danska Øar

More documents

Recommendations

Info

12 Till havs – i den lilla skalan För första gången skall jag beträda däcket på vännen Rolfens näst största kärlek, Iris. a Så heter motorbåten (en Rhea 850, marschfart tjugo knop), som haft den goda smaken att låta sig tillverkas i en av mina favoritstäder, La Rochelle på franska kusten. »Fint att få se något annat än norska och bohuslänska klippkuster«, tyckte Rolfen. Vi enades om en tur till det vackraste Danmark kan bjuda – det sydfynska öhavet. »Glöm inte att ta med kläder för alla väder«, förmanade Rolfen. När jag kommer ner till hamnen i Limhamn har Rolfen varit ombord en timme och gått igenom checklistan. Kollat oljan i motorn, vatten- och drivmedelstankarna, batteriet, alla genomföringar, plockat fram flytvästarna och sett till att nödraketerna är på plats. »Jag har redan lagt ut kursen mot Storströmmen, vi får fint väder med lätta vindar!« Jag har gjort vad som fallit på min lott och stuvat mat och dryck i kylskåp och förråd, ett par flaskor Chateau de Seguin (från La Rochelles närhet, förstås!) hanteras extra varsamt, konserver och torrfoder mer rutinmässigt. Med i bagaget finns Carsten Jensens nyutkomna och ypperliga epos, »Vi, de drunknade«, om livet i sjöfartsstaden Marstal på fagra Ærø. Så får jag uppdraget att lossa förtöjningarna och klockan är bara halv tio. text Ove agrelin »Vi har sextio distansminuter till Storströmmen och sedan lika långt till Rudkøbing på Langeland – vi bör vara där vid fyratiden!« Vid lunchtid passerar vi under de välvda brospannen över Storströmmen efter att ha rundat den lilla sevärda ön Nyord nordväst om Mön. Kvart i fyra tar vi oss med gästhamnsguiden uppslagen på navigationsbordet till rätt kaj, sträcker på benen och är snart på vandring upp till stadskärnan. Vi har ett uppdrag – att inhandla ett par välmatade rödspättor till kvällens middag. Rudkøbing är inte stort men äger en charm, som det är lätt att bevekas av med foto claes Westin/ccd
vackra och färgglada gatuhus, slingrande smala gator, ett något livligare huvudstråk och en levande hamn med dagliga färjeturer till såväl Strynø som Ærø. Man skall naturligtvis icke försumma en visit på vackra Gåsetorvet. Här står stadens store son, fysikern Hans Christian Ørsted, staty framför det lilla apoteket med vidhängande museum, där fadern var apotekare och Hans Christian föddes 1777. Hans banbrytande uppfinning var inom elektromagnetism och skedde 1820 då han, för att citera ne »iakttog att en elektronisk ström i en ledare får denna att ställa sig vinkelrätt mot tråden /…/ Han var även den förste att framställa metalliskt aluminium.« Åter en ljuvlig morgon och dags för en nätt färd till Svendborg, Sydfyns trivsamma »huvudstad« med runt fyrtiotusen lyckliga själar. Vi väljer rutten mellan vackra Thurø och målet för dagens aktiviteter – en cykeltur på ljuva Tåsinge. I sjöfartstaden Svendborg – som en gång hyste åtta varv och embryot till a.p. Møllerkoncernen (Mærsk), heter den inre hamnen Nyhavn – här ligger krogarna tätt. Vi bokar bord för kvällen på klassiska och charmiga Hotel Ærø innan vi grenslar våra hyrcyklar. Så bär det iväg över bron till paradisets förgård och Danmarks kanske vackraste lilla by, Troense. Det är lätt att emellanåt ta till överord i skilda sammanhang – vad gäller Troense finner man icke alltid de rätta superlativen! Här skall man strosa långsamt i det prunkande överflödet av stockrosor, lavendel och rosor kring alla välhållna korsvirkeshus med tjocka stråtak och utsirade dörrspeglar. Ett par kilometer bort ligger magnifika Valdemars slot, uppfört 1639-44 av Chris- tian iv till sonen Valdemar. Denne var dock en orolig själ, som flackade Europa runt för att endast trettiofyra år gammal dö i Polen 1656 i svensk (!) krigstjänst. I dag är slottet – tillika Danmarks största privata hem – till stora delar öppet för allmänheten med en alldeles förträfflig restaurang - och i familjen Juels ägo sedan 1678. Anfader är sjöhjälten Niels Juel, som i grunden besegrade svenskarna ute på Køge Bugt. I slottets flygelbyggnader finns förutom café även ett museum för leksaker och ett för »lystsejlats« med ett trettiotal flytetyg. Mitt på ön ligger Landets vackra kyrka i vars hägn ett par människoöden vilar sedan 1889 – löjtnanten Sixten Sparre och den sköna lindanserskan Hedvig Jensen med artistnamnet Elvira Madigan. Kärlekssagan var omöjlig från början och allt slutade i tragik. Sixten sköt först Elvira och sedan sig själv i skogarna mot Valdemars slot. Efter en del parlamenterande, inte minst inom släkten Sparre, vilar de nu i samma grav, om än med mer än »armbågs lucka« mellan stenarna. Även de som tror på symbolikens möjliga och omöjliga uttryck får sitt – Hedvig sten är vit som snö, Sixtens dunkel och något anfrätt… En av de <strong>danska</strong> öar som tagit mest plats i mitt hjärta är Ærø, tjugofem distansminuter söderöver, med lilleputtstäderna Ærøskøbing och Marstal– vi fördelar gracerna med en övernattning i vardera. Marstal var, innan ångan tog över, en sjöfartsort med världsrykte med nästan fyrahundra skepp och åtta skeppsvarv. Om denna tid minner sjöfartmuseet nere i hamnen, ett måste för den som vill vidga sina perspektiv i tid som rum. Sam- lingen berör alla dem som trampat däck. I Marstal finns också ett stort antal vackra små gatuhus, vars skönhet och antal dock överträffas med råge i Ærøskøbing. En sagostad med tre huvudgator och fyrahundra hus, här finns gränder med låga, pastellfärgade hus och gator med ännu lägre och lika färgglada. Det minsta kallas Dukkehuset, här kan man nästan lägga näsan i takrännan och har blommande taklök i ögonhöjd. Här finns bagaren, ostemanden, bokhandleren och slagteren – i kväll blir det lammkotletter ombord. En udda attraktion är Flaske- Peters samling – ett museum med de mest skilda varianter av flaskskepp inrymda i det gamla fattighuset. Även i Ærøskøbing hotades det goda livet en gång, 1968 – detta den politiska korrekthetens år – då ett antal historielösa själar ansåg att nu var det dags även här. »Vi måste ju blicka framåt« och »stillastående är tillbakagång«, andra logiska kullerbyttor att förtiga. Så ville man därför riva upp de gamla kullerstenarna och asfaltera gatorna »för framkomlighetens skull och dessutom nästan underhållsfritt« och samtidigt byta ut de gamla gatlyktorna mot mer luxbringande ljusrör. Kloka kvinnor och män budade dock raskt till kamp – förnuftet segrade och fick sin rättmätiga belöning då man 2002 fick det prestigefyllda Europa Nostra-priset. Då hade man 1994, för säkerhets skull, sett till att lägga femtiotusen nya kullerstenar på Vestergade. Sista dagen för denna gång – ett kärt återbesök på lilla hjärtformade Strynø innan vi drar vidare mot Stora Bält. Denna ö var en gång landets näst mest befolkade efter storköpenhamnska Amager. I dag bor här tvåhundra själar, de allra flesta i trivsamt gyttriga Strynø by. Ordet stadsplan känns här lika främmande som en kräftätande godtemplare. Här finns hundratalet vackra hus i rofylld miljö, en bofast midsommarstång, en bydamm med hundratals små kwe-, kwe-, kweckande grodor som kastar sig i vattnet från olika hålrum i strandbrinken, vägar som gjorda för en långpromenad och en liten sandstrand nere vid hamnen. En ö för kontemplation och besinning, här vaggas man varligt till ro. God tur! 13
Page 1 and 2: Atlantica SjörapportenS fyrar ANHO
Page 3 and 4: Styra Rätt styr vem som tar hand o
Page 5 and 6: aAtt laga mat ombord ställer speci
Page 7 and 8: Smart jolleförvaring • Har du k
Page 9 and 10: Märkligt nog kan det verka som om
Page 11: Det finns hjälp att få Det finns
Page 15 and 16: Sjörapportens sändningstider sjö
Page 17 and 18: Lars Sandin, Oxelösund. Tillsynsma
Page 19 and 20: Mindre kostnader för Atlantica = l

danska Øar

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?