SäveånS

16 Västarvet rapport
slår ut många av de djur som får sin föda genom att filtrera vatten. Numera
är skogsdikningar inte tillåtna i södra Sverige. Inte heller får öppna diken
i jordbrukslandskapet läggas igen utan tillstånd. Det är steg i rätt riktning,
men det återstår mycket att göra. Skadade våtmarker behöver ”läka” och
nya anläggas om hydrologi och vattenkvalitet ska kunna återgå till det ursprungliga.
Vi behöver tillämpa ett helhetsperspektiv på markanvändningen. Den
som bedriver verksamhet uppströms har ett ansvar för vad som händer
nedströms. Genom att anpassa jord- och skogsbruksmetoder till landskapets
förutsättningar inom hela området, från källa till mynning, kan vattnets
hastighet saktas ned. Det gör att vi slipper många stora översvämningar
längre ner i systemen med allvarliga materiella skador som följd.
Översvämningar är inte bara av ondo. Det är på grund av dessa upprepade
översvämningar vi människor har bosatt oss utmed vattendragen som
med jämna och ibland ojämna mellanrum översvämmas och på så vis får
tillförsel av näringsämnen. Sådana områden tillhör de mest produktiva ekosystem
som finns. Det måste finnas utrymme för ekologiska processer som
översvämningar och skred att fortsätta i de delar där detta har en gynnsam
effekt, det vill säga där djur- och växtsamhällen är anpassade till detta.
S t ra n d - o c h b u f f e r t z o n e r
Strandvegetationen är mycket viktig för att stabilisera strandbrinken, men
även för att ta upp näringsämnen – främst kväve. Växtligheten utmed
strandbrinken fyller även en funktion i att hålla kvar sediment och öka avdunstningen,
vilket i sin tur leder till minskad avrinning. Ju bredare växtzonen
är, desto större blir effekten.
Förutom detta fungerar strandvegetationen både som skafferi och lekplats
för fisk och vattenlevande insekter. Många insekter, till exempel dagsländor,
har sina larvstadier i vatten men lever som vuxna på land. Övergången från
larv till vuxen sker lagom till att fågelungarna kläcks.
När fågelföräldrarna är som mest upptagna med att mätta hungriga ungar
är skafferiet som mest välfyllt i de strandnära skogarna. Detta är ett tydligt
exempel på att vatten- och landmiljöer hänger ihop.
Naturlandskapets vidsträckta skogar och våtmarker är nu uppsplittrade
i små, från varandra isolerade områden. De djur som tidigare hade stora
sammanhängande utbredningsområden finner sig nu instängda i små rester
av lämpliga miljöer. För att de ska ha en chans att överleva på sikt måste
de ges möjlighet att sprida sig i omgivningen och hitta lämpliga (icke närbesläktade)
partners för parning. Många skogsfåglar ger sig till exempel
ogärna ut och flyger i öppen terräng. Risken att bli mat åt en hungrig hök
är alldeles för stor.