Medicinjakten – i Flemings fotspår - Nobel Museum
Medicinjakten – i Flemings fotspår - Nobel Museum
Medicinjakten – i Flemings fotspår - Nobel Museum
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Hur fungerar antibiotika?<br />
Gemensamt för alla antibiotika är att de är molekyler som påverkar system i bakterierna<br />
som är centrala för deras överlevnad. För att en bakteriecell ska kunna leva behövs det<br />
DNA som innehåller koden för cellens uppbyggnad. Proteinerna står för de flesta<br />
funktionerna i cellen och styr uppbyggnad av både DNA och andra strukturer i cellen.<br />
Cellväggen är också central genom att den skyddar mot omgivningen och kontrollerar<br />
vad som passerar in och ut ur cellen. De molekyler som fungerar som antibiotika, d.v.s.<br />
kan ta död på eller stoppa tillväxt av bakterier, angriper vanligtvis någon av dessa<br />
centrala system.<br />
Organiska molekyler, t.ex. en cells alla komponenter, byggs upp av relativt få atomtyper<br />
där kol-, väte-, syre- och kväveatomer är bland de vanligaste. Antibiotika och de flesta<br />
andra läkemedel är små organiska molekyler som sällan består av mer än 150 atomer, till<br />
skillnad från proteiner och DNA som kan bestå av tusentals atomer. Det som avgör vilka<br />
egenskaper en molekyl har är hur många och vilken typ av atomer som ingår och hur<br />
dessa är sammankopplade.<br />
Penicillin är ett av de absolut vanligaste antibiotika vi har. Det används för att bota<br />
vanliga sjukdomar så som halsfluss, lunginflammation, öroninflammation och<br />
hudinfektioner. Penicillin fungerar genom att angripa bakteriernas cellvägg. Denna<br />
består av långa kedjor av kolhydrater, polysackarider och kedjor av aminosyror<br />
(peptider) som är sammanfogade i ett s.k. peptidoglykanlager. Bakterier delas normalt in<br />
i två stora undergrupper; grampositiva och gramnegativa (fig. 3). Hos de grampositiva<br />
utgörs cellväggen till största delen av ett tjockt lager peptidoglykan. Gramnegativa<br />
bakterier har ett mycket tunnare lager peptidoglykan och ett yttermembran istället.<br />
G+ G-<br />
Fig. 3 Illustration av en grampositiv (G+) respektive gramnegativ (G-) bakterie.<br />
Under uppbyggnaden av cellväggen kopplar enzymer (som även kallas penicillinbindande-protein,<br />
PBP) ihop de olika byggstenarna i peptidoglykanlagret. Penicillinets<br />
struktur liknar den hos en av byggstenarna (fig. 4) och enzymet försöker bygga in<br />
penicillinet i cellväggen istället för den äkta byggstenen. Resultatet blir att cellväggen<br />
inte kan kopplas ihop på ett korrekt sätt, vilket leder till att bakteriecellen dör.<br />
Fig. 4 Två olika sätt att illustrera penicillinmolekylen (just denna variant kallas Penicillin G).<br />
Penicillin tillhör gruppen β-laktamer (beta-laktamer). Gemensamt för dessa är att de innehåller en<br />
fyrledad ring (β-laktam) som är helt nödvändig för att molekylen ska fungera som antibiotika.<br />
Pilarna visar var den viktiga β-laktamringen sitter.<br />
Stortorget 2, Box 2245, 103 16 Stockholm<br />
Tfn: 08-53 48 18 00, Fax: 08-23 25 07<br />
info@nobel.se, www.nobelmuseum.se<br />
© <strong>Nobel</strong>museet 2013, <strong>Nobel</strong>priset® och <strong>Nobel</strong>medaljen är av <strong>Nobel</strong>stiftelsen registrerade varumärken.