SäveånS

24 Västarvet rapport
Bild 12. Bro för Västra Stambanan vid övre delen av Jonsereds strömmar. Foto: Rolf Danielsson,
Västarvet.
övertogs pråmtransporterna av ångbåtar. Ångbåtar kom även att svara för
en stor del av gods- och persontrafiken på sjöarna Aspen, Sävelången, Mjörn
och Anten. Idag begränsas transporterna på Säveån och de tillhörande sjösystemen
i princip till fritidsbåttrafik och kanotpaddling.
På Säveån har också bedrivits en omfattande timmerflottning, särskilt under
1600- och 1700-talen då behovet av virke för byggnadsändamål var stort
i det expansiva Göteborg. Flottningen ombesörjdes av speciella flottarlag,
som svarade för var sin delsträcka. Timmerflottning förekom också i anslutning
till sågverken, exempelvis från Mjörn uppströms genom Kvarnsjön och
Åsjön till Antens såg. Utmed denna sträcka pågick flottning ända fram på
1950-talet. Transport av timmer har även förekommit på isen vintertid.
På samma gång som Säveån fungerat som en viktig transportåder var
vattendraget ett hinder för den som behövde korsa det. Överfarterna förlades
i första hand till naturliga vadställen vilka senare ersattes med broar.
Två av de äldsta dokumenterade vägsträckningarna över Säveån gick över
Hjultorp och Eklanda i Vårgårda kommun. Vägsträckningen över Nårunga–
Ljurhalla, vilken band samman de gamla häradena Gäsene och Bollebygd
i Sjuhäradsbygden, hör också till de tidigast belagda. Passagen över ån
sker här via Härevads bro, en av många imponerande stenvalvbroar längs
Säveån. I Säveåns vattenområde finns också intressanta exempel på senare
tiders brobyggarkonst, bland annat i form av järnvägsbroar i stål samt
betongbroar.