Hälsopåverkan av ett varmare klimat - en kunskapsöversikt - FOI

37
Hälsopåverkan av ett varmare klimat
i Norrland förutom i fjälltrakterna. Den geografiska förekomsten, antalet samt
säsongsvariationen är viktiga bestämningsfaktorer för smittspridning. Människors
utomhusaktiviteter och yrkesutövning bestämmer sedan i vilken grad de kommer i
kontakt med fästingarna. Alla fästingar är inte infekterade, och de som inte bär på
någon infektion kan inte heller överföra smittan. Antalet smittade värddjur spelar
alltså också roll.
TBE orsakas av ett arbovirus. Sjukdomen förekommer i Sverige framför allt längs
ostkusten, och de flesta drabbade har smittats i Upplands och Södermanlands
skärgårdar och de östra delarna av Mälaren, där ett antal särskilda riskområden
har identifierats. Flera fall har också rapporterats från Åland. Där rekommenderar
man nu allmän vaccinering (Wahlberg m.fl., 2006). I Sverige insjuknar
årligen mellan 100 och 150 personer. Sjukdomen är tämligen vanlig i de baltiska
staterna och i centrala Europa. Man har funnit att det ökade antalet fall av TBE
i Stockholmstrakten sedan mitten av 1980-talet hänger samman med periodens
mildare och kortare vintrar (Lindgren & Gustafsson, 2001). Förändringar i värddjurens
förekomst och kontakten mellan fästingar och människor är också indirekt
relaterade till ett varmare klimat (Lindgren & Gustafsson, 2001). Förändringar i
antalet fall av TBE i delar av det gamla Östblocket tyder också på att sambanden
är komplexa och att sociopolitiska förändringar under de senaste decennierna
troligen också spelar in (Randolph, 2004).
Borrelios är en relativt vanlig vektorburen sjukdom i Europa orsakad av spiroketbakterien
Borrelia burgdoeferi. Symptomen kommer från hud, centrala nervsystemet,
hjärta och leder. Reservoardjur är framför allt smågnagare. Man har sett att
en spridning förknippad med smågnagare hängde samman med mildare vintrar,
tidigare fästingaktivitet under våren och längre höstar under ett antal år. I Sverige
förekommer omkring 10 000 fall årligen hos människor (Lindgren m.fl., 2000;
Lindgren & Jaenson, 2006).
Hantavirus: en gnagarburen infektion
De mest allvarliga formerna av hantavirus återfinns i Asien och Nord- och Sydamerika,
men tusentals fall diagnostiseras årligen i Europa, speciellt i de nordliga
delarna, inklusive Sverige, och på Balkan. Totalt är fyra olika typer av hantavirus
identifierade i Europa (Pejcoch m.fl., 2006). Hantavirus cirkulerar bland gnagare.
I Sverige har endast Puumalavirus isolerats. Detta orsakar sorkfeber (nephropathia
epidemica), som karakteriseras av hög feber, bukmärtor och njurpåverkan.
Behandlingen är inriktad på symtomen. Smittan överförs från skogssork till människa,
antingen genom inandning av dammpartiklar som förorenats av sorkens
utsöndring eller via annan kontakt med virussmittat material. En majoritet av
smittade uppger att de ansetts sig ha smittats i anslutning till aktiviteter i vedbodar
inlaga_2008-02-12.indd 37 2008-02-15 11:22:33