artikel om institutets taktegel - Svenska Institutet i Rom

Ny forskning
Vid en undersökning av vissa delar av Rominstitutets tak har hittills ett trettiotal olika
typer av tegelstämplar, dvs. initialer som tillhört olika tegelfabrikörer, lokaliserats.
Sju av dessa stämplar finns angivna i ett dokument från 1823 där stämplarna också
är dechiffrerade. Liknande stämplat taktegel har hittats vid restaureringen av museet
Crypta Balbi i det centrala Rom och vid Villa Torlonia i stadens östra delar. Studiet av
stämplarna ger inblick i de ekonomiska och sociala villkoren för både fabrikörer och
arbetare från renässans till sent 1800-tal. Kartor från 1500 fram till tidigt 1800-tal visar
att det låg flera tegelbruk både inom- och utanför Vatikanens murar. Via delle Fornaci,
som just betyder tegelugnarnas gata, påminner om dessa tiders verksamhet.
Takteglet består av ett mot takstolen liggande lager så kallade tegulae, dvs. platta
takpannor. De är trapezoida till formen för att kunna passa in i varandra. På dessa
vilar ett lager så kallade imbrex (kupat täcktegel). De överlappar det platta takteglets
skarvar, för att skydda mot regn. Täckteglet brukar vara ett par centimeter längre än
takpannan.
Vi har av naturliga skäl bara kunnat titta på de stämplade takpannor som befinner sig
i anslutning till den så kallade solterrassen. Så heter mellanhuset som löper i östvästlig
riktning och som knyter ihop de båda huvudbyggnaderna. Stämplarna framträder på
olika sätt beroende på hur ljuset faller. Fotograf Börje Tobiasson har laborerat med
ljussättningen. Stämplarna består av en till två initialer och är inte större än frimärken,
dvs. två till fyra centimeter. Vi har hittat ca 50 stämplar och av dem finns ett trettiotal
olika typer.
Det handlar dels om enstaka bokstäver, dels om två bokstäver, men även om längre
texter och om andra slags avtryck både efter människor och djur. Fingeravtrycken
varierar. Dels har vi de simpla, som verkar ha hamnat på teglet av misstag, dels tecken
som bildar ett slags skrivstil eller symboler. De måste ha hamnat på teglet medan det
fortfarande har varit vått, dvs. när det har legat på tork. Några formar en sol medan
andra är regelrätta pentagram, dvs. femhörningar. Dessa tecken har kommit till efter
bränningen. Vad dylika tecken har för betydelse vet vi inte, men de förekommer ofta
under antiken bland annat på etruskiska krukor.
Vår forskning visar att bokstäverna är initialer i namn på tegelfabrikörer som bland
annat producerade olika typer av tegel. Dessa stämplar finns angivna i ett dokument
från 1823 där de också är dechiffrerade.
Deras tegel, både mur- och taktegel, var ämnat för restaureringsarbeten av Peterskyrkan
omkring 1825. Tegelproduktionen kom även att täcka delar av takbeläggningar i
Santo Spirito. När kvarteren revs på 1930-talet återanvändes arkitektoniskt intressant
material, till vilket taktegel uppenbarligen tillhörde.
4
→
Fig. 1. Tegelstämpeln PN (Pietro Natali) “en masse”. Kanske är det 1822 års arbetaruppror som visar
sig här. Flera av teglen bär spår av lava. Eftersom lava växer till i förhållandevis rena områden, dvs.
ställen där luftföroreningarna inte är så stora, är det glädjande att den inte har dött och fallit av efter
åren i Valle Giulia. Dalen är visserligen trafikerad, men ligger i absolut närhet av Villa Borghese, en av
Roms största parker.