Här finner Du nyhetbrevet som PDF - Svenska Jägareförbundet

Sedan jag var liten har jag faschinerats av bilderna
på jägare sittande till häst med en hund vid sidan
och en jaktfalk på armen. Men det är först som vuxen jag
har konkretiserat drömmen om att kunna jaga från häst,
och att få möjligheten att jaga med falk. Uppmuntrad av
Carl von Essen vid mina besök på Öster Malma började jag
engagera mig i att få en möjlighet att faktiskt få se detta
i verkligheten. I november för två år sedan fick jag och
Sven-Åke plötsligt chansen att åka till Tyskland för att få
följa med ut och bevittna falkenering på riktigt!
Viktig utrustning
Första kontakten med Tomas Schneider var som
hämtad ur en overklig film. För den medeltidsklädde falkenerare
som kom oh mötte oss, gjorde det i en liten Renault
Clio! Med falken på armen styrde han bilen i ett
rasande tempo på de tyska småvägarna. När han fick syn
på en kråkflock började han småprata med sin falk och
vevade ner bilrutan. När han hade ett bra läge på kråkorna
drog han av huvan på fågeln och sträckte ut armen utanför
sidorutan. Fågeln steg till höga höjder och Thomas
tvärnitade bilen och började springa över fälten för att nå
fram lagom när fågeln, från enorm höjd, med en hastighet
av 190km i timmen störtade mot sitt utvalda byte. Med
stor häpnad följde vi skådespelet, men jag fick många nya
frågor. Hur tränar man fågeln, vad gör man för att få den
tillbaka och framför allt, skulle det kunna vara möjligt att
lära sig detta själv?
I september i år bar det därför iväg till England för
att ta reda på just detta. Kan jag lära mig Falkenering? En
måndagsmorgon infann jag mig därför, tillsammans med
Henrik Ludvigsson, hos välrenommerade falkeneraren
Ben Long på hans idylliskt belägna lilla gård i sydvästra
England. En slingrig grusväg, kantad med björnbärshäckar
och böljande kullar bar fram till hans Falcenary School.
Vi var totalt sex elever första dagen. Två par som ”bara”
ville prova på och så vi två som skulle gå den längre varianten
som innebar både jakt, utfodring, vägning, sjukdomskunskap
och ungfågelträning. På hans gård fanns
inte bara falkar. Här samsades tornugglor med Isländska
Gyrfåglar och Harrisvråkar. Totalt ett 20-tal fåglar trivdes
på gräsmattan utanför huset. Den lilla fluffiga Tornugglan
blev vår första fågelkontakt. Vi försågs med var sina små
kycklingben som ”lockgodis” och fick sedan gå ut och låta
ugglan flyga mellan oss elever för att hämta sitt ”byte”. Vi
fick helt enkelt träna på de enkla, men viktiga hand, arm
och kroppshållningar som man använder för att signalera
”inkallning” till fågeln.
Att jaga med falkar, eller rovfåglar över huvud taget,
är en konst som omskrivs redan för 4000 år sedan.
Än idag är Falkenering stort i många länder. Frankrike,
Tyskland och England i vår närhet, men hela arabvärlden,
sydamerika och mongoliet. Det som är så otroligt
fascinerande med detta är inte bara utbredningen, utan
det faktum att man gör på exakt samma sätt, och använder
likadan utrustning och handgrepp i hela världen, som
man gjort i tusentals år! Vi fick dock veta att Falkenerare
är bara de som jagar med falkar. Om man jagar med andra
rovfåglar kallas man för en Austringer. Viktig definition i
dessa kretsar!
Hur får man då fågeln att komma tillbaka efter sin
jakt? Ja, mycket av momenten påminner om godisstyrd
hundträning. I början tränar man med fågeln att kliva
från sin sittplats till handsken genom att belöna med färsk
kyckling så snart den kliver över till Dig. Allt eftersom ökar
man avståndet och så småningom måste den flyga för att
nå Din handske och godbitarna. Nu övergår man till långlina
och är två personer som samarbetar. Den ena personen
står med fågeln på armen med de små ”bensnörena”
i ett säkert grepp och huvan tas av. Assistenten lockar
fågeln med en visselpipa och den höjda, lätt böjda men
utsträckta armen. Snörena släpps så att fågeln kan ge sig
iväg. Om fågeln kommer in till assistentens handske, får
den omedelbart sin belöning i form av kyckling. Om den
väljer att flyga iväg för sig själv, kommer den inte längre
än linan räcker och man bromsar in den försiktigt och gör
om. Så småningom kopplas linan bort och man flyger fritt.
Så snart fågeln åter sätter sig på handsken knyts den fast
i Din handske med en speciell liten snörstump som fästs i
de små läderarmband fågeln har på fötterna. Det är mycket
pyssel med dessa armband eftersom de aldrig kan tas
av. Skulle de inte finnas får Du inte tag i fågeln när den
landar på handsken. Samtidigt utgör de en fara för fågeln
om man inte ”vänder på dem” så att fågeln inte riskerar
fastna i grenar eller snår.
Vad gör då att en fågel som är ute och jagar på
flera kilometers avstånd kommer tillbaka? Den kan ju lika
gärna behålla friheten? Det händer! Men det som är den
stora konsten och ”tricket” är den minutiösa vägningen
av fågeln. Man väger den före varje flygning och skriver
noggrant upp för varje dag vad den väger och hur den
jobbade. Den skall helt enkelt hållas tillräckligt hungrig
för att vilja komma tillbaka och äta, vara tillräcklligt mätt
för att orka jaga -men inte så mätt att den är belåten och
väljer att klara sig själv. Den optimala vikten är alltså helt
avgörande på resultatet!
Invägning!