SäveånS

Bild 16. Öppet odlingslandskap vid Holtsäckra, Ornunga socken i Vårgårda kommun. Foto: RMVG:s arkiv, Västarvet.
kvarnrikt landskap, fanns redan på 1200-talet tydliga regler i den äldre västgötalagen
om vattenrätt. De enklaste kvarnarna var så kallade skvaltkvarnar
med horisontellt liggande vattenhjul. Från slutet av medeltiden kom det
horisontella vattenhjulet att utvecklas vilket efterhand också möjliggjorde
anläggandet av sågar. Avgörande för industrianläggningar och vattenkraftverk
var sedan utvecklandet av turbiner och generatorer under 1800-talet
för omvandlandet av vattnets kraft till elektrisk energi.
Längs Säveån och dess biflöden finns talrika exempel på kvarnar, sågar
samt kraftverk och industrianläggningar uppbyggda med vattenkraften
som grund. Exempel finns också på benstampar och spånhyvlar. Naturligt
återfinns flest anläggningar där landskapet är mest kuperat och fallhöjderna
bildar forsar. Längs själva Säveån framträder sträckan från utloppet
ur sjön Säven ned till Torp, en knapp mil före åns utlopp i Mjörn vid
Alingsås, liksom sträckan från Floda till Hedefors samt fallet vid Jonsered
och utloppet ur Aspen. Betydande forsar och fall finns också mellan sjöarna
Ömmern, Torskabotten och Sävelången vilka bland annat givit kraft till
Nääs fabriker i Tollered.
Med undantag av Vårgårda kvarn, industrierna i Alingsås och Nääs fabriker
återfinns de mer renodlade industrierna längs Säveån från Floda och
nedströms. En företeelse som bland annat kan förklaras av lokaliseringen
av järnvägen med dess betydelse för den industriella utvecklingen samt
Säveåns landskap 29