Riktlinjer för förskrivning av hjälpmedel i Landstinget Västernorrland

Riktlinjer för förskrivning av hjälpmedel i Landstinget 

Västernorrland 

Dokumenttyp Fastställt datum Fastställt av Sida 

Riktlinje 2011-07-13 Gösta Burlin (gbn011) 1 av 32 

Gäller fr.o.m Gäller t.o.m Granskat av Processägare 

2011-07-13 2013-01-13 Katarina Funseth (kfh001) 

Gäller för Handläggare 

Landstingsgemensamt Katarina Funseth (kfh001) 

Sammanfattning /Beskrivning Diarienummer / Dokumentnummer 

Hjälpmedelskommittén har varit delaktig i arbetet med dokumentet 09LS373/14191-R3 

Relaterade dokument 

Ett utskrivet dokument kan vara inaktuellt, det gällande finns alltid på webben 

Riktlinjer 

– för förskrivning av hjälpmedel 

i Landstinget Västernorrland 

Utskrivet av Utskriftsdatum 

Emma Stom 2011-07-13





Innehållsförteckning 

1. Inledning................................................................................................................................4 

2. Landstingets politiska organisation...................................................................................... 5 

3. Landstingets verksamhet....................................................................................................... 5 

4. Landstingets organisation för hjälpmedel............................................................................ 5 

4 a. Hjälpmedelskommitté................................................................................................................ 5 

4 b. Hjälpmedelssamordnare ........................................................................................................... 6 

4 c. Hjälpmedel Västernorrland (här ingår även synhjälpmedel)................................................ 6 

4 d. Hörselvård .................................................................................................................................. 7 

4 e. Ortopedteknisk avdelning ......................................................................................................... 7 

5. Mål ......................................................................................................................................... 7 

6. Syfte........................................................................................................................................ 7 

7. Prioriteringar......................................................................................................................... 7 

8. Förskrivare ............................................................................................................................ 8 

9. Förskrivarens ansvar ............................................................................................................ 9 

10. Förskrivningsprocessen ...................................................................................................... 9 

11. Bedömning......................................................................................................................... 10 

12. Bedömningsgrunder vid förskrivningen........................................................................... 10 

12 a. Angelägenhet .......................................................................................................................... 11 

12 b. Kroppsfunktion...................................................................................................................... 11 

12 c. Aktivitet................................................................................................................................... 11 

12 d. Delaktighet.............................................................................................................................. 11 

12 e. Nyttjandegrad......................................................................................................................... 12 

12 f. Personliga faktorer ................................................................................................................. 12 

12 g. Omgivningsfaktorer (kontextuella faktorer)....................................................................... 12 

13. Förskrivning och utprovning............................................................................................ 12 

14. Patientjournal och dokumentation................................................................................... 13 

15. Anpassning ........................................................................................................................ 13 

16. Specialanpassning............................................................................................................. 14 

17. Instruktion, träning och information ............................................................................... 14 

18. Uppföljning (Svarar på frågan ”är vi på rätt väg?”) ....................................................... 15 

19. Dubbelutrustning............................................................................................................... 16 

20. Om brukaren känner sig felaktigt/illa behandlad............................................................ 16 

21. Brukarens ansvar för hjälpmedlet.................................................................................... 17 

22. Försäkringar, skadade och förlorade hjälpmedel............................................................ 17 







23. Utvärdering (Svarar på frågan ”blev det som vi tänkte?”).............................................. 17 

24. CE-märkta produkter ........................................................................................................ 18 

25. Bruksanvisningar .............................................................................................................. 18 

26. Förbrukningsartiklar till hjälpmedel................................................................................ 18 

27. Uthyrning och försäljning av hjälpmedel till enskilda personer..................................... 19 

28. Egenvård och försäljning av egenvårdprodukter till enskilda personer......................... 19 

29. Avgifter för den enskilda brukaren................................................................................... 19 

30. Förskrivning av hjälpmedel i samband med utomlänsvård............................................. 20 

31a Övertagande/flyttning av hjälpmedel som medtas vid flyttning inom länet................... 20 

Brukarens ansvar............................................................................................................................ 20 

Förskrivarens ansvar...................................................................................................................... 20 

31b Övertagande/flyttning av hjälpmedel som medtas vid flyttning ut ur i länet ................. 20 

32. Förskrivning av hjälpmedel till personer med skyddade personuppgifter...................... 21 

33. Förskrivning av hjälpmedel till utlandssvenskar och utländska medborgare................ 21 

34. Hjälpmedel för studier i annat land.................................................................................. 21 

35. Hjälpmedel som inte omfattas av landstingets hjälpmedelsansvar ................................. 22 

35 a. Arbetshjälpmedel................................................................................................................... 22 

35 b. Arbetstekniska hjälpmedel ................................................................................................... 22 

35 c. Grundutrustning hos annan huvudman/vårdgivare........................................................... 22 

35 d. Grundutrustning på sjukhus ................................................................................................ 23 

35 e. Pedagogiska hjälpmedel i skolan .......................................................................................... 23 

35 f. Hjälpmedel enbart för fritidsaktiviteter............................................................................... 23 

35 g. Transport av hjälpmedel ....................................................................................................... 23 

35 h. Bostadsanpassning................................................................................................................. 23 

35 i. Bilstöd ...................................................................................................................................... 24 

Bilagor 

1. Lagar, förordningar, författningar och föreskrifter 

2. Världshälsoorganisationens klassifikationssystem 

3. Organisation och kunskapscentrum på nationell nivå 

4. Definitioner 







1. Inledning 

Dessa riktlinjer syftar till att säkerställa en god tillgänglighet till personliga hjälpmedel enligt 

Policy för hjälpmedel i Landstinget Västernorrland och Program för hjälpmedel i Landstinget 

Västernorrland. 

Hälso- och sjukvårdslagen/HSL/ § 3b föreskriver landstingets ansvar för att tillhandahålla 

hjälpmedel. Hjälpmedel är således en del av övriga insatser som erbjuds inom hälso- och 

sjukvården och hjälpmedelsförsörjningen ska följa samma etiska och prioriteringsmässiga 

principer som gäller för övrig hälso- och sjukvård. Detta innebär även att reglerna för 

vårdgaranti ska beaktas när hjälpmedel ingår som en del i behandlingen. 

Kvalitetsutveckling är en av förutsättningarna för att fullfölja landstingets målinriktning och 

tillgodose brukarens säkerhet. Här ingår också att tillämpa de yrkesetiska regler som 

respektive yrkesorganisation har antagit så att varje arbetsuppgift utförs på ett professionellt 

sätt. 

Förskrivningsprocessen baseras på Världshälsoorganisationens klassifikationssystem, 

International Classification of Functioning, Disability and Health /ICF/, som utgår från termer 

som funktion, struktur, aktivitet och delaktighet. 

Läs mer på webbplatsen www.who.int/classification/icf 

Riktlinjerna ger vägledning i förskrivningsprocessen för enhetliga bedömningar och tillgång 

till personliga hjälpmedel på lika villkor, som en del av hälsofrämjande insatser, behandling, 

habilitering och rehabilitering till personer bosatta i Västernorrlands län. Riktlinjerna utgör 

även ett stöd till brukare och deras anhöriga samt till intresseorganisationer. Informationen 

ska finnas tillgänglig på olika media. 

En rutin med undergrupper kompletterar riktlinjerna vid tillämpningen i den enskilda 

förskrivningsprocessen. Rutiner beskriver tillvägagångssätt och metoder samt innehåller 

checklistor. Sortimentsförteckning, alternativt varukatalog, anger vilka hjälpmedel som 

omfattas av landstingets sortiment samt vilka som är behöriga att förskriva hjälpmedlen. 







2. Landstingets politiska organisation 

Från och med den 1 januari 2011 gäller en ny politiska organisationsplan för Landstinget 


Enligt landstingets system för styrande dokument fastställs policy och avgifter av 

landstingsfullmäktige. 

Läs mer på webbplatsen http://www.lvn.se/Demokrati-och-insyn/Sa-styrs-landstinget/ 

3. Landstingets verksamhet 

Landstingets verksamhet består av kärnverksamhet och serviceverksamhet. 

Figur 2: 

4. Landstingets organisation för hjälpmedel 

4 a. Hjälpmedelskommitté 

Hjälpmedelskommittén utses av landstingsdirektören och har uppdraget att 

- verka för en behovsbaserad, ändamålsenlig, tillförlitlig och kostnadseffektiv 

hjälpmedelsanvändning 

- verka för att hjälpmedelshanteringen i länet utförs med säkerhet och effektivitet 

- verka för att policy, program, riktlinjer och handböcker tillämpas på ett enhetligt sätt 







- utarbeta förslag till förbättringar inom området. 

Hjälpmedelskommittén reviderar riktlinjerna och fattar beslut om ändringar. 

Följande organisationer representeras i hjälpmedelskommittén: 

- Hjälpmedel Västernorrland 

- Primärvården Västernorrland 

- Sjukhusförvaltningarna 

- Hörselvården 

- Syncentralen 

- Ortopedtekniska verksamheten 

En representant för kommunerna adjungeras till hjälpmedelskommittén. 

Vid behov kan hjälpmedelskommittén adjungera till sig representanter med specifik kunskap. 

4 b. Hjälpmedelssamordnare 

Hjälpmedelssamordnaren är underställd Verksamhetschef Landstingstaben Hälso- och 

sjukvård och utgör hjälpmedelskommitténs sekretariat. 

Hjälpmedelssamordnarens arbetsuppgifter är bland annat att 

- verka för att hjälpmedelsförsörjningen integreras i de insatser som erbjuds enligt hälso- och 

sjukvårdslagen 

- skapa arbetsrutiner för hjälpmedelskommittén 

- vara föredragande, sekreterare och verkställande till hjälpmedelskommittén. 

4 c. Hjälpmedel Västernorrland (här ingår även synhjälpmedel) 

Hjälpmedel Västernorrland är en länsverksamhet som organisatoriskt är en verksamhet inom 

Serviceförvaltningen. 

Verksamhetens uppdrag är att 

- lagerhålla och leverera hjälpmedel till främst Landstinget Västernorrland och kommunerna i 

länet 

- ge råd och stöd till förskrivare vid val, förskrivning och anpassning av hjälpmedel 

- utbilda förskrivare om hjälpmedelssortimentet 

- ge teknisk service i form av reparation och anpassning av hjälpmedel 

Hjälpmedel Västernorrland har sin bas med ledning, administration och huvudlager i 

Sundsvall (Sundsbruk) och filialer i Örnsköldsvik och Sollefteå. Verksamheten finansieras 

genom intäkter från hälso- och sjukvården och kommunerna. 

Hjälpmedlen är indelade i hyres- och försäljningshjälpmedel. 

Läs mer på webbplatsen www.lvn.se/hjalpmedel 

Syncentralen, som tillhör ögonkliniken vid länssjukhuset Sundsvall-Härnösand, samverkar 

med Hjälpmedel Västernorrland vid hanteringen av synhjälpmedel. 







4 d. Hörselvård 

Hörselvården är en intraprenad underställd landstingsdirektören med kansli i Härnösand. 

Hörselvården är en länsresurs som erbjuder habilitering, rehabilitering, utprovning av 

hörseltekniska hjälpmedel, hörselteknisk service, tolk- och taltjänst samt gruppboende för 

dövblinda. 

Vid länets fyra hörcentraler utförs hörselmätningar och utprovningar av hörseltekniska 

hjälpmedel. 

Läs mer på webbplatsen www.lvn.se/horselvarden 

4 e. Ortopedteknisk avdelning 

Det finns en ortopedteknisk avdelning(OTA) i Västernorrland. Den är underställd ortopediska 

kliniken vid Länssjukhuset Sundsvall Härnösand. 

Ortopedtekniska avdelningen är en länsresurs som ansvarar för att utföra ortopedtekniska 

åtgärder i hela länet. Örnsköldsviks sjukhus har en ortopedteknisk verksamhet i sjukhuset och 

Sollefteå sjukhus får regelbundna besök för att tillgodose behovet av ortoser och proteser. 

Läs mer på webbplatsen www.lvn.se 

5. Mål 

Målet med att förskriva hjälpmedel är att individen får förutsättningar att leva ett självständigt 

liv med likvärdiga rättigheter, möjligheter, ansvar och skyldigheter som alla länsmedborgare. 

Hjälpmedelsförsörjningen har även en hälsofrämjande funktion genom att öka möjligheter till 

aktivitet och delaktighet och minska risken för social isolering. 

6. Syfte 

Syftet med hjälpmedel är att de ska möta den enskildes rätt till ett liv utan diskriminering, 

samt underlätta individens vardagsliv och möjliggöra en aktiv samverkan och kommunikation 

med omgivningen. 

Hjälpmedel förskrivs för att 

- förbättra eller vidmakthålla funktion och förmåga 

- kompensera nedsatt eller förlorad funktion och förmåga att klara det dagliga livet 

- förebygga framtida förluster av funktion och förmåga. 

7. Prioriteringar 

Riksdagens beslut om prioriteringar inom hälso- och sjukvården gäller från den 1 juli 1997 

och anger en etisk plattform, som grundas på tre principer: 

- Människovärdesprincipen, enligt vilken alla människor har lika värde och samma rätt 

oberoende av personliga egenskaper och funktioner i samhället 

- Behovs- och solidaritetsprincipen, enligt vilken resurserna satsas på områden 

(verksamheter och individer) där behoven är störst och där man inte själv gör sig hörd 







- Kostnadseffektivitetsprincipen, enligt vilken en rimlig relation mellan kostnader och effekt, 

mätt i hälsa och livskvalitet, eftersträvas vid valet mellan olika verksamheter eller insatser. 

Varje förskrivning av hjälpmedel ska prövas noggrant och bedömas enligt följande 

- Prioriteringen görs utifrån behov och förväntad effekt, som i sin tur ligger till grund för val 

av produkt eller typ av hjälpmedel 

- Kostnadseffektiviteten bedöms därefter utifrån förväntad nytta i förhållande till kostnaden 

för hjälpmedlet 

- Ett förändrat medicinskt och/eller socialt behov ska föreligga för utbyte av hjälpmedel, 

alternativt att ett annat hjälpmedel avsevärt bättre uppfyller personens behov eller ger avsevärt 

bättre nytta 

Följande prioriteringsordning gälle för hjälpmedel i Landstinget Västernorrland 

1. Hjälpmedel för livsuppehållande insatser 

2. Hjälpmedel för att klara aktiviteter i dagliga livet, såsom personlig vård och boende, samt 

för att barn ska kunna leka och utvecklas 

3. Hjälpmedel för att klara och befrämja vardagsaktiviteter i närmiljön. 

Landstingets ansvar omfattar inte följande områden 

- Pedagogiska hjälpmedel 

- Hjälpmedel enbart för yrkesutövning 

- Hjälpmedel enbart för fritidsaktiviteter 

- Utrustning och anpassning som regleras av andra lagar (t ex skollagen, arbetsmiljölagen och 

plan- och bygglagen) 

8. Förskrivare 

Med förskrivare avses en person som är anställd eller har uppdrag av 

• Landstinget Västernorrland 

• Kommunerna i Västernorrland 

• en verksamhet som har tecknat vårdavtal med Landstinget Västernorrland eller någon 

kommun i länet. Förskrivningsrätten kan antingen vara reglerad i vårdavtalet eller ges som 

särskild förskrivningsrätt under en begränsad tidsperiod. 

Förutsättningen är att det ingår i anställningen/uppdraget att förskriva hjälpmedel. 

Följande yrkesgrupper har rätt att förskriva hjälpmedel: 

A Arbetsterapeut 

Au Audionom 

B Barnmorska, verksam inom primärvården 

D Distriktssköterska 

H Hörselpedagog 

L Läkare 

Lo Logoped 

Ls Läkare med specialistkompetens 

Opt Optiker, anställd av eller på uppdrag av landstinget 

S Sjukgymnast 

Sj Sjuksköterska med special kompetens ex. bröstsjuksköterska 

Sp Synpedagog 

Spp Specialpedagog 







För varje produktgrupp i sortimentsförteckningen ska anges vem som har förskrivningsrätt. 

Privatpraktiserande förskrivare kan ges förskrivningsrätt genom avtal med Landstinget 


Förskrivningsrätten kan inte delegeras. 

Alla förskrivare ska utöver adekvat yrkesutbildning, genomgå grundläggande 

förskrivarutbildning. Utbildning i Hjälpmedelsinstitutets förskrivningsprocess är 

rekommenderad. Förskrivarutbildningen i styrdokument är obligatorisk. Förskrivare ska ges 

tillgång till kontinuerlig fortbildning. Det är varje verksamhetschefs ansvar att säkerställa att 

personalen har formell kunskap och ges förutsättningar att upprätthålla den. Detsamma gäller 

för företag som anlitas för utprovning, specialanpassning samt förebyggande och avhjälpande 

underhåll av hjälpmedel. 

9. Förskrivarens ansvar 

Den som förskriver hjälpmedel bär ansvaret för att bedömningen följer ICF, 

www.who.int/classification/icf att förskrivningen sker inom ramen för dessa riktlinjer och att 

hjälpmedel utanför standardsortimentet endast förskrivs i undantagsfall. 

När förskrivaren behöver stöd för att göra utprovning och för att göra anvisning för 

specialanpassning ska det finnas möjlighet att rådgöra med eller konsultera personal inom 

hjälpmedelsverksamheterna. 

Förskrivaren ska 

- ha kunskap om lagar, förordningar, författningar, övriga styrande dokument som gäller i 

Landstinget Västernorrland 

- ha kompetens att bedöma den funktionella och medicinska nyttan med hjälpmedlet samt 

kunna välja den mest kostnadseffektiva lösningen 

- ha kunskap om hjälpmedelssortiment och anpassningsmöjligheter 

- initiera och medverka vid specialanpassningar 

- svara för att brukaren, närstående och vårdare får kunskap 

- om hur hjälpmedlet ska hanteras, aktsamhet, underhåll mm 

- svara för att brukaren, närstående och vårdare får information om vad som gäller när 

behovet upphör, t ex var hjälpmedlet ska återlämnas 

- svara för att brukaren får information om de hjälpmedel som landstinget tillhandahåller samt 

om eventuella väntetider och andra förhållanden som råder i samband med förskrivning av 

hjälpmedel. 

10. Förskrivningsprocessen 

Huvudprocess 

Processen att förskriva hjälpmedel benämns huvudprocess. 

Stödprocesser 

För att huvudprocessen ska fungera krävs stöd av andra funktioner. Dessa insatser beskrivs 

som stödprocesser. 

Figur 3 







Läs mer på www.hi.se/forskrivningsprocessen 

11. Bedömning 

Fasen att bedöma behov av insatser är oftast en del i en annan process, t ex habiliterings-, 

rehabiliterings-, arbetsterapi- eller fysioterapiprocess, och innebär att: 

- utifrån sin profession göra en behovsanalys 

- inhämta tillräcklig information om patientens totala situation, d.v.s. förutsättningar och 

behov 

- samordna med andra verksamhetsområden och befattningshavare 

- känna till de lokala förutsättningarna 

- informera om alternativa behandlingsmetoder och hjälpmedel 

- i samverkan med patienten planera och besluta om insatser 

- dokumentera planerade insatser och mål i en habiliterings- rehabiliterings- eller vårdplan 

- dokumentera i patientjournalen 

12. Bedömningsgrunder vid förskrivningen 

Följande bedömningsgrunder, som ska prägla varje förskrivning, bygger på 

Världshälsoorganisationens klassifikationssystem /ICF/ www.who.int/classification/icf. 

Bedömningsgrunderna möjliggör en enhetlig bedömning och underlättar samverkan mellan 

olika yrkesgrupper, brukarna och deras närstående. 

- en angelägenhetsprövning, det vill säga en bedömning av i vilket tillstånd individen befinner 

sig om hjälpmedel inte förskrivs 

- en bedömning av på vilket sätt hjälpmedlet påverkar brukarens möjligheter till förbättring av 

kroppsfunktion 

- en bedömning av på vilket sätt hjälpmedlet påverkar brukarens möjligheter till ökad 

aktivitetsnivå 

- en bedömning av på vilket sätt hjälpmedlet påverkar brukarens möjligheter till ökad 

delaktighet 







- en bedömning av nyttjandegraden, hur ofta hjälpmedlet kommer att användas 

- en bedömning av på vilket sätt personliga faktorer och omgivningsfaktorer påverkar 

individens förmåga att använda hjälpmedlet, dvs kontextuella faktorer. 

12 a. Angelägenhet 

Om hjälpmedlet inte förskrivs är brukaren i en situation som medför att en eller flera av 

villkoren under respektive nivå uppstår. 

4 = Grava inskränkningar av möjlighet till aktivitet och/eller delaktighet, extremt låg 

livskvalitet, risk för allvarlig skada och bestående men 

3 = Stora svårigheter att genomföra aktiviteter och/eller vara delaktig, mycket låg 

livskvalitet, risk för betydande försämring av kroppsfunktion 

2 = Svårigheter att genomföra aktiviteter, inskränkt delaktighet, risk för försämring av 

kroppsfunktion, risk för betydande olägenhet 

1 = Sannolikt ökad risk för aktivitetsbegränsning, försämrad livskvalitet och försämrad 

kroppsfunktion 

0 = Ingen risk för försämrad kroppsfunktion, aktivitetsbegränsning eller försämrad 

livskvalitet 

12 b. Kroppsfunktion 

I vilken utsträckning brukarens möjligheter till förbättrad kroppsfunktion påverkas av 

hjälpmedlet. 

4 = Total Möjlighet till fullständig förbättring av kroppsfunktion 

3 = Stor Möjlighet till stor förbättring av kroppsfunktion 

2 = Måttlig Möjlighet till måttlig förbättring av kroppsfunktion 

1 = Lätt Liten möjlighet till förbättring av kroppsfunktion 

0 = Ingen Ingen eller obetydlig förbättring av kroppsfunktion 

12 c. Aktivitet 

I vilken utsträckning brukarens möjligheter till ökad aktivitetsnivå påverkas av hjälpmedlet. 

4 = Total Möjlighet till fullständig förbättring i kapacitet eller möjlighet till genomförande av 

aktiviteter 

3 = Stor Möjlighet till stor förbättring i kapacitet eller möjlighet till genomförande av 

aktiviteter 

2 = Måttlig Möjlighet till måttlig förbättring i kapacitet eller möjlighet till genomförande av 

aktiviteter 

1 = Lätt Liten förbättring i kapacitet eller möjlighet till genomförande av aktiviteter 

0 = Ingen Ingen eller obetydlig förbättring i kapacitet eller möjlighet till genomförande av 

aktiviteter 

12 d. Delaktighet 

I vilken utsträckning brukarens möjligheter till ökad delaktighet påverkas av hjälpmedlet. 

4 = Total Möjlighet till fullständig delaktighet i tänkt situation 

3 = Stor Möjlighet till stor förbättring av delaktighet 

2 = Måttlig Möjlighet till måttlig förbättring av delaktighet 

1 = Lätt Liten förbättring av delaktighet 

0 = Ingen Ingen eller obetydlig förbättring av delaktighet 







12 e. Nyttjandegrad 

Hur ofta hjälpmedlet kommer att användas. 

7 = Varje timma 

6 = Flera gånger per dygn 

5 = Varje dygn 

4 = Flera gånger per vecka 

3 = Varje vecka 

2 = Varje månad 

1 = Några gånger per år 

Hänsyn ska även tas till om hjälpmedlet kommer att användas hela året eller en viss del av 

året. 

12 f. Personliga faktorer 

I vilken utsträckning brukarens personliga faktorer påverkar förmågan att använda 

hjälpmedlet. 

Faktorerna kan vara underlättande eller hindrande men de graderas inte. 

12 g. Omgivningsfaktorer (kontextuella faktorer) 

I vilken utsträckning faktorer i brukarens omgivning påverkar förmågan att använda 

hjälpmedlet. 

Faktorerna kan vara underlättande eller hindrande men de graderas inte. 

13. Förskrivning och utprovning 

För att hjälpmedlen ska utnyttjas optimalt krävs att förskrivningsprocessen baseras på 

brukarens totala livssituation, behov och förväntad nytta. 

Förskrivning av hjälpmedel ska utgå från brukarens medicinska status, sociala situation, 

boendemiljö och hjälpmedlets funktion. I samband med förskrivning ska det även ingå en 

bedömning av brukarens förmåga att använda hjälpmedlet på ett säkert sätt. 

Förskrivningen innebär ansvar för utprovning, information, träning, uppföljning, utvärdering 

och kostnad. I ansvaret ingår även journaldokumentation och rapportering i enlighet med de 

rutiner som fastställts för avvikelsehantering. 

Hjälpmedel är en del av de hälso- och sjukvårdsinsatser som erbjuds den enskilde och 

hjälpmedelsbehovet ska relateras till andra vidtagna och/eller planerade åtgärder. Brukaren 

och/eller dennes företrädare ska vara delaktig i förskrivningsprocess 

Förskrivaren beslutar utifrån en behovsbedömning om hjälpmedel ska förskrivas och avgör 

val av hjälpmedel inom gällande sortiment. 







Beslut om hjälpmedel utanför gällande sortiment hanteras enligt rutin för ordnat införande. 

När det gäller tillbehör till huvudhjälpmedel där tillbehöret ej finns i sortiment men är 

upphandlat kan respektive hjälpmedelsverksamhet ta in tillbehöret för specifik person. Övriga 

ärenden där produkter/tillbehöret ej ingår i sortiment och ej är upphandlat ska behandlas i 

hjälpmedelskommittén. Där föredras det Ordnade införandet av representant för respektive 

verksamhet. Hjälpmedelskommittén avgör om produkten ska tas in eller ej. 

Förskrivning av hjälpmedel ska kännetecknas av 

- respekt för brukare och närstående 

- god tillgänglighet till utredning, förskrivning, service, information och uppföljning 

- hög professionalism och kompetens 

- samordnade och kostnadseffektiva lösningar 

- systematiskt kvalitetsarbete för att säkerställa effektiv användning av resurser 

För utbyte av hjälpmedel ska det föreligga ett förändrat medicinskt och/eller socialt behov, 

alternativt att ett annat hjälpmedel avsevärt bättre uppfyller brukarens behov. 

Hjälpmedelsverksamheterna avgör om hjälpmedlet ska bytas ut för att det är uttjänt. 

14. Patientjournal och dokumentation 

Enligt patientjournallagen ska patientjournal föras vid vård av patient inom hälso- och 

sjukvården. Här anges också vilka yrkeskategorier som är skyldiga att föra patientjournal. 

Hela förskrivningsprocessen ska dokumenteras i patientjournalen, från behovsbedömningen 

till val och utprovning av ett specifikt hjälpmedel. 

När förskrivaren i samband med en behandlingsinsats ger rekommendationer om ett 

hjälpmedel som den enskilde kan införskaffa själv skall detta journalföras. Därefter är det den 

enskildes ansvar om rekommendationerna följs. 

15. Anpassning 

Med anpassning menas att en produkt justeras för att passa den aktuelle brukaren och att detta 

sker inom de ramar som tillverkaren anger. En anpassning kan uppnås genom att hjälpmedlet 

förses med tillbehör som anvisas av tillverkaren eller genom justering av inställbara 

funktioner. Om man måste vidta åtgärder som inte faller inom de av tillverkaren angivna 

ramarna, ska arbetet ske enligt nedanstående regler för specialanpassad produkt. 

En anpassning görs med befintliga tillbehör och de förändringsmöjligheter som finns på 

hjälpmedlet. 

CE-märkning är ett kontroll- och kvalitetssystem för varor som ska säljas på den europeiska 

marknaden och CE-märkta hjälpmedel får kombineras endast om de är avsedda att fungera 

ihop, dvs är kompatibla. Det är alltid tillverkaren som svarar för bedömningen av sina egna 

hjälpmedels kompatibilitet. Om komponenter från olika tillverkare väljs, måste alla tillverkare 

vara överens om att komponenterna passar för varandra. 

Kombinationer av CE-märkta hjälpmedel enligt tillverkarens anvisning får ske utan att 

kombinationen måste hanteras som en specialanpassning. Att kombinera CE-märkta 

produkter till en fungerande enhet för en enskild brukare är inte att hänföra till 

specialanpassning om alla ingående delar används enligt tillverkarens anvisning. 







16. Specialanpassning 

Då användarens behov inte kan tillgodoses genom anpassning av befintliga produkter finns 

möjlighet att ta fram en produkt som specialanpassats till den aktuelle brukaren. 

En specialanpassning kan ske genom att 

1. kombinera hjälpmedel på ett sätt som tillverkaren ursprungligen ej avsett eller godkänt 

2. göra konstruktionsmässiga ingrepp och tillägg på ett färdigt hjälpmedel 

3. konstruera och tillverka en ny produkt 

4. använda hjälpmedlet på ett nytt sätt eller inom ett nytt användningsområde, avvikande ifrån 

tillverkarens anvisning. 

Hjälpmedlet ska därefter märkas ”Specialanpassat hjälpmedel” och detta ska också kunna 

återfinnas i patientjournalen. 

När ett hjälpmedel specialanpassats ska CE-märkningen tas bort och ersättas med en särskild 

märkning och identitetsnummer. Därefter ska förskrivaren tillsammans med tekniker ansvara 

för att ett tillägg görs till den ursprungliga bruksanvisningen. 

Alla specialanpassade hjälpmedel ska vara märkta så att de kan identifieras och den ansvarige 

tillverkaren kan spåras. 

Varje verksamhet som låtit anpassa hjälpmedel ska ha ett system för registrering av 

specialanpassade hjälpmedel och varje specialanpassat hjälpmedel ska dokumenteras så, att 

det är tillgängligt för Socialstyrelsen i fem år från åtgärden. 

Tillverkaren av specialanpassade hjälpmedel är skyldig att registrera sin verksamhet hos 

Läkemedelsverket och därmed göra sin verksamhet tillgänglig för verkets tillsyn. Den 

ansvarsfördelning som gäller i Landstinget Västernorrland, med stöd av Socialstyrelsens 

föreskrift om användning och egentillverkning av medicintekniska produkter i sjukvården, 

innebär dels en tvingande rapporteringsskyldighet till Läkemedelsverket när medicintekniska 

produkter har varit inblandade i allvarliga tillbud och dels krav på kvalitetssystem och lokala 

instruktioner. Ansvarig för detta är vårdgivaren (Landstingsstyrelsen) och respektive 

förvaltningschef skall tillse att delegeringar och rutiner klargörs i organisationen. Det 

operativa ansvaret delegeras vidare från 

sjukhusdirektör/tandvårdsdirektör/primärvårdsdirektör till verksamhetschef/basenhetschef. 

Läs mer på webbplatsen http://www.lakemedelsverket.se/ 

Läs mer i ”Specialanpassade medicintekniska produkter”, som kan beställas på webbplatsen 

www.hi.se 

17. Instruktion, träning och information 

Instruktion, träning och information går hand i hand och någon klar avgränsning är svår att 

dra. 

Att instruera, träna och informera innebär: 

- funktionskontrollera och justera inställningar innan hjälpmedlet tas i bruk 

- träna att använda hjälpmedlet och tydliggöra vem som ansvarar för träningen 







- försäkra sig om att patienten kan använda och hantera hjälpmedlet på avsett sätt 

- informera om användningsområde och begränsningar, patientens resp vårdgivarens ansvar 

för skötsel och underhåll, ev försäkringskrav, kontakter vid behov av avhjälpande underhåll, 

kontaktperson vid förändrade förutsättningar samt viktiga funktioner att kontrollera. 

Informationen ska vara begriplig för brukaren och finnas tillgänglig på olika media. 

Informationen ska anpassas till omgivningens behov och till brukarens förmåga att 

tillgodogöra sig informationen. Detta gäller oavsett om produkten är ny eller återanvänd. 

Förskrivaren ska också informera brukaren om skötsel, ansvar, reparationer m.m. 

18. Uppföljning (Svarar på frågan ”är vi på rätt väg?”) 

Hjälpmedel ska användas endast så länge det föreligger ett behov. En felaktig eller alltför 

långvarig användning kan motverka övriga vård- habiliterings- och rehabiliteringsinsatser. 

Uppföljning är en av de insatser som bidrar till att brukaren bibehåller eller förbättrar sin 

livskvalitet och kan förutom kontroll av funktion och säkerhet, resultera i att hjälpmedel 

justeras, kompletteras eller återlämnas. Vidare kan akuta insatser och onödiga 

sjukhusinläggningar undvikas. 

Förskrivaren av hjälpmedel har ett ansvar att följa upp och ompröva behovet på samma sätt 

som övriga insatser följs upp och omprövas. Det är angeläget att klargöra 

uppföljningsansvaret samtidigt som det inte alltid går att sätta en skarp gräns mellan 

instruktion, träning, information och uppföljning. 

Uppföljningen har två syften 

1. det funktionella och medicinska, som handlar om att hjälpmedlet är det rätta, fungerar på 

rätt sätt och inte utgör en risk för personen 

2. det ekonomiska, som handlar om att brukaren återlämnar hjälpmedel hon/han inte längre 

använder, d.v.s. att de totala resurserna används på ett effektivt sätt. 

Huvudregeln är att ansvaret för att följa upp funktion och säkerhet med förskrivna hjälpmedel 

utifrån den bedömning som föregick förskrivningen vilar på primärvården för att 

omgivningsfaktorer i brukarens livsmiljö ska beaktas och brukarens trygghet ska kunna 

säkerställas. 

Rutiner för informationsöverföringen runt en förskrivning ska följas så att primärvården kan 

ansvara för uppföljningen. 

Primärvården kan söka stöd av den förskrivande organisationen i arbetet med att följa upp 

hjälpmedlets användning. De individuella planerna (vård-, habiliterings- och 

rehabiliteringsplan o.s.v.) är viktiga verktyg för att följa upp och ompröva 

hjälpmedelsbehovet. 

När brukaren bor i kommunens särskilda boenden eller när det krävs specialkunskap, t ex när 

hjälpmedlet har förskrivits inom barn- och ungdomsneurohabiliteringen, psykiatrin, 

hörselvården och syncentralen, begränsas primärvårdens möjlighet att ta ett eget 

uppföljningsansvar. Primärvårdens ansvar blir då att göra förskrivaren uppmärksam på 

behovet av uppföljning. 







I samband med att uppföljningsansvaret överlämnas ska förskrivaren rapportera om grunderna 

för förskrivningen. Det är förskrivaren som avgör behovet av att hjälpmedlet följs upp och om 

överrapportering inte sker kvarstår ansvaret för uppföljningen hos förskrivaren. 

När uppföljningen avser kostnadseffektiviteten ligger ansvaret inom den budgetansvariga 

verksamheten. 

Brukaren skall informeras om hur den fortsatta uppföljningen ska ske. 

Läs mer på www.hi.se/forskrivningsprocessen 

19. Dubbelutrustning 

Huvudregeln är att landstinget tillhandahåller en uppsättning av personliga hjälpmedel. Med 

dubbelutrustning menas att brukaren har två funktionellt lika hjälpmedel med samma 

användningsområde. 

Särskilda skäl för att få dubbelutrustning 

- fast installerade hjälpmedel 

- hjälpmedel som används på olika våningsplan och som brukaren inte klarar att förflytta 

- barn och vuxna med funktionshinder, som har dubbla boenden och hjälpmedel som är 

skrymmande och känsliga att transportera 

- barn med funktionshinder, som både i hemmet och i förskola/grundskola har behov av 

personliga hjälpmedel som är skrymmande och/eller känsliga att transportera. 

20. Om brukaren känner sig felaktigt/illa behandlad 

Om brukaren känner sig felaktigt/illa behandlad och har synpunkter eller klagomål på 

hjälpmedelsförskrivningen ska han/hon vända sig till förskrivaren. Förskrivaren kan förklara 

bedömningen och de styrdokument som ligger till grund för förskrivningen av hjälpmedel. 

Brukaren kan också använda sig av hemsidan: http://www.lvn.se/Halsa-och-vard/Sa-fungerarvarden/Om-du-inte-ar-nojd/ 

Om brukaren inte är nöjd med förklaringen kan han/hon ta kontakt med Patientnämnden - 

Etiska nämnden. Se informationsfolder: 

http://www.lvn.se/PageFiles/1887/Patientn%c3%a4mnden%20broschyr%20.pdf 

Vid allvarlig och livshotande sjukdom kan brukare begära en andra bedömning: 

http://www.lvn.se/halsa-och-vard/sa-fungerar-varden/dina-rattigheter/andra-bedomning/ 

Om brukare upplever att hon/han blivit skadad vid hjälpmedelsförskrivning ska brukaren ta 

kontakt med patientskadeförsäkringen. Försäkringen gäller också vid skador i samband med 

provtagning, blodgivning, sjukgymnastik eller annan hälso- och sjukvård. Försäkringen gäller 

vidare vid oförutsedda skador som orsakats av undersökning, behandling, felaktig diagnos, 

infektion eller olycksfall i vissa situationer. 

Anmälan ska göras så snart som möjligt och i regel inte senare än tre år efter det att skadan 

visat sig. Den definitiva gränsen för att göra anmälan är tio år från skadetillfället. Blankett för 







skadeanmälan finns hos vårdgivaren, kuratorerna, hos Patientnämnden– Etiska nämnden och 

på patientförsäkringens webbplats. http://www.lvn.se/halsa-och-vard/sa-fungerar-varden/dinarattigheter/forsakringar/ 

21. Brukarens ansvar för hjälpmedlet 

Brukaren lånar hjälpmedel så länge det finns behov. 

Brukaren och/eller dennes företrädare ansvarar för att 

- följa de anvisningar som ges av förskrivaren samt hjälpmedlets bruksanvisning 

- hålla hjälpmedlet rent samt vårda det så att onödig förslitning undviks 

- förvara hjälpmedlet i ett lämpligt utrymme skyddat från stöld och åverkan 

- kontakta förskrivaren vid tillbud eller olycka 

- kontakta förskrivaren när behovet förändras 

- återlämna hjälpmedlet väl rengjort, komplett och med alla tillbehör till ett anvisat 

mottagningsställe när behovet har upphört eller lånetiden har gått ut 

- ordna och bekosta transporten vid återlämnande av hjälpmedel (undantag kan göras för 

skrymmande hjälpmedel) 

- tillse att transporten sker säkert om hjälpmedlet tas med på resa 

- kontakta förskrivaren eller vårdgivaren vid planerad flyttning inom eller utanför länet. Gäller 

även flytt mellan olika boendeformer. 

- kontakta förskrivaren, vårdgivaren eller den som levererat hjälpmedlet vid driftstörningar 

eller vid behov av reparation 

- se över sina försäkringar för person- och egendomsskada. 

22. Försäkringar, skadade och förlorade hjälpmedel 

Brukaren rekommenderas att teckna en försäkring i samband med lån av hjälpmedel, dels för 

sin egen säkerhet och dels för eventuell skada på annans person och egendom. 

I hemförsäkringen ingår normalt en ansvarsförsäkring, men eftersom ansvarsförsäkringen inte 

ger ersättning till brukaren själv vid en olycka, bör brukaren även teckna en 

olyckfallsförsäkring. 

Brukaren ska anmäla skada eller förlust av hjälpmedel till förskrivaren och/eller till sin 

vårdcentral. Stöld och inbrott ska anmälas till polisen. Transportskada ska anmälas direkt till 

researrangören när skadan upptäckt. 

23. Utvärdering (Svarar på frågan ”blev det som vi tänkte?”) 

Utvärdering av hjälpmedlets effekt och nytta ska göras i samverkan med brukaren enligt vård, 

habiliterings- eller rehabiliteringsplanen. 

Utvärderingen har två syften: 

1. mäta effekten för brukaren 

2. bidra till lärandet för förskrivare och övrig personal 







Utvärderingen ger möjligheter att dra slutsatser om hur den enskildes livssituation har 

påverkats, om och på vilket sätt målet med förskrivningen har uppnåtts och om 

hjälpmedelsbehovet kvarstår. Utvärderingen ger även underlag för ett ställningstagande till 

nya eller kompletterande åtgärder. 

24. CE‐märkta produkter 

CE-märkningen är ett kontroll- och kvalitetssystem för att produkter ska kunna säljas på den 

europeiska marknaden. Landstinget tillhandahåller i huvudsak CE-märkta produkter. 

Genom CE-märkningen anger tillverkaren att produkten uppfyller de krav leverantören ställt 

och att tillverkaren tar ansvar för produktens säkerhet och hållbarhet. Det är viktigt att 

tillverkaren till sin produkt tillhandahåller tydliga bruksanvisningar med teknisk information 

och dokumentation. 

Tillverkarens ansvar gäller under förutsättning att produkten används på det sätt som anges i 

den produktinformation som medföljer produkten. Användning av CE-märkta produkter i 

strid med tillverkarens intentioner, kan innebära direkta säkerhetsrisker. Om en produkt 

används på ett sätt som strider mot tillverkarens anvisningar eller om produkten 

specialanpassas till en enskild person genom ändringar eller kompletteringar som går utanför 

tillverkarens instruktioner, upphör CE-märkningen och därmed tillverkarens ansvar att gälla. 

Användning av CE-märkta produkter i strid med tillverkarens intentioner, kan innebära 

direkta säkerhetsrisker. Det är därför av stor vikt att tillverkaren till sin produkt tillhandahåller 

tydliga bruksanvisningar med teknisk och annan information och dokumentation. 

Den som ändrar ett CE-märkt hjälpmedel utan den ursprungliga tillverkarens godkännande 

övertar ansvaret för hjälpmedlet. Hjälpmedlet betraktas då som ett helt nytt hjälpmedel och får 

föras ut till användning som 

- ett helt nytt hjälpmedel som ska CE-märkas av den nye tillverkaren 

- ett egentillverkat hjälpmedel 

- en ny specialanpassning. 

25. Bruksanvisningar 

Lagen om medicintekniska produkter (SFS 1993:584 och förordningen SFS 1993:876) och 

Socialstyrelsens föreskrifter om medicintekniska produkter (SOSFS 2008:1) anger 

tillverkarens ansvar för produktsäkerheten. Den som förskriver hjälpmedel har ansvar för att 

välja lämpliga produkter och att informera brukaren och personalen om hjälpmedlet och dess 

användning. Den som utan tillverkarens godkännande översätter eller ändrar i 

bruksanvisningen övertar tillverkarens produktsäkerhetsansvar. Bruksanvisningen är ett 

centralt dokument i kommunikationen mellan kund, brukare och tillverkare. 

Läs mer i ”Bruksanvisningar till hjälpmedel för personer med funktionshinder” (1997) best nr 

97336! Rapporten finns på webbplatsen www.hi.se 

26. Förbrukningsartiklar till hjälpmedel 

Huvudregeln är att förbrukningsartiklar till hjälpmedel inte ska bekostas av landstinget. 







Undantag från denna huvudregel är: 

- batterier till hörhjälpmedel för barn och ungdomar under 20 år 

- batterier, däck och slangar till rullstolar 

- inbyggda backup-batterier till portabla samtalsapparater, röstgeneratorer och portabla 

datorer 

- inbyggda batterier till ellyftar. 

27. Uthyrning och försäljning av hjälpmedel till enskilda personer 

Enskilda personer kan i begränsad omfattning och under eget ansvar hyra/köpa 

hjälpmedel från Hjälpmedel Västernorrland och Hörselvården. 

Uthyrning och försäljning kan avse hjälpmedel för regelbundna vistelser i till exempel 

fritidsboende eller för tillfälligt bruk. Kunden svarar för hyres- och transportkostnader. När en 

kund hyr/köper ett hjälpmedel sker en affärstransaktion, även om det har föregåtts av 

generella råd. I den situationen har landstinget vare sig hjälpmedelsansvar eller 

förskrivaransvar. Det aktuella hjälpmedlet (sortimentsförda artiklar) levereras farbriksnytt och 

utan anpassningar. 

Produktinformation och bruksanvisning från tillverkaren skall följa med hjälpmedlet vid 

uthyrning och försäljning. 

Vid förekommande fall ta kontakt med respektive hjälpmedelsverksamhet. 

Läs mer på webbplatsen www.lvn.se/hjalpmedel 

28. Egenvård och försäljning av egenvårdprodukter till enskilda 

personer 

Definition av Egenvård: ”hälso- och sjukvårdsåtgärd som legitimerad hälso- och 

sjukvårdspersonal bedömt att en patient själv kan utföra som egenvård. Egenvård är inte 

hälso- och sjukvård enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)”. 

En bedömning av om en åtgärd kan utföras som egenvård görs individuellt. Bedömningen ska 

utgå från patients livssituation. Bedömningen ska dokumenteras i patientens journal. 

Hälso- och sjukvårdspersonal ska kunna ge tips/råd om produkter som underlättar för 

patienten även om produkterna inte betalas av sjukvårdshuvudmannen. 

Hjälpmedelskommittén är ansvarig för att ta fram förslag på hjälpmedelssortiment som 

fastställs av Landstingstyrelsen. 

Produkter som ej finns med i hjälpmedelssortiment är egenvårdsprodukt. 

Egenvårdsprodukter tillhandahålls ej inom Landstinget Västernorrland med undantag av 

kryckkäppar och madrasser till sängar, där sängen förskrivs som hjälpmedel. 

Förbrukningsartiklar är ett egenansvar. 

29. Avgifter för den enskilda brukaren 

Avgifter som debiteras den enskilde brukaren framgår av avgiftshandboken. 







Läs mer på webbplatsen http://www.lvn.se/Halsa-och-vard/Sa-fungerar-varden/Kostnader-ivarden/Hogkostnadsskydd/ 

30. Förskrivning av hjälpmedel i samband med utomlänsvård 

Med hemlandsting avses det landsting där patienten är bosatt eller folkbokförd vid 

vårdtillfällets inledning. 

Med vårdlandsting avses det landsting där en utomlänspatient undersöks eller behandlas. 

Huvudregeln är att hemlandstinget ska faktureras för hjälpmedel som förskrivs i 

vårdlandstinget. Förskrivning och utlämning av hjälpmedel sker enligt de regler som gäller i 

vårdlandstinget, dock till ett högsta belopp av 14 616 kr (april 2008). 

Om hjälpmedlet kräver någon form av installation, eller behöver anpassas till brukarens 

bostadsförhållanden, ska en överenskommelse alltid träffas med hemlandstinget innan 

hjälpmedlet förskrivs. 

Brukarens hemlandsting betalar och äger hjälpmedlet. 

31a Övertagande/flyttning av hjälpmedel som medtas vid flyttning 

inom länet 

Brukarens ansvar 

Brukaren ska alltid kontakta sin förskrivare för att meddela förestående flytt. Brukaren tar 

med sina hjälpmedel till den nya bostaden och ansvarar själv för samtliga kostnader i 

samband med flyttning av hjälpmedlen. Undantag är fast monterad/installerade hjälpmedel så 

som taklyft, porttelefon, hörslingor. 

Förskrivarens ansvar 

Om flytten medför byte av vårdgivare ska hjälpmedlen och uppföljningsansvaret 

överrapporteras till mottagande vårdenhet. 

Betalningsansvaret flyttas över till mottagande vårdgivare utifrån det vårdval som brukaren 

har gjort. Ansvarig för att anmäla flyttningen är den vårdgivare som patienten flyttar ifrån. 

Flyttningen anmäls till respektive hjälpmedels verksamhet. 

31b Övertagande/flyttning av hjälpmedel som medtas vid flyttning 

ut ur i länet 

Enligt en överenskommelse mellan vissa sjukvårdshuvudmän, däribland Landstinget 

Västernorrland, får brukaren behålla vissa hjälpmedel vid flyttning ut ur eller in i länet 

Brukaren ska alltid i god tid meddela förskrivaren och komma överens om vilka hjälpmedel 

som är nödvändiga att ta med vid flytten. 







Den, som får kännedom om brukarens flyttning, ska kontakta respektive 

hjälpmedelsverksamhet och nya vårdgivare. 

32. Förskrivning av hjälpmedel till personer med skyddade 

personuppgifter 

Skyddade personuppgifter är det begrepp som Skatteverket använder för de olika 

skyddsåtgärderna sekretessmarkering, kvarskrivning och fingerade personuppgifter. 

Läs mer på webbplatsen http://www.skatteverket.se/ 

33. Förskrivning av hjälpmedel till utlandssvenskar och utländska 

medborgare 

Den allmänna sjukförsäkringen, staten, ersätter landstingens kostnader för viss hälso- och 

sjukvård, tandvård samt för resor i samband med vård av personer som är försäkrade i andra 

EU-länder. 

Rätt till nödvändig vård innebär att de under trygga medicinska omständigheter ska kunna 

vistas här den tid de har planerat. De ska inte behöva avbryta en planerad vistelse och 

återvända still sitt hemland pgra medicinska skäl. Med nödvändig vård avses också vård som 

orsakas av kronisk sjukdom. Det inkluderar även provtagningar, medicinska kontroller, 

förebyggande mödra- och barnavård samt förlossning. 

Om vården kan vänta tills patienten kommer tillbaka till sitt hemland betraktas den inte som 

nödvändig. 

Personer, som är försäkrade i EU och visar upp ett giltigt europeiskt 

sjukförsäkringskort/EUkort/ eller ett provisoriskt intyg om innehav av EU-kort, har vid 

tillfällig vistelse i Sverige rätt till sådana hjälpmedel som bedöms som nödvändiga. 

Personer från länder utanför EU betalar hela vård- och hjälpmedelskostnaden själv. 

Försäkringskassan på Gotland har det nationella ansvaret för hanteringen av ärenden om 

EUvård. Telefonkundtjänst för sjukvård m fl. tel. : 0771 - 17 90 00. 

Regler för betalningsskyldighet och finansiering i samband med förskrivning av hjälpmedel 

till utlandssvenskar och utländska medborgare anges i handboken ”VÅRD av personer från 

andra länder”, som kan beställas på www.skl.se/overenskommelser. 

34. Hjälpmedel för studier i annat land 

För svenska medborgares studier utomlands gäller samma möjligheter att erhålla hjälpmedel 

som för studier i Sverige. 

Landstinget svarar dock inte för hjälpmedel där det krävs installation eller behöver anpassas 

till brukarens bostad. 







Studenten och måste följa tullbestämmelserna och förbereda studievistelsen så att det finns 

möjligheter till ett kontaktnät för underhåll på studieorten. Studenten svarar för 

transportkostnaden. 

35. Hjälpmedel som inte omfattas av landstingets 

hjälpmedelsansvar 

35 a. Arbetshjälpmedel 

Med arbetshjälpmedel avses utrustning som är relaterad till den anställdes behov för att 

kompensera en nedsatt funktion. 

Försäkringskassan svarar för bidrag till personliga arbetshjälpmedel till redan anställda och 

till egenföretagare. Bidrag kan också beviljas till arbetsgivare för att anpassa arbetsplatsen. 

Läs mer på webbplatsen www.forsakringskassan.se 

35 b. Arbetstekniska hjälpmedel 

Med arbetstekniska hjälpmedel avses utrustning som är relaterad till den anställdes behov för 

att utföra sitt arbete. 

Enligt arbetsmiljölagen (AFS 1990:18) har arbetsgivaren ansvaret för att vidta åtgärder och 

anskaffa och underhålla hjälpmedel för att förebygga och förhindra ohälsa och olycksfall 

bland personalen. Ansvaret omfattar lokaler, redskap, skyddsutrustning, andra tekniska 

anordningar och utrustning som personalen behöver för att ge vård i hemmet eller i särskilda 

boendeformer och i dagverksamhet. 

Den som har beviljats assistansersättning enligt lagen om assistansersättning /LASS/ 

(1993:389), kan välja att själv anställa sin assistent och blir då arbetsgivare. Personen kan 

även välja att låta ett bolag eller ett kooperativ vara arbetsgivare. 

Arbetstekniska hjälpmedel till närstående som, utan att vara anställd vårdar personer med 

funktionshinder i hemmet, tillhandahålls av landstinget. 

Ansvaret för arbetstekniska hjälpmedel är under debatt och kan komma att förändras. Mellan 

Landstinget Västernorrland och kommunerna i länet är ett förslag framtaget som innebär en 

förändring av begreppet arbetstekniskt hjälpmedel. Beslut kommer under 2011. 

35 c. Grundutrustning hos annan huvudman/vårdgivare 

Med grundutrustning avses utrustning som kan användas av flera personer. 

Oberoende av huvudmannaskap och driftform ingår det i verksamhetsansvaret att miljön är 

grundutrustad och inredd så, att den är tillgänglig och användbar för dem som vistas där. 

Landstinget ansvarar inte för grundutrustning och inredning hos andra huvudmän. 







Andra huvudmän/vårdgivare kan träffa avtal med landstinget om tjänsteköp för anskaffning, 

anpassning och underhåll av grundutrustning och inredning. 

Ansvaret för grundutrustning ska regleras vid avtal med annan huvudman/vårdgivare. 

35 d. Grundutrustning på sjukhus 

Sjukhusens vårdavdelningar och behandlingsrum ska vara grundutrustade och inredda för den 

verksamhet som bedrivs där. 

Om patienten/brukaren har behov av ett individuellt utprovat och anpassat hjälpmedel i 

samband med vård och behandling, t ex näringspump eller rullstol vid mobilisering, förskrivs 

det som personligt hjälpmedel. 

Personliga hjälpmedel kan förskrivas först efter det att kravet på sjukhusets grundutrustning är 

uppfyllt. 

35 e. Pedagogiska hjälpmedel i skolan 

Skolhuvudmannen ansvarar för att eleven ges förutsättningar att tillgodogöra sig 

undervisningen. Förskola, skola och fritidshem skall vara utrustade så, att miljön motsvarar 

behoven för dem som vistas där. 

Grundutrustning, läromedel, lokalanpassning, pedagogiska hjälpmedel och teckentolk i 

undervisningen till teckenspråksberoende elever ingår i skolhuvudmannens ansvar. 

Skolhuvudmannen svarar för kostnader i samband med byte av eller flyttning till andra 

undervisningslokaler och för dubbelutrustning som krävs för att undervisningen bedrivs i 

olika undervisningslokaler. 

35 f. Hjälpmedel enbart för fritidsaktiviteter 

Hjälpmedel enbart för fritidsaktiviteter ingår inte i landstingets åtagande. 

Hjälpmedel, som är avsedda för ordinärt boende kan även användas för fritidsaktiviteter. 

Brukaren svarar själv för transportkostnaderna mellan olika aktiviteter. 

35 g. Transport av hjälpmedel 

Landstinget bekostar inte transport av hjälpmedel mellan bostaden och arbetet/ skolan eller 

fritidsaktiviteter. 

35 h. Bostadsanpassning 

Bostadsanpassning underlättar det dagliga livet i bostaden, att förflytta sig inom och ta sig in i 

och ut ur bostaden, sköta hygien, laga mat, äta, sova och vila. 

Kommunen ansvarar för anpassning av den permanenta bostaden. 







Arbetsterapeut och/eller annan sakkunnig personal utfärdar intyg om behovet, deltar vid 

planeringen av bostadsanpassning och ger förslag på insatser. 

Bostadsanpassning och hjälpmedelsförskrivning ska göras i ett sammanhang för att skapa 

effektiva lösningar i boendemiljön. 

Läs mer på webbplatsen www.boverket.se 

35 i. Bilstöd 

Den som på grund av varaktigt funktionshinder har stora svårigheter att förflytta sig på egen 

hand eller anlita allmänna kommunikationer kan få bilstöd genom socialförsäkringen. 

Bilstödet, som kan avse inköp och specialutrustning, kan även ges till den som är beroende av 

olika hjälpmedel för att kunna förflytta sig. 

När det blir känt att brukaren kommer att ansöka om bilstöd ska förskrivaren bedöma 

konsekvenserna för hjälpmedelsbehovet. 

Läs mer på webbplatsen www.forsakringskassan.se 







- Bilaga 1 - 

Lagar, förordningar, författningar och föreskrifter 

I den svenska författningshierarkin ingår: 

Lagar stiftas av riksdagen 

Förordningar utfärdas av regeringen 

Författningar utfärdas av nationella myndigheter, som exempelvis 

Socialstyrelsen och Läkemedelsverket 

Författningar kan omfatta föreskrifter som är bindande (= skall) och allmänna råd som är 

rekommenderande (= bör). 

Vårdgivare (tex landstinget eller kommunerna) fastställer på olika beslutsnivåer 

inriktningsmål, bestämmelser, rutiner osv. 

I Landstinget Västernorrland benämns de styrande dokumenten policy, program, riktlinjer 

osv. 

Sammandrag av regelverk som berör hjälpmedelsförsörjningen 

(april 2008). 

SFS 1982:763 Hälso- och sjukvårdslag (HSL) 

Hälso- och sjukvårdslagen reglerar landstingens och kommunernas 

skyldighet att tillhandahålla hälso- och sjukvård. Landstingets 

ansvar för hjälpmedel regleras i §3b. Kommunernas ansvar för 

hjälpmedel regleras i §18b. 

SFS 2010:659 Patientsäkerhetslag 

syftar till att främja hög patientsäkerhet inom hälso- och sjukvård och därmed jämförlig 

verksamhet. Anger vårdgivarens skyldighet att bedriva ett systematiskt patientsäkerhetsarbete, 

behörighetsfrågor, begränsningar i rätten för andra än hälso- och sjukvårdspersonal att vidta 

vissa hälso- och sjukvårdande 

åtgärder, skyldigheter för hälso- och sjukvårdspersonal m.fl. Socialstyrelsens tillsyn, prövotid 

och återkallelse av legitimation m.m. Beskriver Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd och 

straffbestämmelser och överklagande m.m. 

SFS 1992:18 Produktansvarslag 

Lagen behandlar situationen då en olycka har orsakats av en 

produkt med säkerhetsbrister och reglerar i första hand det 

ekonomiska ansvaret vid ersättning för person- och egendomsskador. 

Den som kräver skadestånd måste kunna visa att produkten 

haft en säkerhetsbrist och att denna brist förorsakat den aktuella 

skadan. Ansvaret för produkten ligger hos producenten, vilket 

enligt lagen kan innebära den slutlige tillverkaren, tillverkare av 

komponenter, leverantörer av råvaror, eller den som sålt produkten 

under eget namn. Lagen gäller alla personskador men är begränsad 

till skador på egendom som är avsedd för, och som används för, 

privat bruk. Skador på egendom som används i näringsverksamhet 

omfattas alltså inte av produktansvarslagen. 







SFS 1992:1534 Lag om CE-märkning 

Lagen beskriver CE-märkningens utformning och anger vilka krav 

på t ex synlighet, och hållbarhet som ställs på märkningen. 

SFS 1993:584 Lag om medicintekniska produkter 

Här definieras hjälpmedel som medicinteknisk produkt. Syftet 

med lagen är att garantera produktsäkerhet vilket innebär att 

produkterna ska vara säkra, tillförlitliga och lämpade för sitt 

ändamål när det kommer ut på marknaden och tas i bruk. 

SFS 1998:1656 Lag om patientnämndsverksamhet 

I Västernorrland benämns rubricerade nämnd, Patient- Etiska 

Nämnden. Nämnden har till uppgift att främja kontakter mellan 

patient och hälso- och sjukvårdspersonalen. Brukaren/patienten 

kan vända sig till patientnämnden om problem uppstår i 

kontakter kring hjälpmedelförsörjning. 

SFS 2004:451 Produktsäkerhetslag 

Lagen syftar till att säkerställa att varor och tjänster som tillhandahålls 

konsumenter inte orsakar skada på person. Lagen tillämpas i 

frågor om varor och tjänster som tillhandahålls i näringsverksamhet 

och varor som tillhandahålls i offentlig verksamhet. En 

förutsättning är att varan eller tjänsten är avsedd för konsumenter 

eller kan antas komma användas av konsumenter. Vad som sägs i 

denna lag om näringsidkare och tillverkare gäller också den som i 

offentlig verksamhet tillhandahåller sådana varor som avses i 

första stycket 

SFS 2010:111 Införandet av socialförsäkringsbalk 

Den svenska socialförsäkringen gäller för alla som bor eller arbetar 

i Sverige. Den ger ekonomiskt skydd för familjer och barn, för 

personer med funktionshinder samt vid sjukdom, arbetsskada och 

ålderdom. 

SFS 2010:659 Patientsäkerhetslagen 

Vårdgivare får ett tydligt ansvar att bedriva ett systematiskt patientsäkerhetsarbete och arbeta 

förebyggande för att förhindra vårdskador. Vårdgivarna får också en skyldighet att utreda 

händelser som lett till eller hade kunnat leda till vårdskada. 

Ansvaret för att pröva klagomål från patienter flyttas från Hälso- och sjukvårdens 

ansvarsnämnd (HSAN) till Socialstyrelsen. Patienter och närstående ska på olika sätt 

uppmuntras till att involvera sig i patientsäkerhetsarbetet. 

AFS 1990:18 Arbetsmiljölagen 

Arbetsmiljölagen reglerar arbetsgivarens ansvar för att förebygga 

och förhindra ohälsa och olycksfall bland personalen. Ansvaret 

omfattar lokaler, redskap, skyddsutrustning, andra tekniska 

anordningar och utrustning som personalen behöver för att ge vård 

i hemmet eller i särskilda boendeformer och i dagverksamhet. 







SOSFS 1997:8 Socialstyrelsens allmänna råd om verksamhetschef inom 

hälso- och sjukvården 

Inom all hälso- och sjukvård ska det finnas en verksamhetschef 

som svarar för verksamheten och som har det samlade ledningsansvaret. 

Ett av de syften som ligger till grund för införandet av 

bestämmelserna om verksamhetschef är att det för patienten, 

anhöriga och personal liksom för tillsynsmyndigheten ska finnas 

en bestämd person att vända sig till rörande frågor. 

SOSFS 1997:14 Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om delegering 

av arbetsuppgifter inom hälso- och sjukvård och tandvård 

Enligt 2 kap 6 § Yrkesverksamhetslagen (LYHS) får den som 

tillhör hälso- och sjukvården överlåta en arbetsuppgift till en annan 

person endast då detta är förenligt med god vård och säkerhet. 

Detta gäller oavsett om en arbetsuppgift delegeras eller överlåts på 

annat sätt. Förutsättning för delegering av medicinska arbetsuppgifter 

är att den arbetsuppgift som ska delegeras ska vara klart 

definierad och att beslut om delegering är personligt. Den som 

meddelar delegeringsbeslut ska inte bara vara formellt utan också 

reellt kompetent för den arbetsuppgift som beslutet avser. 

SOSFS 2005:12 Socialstyrelsens föreskrifter om ledningssystem för kvalitet 

och patient säkerhet i hälso- och sjukvården 

Föreskrifterna ställer krav på ett ledningssystem för kvalitets- och 

patientsäkerhetsarbetet. Systemet skall omfatta alla delar av 

verksamheten och tydliggöra hur ansvaret för kvalitets- och 

patientsäkerhetsarbetet skall fördelas mellan aktörerna. 

Patientsäkerhet lyfts fram som ett grundläggande krav på god vård. 

Föreskrifterna anger en terminologi för patientsäkerhetsarbete och 

27 

ställer krav på hur kvalitets- och patientsäkerhetsarbetet skall 

genomföras. 

SOSFS 2005:27 Socialstyrelsens föreskrifter om samverkan vid in- och 

utskrivning av patienter i slutenvård 

Landstingen och kommunerna skall i samråd utarbeta rutiner för 

vårdplanering inför utskrivning av patienter och för överföring av 

information som t.ex. befintliga planer mellan vård- och 

omsorgsgivare i samband med in- och utskrivning av patienter från 

sluten vård till öppen vård och socialtjänst. Rutinerna skall 

dokumenteras och de skall vara enhetligt utformade inom ett län 

eller en region. 

SOSFS 2005:28 Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om 

anmälningsskyldighet enligt Lex Maria 

Föreskriften säger att alla vårdgivare är skyldiga att anmäla 

händelser som medfört att en patient i samband med vård, 

behandling eller undersökning drabbas av allvarlig skada eller 







sjukdom, eller utsätts för risk för allvarlig skada eller sjukdom. 

Anmälan enligt Lex Maria ska göras till Socialstyrelsen. 

SOSFS 2008:1 Socialstyrelsens föreskrifter om användning av 

medicintekniska produkter i hälso- och sjukvården 

Den som föreskriver, utlämnar eller tillför en medicinteknisk 

produkt till en patient ska identifiera dennes behov och ansvara för 

att produkten motsvarar behoven. 

SOSFS 2009:6 Socialstyrelsens föreskrifter om bedömningen av om en hälso- och 

sjukvårdsåtgärd kan utföras som egenvård 

Föreskriften beskriver bland annat vilka rutiner som ska finnas för bedömningen av hälso- och 

sjukvårdspersonal, att en åtgärd kan lämnas över till patient för egenvård. 

S 2003:11, LVFS 2004:11, LVSF 2007:3 Läkemedelsverkets föreskrifter om 

medicintekniska produkter 

Föreskrifterna anger väsentliga krav, försäkran om överens- 

stämmelse, typkontroll, verifikation, klassificeringskriterier m.m. 

1992:1574 Lag om bostadsanpassning. 

Denna lag har till ändamål att genom bidrag till anpassning av 

bostäder ge personer med funktionshinder möjlighet till ett 

självständigt liv i eget boende. Kommunen svarar för att bidrag 

lämnas till anpassning och återställning av bostäder. 

För uppdatering hänvisas till följande adresser: 

www.riksdagen.se (tidigare Rixlex – lagar och förordningar) 

www.sos.se (Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd) 

www.mpa.se (Läkemedelsverkets föreskrifter och allmänna råd) 

Observera att det kan förekomma fel i författningstexterna. Kontrollera därför alltid en lag, 

förordning, eller föreskrift mot dess tryckta version. 







— Bilaga 2 — 

Världshälsoorganisationens klassifikationssystem 

www.who.int/classification/icf International Classification of Functioning, Disability and 

Health /ICF/ Förskrivningsprocessen baseras på Världshälsoorganisationens 

klassifikationssystem, ICF, som utgår från termer som funktion, struktur, aktivitet och 

delaktighet. ICF är en av Förenta Nationernas /FN/ sociala klassifikationer och införlivades i 

FN:s Standardregler (1999) för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning 

delaktighet och jämlikhet. Klassifikationens övergripande mål är att erbjuda en struktur och 

ett standardiserat språk för att beskriva funktionsförmåga och funktionshinder i relation till 

hälsa. ICF, som har utformats för att användas inom olika yrkesområden och 

samhällssektorer, kan sammanfattas på följande sätt: 

• att ge en vetenskaplig grund för att förstå och studera hälsa och hälsorelaterade tillstånd, 

deras konsekvenser och bestämningsfaktorer 

• att skapa ett gemensamt språk för att beskriva hälsa och hälsorelaterade tillstånd i syfte att 

förbättra kommunikationen mellan olika användare såsom hälso- och sjukvårdspersonal, 

forskare, politiker och allmänhet inklusive människor med funktionshinder 

• att möjliggöra jämförelser av data mellan länder, mellan olika delar av hälso- och 

sjukvården, service- och tjänsteverksamheter samt över tid 

• att skapa ett systematiskt kodschema för hälsoinformationssystem. 

• att utgöra ett statiskt verktyg – vid insamling och sammanställning av data 

• att utgöra ett verktyg för forskning – för att mäta resultat, livskvalitet eller 

omgivningsfaktorer 

• att utgöra ett kliniskt verktyg vid bedömning av behov, behandling av specifika tillstånd, 

arbetsbedömning, rehabilitering, habilitering och utvärdering av resultat 

• att utgöra ett socialpolitiskt verktyg för planering av socialt trygghet, ersättningssystem och 

för utformning av läro- och kursplaner och för att öka medvetenhet och vidta sociala åtgärder. 

Figuren är hämtad från Klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa 

(Socialstyrelsen 2003), sid 22. Aktuell tolkning av interaktioner mellan komponenterna i ICF 







- Bilaga 3 - 

Organisation och kunskapscentrum på nationell nivå 

Organisation och kunskapscentrum på nationell nivå 

Socialstyrelsen 

Socialstyrelsen utövar tillsyn över hjälpmedelsförsörjningen, som är en del av hälso- och 

sjukvården enligt hälso- och sjukvårdslagen /HSL/. 

För den direkta tillsynen över hälso- och sjukvård, tandvård och smittskydd svarar 

Socialstyrelsens regionala tillsynsenheter i respektive sjukvårdsregion. 

För mer information se Socialstyrelsen hemsida www.sos.se. 

Läkemedelsverket 

Läkemedelsverket utövar tillsyn över medicintekniska produkter och tillverkare av dessa 

produkter. 

För mer information se Läkemedelsverkets hemsida http://www.lakemedelsverket.se/ 

Hjälpmedelsinstitutet 

Hjälpmedelsinstitutet är ett nationellt kunskapscentrum inom område 

t hjälpmedel för personer med funktionsnedsättning. Huvudmän är staten och Sveriges 

Kommuner och Landsting (SKL). 

Hjälpmedelsinstitutet arbetar för delaktighet och jämlikhet för personer med 

funktionsnedsättning genom att medverka till utveckling och användning av bra och säkra 

hjälpmedel och en effektiv hjälpmedelsverksamhet. 

Hjälpmedelsinstitutets verksamhet omfattar: 

• provning av hjälpmedel 

• forskning och utveckling 

• utredningsverksamhet 

• utbildning och kompetensutvecklig 

• internationell verksamhet 

• information 

För mer information se Hjälpmedelsinstitutets hemsida www.hi.se 







- Bilaga 4 – 

Definitioner 

Brukare 

Med brukare avses den, som på grund av sin funktionsnedsättning använder hjälpmedel för att 

själv eller med hjälp av någon annan kunna tillgodose sina grundläggande personliga behov. 

Huvudprocess 

Huvudprocessen omfattar följande faser: 

- bedöma behov av insatser 

- prova ut, anpassa och välja specifik produkt 

- specialanpassa – initiera och utfärda anvisning vid behov 

- instruera, träna och informera 

- följa upp och utvärdera funktion och nytta 

Medicinteknisk produkt 

Med medicinteknisk produkt avses enligt SOSFS 2008:1, 2 kap: 

- produkt som används för att påvisa, förebygga, övervaka, behandla eller lindra en sjukdom, 

- påvisa övervaka, behandla, lindra eller kompensera en skada eller ett funktionshinder, 

- undersöka, ändra eller ersätta anatomi eller en fysiologisk process, eller 

- kontrollera befruktning 

Förbrukningsartikel 

Med förbrukningsartikel avses enligt SOSFS 2008:1, 2 kap: 

- vara som fortlöpande förbrukas 

Kommentar: De förbrukningsartiklar som omfattas av dessa föreskrifter är att betraktas om 

medicintekniska produkter 

Egentillverkad medicinteknisk produkt 

Med egentillverkad medicinteknisk produkt avses enligt SOSFS 2008:1, 2 kap: 

- medicinteknisk produkt som en vårdgivare har tagit ansvar för som tillverkare och som 

konstruerats och tillverkats för att uteslutande användas i den egna verksamheten 

Kommentar: I begreppet ingår även befintliga medicintekniska produkter som har modifierats 

eller flera medicintekniska produkter som har kombinerats på ett nytt sätt som den 

ursprungliga tillverkaren inte har avsett 

Specialanpassad produkt 

Med specialanpassad produkt avses enligt SOSFS 2008:1, 2 kap: 

- produkt som har tillverkats efter en läkares skriftliga anvisningar för att endast 

användas av en viss angiven patient som läkaren på sitt ansvar har givit speciella 

konstruktionsegenskaper 

Kommentar: En anvisning kan även tas fram av annan hälso- och sjukvårdspersonal som 

genom sina yrkeskvalifikationer är behörig. 

Pedagogiska hjälpmedel 

Pedagogiska hjälpmedel utmärks enligt SOU 2004:83 av 

- att de är i huvudsak kunskapsbärande , eller 







- att de kan användas av flera elever, eller 

- att de inte behöver omfattande individuell anpassning, eller 

- att de utan stora svårigheter kan anpassas till andra brukare 

Personliga hjälpmedel 

Personliga hjälpmedel utmärks enligt SOU 2004:83 av 

- att de är i huvudsak kompenserande, och 

- att de är utprovade och särskilt anpassade till brukaren, eller 

- att de inte utan omfattande åtgärder kan användas av någon annan, eller 

- att de inte kan eller kommer att kunna användas av någon annan 

Med personliga hjälpmedel avses medicintekniska produkter och anpassning av dessa, som en 

person behöver i det dagliga livet för att förbättra, bibehålla eller kompensera kroppsfunktion 

för ökad aktivitet och delaktighet. 

Personliga hjälpmedel är avsedda att användas i hemmet, närmiljön och skolan. Med skola 

menas förskola, grundskola, särskola, gymnasieskola, riksgymnasium, statlig och kommunal 

vuxenutbildning samt högskola/universitet. 

I dessa riktlinjer används begreppet hjälpmedel. 

Arbetshjälpmedel 

Med arbetshjälpmedel avses utrustning som är relaterad till den anställdes behov för att 

kompensera en nedsatt funktion. 

Arbetstekniska hjälpmedel 

Med arbetstekniska hjälpmedel avses utrustning som är relaterad till den anställdes behov för 

att utföra sitt arbete. 

Artiklar/produkter för eget ansvar 

Enklare artiklar/produkter, som finns tillgängliga i öppna handeln och inte kräver utprovning 

av personal inom hälso- och sjukvården. 

Relaterade dokument

Riktlinjer för förskrivning av hjälpmedel i Landstinget Västernorrland

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?