55 Bokstäver och gamla skrifter

Bokstäverna från 1300‐tal till 1700‐tal
Nedan följer några exempel på handstilar från olika perioder mellan sent 1300‐
talet och fram till 1700‐talets början. Variationen mellan olika tider och platser
kan dock vara betydande. Det allra mest optimala skulle vara att återge minst 2‐5
exempel av varje bokstav per tidsperiod för att verkligen fånga in den mesta van‐
liga av varianterna. De dateringar som anges för de olika uppsättningarna med
exempel är tider när den berörda stilen var vanlig, men det förekommer många
undantag så till vida att vissa skribenter levt under lång tid utan att ta efter de nya
stilarna som långsamt vann inträde för en del av bokstäverna. På så vis finns det
en eftersläpning på gott och väl femtio år eller mer, även om detta bara berör en
mindre andel skrifter.
Målet har varit att försöka ta fram de mest typiska formerna i vanliga texter,
men ett flertal bokstäver kan relativt ofta vara antingen betydligt enklare eller ha
extra penndrag i form av rundlar etc eller ha tydligare och större ingående eller
utgående streck. I exemplen på de efterföljande sidorna har bara de mest vanliga
extra‐rundlarna tagits med, liksom bara markeringar av de vanligaste linjerna som
inleder respektive avslutar bokstäverna. Dessa linjer går i förekommande fall se‐
dan vidare till framförvarande eller efterföljande bokstav. Även de prickar, streck
och ringar som kan förekomma över särskilda bokstäver, kan variera mycket till
formen. I vissa fall kan bokstäverna delvis förändras ihop med andra bokstäver,
varför några sådana kombinationer tagit med, såsom ff, fft, tt och sk.
Vid sidan av dessa exempel på bokstävernas grundformer som utgick från
den kursiva gotiska stilen, förekommer såväl rubriker som latinska låneord vilka
inte sällan har en avvikande stil. Den förstnämnda gruppen kan ha en mycket tyd‐
lig formmässig likhet med den gotiska skriften från sen medeltid, men tillsammans
med de latinska låneorden kan de också påminna om Antiquan, som motsvarar
romersk monumentalskrift, vilken successivt blev den allt mer allenarådande eller
allmänna stilen. Utöver dessa tre samtida stilar i olika delar av texterna, kan an‐
fangerna ha ytterligare en egen stil. De är visserligen i hög grad baserade på den
allmänna stilen, men de kan ha omfattande utsmyckningar och linjer som mer är
att betrakta som dekoration.
Av dessa skäl har målet varit att välja en så typisk form som möjligt, som fångar in
de enskilda bokstävernas mest vanliga egenskaper, och undvika de former som
gäller för rubriker, anfanger och låneord. För majusklerna (stora bokstäver) gäller
det också att försöka undvika minuskler (små bokstäver) som bara är uppförsto‐
rade och uppträder som majuskler i början av vissa ord.
Långa s och dubbel‐s är inlagda direkt efter det vanliga s‐et hos minusklerna
(de små bokstäverna).
72