Återvinning får igång kreativiteten på förskolan Pumpan

Återvinning får
igång kreativiteten
på förskolan
Pumpan
Pumpan i Södertälje är en av
sju förskolor där man satsar på
återvinning av material som
annars skulle ha kasserats.
Istället för att köpa nya och
färdiga leksaker så återvinner
personalen och barnen
på Pumpan sådant som
annars hört hemma i
soporna.
Specialpedagogik 1/10 33

34
Stadens projekt Remida under ledning
av rektor Inger Muto har blivit berömt och inspireras
av Reggio Emilia-verksamheten i Italien.
Det är Sveriges första kreativa återvinningscenter
för förskolebarn i miljömedvetenhetens
tecken utan vinstintresse. Syftet är att
väcka barnens kreativitet och experimentlusta.
Re står för återvinning, recycling och Mida
syftar på sagan om kung Midas. Tapeter, magneter
och rullar förvandlas till hattar, torn och
sagoslott i barnens händer. Fantasin har inga
gränser och ständigt växer nya skapelser, former
och färger fram. På förskolan Pumpan prioriteras
det föränderliga och levande i skapandeprocessen,
inte det redan formgivna målet. De färdiga
leksakerna är i minoritet. Här skapar barnen
sitt eget guld som glimmar och bidrar samtidigt
till ett hållbart ekologiskt samhälle.
Efter att föreståndaren Marie Holm, sju
andra förskollärare och rektorn Inger Muto
gått på en veckas kurs om återvinning, i Reggio
Emilia i Italien där kreativiteten står i fokus,
fanns inga andra alternativ.
I början av förra året hölls en invigning av
Remida i Södertälje som är det första i Sverige
som också besöktes av ledarna från Italien. Det
är sju förskolor som är knutna till Remida i Södertälje
och som för närvarande får hämta sitt
material härifrån. Sammanlagt får alltså cirka
500 barn i Södertälje ta del av Remida, och ett
20-tal företag levererar materialen.
– Tanken är att alla i den kommunala verksamheten
ska kunna hämta saker härifrån. Skolor,
men också äldre- och handikappomsorgen.
Men då måste vi också få in fler leverantörer,
förklarar Marie Holm.
Om det blir över material från det som förskolorna
plockar ut, så lämnas det tillbaka för
att andra ska kunna få glädje av det. Återvinningstanken
återkommer ständigt.
En liten pojke rusar fram.
– Jag har sett dig förut! hojtar han glatt och
ser på mig, den främmande besökaren.
– Jasså, när då?
– Det var för länge sen – det var i går!
– Men jag har inte varit här i går kontrar jag.
Det var kanske någon som var lik mig?
Jag tänker att hans tidsuppfattning säger lite om
Specialpedagogik 1/10
barnens allmänna syn på materialen de jobbar
med. Hur många år de har på nacken spelar mindre
roll. Barnen struntar i rådande trender.
Det material som är populärast på Pumpan
just nu är tapeter.
– Vi viker dem, gör kartonger och målar, ritar
och klipper och klistrar med dem och tapeterna
tycker de om att sitta och titta på. De älskar
mönstren och vi har vikt hattar och sytt.
I sex år har Maria arbetat som förskollärare
och lagledare här på Pumpan. Remida är det
bästa som hänt, tycker hon.
– Man kan hitta på så många olika saker
med materialet. Barnens fantasi främjas och
de blir väldigt kreativa. Det finaste är att materialet
inte har några begränsningar, Remida
ger inga färdiga lösningar.
Det brukar bli bråk och kiv om färdigt material,
det undviker man i dag.
– Tar man in ett gäng bilar, så ska ju alltid

några ha just DEN bilen, men det är inte alls
samma sak med det här materialet.
– Nej, instämmer kollegan Katarina Nilsson,
jag tycker inte heller det. Med Remidamaterialet
blir det mycket mindre tjafs. Magneter är
ett material som är jättepopulärt och som de
har experimenterat med. Barnen bygger torn
av magneter och järn.
De har bland annat använt baksidan av en
högtalare där det finns magneter. Och från en
av sina leverantörer har de har fått massor av
kugghjul som barnen experimenterar med.
– Ljusbord och overhead använder vi också.
– Ja, och kapsyler inflikar Marie.
Några timmar per vecka arbetar en anställd
med företagskontakter för att få in mer material
till Remida.
– Det enda förbehållet vi har är att materialet
inte får vara farligt, och det måste vara rent,
förklarar Marie.
Kort sagt ska det vara spillmaterial som är
fräscht och schysst att använda.
– Något som barnen tycker är jätteroligt är de
här rören som jag tror har varit stora pappersrullar.
De har vi tapetserat tillsammans med barnen.
De leker jättemycket med dem och bygger
upp fina miljöer, så det blev verkligen lyckat.
Barnen inspirerar varandra till att fortsätta
bygga hela tiden.
– Ja, de bygger broar och allt möjligt med rören
som finns i olika tjocklek, säger Katarina.
Med det här sättet att arbeta finns inga begränsningar
för skapandet. Det utmanar både personal
och barn.
– Ja, och i vintras satt vi och sydde mycket i
olika Remidamaterial, bland annat halkskydd
till mattor och på kartonger, säger Katarina.
– Ja, det finns verkligen inga begränsningar
för vad man kan skapa. Det är mest vår egen
fantasi som sätter stopp ibland. Barnen tycker
jag kommer på mycket mer saker. Det är också
roligt att man kan använda så mycket av allting,
det går att vräka på.
Personalen och barnen på förskolan Pumpan
använder ofta Remidamaterialet för att arbeta
med teman. Det pedagogiska kan ta sig
uttryck i allehanda ansikten, former, kvadrater
och rektanglar.
Plötsligt faller mina ögon på en
väggtavla som påminner om …
– Picasso är det säger Marie och
skrattar.
– Konstverket heter ”Dam med
gul hatt”. Barnen är så fascinerade
av hans målningar, som ligger så
nära till hands.
– Vi håller på med både mindre
och större projekt. En del är färdiga
på en dag eller timme och behöver
inte pågå i flera veckor. I påskas
gjorde vi till exempel påskkycklingar
med tapeterna.
– Och i julas gjorde vi en julgran,
säger Katarina glatt.
– Och i midsomras en midsommarstång,
säger Marie och ler.
– Barnen blev eld och lågor och
hängde upp alla möjliga saker.
Det är tydligt att entusiasmen inför
Remida är ömsesidig hos både
barn och personal.
– Man försöker få in materialen
i vardagen, förklarar Marie.
– Remida gör barnen mer kreativa
än när vi lägger fram ett pussel
som bara har en lösning.
– Det som är intressant är också
att se processen, hur barnet tänker,
funderar Katarina.
– Resultatet är egentligen inte
det intressanta, utan hur de har
kommit fram till det.
Marie Holm känner sig oerhört
tacksam över att hon arbetar på
Pumpans förskola, och för att hon
fått vara med på utbildningen i Reggio
Emilia.
– Man liksom vaknar till och
ser mycket fler möjligheter, vad
man kan göra med alla saker, säger
hon.
Marie Holm menar att traditionen att återvinna
material har funnits länge inom den
svenska förskolan, men inte i samma mängd
och omfattning som Remida möjliggör.
Specialpedagogik 1/10 35

36
Äggkartonger och toarullar har till exempel
alltid varit ”på tapeten”.
Både Marie och Katarina är överens om att
de färdiga leksakerna nu nästan konkurrerats
ut av Remidamaterialen:
– Remidamaterialet är ju heller inte så
”tjejigt” eller ”killigt” utan ganska könsneutralt,
konstaterar Katarina.
– Ja, och det är ingen skillnad på de yngre
och äldre barnen, alla tycker lika mycket om
återvinningsmaterialet, menar Marie.
Hon berättar om en pojke som brukar bygga
datorer av materialet. Med ett tangentbord
som bas bygger han egna små världar med
plastbitar.
– Barnen bygger ibland också bruksföremål
som de har användning för när de slutar leka,
och ett år höll tjejerna på och sjöng jättemycket,
säger Marie.
– Då byggde de egna mikrofoner och sjöng
framför speglar.
Specialpedagogik 1/10
Marie Holm menar att Remidamaterialet
lockar fram kreativiteten hos både personalen
och barnen. Leklustan väcks till liv, och hon
beklagar att det just nu bara är förskolor som
får material, eftersom det också skulle passa till
exempel äldreomsorgen:
– Vi tycker det här är helt fantastiskt, och fantasin
skenar iväg. Personligen tycker jag också
att det blir mycket roligare att arbeta som pedagog
med det här materialet. Utan någon färdig
lösning. Man kan hitta på vad som helst.
På småbarnsavdelningen har de konstruerat ett
slags ”Memoryspel” med Remidamaterial.
Katarina menar att barnen för det mesta har
nog av ”färdiga” leksaker som de har i mängder
därhemma, och att förskolan därför bör kunna
erbjuda ett komplement för att inte bli en
tråkig plats att vara på. Hon får medhåll från
Marie som menar att Remida uppfyller förskolans
pedagogiska uppgift: att också vara en
lärandemiljö.
Text och foto: Annika Miezis
Läs mer om testet på:
www.logopedkonsult.se