artikel om institutets taktegel - Svenska Institutet i Rom

Byggnadsprogrammet
Institutet uppförs enligt klassisk romersk byggnadsteknik med bärande murverk av
tuffblock i kombination med betong. Fasadmurarna består av en ca 3 meter hög sockel
av plattor i travertin. Därefter sluter ett rött beklädnadstegel an upp till takfoten.
Murteglet är rent dekorativt och består av 4 centimeter höga och 2, 5 centimeter tjocka
tegelstavar. (Källa: Martin Mirelius, arkitekt SAR, innehavare av storstipendiet i
arkitektur 2004/2005).
Fönster- och dörröppningar är inramade med travertin, en lokal natursten som romarna
har använt i årtusenden. Murteglet kallas cotto vecchio (gammalbränt) och köptes in
från Toscana. Takteglet däremot är romerskt. Och här kommer den första ledtråden.
”På den med härdad cementputs stålslipade takytan lägges takteglet direkt i bruk.
Detta är här romerskt, taget från saneringsrivningar framför Peterskyrkan.” (citat Ivar
Tengbom ur Svenska Institutet i Rom, Byggmästaren 1941, sid 70).
Tydligen är det Oscar Sitte som lyckas hitta gammalt taktegel i tillräckligt stor
mängd från rivningar av hus. Och här kommer andra ledtråden ”i grannskapet av
Peterskyrkan där gatugenombrottet ned mot Tibern höll på att genomföras.” (citat ur
Svenska Institutet i Rom, 1926-1976, Jan Wallinder ”Byggnaden”).
Fig. 22. Telegrammet som Tengbom skickade till sin byggmästare i samband med taklagsfesten 1939
(material ur Svenska Rominstitutets arkiv).
18