsön
SAMMANFATTNING<br />
3<br />
❑ Närsalthalterna har varierat kraftigt under undersökningsperioden maj-oktober på<br />
de tre stationerna Aris (utanför reningsverket), Saxån och Kallbadhuset.<br />
Variationerna har huvudsakligen orsakats av variationer i vattenutbytet med<br />
öppna Öresund. Halterna vid Saxån och Kallbadhuset har i allmänhet varit på<br />
samma nivå som i Öresund, även om en påverkan från reningsverket tidvis<br />
kunnat observeras vid Kallbadhuset. Vid Aris har halterna varit betydligt högre än<br />
vid Saxån och Kallbadhuset, beroende på utsläppen från reningsverket. Endast vid<br />
en kort period med mycket kraftigt vattenutbyte med öppna Öresund har halterna<br />
vid Aris varit låga.<br />
Vid en jämförelse av fosfat-, nitrat- och ammoniumhalterna under åren 1989-94,<br />
kan det konstateras att utanför reningsverket har nitrat- och ammoniumhalterna<br />
minskat betydligt under perioden. Vid Saxån har ammoniumhalterna minskat<br />
under 1989-94. En svag minskning av fosfathalterna kan skönjas på samtliga<br />
stationer, vilket överenstämmer med undersökningar från öppna Öresund.<br />
❑ Planktonsamhället genomgick stora förändringar under perioden maj-oktober.<br />
Vissa förändringar har berott på en normal årstidsberoende utveckling, medan<br />
andra har berott på perioder med stort vattenutbyte med öppna Öresund och<br />
perioder med lugnt stagnant vatten med kraftig vattenuppvärming. Potentiellt<br />
giftiga växtplanktonarter har förekommit, framförallt vid Aris, men ej i så höga<br />
koncentrationer att det ingett oro.<br />
❑ Syrgashalten i bottenvattnet studerades under perioden augusti-oktober mellan<br />
<strong>Landskrona</strong> och Ven. Syresituationen har tidvis varit ansträngd med fiskflykt och<br />
fiskdöd i bottengarn. Syrenivåerna har sannolikt inte nått så låga nivåer under<br />
mätperioden att en utslagning av bottenorganismerna har skett.<br />
❑ Djurlivet på de grunda havsområdena norr och söder om <strong>Landskrona</strong> undersöktes<br />
under augusti <strong>1994</strong>. Djuren som lever i sedimentet (infauna) uppvisade stora<br />
likheter med 1993, vad avser artsammansättning och biomassa. Djuren som lever<br />
strax ovan sediment (rörlig epifauna) hade ungefär samma biomassa som 1993,<br />
men flera viktiga arter hade högre individtäthet. Detta kan sannolikt förklaras med<br />
den varma sommaren som resulterade i god tillgång på föda med god förökning<br />
och alltså fler små individer. Under 1993 dominerade däremot relativt få men stora<br />
individer.
4<br />
Undersökningar av djurlivet på djupare bottnar mellan <strong>Landskrona</strong> och Ven<br />
utfördes i maj <strong>1994</strong>. Resultaten visar att djuphålan väster om Västerflacket<br />
fortfarande hyser ett rikt djurliv, men att förändringar av faunan pågår, sannolikt<br />
orsakade av sedimentrörelser.<br />
Stationen norr om Hven uppvisar stora likheter med ovanstående i fråga om<br />
individtäthet, biomassa och artsammansättning. De biologiska förhållandena<br />
verkar däremot vara ganska stabila sedan 1993-års provtagning.<br />
Bland de tre haloklinnära stationerna (17-18 m djup) visar station C, väster om<br />
Valgrundet, störst tecken på hög organisk belastning och därmed<br />
sammanhängande syrgasbrist. På station C5, väster om djuphålan, dominerades<br />
biomassan av en stresstålig mussla vilket kan antyda en temporär påverkan av<br />
syrebrist. Station B, utanför Ålabodarna, hyste en mera varierad fauna som också<br />
indikerade större vattenrörelser vid bottnen. På den sistnämnda stationen<br />
påträffades betydande mängder gips i sedimentet.<br />
Sammanfattningsvis verkar inte faunan under det sista året ha varit utsatt för<br />
någon längre period av syrebrist på de undersökta stationerna.<br />
❑ Fiskundersökningarna indikerar ingen säker minskning av kvicksilverhalter i<br />
skrubbskädda, men gränsvärdet för försäljning överskrids inte. Halterna är dock<br />
förhöjda, vid jämförelse med andra havsområden. Station Hamnen hade <strong>1994</strong><br />
signifikant lägre kvicksilverhalter jämfört med de fyra övriga stationerna. För<br />
torsk, ål och abborre tycks halterna ha minskat sedan 60- och 70-talet, även om<br />
enstaka fiskar kan uppvisa halter över gränsvärdet för respektive fiskart. Halterna<br />
av PCB är låga i skrubba och ål.<br />
De makroskopiska undersökningarna av skrubba tyder på att fiskarna från<br />
stationen vid Getterevet var i bäst kondition, med lägst frekvens av parasiter och<br />
makroskopiska avvikelser. Fiskarna från station hamnbassängen hade betydligt<br />
högre frekvens av parasiten som ger svartpricksjuka jämfört med vad som tidigare<br />
noterats på fisk från Öresund. Den absoluta och relativa levervikten av dessa<br />
fiskar var dessutom lägre jämfört med de övriga fyra stationerna.<br />
❑ Stora förändringar hade skett på ön genom omfattande skaktningsarbeten för att<br />
förstärka vallarna. Detta har medfört att trutkolonin varit kraftigt störd och ej<br />
observerats på ön. Färre kadaver, framförallt av trut, har därför påträffats under<br />
året. Fågellivet runt ön har däremot varit rikt och enstaka sälobservationer<br />
gjordes.
INLEDNING<br />
5<br />
<strong>Landskrona</strong> <strong>kommuns</strong> miljöförvaltning tog under 1991 fram ett kontrollprogram<br />
för havsmiljön, vilket reviderades 1992 (Weich & Johansson 1991, Weich,<br />
Olsson & Johansson 1992). Programmet avsåg att:<br />
q studera allmäntillståndet i den marina miljön inom kommungränsen<br />
q identifiera problemområden<br />
q skapa underlag till fortsatta undersökningar och åtgärdsbeslut<br />
Ett kontinuerligt kontrollprogram ansågs utgöra en förutsättning för att uppfylla<br />
programmets målsättningar.<br />
Vissa delar av programmet har utförts årligen, vilket är en nödvändighet för att<br />
kunna detektera eventuella utvecklingstrender. Detta gäller t ex undersökningar av<br />
växtplankton och närsalter i närheten av reningsverket och Saxån, som har pågått<br />
sedan 1989. Avsikten är att studera biologiska effekter av minskad<br />
närsaltstillförsel före och efter åtgärder i reningsverket respektive Saxåns<br />
vattendragssystem. Vattendragsåtgärder började utföras i Saxån under 1993-94,<br />
medan åtgärder i reningsverket (kvävereduktion) sannolikt utförs under 1995-96.<br />
Dessa undersökningar bör därför utföras i ytterligare minst fem år.<br />
Årliga studier av bottenlivet på de produktiva, och för fisk- och<br />
fågelproduktionen, oumbärliga grundområdena söder och norr om kommunen har<br />
pågått sedan 1992. De måste utföras årligen under minst fem år innan eventuella<br />
trender kan skönjas.<br />
Övriga delar av programmet bestäms årligen och baseras på tidigare<br />
undersökningar inom programmet och/eller speciella kunskapsbehov i<br />
kommunen. Undersökningarna av Gipsön har därför fortsatt och utvecklats något<br />
under <strong>1994</strong>, med förnyade fågelinventeringar. Bottenfaunaundersökningar på<br />
djupare vatten (36-52 m djup) utfördes under 1993 och även under <strong>1994</strong>. Eftersom<br />
bottnar nära saltvattenssprångskiktet (15-20 m djup) oftare och snabbare tycks<br />
drabbas av syrgasbrist, utfördes bottenfaunainventeringar på tre nya stationer<br />
under <strong>1994</strong>. Kopplat till bottenfaunainventeringen, utfördes även mätningar av<br />
bottenvattnets syrgashalt mellan <strong>Landskrona</strong> och Ven under den mest kritiska<br />
perioden, augusti-oktober.<br />
Under <strong>1994</strong> har en stor del av resurserna lagts på undersökningar av metall- och<br />
PCB-halter i konsumtionsfisk (skrubbskädda, ål, abborre, torsk). Särskild
6<br />
uppmärksamhet riktades åt kvicksilver med anledning av 60- och 70-talets<br />
larmrapporter om höga kvicksilverhalter och därmed förbunden svartlistning av<br />
fisk i Lundåkrabukten. Inga metallundersökningar i fisk har utförts sedan dess,<br />
varför ett mycket stort kunskapsbehov fanns. Undersökningsområdena under <strong>1994</strong><br />
utvaldes på basis av förekommande fiskeplatser inom kommunen för yrkes- och<br />
sportfisket.<br />
En sammanställning av provtagningspunkter och parametrar för <strong>1994</strong>-års<br />
undersökningar finns i karta 1.<br />
Föreliggande rapport redovisar resultat från <strong>1994</strong>-års undersökningar samt<br />
jämförelser med eventuellt föreliggande äldre data, data från närliggande områden<br />
och med aktuell forskningsinformation.<br />
Rapporten har utformats av Toxicon AB, med undantag av avsnittet bottenfauna i<br />
djupområden, vilket är utfört och skrivet av Peter Göransson, PAG<br />
Miljöundersökningar, Helsingborg. Kemiska analyser har utförts av Svensk<br />
Grundämnesanalys AB, Luleå (metaller) och Scandiaconsult Miljöteknik AB,<br />
Malmö (närsalter, PCB). Alla övriga analyser och rapportdelar är utförda av<br />
personal från Toxicon.
B •<br />
W •<br />
Ven<br />
F •<br />
C5 • M •<br />
F •<br />
OBS! Området runt Ven<br />
är projicerat i felaktigt<br />
läge och skala för att få<br />
med hela området på<br />
en A4-sida.<br />
C •<br />
Getterevet<br />
A •<br />
F •<br />
D •<br />
Gräsrännan<br />
F •<br />
7<br />
Ålabodarna<br />
Borstahusen<br />
Kallbadhuset<br />
P1 •<br />
Ä •<br />
F •<br />
Valgrundet<br />
Skabbrevet<br />
O •<br />
F •<br />
F: Fiskundersökningar<br />
A, D, J, O: Fauna i grundområden<br />
P1-P3: Växtplankton-närsalter<br />
B, C, C5, M, W: Fauna i djupområden<br />
Ä: Gipsö-undersökningar<br />
Aris<br />
P2 •<br />
P3 •<br />
F •<br />
Karta 1 . Undersökningsplatser inom <strong>Landskrona</strong> <strong>kustkontroll</strong>program <strong>1994</strong>. Positioner för<br />
syrgasmätningar redovisas ej p.g.a. utrymmesbrist.<br />
Saxån
VÄXTPLANKTON - NÄRSALTER<br />
Inledning<br />
Material och metoder<br />
8<br />
Övergödningen (eutrofieringen) av bl a våra kustvatten har orsakat<br />
planktonblomningar, minskad biologisk mångfald och syrefattiga bottnar.<br />
Sverige har därför, inom ramen för arbetet i Helsingsforskonventionen<br />
(HELCOM), Pariskonventionen, Nordsjökonferensen och Nordiska Ministerrådet,<br />
åtagit sig att minska de landbaserade utsläppen av kväve och fosfor med 50%<br />
under perioden 1985 till 1995. Genom miljöpropositionerna 1987/88:85 och<br />
90/91:90 och efterföljande riksdagsbeslut tillämpas numera krav på högre<br />
kvävereduktion (75%) för utsläpp till känsliga kustområden, till vilket Öresund<br />
hör. Riksdagsbeslutet avser vattenburna kväveutsläpp från mänskliga aktiviteter,<br />
medan t ex HELCOM och förslag till regionala mål i Malmöhus län, avser totala<br />
vattenburna utsläpp. Åtgärder för att minska kväveutsläppen inom <strong>Landskrona</strong><br />
kommun har inletts med vattendragsåtgärder i Saxån och inom några år, kommer<br />
<strong>Landskrona</strong> reningsverk att vara utrustat med biologisk kvävereduktion.<br />
I <strong>Landskrona</strong> har undersökningar av närsalter och växtplankton i kustområdet<br />
utförts sedan 1989. Avsikten har varit att studera eventuella utvecklingar av<br />
giftiga eller potentiellt giftiga växtplankton i områden i anslutning till stora<br />
närsaltkällor (reningsverk, Saxån). Hamnbassänger med stort närsaltstillskott kan<br />
nämligen fungera som odlingskammare för växtplankton, som sedan kan spridas<br />
till angränsande områden.<br />
Genom att studierna inleddes innan kvävereduktion införts vid <strong>Landskrona</strong><br />
reningsverk och våtmarksåtgärder i Saxåns vattendragssystem, kan fortsatta<br />
studier efter insatta åtgärder utnyttjas för att studera om åtgärder får önskade<br />
effekter på näringsnivåer och planktonmängder i närområdet. Undersökningarna<br />
kan i detta avseende bli unika för Skåne och sannolikt för hela landet, genom att<br />
kommunen kan verifiera om uppsatta lokala miljömål har uppfyllts vad avser<br />
närsaltsreduktion.<br />
Provtagning utfördes på tre stationer, Aris (Lundåkrabassängen, utanför<br />
reningsverket), Kallbadhuset och utanför Saxån, vid åtta (8) tillfällen med ca tre<br />
veckors mellanrum under perioden maj-oktober <strong>1994</strong> (se karta 1). Provtagning<br />
skedde från båt mitt i segelrännorna vid respektive station och provtagningsdjupet<br />
var 0.5 m.
9<br />
Vattenprover togs med Ruttnerhämtare (1.5 och 3 liters) och överfördes till<br />
sköljda polyetenflaskor.<br />
Vattentemperaturen avlästes direkt på vattenhämtartermometern (kalibrerad mot<br />
en referenstermometer) vid provtagningen.<br />
Salthalt bestämdes genom konduktivitetsmätning (ledningsförmåga) på<br />
laboratoriet med en laboratoriekonduktivimeter (Kemotron). Kalibrering av<br />
instrumentet utfördes genom att en standardkurva upprättades med kända<br />
saltlösningar varefter uppmätta fältvärden omräknades till PSU (Practical Salinity<br />
Units). PSU är en ”praktisk” enhet och värden i PSU är av samma<br />
storleksordning som o /oo.<br />
Prover för kemisk analys förvarades efter provtagning mörkt och svalt och<br />
levererades till analyslaboratorium inom 2 timmar. ScandiaConsult Miljöteknik,<br />
Malmö, svarade för samtliga närsaltanalyser. Kemisk analys utfördes inom 24<br />
timmar och följande metoder användes:<br />
PO4-P SS 02 81 26-2<br />
Total-P SS 02 81 27-2<br />
NO3 +NO2-N SA 9106-NO3<br />
NH4-N SS 02 81 34<br />
Total-N SS 02 81 31/SA 9106-NO3<br />
Kisel-Si FAO No 137<br />
Värden redovisades av analyslaboratoriet i μg/l. Dessa värden omräknades dock<br />
till μM, vilket återspeglar antalet molekyler och möjliggör en direkt jämförelse<br />
mellan ämnena i motsats till viktangivelsen μg/l. Värdena har rapporterats<br />
månadsvis och redovisas i bilaga 1. I resultatdelen kommer endast μM att<br />
användas eftersom mol är den förhärskande enheten inom marinbiologin. För<br />
omräkning av mol till gram multipliceras molvärdet med respektive molvikt för<br />
fosfor, kisel och kväve.<br />
Prover för klorofyllanalys (ett mått på växtplanktonbiomassa) förvarades efter<br />
provtagning mörkt och svalt och togs till laboratoriet inom 1 timme.<br />
Klorofyll a analyserades monokromatiskt i spektrofotometer enligt en modifierad<br />
metod av Edler (Baltic Marine Biologists no. 5, 1979) och SS 028170.<br />
Modifieringen innebar att 95% etanol användes som extraktionsmedel istället för<br />
aceton eller metanol.<br />
Klorofyllvärden redovisas tillsammans med närsalter i bilaga 1.
Resultat och diskussion<br />
Prover för växtplanktonanalys fixerades med surgjord Lugols lösning inom 1<br />
timme efter provtagning.<br />
Analys av växtplanktonprover utfördes enligt Utermöhl (1958) med ett omvänt<br />
faskontrastmikroskop (Olympus CK2). Dominerande arter har identifierats och<br />
kvantifierats. Enstaka förekommande arter har noterats med X i artlistor. Arter<br />
mindre än 15 μm har ofta inte kunnat identifieras till art eller släkte, utan istället<br />
kvantifierats i grupper, t ex 3-6 μm eller 6-12 μm.<br />
Vidare har totala antalet ciliater (encelliga djurplankton) noterats och individer har<br />
om möjligt artbestämts.<br />
I artlistorna (i bilaga 2) anges celltal i celler per liter.<br />
Temperatur och salthalt<br />
Temperaturen har varierat mellan ca 8 och 23° under perioden maj-oktober (Fig.<br />
1). Högsta temperaturen uppmättes i slutet av juli och den lägsta i slutet av<br />
oktober. Temperaturutvecklingen har varit mycket likartad på alla tre stationer,<br />
men med genomgående något högre temperaturer utanför reningsverkets utsläpp<br />
(Aris).<br />
Temperatur, °C<br />
10<br />
24<br />
22<br />
20<br />
18<br />
16<br />
14<br />
12<br />
10<br />
8<br />
6<br />
4<br />
940524<br />
Saxån<br />
Aris<br />
940613<br />
940706<br />
940726<br />
940818<br />
940914<br />
Kallbadhuset<br />
Fig. 1. Temperaturutvecklingen på 0.5 m djup på de tre provpunkterna.<br />
941005<br />
941023
Närsalter<br />
Salthalten har varierat kraftigt (7-22 PSU). Även för salthalten är utvecklingen<br />
mycket likartad på alla tre stationer (Fig. 2). De stora förändringarna kan i<br />
huvudsak förklaras med ändringar i ytströmriktning i Öresund och speciella<br />
perioder med kraftigt inflöde av salt ytvatten från Kattegatt. Den 5 oktober var<br />
salthalten 21.5-21.9 PSU på alla tre stationerna, alltså ända inne vid<br />
reningsverket, vilket berodde på den speciella hydrografiska situation som då rådde<br />
i Öresund. Genom dessa vattenbyten har även plankton- och närsaltsförhållandena<br />
påverkats kraftigt i hela området.<br />
Salinitet, PSU<br />
11<br />
24<br />
22<br />
20<br />
18<br />
16<br />
14<br />
12<br />
10<br />
8<br />
6<br />
4<br />
940524<br />
Saxån<br />
Aris<br />
940613<br />
Fig. 2. Saliniteten i PSU (= o /oo) på de tre provpunkterna.<br />
940706<br />
940726<br />
940818<br />
940914<br />
Kallbadhuset<br />
Halterna av fosfor, framförallt totalfosfor har genomgående varit högre vid Aris<br />
än vid övriga stationer. Variationer i halter på stationerna beror framförallt på<br />
variationer i vattenutbyte. Under den mycket varma och lugna perioden i juli, var<br />
vattenutbytet lågt mellan hamnområdena, Saxån och Öresund. Halterna var därför<br />
höga i undersökningsområdet under denna period genom utsläppen från<br />
reningsverket (Fig. 3). För kvävefraktionerna nitrat, ammonium och totalkväve<br />
var utvecklingsmönstret mycket likartat och skiljde sig något från fosfor.<br />
Halterna var genomgående mycket höga vid Aris under maj, för att minska fram<br />
till början av juli (Fig. 4). Under denna månad var planktonutvecklingen mycket<br />
941005<br />
941023
kraftig och sannolikt berodde de låga värdena på ett högt upptag i plankton samt<br />
Totalfosfor, μM<br />
2.4<br />
2<br />
1.6<br />
1.2<br />
0.8<br />
0.4<br />
0<br />
940524<br />
Saxån<br />
Aris<br />
940613<br />
940706<br />
940726<br />
940818<br />
940914<br />
Kallbadhuset<br />
Fig. 3. Halter av totalfosfor (μM) på de tre provpunkterna.<br />
låga utflöden från reningsverk och Saxån genom mycket låg nederbörd. I mitten<br />
på augusti var nederbörden stor och planktonbiomassan relativt låg, varför<br />
kvävehalterna ökade.<br />
Saxån<br />
Kallbadhuset<br />
Totalkväve, μM<br />
12<br />
Aris<br />
180<br />
160<br />
140<br />
120<br />
100<br />
80<br />
60<br />
40<br />
20<br />
0<br />
940524<br />
940613<br />
940706<br />
940726<br />
940818<br />
257<br />
940914<br />
941005<br />
941005<br />
Fig. 4. Halter av totalkväve (μM) på de tre provpunkterna.<br />
941023<br />
941023
Generellt sett var samtliga kvävehalter högre vid Aris än vid övriga stationer.<br />
Under lugna perioder kunde påverkan från reningsverket ses vid Kallbadhuset. Vid<br />
perioden med mycket kraftigt vattenutbyte (5 oktober) var halterna mycket låga<br />
och likartade på alla stationer. Halterna låg då på samma nivåer som i öppna<br />
Öresund.<br />
Klorofyllhalterna var likartade vid Kallbadhuset och Saxån och var i nivå med<br />
Öresundshalter. Vid Aris var halterna generellt högre eller betydligt högre genom<br />
kraftiga planktonblomningar i Lundåkrabassängen, framförallt under perioden<br />
maj-juli (Fig. 5).<br />
Saxån<br />
Kallbadhuset<br />
Klorofyll a, μg/l<br />
Jämförelser av närsalter 1989-94<br />
13<br />
20<br />
15<br />
10<br />
5<br />
0<br />
940524<br />
Aris<br />
940613<br />
Fig. 5. Halter av klorofyll a (μg/l) på de tre provpunkterna.<br />
940706<br />
Under åren 1989-93, analyserades endast nitrat+nitrit, ammonium och fosfat.<br />
Jämförelser kan alltså endast göras för dessa tre parametrar. I figurer 6-8 är<br />
medelvärden för nitrat, ammonium och fosfat sammanställda för respektive år.<br />
Det ska påpekas att värden från Saxån ej medtagits för år 1989, då provtagning<br />
detta år utförts i åmynningen. Under 1990-93 togs prover på ett grundområde<br />
utanför Saxån och <strong>1994</strong> togs de längre från land, i Saxåns gamla åränna. Vid Aris<br />
och Kallbadhuset togs prover 1989-92 från land vid kajkanterna, medan de 1993-<br />
94 togs från båt mitt i segelrännorna. Dessa skillnader i provtagningssätt kan<br />
940726<br />
940818<br />
940914<br />
941005<br />
941023
medverka till de skillnader som ses i figurer 6-8. Vissa trender tycks vara klara<br />
och kan ej förklaras av skillnader i provtagningssätt.<br />
Nitrat+nitrit, μM<br />
120<br />
100<br />
80<br />
60<br />
40<br />
20<br />
0<br />
1989<br />
14<br />
1990<br />
1991<br />
1992<br />
1993<br />
<strong>1994</strong><br />
Saxån<br />
Aris<br />
Kallbadhuset<br />
Fig. 6 . Utvecklingen av nitrat+nitrit (i μM) på de tre provtagningsstationerna<br />
1989-94.<br />
Nitrat+nitrit-halterna har minskat betydligt vid Aris under mätperioden (Fig. 6).<br />
Anledningen kan vara förbättringar i reningsverkets effektivitet. För Kallbadhuset<br />
kan inga tydliga skillnader ses mellan 1989-94. Vid Saxån var halterna betydligt<br />
lägre <strong>1994</strong>, men skillnaden kan förklaras med ändring av provtagningsposition.<br />
Under åren innan, 1990-93, kan inga tendenser skönjas i halter.<br />
Samma klara tendens kan ses i ammoniumhalter vid Aris, vilka har minskat<br />
kraftigt under perioden 1989-94 (Fig. 7). En svag ökning av halterna skedde dock<br />
1993-94. Vid Saxån minskade halterna också. Minskningen är konsekvent och är<br />
sannolikt inte en effekt av provtagningsskillnader. Vid Kallbadhuset kan inga<br />
tendenser skönjas.<br />
För fosfat är trenden oklar vid Aris. Endast värden från <strong>1994</strong> skiljer sig klart från<br />
perioden 1989-93 (Fig. 8). Vid Saxån och Kallbadhuset tycks dock halterna, med<br />
något undantag, ha sjunkit successivt 1989-94. Det är därför möjligt att även<br />
koncentrationsminskningen vid Aris <strong>1994</strong> är ett resultat av en trend. Inom<br />
Öresunds Vattenvårdsförbund har en generell minskning i fosfathalter visats för<br />
sommarytvatten med ursprung från både Kattegatt och Östersjön för åren 1985-92<br />
(ÖVF 1993:1), vilket tyder på att även <strong>Landskrona</strong>-värden följer detta mönster.
Växtplankton<br />
Ammonium, μM<br />
200<br />
150<br />
100<br />
50<br />
0<br />
1989<br />
1990<br />
1991<br />
1992<br />
1993<br />
<strong>1994</strong><br />
Saxån<br />
Aris<br />
Kallbadhuset<br />
Fig. 7 . Utvecklingen av ammonium (i μM) på de tre provtagningsstationerna<br />
1989-94.<br />
Fosfat, μM<br />
2.5<br />
2.0<br />
1.5<br />
1.0<br />
0.5<br />
0.0<br />
1989<br />
15<br />
1990<br />
1991<br />
1992<br />
1993<br />
<strong>1994</strong><br />
Saxån<br />
Aris<br />
Kallbadhuset<br />
Fig. 8 . Utvecklingen av fosfat (i μM) på de tre provtagningsstationerna 1989-<br />
94.<br />
Generellt sett var planktonsamhällena vid Saxån och Kallbadhuset påverkade av<br />
Öresundsfloran och hade stora likheter med den. Floran vid Aris var artfattigare,<br />
individrikare och dominerades generellt sett av arter som gynnas av höga
16<br />
närsalthalter och liten vattenomrörning (bilaga 2). I slutet av maj dominerades<br />
planktonsamhället av oidentifierade monader och flagellater, 3-12 μm, samt av<br />
euglenoiden (ögondjuret) Eutreptiella sp.. I Aris fanns det ovanligt höga celltal<br />
av denna art, 1.8 milj. celler/liter. Eutreptiella trivs i vatten med höga<br />
närsalthalter. I övrigt fanns det ca 300 000 celler/liter av kiselalgen Skeletonema<br />
costatum vilket är lägre än en normal vårblomning av denna art. I mitten av juni<br />
var biomassorna lägre med fortsatt dominans av monader och flagellater.<br />
I juli ökade mängden plankton för att nå en biomassatopp i slutet av månaden.<br />
Det fanns stora mängder av små kiselalger (Chaetoceros spp., Thalassiosira sp,<br />
S. costatum), dinoflagellater såsom den potentiellt giftiga Prorocentrum<br />
minimum och den tidigare för området okända Glenodinium foliaceum. Som<br />
vanligt dominerades samhället av monader och flagellater.<br />
Under perioden augusti-september sjönk planktonbiomassan men artantalet ökade.<br />
Individrikast av större plankton var dinoflagellaten P. minimum. I oktober var<br />
planktonbiomassan fortfarande låg och artantalet av dinoflagellater ökade,<br />
framförallt beroende på inflödet av salt Kattegattvatten.<br />
Sammanfattningsvis kan sägas att planktonsamhället genomgick stora<br />
förändringar under perioden maj-oktober. Vissa förändringar har berott på en<br />
normal årstidsberoende utveckling, medan andra har berott på perioder med stort<br />
vattenutbyte med Öresund och perioder med lugnt stagnant vatten med kraftig<br />
vattenuppvärming. Potentiellt giftiga växtplanktonarter har förekommit,<br />
framförallt vid Aris, men ej i så höga koncentrationer att det ingett oro.
SYRGASMÄTNINGAR<br />
Inledning<br />
17<br />
Stora bottenområden i Västerhavet har sedan början av 1980-talet drabbats av<br />
syrebrist. Orsaken antas vara övergödning med ökad växtplankton- och<br />
makroalgproduktion som följd. När överproduktionen av alger sjunker till botten<br />
ökar syreförbrukningen genom den bakteriella nedbrytningen och syrebrist kan<br />
uppstå. Syrebristen kan resultera i allt från en temporär fiskflykt från området till<br />
en total utslagning av bottenfaunan.<br />
I Öresund har syrebrist rapporterats vid ett flertal tillfällen under 80- och början<br />
av 90-talet. I Öresund beror syrebristen indirekt både på för höga närsaltutsläpp i<br />
sundet, men också på tillförsel av näringsämnen från Östersjön och Kattegatt.<br />
Direkt beror syrebristen på den faktiska näringsnivån och produktionen i sundet<br />
men också på inflöde av syrefattigt bottenvatten från Kattegatt.<br />
I Öresund är skillnaden i salthalt stor mellan ytan och botten. Den största<br />
salthaltsökningen sker i ett tunt vattenskikt som kallas språngskiktet, vars läge<br />
varierar mellan 10 och 20 m. Tjockleken på det övre och undre vattenpaketet<br />
beror på utflöde av lågsalint Östersjövatten och inflöde av högsalint yt- och<br />
bottenvatten från Kattegatt. Omblandningen mellan de två vattenpaketen är<br />
normalt sett mycket låg, vilket betyder att tillförseln av syre från ytskiktet till<br />
bottenskiktet är låg. Vid bottnar som ligger strax under språngskiktet, ca 15-20<br />
m, finns det en relativt liten volym vatten med syrgas mellan bottnen och<br />
språngskiktet. För bottnar med vattendjupet 25-40 m är vattenvolymen sålunda<br />
betydligt större. När organiskt material ska brytas ned åtgår alltså bara den mängd<br />
syrgas som finns mellan bottnen och språngskiktet. Vid bottnar med liten volym<br />
vatten, och därmed mindre mängd syrgas, kan syrgasbrist därför uppträda tidigare<br />
och oftare än på djupare liggande bottnar.<br />
Studier av syresituationen vid havsbottnar är alltså kopplade till näringsnivån i<br />
vattnet, planktonmängden, fisktillgången och tillståndet för bottenorganismerna.<br />
Undersökningar av syresituationen har av dessa skäl utförts i <strong>Landskrona</strong>s<br />
kustområden under perioden augusti-oktober, dvs den period då problem med<br />
syrebrist framförallt uppstår. Undersökningarna utfördes längs gradienter mellan<br />
<strong>Landskrona</strong> och Ven med vattendjupen 12-44 m.
Material och metoder<br />
Resultat och diskussion<br />
18<br />
Mätning av halten löst syrgas har utförts vid fyra tillfällen under perioden<br />
augusti-oktober. Vid varje mättillfälle har undersökningar gjorts längs tre<br />
gradienter. Den sydliga gradienten utgick norr om Pilhakens fyr och sträckte sig<br />
till söder om Staffans bank. Syrgas mättes på fyra stationer längs gradienten med<br />
vattendjupen 12, 23, 29 och 44 m. Den mellersta gradienten utgick från<br />
Rustningshamnen (strax söder om Sundsvik) och sträckte sig till Hakens fyr på<br />
Ven. Mätning gjordes på tre stationer med vattendjupen 15, 24 och 39 m.<br />
Slutligen, den norra gradienten utgick från Ålabodarna och sträckte sig till norr<br />
om Ven. Mätning utfördes på tre stationer med vattendjupen 18, 24 och 37 m.<br />
Mätningarna har utförts med en syrgaselektrod (Handy Oxyguard Mark III med 50<br />
m kabel) med temperaturtermistor och kompensation för temperatur och salthalt.<br />
Vid varje mätpunkt har halten löst syrgas (mg/l), syremättnad (%) och temperatur<br />
registrerats. Mätvärden i mg/l har omräknats till ml/l. Vidare har språngskiktets<br />
läge lokaliserats med en konduktivitetsmätare och med syrgaselektrodens<br />
termistor. Provtagningsstationernas läge har bestämts med krysspejling och<br />
ekolod. Samtliga mätdata redovisas i bilaga 3. I resultatdelen redovisas enbart<br />
figurer med mätvärden i ml/l.<br />
Vid mätningen i början av augusti var syrgasvärdena högst på den grundaste, 12<br />
m (ovan språngskiktet), och de djupaste stationerna, 37-44 m (Fig. 9). På<br />
mellandjupen, 18-29 var värdena lägst, ca 3 ml/l. Vid den följande provtagningen<br />
den 28 augusti var mönstret detsamma, men halterna hade sjunkit något.<br />
Den 14 september hade syrgasvärdena sjunkit ytterligare och var mellan 2.3 och 3<br />
ml/l på samtliga provtagningsstationer. Vid mättillfället låg språngskiktet<br />
relativt högt, 10 m. Därunder var salthalt, temperatur och syrgasvärden konstanta<br />
ned till botten på samtliga stationer. På ekolodet observerades ingen fisk under 10<br />
m djup och lokala fiskare rapporterade om död fisk i bottengarnen. Vid samma<br />
tidsperiod observerades mycket låga syrgashalter i Laholmsbukten och inflödet av<br />
Kattegattvatten var stort i Öresund. Den ansträngda syresituationen berodde därför<br />
sannolikt mer på inflöde av syrefattigt Kattegattvatten än på en lokal syretäring.
Vid den sista syremätningen den 8 oktober hade syrehalterna ökat kraftigt på de<br />
Djup, m<br />
10<br />
15<br />
20<br />
25<br />
30<br />
35<br />
40<br />
45<br />
19<br />
Löst syrgas, ml/l<br />
2 2.5 3 3.5 4 4.5 5 5.5 6 6.5<br />
940809<br />
940828<br />
940914<br />
941008<br />
Fig. 9 . Halter av löst syrgas (ml/l) vid de fyra mättillfällena plottat mot<br />
vattendjupet.<br />
grundaste stationerna, 12 och 15 m, och även på mellanstationerna. En förändring<br />
av språngskiktets läge och en ökad omblandning av vattenmassan är den<br />
troligaste orsaken till förbättringen. På de djupaste stationerna, 37-44 m, var<br />
halterna dock fortsatt låga.<br />
Sammanfattningsvis har syresituationen tidvis varit ansträngd med fiskflykt och<br />
fiskdöd i bottengarn. Syrenivåerna har sannolikt inte nått så låga nivåer under<br />
mätperioden att en utslagning av bottenorganismerna har skett.
BOTTENFAUNA<br />
Inledning<br />
Grundområden<br />
Faunan på grundområden är artfattig men individrik genom en mycket hög<br />
produktion. Produktionen kan vara på samma nivå som i tropiska<br />
regnskogsområden. Grundområden i god kondition är avgörande för reproduktion<br />
och överlevnad av häckande och rastande sjöfågel och flatfisk. Inom <strong>Landskrona</strong><br />
kommun finns stora ytor som domineras av grundområden och som hyser ett rikt<br />
fågel- och fiskliv. Det är därför av stor vikt att årligen dokumentera dessa<br />
områden för att säkerställa områdenas framtida status som reproduktionsområden.<br />
<strong>Landskrona</strong> kommun har här ett ansvar att förvalta några av de få återstående<br />
strandäng/grundområdena som finns kvar längs öresundskusten.<br />
Undersökningar av grundområdesfauna (
Material och metoder<br />
Grundområden<br />
De tre haloklinnära stationerna har tidigare undersökts av sydlänens<br />
kustundersökningar, SKU, 1968-73 (Anon 1974) och 1992 av<br />
Öresundskonsortiet (Anon 1992). Haloklinnära bottnar påverkas ofta kraftigt vid<br />
situationer av syrebrist (Göransson 1990, Rosenberg et al. 1992). Denna typ av<br />
bottnar är samtidigt också mycket produktiva och värdefulla födosöksområden för<br />
flatfiskar och torsk.<br />
Resultaten av föreliggande undersökning speglar framförallt miljösituationen<br />
under föregående år och fram till provtagningstillfället. Syresituationen var under<br />
1993 något bättre än under de senaste åren. Som lägst noterades 2,4 ml/l i<br />
<strong>Landskrona</strong>djupet vid SMHI:s mätningar (Lars Andersson, SMHI, muntligen).<br />
Infauna<br />
Infaunan kvantifierades på fyra stationer (se karta 1): A (Getterevet), D (söder om<br />
Borstahusen), O (Skabbrevet) och J (utanför soptippen i <strong>Landskrona</strong>). Tio prover<br />
(0,2-0,6 m djup) togs per station med en rörprovtagare (yta=36,5 cm2 ) den 17<br />
augusti. Proverna sållades genom ett 1 mm såll varefter djuren och sållresterna<br />
konserverades med 95% etanol. I laboratoriet företogs sortering och<br />
artbestämning av djuren. För varje art (eller högre enhet) räknades antalet<br />
individer och biomassan bestämdes som etanolvåtvikt efter avtorkning med<br />
filterpapper. Musslor och snäckor vägdes med skal. För varje prov beräknades<br />
individantalet och våtvikten för varje art per m2 . Medelvärdet av antalet individer<br />
och biomassan på respektive station uträknades därefter. Som ett mått på<br />
spridningen mellan de tio prover som togs per station uträknades även<br />
standardfelet (Standard Error; ±SE).<br />
Rörlig epifauna<br />
21<br />
Den rörliga faunan kvantifierades genom provtagning med fallfälla (yta 0.5 m2 ,<br />
10 prover per station, enligt SNV PM 1911) på fyra stationer (se karta 1): A<br />
(Getterevet), D (söder om Borstahusen), O (Skabbrevet) och J (utanför soptippen<br />
i <strong>Landskrona</strong>). Proverna togs 12 och 16 augusti på 0,2-0,6 m djup. Infångade
Djupområden<br />
22<br />
organismer från varje fallfälla överfördes till separata provburkar och fixerades<br />
med 95% etanol. Innehållet i varje burk artbestämdes och räknades, varefter<br />
våtvikten (etanolvåtvikt) för samtliga arter bestämdes efter avtorkning mot<br />
filterpapper. För varje prov beräknades individantalet och våtvikten för varje art<br />
per m2 . Medelvärdet av individantal och våtvikt per station samt standardfelet<br />
(Standard Error; ±SE) beräknades också.<br />
Provtagningarna utfördes den 7 maj <strong>1994</strong> med undersökningsfartyget "Sabella"<br />
från Helsingborg. En av de djupa provtagningsstationerna (M) är belägen i<br />
djuphålan väster om Västerflacket drygt 4 km väst <strong>Landskrona</strong> och den andra (W)<br />
ligger ca 1 km norr om ön Hven.<br />
De tre haloklinnära stationerna är belägna 4,5 km väst (C5) och 4 km sydväst (C)<br />
om <strong>Landskrona</strong> samt 2,5 km sydväst om Ålabodarna (B). Provtagningspositioner<br />
och djup anges nedan i tabell 1.<br />
Tabell 1 . Positioner och djup för djupa bottenfaunastationer inom<br />
<strong>Landskrona</strong> <strong>kommuns</strong> kustvatten som besökts <strong>1994</strong>.<br />
Station Latitud Longitud Djup(m)<br />
M 55 52 00 12 45 00 52<br />
W 55 55 65 12 41 15 36<br />
C5 55 51 64 12 44 30 17<br />
C 55 49 80 12 46 80 18<br />
B 55 55 25 12 45 50 17<br />
Vid provtagningarna användes en Smith-McIntyre bottenhuggare (Smith-<br />
McIntyre 1954) med 0,1 m2 protagningsyta. På varje station togs 5 prover som<br />
sållades i 1,0 mm såll . Återstoden konserverades i 96% etanol men fördes på<br />
laboratoriet över i 70%-ig lösning. Etanol är något sämre än formalin i detta<br />
avseende men har valts av arbetsmiljömässiga skäl. I laboratoriet sorterades,<br />
räknades och artbestämdes makrofaunan under preparermikroskop. I detta avseende<br />
kan nämnas att arbetet varit ovanligt tidskrävande p g a att ett mycket stort antal<br />
rör (ofta tusentals per prov) av kräftdjur och havsborstmaskar har kontrollerats på<br />
sitt innehåll. Längder har uppmätts på större eller vanligt förekommande arter<br />
med skjutmått eller skalmått under mikroskop. Biomassan har bestämts som<br />
våtvikt efter torkning mot läskpapper och mollusker har vägts med skal.
23<br />
Islandsmusslor och sjöborrar har därvid först öppnats eller punkterats och tömts<br />
på vätska.<br />
Från ett separat bottenprov uttogs ett ytsedimentprov (0-2 cm) på varje station.<br />
Sedimentet har efter infrysning analyserats med avseende på glödförlust och<br />
partikelfraktioner. Sedimentet besiktigades också visuellt och avfotograferades vid<br />
provtagningen ombord på "Sabella".<br />
Vid den statisiska bearbetningen av data har standard error (SE, n=5) genomgående<br />
använts som spridningsmått. För att få en uppfattning om faunans<br />
mångformighet och jämnhet har tre index använts. Diversiteten (d) har beräknats<br />
enligt Margalefs diversitetsindex (Fisher et al 1943 och Margalef 1957):<br />
d = (S - 1)<br />
ln i<br />
där S = antalet arter i provet och i = antalet individer i provet<br />
Shannon-Wieners diversitetsindex (H´) har också beräknats enligt Pielou (1969):<br />
s<br />
H´= - ∑p i ln p i<br />
i=1<br />
där p = arten i:s andel av totala antalet inivider i provet.<br />
Jämnhetsindexet (E) har också beräknats enligt Pielou (1969):<br />
E = H´<br />
ln S<br />
Anledningen till att använda flera index är svårigheten att erhålla ett relevant<br />
enskilt mått på biologisk mångformighet. Härvidlag är Margalefs index mest<br />
känsligt för artantalet medan Shannon-Wiener-indexet tar mer hänsyn till<br />
fördelningen av individer. Jämnhetsindexet ger slutligen ett mått på<br />
individfördelningen på totala artantalet.<br />
Det bästa måttet på miljökvalitet är emellertid bottenfaunans struktur och<br />
dynamik.
Resultat och diskussion<br />
Grundområden<br />
24<br />
Infauna<br />
Totalt erhölls 13 arter (eller högre enheter) på de fyra lokalerna. Havsborstmasken<br />
Nereis diversicolor, släktet tusensnäckor (Hydrobia spp.) samt musslorna Mya<br />
arenaria (sandmussla) och Cardium glaucum (hjärtmussla) förekom på samtliga<br />
lokaler (bilaga 4). Totala individantalet på lokalerna varierade mellan 2 973<br />
individer/m2 (lokal A) och 19 137 individer/m2 (lokal O). Hydrobia spp. var den<br />
antalsmässigt mest betydelsefulla arten/släktet på samtliga lokaler förutom på<br />
lokal A. Här var istället N. diversicolor den dominerade arten antalsmässigt.<br />
Totala biomassan på lokalerna varierade mellan 41 och 1910 g/m2 (lokal A<br />
respektive lokal J) (bilaga 4).<br />
Havsborstmasken N. diversicolor och kräftdjuret Bathyporeia pilosa erhölls i<br />
samtliga prover som togs på lokal A. Dessa arter förekom också i relativt höga<br />
tätheter. Vid undersökningen 1993 dominerade istället tusensnäckor, Hydrobia<br />
spp., antalsmässigt. Den totala biomassan på lokal A, uttryckt som våtvikt,<br />
överensstämmer relativt väl med 1993-års värden (28 g/m2 ). Den låga biomassan<br />
på lokal A jämfört med de övriga lokalerna förklaras med att lokalen är mycket<br />
exponerad, vilket utsätter organismerna för ökad stress. Lokalens rena sandbotten<br />
nedsätter artantalet. Märlkräftan B. pilosa är en karaktärsart på rena sandbottnar<br />
som lokal A. Flertalet små individer av bl a M. arenaria och N. diversicolor<br />
erhölls vid inventeringen vilket tyder på att rekryteringen varit god.<br />
Lokalerna D, O och J har en likartad botten bestående av sand med inslag av sten.<br />
Bottnen karakteriseras även av fläckvis täckning av nating (Ruppia sp.) som<br />
utgör ett viktigt habitat för bl a flertalet kräftdjursarter och småfisk. Den<br />
antalsmässigt dominerande arten/släktet var tusensnäckor (Hydrobia spp.) som<br />
förekom i samtliga prover som togs på lokalerna. 1993 noterades även Hydrobia<br />
spp. som den vanligast förekommande arten på lokal D och O. Även<br />
havsborstmasken N. diversicolor förekom i samtliga prover och i relativt höga<br />
tätheter <strong>1994</strong>. Produktionen av N. diversicolor under våren kan anses som god då<br />
flertalet unga individer noterades på de tre lokalerna. Unga individer av M.<br />
arenaria noterades huvudsakligen på lokal O och J. Fläckvis förekom
25<br />
blåmusselbankar på lokal O.<br />
Sammanfattningsvis kan sägas att de tre tidigare undersökta lokalerna A, D och O<br />
(Toxicon/Bioserve 1992 ) uppvisar god överenstämmelse mellan 1993 och <strong>1994</strong><br />
angående artsammansättning. Slammärlan Corophium som anses vara en<br />
karakteristisk art i grunda områden i Öresund (Olafsson och Persson 1984; Muus<br />
1965) och som erhölls på lokal D och O 1993 (Toxicon/Bioserve 1992) saknades<br />
dock <strong>1994</strong>. Detta kan bero på en dålig nyrekrytering av organismen. Den totala<br />
abundansen (individtätheten) på lokal A, D och O var högre 1993 jämfört med<br />
<strong>1994</strong>. Detta berodde på en hög förekomst av Hydrobia spp. på lokalerna 1993.<br />
Totala biomassan på de olika lokalerna <strong>1994</strong> överenstämmer relativt väl med<br />
1993-års värden.<br />
Rörlig epifauna<br />
Resultatet av inventeringen av den rörliga grundområdesfaunan (epifaunan)<br />
redovisas i bilaga 4. Förekommande arter var stubb (Pomatoschistus sp.),<br />
småspigg (Pungitius pungitius), sandskäddda (Limanda limanda), sandräka<br />
(Crangon crangon) samt två pungräkor (Praunus flexuosus och Neomysis<br />
integer).<br />
På lokal A var sandräkan den vanligast förekommande arten (12,6 ind/m2 ).<br />
Antalet individer av stubb var betydligt lägre på denna lokal jämfört med de<br />
övriga tre besökta lokalerna (bilaga 4). Detta beror troligen på att lokal A är en<br />
mer exponerad lokal och saknar dessutom vegetation. De övriga tre lokalerna har<br />
inslag av makrofyten nating (Ruppia sp.) vilken utgör ett bra habitat för stubb<br />
och skyddar från predation.<br />
Lokalerna D, O och J har en likartad bottentyp, där sandbottnen har inslag av sten<br />
och är betydligt hårdare än sandbottnen på lokal A. På dessa tre lokaler var stubb<br />
den vanligast förekommade arten/släktet. Antalet individer av stubb var ca 17-40<br />
på de tre lokalerna, vilket är betydligt över 1993-års värden från de då besökta<br />
lokalerna D och J (Toxicon 1993). <strong>1994</strong>-års värden överensstämmer därmed bättre<br />
med vad som i Olafsson och Persson (1984) anses vara ”normala” tätheter av<br />
stubb i det undersökta området.<br />
I den föreliggande undersökningen har ej organisk halt på sedimentet bestämts.<br />
Vid undersökningen 1993 låg organhalten på 0,66-0,77% (lokal D och J) vilket<br />
är relativt lågt. Om ungefär samma organhalt antas föreligga även vid årets<br />
undersökning, får de observerade tätheterna av den rörliga epifaunan anses vara
Djupområden<br />
26<br />
relativt höga (ca 20-40 ind/m2 ). Det har tidigare redovisats ett samband mellan<br />
ökad epifaunabiomassa och en ökad organisk halt (Olafsson och Persson 1984).<br />
De antalsmässigt mest betydande arterna på de undersökta lokalerna var stubb och<br />
sandräka, vilket överenstämmer med vad Degerman et al. (1986) redovisar som<br />
karaktärsarter för västkustens grunda områden.<br />
Slutligen kan tilläggas att föreliggande undersökning visar på nödvändigheten av<br />
att göra upprepade undersökningar på samma lokaler för att få en bättre bild av de<br />
förändringar grundområdesfaunan genomgår under årens lopp. De låga<br />
individtätheterna som erhölls vid undersökningen 1993 på lokal D och J kan<br />
således möjligen bero på en tillfällig nedgång p g a dålig nyrekrytering av unga<br />
individer. Vid <strong>1994</strong>-års undersökning noterades flertalet små individer av stubb<br />
och även flatfiskyngel, vilket ej noterades vid den förra undersökningen.<br />
Biomassan på lokalerna D och J var ungefär samma vid de två<br />
undersökningstillfällena, vilket ytterligare visar på att det huvudsakligen var äldre<br />
individer som erhölls 1993. Någon påverkan på epifaunan på lokal J, som ligger<br />
nära soptippen och Lundåkrabassängens kraftigt förorenade sediment (Bioserve<br />
1989, Toxicon/Bioserve 1992), noterades således ej. Lokal J hade istället den<br />
högsta individtätheten och den högsta biomassan av de undersökta lokalerna.<br />
Den mycket varma och lugna sommaren <strong>1994</strong> kan även ha påverkat epifaunan<br />
positivt. Tillväxten av nating och ålgräs har varit god under sommaren och kan<br />
ha ökat skyddsmöjligheterna för djuren. Tillgången på föda kan också ha varit<br />
större genom den varma sommaren och därmed ökat överlevnaden hos epifaunan.<br />
Sediment<br />
Vid provtagningstillfället noterades att det översta sedimentet (0-2 cm) var<br />
oxiderat och hade en ljusgrå till brungrå färg på de båda djupaste stationerna. I<br />
djuphålan vid <strong>Landskrona</strong> uppmärksammades dock ett kraftigt inslag av delvis<br />
nedbrutet organiskt material. En större andel grövre partikelfraktioner (sand och<br />
grus) än 1993 noterades dessutom på denna station. Detta kan bero på någon form<br />
av materialtransport från grundare områden vilket också indikeras av de stora<br />
mängder skal från grundlevande mollusker som fanns i proverna. En transport av<br />
tidigare sedimenterat material inom djuphålan kan också vara en förklaring.<br />
Glödförlusten var endast 2,9% av torrsubstansen under <strong>1994</strong> jämfört med 17,5 %
27<br />
under 1993. Vid Hven var sedimentets organiska innehåll däremot oförändrat<br />
jämfört med 1993. Troligen är bottenförhållandena mycket varierade och<br />
föränderliga inom djuphålan vid <strong>Landskrona</strong> medan bottnarna vid Hven är mycket<br />
homogena och stabila.<br />
Att dömma av sedimentprofilen var sedimentet mycket väloxiderat ner till 10<br />
cm:s djup på station B vid Ålabodarna. De översta två centimetrarna var syresatta<br />
på station C5 medan endast den översta centimetern hade en ljus färg på station<br />
C. Därunder var sedimentet gråsvart och doftade svavelväte.<br />
Gipsaggregat påträffades i djuphålan vid <strong>Landskrona</strong> och vid den närliggande<br />
stationen C5 men betydande mängder (ca 250-440 g TS per kvadratmeter)<br />
påträffades också utanför Ålabodarna på station B. Detta kan vara en indikation på<br />
att gips finns utspritt över stora områden i kustvattnet. Sammanställning av<br />
sedimentdata redovisas nedan i tabell 2.<br />
Tabell 2. Sammanställning av sedimentdata för djupare bottenfaunastationer<br />
inom <strong>Landskrona</strong> <strong>kommuns</strong> kustvattenområde <strong>1994</strong>.<br />
Station Sedimenttyp Sedimentprofil Svavelväte Finpartiklar Glödförlust<br />
ytligt(+/-) (%
28<br />
Totalbiomassan har också ökat sedan 1993 och är den högst noterade hittills på<br />
stationen. Slumpvis förekomst av några enstaka stora arter (Arctica islandica<br />
och Echinocardium cordatum) spelar dock en stor roll varför säkra slutsatser ej<br />
kan dras. En utökad provtagning i både tid och rum skulle sannolikt ge ett mera<br />
säkert svar på detta. Biomassan ger emellertid ett bättre relativt mått på<br />
miljöförändringar och är mera jämförbar än individtätheten eftersom den senare är<br />
mera beroende på provtagningsmetodiken.<br />
Intressant i detta sammanhang är den långsiktiga strukturförändring av den djupare<br />
bottenfaunan som påståtts äga rum i Öresund (Göransson 1990). Härvid antas det<br />
totala individantalet och biomassan öka parallellt med minskande individstorlek.<br />
Detta sker i takt med ökande eutrofiering av kustvattnet så länge syrgashalten i<br />
bottenvattnet inte blir begränsande. Därefter sker en nedgång, främst avseende<br />
biomassan (Pearson & Rosenberg 1978).<br />
Värdena på de tre diversitetsindexen var emellertid i samma storleksordning som<br />
under 1993. Diversitetsindex är dock inte särskilt känsliga för ändringar av<br />
enskilda arters populationer.<br />
Sett till enskilda arter har främst de depositionsätande musslorna Abra nitida,<br />
Thyasira flexuosa och Nuculana pernula minskat sedan 1993.<br />
Bland havsborstmaskarna behöll Sosane gracilis sin dominerande ställning. För<br />
Ophiodromus flexuosus, Pectinaria auricoma och Myriochele occulata kan en<br />
minskning noteras medan Ophelina acuminata och Anaitides groenlandica var<br />
vanligare i <strong>1994</strong> års prover. Det finns inga tydliga gemensamma drag i dessa<br />
arters levnadsmönster. Ett stort antal små tomma rör av de i sedimentet<br />
djuplevande borstmasksläktet Pectinaria fanns i sållresterna. Möjligen kan dessa<br />
ha dukat under i samband med pålagringar av sediment.<br />
Kräftdjur av släktet Haploops, framförallt arten H. tenuis, var något vanligare än<br />
1993 medan Dulichia porrecta var färre. Intressanta fynd är de två enstaka större<br />
kräftdjuren Crangon allmani och Pandalina brevirostris.<br />
Den suspensionsätande ormstjärnan Amphiura filiformis var fler till antalet<br />
medan allätarna Ophiura affinis och i någon mån Ophiura albida var färre än vid<br />
1993 års provtagning.
29<br />
Sammanfattningsvis var den tydligaste biologiska förändringen sedan 1993<br />
tillbakagången av de depositionsätande musselarterna. Framförallt gäller detta den<br />
för miljöförändringar i djuphålan känsliga Abra nitida (Göransson et al. 1989)<br />
som också är en viktig födoresurs för flatfiskar. Orsaken till att dessa arter<br />
minskat är ej självklar men kan sammanhänga med den förändring av sedimentet<br />
som uppmärksammades. Fortsatta och fördjupade studier kan ge besked på om<br />
detta är fallet. Storleksfördelningen av Nuculana pernula ger däremot för andra<br />
året i rad en indikation på dålig rekrytering av unga individer.<br />
Fortfarande hyser emellertid djuphålan väster om Västerflacket ett rikt djurliv<br />
trots stora förändringar av sedimenstrukturen sedan 1993. Totalbiomassan har<br />
dock ökat sedan 1993 men förändringen beror mest på ökning av större enstaka<br />
förekommande arter.<br />
Station W, norr om Hven, 36m<br />
Faunan verkar mycket stabil sedan 1993. Individtätheten var dock mer än dubbelt<br />
så hög under <strong>1994</strong> och även biomassan var något högre. Artantalet uppgick till<br />
77 vilket är två arter fler än vid 1993-års undersökningar. Diversitetsindexen var<br />
emellertid något lägre vilket huvudsakligen hänger samman med högre täthet av<br />
några enskilda arter och skall därför ej ses som ett oroande tecken.<br />
Den största noterade faunaförändringen var en väsentlig ökning av den<br />
depositionsätande havsborstmasken Maldane sarsi. Denna art verkar vara stadd<br />
på ökning i de djupare delarna av Öresund och södra Kattegatt. Även för Sosane<br />
gracilis, som mera lever av föda från själva sedimentytan kan en tydlig ökning<br />
konstateras. Ett liknande födosök uppvisar Artacama proboscoidea som också<br />
fanns i större antal under <strong>1994</strong>.<br />
De två ytligt depositionsätande musslorna Nuculoma tenuis och Nuculana<br />
pernula har däremot minskat sedan 1993 liksom den filterande musslan Cardium<br />
echinatum. För N. pernulas del kan detta sammanhänga med dålig nyrekrytering<br />
att dömma av artens storleksfördelning. Man kan misstänka att detta är ett mera<br />
storskaligt fenomen eftersom förhållandena verkar vara likartade på station M.<br />
Bland kräftdjuren kan en tydlig ökning av Haploops tenuis och Philomedes<br />
globosus konstateras. Dessa två är karaktärsarter för Haploops-bottnar men deras
30<br />
antal är fortfarande lägre än i typiska sådana associationer.<br />
Populationen av ormstjärnorna Amphiura filiformis var emellertid bara hälften så<br />
stor under <strong>1994</strong> och antalet av sjöborren Echinocardium cordatum var också<br />
lägre. Stationens karaktär av Amphiura-association har därvid minskat.<br />
Faunisstiskt intressant är fyndet av den lilla salthaltskrävande bryozoen Crisia<br />
denticulata.<br />
Sammanfattningsvis kan konstateras att förhållandena på station W var mycket<br />
likartade med vad som rådde under 1993 och inga tydliga tecken på effekter av<br />
långvarig syrgasbrist kan noteras. Stationens karaktär av Haploops-association<br />
har också ökat något vilket kan hänga samman med detta.<br />
Station C5, väster om djuphålan vid <strong>Landskrona</strong>, 17 m<br />
Sammanlagt påträffades 41 arter och abundansen uppgick till 1 814 individer/m2 .<br />
Margalefs diversitetsindex uppgick till 5,33. Dessa värden ligger något under<br />
medelvärdena för åren 1968, 1969 och 1973 (47, 2833 respektive 6,29) då SKU<br />
ursprungligen besökte stationen. Biomassan uppgick till 118 g/m2 under <strong>1994</strong><br />
men uppmättes tyvärr ej av SKU.<br />
Under de tre sistnämnnda åren hade emellertid faunan en helt annan karaktär än<br />
under <strong>1994</strong>. Det är därför vanskligt att dra några säkra slutsatser om effekter av<br />
eutrofiering eller miljögifter.<br />
Flera relativt salthaltskrävande tagghudingar och havsborstmaskar var<br />
gemensamma för proverna vid slutet av sextiotalet och sjuttiotalets början vilket<br />
kan antyda en annan hydrografisk situation. Under <strong>1994</strong> dominerades däremot<br />
faunan helt av för Öresund typiska mellandjupsarter som t ex Rhodine gracilior,<br />
Terebellides stroemi, Euchone papillosa och Astarte montagui. Det är<br />
intressant att notera att sistnämnda art, vilken är känd som ytterst tolerant mot<br />
syrgasbrist, dominerade biomassan.<br />
Det verkar dock som om bottenförhållandena var ganska likartade vid de olika<br />
undersökningarna även om sedimentets andel av finpartiklar var betydligt högre<br />
vid de tidigaste undersökningarna. Det är alltså troligt att provtagningsplatsen<br />
överensstämt ganska väl vid de olika undersökningarna. Fortsatta studier får<br />
utvisa om faunaskillnaderna är bestående jämfört med tidigare.
31<br />
Station C, sydväst om Valgrundet, 18 m<br />
Individtätheten uppgick till 2 214 individer/m 2 och antalet taxa var 36.<br />
Biomassan var endast 41 g/m 2 .<br />
Jämfört med Öresundkonsortiets undersökningar i april 1992 som redovisas i<br />
miljökonsekvensbeskrivningen (MKB) för Öresundsförbindelsen är skillnaderna<br />
anmärkningsvärda.<br />
Därvid påträffades endast 17 individer, 8 taxa och 4,8 g i ett prov.<br />
I medeltal (5 prover) hittades 221 individer, 20 taxa och 4,1 g per prov vid <strong>1994</strong><br />
års undersökning. Dessa värden för artantal och abundans är relativt normala för<br />
denna typ av bottnar (Modin & Möller 1972).<br />
Samtliga taxa eller grupper av taxa som redovisas i MKB:n återfanns vid <strong>1994</strong><br />
års undersökning och sedimentets organiska halt låg i samma storleksordning vid<br />
de båda undersökningarna varför det är troligt att provtagningsplatsen varit<br />
densamma.<br />
De stora biologiska skillnaderna beror därför sannolikt på olika slags metodik och<br />
visar att det är nödvändigt att ta flera prover per station och att analysera dessa<br />
noggrannt för att få en någorlunda rättvisande bild av miljösituationen. Modin &<br />
Möller (1972) har också i en metodstudie i Öresund visat att man endast erhåller<br />
ungefär en fjärdedel av arterna på stationen när man tar ett enda prov.<br />
I <strong>1994</strong> års prover dominerade små tusensnäckor, Hydrobia spp. och flera andra<br />
små arter (Abra alba, Heteromastus filiformis, Scoloplos armiger m fl) som ofta<br />
finns där tillförseln av organiskt material är betydande och syrgasbrist uppträder<br />
periodvis. Den låga totalbiomassan verifierar också en genomgående liten<br />
individstorlek. Sedimentets oxiderade ytskikt var synbarligen också ytterst tunnt<br />
samt hade viss doft av svavelväte. Denna station är mycket intressant i<br />
moniteringsammanhang eftersom effekter sannolikt uppträder mycket tidigt vid<br />
förändrade miljöbetingelser.<br />
Station B, sydväst om Ålabodarna, 17 m<br />
Individtätheten uppgick till 2 498 individer/m2 , totalbiomassan var 145,7 g och<br />
totalt hittades 39 taxa vid <strong>1994</strong> års provtagning.
Jämfört med Öresunskonsortiets MKB är skillnaderna återigen påfallande (57<br />
individer, 10,76 g och 12 taxa i ett prov) och beror med största sannolikhet även<br />
detta på olika slags metodik.<br />
Alla taxa eller grupper av taxa som redovisats i MKB:n återfanns också i <strong>1994</strong><br />
års undersökning och sedimentets organiska halt överensstämde väl mellan<br />
undersökningarna varför det återigen är troligt att provtagningsplatsen varit<br />
densamma.<br />
Vid <strong>1994</strong> års undersökning dominerades biomassan av musslan Astarte<br />
montagui, havsborstmaskarna Rhodine gracilior och Terebellides stroemi samt<br />
phoroniden Phoronis mulleri.<br />
Anthozooer av familjen Edwardsidae förekom också talrikt liksom<br />
havsborstmasken Scoloplos armiger. Sammantaget har alltså denna station en<br />
mera jämn faunastruktur utan enskilda dominanter än de båda andra haloklinnära<br />
stationerna. Den relativt stora andelen filtrerande arter tyder dessutom på större<br />
vattenrörelser än på de båda andra haloklinnära stationerna.<br />
Några förslag<br />
32<br />
Som tidigare påpekats (Göransson & Johansson 1989) är de djupt belägna<br />
ackumulationbottnarna värdefulla ur moniteringsynpunkt. Det är viktigt att känna<br />
till hur förändringarna i djuphålan vid <strong>Landskrona</strong> uppkommer särskilt med tanke<br />
på den eventuellt förestående Öresundsbron. Under byggnationfasen kan nämligen<br />
suspenderat material transporteras dit och sedimentera. För att få en bättre<br />
uppfattning om bakgrundsssituationen borde åtminstone någon ytterligare station<br />
besökas.<br />
Av samma skäl bör en översiktlig inventering av de djupa bottenområdena inom<br />
kommunens vattenområde också genomföras inom det snaraste . Inventeringen<br />
kan också ligga till grund för den kommunala kustvattenplaneringen och vid<br />
införandet av skyddsåtgärder.<br />
De tre haloklinnära stationerna är lämpliga för att följa upp eventuella årsvisa<br />
miljöförändringar.
FISKUNDERSÖKNINGAR<br />
Inledning<br />
33<br />
I Öresundsområdet bedrivs ett omfattande fiske av yrkes–, binärings– och<br />
fritidsfiskare med hög konsumtion som en naturlig följd.<br />
Öresund är också recipient av mer eller mindre renat avloppsvatten från industrier,<br />
kommunala reningsverk och dagvatten. Ytterligare föroreningar tillförs från<br />
Kattegatt och Östersjön, fartygstrafiken och från atmosfären.<br />
Intresset för undersökningar av fisksjukdomar och upptag av miljögifter hos<br />
marina arter har under senare år ökat markant.<br />
Fisksjukdomar har dels stor betydelse för hur fiskbestånden regleras och det finns<br />
mer eller mindre tydliga samband mellan sjukdomar eller skador och föroreningar.<br />
Förekomsten av parasiter och miljögifter i fisk kan medföra restriktioner med<br />
hänsyn till livsmedelshygieniska aspekter.<br />
Fiskundersökningarna inom <strong>Landskrona</strong> <strong>kustkontroll</strong>program <strong>1994</strong> omfattade<br />
makroskopiska undersökningar av fisk och bestämning av tungmetaller (ffa<br />
kvicksilver) och PCB i fiskmuskel. Den makroskopiska undersökningen<br />
omfattade okulärbesiktning av fiskens yttre och av bukhålans organ, varvid<br />
förekomsten av sår, fenskador, skelettmissbildningar och parasitförekomst<br />
noterades.<br />
I slutet av 1960– och början av 1970–talet utfördes kvicksilveranalyser på fisk i<br />
bland annat Lundåkrabukten. Resultaten medförde ett förbud mot överlåtande och<br />
försäljning av fisk från området. Ett gränsvärde på 1 mg Hg/kg fiskkött infördes<br />
nationellt liksom kostrekommendationer vid förtäring av fisk vid halter som<br />
översteg 0.2 mg Hg/kg fiskkött. Svartlistningen upphörde 1980 utan att nya<br />
undersökningar utförts.<br />
Inga kvicksilverundersökningar har utförts i <strong>Landskrona</strong>–området efter 1980.<br />
Svartlistningsbegreppet som sådant upphörde 1991. Gränsvärdet för kvicksilver i<br />
fiskkött sänktes till 0.5 mg/kg utom för abborre, gädda, gös, lake, hälleflundra<br />
och ål, vilka behöll det gamla gränsvärdet.<br />
Under 1993 analyserades halterna av tungmetaller och PCB/DDT i lever från<br />
skrubbskädda från Skabbrevet respektive Getterevet. Undersökningen visade på
Material och metoder<br />
34<br />
normala halter av tungmetaller men förhöjda halter av PCB/DDT i lever, vilket<br />
kan påverka immunoförsvaret negativt.<br />
Halterna gav dock ingen indikation på om fisk från <strong>Landskrona</strong>–området var<br />
olämplig för konsumtion.<br />
Årets fiskundersökningar följer upp 1970–talets och 1993-års undersökningar med<br />
tonvikt på kvaliteten hos konsumtionsdelarna, dvs fiskköttet. Undersökningens<br />
syfte är att bestämma halterna av tungmetaller och PCB för de arter som testades<br />
för 20–25 år sedan och som är föremål för försäljning, dvs ål och skrubbskädda.<br />
Även abborre inkluderades eftersom höga halter konstaterades utanför Saxåns<br />
mynning i början av 1970–talet.<br />
Miljöförvaltningen konstaterade oväntat höga kvicksilverhalter i torsk vid en<br />
stickprovskontroll i en fiskhandel i oktober <strong>1994</strong>, vilket medförde att<br />
undersökningen kompletterades med kvicksilveranalyser på torsk från Öresund.<br />
Provfiske utfördes på skrubbskädda, ål, abborre och torsk i nio områden (tabell 3<br />
och karta 1) under september-december <strong>1994</strong>. Tio exemplar från varje lokal togs.<br />
Skrubbskädda och aborre fångades med bottengarn och ål med ryssja. På de<br />
lokaler där abborre och ål infångades erhölls endast tre (3) respektive sex (6)<br />
individer. Fiskarna fördes levande i plastkärl till laboratoriet för visuell<br />
inspektion av eventuella ryggradsdeformationer, fenskador och hudförändringar.<br />
Fiskens våtvikt och längd bestämdes varefter den dekapiterades och dissekerades<br />
(ingen dissektion utfördes på torsk). Förekomsten av parasiter och cystor<br />
undersöktes både på huden och i bukhåla och inälvsorgan. Organvikten för lever,<br />
mjälte och gonader bestämdes och den relativa organvikten i förhållande till<br />
kroppsvikten beräknades. Efter dissektionen frystes fiskarna, varefter fiskmuskel<br />
skars ut för metall- och PCB-analys. Från samtliga fiskar uttogs muskelprov till<br />
kvicksilveranalys. Från samtliga skrubbskäddor på lokal Skabbrevet och Hamnen<br />
genomfördes dessutom en analys av följande metaller: arsenik, kadmium, kobolt,<br />
krom, koppar, nickel, bly och zink. Ett samlingsprov (10 individer) per område<br />
analyserades med avseende på PCB i skrubbskäddor och i abborre (3 individer)<br />
(tabell 3). Vidare har längd/totalvikt- och levervikt/totalviktkvoter beräknats på<br />
materialet.
Resultat och diskussion<br />
35<br />
Vävnadsprov från lever, mjälte, hjärta, mag-tarmkanal, njurar, gonader och<br />
onormal vävnad från varje fisk fixerades i 10% neutralbuffrad formalin för att vid<br />
senare tillfälle användas för histologiska undersökningar om behov föreligger.<br />
Tabell 3. Sammanställning av undersökningslokaler och undersökta<br />
parametrar.<br />
Lokal Fiskart Hg Metaller* PCB Dissektion<br />
Getterevet Skrubbskädda x x x<br />
M. Lundåkrabukten Skrubbskädda x x x<br />
Gräsrännan Skrubbskädda x x x<br />
Hamnen Skrubbskädda x x x x<br />
S Skabbrevet Skrubbskädda x x x x<br />
Saxåns mynning Abborre x x x<br />
S Skabbrevet Ål x x<br />
Getterevet Torsk x<br />
Valgrundet Torsk x<br />
S Ven Torsk x<br />
* As, Cd, Co, Cr, Cu, Ni, Pb och Zn.<br />
Metallanalyserna utfördes av Svensk GrundämnesAnalys AB (SGAB), Luleå.<br />
Halten av kvicksilver och övriga metaller i fiskmuskel bestämdes med Plasmamasspektrometri<br />
(ICP-MS), enligt EPA-metod 200.8, efter det att muskeln<br />
upplösts med koncentrerad suprapur salpetersyra. PCB-analyserna utfördes av<br />
Scandiaconsult Miljöteknik AB, Malmö. PCB extraherades och analyserades<br />
därefter gaskromatografiskt (Vår Föda suppl. 1/84, 7-11).<br />
Kvicksilver<br />
Halterna av kvicksilver i skrubba från <strong>Landskrona</strong>-området varierade mellan 47<br />
och 309 μg/kg med de högsta medelhalterna i mellersta Lundåkrabukten och de<br />
lägsta i hamnen (Fig. 10 och bilaga 6). Kvisksilverhalterna i skrubba från<br />
Hamnen var signifikant lägre (Scheffe´s F-test gav p
mg/kg, vilket tidigare föranlett kostrekommendationer.<br />
Vid en jämförelse med undersökningar på skrubba 1968 i Lundåkrabukten och SO<br />
Ven, kan man inte säkert säga om halterna minskat sedan dess. Variationen var<br />
dock större 1968, med enstaka individer med höga halter. Halterna kan dock sägas<br />
vara förhöjda i förhållande till Stora Bält och västra Jylland (Jørgensen &<br />
Pedersen, <strong>1994</strong>) och bakgrundsvärden för svenska kustvatten (Naturvårdsverket,<br />
1993). Värdena från <strong>Landskrona</strong> stämde väl överens med undersökningar vid<br />
danska Öresundskusten från slutet av 80-talet (Jørgensen & Pedersen, <strong>1994</strong>), som<br />
likaledes ansågs förhöjda. I den danska undersökningen kunde ingen säker trend<br />
ses i materialet över perioden 1979-89.<br />
Hg, mg/kg VS<br />
36<br />
0.7<br />
0.6<br />
0.5<br />
0.4<br />
0.3<br />
0.2<br />
0.1<br />
0<br />
Mellersta Lundåkrabukten (680305)<br />
1/2 sjömil SO Hakens fyr, Ven (680307)<br />
S Skabbrevet (940928)<br />
Gräsrännan (940921)<br />
Hamnen (940922)<br />
S krubba<br />
Fig. 1 0. Halten kvicksilver i fiskkött (μg/kg våtsubstans, VS) i skrubba, på<br />
provtagningslokalerna 1968 och <strong>1994</strong>. Staplarna anger standardavvikelsen<br />
(±SA), n=5 (1968) och n=10 (<strong>1994</strong>). I figuren är gränsen, 0.5 mg, för<br />
försäljningsförbud för skrubba inlagd.<br />
Stationen med de lägsta kvicksilverhalterna i skrubba var hamnen, vilket verkar<br />
förvånade då sedimenthalterna är 5 resp. 30 gånger högre vid hamnstationen än<br />
vid mellersta Lundåkrabukten resp. Skabbrevet (Toxicon 1992). Det finns dock<br />
flera tänkbara förklaringar till de låga halterna i skrubba. Sedimenten i hamnen är<br />
i betydligt högre utsträckning reducerade (låga eller mycket låga syrehalter vid och<br />
Getterevet (940921)<br />
Mellersta Lundåkrabukten (941014)
37<br />
i sedimentytan) än i t ex Lundåkrabukten. Det betyder att kvicksilver kan bindas<br />
hårt till reducerat svavel, sulfid, och därmed vara otillgängligt för<br />
organismupptag. Vidare är omvandlingen av den upptagbara och därmed<br />
miljöfarligaste formen, metylkvicksilver (CH3-Hg), till den flyktiga formen,<br />
metalliskt kvicksilver (Hg0 ), en bakteriell process. Det är visat att bakterierna, i<br />
kvicksilverkontaminerade områden, i högre utsträckning är genetiskt anpassade<br />
för att omvandla CH3-Hg till Hg0 som därmed avgår till atmosfären och<br />
försvinner ur vattensystemet (Billen et al. 1974, Barkay & Olson 1986, Barkay<br />
& Pritchard 1988; Nakamura et al. 1990, Yu-Li & Olson 1990). Bakterierna i<br />
hamnen kan alltså vara selekterade till ”kvicksilver-städning” och därmed minska<br />
halterna av tillgängligt Hg, och minska risken för Hg-upptag i andra organismer,<br />
som skrubba.<br />
Skrubborna i sig kan även vara adapterade till en kontaminerad miljö med ett<br />
trimmat immunförsvar som går på högvarv för att avgifta organismen.<br />
Ett flertal faktorer kan således förklara de låga halterna av Hg i skrubba i hamnen,<br />
trots höga totalhalter i sedimenten.<br />
Kvicksilverhalterna i torsk varierade mellan 40 och 340 μg/kg på de tre<br />
provfiskeplatserna. De högsta medelhalterna var vid Getterevet och Valgrundet<br />
(193 resp. 180 μg/kg). Söder om Ven var halterna i medel 129 μg/kg (Fig. 11<br />
och bilaga 6). Ingen signifikant skillnad i kvicksilverhalt erhölls dock mellan de<br />
tre stationerna. I enstaka individer var halterna över 0.2 mg/kg. Vid en jämförelse<br />
med äldre data, 1967-73, från <strong>Landskrona</strong>-området (sammanställt av<br />
Miljöförvaltningen) tycks halterna ha sjunkit betydligt. På de tre undersökta<br />
stationerna var kvicksilverhalterna i torsk, i föreliggande undersökning,<br />
signifikant lägre (Scheffe´s F-test gav p
visar dock att enstaka torskindivider kan ha kvicksilverhalter varvid de ej får säljas<br />
eller överlåtas, och kostrekommendationer för torskkonsumtion kan därför<br />
övervägas. Den generella bilden är ändå att kvicksilver i torsk inte är ett stort<br />
problem för <strong>Landskrona</strong>-området.<br />
Hg, mg/kg VS<br />
38<br />
2.0<br />
1.5<br />
1.0<br />
0.5<br />
0.0<br />
N Gräsrännan (671205)<br />
S Skabbrevet (680916)<br />
S Skabbrevet (700521)<br />
S Skabbrevet (710203)<br />
SV Ålabodarnas hamn (680820)<br />
Mellersta Lundåkrabukten (680305)<br />
Mellersta Lundåkrabukten (721016)<br />
S Ven (730111)<br />
Valgrundet (941202)<br />
Getterevet (941130)<br />
S Ven (941202)<br />
Torsk<br />
Vid Ven (940810 och 941019)<br />
O Ven (780000)<br />
Fig. 1 1. Halten kvicksilver i fiskkött (μg/kg våtsubstans, VS) i torsk, på<br />
provtagningslokalerna 1967-68, 1970-73, 1978 och <strong>1994</strong>. Staplarna anger<br />
standardavvikelsen (±SA). n=4-7 förutom 941130 (n=8) och 941202 (n=10-<br />
11). I figuren är nuvarande gränsen, 0.5 mg/kg, för försäljningsförbud för torsk<br />
inlagd, liksom den föregående (1.0 mg/kg).<br />
Kvicksilverhalterna i ål varierade mellan 234 och 432 μg/kg (medelvärde 351<br />
μg/kg). Värdena underskrider gränsvärdet för försäljning, 1 mg/kg (Fig. 12 och<br />
bilaga 6). Vid en jämförelse med äldre data, 1968-72, från Skabbrevet, i<br />
<strong>Landskrona</strong>-området, verkar halterna ha minskat i ål. Halterna i ål från S<br />
Skabbrevet var signifikant lägre (Scheffe´s F-test gav p
Hg, mg/kg VS<br />
3.0<br />
2.5<br />
2.0<br />
1.5<br />
1.0<br />
0.5<br />
39<br />
0.0<br />
S Skabbvevet (680911)<br />
S Skabbvevet (700521)<br />
Skabbrevet (720116)<br />
Fig. 1 2. Halten kvicksilver i fiskkött (μg/kg våtsubstans, VS) i ål, på<br />
provtagningslokalerna 1968, 1970, 1972, och <strong>1994</strong>. Staplarna anger<br />
standardavvikelsen (±SA). n= 5-6 förutom vid undersökningen 680926 (n=20).<br />
I figuren är gränsen, 1 mg, för försäljningsförbud för ål inlagd.<br />
Halterna av kvicksilver i abborre vid Saxåns mynning låg mellan 605 och 1 040<br />
μg/kg (medelvärde 838 μg/kg) vid <strong>1994</strong>-års undersökning (figur 13 och bilaga<br />
6). Vid en undersökning 1967 registrerades högre halter, där samtliga fem fiskar<br />
som analyserades innehöll kvicksilver över gränsvärdet 1 000 μg/kg. Halterna har<br />
således troligen minskat, men detta kan ej klart fastställas p g a det undersökta<br />
materialets storlek.<br />
S Skabbfevet (940928)<br />
N Lundåkrabukten (680926)<br />
N Lundåkrabukten (721016)<br />
Ål<br />
N Ven (680911)
Hg, mg/kg VS<br />
40<br />
4.0<br />
3.0<br />
2.0<br />
1.0<br />
0.0<br />
Saxåns mynning (671228)<br />
Abborre<br />
Fig. 1 3. Halten kvicksilver i fiskkött (μg/kg våtsubstans, VS) i abborre, på<br />
provtagningslokalerna 1967 och <strong>1994</strong>. Staplarna anger standardavvikelsen<br />
(±SA, n=3-5). I figuren är gränsen, 1 mg, för försäljningsförbud för abborre<br />
inlagd.<br />
Övriga metaller och PCB<br />
Innehållet av PCB i fett från skrubba (fem stationer) och aborre (1 station) var<br />
mycket lågt (Fig. 14 och bilaga 7). Ett lågt innehåll av PCB i skrubbmuskel<br />
registrerades 1982 där ett medelvärde på 10 μg/kg fiskmuskel (25 fiskar<br />
analyserades) erhölls (Öresundskommissionen 1985). Motsvarande låga halter, i<br />
μg/kg fiskmuskel, erhölls i föreliggande undersökning med värden
Halter av kadmium, kobolt, bly, krom, koppar, nickel, arsenik och zink<br />
analyserades i skrubba på två lokaler, S Skabbrevet och Hamnen. Halterna var<br />
överlag högre vid Skabbrevet än vid hamnen (Figur 15-17 och bilaga 7).<br />
Variationerna i koncentration var i regel lägre i hamnen. Då tidigare<br />
undersökningar visat på betydligt högre sedimenthalter av metaller i hamnen, kan<br />
resultaten förvåna. Samma resonemang som tidigare använts för kvicksilver i<br />
skrubba kan dock användas för övriga metaller. Det innebär att skrubbor, i en<br />
kontaminerad miljö, troligen har ett mer effektivt arbetande immunförsvar, men<br />
samtidigt kan vara mer mottagliga för t. ex. parasitangrepp jämfört med fiskar i<br />
en relativt opåverkad miljö. Halterna av Cd, Cu, Pb och Zn är lägre eller<br />
överensstämmer relativt väl med resultat från tidigare undersökningar i Öresund<br />
på skrubbmuskel (Öresundskommissionen 1985). Analys av metaller, förutom<br />
kvicksilver, sker rutinmässigt i fisklever då halterna i fiskkött oftast är låga<br />
(Bignert et al. <strong>1994</strong>, Jørgensen & Petersen <strong>1994</strong>). Dock var halterna av Cr och<br />
As högre i skrubbmuskel än i skrubblever (Toxicon 1993). Krom anrikas<br />
huvudsakligen i gälar och i de inre organen lever, njure, galla och mjälte, varför<br />
de högre halterna i skrubbmuskel är förvånande. Detta förhållande borde<br />
undersökas närmare, då lever- och muskelvärden härrör från olika år och material.<br />
PCB, μg/g fett<br />
2<br />
1.5<br />
1<br />
0.5<br />
0<br />
41<br />
PCB<br />
Getterevet, skrubba<br />
Mellersta Lundåkrabukten, skrubba<br />
Gräsrännan, skrubba<br />
Fig. 1 4. Halten av totala PCB:s i muskel från skrubba och abborre (uttryckt<br />
per fettenhet). Samlingsprov från 10 (skrubba) respektive 3 (abborre)<br />
individer.<br />
Hamnen, skrubba<br />
S Skabbrevet, skrubba<br />
Saxån, abborre
μg/kg VS<br />
700<br />
600<br />
500<br />
400<br />
300<br />
200<br />
100<br />
0<br />
Krom, Cr<br />
Koppar, Cu<br />
Nickel, Ni<br />
S. Skabbrevet<br />
Hamnen<br />
Fig. 1 5. Halter av krom, koppar, nickel och kvicksilver (μg/kg VS) i skrubba<br />
vid station S Skabbrevet och Hamnen. Staplarna anger standardavvikelsen<br />
(±SA, n=10).<br />
μg/kg VS<br />
15<br />
10<br />
5<br />
0<br />
42<br />
S. Skabbrevet<br />
Hamnen<br />
Kadmium, Cd Kobolt, Co Bly, Pb<br />
Fig. 1 6. Halter av kadmium, kobolt och bly (μg/kg VS) i skrubba vid station S<br />
Skabbrevet och Hamnen. Staplarna anger standardavvikelsen (±SA, n=10).<br />
Kvicksilver, Hg
μg/kg VS<br />
6000<br />
5000<br />
4000<br />
3000<br />
2000<br />
1000<br />
43<br />
S. Skabbrevet<br />
Hamnen<br />
0<br />
Arsenik, As Zink, Zn<br />
Fig. 1 7. Halter av arsenik och zink (μg/kg VS) i skrubba vid station S<br />
Skabbrevet och Hamnen. Staplarna anger standardavvikelsen (±SA, n=10).
44<br />
Makroskopiska undersökningar<br />
Resultaten från de makroskopiska undersökningarna redovisas i bilaga 8. På<br />
skrubbskädda konstaterades enstaka ytttre fynd av fenerosion, sår, gälatropi och<br />
gällocksförkortning. Avvikande pigmentering är ett vanligt fynd hos arten. I<br />
bukhålan konstaterades enstaka fynd av ljusa punktformiga fläckar på leverns yta<br />
och cystor. De infångade exemplaren av ål och aborre var utan anmärkning.<br />
På skrubbskädda konstaterades parasiter på huden och i magtarmkanalen.<br />
Förekomsten av hakmask i ändtarmen har normal omfattning i området.<br />
Bandmaskar i tarmkanalen konstaterades endast i enstaka exemplar i<br />
hamnbassängen. Det andra larvstadiet hos sugmasken Cryptocotyle lingua<br />
påträffades enbart på skrubbskäddor från hamnbassängen och mellersta<br />
Lundåkrabukten. Värdena i hamnbasängen är väsentligt högre än vad som tidigare<br />
konstaterats i Öresund, vilket kan bero på ett stationärt uppträdande av<br />
fiskstammen. Abborre och ål saknade synliga parasiter.<br />
Kroppsvikt och längd av de infångade exemplaren av fisk redovisas i bilaga 6.<br />
Ingen signifikant skillnad (Scheffe´s F-test) erhölls i vikt eller längd mellan<br />
skrubborna från de fem stationerna. Absoluta och relativa organvikten för lever<br />
redovisas likaså i bilaga 6 och kvoten levervikt/kroppsvikt i figur 18. Den<br />
absoluta och relativa levervikten hos skrubbskädda från hamnbassängen var något<br />
lägre än för övriga lokaler, vilket kan bero på en förhöjd ämnesomsättning med<br />
reducerad upplagring av fett och glykogen. En histopatologisk bedömning vore<br />
klarläggande. Ingen statistisk signifikans erhölls dock mellan stationerna förutom<br />
angående relativa levervikten som var signifikant lägre (Scheffe´s F-test gav<br />
p
Relativ levervikt, %<br />
45<br />
3.5<br />
3<br />
2.5<br />
2<br />
1.5<br />
1<br />
0.5<br />
0<br />
Getterevet, skrubba<br />
M. Lundåkrabukten, skrubba<br />
Gräsrännan, skrubba<br />
Fig. 1 8. Relativ levervikt (kvoten levervikt/kroppsvikt) för skrubba, abborre<br />
och ål på provtagningslokalerna. Staplarna anger standardavvikelsen (±SA).<br />
n=10 för skrubba, n=3 för abborre och n=6 för ål.<br />
Hamnen, skrubba<br />
S. Skabbrevet, skrubba<br />
Saxån, abborre<br />
S. Skabbrevet, ål
UNDERSÖKNINGAR PÅ GIPSÖN<br />
Inledning<br />
Material och metoder<br />
Resultat och diskussion<br />
46<br />
Efter rapporter från Miljödelegationen Västra Skåne och Kustbevakningen om<br />
omfattande fågeldöd på Hydro Supras gipsö, utfördes under 1993 en<br />
fågelinventering samt en analys av lakvattenbassängernas tungmetallinnehåll. Då<br />
undersökningarna visade på tydlig överdödlighet för trutfåglar beslöts att en ny<br />
undersökning skulle utföras under <strong>1994</strong>. Även trutfåglarnas hälsotillstånd skulle<br />
studeras genom avskjutning av 5 fåglar för obduktion och kemisk analys.<br />
På grund av omfattande gräv- och omschakningsverksamhet av Hydro Supra, har<br />
trutkolonin på ön varit kraftigt störd och reducerad jämfört med 1993. Den<br />
planerade studien av hälsotillståndet hos trutfåglar har därför inte kunnat utföras.<br />
De två fågelinventeringarna har utförts under juni och december, jämfört med<br />
planerat juni och juli.<br />
Två inventeringar av fågelbeståndet på Gipsön har företagits, 16 juni och 1<br />
december <strong>1994</strong>. Kustbevakningen i <strong>Landskrona</strong> assisterade med transport och med<br />
besiktning från västsidan av ön den 16 juni. Vid inventeringen den 1 december<br />
ufördes inventeringen enbart med Toxicons personal.<br />
Inventeringarna gjordes enligt 1993 års studie, dvs med inventering på alla<br />
höjdnivåer runt ön. Döda fåglar noterades med position på karta. Fågelbeståndet<br />
på grundområdena runt ön uppskattades, liksom beståndet på själva Gipsön.<br />
16 juni<br />
Sammanlagt 16 trutar, 2 fiskmåsar, 1 skarv och 1 igelkott återfanns döda (se<br />
karta i bilaga 9 för positioner). I stort sett alla kadaver återfanns i diken på lägsta<br />
eller mellersta nivåerna på ön. Inga återfanns i lakvattenbassängerna överst på ön.<br />
De flesta kadaver var illa åtgångna och var troligen veckor till månader gamla.
47<br />
Spår av djur, troligen mink, observerades tillsammans med fågeldun och<br />
benrester, varför det är sannolikt att mink kan vara en viktig predator och<br />
tillvaratagare av nydöda fåglar.<br />
Inga trutkolonier observerades på själva ön, i motsats till 1993-års besök.<br />
Orsaken var troligen aktiviteter med skaktningsarbeten samt pumpning från lägre<br />
nivåer, vilket resulterade i en lakvattenspray som drev med vinden och påverkade<br />
stora ytor. Dessa förhållanden gjorde sannolikt att trutkolonin stördes för mycket.<br />
En backsvalekoloni observerades dock på den nedre, sydvästra delen av ön, samt<br />
förekomst av sånglärka och ängspiplärka.<br />
Fågellivet runt ön var rikt med ca 200 knölsvanar, 50 gräsänder, 150 ejder, 20<br />
kanadagäss och enstaka skarv och gravänder.<br />
Inga sälar observerades.<br />
Själva ön hade förändrats betydligt sedan det förra besöket 1993. Vattennivån i de<br />
övre bassängerna var mycket hög, vilket berodde på en medveten uppumpning<br />
från de lägsta nivåerna. Målet var att studera de nedre dräneringsbassängernas<br />
kondition (muntl. info., tillsynspersonal på ön). Skaktningsarbeten pågick också<br />
runt ön, bl.a. för att förstärka vallarna. Ytterligare sten hade lagts på vissa<br />
bassängkanter för att hindra ras med direkta läckage som följd.<br />
Genom den höga vattennivån i de översta bassängerna var trycket på<br />
bassängvallarna högt vilket verkade resultera i igenomträngning av lakvatten. På<br />
nakna vallytor sågs spår av läckage vilket på gräsbevuxna ytor resulterat i döda<br />
grässträngar. Gräset var även på stora ytor i dålig kondition vilket kunde bero på<br />
pumpningen med aerosoleffekter.<br />
1 december<br />
Totalt registrerades 12 kadaver av trut på gipsön (se karta i bilaga 9 för<br />
positioner). Dessa hittades liksom vid sommarbesöket i diken på de lägsta och<br />
mellersta nivåerna på ön. De flesta kadavren var gamla och härhör därmed<br />
möjligen från juni-inventeringen.<br />
Fågellivet söder om ön, vid Skabbrevet, var rikt. Här observerades ca 200<br />
skarvar, 100 gräsänder samt ett antal knipor och storskrakar. Två stycken sälar<br />
observerades på stenar vid Skabbrevet.<br />
Skaktningsarbetet pågick fortfarande runt ön för att bl a förstärka vallarna. Några<br />
av de stora bassängerna på översta nivån hade delats upp i två till flera mindre<br />
bassänger för att minska vågpåverkan på vallarna vid hård vind (muntl. info.<br />
tillsynspersonal på ön).
REFERENSER<br />
48<br />
Anon. 1974. Studier över sydlänens kustvatten. 23. Biologiska mätningar i<br />
anslutning till avloppstub Supra AB. SKU Lund 1974.<br />
A n o n . 1 9 9 2 . Ö r e s u n d s k o n s o r t i e t . M i l j ö k o n s e k v e n s b e s k r i v n i n g f ö r<br />
Öresundsförbindelsen. Bottenfauna. Underlagsrapport nr 5. april 1992. COWI /<br />
VKI Joint Venture.<br />
Barkay, T. & Olson, B.H. 1986. Phenotypic and genotypic adaptation of aerobic<br />
heterotrophic sediment bacterial communities to mercury stress. Appl.<br />
Environ. Microbiol. 52(2): 403-406.<br />
Barkay, T. & Pritchard, H. 1988. Adaption of aquatic microbial communities to<br />
pollutant stress. Microbiological Sciences. 5(6): 165-169.<br />
Bignert, A., Odsjö, T. & Olsson, M. <strong>1994</strong>. Övervakning av miljögifter i levande<br />
organismer. Rapport från verksamheten 1992. SNV rapport 4314.<br />
Billen, G., Joiris, C. & Wollast, R. 1974. A bacterial methylmercurymineralizing<br />
activity in river sediments. Wat. Res. 8: 219-225.<br />
Bioserve. 1989. Bottenfauna- och tungmetallundersökning på grunda bottnar i<br />
Lundåkrabukten i anslutning till <strong>Landskrona</strong> soptipp. 22 s.<br />
Degerman, E., Pihl, L., Rosenberg, R., Lagenfelt, I., Thörnlöf, E. &<br />
Ulmestrand, M. 1986. Fisk och kräftdjur på grunda bottnar från Bohuslän till<br />
Blekinge. SNV rapport 3082.<br />
Göransson, P. & Johansson, A. 1989. Undersökning av bottenfauna och<br />
sediment i djuphålan väster om <strong>Landskrona</strong> 1988. Lund 1989. 26 sid.<br />
Göransson, P., Johansson, A. & Svensson, L. 1989. Undersökning av<br />
bottenfauna och sediment i djuphålan väster om <strong>Landskrona</strong> 1989 efter<br />
dumpning av muddermassor. Lund 1989. 21 sid.<br />
Göransson, P. 1990. Öresund och Skälderviken. Miljön i Västra Skåne. SOU<br />
1990:93. sid 201-214.<br />
Göransson, P. 1993. Undersökningar av bottenfaunan vid Hven och djuphålan<br />
väster om <strong>Landskrona</strong> 1993. Helsingborg 1993.<br />
Jørgensen, L.A. & Pedersen, B. <strong>1994</strong>. Rrace metals in fish used for time trend<br />
analysis and as environmental indicators. Mar. Pollut. Bull. 28: 24-32.<br />
Margalef, R. 1958. Information theory in ecology. Gen. syst. 3: 36-71.<br />
Modin, J. & Möller, P. 1972. Faunan vid två skilda lokaler i Öresund. En<br />
metodstudie. Trebetygsarbete i Zoologi, Lunds universitet 1972.<br />
Muus, B.J. 1967. -The fauna of Danish estuaries and lagoons- Meddr. Danm.<br />
Fisk- og Havsunders. 5: 1-316. København.
49<br />
Nakamura, K., Sakamoto, M., Uchiyama, H. & Yagi O. 1990. Organomercurialvolatilizing<br />
bacteria in the mercury-polluted sediment of Minamata bay, Japan.<br />
Appl. Environ. Microbiol. 56(1): 304-305.<br />
Naturvårdsverket. 1993. Metallerna och miljön. Rapport 4135.<br />
Olafsson, E.B. & Persson, L-E. 1984. Fisk och bottendjur i grundområden på<br />
svenska sydkusten. SNV:1911. Biologisk värdering av grunda svenska<br />
havsområden . Red. R. Rosenberg. s. 97-168.<br />
Olsson, M., Jensen, S. & Reutergårdh, L. 1978. Seasonal variation of PCB<br />
levels in fish- An important factor in planning aquatic monitoring programs.<br />
Ambio 7(2): 66-69.<br />
Pearson, T.H. & Rosenberg, R. 1978. Macrobenthic succession in relation to<br />
organic enrichment and pollution of the marine environment. Oceanogr. Mar.<br />
Biol. Ann Rev. 16: 229-311.<br />
Pielou, E.C. 1969. An introduction to mathematical ecology. Wiley interscience.<br />
N. Y. 1969.<br />
Rosenberg, R., Loo, L.-O. & Möller, P. 1992. Hypoxia, salinity and<br />
temperature as structuring factors for marine benthic communities in a<br />
eutrophic area. Neth J Sea Res 30: 121-129.<br />
Smith, W. & McIntyre, A.D. 1954. A spring-loaded bottom sampler. J Mar Biol<br />
Assoc. U. K. 33. 1954. sid 261.<br />
Toxicon,/Bioserve. 1992. Grunda bottnar i Öresund inom <strong>Landskrona</strong> kommun -<br />
Undersökning av bottenfauna, metaller och akut toxicitet. Rapport 81/92,<br />
28 s.<br />
Toxicon. 1993. Kustundersökningar i <strong>Landskrona</strong> Kommun 1993-Bottenfauna,<br />
Miljögifter i fisk och Fågelinventering på Gipsön. Rapport 74/93. 15 s<br />
Tsai, Y-L. & Olson, B.H. 1990. Effects of Hg2+ , CH3-Hg + , and temperature on<br />
the expression of mercury resistance genes in environmental bacteria. Appl.<br />
Environ. Microbiol. 56(11):3266-3272.<br />
U t e r m ö h l , H . 1 9 5 8 . Z u r v e r v o l l k o m m n u n g d e r q u a n t i t a t i v e n<br />
phytoplanktonmethodik. Verh. Int. Ver. Limnol. 9: 1-38.<br />
Weich, R. & Johansson, A. 1992. Förslag till kontrollprogram för havsmiljön i<br />
<strong>Landskrona</strong> kommun. Bioserve/Toxicon.<br />
Weich, R. Olsson, P. & Johansson, A. 1992. Kontrollprogram för havsmiljön i<br />
<strong>Landskrona</strong> kommun. Bioserve/Toxicon.<br />
Öresundskommissionen. 1985. Öresund-Tillstånd, belastning och nivåer av<br />
toxiska ämnen. SNV rapport 3009.<br />
Öresundsvattenvårdsförbund 1993:1. Undersökningar i Öresund 1992. VBB VIAK<br />
1993.
Bilaga<br />
50
Change language