artikel om institutets taktegel - Svenska Institutet i Rom

kvarter varifrån takteglet på Rominstitutet togs i samband med Mussolinis rivningar.
Detta område kom med tiden att förändra karaktär. Det andra området, som ligger
utanför Vatikanens murar åt söder, existerade samtidigt, men kom med tiden att ersätta
tegelfabrikerna innanför murarna.
Från 1500-talet och 1600-talets kartor kan vi utläsa en spridning av ugnarna (Fig. 20).
De är markerade som hus med torn och små högar av tegel runt omkring. På en karta
från 1576 formerar de sig längs med Vallis Fornacum, det område som idag bär namnet
Via delle Fornace.
Så sent som 1818 tog man lera i närområdet, dvs. i området för våra dagars
järnvägsstation vid San Pietro. Det enda som minner om tegelverksamheten idag är
den fabriksskorsten som sticker upp likt en fossil strax intill den moderna tåglinjen
Roma-Viterbo.
Tegelarbetarnas villkor
När vi nu har fått viss inblick i tegelproduktionens historia väcks frågor om arbetarna
och deras villkor. Var de t. ex. daglönare? Var det kyrkan som betalade dem? Det får
man nästan anta då produktionen först och främst handlade om att producera tegel
till Peterskyrkan.
På 1400-talet hade tegelarbetarna olika funktioner. Några tog upp lera medan
andra knådade den och åter andra lade ut den i formar. Produktionen var en
familjeangelägenhet. Kvinnor och barn deltog och betalades per skicklighet. Många
av arbetarna var gästarbetare som kom ifrån Lombardiet, där man uppenbarligen var
särskilt bra på att tillverka tegel.
Arbetet var säsongsbetonat. Man var sysselsatt från april till sen september. Arbetarna
skulle göra ett visst pensum, dvs. ett visst antal tegel per dag. Vintertid höll de på med
sina odlingar. På en karta från 1604 finns de så kallade horti och vigna ditritade, namn
som hör ihop med trädgårdsskötsel och jordbruksarbete.
Tegelarbetarna hade Sant Michael, en av de fyra ärkeänglarna, som beskyddare. I det
sammanhanget är ärkeängeln på Castel Sant Angelo mycket intressant (Fig. 19). Redan
590 figurerar han i den syn påve Gregorius den store såg i samband med den svåra
pesten som härjade. Visionen innehöll just ärkeängeln, som sticker sitt svärd i skidan.
Detta tolkar påven som att farsoten är över. Vi vet inte varför ärkeängeln blev just
tegelarbetarnas skyddsängel, men det kan finnas ett samband som går tillbaka till 590
års farsot. Ängeln har funnits i olika material från trä till brons allt sedan 1200-talet.
Den nuvarande ängeln gjöts av Verschaffelt 1752.
1552 byggde arbetarna sin egen kyrka, Sant Angelo delle Fornaci, som låg längs med
Vatikanens södra mur. Kyrkan är borta sedan 1849 då den förstördes i en brand. Än
idag finns Santa Maria delle Fornaci, en kyrka som påminner om tegelproduktionen i
området.
14