Här finner Du nyhetbrevet som PDF - Svenska Jägareförbundet

More documents

Recommendations

Info

Rutinen när man skall ut och jaga eller flygträna fågeln är alltså följande: Närma dig fågeln försiktigt där den sitter på sin sittpinne, låt den kliva på din handske. Trä på den sin huva. Lösgör den lilla linan den sitter fast i pinnen med, och knyt istället fast den vid Din handske. (Vi ägnade en timme bara åt att lära oss att göra Falkenerarknuten med en hand i snabbt tempo!) Väg in fågeln! Ta sedan med Dig ”godis” i den omfattning Din fågel behöver för att ligga på rätt vikt inför nästa pass. Ge Dig ut och träna, eller skicka iväg Din fågel på jakt. Jaktformerna skiljer sig lite beroende på vilken fågel man jagar med. Falken har sina specialitéer och hökarna har sina. Man kan också, vilket är ganska vanligt, kombinera falkjakten med stående fågelhundar eller spaniels. Vi tillreder ett skrovmål till fåglarna! Vi fick fish and chips... När fågeln slagit sitt byte går Du helt enkelt fram till fågeln, erbjuder Din handske med en godisbit i nypan, och byter således till Dig en hel fågel eller hare, i utbyte mot en liten köttbit. Du kan på sin höjd få ett par byten med Din jaktfalk på ett pass. Därefter har den förbrännt mycket av sin kraft och riskerar att antingen sluta jaga eller i värsta fall skada sig. Man skall ju komma ihåg att den i det vilda skulle ätit upp sitt byte själv och sedan vilat några dagar innan det var dags för nästa jakt. Jaktfalken bedöms som mer ”svårtränad” och egensinnig än ex vis Harrisvråken som det går att få en personligare relation till. I England finns det en populär aktivitet som kallas för Hawk-Walk. Då går man ut tillsammans med en grupp och låter en Harrisvråk flyga mellan de olika personerna medan man njuter av fågeln, naturen och den härliga promenaden. Vi gjorde en sådan vandring en av de ljuvliga septemberkvällarna och det är ganska mäktigt att med hjälp av den utsträckta armen och rätt kroppshållning omedelbart få fågeln att lätta från sin plats och komma flygande till Dig. Jag skulle kunna skriva en roman om de fantastiska dagar vi hade på denna kurs. Men jag väljer att sammanfatta med att vi fick ett otroligt utbyte både teoretiskt och praktiskt, med alltifrån utfodring, preparering av dagsgamla kycklingar till fodersnacks, sjukdomslära, historik, flygning och ungfågelträning. Jag kan varmt rekommendera detta för den som vill få ytterligare en dimension till jaktens mysterier, och även om denna jaktform inte är tillåten i sverige finns det möjligheter i europa att få stifta bekantskap med tekniken. Nöjdare än så här kan man väl inte se ut! Tornugglan har varit ute på flygning och äter kyckling. Jag är bara lycklig! När vi åkte hem hade vi stor lust att köpa med oss var sin fågel, men vi får nöja oss med att åka tillbaka till England ibland för att flyga lite! Gå gärna in någon av alla de hemsidor som finns världen över och kika på filmer med Falkenering. Som ett litet tillägg kan jag nämna att modern teknik används även här! En sockerbitsstor GPS fästs i en av ryggfjädrarna på fågeln numera, när det är dags att flyga fritt. Det ökar möjligheterna högst väsentligt att hitta sin fågel om något trots allt går snett. ÅSA SÖDERBERG-”DUBBEL FÅGELJÄGARE” ripgajagaren@gmail.com Ben Long med en av sina Falkar
Varför jagar jag? Ibland är det skönt att sitta ner och reflektera över livet och de val och prioriteringar man gör. Häromdagen fick jag frågan från en journalist om varför jag jagar. Jag tog till mig frågan och under tågresan hem försökte jag samla ihop mina tankar och skäl. Det blev mer omfattande än jag trott. Det spontana svaret om man skall begränsa sig till en mening är ”Vistelsen i skog och mark”. Det är naturligtvis en viktig del, men det kan man ju faktiskt uppnå utan jakten! Så vad är det då? Vad jag får med jakten är helt enkelt en känsla av att vara del i ett ursprungligt sammanhang! För att använda sig av aktuella termer kan jag påstå att jakten är så nära ”mindfullness” jag kan komma! Jag vistas i naturen, men inte bara som en friluftsaktivitet. Jag måste koppla in alla mina sinnen för att lyckas! Syn och hörsel är på helspänn, jag rör mig med total kontroll över mina steg, ingen kvist som bryts skall röja mina steg. Jag känner av vindriktning för att inte lämna vittring åt djuret utan komma så nära som möjligt. Jag andas med koncentration för att inte störa hörseln… Jag upplever minsta förändring i naturen. Spår, löv som vänt upp baksidan, kvistar som brutits. Spänningen är total och jag är så nära mitt ursprung som jag bara kan komma. Jag blir en jägare, blir tystare, stannar upp och upplever hur naturen skälver på samma sätt som jag själv. Jag blir en del av sammanhanget! Att stanna med bilen och njuta av en grupp rådjur som betar är en sak. Att jaga är någonting helt annat! Det ena utesluter inte på något vis det andra. I min värld ligger det ett stort mått av oberoende i jakten. För mig är det också ursprunget, tillfredsställelsen över självförsörjning och överlevnad. Det handlar därför mycket om vetskapen om att jag KAN. Nej, jag behöver inte jaga för att överleva. Det finns ”mat i butiken”. Men hur många är vi inte, som när vi får tag på en bit jord, omedelbart börjar odla kryddor och sätta potatis? Det gör vi inte därför att vi inte har råd att köpa potatis. Vi gör det därför att vi mår bra av att ”klara oss själva”, se årstidernas växlingar och skörda något vi själv åstadkommit. Så länge jag vill ha protein i form av kött så måste ett djur nedläggas. Det kött som säljs i butiken har ju också ett ursprung. Ett ursprung där jag överlämnat ansvaret till någon annan att ”döda”. För mig är det egna eller familjens nedlagda byte så mycket bättre. Ett djur som dött i sin naturliga miljö, utan konstiga uppfödningsmiljöer, utfodring och transporter. Jag har jobbat många år med djurskötsel och lantbruk. Det har jag den största respekt för. Men att äta viltkött känns för mig idag långt mer naturligt. Jag har också den största respekt för vegetarianer och veganer. Ibland har man hälsomässiga skäl för detta. Men om det beror på moraliska aspekter har jag bara förståelse så länge man löper linan ut. Så snart vederbörande sätter på sig läderskärp, skinnskor eller benknappar i koftan tar min förståelse slut. För Du får inte läder, skinn och ben utan att döda ett djur. Att då inte ta tillvara köttet vore för mig en etisk katastrof. Vad är väl då bättre än att tillgodogöra sig detta i form av god och nyttig mat? Ett skjutet vilt skall behandlas med stor respekt. Det skall hanteras varsamt. En stilla klapp och några tacksamma ord till viltet när jag kommer fram till djuret är för mig både självklart och nödvändigt. En fågel som min hund kommer tillbaka med efter skottet skall inte bara kastas vårdslöst till sidan, i väntan på nästa. Fjäderskruden skall rättas till, viltet läggas ner på marken eller i väskan och inte slänga och dänga med djuret. Jägare som står och sparkar på en nyskjuten älg och talar om att man skall köra ”älgdjäveln” till slakteriet kan få mig att bryta vilken jakt som helst. Det finns nog väldigt mycket ”indian” i mitt sätt att tänka kring jakten. När ett byte nedlagts skall det tas tillvara fullständigt. När djuret har satt livet till skall det vara av ett skäl. Päls, ben, skinn, horn, inälvsmaten… Det som inte ”kan” användas till människoföda skall kokas till näringsrik mat för vår jaktkamrat – hunden. Hunden är för övrigt ett annat stort fascinationsmoment med jakten. Det fantastiska samarbetet i skogen, på fjället, i höstkalla vatten, i grytet, på eftersöket… Ingenting kan mäta sig med den samhörighet man känner t.ex med den stående fågelhunden som står för ripan i gråvidet, avancesignalen, skottet, fågeln, apporten och hundens stolta blick på ripan som hänger där bakpå ryggsäcken. Det är rikedom! Sist och slutligen är det, precis som med bridge, ishockey eller körsång. Du befinner Dig i grupper med personer som delar dina intressen och där du finner glädje, och en rik källa till nya erfarenheter, kunskap och upplevelser. Det gör Du oavsett om du utövar jakten ensam eller i ett jaktlag. De likasinnade finns i din närhet ändå! Du befinner dig återigen i ett ursprungligt sammanhang. Precis som vi människor valt att leva i tusentals år - men nuförtiden ibland glömmer bort glädjen med! Varför jagar Du? Skriv gärna ner Dina tankar och sänd till mig för nästa nyhetsbrev! Åsa Söderberg, ripjagaren@gmail.com
Page 1 and 2: NYHETSBREV! UTGIVNING DECEMBER 2012
Page 3 and 4: Kontoret Västerås Administratöre
Page 5 and 6: Salakretsen För 5:e året i rad v
Page 7 and 8: Västmanlandsnytt Nr 2 2012 Skinnsk
Page 9 and 10: JAQT & Hund Västmanlandsnytt Nr 2
Page 11 and 12: Vilt gav kocklandslaget nytt guld i
Page 13 and 14: Jag ser det lite som när jag valde
Page 15: Sedan jag var liten har jag faschin

Här finner Du nyhetbrevet som PDF - Svenska Jägareförbundet

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?