Sten Bergh Karl Hedin Anders Runnérus Varg och ... - Vargboken

2. SAMMANFATTNING
Statens nuvarande vargförvaltning har, i balansen mellan
EUs förvaltningskrav och lokalbefolkningens acceptans,
hamnat i en återvändsgränd.
Aktörer i förvaltningsarbetet är
• Regelverksskapare – EU, Riksdag och Regering i Sverige
• Förvaltare av fattade beslut – Departement, Naturvårdsverk,
Länsstyrelser
• Betraktarna – människor, som inte socialt och ekonomiskt
drabbas av varg
• Brukarna – människor som delar land med varg och
drabbas socialt och ekonomiskt av vargförekomst.
Betraktarna, det vill säga de som inte drabbas av kostnader och förluster,
har fått stort utrymme i debatten. De har troligen påverkat beslutsfattarna
mer än vad som är brukligt.
Brukarna av marken i reviren tvingas ta kostnader och förluster i
många fall utan eller med otillräcklig ersättning.
Skillnaderna i synsätt mellan brukare och betraktare tenderar att öka
klyftorna mellan land och stad. Konsekvenserna av detta är svårt att överblicka.
Riksdagsbesluten gällande vargförvaltning innebär att Sverige skall
ha en livskraftig vargpopulation med god genetisk status med minst tjugo
föryngringar och maximalt 210 individer. Högst tjugo utländska vargar
med god genetik skall fram till 2014 införlivas i den svenska populationen.
Detta etappmål gäller fram till dess att effekterna av besluten utvärderats
och redovisats.
Förvaltarna av vargstammen har inte lyckats verkställa 2001 och 2009
års riksdagsbeslut. Förtroendet hos lokalbefolkningen inom reviren för
förvaltarna är av det skälet lågt.
Kostnaderna för vargpopulationen torde ligga kring 400 miljoner per år.
I denna bok, kapitel 10 Lösningen, presenteras en väg ur nuvarande
dilemma. Studiegruppen förordar att regeringen upptar överläggningar
med EU för att erhålla acceptans för tillämpning av en för svenska förhållanden
lämplig förvaltningsplan för varg.
Parallellt med detta genomförs samtidigt en vargförvaltning i vårt land
enligt en av två beskrivna alternativa vägar:
7
sammanFattning