Nummer 2 December 2001 - Bondersbyn
Nummer 2 December 2001 - Bondersbyn
Nummer 2 December 2001 - Bondersbyn
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Gratistidning för<br />
Kamlunge, <strong>Bondersbyn</strong><br />
och Börjelsbyn med<br />
omnejd!<br />
<strong>Nummer</strong> 2 – december <strong>2001</strong><br />
Utgivare: <strong>Bondersbyn</strong>s<br />
Hembygdsförening<br />
Innehåll<br />
Fisket enar byar sid 1<br />
Kreativt samarbete sid 2<br />
fisket enar byar, forts. sid 2<br />
<strong>Bondersbyn</strong> – en by<br />
med många företagare sid 3<br />
Insändare sid 4<br />
Folk och platser<br />
Sunes levnadsöde sid 4<br />
Prenumerera! sid 5<br />
Byaträff i Kamlunge sid 5<br />
Tallbacken – personligt sid 6<br />
Plockar trollen druvor... sid 6<br />
Sprida vårt kulturarv<br />
– en övermäktig uppgift sid 7<br />
Luciafest på<br />
Bondersbygården sid 8<br />
God Jul<br />
och<br />
Gott Nytt År<br />
önskar redaktionen<br />
Sedan någon månad tillbaka träffas<br />
några företagare från Bondersbytrakten.<br />
Det var när hemtjänsten i Töre<br />
beslutade att flytta från sina nuvarande<br />
lokaler i Bondersbygården till<br />
Gammelgården som företagarna reagerade.<br />
Man ville om möjligt få kommunen<br />
att ändra sitt beslut. Efter kontakter<br />
med hemtjänstkansliet i Töre förstod<br />
de att hemtjänsten kommer att flytta<br />
till Gammelgården i december.<br />
et var ett av budskapen som företrädare<br />
för byarna Kamlunge, <strong>Bondersbyn</strong>, Marieberg,<br />
Bjumisträsk och Börjelsbyn fick ta ställning<br />
till vid ett möte byarna emellan som<br />
arrangerats på initiativ av hembygdsföreningen<br />
i <strong>Bondersbyn</strong>.<br />
En nationalälv skall vara full i fisk!<br />
Vi kan inte stillatigande sitta still och åse hur<br />
fisket i en fri och oreglerad älv ligger långt<br />
Däremot bestämde företagarna att<br />
fortsätta att träffas första tisdagen i<br />
varje månad klockan 9.00. Alla företagare<br />
är välkomna till dessa förmiddagsträffar.<br />
I detta nummer börjar vi att presentera<br />
några av bygdens företag.<br />
Som vanligt berättar vi också om ett<br />
levnadsöde under vinjetten ”Folk och<br />
platser i <strong>Bondersbyn</strong>”<br />
Läs och njut!<br />
/Redaktionen<br />
Fisket enar byar<br />
- Något måste göras för fisket i älven. Vikande fiskbestånd och dåliga<br />
fiskeanläggningar gör älven allt mindre attraktiv för både bofasta och<br />
turister. Ett ökat samarbete mellan byarna längs älven kan vara nyckeln<br />
till framgång! skriver Lars Erik Holmberg från Forshaga<br />
D<br />
nummer två<br />
Det rapporteras att August och Henrik Söderholm ska ha fångat en stor lax på nät omkring<br />
1930. Barn och barnbarn till August och Henrik säger att den vägde 32 kg…<br />
under den nivå som det finns möjligheter till.<br />
Den ökade laxvandringen är en liten ljusglimt,<br />
men att ca 10 000 laxar når Jokkfall är en trots<br />
allt försvinnande lite i förhållande till älvens<br />
produktionskapacitet.<br />
Det finns farhågor om den vikande ”borstingstammen”.<br />
Kanske det största problemet<br />
just nu, men också en fråga som är möjlig att<br />
lösa om fiskarna i kusten och längs älven inser<br />
problemets vidd<br />
fortsätter på sid 2
Kreativt<br />
samarbete<br />
Bondersbyarn är en tidning som är tänkt<br />
för alla som bor i <strong>Bondersbyn</strong>, Brattland,<br />
Bondeborg, Marieberg och Stora Lappträsk.<br />
Detta andra nummer kommer också<br />
att delas ut till alla hushåll i Kamlunge,<br />
Bjumisträsk, Långviken och Börjelsbyn.<br />
Tanken är att tidningen ska fungera<br />
som en informationskanal mellan de som<br />
bor i dessa byar. Förhoppningsvis ska den<br />
också stimulera till samarbete och hjälpa<br />
till att skapa gemensamma projekt som<br />
hela nedre delen av Kalix älvdal kan ha<br />
nytta av.<br />
Alla kan vara vinnare om vi gemensamt<br />
uppvaktar kommunen i viktiga<br />
frågor, som exempelvis ett fiskekort som<br />
är giltigt i hela området. Det är säkert<br />
också en fördel om vi uppvakter kommun<br />
och länstyrelse för att ordna bredband till<br />
våra byar. Tillsammans blir vi starkare än<br />
om vi var och en agerar på egen hand.<br />
Ett embryo till ett sådant samabete<br />
är det fiskeprojekt som presenteras i artikeln<br />
”Fisket enar byar”.<br />
Större redaktion<br />
Vi hoppas att ni i berörda byar utser<br />
någon eller några personer som kan ingå<br />
i redaktionen för kommande nummer.<br />
Meningen är att alla ska kunna skriva<br />
om allt som rör byarna med omnejd och<br />
på så sätt utbyta minnen och stimulera till<br />
nya tankar. Vi vill ge plats för alla som<br />
känner att de har något att berätta.<br />
Tillsammans kan vi hjälpas åt att göra<br />
byarnas alla spännande minnen och visioner<br />
levande. Låt oss alla hjälpa till att<br />
göra <strong>Bondersbyn</strong>, Brattland, Bondeborg,<br />
Marieberg, Stora Lappträsk, Kamlunge,<br />
Bjumisträsk, Långviken och Börjelsbyn<br />
ännu roligare och trevligare.<br />
Nytt namn?<br />
Om nu tidningen ska fungera som ett<br />
gemensamt organ borde den kanske ha<br />
ett namn som inte bara leder tanken till<br />
en av byarna. Ni är välkomna in med synpunkter<br />
på ett namnbyte och eventuella<br />
namnförslag.<br />
Det finns en överupplaga av första<br />
och detta andra nummer på Bondersby<br />
Träs:s kontor. Hämta och<br />
skicka till utflyttade släktingar och<br />
vänner! / redaktionen<br />
Kom ihåg!<br />
Genom Bondersby Livs<br />
kan Du beställa hem nästan<br />
allt Du behöver till julbordet!<br />
Gör som kommunen,<br />
stöd vår lanthandel!<br />
För Lars Erik är det viktigt att även barn, barnbarn och barnbarnsbarn ska få<br />
känna harren rycka i reven. Foto: Bengt Dahlgren<br />
Fisket enar byar…<br />
fortsättning från sid 1<br />
och kan ena sig om skyddsåtgärder. ”Borstingen”<br />
vandrar ju inte ut i Östersjön<br />
utan stannar i kusten för att sedan vända<br />
tillbaka till älven under lekperioden.<br />
Harren måste också ägnas större uppmärksamhet.<br />
Det ökade minimimåttet från<br />
25 till 32 centimeter är en bra början.<br />
Frågan är bara hur det efterlevs. Egentligen<br />
borde minimimåttet ligga på 35 centimeter<br />
under en period för att bygga upp<br />
stammen. Harren måste få bli vuxen och<br />
hinna leka ett par gånger innan den fiskas<br />
upp. Då blir stammen stark och attraktiv<br />
för fiskare.<br />
Dessutom borde fisket efter gädda och<br />
lake intensifieras ur fiskevårdssynpunkt.<br />
Trycket från dessa rovfiskar borde minskas<br />
under tiden man bygger upp fiskestammarna!<br />
Bättre anläggningar för fiskarna!<br />
Samtidigt som vi bygger upp fiskstammarna<br />
måste vi också börja bygga ut fiskets<br />
”infrastruktur”, d.v.s. anläggningar<br />
för sportfiskare längs älvens stränder,<br />
skyltning samt replipunkter där det ges<br />
information och fiskekort finns att köpa.<br />
Det här tar också tid, så låt oss därför<br />
börja nu!<br />
Skogsvårdsstyrelsen och deras APRarbetare<br />
kan bygga anläggningar vid<br />
älven. Byggnader såsom vindskydd, eldplatser<br />
och enklare kojor. Om byarna kan<br />
presentera en plan för byggnationerna,<br />
anskaffa byggnadsmaterial samt ordna<br />
med markägaravtal, då kan Skogsvårdsstyrelsen<br />
genomföra arbetet utan kostnad.<br />
Det enda kravet är att de planerade bygg-<br />
naderna har ett samhällsintresse, och inte<br />
bara är till för ett fåtal lokala användare!<br />
En samrådsgrupp skall bildas<br />
De samlade byarepresentanterna var<br />
mycket positiva till en ökad samordning<br />
och uppbyggnad av fiskeresurserna längs<br />
älven. Under diskussionen kom frågor<br />
och förslag upp kring samordning av fiskekort,<br />
bättre redovisning av fiskefångster<br />
samt bevakning.<br />
Man var enig om att informationen<br />
om minimimått och fiskeregler måste förbättras<br />
så att fiskarna förstår att åtgärderna<br />
i slutändan gynnar alla parter. Alla<br />
från markägare/fiskerättsägare till tillfälliga<br />
turistfiskare kommer att dra nytta<br />
av en fiskrik älv. Bevakningen av fiskereglerna<br />
måste upplevas som en positiv<br />
åtgärd som är till för att skydda de insatser<br />
som byborna själva beslutat om!<br />
Vid mötet beslutades att byarepresentanterna<br />
skulle diskutera detta inom<br />
respektive by, och utse var sin representant<br />
till en arbetsgrupp som skulle arbeta<br />
vidare med dessa frågor. Gruppen som<br />
leds av undertecknad skall träffas så snart<br />
som möjligt och återrapportera till den<br />
gemensamma samrådsgruppen.<br />
Gammelgården och Rian<br />
också intresserade.<br />
Dagen efter samrådsgruppens möte tog<br />
byarna Gammelgården och Rian kontakt<br />
med gruppens ordförande, Per Holmqvist,<br />
och visade intresse att deltaga i arbetet<br />
med fisket. Det ser ut som om initiativet<br />
får en rivstart och samlar byarna längs<br />
älven kring en mycket viktig fråga för<br />
boende och turister. Och med en sådan<br />
uppslutning blir byarna också bli en tung<br />
”påtryckare” på kommun och länsstyrelse<br />
i fiskefrågor. Men det här är bara början,<br />
nu gäller det att alla drar sitt strå till<br />
stacken. Ett hårt arbete väntar!<br />
Lars-Erik Holmberg<br />
isi Kal-Fredriks, Potasvirjan<br />
”Företagare är vår tids hjältar”,<br />
sa Mona Sahlin för inte så länge<br />
sedan. <strong>Bondersbyn</strong> har många<br />
sådana hjältar.<br />
Vi i redaktionen har funderat över<br />
varför det är så litet känt och uppskattat<br />
att vi bor i en by med<br />
många företagare, att <strong>Bondersbyn</strong> är<br />
ett norrbottniskt Gnosjö.<br />
Vi skall i kommande nummer<br />
intervjua flera av dessa entreprenörer.<br />
Vi vill visa att det här inte är någon<br />
ny företeelse utan att företagare funnits<br />
och arbetat i det tysta i bygden i<br />
långliga tider.<br />
Kanske kan vi med detta skapa en<br />
förståelse för, en uppskattning av och<br />
en framtid för <strong>Bondersbyn</strong> som en by<br />
som sjuder av nyskapande företagare<br />
– förutom, naturligtvis allt det andra<br />
goda som också finns i byn.<br />
Här är en förteckning på några av<br />
de företag som nu finns i byn.<br />
Bondersby Träförädling AB<br />
<strong>Bondersbyn</strong> 205<br />
952 92 Kalix<br />
byggprodukter<br />
sågade trävaror<br />
hyvlade trävaror<br />
friggebodar<br />
byggmaterial<br />
Lars Häggström,<br />
0923 – 270 04<br />
0923 – 271 31 (fax)<br />
bondersby.wood@kalix.mail.telia.com<br />
<strong>Bondersbyn</strong> Livs AB<br />
<strong>Bondersbyn</strong> 199<br />
952 92 Kalix<br />
Diversehandel<br />
Bosse Nilsson<br />
0923 – 270 03<br />
Enström Åkeri AB<br />
Västra <strong>Bondersbyn</strong> 454<br />
952 92 KALIX<br />
Åkeri<br />
Bengt Enström<br />
0923 – 270 48<br />
010 – 258 32 76<br />
010 – 225 10 04<br />
Enströms Bygg &Maskin AB<br />
Marieberg 25<br />
952 95 Kalix<br />
Byggande<br />
Snickeri<br />
Anders Enström<br />
0923-27066<br />
0923-27125 (fax)<br />
<strong>Bondersbyn</strong><br />
– en by med många företagare<br />
Företagarträff i Bondersbygården med besök från arbetsförmedlingen. Frågan om<br />
företagarna ska anställa en gemensam resursperson fanns på dagordningen.<br />
Från vänster: Anders Enström, Torbjörn Nyström arbetsförmedlingen, Ann Marie<br />
Andersson, Lars Häggström, Jan Nilsson byarådet, Bengt Enström, Arne Johansson,<br />
Olle Björkman och Lars Erik Holmberg.<br />
Kalix VVS-Tjänst AB<br />
<strong>Bondersbyn</strong> 638<br />
952 92 Kalix<br />
Vatten<br />
Avlopp<br />
Rolf Lindgren<br />
0923-27124<br />
070-6689775<br />
M-Style<br />
Marieberg 25<br />
952 92 KALIX<br />
Skinnprodukter<br />
Marie Stenman<br />
0923-27066<br />
0923-27135 (fax)<br />
Mariebergs Viltfarm<br />
Marieberg 25<br />
952 95 Kalix<br />
Äventyrsturism<br />
Restaurang<br />
Hotell<br />
Anders Enström<br />
0923-27066<br />
0923-27135 (fax)<br />
viltfarmen@ebm.se<br />
http://www.ebm.se/<br />
Mångsysslarna AB<br />
Brattland 220<br />
952 92 KALIX<br />
Trycksaksproduktion<br />
Screentryck<br />
Rockmärken<br />
Kärror<br />
Alu-svetsning<br />
Per Holmqvist<br />
0923-27034<br />
0923-27034 (fax)<br />
karrman@mangsysslarna.se<br />
Bondersbyarn kommer att presentera<br />
fler företag i och i omgivningarna<br />
till Kamlunge och Börjelsbyn i<br />
kommande nummer<br />
Nybrukets Lantbruk AB<br />
Marieberg 153<br />
952 92 KALIX<br />
Jordbruk<br />
Jan Enström,<br />
0923-27085<br />
0923-27085 (fax)<br />
EKO-Konsult<br />
St Lappträsk 62<br />
952 92 KALIX<br />
Bokföring<br />
Hans Johansson<br />
0923-63000<br />
0923-63000 (fax)<br />
eko-konsult@telia.com<br />
Evas Muskelvård<br />
St Lappträsk 63<br />
952 93 KALIX<br />
Muskelvård<br />
Eva Larsson<br />
0923-63025<br />
J A M Studio<br />
Stora Lappträsk<br />
952 92 KALIX<br />
Musikproduktion<br />
0923-63001<br />
0923-63017 (fax)<br />
Kalix Eko Produkter HB<br />
Stora Lappträsk 119<br />
952 92 KALIX<br />
Ekogrejer<br />
Birger Wahlberg<br />
0923-63012<br />
0923-63017 (fax)<br />
Stora Lappträsk Fiskodling<br />
Stora Lappträsk 152<br />
952 92 KALIX<br />
Fiskar<br />
Arne Johansson<br />
0923-63011<br />
Bondersbyarn sid 2 sid 3 Bondersbyarn
Insändare<br />
Var nns svampen?<br />
Jag är född i <strong>Bondersbyn</strong> och brukar<br />
vara hem till byn minst en gång om året.<br />
På senare år mest i samband med älgjakten.<br />
Nu sist fick jag i Bondersbyarns<br />
första nummer se en intressant artikel om<br />
svampar av Jarl Bucht. Där stod att man<br />
kunde plocka en massa goda svampar i<br />
<strong>Bondersbyn</strong>.<br />
Nå, sedan jag läst den här artikeln,<br />
tyckte att det måste jag pröva på att<br />
plocka svamp. Men inte fann jag någon<br />
svamp inte. Det enda jag såg var några<br />
kosoppar som jag sparkade till i ilskan<br />
över att inte finna någon av de där goda<br />
svampsorterna som Jalle skrev om.<br />
Därför skulle jag i kommande<br />
nummer vilja ha en artikel med karta,<br />
där det utmärks var man kan finna de<br />
där goda svamparna. Det är väl inte för<br />
mycket begärt, tycker den mentala bondersbybon<br />
Karl Johan Skivling<br />
Stolpar lyser med sin frånvaro<br />
Som utflyttad Bondersbyare följer jag<br />
med stort intresse det som i media rapporteras<br />
från mina hemtrakter. Jag har<br />
därför uppmärksammat att boende i <strong>Bondersbyn</strong><br />
önskat utökad belysning, dvs.<br />
tätare mellan ”gatlysena”.<br />
De styrande i Kalix kommun var<br />
däremot av annan uppfattning och avslog<br />
motionen i ärendet. Jag har dock vid<br />
besök i min hemby konstaterat att<br />
befintliga lyktor, åtminstone längs vissa<br />
vägsträckor, lyser även vid dagsljus.<br />
Undertecknad förmodar att detta skall<br />
ses som ett sätt att, från kommunens<br />
sida, kompensera byborna för det negativa<br />
beslutet.<br />
Jag vill även passa på att nämna<br />
att man i det bostadsområde där jag<br />
själv bor har installerat teknik som reglerar<br />
belysningen på så vis att varannan<br />
gatlykta lyser växelvis. Till en början<br />
innebar detta att tekniska kontoret som<br />
ansvarar för gatubelysningen blev formligen<br />
nerringda av personer som ville<br />
göra felanmälan.<br />
Numera har vi dock vant oss vid<br />
blinkandet, en anpassning som inte varit<br />
nödvändig i <strong>Bondersbyn</strong>, där ni ju har<br />
belysning dygnets alla timmar.<br />
Utflyttat ljushuvud<br />
Har du något kul att berätta?<br />
Är du upprörd över något?<br />
Skriv till Bondersbyarn!<br />
Brattland 220<br />
952 92 Kalix eller<br />
e-post: karrman@mangsysslarna.se<br />
Sunes levnadsöde<br />
D<br />
en 17 augusti 2000 intervjuar vi<br />
Sune Wallgren. Han bor nu i huset<br />
som några år på 1940-talet och 50-talet<br />
var Levins affär, sedan Sundqvists affär<br />
och som därefter var byns postkontor tills<br />
posten lades ner på 1980-talet. Han är<br />
nu 69 år, född 1931 liksom en av intervjuarna.<br />
När man ser ut genom fönstret<br />
ser man älven och berget Raggdynan och<br />
Falkberget. Sune framhåller hur utsikten<br />
över den strömmande älven och horisontens<br />
linjer med skogen och bergen ger<br />
honom glädje och ro.<br />
Sune var nummer fem av nio syskon.<br />
Två dog som spädbarn. En dog i skolåldern.<br />
Fem av dem är i dag i livet. En<br />
syster, Gunborg, dog 32 år gammal av<br />
sviterna efter att hon som mycket liten i<br />
ett obevakat ögonblick ätit lut. Hans mor<br />
dog i samband med en förlossning. Då<br />
var Sune sju år. Då bodde man i Långträsket,<br />
ett kronotorp i skogen mellan<br />
Middagsberget och gamla landsvägen,<br />
vackert beläget vid den lilla idylliska sjön<br />
Långträsket.<br />
Sune tycker att den tiden hade sina<br />
ljusa stunder. Man fiskade gädda och<br />
mört i träsket och ville man fiska abborre<br />
och bada så for man till Djupträsket. På<br />
gården hade man vanligen ett par kor,<br />
men fadern Algot drygade ut inkomsterna<br />
till den stora familjen genom dagsverken<br />
hos bönderna; mest var det skogsarbete<br />
och dikning och på sommaren slåtterarbete.<br />
Under beredskapstiden 1939-45<br />
hade han arbete i de många försvarsanläggningar<br />
som då gjordes i byn.<br />
Efter moderns död placerades Sune<br />
under skolåret i ett par år på ett skolbarnhem<br />
i en byggnad som nu är Folkets<br />
hus i Morjärv. I småskola gick han<br />
i en liten skola i Forsbyn. Hem till <strong>Bondersbyn</strong><br />
kom han bara någon gång per<br />
termin.<br />
Tuff miljö<br />
Det var en tuff miljö på barnhemmet<br />
och i skolan i Forsbyn. Det fanns snäll<br />
och ömsint personal, men också någon<br />
enstaka elak och oförstående. Mest handlade<br />
det om en kamp för överlevnad gentemot<br />
kamraterna. Där var knytnävarnas<br />
språk som gällde i första hand. Men det<br />
fanns också gemenskap. Sune kommer<br />
ihåg hur man brukade stå bredvid järnvägen<br />
när tågen med de tyska soldaterna<br />
passerade. Ibland hade man tur och fick<br />
godsaker utkastade genom till sig genom<br />
tågfönstren.<br />
Till skolan i <strong>Bondersbyn</strong> kom Sune<br />
när fadern hade byggt ett hus vid gamla<br />
sågens marker på en höjd mitt emot där<br />
Johan Anton Andersson och hans hustru<br />
Hilda bodde. Då var Sune 10 år. I skolan<br />
i <strong>Bondersbyn</strong> var han duktig men stolt<br />
och envis. Han tyckte om fröken Hedlund.<br />
Men med Ivar Sundin som blev<br />
hans lärare under större delen av skoltiden<br />
skar det sig. Sundin retade sig på<br />
den envetne pojken som inte ville lyda<br />
honom. Sune fick under skolåren mycket<br />
aga från läraren Sundin. Kanske skapade<br />
det en aversion mot formella studier som<br />
suttit i hela livet.<br />
Sitt första jobb efter att han slutat den<br />
sjuåriga folkskolan hade Sune som dräng<br />
till bönderna i byn: hos Simon Johansson,<br />
Artur Enström, med flera. Sedan<br />
arbetade han i åtta år under sommar-<br />
halvåret på Vassholmen vid timmerskiljningen.<br />
Där gällde det att känna igen<br />
alla de olika huggyxmärken på timren<br />
och dra dem på rätt ställe. Sedan jobbade<br />
han på järnverket i Luleå i par omgångar<br />
under flera år. Där arbetade han ett tag på<br />
Thomasverket som så kallad spotterbytare<br />
med att rengöra skorstenar med ett<br />
rengöringsmedel innehållande kalk som<br />
gav honom kraftigt näsblod varje dag.<br />
Sade upp sig<br />
Så småningom tog han mod till sig och<br />
gick till anställningskontoret och sade<br />
upp sig, något som han än idag är tacksam<br />
över att han gjorde. Medan han<br />
bodde kvar i Luleå hade han efter järnverket<br />
anställning på Müllers bilfirma<br />
som lackerare. Men han drog sig hemåt<br />
igen när han närmade sig 30-årsåldern.<br />
Nu blev det arbete i skogen mest.<br />
Skogsarbetet ser Sune som något positivt,<br />
något rehabiliterande för honom.<br />
Han slapp odörerna på järnverket och i<br />
Luleå, och han kunde nu njuta av naturens<br />
lukter av färskt trä i olika former.<br />
Vi diskuterade motoriseringen av<br />
<strong>Bondersbyn</strong>, vem som var först med bil.<br />
Var det Israel, Algot och Enok som hade<br />
en bil i garaget där Gunnar Berlin nu har<br />
sitt hus? Eller var det någon från Björkmans,<br />
Heden, Dåvis eller Wennströms<br />
eller var det Lappträsk-Arvid – i varje<br />
fall var den senare nog först med lastbil<br />
i byn. Sune berättade hur han minns att<br />
han och hans kamrater som barn brukade<br />
kunna avgöra på lukten vem det var som<br />
just kört förbi.<br />
En lycklig period av sitt liv menar<br />
Sune var när han bodde ihop med en<br />
kvinna och hennes barn i mer än ett par<br />
årtionden på Wallen. Han berättar med<br />
värme och tacksamhet i rösten om den<br />
tiden.<br />
Katten verkade död<br />
Så berättar Sune en otrolig historia om<br />
hur man kan som katt överleva det mesta.<br />
Det var så här att han var på besök hos<br />
Åt-Alvar och fick låna hans bil. När han<br />
klivit in i bilen och startat för att köra därifrån<br />
hörde han ett kattskrik och kände<br />
något under framhjulet på bilen. Han var<br />
säker att nu hade han kört över katten.<br />
Mycket riktigt: katten hade legat uppkrupen<br />
och sovit på framhjulet och när han<br />
hade ju katten åkt runt och blivit överkörd<br />
av hjulet. När Sune tittade efter låg<br />
katten på marken bakpå bilen. Den verkade<br />
död, så Sune gick fram mot den.<br />
Men si, nu reste sig kattkräket, skakade<br />
på sig och sprang iväg som om ingenting<br />
hänt. Var det någon som sa, att katten har<br />
nio liv?<br />
Idag är Sune en renlevnadsman. Han<br />
sover länge och ordentligt varje natt. Han<br />
är glad att han slutade att röka, snusa<br />
och dricka sprit i tid. Nu motionerar han<br />
en hel del, cyklar gärna och långt och<br />
säger att han lyckligtvis har sin far Algots<br />
starka hjärta och lungor. Sune är en byns<br />
filosofer. Missa inte ett tillfälle att prata<br />
med honom.<br />
Sten Rönnberg Ipigåln<br />
& Olle Björkman, Åtigåln<br />
Prenumerera!<br />
Det här är en gratistidning till dem som<br />
bor i <strong>Bondersbyn</strong>. Men det kostar ändå<br />
pengar att framställa och distribuera dem,<br />
även om skribenter och redaktörer skänker<br />
sitt arbete.<br />
Därför vill vi gärna att de som vill<br />
stödja oss sätter in en hundralapp för att<br />
hjälpa tidningen att komma ut med några<br />
nummer per år. Det här gäller särskilt de<br />
många forna byborna eller besökarna till<br />
byn som nu bor på annan ort. En del av<br />
dem får det här numret sig tillsänt utan<br />
kostnad.<br />
Sätt in 100 kronor på postgirokonto<br />
92 83 84 – 7, <strong>Bondersbyn</strong>s Hembygdsförening,<br />
så får du en prenumeration fram<br />
till och med år 2002, och får tidningen<br />
hemsänd till dig per post. Glöm inte att<br />
skriva namn och adress på talongen.<br />
Märk också talongen med:<br />
Prenumeration Bondersbyarn 2002.<br />
Du kan också teckna en livstidsprenumeration<br />
genom att sätta in 1.000 kr på<br />
samma postgirokonto.<br />
Sten Rönnberg, Ipigåln<br />
Per Holmqvist, Furunäsåtn<br />
Några svar & en ny fråga<br />
I första numret ställdes en del frågor:<br />
Björnblomma kan vara tranbär, men de<br />
kallas också mosabera (mossbär).<br />
Himlabässen lär vara enkel-beckasin,<br />
men den kallas också Spiri-lipi och<br />
Möyrmeickre.<br />
Vilket är det rätta namnet?<br />
Fiskehistorier<br />
Det har berättats för oss om ”en fruktansvärt<br />
stor lax…. den största som någon<br />
sett… skulle nog inte orkat bära hem<br />
den… den drog iväg båten… den slet<br />
sig…”<br />
”Ja, ja,” säger vi på redaktionen, ”ge<br />
oss uppgifter om kilo och visa dokument<br />
som styrker sanningshalten, så kanske vi<br />
kan tro på det hela - fiskehistorier!.<br />
Gemensam byaträff<br />
i Kamlunge<br />
Varför har man lyckats<br />
så bra i Vitvattnet?<br />
Erik Lindberg berättar om hur<br />
man jobbar med byautveckling<br />
i Övrebygden<br />
tisdag 8 januari kl 19.00<br />
i byagården i Kamlunge<br />
Alla hjärtligt välkomna!<br />
Bondersbyarn sid 4 sid 5 Bondersbyarn
Tallbacken<br />
personligt<br />
En liten personlig överblick av Tallbacken<br />
kommer här .<br />
Tallbacken, efter markberedning<br />
efter tromb och storm.<br />
För ett tag stannade allt av, sedan<br />
Elsa gjort sitt och flyttat. Äldre dagar,<br />
lägre varvtal.<br />
Därefter följde nya ägare och nytt<br />
uppbrott och det vart ekande tomt och<br />
tyst. Dessförinnan var stället beboeligt.<br />
De nya ägarna åstadkom anmärkningsvärt<br />
lite att minska dess möjligheter,<br />
fastän de försökte. Dess charm<br />
kvarstår.<br />
Nu ser stället en mängd kottar av<br />
det mänskliga slaget få finnas där och<br />
få växa.<br />
Jag var här före. Såg flerfaldigt<br />
höga tallar än som nu växer. De blev<br />
nedlagda att dra nytta av.<br />
Rastplatsen blev till en gårdsplats<br />
–det lilla gemytet med hallonsnår,<br />
andra bär fanns också här, lite avsides<br />
från Tallbacken.<br />
Urinvånarna<br />
De hade som bäst gåvor av klokhet<br />
och att inte vilja ha för mycket.<br />
”Kon som inte svalt gav mjölk,<br />
sinom tid mer. Kornet, när blandningen<br />
blev bra , gav bröd”.<br />
Tallbacken nu<br />
Utan villfarelse går det att bo här.<br />
Planeringen för Tallbacken (se<br />
Elsas markplan) grundar förutsättning<br />
för MULTISTAMCELLER!<br />
”En som är kvar vid Rastplatsen”<br />
Plockar trollen<br />
druvor i Tjirotbacken?<br />
I första numret av<br />
Bondersbyarn skrev vår<br />
egen skogstomte Lars Erik<br />
Holmberg om ”Nornorna i<br />
Tjirotbacken”.<br />
Nu fortsätter det sagolika<br />
med druvor åt trollen...<br />
I<br />
bland sätter växternas namn fantasin<br />
i rörelse. Många gånger har<br />
namnen tillkommit under tider när<br />
troll och vittra var en del av vardagen<br />
och påverkade människornas beteende<br />
i olika situationer.<br />
I Tjirotbacken växer Trolldruvan,<br />
(Actaeá spicáta), och kanske trodde<br />
folk en gång i tiden att trollen åt av<br />
des giftiga bär? Kanske ”Landa” står<br />
där på sensommarkvällarna i granarnas<br />
djupa skuggor och smörjer kråset.<br />
Vem vet?<br />
Kärt barn har många namn<br />
Trolldruvan har många namn. Paddbär,<br />
Hundbär, Trollbär och Iktebär.<br />
Den tillhör smörblommornas<br />
familj, men har valt granarnas dunkel<br />
istället för ängarnas solsken. Anses<br />
relativt ovanlig här upp, mest beroende<br />
på att den kräver bättre jordmån<br />
än vad som normalt förekommer. I<br />
Tjirotbacken trivs den bra. Där finns<br />
kalkhaltig jord, rörligt vatten och<br />
lämplig skugga under de stora granarna.<br />
Den blommar vitt under försommaren<br />
och i början av augusti kan man<br />
i Tjirotbacken se hur de ärtstora bären<br />
långsamt börjar skifta från grönt till<br />
purpursvart. Halvmeterhög med sina<br />
stora flikade blad är det en vacker<br />
och iögonenfallande växt som säkert<br />
intresserat människan sedan lång tid<br />
tillbaka.<br />
Det finns en mycket sällsynt art<br />
av Trolldruva, den röda Trolldruvan<br />
(Actaéa erythrocárpa) Den växer bara<br />
i väster i Norrbotten och är fridlyst.<br />
Giftiga rötter och bär<br />
Trolldruvans blommor luktar nästan<br />
som fläder, och hela örten luktar<br />
nästan äckligt, något som tycks behaga<br />
paddor och grodor, vilka ofta söker<br />
skugga under växtens bladverk. Rötterna<br />
är nästan giftiga, skarpa och<br />
beska. Förr gjorde man en dekokt på<br />
dem och bekämpade vägglöss med.<br />
Linné påstod att bären var så gif-<br />
tiga att ett enda bär kunde döda en<br />
höna. Man kokade däremot bären tillsammans<br />
med alun och då erhöll man<br />
ett svart bläck. På ylle och siden gav<br />
bären även en vacker och varaktig<br />
mörkbrun färg.<br />
Ormen har också sitt<br />
bär i Tjirotbacken….<br />
Samtidigt med Trolldruvan mognar<br />
också Ormbäret eller Parörten som<br />
den kallades förr, (Paris quadrifolia).<br />
Det stora blåa bäret i toppen av växten<br />
lär vara giftigt.<br />
Den gamle botanikern Dybeck skriver<br />
att man knappt kunde förmå allmogen<br />
att bryta ett stånd av den<br />
avskydda växten, än mindre att taga i<br />
handen dess bär! Bäret sägs ha narkotisk<br />
verkan och i likhet med dess rotstock<br />
framkallar det kräkningar. Det<br />
här bäret kallades också förr för Trollbär,<br />
Ormbär eller Soögon.<br />
Alunbetat linne färgades förr gult<br />
och rött av örtståndet. Numera fungerar<br />
Ormbäret mest som en signal för<br />
bördig mark och kanske ”Landa” tar<br />
sig ett bär då och då?<br />
Lars-Erik Holmberg<br />
isi Kal-Fredriks, Potasvirjan<br />
En uppmärksam läsare av<br />
Bondersbyarn har påpekat att<br />
den här backen heter Tjyråtbacken,<br />
därför att den har<br />
att göra med att den var så<br />
brant att man måste tjyr åt,<br />
dvs. köra åt sidan och lägga<br />
av delar av tunga lass för<br />
hästen skulle orka med. Men<br />
den tolkningen bestrider dock<br />
andra som vidhåller uttalet<br />
Tjirotbacken, som ger associationer<br />
till tjädern som också<br />
brukar leka på våren i de här<br />
trakterna.<br />
Sprida vårt kulturarv<br />
fotomontage: Per Holmqvist<br />
bland kan uppgiften att föra vårt<br />
kulturarv vidare kännas mig alltför<br />
övermäktig. Merparten av oss ungdomar<br />
kan inte prata bondska eller ens<br />
redogöra för vår släkts historia längre<br />
tillbaka än möjligtvis till mormorsmor.<br />
”Varför inte?” frågar jag mig själv.<br />
Beror det på ointresse från oss yngre?<br />
Kan det vara resultatet av ett samhälle<br />
som stressar oss och som förser<br />
oss med så mycket vi skall hinna<br />
med, att vi inte ens har tid att lyssna<br />
på far- och morföräldrars berättelser?<br />
Är det de äldres fel som inte talat<br />
bondska med oss?<br />
Antagligen är svaret på min fråga<br />
en kombination av ovanstående faktorer.<br />
Vi unga har så många olika<br />
aktiviteter att hinna med att man helt<br />
enkelt prioriterar bort en del saker.<br />
Det är nog tyvärr även så att<br />
många unga längtar bort från småbyarna<br />
till större städer och faktiskt inte<br />
är särskilt intresserade av bevarandet<br />
av sin historia.<br />
Ändrade livsvillkor<br />
Unga och gamla lever inte längre tillsammans<br />
på samma sätt som vår föräldrageneration<br />
eller deras föräldrar<br />
gjorde. Jag tror inte att man arbetar<br />
mer nu än vad man gjorde förr.<br />
Däremot tror jag att man nuförtiden<br />
arbetar på ett annat sätt. Man åker<br />
– en övermäktig uppgift?<br />
bort till sitt jobb och under arbetsdagens<br />
timmar sprids familjen likt frön<br />
för vinden för att mot kvällningen<br />
återvända till hemgården – då är man<br />
alldeles för trött för att orka besöka<br />
sina gamla på ålderdomshemmen. När<br />
jag inte lever med min historia som en<br />
naturlig del av livet blir den ju heller<br />
aldrig levande för mig.<br />
Utdöende dialekt<br />
Problemet med den numer sällsynta<br />
bondskan börjar kännas alltmer akut i<br />
takt med att många av de gamla som<br />
behärskar Kalixmålet försvinner.<br />
Att lära sig denna dialekt verkar<br />
inte heller vara det lättaste, då Kalixmålet<br />
synes vara ett eget språk vilket<br />
man alltmer sällan hör talas. Varför vi<br />
unga inte har lärt oss Kalixmålet kan<br />
ses som ett naturligt led i tiden. Det är<br />
nödvändigt att kunna behärska både<br />
svenskan och engelskan för att klara<br />
sig i skolan och i arbetslivet.<br />
Kalixmålet har ett relativt litet<br />
användningsområde och känns<br />
därför inte lika nödvändigt att<br />
kunna. Det finns för övrigt inte<br />
ens med på skolschemat.<br />
Kan det vara så att bondskan har<br />
påmint våra äldre om deras – i många<br />
fall fattiga – bondska ursprung och<br />
därigenom bara ytterligare markerat<br />
skillnaden mellan dem själva och de<br />
som ansågs vara ”fint” folk? Vad det<br />
än beror på så är det ett faktum att<br />
många i min föräldrageneration inte<br />
kunnat vidareförmedla bondskan till<br />
min egen generation. Trots att många<br />
idag fortfarande kan förstå bondska<br />
så tycks det vara få som kan tala dialekten.<br />
Finns det hopp?<br />
Tack vare många äldres stora och brinnande<br />
intresse för sin historia och sin<br />
hembygd så bevaras nu genom olika<br />
projekt en stor kunskap till förmån<br />
för mig och andra Kalixbor. Ett bra<br />
exempel är ordlistan på Kalixmål som<br />
nyligen utgivits, ett annat är denna tidning:<br />
Bondersbyarn. En tidning som<br />
ger oss kunskap om vår historia samt<br />
inspirerar till ett större engagemang i<br />
bevarandet och vidareutvecklandet av<br />
vår hembygd.<br />
Tidningen fick mig att fundera<br />
över något som ofta känns mig övermäktigt;<br />
min och andras roll i fortlevandet<br />
av vårt kulturarv. Att just<br />
Kalixmålet hamnade i fokus är nog<br />
naturligt eftersom språket alltid och<br />
överallt varit en viktig del av vår och<br />
våra förfäders identitet.<br />
Karolina Andersson<br />
Hera<br />
Bondersbyarn sid 6 sid 7 Bondersbyarn<br />
I
Luciafest på Bondersbygården<br />
9 december <strong>2001</strong> Matilda och Jenny<br />
Trond, Nina och Isak<br />
Redaktionskommittén för detta nummer har varit:<br />
Ann-Mari Andersson, 630 12,<br />
ann-mari.andersson@swipnet.se<br />
Olle Björkman, 270 05,<br />
ollebjorkman@spray.se<br />
Lars-Erik Holmberg, 270 15,<br />
larserik.holmberg@ebox.tninet.se<br />
Arvid, Attle och Vilmer<br />
Gunnel, Kalle och Lars Erik<br />
Annika och Nina<br />
Per Holmqvist, 270 34,<br />
karrman@mangsysslarna.se<br />
Sten Rönnberg, 270 82,<br />
sten.ronnberg@socarb.su.se<br />
Nina Wennberg, 271 42,<br />
nina.wennberg@telia.com<br />
Lars, Anna, Birgitta och Gunilla<br />
Knutte, aktionsförättare<br />
Tryck: GJ Offset, Kalix<br />
Upplaga: 500 ex<br />
Grafisk form: Per Holmqvist<br />
Tillgänglig också på Internet:<br />
http://bondersbyn.ikalix.nu<br />
Kontakta oss när du vill skriva eller<br />
berätta något! Alla krafter behövs!<br />
Stöd Bondersbyarns utgivning! Sätt in ett bidrag på postgiro 92 83 84-7. Märk talongen: ”Bondersbyarn!”
Change language