3. Kroatiens historia - Malaxedu.fi

2
Deltagare
Elever
Marie Ahlholm Julia Backgren Axel Bjurs Linnéa Engblom Alice Granholm
Robin Holmgren Fanny Johansson Sofia Lidman Josefin Långström Jasmine Nedergård
Sebastian Nordberg Richard Nyberg Rasmus Nygren Louise Nygård Linus Nynäs
Carolina Prost Andreas Sjöberg Kevin Solvin Michelle Stén Ida Strömfors
Under projektveckan deltog även Tommy Nyqvist
Reseledare
Nikke Palmberg Ann-Charlotte Söderman

Innehållsförteckning
1. Jugoslaviens historia år för år ....................................................... 4
Personportätt av Tito ............................................................................ 6
2. Landsfakta ..................................................................................... 8
Kroatien ................................................................................................ 8
Bosnien-Hercegovina ........................................................................... 8
Montenegro .......................................................................................... 9
3. Kroatiens historia ........................................................................ 10
Kroatien under Andra världskriget ..................................................... 10
- Ustasa-rörelsen .................................................................... 10
- Koncentrationslägret i Jasenovac ......................................... 10
Kroatiska våren .................................................................................. 12
Kroatiens väg till självständighet ....................................................... 13
4. Jugoslaviska krigen .................................................................... 14
Folkmordet i Srebrenica ..................................................................... 16
Etnisk rensning .................................................................................. 17
Internationella krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien ....... 18
- ”Balkans bödlar” .................................................................... 18
Personporträtt av Slobodan Milosevic ................................................ 19
5. Det forna Jugoslavien och EU .................................................... 20
6. Dubrovniks historia ..................................................................... 22
Dubrovnik som republik ..................................................................... 22
Republiken Dubrovniks författning och regering ................................ 22
Dubrovnik från 1800-talet till idag ...................................................... 23
7. Sevärdheter ................................................................................ 24
Dubrovnik med omnejd ...................................................................... 24
- Ringmuren ............................................................................ 24
- Gamla stan ........................................................................... 24
- War photo limited ................................................................. 26
Mostar med omnejd ........................................................................... 26
- Bron Stari Most ..................................................................... 26
- Vjetrenica grottan .................................................................. 27
- Kravice vattenfallet ............................................................... 28
Herceg Novi med omnejd ................................................................... 29
- Mineralvattenkällor och läkande havslera ............................ 29
8. Geografiska kuriositeter .............................................................. 31
Enklaver och exklaver ........................................................................ 31
Trepunkter .......................................................................................... 32
9. Språken, användbara fraser och uttryck ..................................... 33
Under projektveckan (vecka 8, år 2012) bekantade sig eleverna med ovanstående
teman som nu sammanställts till denna publikation. Projektet avslutas med en resa
till Dubrovnik, Mostar och Herceg Novi med omnejd den 17 – 23.4.2012.
3

1. Jugoslaviens historia år för år
1918 Serbernas, kroaternas och slovenernas kungarike skapas den första
december. Aleksandar Karadordevic kung.
1929 Aleksandar Karadordevic gör en statskupp och inför kunglig diktatur. Staten
byter namn till kungariket Jugoslavien som består av nio provinser.
4
Ustasa-rörelsen, kroatisk extremnationalistisk organisation, grundas.
Rörelsens syfte var att bekämpa den kungliga diktaturen och den serbiska
dominansen.
1931 Partier med religiösa eller regionala anknytningar förbjöds.
1934 Kung Aleksandar mördas i Frankrike av Ustasa-rörelsen.
1941 Jugoslavien invaderas av axelmakterna, hamnade under tysk/italiensk
kontroll.
I Kroatien styrde Ustasa-rörelsen.
Den serbiska motståndsrörelsen ”Cetnici-rörelsen” bildas. Rörelsen strävade
efter ett etniskt rent Storserbien och de använde brutala metoder.
1942 Titos partisanarmé blir den största motståndsrörelsen i Jugoslavien.
1943 Partisanerna får officiellt stöd av de allierade och lyckas gradvis återta delar
av det ockuperade landet från axelmakterna
1944 Titos partisaner tågar in i Belgrad som segrare den första september.
1945 Federativa Socialistiska Republiken Jugoslavien skapas under ledning av Tito.
Federationen indelades i sex republiker med viss autonomi för de serbiska
provinserna Kosovo och Vojvodina.
Jugoslavien blev en enpartistat, serberna dominerade den nya staten.
1971 ”Den kroatiska våren”.
1974 En ny konstitution infördes, som gav större makt åt republikerna.
Vojvodina och Kosovo fick ställning som autonoma provinser.
1980 Tito avlider den första maj. Ökat missnöje bland slovener och kroater. Ökad
serbisk nationalism.
1986 Slobodan Milosevic blir ledare för serbiska centralkommittén.
1987 Milosevic sänds till Kosovo för att medla ett serbiskt upplopp.

1989 Milosevic blir Serbiens president.
1991 Den 25 juni antog både Sloveniens och Kroatiens parlament
självständighetsförklaringar. Två dagar efter självständighetsförklaringarna
gick JNA-styrkor in i Slovenien för att bevara federationen. Kort därefter dras
styrkorna tillbaka.
Den första oktober utsätts Dubrovnik för omfattande bombanfall från Serbien.
1992 Striderna upphör efter
FN:s medling.
Bosnien-Hercegovinas
självständighetskrig
påbörjas.
En konflikt bryter ut
mellan bosniska kroater
och muslimer.
Belägringen av Sarajevo
inleds.
1993 I samband med
konflikten mellan de
bosniska kroaterna och
muslimerna bombas
staden Mostar och bron
Stari Most i november.
FN upprättar en domstol
i Haag (ICTY) med syfte
att döma krigsförbrytarna
från Jugoslavien. Har
hittills dömt ca 160
personer.
Sarajevo
Internationella krigsförbrytartribunalen i Haag
1994 Konflikten mellan de bosniska kroaterna och muslimerna upphör.
1995 Bosnien-Hercegovinas självständighetskrig avslutas då serberna accepterar
vapenvila i oktober.
Staden Srebrenica anfölls av serberna. De muslimska männen i området
samlades ihop och mördades. Detta är det största folkmordet i Europa sedan
IIVK, minst 8000 dog.
1996 Belägringen av Sarajevo upphör i februari. Detta var den längsta belägringen i
historien i modern tid.
5

6
Stridigheter bryter ut i Kosovo.
1999 FN tar kontrollen över Kosovo.
2001 Slobodan Milosevic åtalas för brott mot mänskligheten, hinner dock avlida före
rättegångarna avslutas.
2003 Den 4 februari upphör den sista delen av det resterande Jugoslavien att
existera och Serbien och Montenegro bildas.
2006 Den 3 juni utropar Montenegro sig självständigt och unionen Serbien och
Montenegro upphör att existera.
Den 5 juni förklarar sig även Serbien självständigt.
2008 Den 17 februari utropar Kosovo sin självständighet från Serbien.
Radovan Karadzic tillfångatas. Rättegångar pågår fortfarande.
2011 Ratko Mladic grips i Serbien. Mladic var befälhavare i Srebrenica år 1995.
Personporträtt av Tito
Josip Broz (Tito) föddes 7 maj
1892 i en småbrukarfamilj i
Kroatien. Han jobbade som
metallarbetare när han var ung
och fick kontakt med aktivister
som inspirerade till medlemskap
i metallarbetarförbundet
och även Kroatiens socialdemokratiska
parti 1910.
Broz gick med i dubbelmonarkin
Österrike-Ungerns armé 1914
och blev under första
världskriget tillfångatagen av
ryska armén. Han följde med
bolsjevikernas kamp under
inbördeskriget och gick över till
den Röda armén. Josip Broz
återvände till Kroatien 1920 och
blev aktiv i det förbjudna
kommunistiska partiet. Han
greps ett flertal gånger men
arresterades och dömdes till
fem års fängelse först år 1928.
Efter att Broz blivit frisläppt blev han invald i det kommunistiska partiets
centralkommité och i ett senare skede även politbyrån. För att undvika att bli gripen
igen gjorde han arbete åt det kroatiska kommunistpartiet från Wien. När han år 1934

gick med i Komintern spenderade Broz även tid i Moskva. Komintern var en
internationell sovjetisk organisation som stödde kommunism i andra länder. Under de
här åren fick Josip Broz täcknamnet Tito.
Broz återvände till Jugoslavien år 1936 och Komintern gjorde honom tillförordnad
generalsekreterare för kommunistpartiet följande år. Inte förrän år 1940 valdes han
formellt till posten. Under andra världskriget skapade Tito en partisanarmé. Denna
fungerade som motståndsrörelse under den tyska invasionen av Jugoslavien och var
aktiva med sabotageverksamhet. Men Titos partisaner arbetade inte endast mot
tyskarna. Andra motståndsrörelser var också verksamma under invasionen. Bland
annat Cetnici-rörelsen, ledd av Mihailovic som till en början hade de allierades stöd,
var också mål för Titos partisaner. År 1943 skedde dock en förändring när de
allierades stöd flyttades över till partisanerna. När Italien drog sig ur kriget i
september hade Titos partisaner lagt Kroatien under sig. Samma år utsågs Tito till
ledare för en provisorisk partisanregering och i oktober 1944 intog partisanerna och
de allierades styrkor Belgrad. I den federala jugoslaviska folkrepubliken som
utropades efter kriget korades Tito till förste premiärminister. 1953 erhöll han titeln
president och den fastslogs vara på livstid år 1963.
De första åren efter andra världskriget förde Tito sin politik enligt den sovjetiska
modellen men kom alltjämt i konflikt med Stalin. Jugoslavien uteslöts ur det
kommunistiska samarbetsorganet Kominform och Tito fick klara sig på egen hand.
Detta ledde till en ny variant av den kommunistiska läran, titoismen. Tito var också en
av grundarna till den alliansfria rörelsen i början av 1960-talet och strävade efter en
neutral kurs mellan stormakterna. En central del i Titos politik var att förena de olika
folkgrupperna i Jugoslavien och de enskilda delrepublikerna gavs måttligt med
självbestämmande. Dock möttes enskilda strävanden efter särskilda rättigheter med
hård hand. Kritik tolererades inte och flera av Titos närmaste medhjälpare föll offer
för hans utrensningar, däribland Milovan Djilas.
Tito blev den sammanhållande kraften i Jugoslavien och ett system skapades i
början av 1970-talet för federationens överlevnad efter presidentens död. Systemet
gick ut på ett kollektivt presidentskap där presidenter från alla republikerna i
federationen turades om att ha ledarskapet en viss period.
Josip Broz Tito dog den fjärde maj 1980. Han har genom åren hyllats för sin neutrala
och alliansfria utrikespolitik och stämplats som en egensinnig kommunistisk diktator.
Hans sätt att styra federationen höll visserligen ihop alla de nationaliteter som levde i
Jugoslavien, men han omöjliggjorde samtidigt en övergång till demokrati.
7

2. Landsfakta
Kroatien
• Yta: 56 542 km²
• Folkmängd: 4,5 miljoner
• Huvudstad: Zagreb
• Statsskick: Republik
• Statsöverhuvud: Ivo Josipovic
• Officiellt språk: Kroatiska
• Valuta: Kuna (HRK), 1 kuna = 100 lipa
• Tidszon: UTC +1
• Självständighet: 25 juni 1991
• Nationaldag: 25 juni
• Landskod: HR
• Religion: Katolicism
Bosnien-Hercegovina
Yta: 51 129 km²
Folkmängd: 4,6 miljoner
Huvudstad: Sarajevo
Statsskick: Förbundsrepublik
President: Bakir Izetbegovic
Språk: Bosniska, kroatiska och serbiska
Valuta: Mark (BAM), 1 mark = 100 feninga
Tidzon: UTC+1
Självständighet: 6 april 1992
Nationaldag: 25 november
Landskod: BA
Religion: Islam och kristendom
8

Montenegro
Yta: 14 026 km²
Folkmängd: 630 000
Huvudstad: Podgorica
Statsskick: Republik
President: Filip Vujanovic
Språk: Montenegrinska och serbiska
Valuta: Euro (EUR), 1 euro = 100 cent
Tidszon: UTC+1
Självständighet: 15 juni 2006
Nationaldag: 13 juli
Landskod: ME
Religion: Ortodox och islam
9

3. Kroatiens historia
Kroatien under Andra världskriget
Den 6 juni 1941 anfölls Jugoslavien av axelmakterna och redan efter 10 dagar
kapitulerade den jugoslaviska armén. Stora delar av landet anslöts till grannstaterna.
Av resten bildades de formellt självständiga staterna Kroatien och Serbien, som dock
var under axelmakternas inflytande. Kroatien hade förlorat Dalmatien till Italien men
kompenserades med skapandet av ”Storkroatien”, som inkluderade hela Bosnien-
Hercegovina och Srijem. Kroaternas självstyre hade deklarerats redan den 10 april
med namnet ”den oavhängiga staten Kroatien”. Ledarskapet i det nya Kroatien ville
symboliskt anknyta staten till det medeltida kroatiska kungariket och grundade därför
en monarki med prins Simone av Italien, hertig av Spoleto, som kung Tomislav ΙΙ.
Ustasa-rörelsen
10
Kung Tomislav ΙΙ satte aldrig sin fot i sitt nya rike, ”den
oavhängiga staten Kroatien”, som styrdes med järnhand av
Ustasaledaren Ante Pavelic. Pavelic hade sedan år 1929
levt i exil i Italien och åtnjöt Mussolinis stöd. Ustasa-rörelsen
var en kroatisk extremnationalistisk organisation, vars mål
var att göra Kroatien självständigt och kämpa mot den
kungliga diktaturen. Ustasa-rörelsen deltog i mordet på kung
Aleksandar 1934. Med tysk hjälp bildade Ustasa 1941
Oberoende staten Kroatien, men igengäld blev de tvungna
att ge upp Dalmatien och Istrien.
Pavelic hade bildat regering med
sina hantlangare, de glödande
kroatiska nationalisternas överbefälhavare Slavko
Kvarternik, propagandisten och utbildningsministern Mile
Budak och inrikesministern Andrija Artukovic. Dessa ledde
organisationen Ustasa. 1941 var de 12 000 medlemmar
men 1943 var de så mycket som 28 500 medlemmar. Vad
Ustasa saknade i antal kompenserade organisationen med
sitt fanatiska hat mot serber och kommunister. Den
oberoende staten Kroatiens militär terroriserade och
mördade främst serber, judar och romer.
Efter Andra världskriget verkade Ustasaanhängarna i exil. I det från år 1992
självständiga Kroatien har inte Ustasa haft någon roll, men övergrepp mot serber har
skett, och militanta kroater i Kroatien och Herceg-Bosna har anknutit sig till Ustasas
idéer och tradition. Inom Ustasa-rörelsen upprättades koncentrationsläger, som t.ex.
Jasenovac.
Koncentrationslägret i Jasenovac
Jasenovac var både ett koncentrations- och förintelseläger, ca 100 km utanför
Zagreb. Lägret inrättades av Ustasa-rörelsen i augusti 1941. Lägret vaktades av
Ustasa så att inga otillåtna kunde komma in eller ut. Själva lägret bestod av flera
baser och avdelningar, bland annat läger för män, för kvinnor och för barn. Lägret var
främst avsätt för den av axelmakterna bildade Oberoende staten Kroatiens ”icke

önskvärda element”, dvs. serber, judar och romer men även kroatiska och bosniska
kommunister.
Gasning och förgiftning förekom i syfte att döda fångarna effektivare. Den gas som
användes var Zyklon-B. Massavrättningar, halshuggningar, tortyr och misshandel
förekom dagligen på lägerbasen. De fångar som inte mördades var ofta sådana som
räddades på grund av sina yrken såsom doktorer, elektriker och skomakare.
Vid krigsslutet den 22 april 1945 gjorde fångarna uppror, som de hade planerat en tid
innan då de anade att de inte skulle överleva till slutet av kriget. Problemet med
upproret var att majoriteten av fångarna var för trötta eller utmattade för att kunna fly.
Men man beräknade att ca 600- 1000 fångar skulle delta. Av dessa överlevde endast
ca 80 personer eftersom de resterande sköts ned av lägerstyrkornas
maskingevärseld. När de jugoslaviska partisanerna började närma sig sprängde man
baracker, tortyrkammare, vakttorn och övriga byggnader för att dölja massmorden.
Över 80 procent av de kroatiska och bosniska judarna mördades under kriget,
uppemot 17 000 i Jasenovac. Nästan alla 15 000 romer mördades. En rimlig
bedömning är att minst 80 000 miste livet innan Jasenovac befriades 30 april 1945.
I fallet med de kroatiska ustase och de serbiska cetnici lämnade dessa brutala
nationalister ett bestående, mycket negativt arv i de andra folkgruppernas kollektiva
minne, detta syntes bra när 90-talets konflikter blossade upp.
Jasenovac minnesmonument Offer från Jasenovac
11

Kroatiska våren
Den kroatiska våren var en politisk rörelse som med hjälp av demonstrationer
kämpade för ett nationalistiskt Kroatien. Detta skedde under det tidiga 1970-talet.
Rörelsen krävde mera rättigheter till Kroatien under den tid som Kroatien var en del
av Jugoslavien, såväl ekonomiska som demokratiska reformer. Av de ekonomiska
reformerna var det främst på grund av att det var rikare folk som bodde i Slovenien
och Kroatien medan det var fattigare folk i södra och östra delarna av Jugoslavien.
Pengarna stannade inte i de delar som det samlades in av staten. Detta startade
med att några inflytelserika poeter och språkvetare lanserade en deklaration
angående den kroatiska litteraturen år 1967.
År 1968, efter denna deklaration
utkom, så framkom ytterligare krav
om rättigheter för det kroatiska
folket. Många studenter började
också aktivt uttrycka sitt stöd för
rörelsens sak. Detta utfördes
genom att man följde de idéer om
hur ”Prag våren” blivit genomförd.
Kroaterna gick därför ut i
demonstrationer och protester
gentemot staten. En betydelsefull
ledare för denna rörelse var
politikern Savka Dabcevic-Kucar.
En stor bidragande faktor var också att det kroatiska folket var missnöjda med att
deras språk blivit förändrat. Detta för att Tito ville skapa ett gemensamt språk istället
för serbiska och kroatiska, för att minska så mycket som möjligt på nationalismen i
landet. Den bakomliggande tanken var att det fanns så många etniska bakgrunder
och språk i Jugoslavien, som skulle kunna leda till att republikerna i Jugoslavien
förklarade sig självständiga. Kroaterna ansåg att deras språk blivit en serbisk dialekt.
Därför blev det ett stort missnöje med detta, eftersom kroaterna är stolta över sin
historia och sitt språk. Det var ett stort budskap i deklarationen att det kroatiska folket
bör få uttrycka sin stolthet över sitt språk och sin nationalitet.
Tito insåg allvaret i protesterna eftersom han ansåg att rörelsen gjorde ett försök att
återinsätta nationalismen i Jugoslavien eller främst Kroatien, och bryta sig loss ifrån
Jugoslavien. Tito stoppade frihetsprocessen genom att beordra polisen att de skulle
ta hårdare tag med demonstranterna, men också genom stora utrensningar och
massavskedanden. Det blev klart att det skulle avsättas folk efter att Tito talade inför
en stor skara av studerande under en demonstration 1971. Nära 2000 människor
greps av polisen och av dessa var det många personer som kom att bli viktiga för
Kroatiens politik i modern tid.
Den kroatiska våren slutade med att år 1974 gick en lag igenom som gav alla
republiker i Jugoslavien mera självstyre och autonomi. Denna lag uppfyllde stora
delar av det som rörelsen hade förespråkat.
12
Savka Dabcevic-Kucar

Kroatiens väg till självständighet
Efter andra världskriget blev Kroatien en av sex delrepubliker i den kommuniststyrda
federationen Jugoslavien under ledning av president Josip Broz Tito. Frågan om
kroatisk självständighet togs upp redan 1971 under den så kallade ”kroatiska våren”,
då den kroatiska partiledningen avgick efter hot av Tito att armén skulle gripa in,
vilket ledde till stora utrensningar inom det kroatiska kommunistpartiet.
Efter Titos död och kalla krigets slut hade Jugoslavien problem med ekonomin,
stigande arbetslöshet och inflation. Det bidrog till att Jugoslaviens socialistiska
ideologi övergick till en stark nationalism bland serberna och ökat missnöje bland
både serber och kroater. Samtidigt var korruption och diskriminering av minoriteter
väldigt hög.
Sakta men säkert började också Kroatien gå mot en demokrati. Detta ledde till att det
enda tillåtna partiet 1990 upplöstes när det jugoslaviska kommunistförbundets 14:e
partikongress avbröts i januari. Redan i maj samma år hölls allmänna val, och det
demokratiska förbundet fick majoritet av platserna i det kroatiska
delstatsparlamentet, Sabor. President för Kroatien blev Franjo Tudjman, tidigare
nationalist och partiledare.
Den kroatiska regeringen ville att Jugoslavien skulle vara en konfederation, alltså en
union med bibehållen suveränitet, annars skulle Kroatien förklaras självständigt.
Serberna i Kroatien fruktade dock att de skulle bli förtryckta i ett självständigt
Kroatien och lät sina känslor komma till uttryck. Samtidigt tilläts Ustasas symboler
vilket påminde om andra världskrigets grymheter, också Kroatiens flagga uppfattades
av serberna som en Ustasasymbol och väckte ilska och vrede hos dem.
Ifall Kroatien lämnade Jugoslavien ville serberna ha politisk autonomi. De motsatte
sig ändå att Kroatien skulle lämna Jugoslavien av flera orsaker, och försökte erövra
så mycket som möjligt av Kroatien under kroatiska självständighetskriget. Detta
uppfattades av omvärlden som att Serbien försökte skapa ett ”Storserbien” genom
etnisk rensning av kroater, bosniaker och albaner.
Att det förekommit krigsförbrytelser uppfattades dock snabbt av omvärlden och redan
1993 upprättades Internationella krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien,
vars uppgift är att döma enskilda personer som gjort krigsförbrytelser i det tidigare
Jugoslavien sedan 1991. Hittills har 120 anklagade fått sin dom. Även den tidigare
presidenten i Serbien, Slobodan Milosevic stod åtalad för brott mot mänskligheten
och krigsförbrytelser, men avled innan han fick sin dom.
Den 21 februari 1991 bestämde delstatsparlamentet att kroatiska lagar skulle stå
framför de federala och förklarade sig tillsammans med Slovenien sig självständigt
från den socialistiska federationen Jugoslavien den 25 juni samma år. Detta ledde till
att krig kring områdena utbröt i augusti mellan Kroatien och Jugoslaviens armé,
vilken var kontrollerad av serberna, samt Kroatiens serber.
Vapenvila slöts slutligen i januari 1992 efter FN:s medling och Kroatien erkändes
som en självständig stat internationellt, dock förlorade Kroatien 1/3 av sitt territorium
till serberna. Krig mellan serber och kroater fortsatte dock i Bosnien-Hercegovinas
självständighetskrig mellan 1992-1995.
13

4. Jugoslaviska krigen
De jugoslaviska krigen är en serie väpnade konflikter som utbröt 1991 p.g.a.
upplösningen av Socialistiska federativa republiken Jugoslavien (SFRJ). Detta ledde
till att flera nya självständiga länder framträdde: Kroatien, Serbien, Slovenien,
Montenegro, Makedonien samt Bosnien-Hercegovina.
Efter Josip Broz Titos död i maj 1980 delades makten i federationen mellan 8 olika
parter, enligt 1974 års jugoslaviska författning. Federationens sex delrepubliker
(Bosnien-Hercegovina, Kroatien, Serbien, Montenegro, Slovenien och Makedonien)
samt de två autonoma områdena (Kosovo och Vojvodina, båda tillhörande det
ursprungliga Serbien) fick varsin representant i presidentrådet. Rådet hade 9
medlemmar, en representant från varje förbundsrepublik, autonomt område och en
federal president. Efter Titos död infördes ett roterande system för den federala
presidentmakten. Varje republiks president/representant satt ett mandatår som
federal president, för att sedan lämna över till nästa republik. Dock krävdes det
majoritet i rådet för att kunna agera federalt, ex. använda den federal krigsmakten,
JNA.
Under Titos kommunistiska tid blev alla nationalistiska tankar nerslagna med
järnhand. Efter Titos död började dock dessa tankar bubbla upp igen. De många
olika nationaliteterna i presidentrådet hade olika åsikter om hur federationen skulle
styras. Den serbiska nationalismen uppenbarade sig väldigt tydligt. Detta ökade
missnöjet hos slovenerna och kroaterna. I april 1987 sändes Slobodan Milosevic till
Kosovo för att medla i ett serbiskt upplopp. Milosevic rycktes med av
Kosovoserberna och gödde bara den växande nationalismen bl.a. genom det kända
uttalandet ”ni kommer inte att bli slagna igen”.
14

Milosevic var väldigt populär, och valdes 1989 till Serbiens president. Efter det
försökte Milosevic genomdriva en centralisering av Serbiens styre, vilket ledde till
minskat självstyre för Kosovo och Vojvodina. Framför allt albanska protester i Kosovo
slogs kraftigt ner. Serbiens drömmar om centralisering mötte motstånd i Slovenien.
Slovenien ansåg att varje republik själv skulle få avgöra i vilken grad republiken
skulle ingå i federationen. Slovenien var ett etniskt homogent land, men problemen
blev större i de etniskt mer splittrade länderna Bosnien-Hercegovina och Kroatien.
Under sommaren 1991 hade
motsättningarna gått så långt i Kroatien
och Slovenien att båda republikerna
förklarade sig självständiga. För att
skydda federationens överlevnad gick
Milosevic in med den federala armén i
både Slovenien och Kroatien. Dock så
drog man tillbaka armén ur Slovenien
efter ett par veckor. Striderna fortsatte
dock i Kroatien mellan kroatiska styrkor,
den federala armén och serbiska
friskaror. Striderna upphörde först i
januari 1992, då Kroatien och Slovenien
erkändes av EU och en rad andra länder.
Då upprättades även en fredsbevarande
FN-styrka i Kroatien.
Kriget fortsatte i Bosnien-Hercegovina
efter att republiken utropat sig
självständig i april 1992. Efter en tid hade
de serbiska styrkorna samt den federala
armén tagit åt sig två tredjedelar av
Bosnien-Hercegovinas territorium.
Parlamentshuset i Sarajevo
Serbien ville erövra bosniska och kroatiska områden som hade en betydande serbisk
befolkning för att möjliggöra en anslutning till den nya Förbundsrepubliken
Jugoslavien, som då bestod av Serbien och Montenegro. Etnisk rensning skedde av
serberna i dessa områden. Dock även av kroater och bosniaker i områden
kontrollerade av serberna. Krigsfronten förblev för det mesta stillastående från 1992-
1995. Båda parterna förlorade tusentals män.
Trots FN-beslutet förblev situationen i Kroatien densamma. Lokala stridigheter
mellan serber och kroater påträffades ofta. FN-truppernas närvaro orsakade bara
mer missnöje hos kroaterna. I maj 1995 inledde kroatiska styrkor en blixtoffensiv mot
den serbkontrollerade delen av västra Slavonien. Så gott som hela den serbiska
befolkningen fördrevs till norra Bosnien. Man gjorde även ett liknande tillslag i ännu
större skala, när kroaterna erövrade Krajina.
Serbernas reagerade med att angripa Srebrenica. Hela den muslimska befolkningen
i Srebrenica flyttades till regeringskontrollerat område. Ca 5000 män togs till fånga av
serberna och massakrerades. I och med detta förändrades omvärldens agerande.
15

Från att förr bara ha sänt humanitär hjälp började västvärlden nu sätta in
snabbinsatsstyrkor. Efter ett tag lyckades man hejda stridigheterna och vapenvila
slöts i oktober 1995.
I november 1995 började man förhandla om fredsavtal för hela det forna Jugoslavien
i Dayton, Ohio. Man utgick från delningsplaner som man hade fört fram under krigets
gång. Förutom ändringar i landområden satte man in en internationell styrka vid
namn IFOR, som skulle övervaka truppernas tillbakadragande.
För Kosovos del brann hoppet om självständighet ut när Daytonavtalet godkändes.
Detta väckte liv i albanska extremistgrupper medan diverse fredskampanjer tappade
popularitet. En gerillagrupp kallad UCK började anfalla serbiska säkerhetsstyrkor i
Kosovo år 1996. De serbiska styrkorna slog tillbaka med grovt övervåld mot albanska
byar.
Efter diplomatiska påtryckningar samlades parterna för att diskutera Kosovos framtid.
Kosovo lade fram ett förslag om autonomi för albanerna, men Serbien gick inte med
på detta. Då inledde NATO sina bombningar mot Jugoslavien. Serberna svarade
med att fördriva hundratusentals albaner från Kosovo. Ungefär 800 000 människor
fördrevs eller flydde från Kosovo under kriget. Efter 79 dagars bombningar gav sig
Serbien och en FN-styrka marscherade in i provinsen för att upprätthålla säkerheten.
Folkmordet i Srebrenica
Folkmordet i Srebrenica pågick från den 11 juli till den 22 juli år 1995. Massakern
inträffade under bosnienkriget. Bosnienkriget ägde rum i Bosnien-Hercegovina
mellan april år 1992 och december år 1995 och var en följd av upplösningen och
nedgången av Jugoslavien. I Srebrenica avrättades manliga muslimska bosniaker av
bosnienserbiska styrkor. Sammanlagt avrättades ca 8000 personer varav ca 5000
hade identifierats år 2009. Folkmordet är det första efter andra världskriget i Europa.
Efter att massakern blev känd började NATO planera en eventuell militär intervention
och i augusti 1995 började NATO bomba bosnienserberna.
Srebrenica är en
liten stad i östra
delen av Bosnien-
Hercegovina med
ca 37000 invånare i
kommunen och ca
6000 i staden. FN
gjorde staden till en
skyddszon två år
före massakern och
FN hade också en
liten fredsbevarande
styrka som
skulle skydda området.
Ratko Mladic var överbefälhavare i bosnienkriget för den bosnienserbiska armén.
Han har sedan år 1995 varit åtalad och efterlyst för folkmord, krigsförbrytelser och
16

ott mot mänskligheten, bl.a. för folkmordet i Srebrenica. Mladic har varit på flykt
men togs tillfånga i maj 2011 och greps av serbisk polis i norra Serbien. En annan
person med kopplingar till folkmordet som är åtalad är Radovan Karadzic, tidigare
president för Republika Srpska.
Etnisk rensning
Termen ”etnisk rensning” kom
att användas i den politiska
propagandan på Balkan under
Jugoslavienkrigen. Begreppet
betyder att en befolkningsgrupp
tvångsmässigt blir
fördriven från ett geografiskt
område. Uttrycket användes
för första gången i nyhetsrapporteringar
från kriget i
Kroatien och Bosnien-Hercegovina
åren 1991-92. Det var
för att beskriva de
systematiska övergrepp som
civilbefolkningen utsattes för. I
FN:s undersökning, som
gjordes av expertkommissionen
för krigsförbrytelser i
det forna Jugoslavien, konstaterades
att den etniska rensningen hade varit ett centralt element i krigföringen från
både serbisk och kroatisk sida. Etnisk rensning har inte definierats som ett
folkrättsbrott men utgör dock komponenter för sådana brott, t.ex. våld, plundring,
avsiktlig förstörelse av civil egendom, våldtäkt, mord och fängslande av civila.
Etnisk rensning kan anta folkmordets former men kan också betyda åtgärder som
inte definieras som folkmord. De har dock en gemensam faktor, båda innebär
processen av att vidta våldsåtgärder mot människor som anses vara av en
främmande befolkningsgrupp. Både folkmord och etnisk rensning har genom tiderna
blivit dokumenterat som ett välkänt fenomen. Den etniska rensningen var en
betydande faktor för folkmord i t.ex. länder som Nazityskland och Jugoslavien. Det
orsakade flera miljoner människors död.
Under tiden för de jugoslaviska krigen fanns en rörelse som kallades för Cetnicirörelsen
och de strävade efter ett etniskt rent Storserbien. Ett exempel på detta är
när bosnienserbiska nationalister tog över makten i staden Prijedor. I samband med
detta avskedades muslimer och kroater och serberna tvingade dem att markera sina
hem med vita tygstycken. Nationalisterna hade systematiska arresteringsoperationer,
där de fängslade kroaterna och muslimerna i olika fångläger, där de blev utsatta för
slumpmässiga och meningslösa grymheter. Även de personer som hade högre
utbildning, var religiöst eller politiskt aktiva eller som bara hade en framträdande
ställning i samhällslivet, avlivades i lägren. Dock utfördes etnisk rensning inte enbart
av serber utan av andra folkgrupper också. Den etniska rensningen drev flera
hundratusen människor till flykt och inte bara i Jugoslavien utan också i andra länder
och självstyrande stater.
17

Internationella krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien
Krigsförbrytartribunalen i Haag även kallad
Jugoslavientribunalen ( ICTY), är en speciellt
inrättad domstol av FN som dömer enskilda
individer ansvariga för brott mot mänskliga
rättigheter i f.d. Jugoslavien (1918-91).
Tribunalen är den första internationella krigsförbrytardomstolen
sedan rättegångarna i
Nürnberg, Tokyo och Manila efter andra
världskriget.
Krigsförbrytartribunalen var till en början en
expertkommission skapad av FN:s säkerhetsråd som började samla in bevis om
begångna krigsförbrytelser i f.d. Jugoslavien. Initiativet till kommissionens grundande
uppkom p.g.a. att det efter det jugoslaviska inbördeskrigets utbrott år 1991 hade
börjat komma in rapporter om etnisk rensning och grova förbrytelser mot
civilpersoner.
18
Expertkommissionen började sitt arbete i oktober 1992. Följande
år 1993 gav FN:s generalsekreterare ett förslag, på
säkerhetsrådets begäran, om att bilda en ad hoc-tribunal, dvs. en
tillfällig domstol, inrättad för den aktuella frågan. Säkerhetsrådet
beslöt enhälligt den 25 maj 1993 att inrätta en krigsförbrytartribunal
för f.d. Jugoslavien.
Tribunalen har 12 permanenta domare och ordförande är Patrick Lipton Robinson.
Domstolen är uppdelad på tre kammare och en appellationskammare som dömer i
beslut fattade av de tre kamrarna och även i överklagade domar. Varje kammare har
tre ordinarie domare men kan förstärkas med sex tillfälliga domare. I
appellationskammaren tjänstgör fem ordinarie domare från ICTY och två från den
internationella Rwandatribunalen. Rwandatribunalen har alltså gemensam
appellationskammare med ICTY. Domstolen har hittills väckt åtal mot 161 soldater,
generaler och politiska ledare och 120 av dessa har fått sin dom.
”Balkans bödlar”
En av de åtalade för krigförbrytelser är politikern
Radovan Karadzic, född år 1945 i Montenegro. Han
har varit verksam som poet och är utbildad
psykiatriker. År 1989 grundade Karadzic SDA
(serbiska demokratiska partiet), ett serbisktnationalistiskt
politiskt parti i Bosninen och
Hercegovina. Under Bosnienkriget var han den högsta
politiska ledaren för bosnienserberna och hålls
ansvarig för en rad folkrättsbrott, folkmord,
krigsförbrytelser och brott mot Genèvekonventionen
av krigsförbrytartribunalen. Karadzic greps av serbiska
myndigheter i juli 2008 och utelämnades därefter till
ICTY i Haag.

Ratko Mladic, född år 1942 i Bosnien, är även en åtalad
krigsförbrytare. Han var befälhavare för Jugoslaviska
folkarmén (JNA) under kriget i Kroatien år 1991. Mladic var
även ansvarig för belägringen av Sarajevo och utnämndes
till överbefälhavare för den Serbiska republikens armé (VRS)
som upprättades år 1992. Han ledde även militäroperationen
i Srebrenica år 1995 där de bosnienserbiska trupperna enligt
ICTY mördade uppemot 8000 bosniska män. Mladic
åtalades redan år 1995 för folkmord, brott mot
mänskligheten och krigsförbrytelser men greps först 26 maj
2011 i Serbien och utlämnades då till krigsförbrytartribunalen
i Haag.
Den tidigare bosnienserbiska politikern och professorn i biologi
Biljana Plavšic, född år 1930 i dåvarande Jugoslavien,
åtalades inför krigsförbrytartribunalen år 1998. Hon anklagades
för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser.
Plavšic dömdes i januari 2003 till elva års fängelse och fick på
sin egen begäran avtjäna sitt straff på svenska kvinnofängelset
Hinseberg. Dock blev hon villkorligt frigiven år 2009 efter en
konsultation mellan svenska regeringen och krigsförbrytartribunalen
i Haag. Plavšic bosatte därefter sig i
Belgrad, Serbien.
Personporträtt av Slobodan Milosevic
Slobodan Milosevic föddes 20 augusti år 1941 i
Pozarevac, Serbien och dog 11 mars 2006 i Haag,
Nederländerna. Han var en serbisk och jugoslavisk
politiker. Milosevic inledde sin karriär tidigt som
studentpolitiker. Han blev ledamot av det jugoslaviska
kommunistpartiets centralkommitté år 1983 och år
1987 blev han ordförande i det serbiska
kommunistpartiet. Mellan åren 1989-90 fick de
serbiska provinserna Kosovo och Vojvodina utstå
allvarliga inskränkningar av Milosevic. Detta ledde till
stora protester av bland annat albaner i Kosovo.
Protesterna gjorde att Slobodan och hans arme
svarade med våld. Milosevic är i huvudsak den som
gjort sig skyldig till att det jugoslaviska kriget bröt ut år
1991. Milosevic var Serbiens president i två mandatperioder, åren 1989-1997 och
dessutom Jugoslaviens president åren 1997-2000. Han ledde socialistpartiet ända
tills 2001 då han blev anklagad för korruption och maktmissbruk av myndigheterna.
Milosevic blev år 1999 åtalad för en rad olika företeelser under kriget i Kroatien. ICTY
åtalade honom för bland brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och han var
också ansvarig för att ett stort antal civila blev dödade under Kosovokonflikten år
1999. Milosevic dog i fängelset i Haag innan rättegången hann avslutas. Milosevic
hade klagat på högt blodtryck under rättegången och rättegången var tvungen att
avbrytas flera gånger på grund av hälsoskäl. Efter hans död så gick det rykten om att
han skulle ha blivit förgiftad men efter obduktion visade det sig att Milosevic dog av
en vanlig hjärtattack.
19

5. Det forna Jugoslavien och EU
Sedan år 1951 har EU utvidgats i sex omgångar, från 6 till
27 medlemsstater. Utvidgningsprocessen ökade genom
kalla krigets slut. EU sätter också stor vikt på att ge alla
forna socialistländer en möjlighet till medlemskap. Efter
Jugoslaviens sönderfall så började länderna processen för
att få integreras till unionen.
För att få komma med i unionen måste landet uppfylla vissa kriterier. År 1993 beslöt
man i Köpenhamn om tre kriterier som skall uppfyllas. Det politiska kriteriet handlar
om att landet skall ha stabila demokratiska institutioner, det ekonomiska kriteriet går
ut på att ha en fungerande marknadsekonomi och enligt det rättsliga kriteriet skall
landet kunna uppfylla medlemskapets skyldigheter att anta EU:s regelverk.
Kroatien
20
Kroatien har haft medlemsförhandlingar sedan år 2005.
Landet har gjort många stora framsteg under förhandlingarna
och väntas bli unionens nästa medlemsstat år 2013. Kroatien
gick till valurnorna för att rösta om medlemskapet i EU den
22 januari 2012, drygt 2/3 röstade ja.
Slovenien
Slovenien klarade sig lindrigare från jugoslaviska krigen och
blev snabbt med i EU år 2004.
Montenegro
Makedonien
Makedonien har varit kandidatland sedan 2005, men de
officiella förhandlingarna har inte börjat ännu.
Makedoniens problem är korruption (som går ut på att
människorna inte kan lita på myndigheterna),
ekonomiska problem och mänskliga rättigheter.
Montenegro ansökte 2008 om medlemskap och har varit
ett kandidatland sedan 2010 men de officiella
förhandlingarna har ännu inte börjat. Deras problem är
bl.a. ekonomiska och juridiska problem och även
brottslighet.
Serbien
Serbien ansökte om medlemskap 2009 och är en potentiell
kandidat för EU-medlemskap. Landet hoppas på att kunna
bli medlem 2014. EU har dock länge varit skeptisk till ett
serbiskt medlemskap då landet inte fullt samarbetat med
Jugoslavientribunalen. Kraven var att bl.a krigsförbrytaren
Ratko Mladic skulle gripas och utlämnas innan EU beviljar
Serbien som kandidatland. Ratko Mladic greps av serbisk

polis den 26 maj 2011.
Bosnien-Hercegovina
Bosnien-Hercegovina ansökte 2005 om medlemskap i
EU. Landets nästa mål är att få kandidatstatus för
medlemskap i unionen.
EU idag (feb-2012). Länder i gult är medlemmar medan länder i blått är
kandidatländer
21

6. Dubrovniks historia
Dubrovnik som republik
De första kända bosättningarna i dagens
Dubrovnik byggdes runt 614. Dessa
byggdes av invandrande folk. De byggde
sina bosättningar på den södra delen av
ön och började kalla det för Ragusa fram
till 1400-talet, varefter namnet ändrades
till Dubrovnik. Namnet kommer från det
kroatiska ordet ”dubrava”, ”ekträd”,
eftersom sådana omgav staden förr i
tiden. Staden delades av en fåra som
fylldes igen på 1100-talet och förenade de
två stadshalvorna.
Dubrovnik som republik har alltid varit beroende av någon sorts skyddsmakt. Ända
fram till korstågens början skyddades republiken av det bysantiska riket men föll
under venetianskt styre fram till mitten av 1300-talet. Det föll sedan under ungerskkroatiskt
inflytande, i och med fredsfördraget i Zadar 1358, där de lovades till stor del
autonomi så länge de betalade skatt till kungen och assisterade hans flotta.
År 1526 erkände Dubrovnik den turkiska sultanens överhöghet och började därmed
betala ett årligt arvode till sultanen. Under 1400- och 1500- talen blomstrade
Dubrovniks ekonomi tack vare handel. En kris inom sjöfarten på medelhavet och en
katastrofal jordbävning den 6 april 1667, då närmare 5000 människor dog, bröt dock
ned allt. Efteråt återhämtade sig Dubrovnik långsamt och förblev en skugga av sitt
forna jag varefter de 1806 överlämnade sig till de franska styrkorna.
Den medeltida republiken Dubrovniks författning och regering
Dubrovniks invånare delades upp i tre grupper: överklass, borgare och bönder. Det
var dessutom strikt förbjudet att gifta sig mellan klasserna och bönderna hade ingen
rösträtt i regeringen. Den övergripande makten fanns med andra ord hos
överklassen, medan borgarna inte var tillåtna att driva mer än endast små kontor.
De administrativa organen leddes av Stora Rådet, vilka hade en övergripande
regeringsmakt, och Lilla Rådet, det verkställande utskottet, från 1238 och senare av
Senaten från 1253. Stora rådet bestod av endast aristokratiska medlemmar som
tillträdde sin post vid 18-års ålder. Det Lilla Rådet bestod av 11 medlemmar och efter
1667 endast 7. Senaten bestod av 45 medlemmar, alla med åldern över 40. Statens
överhuvud var hertigen, som valdes för en månads styre. Under den venetianska
tiden styrdes Dubrovnik av en venetiansk rektor, men efter 1358 förblev rektorn alltid
en lokal företrädare.
Republikens regering var liberal vilket tog sig tydligt i uttryck i och med avskaffandet
av slavhandeln 1418. I övrigt fick Dubrovnik sin egen författning så tidigt som 1272.
Medicinsk behandling introducerades redan 1301, och det första apoteket öppnade
1317. Ett barnhem öppnades 1432 och tillförseln av ett vattensystem på 20 kilometer
konstruerades 1436.
22

Dubrovnik från 1800-talet fram till idag
Freden i Pressburg år 1805 gjorde att Frankrike fick herraväldet över Venetien,
Illyrien och Dalmatien. År 1806 tågade Napoleons armé in i staden Dubrovnik, som
då blev en autonom enklav i det nya franska imperiet
ända till år 1808. Året efter blev staden förenad med
de Illyriska provinserna ända tills år 1813 då
fransmännen slutligen lämnade Dubrovnik.
De följande två åren levde staden i frihet, men år
1815 beslöt Wienkongressen att staden skulle tillhöra
Österrike, med tiden kallad Österrike-Ungern. Denna
annektering höll ända fram till år 1918, då den blev en
del av det serbiska, kroatiska och slovenska
kungariket, senare kallat det jugoslaviska kungariket.
Staden ändrade då officiellt namn från Ragusa till
Dubrovnik.
Under andra världskriget blev Dubrovnik först ockuperat av italienarna (1941-1943)
och sedan av tyskarna. I oktober 1944 tågade Titos partisaner in i Dubrovnik och
staden blev då en del av det kommunistiska Jugoslavien.
År 1979 upptogs det gamla Dubrovnik på UNESCOs världsarvslista p.g.a. dess
välbevarade vackra gotiska, renässans och barock kyrkor, kloster, palats och
fontäner.
Kroatien förklarade sig självständig den 25
juni 1990, men blev snabbt efter det i krig
med Jugoslavien. Den 1 oktober 1991
attackerades Dubrovnik av den serbiskmontenegrinska
armén och då blev staden
belägrad ända fram försommaren 1992, då
en kroatisk motattack äntligen lyckades, trots
att de led stora förluster. Den 6 december
1991, S:t Nikolaus dag, har blivit
ihågkommen som den dag då flest antal
dödades i staden.
År 1995 började återuppbyggnaden av Dubrovnik och år 2005 var de flesta
byggnader reparerade. Idag har staden flera miljoner besökare per år.
23

7. Sevärdheter
Dubrovnik med omnejd
Dubrovnik ligger i Dalmatien i södra
Kroatien och anses vara en av världens
vackraste städer. I Dubrovnik möts
gammalt och nytt på ett naturligt sätt.
Kyrkor, palats och befästningar i
Dubrovniks gamla stad är väl bevarade
och tar andan av besökare med sin
skönhet.
Ringmuren
Dubrovniks ringmur är en mur som
omsluter gamla stan i Dubrovnik.
Dess funktion var att skydda
republiken Dubrovnik från yttre hot.
Den består av en serie med
defensiva stenmurar och flera
befästningar, basstationer, torn,
klaffbroar och vindbryggor. Muren är
en symbol för staden och även som
en del av gamla stan upptagen på
UNESCO:s världsarvslista och ringmuren utgör en av Kroatiens och Dubrovniks mest
besökta turistattraktioner.
Det tidigaste försvarsverket i form av en palissad uppfördes troligtvis redan under
700-talet. En mur av sten började uppföras under 1100-talet och fram till 1600-talet
skedde flera tillbyggnader och förstärkningar. De viktigaste och största
tillbyggningarna skedde under 1400-1500-talen. Flera av konstruktionerna
planerades av framstående europeiska och lokala arkitekter som t.ex. Michelozzo di
Bartolommeo.
Uppe på muren kan man gå runt hela Dubrovniks gamla stad. Muren är ca två
kilometer lång, upp till sex meter tjock och som högst 25 meter hög. Muren är ett
måste om du besöker Dubrovnik med den magnifika utsikten över staden och det
vackra Adriatiska havet. Längs med muren finns fik och dryckestånd där man kan ta
en paus under vandringen som tar ca en timme.
Gamla stan
Dubrovniks sevärdheter är framförallt koncentrerade till gamla stan som utgörs av
stadens befästa stadskärna. Sedan 1979 är gamla stan tillsammans med ringmuren
upptagen på UNESCO:s världsarvslista och här finns flera byggnader och monument
från medeltiden och framåt med stildrag från gotiken, renässansen och barocken.
Den omsluts av muren och ligger inklämd med hus, kyrkor, restauranger och butiker.
Husen är byggda i samma medeltida stil och skiljs åt av små gränder. Till gamla
stans sevärdheter räknas bl.a. kyrkor och religiösa byggnader, gator och torg, palats,
fontäner samt ringmuren.
24

Katedralen i Dubrovnik är en av sevärdheterna i gamla
stan. Den är ett säte för biskopen av Dubrovnik och
uppfördes i sin nuvarande barockstil mellan slutet av
1600-talet och början av 1700-talet till Jungfru Marie
himmelsfärds ära. Katedralen skadades under
Kroatiens självständighetskrig men skadorna har sedan
dess reparerats. Även Sankt Blasius kyrkan och Helige
Frälsarens kyrka är viktiga sevärdheter i gamla stan.
Stradun
En bro över den gamla vallgraven leder in till Pileporten, som är
huvudentrén till det gamla Dubrovnik. När du passerat genom
den smala porten ligger gamla stans pulsåder Stradun framför
dig. Stradun eller Placa är en bred gågata som sträcker sig
genom Gamla stan och är 300 meter lång. Den går mellan
Pileporten och Pločeporten och i början och slutet finns två
fontäner samt två klocktorn. Utöver detta kantas Stradun och
dess sidogator av ett palats, kyrkor, kloster, butiker, kaféer och
restauranger. På 1400-talet fick gatan en stenbeläggning men
först efter jordbävningen år 1667 fick den sin nuvarande
utformning. Under självständighetskriget fick även Stradun
skador men är nu återställd.
Sponzapalatset uppfördes under 1500talet
och har haft många betydelser
genom åren som t.ex. bank, myntverk och
skola men idag rymmer det statsarkivet.
Bottenvåningen har en loggia i
renässansstil och den första våningen
pryds av fönster i venetiansk gotisk stil
som är ett minne från den ursprungliga
byggnaden från 1300-talet. Den övre
våningen har en skulptur föreställande
stadens skyddshelgon, sankt Blasius.
Sponzapalatset
Palatset är en av få byggnader som
överlevde jordbävningen 1667. Rektorspalatset är en av de viktigaste minnesmärkena
av profan arkitektur längs den kroatiska adriatiska kusten och utgör också
en av stadens turistattraktioner.
Onofrios stora fontän uppfördes på 1400-talet av
den neapolitanske arkitekten Onofrio di Giorano
della Cava och är en av stadens mest välkända
monument samt en välbesökt turistattraktion. Den
uppfördes ursprungligen som en del av
Dubrovniks vattenförsörjningssystem. Dess
monumentala kupol skadades svårt i
jordbävningen 1667 och har sedan dess inte
återställts i ursprungligt skick.
Onofrios lilla fontän uppfördes 1438 av samma arkitekt som byggde stora fontänen.
Den är en av Dubrovniks mindre sevärdheter och hade som ursprunglig funktion att
25

26
förse marknaden vid Lužatorget med vatten. Under medeltiden
hade den en religiös betydelse då enbart kristna fick förse sig
med vatten ur fontänen. Tidigare fanns även en annan fontän
precis bredvid som var för judarna.
Orlandos kolonn är även en av Gamla
stans sevärdheter. Den uppfördes
1419 och är en av stadens
minnesmärken. Den står vid
Lužatorget och är gjord av sten och
föreställer en riddare som håller ett
svärd upprätt. Den har länge utgjort en frihetssymbol för
staden och under de dagar i februari då stadens
skyddshelgon. Sankt Blasius firas, hissas en flagga med en
bild av helgonet och under Dubrovniks sommarfestival
hissas en flagga med texten libertas som betyder frihet.
War photo limited
War photo limited är ett krigsfotomuseum i gamla stan i Dubrovnik med tio
krigsfotografers skildringar av det tioåriga inbördeskriget. Väldigt starka bilder visar
krigets vansinne och människors förtvivlan, hat och rädsla. Många av bilderna och
fotograferna är prisbelönta, och museet har även tillfälliga utställningar med
fotografier från andra krig i världen. Grundaren är opartisk i frågan om kroater och
serber och därför borde bilderna vara rättvisa för allmänheten.
Mostar med omnejd
Bron Stari Most
Stari Most, eller ”gamla
bron” som är den
svenska översättningen,
är en historisk bro över
floden Neretva i Mostar,
Bosnien-Hercegovina.
Den invigdes ursprungligen
år 1566 efter
Süleyman den stores
godkännande. Bron
binder samman de
kroatiska och bosniska
stadsdelar som ligger på
varsin sida om floden
Neretva.
Stari Most förstördes av
bosnienkroatiskt artilleri den 9 november 1993 i samband med kriget i Bosnien. Efter
kriget rekonstruerades bron och den 23 juli 2004 återinvigdes den. Bron är fyra meter
bred och 30 meter lång och är som högst 24 meter över floden. Två befästa torn,
Helebija och Tara, beskyddar bron och kallas mostari.

Enligt minnen och legender hette brobyggaren Mimar Hayruddin, lärling till den store
osmanske arkitekten Mimar Sinan. Hur byggnadsställningarna restes, hur stenarna
transporterades från sida till sida och hur byggnadsställningen höll under hela den
långa byggperioden förblir ännu ett mysterium. Till följd av detta kan bron räknas till
ett av de största arkitektoniska verken av sin tid.
Sedan lång tid tillbaka har det varit en tradition, ett slags ”mandomsprov”, att hoppa
från bron rätt ner i Neretvas kalla vatten och hämta upp en sten från bottnen. Årligen
i juli äger en dyktävling rum. Första personen att hoppa från bron sedan
återinvigningen var Enej Kelecija, som numera bor i USA.
Bron har varit ett världsarv sedan år 2005.
Vjetrenica grottan
Vjetrenica, som betyder ”vindgrotta” eller ”blåshål”, är den största och mest
betydelsefulla grottan i Bosnien-Hercegovina, och en av de mest intressanta
grottorna i Dinariska alperna. Den är världsvida känd för sin uppbyggnad och
grottbildning. Ingången till grottan ligger inte långt från byn Zavala i södra
Hercegovina. Under den varmare delen av året blåser en stark vind av kall luft från
dess ingång, vilken är attraktiv i mitten av den bergiga, varma och vattenlösa
terrängen.
Grottan har utforskats 6,7 km och dess huvudled är omkring 2470 meter lång. Den
går från änden av Popovo polje i söder, och utifrån analyser av terrängen, har
geologer uppskattat att Vjetrenica kan sträcka sig ända till Adriatiska havet i Kroatien,
15-20 km från dess ingång. Detta kan förklaras tillsammans med hydrologiska
argument och med det ”onaturliga” slutet av Vjetrenica i form av en stor mängd
stenblock som rasat ner.
27

Vjetrenica är också den rikaste grottan i världen vad gäller underjordisk biologisk
mångfald. Där finns omkring tvåhundra olika arter som registrerats, varav ett
hundratal är spindlar, insekter och fiskar anpassade till mörker, ett stort antal är
växter och omkring 37 har upptäckts och beskrivits för första gången i Vjetrenica.
Kravice vattenfallet
Kravice är ett vattenfall som ligger vid floden Trebizat i Bosnien-Hercegovina, 10 km
söder om Ljubuski och 40 km söder om Mostar. Fallets höjd är runt 25 meter och
radien för sjön vid foten av vattenfallet är 120 meter. Kravice är ett populärt sim- och
picknickställe och under sommaren besöks det regelbundet av turister från Mostar,
Medjugorje och Dubrovnik.
På området finns också ett litet café, en repgunga, ett picknickområde och ett ställe
för camping. Den bästa tiden på året för att besöka Kravice är under våren när fallet
är som störst och det annars torra landskapet blir en klar grön färg. Under
högsäsongen bjuder olika restauranger i närheten av fallet på grillade rätter och
fiskspecialiteter. Nära Kravice finns en liten stalaktitgrotta, en gammal kvarn och ett
segelfartyg.
28

Herceg Novi med omnejd
Kustorten Herceg Novi ligger i
nordvästra Montenegro och det finns
cirka 12000 invånare i staden. Staden
grundades på 1300-talet och idag är
Herceg Novi även sammanvuxen med
en annan ort som heter Igalo. Denna
ort är känd för sina mineralvattenkällor
som kallas ”Igaljka” och sin ”Igalski
mud” som är en läkande havslera. Om
du besöker staden finns det några
sevärdheter som har blivit väldigt
attraktiva bland turister. Exempel på
dem är Forte Mare, Kanli Kula, St.
Michael Archangel och en massa små
caféer.
Kanli Kula
sevärdheterna St. Michaels kyrka och
slottet Forte Mare. Slottet Forte Mare
blev byggt på 1380-talet av den
bosniska kungen Tvrtko I och är en av
de mest attraktiva sevärdheterna i
Herceg Novi. Den serbiska kyrkan St.
Michael Archangel finns i centrala
Herceg Novi på Belavista Square. Det
finns även en massa restauranger med
havsutsikt, som dessutom har mat till ett
bra pris. Fisken som fångats lokalt
rekommenderas starkt.
Kanli Kula användes som ett fängelse under
den osmanska perioden och har fått sitt namn
”Bloody Tower” från det turkiska språket. På
1960-talet gjordes fängelset om till en av de
finaste scenerna på den Adriatiska kusten.
Den har över 1000 sittplatser, men kan trots
det rymma över 15000 personer. Här hålls
också många festivaler och den används mest
på sommaren. Stari Grad är den gamla,
branta delen av staden Herceg Novi. Här finns
Slottet Forte Mare
Mineralvattenkällor och läkande havslera
Nära kusten, vid floden Sutorina finns ett flertal mineralvattenkällor och fyra av dem
är större än de andra. Det är en gammal tradition att använda dessa källor och
lokalinvånarna kom hit för att dricka mineralvattnet. Det är bekräftat att mineralvattnet
kan användas för att behandla olika sjukdomar. Möjliga behandlingar är till exempel
gyttjebad och undervattensmassage. Vid gyttjebad använder man 1/3 havslera och
29

2/3 mineralvatten som sedan värms upp till 36-39 grader. Effekten av detta är att
blodcirkulationen ökar och cellerna reagerar på det sätt att svullnader och smärta
försvinner. Undervattensmassagen sker i ett badkar med mineralvatten,
temperaturen är ca 36-39 grader. Delar av kroppen masseras med varmvatten.
Havsleran är en mineralhaltig ekologisk dy som hämtas upp från havsbotten vid
Topaljskiog bukten eller vid ”Blatna plaza” som är en allmän strand med lera i Igalo.
Det är bekräftat år 1930 av den franska doktorn Vichy att leran har en läkande effekt.
Den används för att behandla olika sjukdomar, exempelvis reumatism.
Gyttjeinpackning är en behandling där havsleran uppvärms till ca 40 grader och
placeras sedan på ömma leder. Därefter packas du in i plast och filtar och ligger så i
ungefär 15 minuter.
På Istitut Igalo kan man göra de behandlingarna som nämnts ovan. Det är ett
hälsocenter som grundades år 1949 och har utvecklats till det största skönhets-,
rehabiliterings- och spacentret vid Medelhavet.
30
Institut Igalo

8. Geografiska kuriositeter
Enklaver och exklaver
En enklav är ett landområde som ligger
innanför en stats gränser men hör till en
annan stat. Området kallas enklav i den
stat som den är omgiven av, men
samtidigt exklav sett från den ägande
statens sida. Trots att landet är en
enklav behöver det inte vara en exklav.
Exempel på två enklaver är San Marino
som är omgiven av Italien och staden
Grankulla som är omgiven av staden
Esbo. Exempel på en stat som både är
en enklav och en exklav är Alaska som
tillhör USA men är omgiven av Kanada.
C tillhör landet B, och är därför en
enklav i A och en exklav till B
Figuren visar alla tänkbara sätt som enklaver/exklaver kan förekomma (med
exempel på ställen i världen där de finns)
31

Trepunkter
En trepunkt är en geografisk
punkt där tre länder möts.
Det finns både torra och
våta trepunkter, de torra är
oftast utmärkta med ett
monument medan de våta
är lite diffusa och oftast inte
utmärkta eftersom de ligger i
en flod, sjö eller hav. Just nu
finns det 157 internationella
trepunkter. Desto mera
grannar ett land har desto
större sannolikhet är det att
landet har flera trepunkter,
t.ex. så har Österrike nio
trepunkter. Vår närmaste
trepunkt heter Treriksröset
(Finland, Sverige och Norge).
32
Treriksröset
Reseledare Nikke vid trepunkten Österrike, Ungern
och Slovakien sommaren 2007

9. Språken, användbara fraser och uttryck
Kroatiska, serbiska och bosniska hör till den sydslaviska språkstammen. Dessa tre
språk är nära besläktade med varandra. Vissa hävdar att serbiska, kroatiska och
bosniska är olika dialekter av ett gemensamt språk, serbokroatiska. I Jugoslavien
användes serbokroatiska som officiellt språk från 1954-1992. Efter Jugoslaviens
sönderfall och bildandet av de nya, självständiga staterna har kroatiskan, serbiskan
och bosniskan kommit att betraktas som separata språk. Särskilt i Kroatien och
Bosnien-Hercegovina har man på olika sätt markerat det egna språkets
självständighet från den tidigare officiella serbokroatiskan. Alla tre skriftspråken
bygger dock på den stokaviska dialekten och uppvisar därför stora likheter
sinsemellan. De sydvästslaviska språken kan skrivas med endera det latinska
(används i västvärlden) eller det kyrilliska alfabetet (ser ut som ryska bokstäver).
Kroatiska ord och fraser:
Hej Bog
God morgon Dobro jutro
Goddag Dobra dan
God kväll Dobra vecer
Godnatt Laku noc
På återseende Dovidenja
Notan Racun
Tack Hvala
Jag förstår inte Ne razumijem
Hur står det till? Drago mi je?
Stopp! Stani!
Ring en ambulans! Zovite hitnu pomoc!
Ursäkta mig Oprosite
Talar du engelska? Govorite li engelski?
Dyr Skupo
Billig Jeftino
Bank Banka
Apotek Apoteka
Marknad Trznica
Resebyrå Putnicka agencija
Kyrka Crkva
Bussterminal Autobusni kolodvor
Järnvägsstation Zeljeznicki kolodvor
Nyckel Kljuc
Frukost Dorucak
Lunch Rucak
Middag Vecera
Glas Casa
Flaska Boca
Te Caj
Kaffe Kava
Öl Pivo
Vatten Voda
Idag Danas
Imorgon Sutra
Igår Jucer
33

34
Tack till
Ett stort tack riktas till Aida Balagic och hennes far, som ställde upp och kom till
gymnasiet för att berätta om deras krigsupplevelser och hur det påverkade dem och
deras familj.
Vi vill även tacka Rolf Palmberg som kom och berättade om trepunkter och enklaver.
Sist men inte minst vill vi tacka de stipendiefonder och stiftelser som tilldelat oss
pengar för projektet och på det sättet möjliggjort vår resa till nämnda ställen. Tack!

GYMNASIET I PETALAX
Mamrevägen 13
66240 Petalax
Telefon: +358 (0)6 347 1630
Fax: +358 (0)6 347 1635
E-mail: gymnasiet.petalax@malax.fi
Hemsida: www.malaxedu.fi/gymnasiet
35

90-TALETS JUGOSLAVIEN OCH
GEOGRAFISKA KURIOSITETER
Gymnasiet i Petalax publikationsserie
Vi och 36 Europa Nr 3/2012 Årgång 12