TORP I TÄBY

SAMHÄLLSSTÄLLNING
Torparna på de större torpen och soldaterna hade status närmast efter
landbönderna eller landborna, d.v.s. arrendatorerna. Giftermål mellan
landbondedöttrar och soldater var inte ovanliga. Soldaten gynnades av
att han fått viss utbildning i kronans tjänst och kanske fått se sig om litet
mer än de fl esta andra i socknen. Soldaten var bättre läs- och skrivkunnig
än torparna i allmänhet. När soldaten efter avsked måste lämna sitt torp
kunde han få bekymmer med att hitta bostad och försörjning. Ofta blev
han vanlig torpare, ibland fi ck han arbete som kyrkvaktare, skolmästare
eller fjärdingsman. Även landbönderna blev i många fall torpare, när de
inte längre kunde behålla sina arrenden. Orsaken kunde vara ålderdom,
obetalda arrenden eller missnöje med deras sätt att sköta arrendet.
De vanliga torparna ansåg sig nog vara en aning bättre än stattorparna,
som å sin sida ansåg sig förmer än statarna och backstusittarna, även om
gränsdragningen var hårfi n.
LIVET PÅ TORPET
Nya torp skapades ofta på mark, som låg långt ifrån by eller gård. Det var
ofta magra och steniga eller sanka marker, som uppodlades för hand med
enkla redskap och idogt arbete. Körbar väg till torpet fanns sällan eller
tillkom långt senare.
I början av 1800-talet blev det vanligt att skriva ³torpkontrakt² och så
småningom skedde detta på tryckta standardformulär. I kontrakten
redogörs för byggnadernas storlek och skick och vilka skyldigheter, som
ålåg torparen för att få bruka och bebo torpet.
Dagsverken på ägaregården var det vanligaste betalningssättet. Man skilde
mellan mansdagsverken, kvinnsdagsverken, hjonedagsverken och hjälpdagsverken.
Hjonedagsverken utfördes av torpardrängar och torparpigor
eller annan av torparen lejd arbetskraft. Hjälpdagsverken var sådant arbete,
som utfördes av barn eller åldringar. En torpare kunde t.ex vara skyldig att
prestera tre mansdagsverken i veckan samt lika många kvinnsdagsverken
året runt och t.o.m. fl er dagsverken under sådd- och skördetid.
Arbetstiderna var ohyggligt långa. Man kunde börja redan vid 4-tiden på
morgonen och sluta först vid 9-tiden på kvällen. Därtill kunde torparen
ha en halvtimmes gångväg till och från arbetet. Visserligen brukade man
få ett par rejäla raster under dagen, men ändå! Förutom dagsverken
kunde torparen vara skyldig att utföra olika körslor, byggnads- och
nyodlingsarbete, att leverera vissa kvantiteter skogsbär m.m.
7