02.09.2013 Views

artikel om institutets taktegel - Svenska Institutet i Rom

artikel om institutets taktegel - Svenska Institutet i Rom

artikel om institutets taktegel - Svenska Institutet i Rom

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

Yvonne Backe Forsberg<br />

Cecilia Klynne<br />

Börje Tobiasson


Sv e n S k a Ro m i n S t i t u t e t S ta k t e g e l<br />

“ <strong>Svenska</strong> arkeologiska <strong>institutets</strong> ståtliga nybyggnad i R<strong>om</strong><br />

står nu helt färdig. Från början Martin P:son Nilssons andliga<br />

skapelse, utvecklad under kronprinsens hägn gen<strong>om</strong> professor Axel<br />

Boëthius verksamhet till en internationellt känd forskarhärd, har<br />

institutet nu gen<strong>om</strong> arkitektens, professor Tengb<strong>om</strong>, och förutvarande<br />

föreståndarens, Einar Gjerstad, fruktbärande samarbete samt<br />

skattmästarens, kammarherre Hallin, ekon<strong>om</strong>iska medarbetarskap fått<br />

en också till det yttre respektingivande och representativ skepnad och<br />

k<strong>om</strong>mit under eget tak.<br />

(Så skrev en idag okänd utrikeskorrespondent på <strong>Svenska</strong><br />

Dagbladets R<strong>om</strong>redaktion den 11 oktober 1940)<br />

Det har cirkulerat rykten <strong>om</strong> att Ivar Tengb<strong>om</strong> återanvände <strong>taktegel</strong> från Mussolinis<br />

massrivningar i centrala delar av staden, men ingen har vetat exakt varifrån. Det<br />

närmaste man har k<strong>om</strong>mit är Jan Wallinder s<strong>om</strong> skriver att Oscar Sitte, husets<br />

byggmästare, lyckades k<strong>om</strong>ma över ett parti ”gammalt <strong>taktegel</strong> i tillräckliga<br />

kvantiteter från rivningshusen i grannskapet av Peterskyrkan där gatugen<strong>om</strong>brottet<br />

ned mot Tibern höll på att gen<strong>om</strong>föras.” Hur jakten på att hitta kvarteret gick till finns<br />

beskrivet i R<strong>om</strong>horisont (2006). Gåtan är inte riktigt löst, men undersökningen har<br />

visat en hittills okänd 1800-talshistoria. Arbetet har involverat betydande arkivstudier<br />

på R<strong>om</strong><strong>institutets</strong> vind.<br />

Kerstin Magnoni, <strong>Institutet</strong>s sekreterare (1966-1974) och husmor och intendent (1974-<br />

1991) är den nu levande person s<strong>om</strong> bäst känner till arkivet. Vi ringer henne för att<br />

höra efter <strong>om</strong> det finns några protokoll kvar sedan den tiden.<br />

- Några protokoll finns det väl inte kvar, men bygghandlingar. Det har jag sett, men<br />

jag måste först upp och leta lite själv, säger hon. Det finns ju en dagbok från tiden då<br />

<strong>Institutet</strong> byggdes. Där kanske det står något.<br />

Kerstin Magnoni berättar att Tengb<strong>om</strong> sökte upp <strong>Svenska</strong> R<strong>om</strong><strong>institutets</strong> blivande<br />

byggmästare Oscar Sitte när han var byggmästare på Österrikiska <strong>Institutet</strong> (Fig. 28).<br />

Husen påminner mycket <strong>om</strong> varandra just på grund av materialk<strong>om</strong>binationen tegel<br />

och travertin.<br />

2


En vecka senare, den 31 maj 2005, står vi tillsammans med Kerstin Magnoni och<br />

svettas högt uppe under takåsarna. Det är där <strong>Institutet</strong>s arkiv befinner sig. Även <strong>om</strong><br />

hon har överblick över arkivet hänvisar hon till Gino Filipetti, <strong>Institutet</strong>s legendariske<br />

bibliotekarie, död sedan 30 år.<br />

- Han skulle ha vetat, säger hon.<br />

Det mest intressanta s<strong>om</strong> k<strong>om</strong>mer fram är ändå att delar av takteglet lades <strong>om</strong> 1991.<br />

Kerstin Magnoni hittar ett protokoll från tiden. Vi frågar Margareta Ohlson Lepscky,<br />

<strong>Institutet</strong>s personal- och ekon<strong>om</strong>iadministratör, <strong>om</strong> det stämmer.<br />

-Jo, det k<strong>om</strong>mer jag ihåg. Det var Alba s<strong>om</strong> gjorde det, säger hon.<br />

Vi söker upp Enrico Tempera, husets vaktmästare sedan 1988, för att få det bekräftat.<br />

-Ja, det stämmer. Vi ersatte trasiga bitar med nyare tegel, visserligen också gammalt<br />

återanvänt, men huvuddelen av takteglet består av det gamla teglet, säger han.<br />

Strax innan Kerstin Magnoni slutar för dagen hittar hon en mapp med Tak 1991. Det<br />

är daterat 14 april 1991, R<strong>om</strong>a, undertecknat Carlo Alba. Här står att man ersätter<br />

trasigt <strong>taktegel</strong> med gammalt. Nu vet vi att största delarna av taket ligger kvar i sitt<br />

ursprungliga skick.<br />

Antika tegelstämplar<br />

Det finns väl inget material s<strong>om</strong> är så skrymmande s<strong>om</strong> <strong>taktegel</strong>. Det har också en<br />

tendens att bli över när arkeologerna har valt ut material till avhandlingar. Det är<br />

tungt och smutsigt att hantera och tar stor plats att magasinera. Å andra sidan är det<br />

handfast. Många är de svenska forskare s<strong>om</strong> har jobbat med etruskiskt <strong>taktegel</strong> och<br />

dess dekorationer, medan andra har forskat på ordinärt r<strong>om</strong>erskt <strong>taktegel</strong>.<br />

Antika stämplar består av små rektanglar (ca 5 x 2 cm), en sorts kartusch, med latinska<br />

inskrifter. Med tiden blir de runda och elipsformade. Inskrifterna blir också längre. Man<br />

tvistar <strong>om</strong> hur texterna ska tolkas, men troligen handlar det <strong>om</strong> intern information,<br />

antingen för personen s<strong>om</strong> äger marken där man tog leran till sitt tegel, eller personen<br />

s<strong>om</strong> driver tegelproduktionen, en sorts fri företagare. Bokstäverna (1-1, 5 cm höga) är<br />

troligen inte ämnade för adressaten.<br />

Daniele Manacorda, professor i arkeologi i Siena, tillhörde ett italienskt forskarlag<br />

s<strong>om</strong> under ledning av Andrea Carandini grävde ut den r<strong>om</strong>erska villan Settefinestre<br />

i sydvästra Toscana på 1970-talet. Manacorda har på senare år ägnat sig åt medeltida<br />

stämplar, bland annat de s<strong>om</strong> k<strong>om</strong> fram när <strong>om</strong>rådet kring Crypta Balbi grävdes ut<br />

under tidigt 1980-tal. Utgrävningen var det första storskaliga projektet på <strong>om</strong>rådet<br />

urban arkeologi. Crypta Balbi är intressant för <strong>Svenska</strong> R<strong>om</strong><strong>institutets</strong> tak i så måtto<br />

att båda använde sig av samma sorts stämplade <strong>taktegel</strong>.<br />

3


Ny forskning<br />

Vid en undersökning av vissa delar av R<strong>om</strong><strong>institutets</strong> tak har hittills ett trettiotal olika<br />

typer av tegelstämplar, dvs. initialer s<strong>om</strong> tillhört olika tegelfabrikörer, lokaliserats.<br />

Sju av dessa stämplar finns angivna i ett dokument från 1823 där stämplarna också<br />

är dechiffrerade. Liknande stämplat <strong>taktegel</strong> har hittats vid restaureringen av museet<br />

Crypta Balbi i det centrala R<strong>om</strong> och vid Villa Torlonia i stadens östra delar. Studiet av<br />

stämplarna ger inblick i de ekon<strong>om</strong>iska och sociala villkoren för både fabrikörer och<br />

arbetare från renässans till sent 1800-tal. Kartor från 1500 fram till tidigt 1800-tal visar<br />

att det låg flera tegelbruk både in<strong>om</strong>- och utanför Vatikanens murar. Via delle Fornaci,<br />

s<strong>om</strong> just betyder tegelugnarnas gata, påminner <strong>om</strong> dessa tiders verksamhet.<br />

Takteglet består av ett mot takstolen liggande lager så kallade tegulae, dvs. platta<br />

takpannor. De är trapezoida till formen för att kunna passa in i varandra. På dessa<br />

vilar ett lager så kallade imbrex (kupat täcktegel). De överlappar det platta takteglets<br />

skarvar, för att skydda mot regn. Täckteglet brukar vara ett par centimeter längre än<br />

takpannan.<br />

Vi har av naturliga skäl bara kunnat titta på de stämplade takpannor s<strong>om</strong> befinner sig<br />

i anslutning till den så kallade solterrassen. Så heter mellanhuset s<strong>om</strong> löper i östvästlig<br />

riktning och s<strong>om</strong> knyter ihop de båda huvudbyggnaderna. Stämplarna framträder på<br />

olika sätt beroende på hur ljuset faller. Fotograf Börje Tobiasson har laborerat med<br />

ljussättningen. Stämplarna består av en till två initialer och är inte större än frimärken,<br />

dvs. två till fyra centimeter. Vi har hittat ca 50 stämplar och av dem finns ett trettiotal<br />

olika typer.<br />

Det handlar dels <strong>om</strong> enstaka bokstäver, dels <strong>om</strong> två bokstäver, men även <strong>om</strong> längre<br />

texter och <strong>om</strong> andra slags avtryck både efter människor och djur. Fingeravtrycken<br />

varierar. Dels har vi de simpla, s<strong>om</strong> verkar ha hamnat på teglet av misstag, dels tecken<br />

s<strong>om</strong> bildar ett slags skrivstil eller symboler. De måste ha hamnat på teglet medan det<br />

fortfarande har varit vått, dvs. när det har legat på tork. Några formar en sol medan<br />

andra är regelrätta pentagram, dvs. femhörningar. Dessa tecken har k<strong>om</strong>mit till efter<br />

bränningen. Vad dylika tecken har för betydelse vet vi inte, men de förek<strong>om</strong>mer ofta<br />

under antiken bland annat på etruskiska krukor.<br />

Vår forskning visar att bokstäverna är initialer i namn på tegelfabrikörer s<strong>om</strong> bland<br />

annat producerade olika typer av tegel. Dessa stämplar finns angivna i ett dokument<br />

från 1823 där de också är dechiffrerade.<br />

Deras tegel, både mur- och <strong>taktegel</strong>, var ämnat för restaureringsarbeten av Peterskyrkan<br />

<strong>om</strong>kring 1825. Tegelproduktionen k<strong>om</strong> även att täcka delar av takbeläggningar i<br />

Santo Spirito. När kvarteren revs på 1930-talet återanvändes arkitektoniskt intressant<br />

material, till vilket <strong>taktegel</strong> uppenbarligen tillhörde.<br />

4<br />

→<br />

Fig. 1. Tegelstämpeln PN (Pietro Natali) “en masse”. Kanske är det 1822 års arbetaruppror s<strong>om</strong> visar<br />

sig här. Flera av teglen bär spår av lava. Efters<strong>om</strong> lava växer till i förhållandevis rena <strong>om</strong>råden, dvs.<br />

ställen där luftföroreningarna inte är så stora, är det glädjande att den inte har dött och fallit av efter<br />

åren i Valle Giulia. Dalen är visserligen trafikerad, men ligger i absolut närhet av Villa Borghese, en av<br />

R<strong>om</strong>s största parker.


Händelsevis måste Oscar Sitte, <strong>Institutet</strong>s byggmästare, haft vägarna förbi, eller hört<br />

talas <strong>om</strong> att det fanns material att köpa alternativt få. I vilket fall k<strong>om</strong> några takpannor<br />

med minst hundra år på nacken att hamna på <strong>Svenska</strong> R<strong>om</strong><strong>institutets</strong> tak. Efters<strong>om</strong><br />

ytterligare nästan sjuttio år har passerat och takpannan består är det inget fel på<br />

fabrikörernas tegelkvalitet.<br />

Liknande stämplar har s<strong>om</strong> tidigare nämnts hittats vid restaureringen av museet<br />

Crypta Balbi i det centrala R<strong>om</strong>. Gen<strong>om</strong> att studera stämplarna, äldre kartmaterial och<br />

litteratur har vi fått en ökad kunskap <strong>om</strong> tegelskrået i R<strong>om</strong> under 1700/1800-talen.<br />

Takteglets kronologi<br />

Tegelstämpeln var viktig s<strong>om</strong> kvalitetsmått. Den skulle synas ordentligt. Enligt normen<br />

skulle det finnas en tegelstämpel, s<strong>om</strong> dels skulle finnas registrerad i fabriken, dels<br />

existera s<strong>om</strong> objekt uppe på Campidoglio, stadens styrelse sedan Augustus dagar.<br />

Murare fick bara använda sig av detta godkända tegel.<br />

Det finns en kronologi i takteglets stämplar. De med långa texter s<strong>om</strong> till exempel<br />

Bernardo Tanlongo är förmodligen stämplar från tegelbrukens sista dagar, <strong>om</strong>kring<br />

1886. År 1892 finns bara tio bruk kvar. 1961 slog den sista fabriken igen sina portar.<br />

Det finns många stämplar från tiden kring 1825. Då var tegelproduktionen för<br />

restaureringen av Peterskyrkan i full gång. Fyra år tidigare (1821) hade det utfärdats<br />

ett påbud s<strong>om</strong> påbjöd två initialer, dvs. för- och efternamn på fabrikör. Detta för att<br />

kyrkostaten ville försäkra sig <strong>om</strong> en jämn tegelkvalitet.<br />

Många av R<strong>om</strong><strong>institutets</strong> takpannor har stämplar med två initialer. 1823 registrerade<br />

sig sju fabrikörer uppe på Campidoglio. Fem av männen finns representerade i<br />

stämplarna på <strong>Institutet</strong>s tak. Det är herrarna Pietro Natali (PN), Pietro Danieli (PD),<br />

Fratelli Lanciani (FL), Vincenso Gallis (VG) och Clemente Lovatti (CL). Pietro Danieli<br />

(PD) verkar inte ha haft särskilt stor pli på sina arbetare, många av stämplarna är<br />

spegelvända. Lika illa med ordningen gäller för Pietro Natali (PN). Någon har stämplat<br />

en tegelpanna med minst 100 stämplar (Fig. 1).<br />

Stämplarnas typografi<br />

I det här sammanhanget kan det vara intressant att titta närmare på stämplarnas<br />

typografi. Alla stämplar hittade på R<strong>om</strong>instituetst tak har bokstäver s<strong>om</strong> hör till<br />

gruppen så kallade antikvor och nyantikvor. Det är så den skrift s<strong>om</strong> härrör från<br />

r<strong>om</strong>arriket kallas, den s<strong>om</strong> höggs in i marmor och avslutades med seriffer, dvs. ett<br />

vertikalt avslut på en bokstav (s<strong>om</strong> t.e.x. i bokstaven k). När vi talar <strong>om</strong> typografiska<br />

hårstreck menar vi både vertikala och horisontala streck. I bokstaven H är tvärstrecket<br />

just ett sådant hårstreck. Bokstaven F har ett vertikalt och två horisontella hårstreck.<br />

Stämplarna från 1850-talet består av den typiska nyantikvan med vertikal betoning,<br />

dvs. bokstävernas kurvatur är betonad vertikalt. De får ett utseende s<strong>om</strong> är väldigt<br />

mycket rakt upp och ned istället för i de tidigare stämplarna s<strong>om</strong> har initialer med<br />

betoning på diagonalen.<br />

De tidiga stämplarna har också en typografi. Det är uppenbart när det gäller det<br />

enstaka F:et (Fig. 2). Seriffernas anslutning till stapeln kan ge en datering.<br />

6


Fig. 2. En enstaka bokstav i form av ett F.<br />

Fig. 4. Stämpel med bokstäverna L och T med<br />

ovanliggande ligatur.<br />

Fig. 6. Stämpeln består av två initialer. Då<br />

skuggorna är djupa ser vi att stampen måste ha<br />

tryckts ned kraftigt i den våta leran.<br />

7<br />

Fig. 3. Ett spegelvänt F.<br />

Fig. 5. Den här stämpeln är troligen en tidig variant<br />

av stämplar med två bokstäver. Seriffernas sirlighet<br />

är påfallande <strong>om</strong> man jämför med dem i Fig. 4.<br />

Fig. 7. Ännu ett exempel på en stämpel med djup<br />

stamp.


1847 slopas tvåinitialtvånget. Det får finnas mer text i stämpeln. I våra stämplar har<br />

man haft roligt. Man har hakat på nyantikvan fullt ut. Man sätter dit ordentliga seriffer.<br />

Texten Moraldi ser ut att k<strong>om</strong>ma direkt från “the wild west”, cowboy typografi i sin<br />

prydo (Fig. 10).<br />

F<br />

Bokstaven har sirligt hårstreck medan tvärstrecken är något fylligare. Serifferna är<br />

rejäla, nästan klumpiga, men äger ändå en viss elegans. Då anslutningen (den s<strong>om</strong><br />

förbinder det vertikala bokstavsstrecket med den horisontala seriffen) är gen<strong>om</strong>rak<br />

påminner den <strong>om</strong> kilskriftstecken. Intrycket blir väldigt framtungt (Fig. 2). Bokstaven<br />

påminner <strong>om</strong> Egyptienne, ett typsnitt s<strong>om</strong> blev populärt i samband med Napoleons<br />

erövringar i Egypten i slutet av 1700-talet.<br />

(spegelvänt F)<br />

Serifferna är annorlunda än dem i Fig. 2. Fotseriffen har blivit en klump(fot), vilket ger<br />

intryck av felvänd klumpighet. Det är svårt att tvärsäkert säga att stämpeln är felvänd.<br />

I så fall är själva stampen, den s<strong>om</strong> borde befinna sig på Campidoglio, också felvänd.<br />

Ett annat scenario är att den “felvända” k<strong>om</strong>mer från icke-godkänt tegel, efters<strong>om</strong><br />

det inte följer normen. I vilket fall bör båda stämplarna ha k<strong>om</strong>mit till före 1821 års<br />

regelverk, det s<strong>om</strong> införde tvåinitialtvånget (Fig. 3).<br />

F<br />

LT<br />

Stämpeln LT med en så kallad ligatur ovanför initialerna är så pass snirklig att en ännu<br />

tidigare datering kan vara aktuell. Bokstäverna är smäckra och har typografiskt sirliga<br />

hår- och tvärstreck. Serifferna har ett svung s<strong>om</strong> hör hemma i ett annat sekel, förslagsvis<br />

sent 1700-tal. Anslutningen mellan tvärstreck och seriff är s<strong>om</strong> en krok, på samma sätt<br />

s<strong>om</strong> ligaturen också har kroknat. Även <strong>om</strong> stampen k<strong>om</strong> till efter tvåinitialspåbudet<br />

1821 syns en eftersläpning i stilideal. (Fig. 4).<br />

PD<br />

Stämpeln består av två bokstäver, ett P och ett D vilka båda är typografiskt smäckra.<br />

Hårstrecken är mycket tunna, serifferna egentligen bara utdragna streck. Både LT och<br />

PD bör ha k<strong>om</strong>mit till efter 1821 års påbud <strong>om</strong> två initialer. Men LT förbryllar. Både<br />

typsnitt och ligatur är så pass snirkliga att en tidigare datering borde föreligga. Hittills<br />

har ingen liknande stämpel påträffats. PD är däremot känd. Bokstäverna är initialer<br />

för fabrikör Pietro Daniele (Fig. 5).<br />

CL<br />

Stämpeln består av två initialer. Det finns en viss sirlighet kvar i typsnittet, men stampen<br />

är djup. Det finns en diagonal betoning på serifferna, vilket är typiskt för tiden strax<br />

före industrialiseringen, då typsnitten blev vertikala. Initialerna är kända och står för<br />

en viss Clementi Lovatti (Fig. 6).<br />

PN<br />

Stämpeln består även här av två initialer s<strong>om</strong> har en viss sirlighet i sitt typsnitt.<br />

Tvärstrecket i N:et är relativt smalt, annars är stampen djup. Initialerna står för Pietro<br />

Natali (Fig. 7).<br />

8


Fig. 8. Stämplad flat tegelpanna med ett<br />

tvillingpar, R<strong>om</strong>ulus och Remus, s<strong>om</strong> diar en<br />

varginna, är sinnebilden för R<strong>om</strong>s grundande.<br />

Fig. 10. Här har vi en ny typ av stämpel med<br />

längre texter, årtal, symboler och kartusch.<br />

Man kan tvista huruvida J:et är en siffra eller en<br />

bokstav. En hydr<strong>om</strong>eter från 1821 på San Roccos<br />

kyrkvägg i närheten av Ara Pacis visar att just<br />

bokstaven J ska tolkas s<strong>om</strong> siffran 1.<br />

Fig. 12. Den här typen av stämpel, där<br />

bokstäverna dragits ihop till en ligatur, är mer<br />

en bild eller en signatur, än två initialer.<br />

Fig. 9. Jämför med samma stämpel fast stämplad<br />

på en annan tegelpanna. Den ovala stämplen är<br />

upp och ner. Motivet, två knubbiga barn s<strong>om</strong> diar<br />

en varginna, syns nästan inte. Det visar att själva<br />

stämpeln inte har något med adressaten att göra,<br />

dvs. det spelar ingen roll hur stämpeln ser ut på<br />

tegelpannan. Men även <strong>om</strong> stämpeln mist sin<br />

funktion återstår ett historiskt värde.<br />

9<br />

Fig. 11. Här syns samma typ av stämpel s<strong>om</strong> i Fig.<br />

10 men innuti en kartusch.<br />

Fig. 13. Den här stämpeln är desto klarare<br />

typologiskt sett, men är än så länge okänd.


FU Luigi 1868<br />

Den ovala stämpeln har återfunnits på två platta takpannor. Den visar en av den<br />

r<strong>om</strong>erska mytologins mest kända legender. Till höger sitter en baby under buken på<br />

varginnan. Och till vänster kan man ana ytterligare ett par knubbiga ben. Stämpeln<br />

åskådliggör idén <strong>om</strong> R<strong>om</strong>ulus och Remus s<strong>om</strong> enligt myten ammades av en varginna.<br />

Texten (...FU Luigi 1868) är ett namn och ett årtal (Fig. 8 och Fig. 9). Egentligen finns det<br />

ingen tvekan <strong>om</strong> dateringen. Under bilden står det 1868. Det k<strong>om</strong> en lag år 1847 s<strong>om</strong><br />

förbjöd årtal i stämpeln, men förmodligen struntade man i lagen och fortsatte s<strong>om</strong> förr.<br />

Lika är det med stämpeln Moraldi 1860.<br />

Moraldi 1860<br />

Stämpeln består av en längre text och ett årtal. Bokstaven J i årtalet 1860 har vi tolkat<br />

s<strong>om</strong> en etta (Fig. 10). Moraldi är förmodligen efternamnet på en fabrikör. Stjärnan<br />

kan vara ett varumärke. Bokstäverna har en viss smidighet i hårstrecken, serifferna<br />

däremot är mycket markerade. L:et har ett visst schwung i basen, men första intrycket<br />

är väldigt mycket fet stil (bold). Jämför med det sirliga P:et och D:et i Fig. 5.<br />

Bernardo Tanlongo<br />

Den här stämpeln har både text och kartusch (Fig. 11). Bokstävernas typsnitt är inte lika<br />

klumpigt s<strong>om</strong> i Fig. 10. Man har till och med använt sig av två typsnitt, raka bokstäver<br />

i Bernardo Tanlongo medan R<strong>om</strong>a skrivs i skrivstil (italic). Både Moraldi och Tanlongo<br />

är stämplar med mycket text s<strong>om</strong> förmodligen daterar sig från tiden efter 1847 då vare<br />

sig initialer eller årtal behövde vara med i stämpeln längre. Jämför med varginnan och<br />

tvillingparet, s<strong>om</strong> både har text och bild i sin stämpel. Bokstävernas typsnitt i Moraldi<br />

och Tanlongo ser också riktigt industrialiserade ut. Det finns ingen sirlighet kvar i<br />

typsnittet och inget djup i själva stampen. Här har man producerat tegel för kung och<br />

fosterland. Italiens enande (1870) står bokstavligt talat för dörren. Kyrkostaten är ett<br />

minne blott.<br />

Vincenso Galli<br />

Det är tur att den här stämpeln är känd för vad skulle man annars tro <strong>om</strong> den? Var<br />

fabrikören analfabet? Krumeluren är en så kallad ligatur och står för en viss Vincenso<br />

Galli, en av de sju fabrikörerna från 1823 års lista. Ligaturen befinner sig i en ring (Fig.<br />

12).<br />

GP<br />

Den här stämpeln är tydlig, ett G och ett P innuti en så kallad octagon, en åttkantig<br />

ram. Typsnittet har ett kraftigt men ändå sirligt uttryck, med vertikal betoning och<br />

rejäla seriffer. De så kallade växellinjerna mellan de kraftiga staplarna är tunna och<br />

sirliga, s<strong>om</strong> skrivstil (Fig. 13). GP och ligaturen i Vincenso Galli (Fig. 12) har ingenting<br />

gemensamt. Ligaturen härrör från 1823, medan initialerna måste k<strong>om</strong>ma från en annan<br />

tid, kanske till och med efter 1870, tiden för Italiens enande.<br />

Djurspår<br />

Flera av takpannorna på R<strong>om</strong>institutet visar tassavstryck av både hund och katt (Fig.<br />

14). Då fabrikerna låg samlade längs Via delle Fornace (tegelugnarnas gata) får vi<br />

föreställa oss att djuren sprang <strong>om</strong>kring kors och tvärs över <strong>om</strong>råden där tegelpannorna<br />

låg och torkade, på en inte alls särskilt väl inhägnad plats.<br />

10


Fig. 14. Tassavtryck av hund där klorna syns<br />

tydligt. Kanske en strykarhund från sent 1700tal<br />

s<strong>om</strong> sprungit över torkplatsen?<br />

Fig. 16. Det här tecknet, gjort på en kupad<br />

tegelpanna, ser ut s<strong>om</strong> skrivstil.<br />

Fig. 15. Tecknet är troligen gjort med ett finger. Det<br />

har k<strong>om</strong>mit till före bränningen och fungerade<br />

förmodligen också s<strong>om</strong> en markör.<br />

Fig. 17. Här syns två femhörningar, så kallade<br />

pentagram.<br />

11


Fingeravtryck<br />

Fingeravtrycken varierar, från simpla tecken, s<strong>om</strong> kan ha hamnat på teglet av misstag<br />

till ett slags skrivstil (Fig. 16). När det gäller de enkla tecknen kan man helt enkelt ha<br />

dragit med fingrarna över den våta tegelytan för att få en slutlig finish. Dessut<strong>om</strong><br />

kan de ha bidragit till en bättre vidhäftningsyta. Så tolkades spåren av forskarna på<br />

1950-talet. Skrivstilen däremot kan vara markörer s<strong>om</strong> på ett eller annat sätt var viktiga<br />

i framställningsprocessen. En tegelarbetare kan ha velat markera hur många tegel han<br />

hade tillverkat. Kanske drog han några drag med fingrarna på var tionde takpanna?<br />

I vilket fall handlar det inte <strong>om</strong> en kvalitetsstämpel. Vissa av tecknen ser ut s<strong>om</strong> ren<br />

kaligrafi. Ett annat exempel på tecken gjorda för hand före bränningen är det s<strong>om</strong> ser<br />

ut s<strong>om</strong> ett soltecken (Fig. 15).<br />

Ristningar<br />

En annan typ av tecken eller symboler har ristats in på teglet efter bränning. Ett exempel<br />

är de två femhörningarna, så kallade pentagram (Fig. 17). Enligt Nationalencyklopedin<br />

bildas ett pentagram (grek. pentagrammos) av diagonalerna i en regelbunden<br />

femhörning och s<strong>om</strong> kan tecknas med fem raka linjer i ett enda drag. Samma källa<br />

anger att pentagrammet är en välkänd symbol för mystik och magi och förek<strong>om</strong> ofta i<br />

magiska riter under medeltiden. De förek<strong>om</strong> även ofta under antiken bland annat på<br />

vävtyngder, grekiska och etruskiska kärl. Att de förek<strong>om</strong>mer på R<strong>om</strong><strong>institutets</strong> tak är<br />

en slump, men när teglen tillverkades hade symbolerna säkert en viss betydelse för<br />

den person s<strong>om</strong> ristade in tecknen. Ett annat exempel på ristningar är de näst intill<br />

parallella skåror s<strong>om</strong> täcker en hel takpanna.<br />

Tegelproduktionens organisation<br />

Tegelproduktionen var en påvlig angelägenhet. Det visar uppgifter från renässansen<br />

fram till 1823. 1493 instiftades något s<strong>om</strong> kallades Il Consolato. Det bestod av två<br />

consoli, en camerlengo (påvens kammarherre) samt två borgmästare. Den första<br />

consolin k<strong>om</strong> från Vigevano (L<strong>om</strong>bardiet). Consolato bildades för att man skulle få<br />

kontroll över kvalitén. Då kan man tänka sig att det var kaotiskt i tegelbranschen före<br />

1493. Det var camerlengon s<strong>om</strong> bestämde hur det skulle se ut. För att hålla formen/<br />

normen använde man sig av trä- och järnformar. Normen för 1835 års <strong>taktegel</strong> mätte<br />

37, 2 cm i längd. 1610 hade det mätt 44, 7 cm. Teglen blir alltså mindre med tiden. De<br />

flesta av R<strong>om</strong><strong>institutets</strong> <strong>taktegel</strong> mäter ca 39 cm i längd.<br />

1821 k<strong>om</strong>mer ett nytt regelverk. Camerlengon påbjuder att stämpeln måste innehålla<br />

två initialer, för- och efternamn på fabrikören. Stämplarna ska vara tydliga. Höll man<br />

sig inte till normen blev man straffad. De ensamma F:en på R<strong>om</strong><strong>institutets</strong> tak måste<br />

således vara äldre än normen. 1752 fanns ett tegelbruk s<strong>om</strong> hette Fornacetta. K<strong>om</strong>mer<br />

våra tidigaste pannor därifrån? Eller vad sägs <strong>om</strong> Fornacaio Filippo? Namnet finns<br />

registrerat så tidigt s<strong>om</strong> 1604 på Vicolo delle Fornacio. Efters<strong>om</strong> lagen 1821 påbjöd två<br />

initialer kan man tänka sig att tiden före 1821 var kaotisk. Det finns enstaka F, både<br />

rättvända och spegelvända (Fig. 2 och Fig. 3). De k<strong>om</strong>mer förmodligen från den här<br />

kaotiska tiden, sent 1700-tal/tidigt 1800-tal.<br />

Produktionen kring Peterskyrkan<br />

Vi kan urskilja två <strong>om</strong>råden där man producerade tegel. Det ena och också det äldsta låg<br />

innanför Vatikanens murar, dvs. <strong>om</strong>rådet mellan Castel Sant Angelo och Peterskyrkan.<br />

Så tidigt s<strong>om</strong> 1471 låg tegelbruken utmed dagens Via della Concilazione, dvs. i de<br />

12


Fig. 18. Kvarteret kring<br />

Piazza di Santa Maria delle<br />

Fornaci.


kvarter varifrån takteglet på R<strong>om</strong>institutet togs i samband med Mussolinis rivningar.<br />

Detta <strong>om</strong>råde k<strong>om</strong> med tiden att förändra karaktär. Det andra <strong>om</strong>rådet, s<strong>om</strong> ligger<br />

utanför Vatikanens murar åt söder, existerade samtidigt, men k<strong>om</strong> med tiden att ersätta<br />

tegelfabrikerna innanför murarna.<br />

Från 1500-talet och 1600-talets kartor kan vi utläsa en spridning av ugnarna (Fig. 20).<br />

De är markerade s<strong>om</strong> hus med torn och små högar av tegel runt <strong>om</strong>kring. På en karta<br />

från 1576 formerar de sig längs med Vallis Fornacum, det <strong>om</strong>råde s<strong>om</strong> idag bär namnet<br />

Via delle Fornace.<br />

Så sent s<strong>om</strong> 1818 tog man lera i när<strong>om</strong>rådet, dvs. i <strong>om</strong>rådet för våra dagars<br />

järnvägsstation vid San Pietro. Det enda s<strong>om</strong> minner <strong>om</strong> tegelverksamheten idag är<br />

den fabriksskorsten s<strong>om</strong> sticker upp likt en fossil strax intill den moderna tåglinjen<br />

R<strong>om</strong>a-Viterbo.<br />

Tegelarbetarnas villkor<br />

När vi nu har fått viss inblick i tegelproduktionens historia väcks frågor <strong>om</strong> arbetarna<br />

och deras villkor. Var de t. ex. daglönare? Var det kyrkan s<strong>om</strong> betalade dem? Det får<br />

man nästan anta då produktionen först och främst handlade <strong>om</strong> att producera tegel<br />

till Peterskyrkan.<br />

På 1400-talet hade tegelarbetarna olika funktioner. Några tog upp lera medan<br />

andra knådade den och åter andra lade ut den i formar. Produktionen var en<br />

familjeangelägenhet. Kvinnor och barn deltog och betalades per skicklighet. Många<br />

av arbetarna var gästarbetare s<strong>om</strong> k<strong>om</strong> ifrån L<strong>om</strong>bardiet, där man uppenbarligen var<br />

särskilt bra på att tillverka tegel.<br />

Arbetet var säsongsbetonat. Man var sysselsatt från april till sen september. Arbetarna<br />

skulle göra ett visst pensum, dvs. ett visst antal tegel per dag. Vintertid höll de på med<br />

sina odlingar. På en karta från 1604 finns de så kallade horti och vigna ditritade, namn<br />

s<strong>om</strong> hör ihop med trädgårdsskötsel och jordbruksarbete.<br />

Tegelarbetarna hade Sant Michael, en av de fyra ärkeänglarna, s<strong>om</strong> beskyddare. I det<br />

sammanhanget är ärkeängeln på Castel Sant Angelo mycket intressant (Fig. 19). Redan<br />

590 figurerar han i den syn påve Gregorius den store såg i samband med den svåra<br />

pesten s<strong>om</strong> härjade. Visionen innehöll just ärkeängeln, s<strong>om</strong> sticker sitt svärd i skidan.<br />

Detta tolkar påven s<strong>om</strong> att farsoten är över. Vi vet inte varför ärkeängeln blev just<br />

tegelarbetarnas skyddsängel, men det kan finnas ett samband s<strong>om</strong> går tillbaka till 590<br />

års farsot. Ängeln har funnits i olika material från trä till brons allt sedan 1200-talet.<br />

Den nuvarande ängeln gjöts av Verschaffelt 1752.<br />

1552 byggde arbetarna sin egen kyrka, Sant Angelo delle Fornaci, s<strong>om</strong> låg längs med<br />

Vatikanens södra mur. Kyrkan är borta sedan 1849 då den förstördes i en brand. Än<br />

idag finns Santa Maria delle Fornaci, en kyrka s<strong>om</strong> påminner <strong>om</strong> tegelproduktionen i<br />

<strong>om</strong>rådet.<br />

14


Fig. 19. Castel Sant´Angelo med Peterskupolen i fonden. Laverad pennteckning av Lievin Cruyl år 1665<br />

(från Specchio di R<strong>om</strong>a Barocca, av Joseph Connors & Louise Rice, R<strong>om</strong>a 1990).<br />

15


Fig. 20. Ovanför syns ett av tegelbruken med bolmande skorstenar och på gården ligger tegelhögarna<br />

utspridda. Detaljbild från gravyr av Peterskyrkan. Gravyren är tillägnad Paulus V, <strong>om</strong>kring 1612 (från<br />

<strong>Svenska</strong> R<strong>om</strong><strong>institutets</strong> kartarkiv).<br />

→<br />

Fig. 21. <strong>Svenska</strong> R<strong>om</strong>institutet med vy över direktörsvåningen. Tengb<strong>om</strong> ansåg att murteglet var för<br />

rött. Sitte påpekar det i ett brev till arkitekten. Han håller med sin byggmästare och hade också önskat en<br />

mindre kraftig färg, men i Byggmästaren från 1941 skriver han att det toscanska teglet har en ”solmättat<br />

mild färg”. Kanske blev han ändå vän med det?<br />

16


Byggnadsprogrammet<br />

<strong>Institutet</strong> uppförs enligt klassisk r<strong>om</strong>ersk byggnadsteknik med bärande murverk av<br />

tuffblock i k<strong>om</strong>bination med betong. Fasadmurarna består av en ca 3 meter hög sockel<br />

av plattor i travertin. Därefter sluter ett rött beklädnadstegel an upp till takfoten.<br />

Murteglet är rent dekorativt och består av 4 centimeter höga och 2, 5 centimeter tjocka<br />

tegelstavar. (Källa: Martin Mirelius, arkitekt SAR, innehavare av storstipendiet i<br />

arkitektur 2004/2005).<br />

Fönster- och dörröppningar är inramade med travertin, en lokal natursten s<strong>om</strong> r<strong>om</strong>arna<br />

har använt i årtusenden. Murteglet kallas cotto vecchio (gammalbränt) och köptes in<br />

från Toscana. Takteglet däremot är r<strong>om</strong>erskt. Och här k<strong>om</strong>mer den första ledtråden.<br />

”På den med härdad cementputs stålslipade takytan lägges takteglet direkt i bruk.<br />

Detta är här r<strong>om</strong>erskt, taget från saneringsrivningar framför Peterskyrkan.” (citat Ivar<br />

Tengb<strong>om</strong> ur <strong>Svenska</strong> <strong>Institutet</strong> i R<strong>om</strong>, Byggmästaren 1941, sid 70).<br />

Tydligen är det Oscar Sitte s<strong>om</strong> lyckas hitta gammalt <strong>taktegel</strong> i tillräckligt stor<br />

mängd från rivningar av hus. Och här k<strong>om</strong>mer andra ledtråden ”i grannskapet av<br />

Peterskyrkan där gatugen<strong>om</strong>brottet ned mot Tibern höll på att gen<strong>om</strong>föras.” (citat ur<br />

<strong>Svenska</strong> <strong>Institutet</strong> i R<strong>om</strong>, 1926-1976, Jan Wallinder ”Byggnaden”).<br />

Fig. 22. Telegrammet s<strong>om</strong> Tengb<strong>om</strong> skickade till sin byggmästare i samband med taklagsfesten 1939<br />

(material ur <strong>Svenska</strong> R<strong>om</strong><strong>institutets</strong> arkiv).<br />

18


Fig. 23. Ivar Tengb<strong>om</strong> i kretsen av sina byggarbetare på byggstället till det s<strong>om</strong> skulle bli <strong>Svenska</strong><br />

<strong>Institutet</strong> i R<strong>om</strong> (ur <strong>Svenska</strong> R<strong>om</strong><strong>institutets</strong> arkiv).<br />

Fig. 24. Ivar Tengb<strong>om</strong> i profil, fördjupad i skissförslag till <strong>Svenska</strong> R<strong>om</strong>institutet? Eller är det<br />

byggrapporterna från Oscar Sitte han funderar över? (Ur <strong>Svenska</strong> R<strong>om</strong><strong>institutets</strong> arkiv)<br />

19


R<strong>om</strong><strong>institutets</strong> arkiv<br />

I en trög utdragslåda på R<strong>om</strong><strong>institutets</strong> arkiv återfanns brevväxlingen mellan Ivar<br />

Tengb<strong>om</strong> och Oscar Sitte. Allt noga sorterat, telegram varvat med brev, prydligt inlagda<br />

i ett konvolut.<br />

Den 23 oktober 1937 ber arkitekt Ivar Tengb<strong>om</strong> sin byggmästare Oscar Sitte göra<br />

några uppmätningar på Via Omero. Sitte svarar att han idag dumt nog inte kan rita ett<br />

streck därför att siroccon gör allt papper till ”en ondolerat trase.” Dessut<strong>om</strong> är <strong>om</strong>rådet<br />

övervuxet av björnbärssnår.<br />

I början av december är fortfarande några mätpunkter oåtk<strong>om</strong>liga för den ”fruktansvärda<br />

björn bärsdjungelns skull.” På en så kallad punktkarta har byggmästaren ritat in<br />

några relikter efter den amerikanska paviljongen och några stolpar. Vidare skriver Sitte<br />

att det finns en rutten brunn under björnbären samt fundament efter den trappmur<br />

s<strong>om</strong> förde upp till utställningen. Det bör ha varit utställningen 1911.<br />

Den 31 augusti 1939 k<strong>om</strong>mer första uppgiften <strong>om</strong> <strong>taktegel</strong> på solterrassen.<br />

”Dachdeckung mit Ziegeln 19.00 x 1.20 kvadratmeter.” Det gör 22. 80 kvadrat. Om<br />

priset är 20.50 lire kubiken blir det en kostnad på 467.40 lire. Med ett påslag på 18%<br />

gör det 84.10 lire vilket gör ett totalpris på 551.50 lire.<br />

Fig. 25. Kvitto från taklagsfesten (ur <strong>Svenska</strong> R<strong>om</strong><strong>institutets</strong> arkiv).<br />

20


Fig. 26. Listan på de pr<strong>om</strong>inenta personer s<strong>om</strong> övervarade festligheterna (ur <strong>Svenska</strong> R<strong>om</strong><strong>institutets</strong><br />

arkiv).<br />

21


Österrikiska <strong>Institutet</strong>s <strong>taktegel</strong><br />

Österrikiska <strong>Institutet</strong> beläget på andra sidan Valle Giulia stod klart 1938 (Fig. 28).<br />

Huset ritades av den österrikiska arkitekten Karl Holey och dess byggmästare var<br />

Oscar Sitte. Det ligger nära till hands att anta att österrikarna använde samma sorts<br />

<strong>taktegel</strong> från Mussolinis rivningskvarter vid Castel Sant Angelo.<br />

När vi besökte deras institut i december 2006 tog vi iniativet att tillsammans med<br />

bibliotekarie Peter Schmittbauer gå upp på taket. Döm <strong>om</strong> vår förvåning när antagandet<br />

visade sig vara riktigt. Det tog inte lång tid för oss att identifiera flera av “våra” stämplar<br />

(Fig. 27), dvs. PD (Pietro Daniele) och FL (Fratelli Lanciani). Men mest förvånad var<br />

nog bibliotekarien. Han hade inte en aning <strong>om</strong> att “hans” tak k<strong>om</strong> från <strong>om</strong>rådet kring<br />

Peterskyrkan och heller inte att det var så gammalt.<br />

Fig. 27. Peter Schmittbauer, bibliotekarie på Österrikiska <strong>Institutet</strong>. Nedan syns stämplarna mer<br />

eller mindre tydligt. Foto: Y. Backe Forsberg. Foto: Y. Backe Forsberg. ©<br />

22


Fig. 28. Österrikiska <strong>Institutet</strong> (frontalt) i Valle Giulia. Lägg märke till<br />

taket med dess så kallade valmade fall (höjden blir lägre till skillnad<br />

mot det raka sadeltaket. Källa: Martin Mirelius, arkitekt SAR).<br />

Takpannorna är utlagda på ett annat sätt (än på <strong>Svenska</strong> <strong>Institutet</strong>);<br />

fem rader kupade pannor, en rad flata pannor etc. Foto: Y. Backe<br />

Forsberg. ©

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!