Sten Bergh Karl Hedin Anders Runnérus Varg och ... - Vargboken

sammanFattning
En lokalisering intill den finsk-ryska populationen.
1.
2.
3.
4.
5.
6.
I detta alternativ är antalet revir få.
Kostnaderna är låga.
Få människor berörs.
Reviren kan i stor utsträckning ligga på statens mark.
En överenskommelse med samerna måste åstadkommas.
Smittospridningsrisken kan hanteras.
En lokalisering avskiljd från den finsk-ryska populationen. Alternativet
tillämpas om ovan redovisat alternativ till lösning ej är möjligt. Det innebär
följande förvaltning.
1.
2.
3.
4.
5.
6.
En sänkning görs av den mellansvenska populationens storlek
varvid revirantalet i de mest vargtäta länen minskas radikalt.
Därefter tillåts populationens storlek successivt öka till eftersträvad
nivå. Spridning över landet och förbättring av genetisk
status blir styrande då populationen tillåts växa.
När eftersträvat antal revir i ett län uppnåtts omfördelas
reviren över tid inom länen för att ytterligare sprida bördan.
En förändring av vargförvaltningen som återskapar förtroende
för förvaltare och leder till uppsatta mål.
En lägsta nivå på vargpopulationen i Skandinavien fastställs
till 150 individer.
Det genetiska problemet kan inte slutgiltigt hanteras med
detta alternativ med nuvarande regler för varg inom renbetesland.
Därför får alternativet betraktas som temporärt i avvaktan
på lösning av genetikproblemen.
Vargens återinförande i befolkade landsdelar skadar samhällsbygget.
Tiden läker inga sår. Ju längre det dröjer med en acceptabel lösning, desto
djupare sår och allvarligare schism mellan betraktare och brukare. Ju förr
problemet löses, desto mindre smärtsamt blir det!
8