SäveånS

SäveånS landSkap 

Red. Rolf Danielsson 

SäveånS landSkap 

en natur- och kulturmiljöStudie 

Red. Rolf Danielsson 

Västarvet rapport

SäveånS landSk ap

Västra Götalandsregionen samt Säveån och dess avrinningsområde i Sverige.

SäveånS landSk ap 

en natur- och k ultur miljöstudie 

vä S t a r v e t rappor t

ISBN 978-91-7686-201-8 

Författare Staffan von Arbin, Thomas Bergstrand, Lars Bergström, Rolf Danielsson, Niklas Egriell, Mats Herklint, 

Leif Lithander, Anders Nilsson samt Lennart Olsson 

Layout, grafisk form och teknisk redigering Gabriella Kalmar 

Omslagsbild Foton tagna av Anders Nilsson. Framsidans foto visar stubbe och gärdesgård i Bokedalen och baksidan 

visar död ved i vatten. 

Bildredigering Markus Andersson och Gabriella Kalmar 

Tryck Cela Grafiska AB, 2008 

© Västarvet 2008 

Kartor ur allmänt kartmaterial, © Lantmäteriverket medgivande 90.8012 

BOHUSLÄNS MUSEUM 

Museigatan 1, Box 403, 451 19 Uddevalla 

tel. 0522-656500, fax 0522-656505 

www.bohusmus.se

FÖrord 

Inom ramen för miljömålet Levande sjöar och vattendrag har ett antal vatten med 

särskilt höga värden pekats ut. Dessa kallas nationellt särskilt värdefulla vatten. 

Målet är att hälften av dessa ska ha ett långsiktigt skydd till 2010. 

Säveåns vattensystem är nationellt särskilt värdefullt ur både naturvårds-, 

kulturmiljö- och fiskesynpunkt. Länsstyrelsen i Västra Götalands län och Västra 

Götalandsregionen har beslutat att tillsammans arbeta för bevarande och hållbart 

nyttjande av Säveån med ett tvärsektoriellt förhållningssätt. 

Parterna erhöll 2007 ett bidrag från Naturvårdsverket för att bland annat belysa 

möjligheterna med sektorssamverkan samt för att ta fram en plan för bevarandet 

av Säveåns olika värden. Arbetet har genomförts under perioden september 2007 

till juni 2008 i nära samarbete mellan länsstyrelsens natur- och kulturmiljöenheter 

samt Västarvet. En bred dialog med vattensystemets många brukare har stått i 

förgrunden. 

Rapporten är en fördjupning av den samverkan mellan kultur- och naturarvsverksamheterna 

i Västra Götaland som inleddes med Agenda kulturarv. Vår 

förhoppning är att denna rapport ska utgöra grunden för ett fortsatt samarbete 

inom Säveåområdet.

I nnehåll 

natur och kultur I Samverk an - ett delprojekt Inom 

Säveåprojektet ........................................................................................................................................................... 9 

natur- och kulturlandSk apet ................................................................................................. 9 

Vatten i kretslopp ..................................................................................................................................... 9 

Tankar om vatten ....................................................................................................................................9 

Arbeta med naturen – inte mot den ................................................................................14 

Strand- och buffer tzoner ............................................................................................................16 

Död ved i vatten ...................................................................................................................................17 

Säveåns växt- och djurliv ...........................................................................................................18 

Framtida klimatförändringar .................................................................................................20 

Natur- och kulturreservat och samhällsutveckling .........................................20 

Hur ska vi arbeta med reservaten i framtiden ? ....................................................21 

Vilken är målsättningen ? ...........................................................................................................21 

Spår av människan ..............................................................................................................................21 

Kommunikation – på längden och på tvären........................................................23 

Bosättning och bebyggelse ......................................................................................................25 

Det livgivande vattnet ...................................................................................................................26 

Vattnet som kraftkälla ...................................................................................................................27 

Delområdesbeskrivningar .....................................................................................................30 

Ett vattenområde – ett försök till överblick .............................................................30 

Från skog och land – delområde 1 ....................................................................................31 

Sjöar och dalar – delområde 2 ..............................................................................................33 

Till storstad och älv – delområde 3 ..................................................................................38 

proceSSer och åtgärdSFÖrSlag .........................................................................................42 

Dialogprocesser och sektorssamverkan ......................................................42 

Vi möts i landskapet! .......................................................................................................................42 

Medborgardialogen .........................................................................................................................42 

Samverkan mellan kultur- och naturarvsverksamheter 

inom Västra Götalandsregionen .........................................................................................44 

Reservatsarbetet .....................................................................................................................................46 

Några slutsatser ...................................................................................................................................48 

Rekommendationer ..........................................................................................................................49 

åtgärdSFÖrSlag ...................................................................................................................................................51 

Frågeställningar av större karaktär .......................................................................51

Aktuella insatser 2008–2009 .............................................................................................52 

I anslutning till reservatsbildning......................................................................................52 

Ö vriga områden och miljöer ...................................................................................................53 

Åtgärdsplan för perioden 2010–2012 ..............................................................54 

Marknadsföring, information och nyttjande .........................................................54 

Projekt för att utveckla besöksmål ....................................................................................54 

Kunskapsuppbyggnad och lärande ..................................................................................55 

reFerenSer ........................................................................................................................................................................57 

BIldFÖr teck nIng ..................................................................................................................................................58 

BIlagor ....................................................................................................................................................................................59

8 Västarvet rapport 

Bild 1. Västra Götalandsregionen samt Säveån och dess avrinningsområde. Tätorter är markerade i orange, med undantag för Göteborg som är markerat i rosa.

natur och kultur I Samverk an 

– ett delprojekt Inom Säveåprojektet 

Föreliggande rapport innehåller några olika delar. Dokumentet är både 

slutrapport för delprojektet Natur och kultur i samverkan, men det är förhoppningsvis 

också starten för en fortsatt samverkan. Rapporten innehåller 

därför både beskrivningar av Säveåns olika natur- och kulturmiljövärden 

samt en serie med förslag på olika nivåer för hur landskapets mångfald av 

värden ska kunna hanteras på ett hållbart sätt. I centrum för delprojektet 

har stått att försöka hitta nya former för en bred dialog mellan olika aktörer 

inom Säveåns kultur- och naturarv. Rapporten innehåller en redovisning 

av dessa dialogprocesser. 

Bakom delprojektet Natur och kultur i samverkan finns flera parter, men 

huvudsaklig utförare har varit Västarvet, Västra Götalandsregionens natur- 

och kulturarvsförvaltning. Länsstyrelsen har med stöd från Naturvårdsverket 

och Riksantikvarieämbetet delfinansierat arbetet. Göteborgs universitet 

har medverkat i den gemensamma projektorganisationen. 

natur- och kulturlandSk apet 

Vatten i kretslopp 

Den legendariske chefen för Göteborgs Naturhistoriska museum, Bengt 

Hubendick, skrev en gång om en kommun där det påstods att man vid 

ett fullmäktigesammanträde råkat i tvistemål om åt vilket håll ett vattendrag 

flöt. Dispyten skulle ha lösts genom votering. Bengt Hubendick uttryckte 

förhoppning om att det bara var ett illasinnat rykte – men han var 

inte helt säker. 

Naturlagar är överordnade mänskliga strävanden av alla slag och kännetecknas 

följaktligen av total ohörsamhet gentemot politiska överväganden 

och ekonomiska så kallade realiteter. Det betyder inte att naturen är vår 

fiende. Tvärtom ger den oss dagligen ovärderlig service i form av vatten att 

dricka och syre att andas, bara för att nämna två mycket påtagliga nyttigheter. 

Med en modern, vetenskaplig terminologi kallar vi naturens service 

för ekosystemtjänster. De är helt gratis för alla och det är väl därför som 

vi sällan har vett att värdesätta dem. Hälsan tiger still. Annat ljud blir det 

i skällan när naturen på ett eller annat sätt ställer till olägenheter för oss. 

Då ljuder ropen på att den måste betvingas. I de allra flesta fall beror dock 

bekymren på att vi bundit ris åt egen rygg genom att till exempel bygga 

hus vid strandkanten, trots att översvämningar utgör ett naturligt inslag i 

vattendragens dynamik. 

Säveåns landskap 9


Bild 2. Säveån och dess avrinningsområde.

Vår avsikt är att sprida kunskap om naturens lagar såsom den ekologiska 

vetenskapen av idag känner dem. För om vi i våra ansträngningar att utveckla 

vårt samhälle och vår kultur väljer att arbeta med naturen, i stället 

för mot den, har vi i längden allt att vinna och inget att förlora. 

Ta n k a r o m va t t e n 

Tänk dig att du en varm sommardag befinner dig i en soldränkt skog. Bina 

surrar och fåglarna sjunger, men det är främst ljudet från en porlande skogsbäck 

som får dig att lämna stigen. Du sätter dig till rätta i skuggan under en 

mäktig trädkrona invid bäcken och korkar upp termosen. Finns det något 

mer avkopplande än att sitta ned en stund i det fria och bara låta tankarna 

fara vart de vill? Kanske går dina funderingar i riktning mot den lilla bäcken. 

Trots att det inte regnat en droppe på flera veckor kluckar ändå vattnet 

muntert när det i små miniatyrforsar rinner nedför sluttningen. Kanske undrar 

du hur det kan komma sig? Det gjorde även Olaus Magnus för nästan 

femhundra år sedan. Att vattnet rörde sig i någon sorts kretslopp insåg man 

tidigt, men hur det fungerade hade man svårt att föreställa sig. Man antog 

att havsvattnet störtade ner i slukhål på havets botten för att sedan på något 

mystiskt sätt tränga upp i berg för att till sist springa fram ur marken. 

Måhända småler du lite åt gamla tiders teorier där du sitter försjunken i 

tankar under trädet och läppjar på kaffet. För dig är det självklart att det är 

solen som driver vattnets kretslopp. När den skiner över havet värmer den 

upp vattnet som då förångas. Ångan stiger i atmosfären och en del av den 

förs med vindarna in över land där den kyls av och faller ner som regn. Men 

den vetskapen förklarar ändå inte hur bäcken kan flöda flera veckor efter 

regnet. Du inser att frågan om vattnets kretslopp kräver en del eftertanke. 

Kanske har du någon gång förundrats över att någon lyckats finna vatten 

med hjälp av slagruta? Faktum är att det är svårare att misslyckas med 

att hitta vatten än att faktiskt hitta det. Var du än sätter foten i naturen så 

rinner det vatten någonstans under sulan. Det sipprar ständigt en bit ner i 

jorden och i bergskrevor. Så småningom samlas vattnet i allt större vattendrag. 

Små bäckar rinner ihop till större som mynnar i en å eller älv vilken 

i sin tur flyter ut i havet. Varenda vattendroppe i ån härrör från ett definierat 

landskapsutsnitt som avgränsas av dess höjdryggar och som benämns 

avrinningsområde. När regnet faller på höjderna kommer vattnet att rinna 

antingen åt det ena eller det andra hållet. Höjdryggarna kallas därför 

vattendelare. 

Naturligtvis måste, över tiden, lika mycket vatten rinna ut i havet som 

regnar ner från skyn – i annat fall skulle ju vattnet ansamlas på land och det 

skulle inte vara land längre. Men det betyder inte att vattennivån i bäckar 

och åar med nödvändighet omedelbart stiger när det regnar och sjunker när 

det slutat regna. Detta förhållande uttrycks i vattenbalansekvationen. 

Säveåns landskap 11 

Bild 3. En skogsbäck. Foto: Anders Nilsson, 

Göteborgs Naturhistoriska museum, Västarvet 

Vattenbalansekvationen: 

Nederbörd=Avdunstning 

+Magasinsförändring 

+Avrinning


Bild 4. Höstdimma i Bokedalen. Foto: Anders Nilsson, Göteborgs Naturhistoriska museum, 

Västarvet 

Efter regnet kommer en del av nederbörden att återgå till atmosfären genom 

avdunstning. Om marken är skogsklädd fastnar mycket av vattnet i 

trädens och buskarnas gren- och bladverk varifrån det förångas. Dessutom 

suger träd, buskar och gräs via sina rötter upp stora kvantiteter vatten som 

de dels binder i sin tillväxt, dels transpirerar till atmosfären. Sommartid när 

det är varmt kan över hälften av nederbörden fångas upp i vegetationen.

Bild 5. Skred vid Knavrabro. Foto: Anders Nilsson, Göteborgs Naturhistoriska museum, Västarvet. 

Under vinterhalvåret då växterna vilar kan inget vatten bindas in i växtbiomassa 

och då luften är kallare kan betydligt mindre vatten avdunsta. Då 

magasineras emellertid under normala vintrar en stor del av nederbörden 

som snö. Därmed har vi kommit in på nästa faktor i vattenbalansekvationen. 

När regnet faller på jordar med varierande grad av genomsläpplighet 

sipprar det mer eller mindre snabbt ner i marken där det magasineras. Så 

länge det inte handlar om stora regnmängder stannar det mesta av vattnet 

kvar i ytliga jordskikt och ger upphov till markfuktighet. Men när det 

regnar mycket och de ytliga markskikten är mättade sipprar vattnet djupare 

ner och bildar grundvatten. Det är stora vattenmängder som magasineras i 

marken. Vid regn trycker det nya vattnet det gamla framför sig nedströms. 

Grundvattnet rör sig således långsamt i landskapet. I sänkor kommer det 

i dagen i form av sjöar. Det kan ta flera år för en vattendroppe att förflytta 

sig från markytan till en sjö. Så vid avrinningen i bäckar och åar efter ett 

häftigt regn är det inte i första hand regnvattnet utan det magasinerade 

vattnet som forsar fram. 

Det är de stora grundvattenmagasinen som ger förklaringen till att vår lilla 

skogsbäck kan fortsätta att porla långt efter det att regnet upphört. Magasinen 

jämnar ut vattenföringen i landskapet. När det regnar fylls markens 

vattendepåer. Det är först när de är fyllda och marken mättad med vatten 

som regn kan resultera i direktavrinning. 

Om vi går tillbaka till vattenbalansekvationen ser vi att ju mer vatten som 

avdunstar och magasineras, desto mindre blir kvar till avrinning. När vi avverkar 

skog kan träden inte längre suga upp vatten och avdunstningen minskar. 

Det vatten som inte avdunstar kommer i stället att fylla på magasinen. 



Markfuktigheten ökar och grundvattennivån stiger. Det blir blött på hygget. 

Nya träd får svårt att växa upp i blötan. Av denna anledning skyddsdikas 

hygget för att leda bort överskottsvattnet. Markens magasinerande förmåga 

reduceras och avrinningen ökar. När vatten forsar snabbare genom landskapet 

river det också med sig mer lera, slam och näringsämnen som borde 

ha legat kvar i markerna och bidragit till skogens tillväxt. 

Också när vi bygger hus och vägar minskar vi magasinskapaciteten genom 

dräneringar. Regnvatten måste ledas bort från tak, vägar och andra 

hårdgjorda ytor. Inget magasineras utan allt rinner ner i dagvattenbrunnar 

som via avloppsledningar leder direkt ut i vattendrag. I motsats till 

det naturliga förhållandet hamnar regnvattnet nu omedelbart i de större 

vattendragen. 

När vi diskuterar samhällsplanering och natur- och kulturvård i anslutning 

till Säveån duger det inte att vi enbart fokuserar på ån och dess stränder. 

När vattnet har kommit dit har det, som vi sett, gjort en ganska lång 

resa. Hur skogen sköts i exempelvis Risveden har betydelse för tillrinningen 

i Mjörn och Säveån. 

I arbetet med Säveån utgår vi därför från hela avrinningsområdet. Detta 

faller sig också ganska naturligt inte bara ur ett biologiskt perspektiv, utan 

även ur ett historiskt och kulturellt. Bergsryggarna som avgränsar olika 

avrinningsområden har utgjort naturliga hinder för människors rörelse 

i landskapet. Det har varit lättare att transportera sig själv och sina varor 

inom respektive avrinningsområde än mellan dem. De större vattendragen 

utgjorde länge de viktigaste transportlederna för tungt gods. Människor 

som bodde och arbetade inom ett avrinningsområde hade därför i regel 

mer gemensamt inbördes än vad de hade med folk från angränsande områden. 

Gränser mellan socknar, härader, landskap, län etcetera överensstämmer 

ofta väl med gränser mellan olika avrinningsområden, även om detta 

naturligtvis inte är regelmässigt. Men även höjdryggarna utgjorde viktiga 

kommunikationsstråk eftersom marken var mer väldränerad. Längs åsarna 

var skogen därför ofta mer gles och lättgången. 

A r b e t a m e d n a t u r e n – i n t e m o t d e n 

Det är viktigt att alla aktörer inom ett avrinningsområde förstår problemställningarna. 

Människan är helt beroende av fungerande ekosystem. Att 

till exempel påskynda vattnets avrinning mot havet med åtföljande närsaltsförluster 

är varken förenligt med uthålligt jord- och skogsbruk eller 

naturvård. Kunskap är förutsättningen för att gemensamt arbeta för att 

säkra våra barns och barnbarns framtid. 

Tiden för kosmetiska naturvårdsåtgärder är över! För att få en bild av hur 

stora förändringar i landskapet som människan givit upphov till, måste vi 

ha något att jämföra med. Hur skulle naturlandskapet se ut om människan

Bild 6. Strandvegetation utmed Säveån vid Knavrabro. Foto: Anders Nilsson, Göteborgs Naturhistoriska museum, Västarvet. 

inte hade påverkat det alls? Först genom en sådan jämförelse kan vi få en 

uppfattning om hur en långsiktigt funktionell naturvård bör utformas. Det 

är av avgörande betydelse att se till stora ekologiskt sammanhållna områden. 

Hur och var kan vi återskapa våtmarksområden som saktar ner vattenhastigheten 

genom landskapet? 

I Sverige är endast 38 procent av alla vattendrag, mindre än sex meter 

breda, naturliga. Istället för en massa små naturliga bäckar som runnit genom 

landskapet finns nu istället diken. Diken utgör 60 procent och rätade 

vattendrag 2 procent. Sedan början av 1800-talet har tre miljoner hektar våtmarker 

försvunnit. I intensiva jordbruksområden har 90 procent av våtmarkerna 

försvunnit. Enligt riksdagens proposition 2004/05:150 ska det fram 

till 2010 anläggas eller återställas 12 000 hektar våtmarker eller småvatten 

i odlingslandskapet. 

Skogarna inom ett avrinningsområde bromsar upp vattnets hastighet i 

landskapet genom att de ökar infiltrationen och minskar avrinningen av 

ytvatten. De storskaliga förändringarna inom jord- och skogsbruket har lett 

till ökade flöden och sedimenttransport. Detta medför ökad grumlighet som 



slår ut många av de djur som får sin föda genom att filtrera vatten. Numera 

är skogsdikningar inte tillåtna i södra Sverige. Inte heller får öppna diken 

i jordbrukslandskapet läggas igen utan tillstånd. Det är steg i rätt riktning, 

men det återstår mycket att göra. Skadade våtmarker behöver ”läka” och 

nya anläggas om hydrologi och vattenkvalitet ska kunna återgå till det ursprungliga. 

Vi behöver tillämpa ett helhetsperspektiv på markanvändningen. Den 

som bedriver verksamhet uppströms har ett ansvar för vad som händer 

nedströms. Genom att anpassa jord- och skogsbruksmetoder till landskapets 

förutsättningar inom hela området, från källa till mynning, kan vattnets 

hastighet saktas ned. Det gör att vi slipper många stora översvämningar 

längre ner i systemen med allvarliga materiella skador som följd. 

Översvämningar är inte bara av ondo. Det är på grund av dessa upprepade 

översvämningar vi människor har bosatt oss utmed vattendragen som 

med jämna och ibland ojämna mellanrum översvämmas och på så vis får 

tillförsel av näringsämnen. Sådana områden tillhör de mest produktiva ekosystem 

som finns. Det måste finnas utrymme för ekologiska processer som 

översvämningar och skred att fortsätta i de delar där detta har en gynnsam 

effekt, det vill säga där djur- och växtsamhällen är anpassade till detta. 

S t ra n d - o c h b u f f e r t z o n e r 

Strandvegetationen är mycket viktig för att stabilisera strandbrinken, men 

även för att ta upp näringsämnen – främst kväve. Växtligheten utmed 

strandbrinken fyller även en funktion i att hålla kvar sediment och öka avdunstningen, 

vilket i sin tur leder till minskad avrinning. Ju bredare växtzonen 

är, desto större blir effekten. 

Förutom detta fungerar strandvegetationen både som skafferi och lekplats 

för fisk och vattenlevande insekter. Många insekter, till exempel dagsländor, 

har sina larvstadier i vatten men lever som vuxna på land. Övergången från 

larv till vuxen sker lagom till att fågelungarna kläcks. 

När fågelföräldrarna är som mest upptagna med att mätta hungriga ungar 

är skafferiet som mest välfyllt i de strandnära skogarna. Detta är ett tydligt 

exempel på att vatten- och landmiljöer hänger ihop. 

Naturlandskapets vidsträckta skogar och våtmarker är nu uppsplittrade 

i små, från varandra isolerade områden. De djur som tidigare hade stora 

sammanhängande utbredningsområden finner sig nu instängda i små rester 

av lämpliga miljöer. För att de ska ha en chans att överleva på sikt måste 

de ges möjlighet att sprida sig i omgivningen och hitta lämpliga (icke närbesläktade) 

partners för parning. Många skogsfåglar ger sig till exempel 

ogärna ut och flyger i öppen terräng. Risken att bli mat åt en hungrig hök 

är alldeles för stor.

Strandskogar utgör en viktig spridningskorridor för 

inte bara skogsfåglar utan även för en lång rad andra 

djur – som till exempel älg, hare, räv och vessla. Blad- och 

levermossors artrikedom kan vara dubbelt så stor i bäckskogar 

som i omgivande skogar. Individtätheten bland insekterna 

kan vara dubbelt så hög. 

Eftersom det är ont om matnyttiga 

växter i rinnande vatten är strandskogen 

viktig för tillförseln av organiskt material 

i form av bland annat löv som föda 

för många bottenlevande insekter, som 

i sin tur utgör mat för fisk. 

D ö d v e d i va t t e n 

Att död ved i skogen är en stor bristvara är känt sedan länge, (den 

är cirka 90 procent lägre än vad många arter är anpassade till), men 

att det är likadant i vatten är mer obekant. Då trä- den sträcker sig efter 

ljuset växer de ofta ut över vattendraget. Lutningen blir ibland så stor att 

de faller i vattnet. Där ger de skydd åt många fiskar. Där det ligger många 

fallna träd vid stranden kan det finnas tre gånger så mycket öring som vid 

stränder utan död ved. Rovfiskar som gädda och lake kommer inte åt öringen 

inne bland grenarna. Den döda veden tillsammans med god födotillgång 

på sommaren är en förutsättning för att laxfiskarna ska överleva vintern. 

De gynnas också av buffertzonens skydd mot för höga vattentemperaturer. 

I naturreservaten finns föreskrifter som gör att den döda veden får ligga 

kvar – såvida den inte medför översvämningsrisk eller risk för annan skada. 

Det är också angeläget att strandskogen i andra delar av ån får utvecklas 

fritt och att fallna träd får ligga kvar i så stor utsträckning som möjligt. 

Vatten utgör en av livets grundpelare. Tillsammans med koldioxid och 

energi från solen utgör det grunden för allt liv. I naturen pågår nämligen 

en evig jakt på den begärliga biomassan. Överallt där det finns något att 

äta är det någon som äter – inget går till spillo. Och det är just detta fenomen 

som är bakgrunden till den fantastiska artrikedomen, eller biologiska 

mångfalden. Varje art utvecklar sin egen speciella försörjningsmetod. På 

så sätt kan den undvika konkurrens från arter med liknande födkrok. En 

del ätande är välbekant. Harar betar kvistar och blad från levande växter. 

Rävar äter harar. De otaliga smådjur, svampar och bakterier som äter döda 

växter är emellertid betydligt mindre kända. 

Bild 7. Sädesärla med dagsländefrukost 

till sina ungar. Foto: 

Anders Nilsson, Göteborgs 

Naturhistoriska museum, 

Västarvet. 



Praktiska begrepp i 

naturvårdsarbetet 

• Paraplyarter 

• Indikatorarter 

• Signalarter 

• Rödlistade arter 

• Ekologiska 

nyckelarter 

• Symbolarter 

• Ansvarsarter 

• Kvittensarter 

• Målarter 

Bild 8. Entita, strandskogens fågel. Foto: Anders Nilsson, Göteborgs Naturhistoriska museum, 

Västarvet. 

S ä v e å n s vä x t - o c h d j u r l i v 

Artrikedomen är så stor att om vi skulle avvakta med åtgärder i väntan på 

att vi får fullständig kunskap om alla arter så skulle vi inte kunna göra något. 

I det praktiska naturvårdsarbetet måste vi utgå från den kunskap vi 

har idag. I naturvårdsarbetet fokuserar vi på vissa utvalda arter och deras 

krav på livsmiljö. När vi skyddar dessa arter gynnar vi även arter med liknande 

krav. 

Laxen är en lämplig paraplyart i Säveåns vattensystem. Den har höga krav 

på lek- och tillväxtmiljöer i strömmande vattendrag. Dessa krav delar den 

med många andra djurarter. När vi skapar goda förutsättningar för laxen 

gynnar vi även andra arter utan att vi har behövt fokusera på dem. 

Med symbolarter menar man sådana som kan sägas ha en viss ”charm”. 

Det är lättare att fatta sympati för en mäktig örn än för en oansenlig mossa. 

Kungsfiskaren är en av Säveåns symbolarter, men även gladan skulle kunna 

betecknas som en lämplig symbolart för Säveåns avrinningsområde. Den är 

knuten till kulturlandskapet med omväxlande öppna fält och skogsdungar. 

Under sina jaktturer avpatrullerar den gärna stränder. I mitten på 1800-talet 

häckade arten i Jonsered. Hänsynslös förföljelse av alla rovfåglar drabbade 

även gladan, trots att den huvudsakligen lever av as. Den vackra rovfågeln 

gick därför kraftigt tillbaka. Under senare år har den glädjande nog börjat 

komma tillbaka. Den syns då och då i Göteborgstrakten och det är nog bara 

en tidsfråga innan den återetablerar sig i trakterna av Säveån.

Bild 9. Stridande laxhannar vid Jonsereds fabriker. Foto: Anders Nilsson, Göteborgs 

Naturhistoriska museum, Västarvet. 

Fiskgjusen är spridd över stora delar av världen. Men en mycket stor del 

av populationen finns i Sverige. Vårt land har då ett särskilt stort ansvar att 

skydda fågeln. Fiskgjusen skulle vi därför kunna välja som ansvarsart för 

Säveåområdet. Den häckar bland annat i trakterna kring Mjörn. 

Indikatorarter är arter som ställer speciella krav på sin livsmiljö, olika för 

olika arter. Vissa blommor växer till exempel bara på kalkrika jordar. De 

fungerar då som indikatorarter på kalk i marken. 

Det finns arter som är lätta att upptäcka och känna igen och som bara förekommer 

i områden med höga naturvärden. Sådana kallas signalarter. 

Faunan och floran är utsatta för olika grader av hot. ArtDatabanken 

har upprättat en graderad lista. Alla arter 

på den benämns rödlistade. Vilken hotstatus en 

art får beror på hur stor risken för utdöende inom 

en avgränsad tid bedöms vara. 

Några arter utövar stor påverkan på andra arter. Bävern 

är ett utmärkt exempel. När den bygger fördämningar 

gynnar den andra djur som grodor, änder, hackspettar 

och många, många andra. Därför är bävern 

en ekologisk nyckelart. 

En art som följer bävern är den mindre hackspetten. 

Den hotas av ett alltför intensivt skogsbruk, 

men den förekommer alltjämt i Säveåns avrinningsområde. 

När bävern dämmer upp ett vattendrag dör många 

av strandzonens träd. De blir då fulla av insekter vilka i sin 

tur blir mat åt den lilla hackspetten. Om bävern får fortsätta 

Bild 10. Mindre hackspett. 

Foto: Anders 

Nilsson, Göteborgs 

Naturhistoriska 

museum, Västarvet. 



att skapa lämpliga hackspettbiotoper kan vi förvänta oss populationen av 

mindre hackspett ökar tillräckligt för att sprida sig till andra områden. Arten 

skulle därmed kunna betraktas som en målart för området. 

En annan art som följer i bäverns spår är uttern. På grund av miljögifter, 

försurning och förföljelse har arten länge varit borta från området. Glädjande 

nog har den observerats i Skepplanda under 2000-talet. Uttern är 

rödlistad och i behov av skyddsåtgärder. Den behöver bland annat breda 

strandzoner utmed vattendragen. Om vi kan konstatera att uttern faktiskt 

ökar i antal i takt med att vi återskapar strandzoner i landskapet fungerar 

den som kvittensart – det vill säga att den utgör ett kvitto på att åtgärderna 

har avsedd effekt. 

Fra m t i d a k l i m a t f ö rä n d r i n g a r 

Allt naturvårdsarbete tar sin utgångspunkt i ett långsiktigt tänkande. Att 

naturen förändras över tiden är fullt naturligt, men nu tycks människan ha 

blandat sig i processen på ett avgörande sätt. Förbränning av fossila bränslen 

i kombination med avskogning leder till en kraftig höjning av mängden 

koldioxid i atmosfären. Koldioxiden har den egenskapen att den släpper 

igenom solens energirika strålar men hindrar värmestrålning från att lämna 

jorden. Det är detta fenomen vi kallar växthuseffekt. Den är nödvändig 

för att hålla jorden på en för oss behaglig temperaturnivå, men blir det för 

mycket koldioxid stiger temperaturen. 

År 2001 uppskattade IPCC (Intergovernemental Panel on Climate Change) 

att medeltemperaturen kommer att öka mellan 1,4 och 5,8 grader Celsius. 

Detta skulle leda till att havsytan stiger med mellan 9 och 88 centimeter till 

2100. Det finns andra beräkningar som visar att jordens medeltemperatur 

fram till 2050 kan bli mellan 2 och 11 grader Celsius högre om inte utsläppen 

minskar drastiskt. Effekten av detta blir att fuktiga områden får större 

nederbördsmängder och torra får mindre. Vårt fokus måste alltså ligga 

på de bakomliggande orsakerna istället för att bara försöka lindra symptomen. 

Ofta har man genom olika tekniska lösningar försökt skydda sig 

mot översvämningar – i många fall har detta istället förvärrat skadorna 

vid översvämningar. 

Med klimatförändringarna kommer också en förändring av växtsamhällena 

som i sin tur påverkar jordarnas förmåga att hålla kvar vatten. 

N a t u r- o c h k u l t u r r e s e r va t o c h s a m h ä l l s u t v e c k l i n g 

Tillväxt och utveckling är två skilda begrepp. Ett naturreservat hindrar aldrig 

ett samhälles utveckling, däremot dess expansion. 

Samhällsutveckling innefattar humanistiska värden såsom kunskap och 

livskvalitet. Sådana immateriella värden kan tillväxa utan att man kan skönja

någon egentlig bortre gräns. Materiell tillväxt, till exempel i form av ökande 

exploatering, har däremot en absolut övre gräns. Den tenderar även att sänka 

livskvaliteten för människor genom ökad trängsel och andra olägenheter. 

H u r s k a v i a r b e t a m e d r e s e r va t e n i f ra m t i d e n ? 

Reservatsarbetet styrs av de miljömål som lagts fast av riksdag och regering 

samt av de medel som stat och ibland kommuner tillhandhåller för att lösa 

in mark eller ge ersättning till markägare. När det gäller vattenmiljöerna 

innebär miljömålen att minst hälften av de skyddsvärda miljöerna ska ha 

ett långsiktigt skydd 2010. Det kommer vi knappast att klara. 

Ett annat delmål anger att vi senast till 2010 ska ha restaurerat 25 procent 

av de värdefulla vattendragen, också det målet blir svårt att klara. Arbetet 

i Säveåns dalgång harmonierar väl med de miljömål som finns. Även dalgångens 

lövskogar har bitvis stora naturvärden och är redan i dag delvis 

skyddade genom reservat. 

Naturligtvis kan inte all mark skyddas i reservat. Hur ska de områden 

väljas ut som vi avser att skydda? Vi utgår ifrån att ett representativt urval 

av olika naturtyper behöver skyddas. Om vi tar skogen som exempel kan 

vi genom att studera landmolluskfaunan få en bild av områdets historia. 

Har det tidigare utsatts för omfattande skogsbruksåtgärder? Göteborgs 

Naturhistoriska museum har sedan 1920-talet inventerat markfaunan på 

ett stort antal lokaler i Sverige. Inom Säveåns avrinningsområde har något 

hundratal lokaler undersökts. Här förekommer bland annat den i Västergötland 

mycket sällsynta bokskogsnäckan (Monachoides incamatus). Vissa 

skogsområden hyser en artrik fauna med kontinuitetskrävande arter som 

signalerar att skogsbrukets påverkan på dessa lokaler är ringa. De är således 

av stort skyddsvärde. 

V i l k e n ä r m å l s ä t t n i n g e n ? 

Riksdagen har beslutat att vi inom en generation ska ha uppnått en uthållig 

samhällsutveckling. Vi ska med andra ord tillgodose nu levande generationers 

behov utan att äventyra de kommandes. 

Vad betyder detta i praktiken för Säveåns avrinningsområde? Är detta 

ett ämne för fortlöpande medborgardialog? 

Spår av människ an 

Att följa Säveåns rörelser och se vattenområdets många växlande ansikten 

är i sanning en resa i tid och rum. Ån bjuder på en fascinerande resa från 

upprinnelsen i en stillsam mosse i skogsbygderna söder om sjön Säven till 

storstadens puls i Göteborg. 



Säveåns dalgång är som framgått inte bara ett naturlandskap, den är i 

högsta grad också ett kulturlandskap – ett landskap som präglats av människan 

genom årtusenden. Dalgången och sjösystemen är kantade av fornlämningar 

som vittnar om mänsklig närvaro i området i gångna tider. 

De äldsta bosättningsspåren i området är omkring 9 000 år gamla och 

härrör från den period som brukar kallas för äldre stenålder eller jägarstenålder. 

Från den yngre stenåldern, bondestenåldern, finns förutom boplatser 

ett fåtal stenkammargravar i form av hällkistor. Brons- och järnåldern är representerad 

i området främst genom gravar i form av rösen, stensättningar, 

högar, resta stenar och domarringar. 

Markerna i Säveåns dalgång har under lång tid nyttjats för odling och 

djurbete. Gårds- och bybildningarna i området är många och dessutom ofta 

av hög ålder. Vissa kan förmodas ha uppkommit redan under järnåldern. 

Fiske i Säveån och i de tillhörande sjösystemen har spelat en viktig roll som 

komplement och binäring till jordbruket. Vattnet har också brukats som 

kraftkälla för kvarnar, sågar, kraftverk och en mängd industrier. 

Längs Säveån och dess vatten finns en rik industrihistoria. Tidiga etableringar 

skedde redan under 1700-talet, följda av expansiva perioder under 

1800- och 1900-talen med kontinuitet in i 2000-talet. Med koncentration till 

tätorterna och städerna längs ådalgångarna finns äldre välbevarade industrimiljöer 

och en levande industriverksamhet som representerar en mängd 

företag av varierande storlek. Bilden skiftar från mindre kvarnar och sågar 

på landsbygden till ett storskaligt industrilandskap vid åns nedre lopp i 

Göteborg. Tillsammans med vattenkraften har järnvägen i många fall varit 

av avgörande betydelse för utvecklingen. 

Bild 11. Industriområdet vid Gullbergsvass, med Gamlestadens fabriker i bakgrunden. Foto: Rolf 

Danielsson, Västarvet.

Bebyggelsen inom Säveåns vattenområde är omfattande och variationsrik. 

Naturligt finns en koncentration till dalgångarna och de större sjöarna. 

Från Vårgårda och nedströms följer också stora kommunikationsstråk åns 

dalgångar. Längs åns nedre lopp blandas industriområden med storstads- 

och förortsbebyggelsen i Göteborg och Partille. I Alingsås finns bland annat 

karaktären av äldre småstad bevarad. Både Göteborg och Alingsås grundades 

på 1600-talet och har dominerats av handel och industri. Industrin, 

och järnvägen, har givit upphov till flera samhällen och tätorter – från välbevarade 

äldre bruksorter som Jonsered och Tollered till expanderande stationssamhällen 

som Lerum och Vårgårda. 

På landsbygden varierar bebyggelsen från gårdar och torp i småskaliga 

odlingslandskap till storgodslandskap och högreståndsbebyggelse, bland 

annat kring sjöarna Sävelången och Aspen. Ett mer utpräglat jordbrukslandskap 

med gårdsbebyggelse finns i den breda dalgången mellan Vårgårda 

och Alingsås. Inom Säveåns vattenområde finns också många exempel på 

fritidsbebyggelse från olika tider. 

K o m m u n i k a t i o n – p å l ä n g d e n o c h p å t vä r e n 

Säveåns dalgång har under lång tid utgjort ett viktigt kommunikationsstråk 

och en betydelsefull förbindelselänk mellan kust och inland i Västsverige. 

Även om ån inte varit farbar med båt på alla sträckor var det många gånger 

lättare att förflytta sig längs dalgången än genom skogen och över bergen. 

Särskilt gällde detta förstås vintertid, då vattendraget och strandmarkerna 

var tillfrusna. Från tiden då ett etablerat vägnät börjar ta form vid 1500-talets 

mitt har landsvägen från ”Sveriges port mot väster” uppåt landet varit av 

stor betydelse. Generationer av vägar har följt varandra längs det stråk där 

E20 idag drar fram. 

När järnvägarna anlades kom också en av landets viktigaste linjer, Västra 

stambanan, att följa Säveåns dalgång. År 1856 invigdes den första etappen, 

Göteborg–Jonsered, och 1862 var hela sträckan Göteborg–Stockholm färdig. 

År 1900 öppnade också den så kallade Västgötabanan (VGJ) mellan 

Göteborg och Skara, vilken bland annat passerade längs sjöarna Mjörn och 

Antens västra stränder. Efter nedläggningen av den smalspåriga järnvägen 

finns en del bevarad som museijärnvägen Anten–Gräfsnäs (AGJ). 

Innan ångmaskinens tidevarv skedde de vattenburna transporterna huvudsakligen 

med roddfarkoster. Som ett exempel på roddtransport kan nämnas 

kyrkbåtsfärderna på Anten, mellan sjöns västra strand och Långareds 

kyrka. Kyrkrodden levde kvar fram till 1915, då Antens kapell uppfördes. 

Mellan Göteborg och Kåhög drogs lastpråmar för hand mot strömmen – en 

sträcka av drygt en mil. Två lag med vardera åtta man på var sida av ån 

hjälptes åt att dra. Fortfarande är de dragvägar som brukades möjliga att 

följa utmed vissa sträckor. Senare, under den senare delen av 1800-talet, 



Bild 12. Bro för Västra Stambanan vid övre delen av Jonsereds strömmar. Foto: Rolf Danielsson, 

Västarvet. 

övertogs pråmtransporterna av ångbåtar. Ångbåtar kom även att svara för 

en stor del av gods- och persontrafiken på sjöarna Aspen, Sävelången, Mjörn 

och Anten. Idag begränsas transporterna på Säveån och de tillhörande sjösystemen 

i princip till fritidsbåttrafik och kanotpaddling. 

På Säveån har också bedrivits en omfattande timmerflottning, särskilt under 

1600- och 1700-talen då behovet av virke för byggnadsändamål var stort 

i det expansiva Göteborg. Flottningen ombesörjdes av speciella flottarlag, 

som svarade för var sin delsträcka. Timmerflottning förekom också i anslutning 

till sågverken, exempelvis från Mjörn uppströms genom Kvarnsjön och 

Åsjön till Antens såg. Utmed denna sträcka pågick flottning ända fram på 

1950-talet. Transport av timmer har även förekommit på isen vintertid. 

På samma gång som Säveån fungerat som en viktig transportåder var 

vattendraget ett hinder för den som behövde korsa det. Överfarterna förlades 

i första hand till naturliga vadställen vilka senare ersattes med broar. 

Två av de äldsta dokumenterade vägsträckningarna över Säveån gick över 

Hjultorp och Eklanda i Vårgårda kommun. Vägsträckningen över Nårunga– 

Ljurhalla, vilken band samman de gamla häradena Gäsene och Bollebygd 

i Sjuhäradsbygden, hör också till de tidigast belagda. Passagen över ån 

sker här via Härevads bro, en av många imponerande stenvalvbroar längs 

Säveån. I Säveåns vattenområde finns också intressanta exempel på senare 

tiders brobyggarkonst, bland annat i form av järnvägsbroar i stål samt 

betongbroar.

B o s ä t t n i n g o c h b e b yg g e l s e 

Ett så innehållsrikt område som Säveåns vattenområde innefattar naturligtvis 

ett vitt spektrum av exempel på mänskliga boendeformer – alltifrån 

spår av stenåldersboplatser till modern förortsbebyggelse. 

Människans försörjning och bosättning har sin utgångspunkt i de naturgeografiska 

förutsättningarna. På så vis speglar bebyggelsemönster en 

mängd företeelser som mer eller mindre sammanfaller med varandra. 

Säveåns vattenområde med sjöarna och dalgångarna kring ån är ett tydligt 

exempel på detta. Här finns utpräglade jordbruksområden med gårdsbebyggelse 

från olika tider. Områden med rika förutsättningar har givit upphov 

till välbevarade storgods- och säterimiljöer, och i skogs- och mellanbygderna 

finns mindre gårds- och torpmiljöer i småbrutna odlingslandskap. 

Genom förutsättningarna för goda kommunikationer har färdvägar, 

landsvägar, järnvägar och motorväg givit upphov till tätorts- och stadsbebyggelse. 

Själva vattenkraften har skapat förutsättningar för industrier och 

annan verksamhet. 

De tidigaste bosättningarna i Säveåns vattenområde härrör, som nämnts, 

från den äldre stenåldern. Stenåldern, och då i synnerhet den äldre stenåldern, 

förefaller att vara särskilt rikt företrädd i området genom de många 

fynd och boplatser från denna tid som påträffats här. Säkerligen hänger 

detta samman med att förutsättningarna för kommunikation, jakt, fiske, 

fångst och insamling varit goda. Allra tätast ligger boplatserna runt de 

större sjöarna – Mjörn, Anten, Sävelången, Stora Färgen och Ömmern. Lokaliseringen 

av brons- och järnålderns bosättningar framgår främst genom 

förekomsten av gravar och gravfält. Till de mer monumentala gravarna i 

området hör de stora bronsåldershögarna på Holåsen och järnåldersgravfältet 

vid Hols gärde i Vårgårda kommun. Välkända är också gravfälten vid 

Tumberg, Siene och Horla i Vårgårda kommun. 

Tydliga spår i landskapet som visar bebyggelsens långa kontinuitet är 

också kyrkorna. Samtliga socknar i Säveåns vattenområde är medeltida 

och här finns en representativ bild av en nära 1000-årig kyrkobyggnadstradition 

med alltifrån välbevarade medeltida små stenkyrkor, så kallade 

Tegnerlador från 1800-talet, till kapellkyrkor och moderna stadsdelskyrkor 

från 1900-talet. 

Inom Säveåns avrinningsområde finns ett flertal lämningar efter medeltida 

befästningar, vilka speglar områdets strategiska betydelse i gränstrakterna 

mellan Sverige, Norge och Danmark. Att området var betydelsefullt 

också från handelssynpunkt framgår av att Lödöse på 1470-talet flyttades 

till Säveåns mynning vid Göta älv. Den nya staden, som fick namnet 

Nya Lödöse, var fram till Göteborgs grundande 1621 Sveriges ”port” mot 

väster. I slutet av 1400-talet räknas den som en av rikets fyra främsta köpstäder. 

Idag är det endast namnet på stadsdelen Gamlestaden i Göteborg 

som minner om Nya Lödöses existens. 

Säveåns landskap 25 

Bild 13. Gravhög från bronsåldern, cirka 

1 000 f.Kr. Hols Gärde, Hols socken i Vårgårda 

kommun. Foto: RMVG:s arkiv, Västarvet.


Före de omvälvande skiftesreformerna på 1800-talet fanns både ensamgårdar, 

ofta i högre terräng, och bybebyggelse längs dalsidorna. Efter skiftena 

splittrades många av de gamla byarna och gårdarna kom att spridas i 

landskapet. Från 1800-talet, men framför allt under 1900-talet, växte samhällen 

och tätorter fram. Längs järnvägarna uppstod stationssamhällen som 

Lerum, Floda och Vårgårda längs Västra stambanan och Gråbo och Sjövik 

längs Västgötabanan. Exempel på tidiga industrisamhällen är Jonsered 

och Tollered. 

Bild 14. Vänga kyrka, uppförd 1905 på platsen för en medeltida kyrka. Det äldre vapenhuset, med 

målningar, är bevarat på kyrkogården. Foto: Rolf Danielsson, Västarvet. 

Städerna, Göteborg och Alingsås, anlades båda på 1600-talet och speglar 

Sveriges expansion västerut och gränsdragningarna mot Danmark. Gemensamt 

är också framväxten som handels- och industristäder. Närheten till 

storstaden Göteborg har på många sätt påverkat bebyggelseutvecklingen i 

delar av Säveåns vattenområde. Kring staden finns förortsbebyggelse, villasamhällen 

och industriområden. Längs järnvägarna och vid natursköna 

platser kring sjöarna Aspen, Sävelången och Mjörn uppfördes under 1800talets 

senare del påkostade sommarvillor av förmögna göteborgare. Under 

1900-talet tillkom en mer omfattande sommarstugebebyggelse, främst 

i delar av Lerums och Alingsås kommuner, men även i skogsbygderna i 

Vårgårda och Borås kommuner. 

D e t l i vg i va n d e va t t n e t 

Säveåns vattensystem var förr i tiden, både direkt och indirekt, en viktig 

källa till försörjning. Ur ån och de tillhörande sjöarna hämtades fisk som

lax, öring, ål, gädda, abborre och braxen. Att fisket var av betydelse för de 

tidiga inbyggarna antyds bland annat av lokaliseringen av stenålderns boplatser. 

De återfinns ofta vid sjöarnas till- och utflöden och vid långgrunda 

vikar som lämpade sig väl för fiske med ljuster, harpuner och mjärdar. Särskilt 

betydelsefullt var laxfisket, som under historisk tid i stor utsträckning 

förefaller ha varit förebehållet kungamakten och de högre samhällsklasserna. 

Frågan om rätten till laxfisket i Säveån var därför föga förvånande 

mycket omtvistad i äldre tider. 

I historisk tid har fiske bedrivits med krok, not, nät och mjärdar, men 

också med stationära fångstanläggningar som katsor, ålkistor och laxkar. 

De fasta fiskena tycks ha förekommit i ett mycket stort antal. På 1930-talet 

fanns bara utmed sträckan Hedefors–Floda ett tiotal fiskeanläggningar. 

Fortfarande kan stensträngar som utgör rester av ledarmar till ålkistor och 

laxfisken observeras på flera platser. En del av Säveåns fisken kan genom 

skriftliga källor beläggas redan under medeltiden. Exempelvis nämns upprepade 

gånger Aspa ålgård och fisketorpet Kofrahagi (Kårehagen), vilka innehades 

av Vadstena kloster. I Säveåns nedre lopp, vid Kviberg i Göteborgs 

stad, har rester efter en förmodad fiskeanläggning dokumenterats av marinarkeologer. 

Anläggningen är daterad till 1600-talet. 

Inom Säveåns vattenområde har jordbruk med odling och bete bedrivits 

under mycket lång tid. I dalgångarna längs Säveån och Mellbyån, nedanför 

den så kallade högsta kustlinjen, finns lerhaltig sedimentjord. Stora delar 

av skogsbygderna är områden ovanför högsta kustlinjen med moränjordar. 

Båda typerna av jordmån har givit förutsättningar för tidiga odlingar men 

den sannolikt längsta agrarhistoriska kontinuiteten återfinns i dalgångarna. 

Där har säkert förutsättningarna för goda kommunikationer också haft stor 

betydelse. De mer avgränsade odlingsområdena i skogsbygderna, bland annat 

kring Säveåns övre lopp, har en mer varierad agrarhistoria med både 

mycket gamla odlingar och senare upptagningar. 

Längs Säveåns näringsrika strandängar, de så kallade maderna, har markerna 

nyttjats både för djurbete och för vinterfoder. Madängsslåtter kan beläggas 

från 1700-talet och fortsatte på sina håll fram till 1930-talet. Madängshöet 

var ett viktigt komplement till ängshöet och gjorde att bönderna blev 

mindre utelämnade till vädrets nyckfullhet. 

Va t t n e t s o m k ra f t k ä l l a 

Vattenkraften har på många sätt varit av grundläggande betydelse för människan. 

Tillsammans med muskelkraft och vindkraft har den varit den viktigaste 

energikällan och i vårt land har vattenkraft varit en av grunderna 

för utvecklingen till industrination och välfärdssamhälle. 

Tidigt nyttjades vattnet för kvarndrift och lika länge har frågan om rätten 

att nyttja vattenkraften varit aktuell. I Västergötland, som varit ett särskilt 



Bild 15. Pålanläggning (fast fiske?) vid Kviberg (Göteborg 455) daterad till 1600-talet. Foto: Staffan von Arbin, Bohusläns 

museum, Västarvet.

Bild 16. Öppet odlingslandskap vid Holtsäckra, Ornunga socken i Vårgårda kommun. Foto: RMVG:s arkiv, Västarvet. 

kvarnrikt landskap, fanns redan på 1200-talet tydliga regler i den äldre västgötalagen 

om vattenrätt. De enklaste kvarnarna var så kallade skvaltkvarnar 

med horisontellt liggande vattenhjul. Från slutet av medeltiden kom det 

horisontella vattenhjulet att utvecklas vilket efterhand också möjliggjorde 

anläggandet av sågar. Avgörande för industrianläggningar och vattenkraftverk 

var sedan utvecklandet av turbiner och generatorer under 1800-talet 

för omvandlandet av vattnets kraft till elektrisk energi. 

Längs Säveån och dess biflöden finns talrika exempel på kvarnar, sågar 

samt kraftverk och industrianläggningar uppbyggda med vattenkraften 

som grund. Exempel finns också på benstampar och spånhyvlar. Naturligt 

återfinns flest anläggningar där landskapet är mest kuperat och fallhöjderna 

bildar forsar. Längs själva Säveån framträder sträckan från utloppet 

ur sjön Säven ned till Torp, en knapp mil före åns utlopp i Mjörn vid 

Alingsås, liksom sträckan från Floda till Hedefors samt fallet vid Jonsered 

och utloppet ur Aspen. Betydande forsar och fall finns också mellan sjöarna 

Ömmern, Torskabotten och Sävelången vilka bland annat givit kraft till 

Nääs fabriker i Tollered. 

Med undantag av Vårgårda kvarn, industrierna i Alingsås och Nääs fabriker 

återfinns de mer renodlade industrierna längs Säveån från Floda och 

nedströms. En företeelse som bland annat kan förklaras av lokaliseringen 

av järnvägen med dess betydelse för den industriella utvecklingen samt

SäveånS

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?