55 Bokstäver och gamla skrifter

Vasatidens protokoll, räkenskaper och skattelängder
Efter reformationen framträdde nya behov som genererade andra typer av
skrifter inom statsförvaltningen. Här började man mer systematiskt skriva ner
räkenskaperna per uppbördsområde eller landskap, enligt en mall som långsamt
tog form för att sedan utvecklas vidare. I dessa landskapshandlingar ingick alla
nedtecknade skattehandlingar, som skulle omfattade alla skatteskrivna gårdar och
personer. Här ingick även allehanda skrifter som berörde räkenskaperna i upp‐
bördsområdet. Från år 1631 ersattes de av länsräkenskaperna, i samband med att
länen ersatte landskapen som förvaltningsområden, men innehållet skiljer sig inte
alls till en början. Från 1642 har skattelängderna brutits ut och bildat egna voly‐
mer, vid sidan av länsräkenskaperna. Det gäller Jordeböckerna eller den årliga
räntan samt Mantalslängderna. Särskilda förteckningar för temporära skatter
finner vi i Älvsborgs lösen, såväl den förmögenhetsbeskattning som gällde för år
1571 samt den efterföljande med samma namn som fördes under sex skatteter‐
miner åren 1613‐1619. En annan förmögenhetsbaserad skatt var Boskaps‐ m.fl.
skatter, som förekom 1620‐1641. Flera andra tillfälliga skatter var mer eller
mindre mantalsbaserade och kunde gälla ett enskilt år eller under en kortare
period. De kunde också utgå från antalet rökar eller hushåll, eller andra tillgångar
eller annat ägande. Hit hör exempelvis kvarntullskatten, som från början avsåg
vuxna personer som nyttjade kvarnar, men som sedan övergick till att bli den all‐
männa mantalsskatten för vyxna personer.
Likaså blev den kungliga kansliet utgående brev kopierade och sparade, det
så kallade Riksregistraturet, för att Kronan skulle kunna gå tillbaka och kontrollera
uppgörelser, bestämmelser och påbud.
Summariska inkomster rörande böter från dömda personer, upprättades
ibland under 1500‐talet och tiden därefter i form av saköresregister, men det var
först i början av 1600‐talet som vi kan se ett mer systematiskt nedtecknande av
rättegångsförhandlingarna och domarna så att de gör skäl för benämningen
domboksprotokoll. Städer kunde redan i ett tidigt skede av 1400‐talet och fram
till början av 1600‐talet ha nedtecknat viktiga händelser och protokoll samt
diverse skrivelser på ett systematiskt sätt i rådstugorna, vilka berörde stadens
borgare. Dessa kallas tänkeböcker (från det tyska ordet andenken, med betydel‐
sen minnesbok. En del av de äldre anteckningarna kan vara skrivna på tyska. Vid
sidan av dessa förekommer ibland skotteböcker, som var stadens räkenskaper
och förvaltning av skott (skatt).
Även militären hade behov av skrifter, kartor och omfattande förteckningar,
såsom generalmönsterrullor med listor över namnen på de personer som var
soldater och ryttare samt deras överordnade. Under 1500‐talet sköttes de period‐
vis och ganska sporadiskt av de som ansvarade för räkenskaperna i landskapen,
men under hela 1600‐talet blev de betydligt mer omfattande, i synnerhet sedan
de på 1620‐talet övertogs av militären själva.
Även Kronans skatteindrivare hade behov av kartor. Från 1630 och under ett
par årtionden upprättades ett stort antal kartor för skilda delar av Sverige, vad
gäller allmogens jordbruksmarker, vilka kallas den geometriska jordeboken. Syftet
var att upprätta en bättre kontroll över deras skatteförmåga.
Kyrkoböcker
De kyrkliga skrifterna, avsedda för lokal räkenskap eller något dylikt, är för tiden
fram till sent 1600‐tal i regel förkomna och okända för eftervärlden, men enstaka
religiösa skrifter har bevarats. Det stora mängden skrifter som upprättats av
kyrkan är de kyrkoböcker som tillhör folkbokföringen, vilka tillkom genom en
direkt uppmaning i 1686 års kyrkolag. Enstaka socknar har äldre kyrkoböcker, vilka
22