Sten Bergh Karl Hedin Anders Runnérus Varg och ... - Vargboken

ukare – direkt berörda av varg
I andra mer vilttäta områden kommer totalkostnaden troligen att ligga
på samma nivå men utslagen per hektar att vara väsentligt högre. I Riala i
Stockholms län, där reviret är cirka 15 000 hektar, blir exempelvis förlusten
med samma kalkylmetod minst fem gånger högre per hektar. Riala ligger
dessutom nära Stockholm och Uppsala, vilket medför höga jaktarrenden
och därmed ännu större ekonomiska förluster för markägare, när jakt-
möjligheter minskar på grund av vargförekomst.
Med det av riksdagen beslutade vargantalet kommer det att finnas
mellan fyrtio och femtio revirhävdande vargpar inom vargområdet. Det
medför en totalförlust för markägare på grund av varg på 125 till 160
miljoner kronor per år. Troligen är detta en delförlust för varg, då alla
markägares förluster ej inkluderats. En del av vargpopulationen, cirka
tjugo procent, är inte revirhävdande. Denna grupp dödar också stora
mängder vilt.
Det är kostsamt och komplicerat att vara huvudman för en omfattande
vargförvaltning. I Sverige är staten vargförvaltare. Hittills har staten stått
för kostnader för vargförvaltningens administration, lämnat vissa ersättningar
för dödade renar och tamdjur samt lämnat bidrag till uppförande av
skyddsstängsel med mera. Skada, som staten förorsakat genom sin vargförvaltning
för till exempel markägare och jakträttsinnehavare, är ännu ej reglerad
och ersättning för nämnda gruppers övriga förluster har inte erlagts.
Detta är ett orimligt förhållande, som snarast måste rättas till.
I EUs Riktlinjer för förvaltningsplaner på populationsnivå för stora
rovdjur, kapitel 8 Regelverk, punkt 6.3 behandlas de ekonomiska aspekterna,
varav första stycket citeras:
” Stora rovdjur kan vara dyra att bevara. Till synes enkla uppgifter
som att övervaka populationsstorleken och utbredningen kan rent
logistiskt vara mycket dyra. Andra uppgifter som att utföra ekologisk,
genetisk eller humanrelaterad forskning och att (kursiverat
enbart i denna utskrift) betala ersättning för skador eller att stötta utvecklingen
av konfliktminskande åtgärder kan potentiellt kosta enskilda
länder flera tiotals miljoner kronor per år.”
Det synes vara hög tid för den vargförvaltande regeringen att snarast
inventera skadeverkningar av skilda slag, vilka förorsakas av den växande
vargförvaltningen samt lämna anvisningar hur ersättning skall lämnas
drabbade med stöd av stadgande i den reformerade grundlagen
Rf. Kap. 2:15.
46