You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Särskilda bokstäver i England<br />
Runor<br />
Den äldre runraden eller futharken förekom främst i Norden <strong>och</strong> i det anglo‐<br />
saxiska England. Det vilka uppstod under 100‐talet e.Kr. efter grekisk <strong>och</strong> romersk<br />
inspiration samt hade från början 24 tecken, varav några av dem inte förekom i<br />
latinet. Hit hör Þ‐tecknet (kallas thorn, med ett th‐ljud) <strong>och</strong> ett eget tecken för ng‐<br />
ljudet, samt ett tecken som ofta översätts med bokstaven J, vars ljudvärde dock<br />
tangerar Y.<br />
Thorn <strong>och</strong> Eth ( Þ / þ <strong>och</strong> Ð / ð )<br />
Tonande <strong>och</strong> tonlöst th‐ljud i engelskan (kallade thorn <strong>och</strong> eth) har försvunnit i<br />
svenskan, varför också tecknen försvann i början av medeltiden. De fanns dock<br />
representerade bland runorna, <strong>och</strong> förekommer i det sistnämnda fallet forfarande<br />
i isländskan. I engelska texter började de ersattas med th under 1300‐talet, men<br />
här framträdde även en annan variant. Alternativt kunde man ersätta kombina‐<br />
tionen th med y som till formen påminde om tecknet thorn, varför ordet ”Ye” ska<br />
uttalas ”The”.<br />
Wynn, Vend & Yogh<br />
I främst England på de brittiska öarna användes en fåtal särskilda tecken av anglo‐<br />
saxarna för att markera enstaka ljudvärden som inte var vanliga i övriga delar av<br />
Europa. Dessa fick ingen spridning, utan försvann med tiden.<br />
Tecknet Wynn (eller wen)härstammar från en av de angosaxiska runorna <strong>och</strong><br />
hade ett ljud‐värde som var detsamma som UU <strong>och</strong> W. Inledningsvis skrevs detta<br />
ljudvärden med UU, men ersattes tidigt av Wynn, varefter det i början av 1300‐<br />
talet kom att ersattas med UU åter igen.<br />
Tecknen Vend var en snarlik variant till Wynn <strong>och</strong> hade samma ljudvärde,<br />
men användes främst under den äldre anglosaxiska tiden i samband med ned‐<br />
tecknandet av fornnordiska texter. Av det skälet hade det en mycket begränsad<br />
användning.<br />
Tecknet Yogh hade ett varierat ljudvärde som motsvarade både k, g <strong>och</strong> ng<br />
men också en j‐ljud. Den formmässiga likheten med tecknet för bokstaven G som<br />
utvecklades i Irland, är stor. Detta tecken användes både i England <strong>och</strong> i Skottland<br />
under medeltiden, men ersattes ofta av Z när man började trycka böcker, efter‐<br />
som detta tecken inte fanns tillgängligt samt på grund av den extremt stora form‐<br />
mässiga likheten mellan dessa bokstäver.<br />
27
Change language