Sudan i ett strategiskt perspektiv. - FOI

FOI MEMO 

Projekt/Project Sidnr/Page no 

Afrikaprojektet 

Handläggare/Our reference Datum/Date Memo nummer/number 

Emma Skeppström, Cecilia Hull 2011-03-18 FOI Memo 3528 

Sudan i ett strategiskt perspektiv 

1 (25)


Datum/Date Sida/Page 

2011-02-09 2 (25) 

Titel/Title Memo nummer/number 

Strategiska intressen i ett framtida Sudan FOI Memo 3528 

1. Inledning 

Konflikten mellan norra Sudan och södra Sudan är en av de konflikter som pågått längst i Afrika. 

Närmare två miljoner personer har bragts om livet och fyra miljoner personer har försatts i flykt 

under det inbördeskrig som konflikten orsakade mellan 1983 och 2005. 1 Det har gjorts flera 

medlingsförsök att lösa konflikten men inte förrän 2002 inleddes de förhandlingar, ledda av den 

regionala samarbetsorganisationen Inter-Governmental Authority on Development (IGAD), som 

senare skulle bädda för ett mera allomfattande fredsfördrag. Överläggningarna kulminerade till slut i 

undertecknandet av Comprehensive Peace Agreement (CPA) i januari 2005. CPA-avtalet var en 

samling av flera olika fredsavtal som lyckats uppnås under processen och som slutligen samlats i ett 

dokument. 2 

Enligt fredsavtalet skulle alla parter arbeta för att bibehålla ett enat Sudan. Denna idé förlorade dock 

en av sina viktigaste förkämpar när John Garang, ledare för södra Sudans Sudan Peoples Liberation 

Movement/Army,(SPLM/A) 1 hastigt omkom kort efter att avtalet undertecknats. Sedan dess har 

varken SPLM/A eller norra Sudans regeringsparti National Congress Party (NCP) gjort några reella 

försök att hålla landet enigt. 

I och med CPA-avtalet fick södra Sudan rätten att efter sex år hålla en folkomröstning för att avgöra 

om regionen skulle bli en självständig stat eller fortsätta vara en autonom region av Sudan. Denna 

omröstning genomfördes 9-15 januari 2011 och det officiella resultatet från 7 februari visar att 

nästan 99 procent har röstat för självständighet. 3 Enligt EU:s observatörsmission genomfördes 

folkomröstningen på ett trovärdigt och välorganiserat sätt. 4 När nu delning blir ett faktum kommer 

dock en mängd frågor att påkalla en snar lösning för att bägge sidorna ska kunna skiljas utan ett nytt 

konfliktutbrott. Dessutom finns det en rad aktörer, både i regionen och internationellt, vars intressen 

1 SPLA, var den väpnade delen av rörelsen som numera representerar södra Sudans armé, medan SPLM är det 

politiska grenen 

Faktaruta: 

Storlek: 2,505,813 Km² 

Världens tionde största land 

Befolkningsmängd: 44 miljoner 

(uppskattningsvis 2010) 

Befolkningsmängd södra Sudan: 8 

miljoner (troligtvis högre) 

Officiella språk: Arabiska och 

engelska 

Religion: islam (70%), kristendom 

(5%) 

Källa: CIA The World Factbook, 

karta Washington Post



2011-02-09 3 (25) 



kommer att påverkas av utvecklingen i Sudan. Dessa intressen inkluderar bland annat regional 

stabilitet, tillgången till Nilens vatten, terrorism, olja och möjligheter till ekonomiska investeringar. 

1.1. Bakgrund 

FOI Försvarsanalys 2 har på uppdrag av Försvarsdepartementets enhet för Strategi och 

Säkerhetspolitik (Fö SSP) gjort en övergripande genomgång av olika externa (grannländer, regionala 

och internationella organisationer samt bilaterala partners) aktörers inställningar till och intressen i 

Sudan. Syftet är också att ge en viss insyn i den säkerhetspolitiska situation som kan uppstå i Sudan i 

vid en delning, främst för att skapa en förståelse för den kontext i vilken olika aktörers intressen 

spelar in. 

Resultatet, vilket inte nödvändigtvis representerar Försvarsdepartementets syn, redovisas i denna 

promemoria, vilken baseras på en workshop kring de strategiska implikationerna av en delning av 

Sudan som FOI genomfört. Under workshopen deltog analytiker med land- och regionkunskap 

relevant för området. Denna analys har kompletterats med information från ett antal rapporter och 

artiklar. Promemorian redovisar ett antal tentativa slutsatser av workshopen samt en sammanfattning 

av huvudpunkterna av det genomgångna materialet. 

2. Sudankontexten 

Detta kapitel ska ses som en bakgrund för att förstå vad som kan komma att hända i Sudan och 

regionen när en delning av landet blir en realitet. Syftet är att ge en kontext som kan underlätta 

förståelsen för de intressen som lyfts fram i kapitel tre. 

2.1. Konfliktbakgrund 

Konflikten mellan södra och norra Sudan kan beskrivas som en konflikt mellan marginaliserade 

grupper i landets mer perifera delar och den centraliserade makteliten i Khartoum. 5 Södra Sudan har 

hållits utanför den politiska processen som tog sin början efter kolonialtiden slut. I augusti 1955, 

bara några månader innan självständigheten från kolonialmakterna Storbritannien och Egypten, 

gjorde soldater från södra Sudan myteri. En utlösande faktor var resultatet av den maktfördelning 

som uppstått i det val som hölls samma år och där södra Sudan endast fick ett fåtal viktiga 

regeringsposter. 6 Inbördeskriget mellan norra och södra Sudan har i huvudsak utspelats i två faser, 

1955-1972 och 1983-2005 (dock ska nämnas att spänningar mellan de två delarna av landet fanns 

långt innan självständigheten). 7 

1972 hade relationerna mellan norr och syd förbättrats så pass att fredsförhandlingar kunde inledas 

och i slutet av februari skrevs det så kallade Addis Abeba-avtalet under. Detta fredsavtal gav södra 

Sudan rätt till ett visst självstyre. Relationerna mellan norra och södra Sudan försämrades dock över 

tiden. Detta eskalerade när dåvarande president Numayri försökte ritad om kartan för att inkludera 

oljefyndigheter söder om gränsen i norra Sudan. Dessutom skulle oljeledningar och raffinaderier 

ligga i norra Sudan. 8 Regeringen i norr återinförde dessutom Sharia-lagstiftning i hela landet. Detta 

ledde till att södra Sudan, nu genom SPLA, 1983 återigen tog till vapen. SPLA motsatte sig Sharialagstiftningen, 

ville ta kontroll over de ekonomiska resurserna i söder, förordade en återgång till de 

koloniala gränserna mellan norra och södra Sudan samt förespråkade en mer inkluderande politisk 

process. 9 

Externa aktörer har gjort flera misslyckade försök att lösa konflikten. Både 1989 och 1990 försökte 

USA, bland annat under ledning av dåvarande presidenten Jimmy Carter, få till stånd en 

fredsprocess. 1992 tog Nigeria, under ledning av president Ibrahim Babangida, initiativ till samtal. 10 

2 FOI Försvarsanalys Afrikagrupp har följt situationen i Sudan (Darfur) sedan 2007 och under 2010 ökat sin 

bevakning av södra Sudan i samband med det nu genomförda valet i januari 2011. Utvecklingen i Sudan kommer 

under 2011 att följas nogsamt av FOI Försvarsanalys Afrikagrupp



2011-02-09 4 (25) 



Under 1994 påbörjade den regionala organisationen IGAD fredsförhandlingar. 3 Detta resulterade i 

ett avtal om humanitärt bistånd men förhandlingarna bröt snart ihop igen. Ytterligare förhandlingar 

under 2002 gav nya förutsättningar till dialog, vilka resulterade i undertecknandet av det så kallade 

Machakos-protokollet. Protokollet var inledningen till den process som skulle kulminera i 

undertecknandet av CPA i januari 2005. USA, Norge och Storbritannien, alla tre viktiga aktörer i 

landet och medlemmar av den så kallade Sudan-trojkan, valde under denna period att stödja IGAD:s 

initiativ istället för att initiera egna förhandlingar, vilket bidrog till att få till stånd ett fredsavtal. 

CPA-avtalet gav södra Sudan långtgående självstyre och skapade maktfördelande strukturer. Avtalet 

innehöll också en överenskommelse om hur landets resurser, exempelvis oljan, skulle fördelas. 

Andemeningen var, som nämnts tidigare, att båda parter, SPLM/A och NCP, skulle arbeta för ett 

enat Sudan. Samtidigt gavs södra Sudan möjligheten att efter sex år bestämma sin framtid genom en 

folkomröstning. CPA innebar även att Abyei, en omstridd region vid gränsen, fick en speciell 

administrativ status och att en folkomröstning skulle avgöra om regionen fortsatt skulle höra till norr 

eller bli en del av södra Sudan. Dessutom gavs delstaterna Södra Kordofan och Blue Nile 

möjligheten att genomföra rådgivande konsultationer med befolkningen (eng. popular 

consultations), angående deras syn på relationerna till regeringen i Khartoum, dock utan möjlighet 

att bryta sig loss från norra Sudan. CPA innehöll dock inte detaljer kring hur dessa processer skulle 

genomföras i praktiken. 

2.2. Utestående frågor i fredsprocessen 

I enlighet med CPA hölls i januari 2011 den folkomröstning i södra Sudan som ska avgöra huruvida 

regionen ska fortsätta vara en del av Sudan eller utropa sig en självständig stat. Det preliminära 

resultatet visar att en överväldigande majoritet röstat för självständighet och valobservatörer menar 

att folkomröstningen gått rätt till. 11 Några avgörande frågor i fredsprocessen behöver dock 

fortfarande lösas för att underlätta självständighetsprocessen. 

Många delar av CPA-avtalet har implementerats, åtminstone på pappret. Det finns en regering med 

representanter från både nord och syd och de flesta lagar och institutioner som stipulerades i CPAavtalet 

är på plats. Regeringsstrukturer i södra Sudan har också skapats. Implementeringen av CPA 

har dock gått trögt och de tidsfrister som finns i avtalet har många gånger inte mötts. 12 

Följande frågor är av avgörande betydelse i den fortsatta processen: 

Gränsdragning 

Det finns ingen slutgiltig överenskommelse om var gränsen mellan de två nya staterna ska gå. Även 

om SPLM och NCP i det stora är överens är flera områden fortfarande omdiskuterade. På central 

nivå finns det potential att hitta en lösning även för dessa områden. Dock finns en överhängande risk 

för konflikter längs med gränsen då man på lokal nivå kan komma att ha en annan uppfattning om 

gränsdragningen. 

Abyei 

Den andra utestående frågan avser det symboliskt viktiga området Abyei. Den folkomröstning som 

skulle ha hållits för att avgöra om Abyei i framtiden ska höra till norra eller södra Sudan har ej 

genomförts. Parterna har inte kunnat komma överens om vem som skulle vara röstberättigad i en 

sådan omröstning och den kommission som skulle leda arbetet med omröstningen är inte tillsatt. 13 

Omröstningen har därför skjutits upp på obestämd framtid. Enligt vissa bedömare är det dock troligt 

att Abyei genom ett presidentdekret från Omar al-Bashir kommer att tillfalla södra Sudan. 14 Vad 

NCP kommer kräva i gengäld är dock oklart. Det verkar dock sannolikt att norr kommer att använda 

Abyei som en spelbricka föra att kunna driva igenom andra intressefrågor vid behov. 

3 

Inter-governmental Authority on Drought and Development (IGADD) blev Inter-governmental Authority on 

Development (IGAD) 1996



2011-02-09 5 (25) 



Medborgarskap 

Även medborgarskapsfrågor behöver redas ut. Det är osäkert vad som kommer att hända med de 

sydsudaneser respektive nordsudaneser som bor på ”fel” sida av gränsen. Det finns helt enkelt ingen 

överenskommelse om var medborgarna ska höra hemma vid en delning. Stora delar av befolkningen 

i gränsområdena rör sig dessutom över gränsen och har sin hemvist på båda sidor. Dessutom finns 

det farhågor om att de sydsudaneser som bor i norra Sudan kan komma att utsättas för våld när 

folkomröstningsresultatet tillkännages. 

Resursfördelning 

Det finns i dagsläget ingen en uppgörelse om fördelningen av de nationella resurserna. Huvuddelen 

av oljan finns i södra Sudan medan den infrastruktur som behövs för att raffinera och exportera oljan 

finns i norr. Båda parterna är beroende av oljeproduktionen för att hålla sina ekonomier flytande då 

oljan representerar 98 procent av södra Sudans och 65 procent av norra Sudans inkomster. 15 En 

fördelning av resurser gäller dock inte bara olja. Sudan har stora skulder och dessa måste fördelas på 

något sätt. Syd har hittills varit tveksamma till att betala av några av Sudans skulder. En sådan 

”skuldfrihet” skulle ge ett självständigt södra Sudan en ekonomisk skjuts gentemot sitt grannland i 

norr, speciellt eftersom skulderna hindrar Sudan från att beviljas lån av IMF och Världsbanken. 16 

Skuldavskrivning har därmed blivit en viktig morot för internationella samfundet att sticka framför 

Khartoum för att övertyga regeringen att godkänna resultatet från folkomröstningen. 

Joint Integrated Units 

I CPA-avtalet finns överenskommet att gemensamma militära förband, s.k. Joint Integrated Units 

(JIUs) bestående av 39 000 soldater från både Sudanesiska Försvarsmakten (SAF) och SPLA skulle 

sättas upp. 17 Dessa förband skulle utgöra grunden för ett gemensamt försvar om resultatet av 

folkomröstningen blev ett enat Sudan. Förbanden har kantats med problem då dessa främst består av 

personer som tidigare stridit mot varandra. Delar av förbanden har vid flera tillfällen utkämpat 

strider som skapat stor förödelse bland civilbefolkningen. Om landet delas kommer dessa militära 

enheter att behöva upplösas, vilket är en potentiell säkerhetsrisk av flera anledningar. För det första 

finns ingen ordentlig plan för hur detta ska gå till men framför allt kan det bli problematiskt då de 

soldater som representerar SAF i förbanden många gånger också är hemmahörande i södra Sudan. 

När fredsavtalet skrevs under fick de milisgrupper som stridit för SAF respektive SPLA en möjlighet 

att uppgå i dessa två arméer. Norra Sudan valde att skicka dessa forna s.k. ”proxy-krigare” till de 

gemensamma förbanden. När de ska återvända till sina hem i södra Sudan kan säkerhetsproblem 

uppstå då de dels blir utan arbete och dels kanske inte kommer tas emot välvilligt av befolkningen 

p.g.a. sitt samarbete med norr under kriget. Sammanfattningsvis kan sägas att upplösningen av de 

gemensamma förbanden kräver en fungerande avväpning, demobilisering och återintegrering (DDR) 

samt säkerhetssektorreform (SSR). 

Dessa frågor riskerar att störa det relativa lugn som ändå råder mellan SPLM och NCP och det är 

därför viktigt att följa hur förhandlingarna fortlöper under våren. 

2.3. Möjliga scenarion efter folkomröstningen 

Vad blir då konsekvenserna av södra Sudans självständighet för de båda nya staterna? En första 

avgörande fråga är om regeringen i Khartoum kommer att acceptera en delning. Sudans president, 

Omar al-Bashir, har uttalat sin acceptans för resultatet av folkomröstningen. 18 Hur ett sådant 

uttalande ska värderas är svårt att avgöra. Risken för att ett nytt inbördeskrig bryter ut är dock i 

dagsläget låg. 19 

Ett mer sannolikt scenario är att en lågintensiv konflikt mellan norr och söder fortsätter, speciellt om 

det tar tid att komma överens om de utestående frågorna. Lågintensivt våld mellan olika 

milisgrupper och befolkningsgrupper kan också komma att öka, speciellt i gränsområdena, vilket kan 

påverka relationen mellan Khartoum och Juba. Om vissa framsteg görs inom några av 

nyckelfrågorna, i kombination med ett starkt internationellt engagemang, kan detta bidra till att 

minska risken för mer omfattande våldsyttringar. Å andra sidan, om inga framsteg sker så skulle



2011-02-09 6 (25) 



lågintensiva konflikter så småningom kunna utvecklas till ett fullskaligt krig mellan de båda 

parterna. 

2.3.1. Södra Sudan 

Södra Sudan står inför stora utmaningar vid en självständighet. Offentliga institutioner behöver 

etableras och stärkas, nya lagar stiftas och tillämpas och säkerheten förstärkas och upprätthållas. 

Vidare har den potentiella regeringen i Juba inte den ekonomiska kapacitet som krävs för att styra 

landet och kommer därför kanske inte kunna uppfylla de förväntningar som befolkningen har vad 

gäller höjd levnadsstandard. 20 Därtill kommer korruptionsproblem som redan idag är omfattande och 

som påverkar bland annat södra Sudans säkerhetssektor. Lönerna inom militären är låga och detta 

har bidragit till att säkerhetspersonal i södra Sudan drygar ut sin lön med alternativa och ofta illegala 

inkomster. 21 Södra Sudans rättsystem brister dessutom i professionalism och saknar resurser, vilket 

påverkar allmänhetens förtroende för de militära styrkorna. Behoven av SSR samt 

rättstatsuppbyggnad är således överhängande. 

Ett annat problem är att den enade front som olika fraktioner i söder tidigare hållit gentemot norr kan 

komma att luckras upp vid en delning eftersom de då kan komma att vilja befästa sina egna 

positioner gentemot Juba. Det har redan funnits incidenter då olika fraktioner inom SPLM/A inte 

varit ense. Dessutom företräder SPLM/A främst en av de etniska grupperna i söder, Dinka, vilket gör 

att det finns en risk att andra grupperingar kan känna sig förbisedda och efter självständigheten kräva 

att få större del av makten. 

Om befolkningen eller andra väpnade grupper tar till våld för att uttrycka sitt missnöje mot 

SPLM/A, kan regeringen i södra Sudan komma att få problem med att kontrollera sitt eget 

territorium, vilket i sin tur ytterligare skulle öka risken för nya våldsyttringar. 22 Som en konsekvens 

av det otydliga interna säkerhetsläget, samt regimens bristande administrativa kapacitet, ökar risken 

för att södra Sudans territorium blir en fristad för andra väpnade grupper i regionen, såsom 

exempelvis Herrens befrielsearmé, Lords Resistance Army (LRA). 

Kopplat till södra Sudans utveckling är också frågan om vilken typ av regim som södra Sudan 

kommer att få. Forskare vid Institute for Security Studies menar t.ex. att det finns en risk att SPLM 

allt mer kan komma att konsolidera makten och förtrycka eventuella oppositionella krafter. 23 Det är 

därmed osäkert om södra Sudan blir ett fritt och demokratiskt land. Särskilt om SPLM/A känner sig 

hotade i sin maktposition finns en risk att södra Sudan blir en allt mer militaristisk stat. Både södra 

och norra Sudans författningar behöver skrivas om efter en delning. Detta skulle kunna ge både 

SPLM och NCP möjligheten att göra ändringar i eller ta bort de artiklarna som skrevs in efter 

fredsavtalet 2005 och som garanterar demokratiska politiska processer. Hur inkluderande SPLM och 

NCP väljer att vara i att tillåta andra partiers deltagande när de nya författningarna ska skrivas kan 

bli en viktig indikator för hur de nya staterna kommer att styras. 24 

2.3.2. Sudan 

Norra Sudan kommer naturligtvis också påverkas av en delning. Vissa farhågor finns att norra Sudan 

kommer bli en allt mer radikaliserad stat när södra Sudan inte längre fungerar som en hämsko. 

President Omar al-Bashir har öppnat för att Sudans sharia-lagstiftning nu inte kommer att tillåta 

några undantag, vilket tidigare varit fallet då södra Sudan i huvudsak är kristet och animistiskt. 25 

Dessutom skulle ett självständigt södra Sudan kunna öka kraven på självstyre från vissa militanta 

gruppers i Darfur. Darfur har historiskt sett ett starkt argument för autonomi eftersom det bara 

tillhört Sudan sedan 1916. Fram tills nu är det bara ett fåtal som starkt propagerat för självstyre, men 

det trycket skulle kunna öka i och med att södra Sudan blir självständigt. Om separationen mellan 

nord och syd blir våldsam ökar också risken att delar av den striden kommer ske via proxy i 

Darfur. 26 Skulle alla dessa omständigheter effektueras kommer norra Sudan försvagas ytterligare. 

Södra Kordofan- och Blue-Nile staterna, som ligger på gränsen till södra Sudan men tillhör norr är 

också potentiella oroshärdar. Under inbördeskriget stred stora delar av befolkningen på SPLA:s sida.



2011-02-09 7 (25) 



Om befolkningen i dessa regioner anser att de rådgivande konsultationerna som ska hållas inte leder 

till reella förändringar finns också en risk att nya våldsamheter kan bryta ut där. 27 

3. Intressenter 

3.1. Regionala aktörer 

Många av Sudans grannländer har länge varit direkt involverade i, eller påverkats av, inbördeskriget 

mellan norra och södra Sudan. Flera av länderna agerade genom IGAD:s fredsförhandlingar som 

ledde till CPA men många har även spelat en viktig roll bilateralt, då främst genom att ge syd och 

SPLM/A ekonomiskt, politiskt eller tekniskt stöd. 

En rad strategiska intressen står på spel i närregionen. Även om individuella länder har individuella 

intressen finns ett par övergripande frågor som berör de flesta aktörer i regionen. De viktigaste av 

dessa är: 

Sudans territoriella kontroll 

Konflikt i Sudan skulle kunna påverka den generella stabiliteten i regionen. Förutom oroligheter 

orsakade av flyktingströmmar från Sudan oroas grannländerna för att Sudans territorium skulle 

kunna komma att användas av olika väpnade grupperingar i regionen. Så har till exempel varit fallet 

med Herrens befrielsearmé (LRA). Skulle norra eller södra Sudan förlora kontrollen över det egna 

territoriet finns en risk att väpnade grupper från grannländerna kan komma att använda Sudan som 

bas för att slå tillbaka mot sina egna hemländer och skapa konflikt även där. 

Nilens vatten 

Hur nyttjanderätten och den politiska kontrollen av vattnet från Nilen ska fördelas mellan länderna 

längsmed floden är en fråga som polariserar Egypten och Sudan mot Etiopien, Uganda och Kenya. 

Ett självständigt södra Sudan skulle kunna förändra det status quo som råder gällande fördelningen 

av vattnet. En delning av Sudan är därmed en viktig spelbricka som kan nyttjas på olika sätt för att 

främja grannländernas intressen i frågan. 

Ekonomiska investeringar och handel 

En ny konflikt skulle rimligen påverka regionens ekonomiska förutsättningar negativt. Regionen 

skulle ses som instabil och därför riskera att inte dra till sig investerare. Dessutom skulle länderna 

kunna se sig tvungna att öka sina militära utgifter, vilket i sin tur kan påverka regionens utveckling 

negativt då ekonomierna redan är svaga. 28 

Oavsett hur grannländerna ställer sig till själva delningen är det troligt att de flesta kommer att kunna 

acceptera folkomröstningens resultat. Dock har inte tillräcklig tid lagts ned på att planera hur man 

ska agera politiskt och militärt om Khartoum på något sätt motsätter sig resultatet. 29 

Kenya 

Kenya, under ledning av sändebudet Lazarus Sumbeiywo, agerade värd för de IGAD-ledda 

förhandlingarna vilka ledde till undertecknandet av CPA-avtalet 2005. Det finns därför ett 

utrikespolitiskt intresse att försäkra sig om att CPA-processen genomförs korrekt för att inte riskera 

att förlora anseende som medlare bland sina grannar. 30 Kenya är idag även regionens ekonomiska 

stormakt och står att vinna ekonomiskt på ett stabilt och självständigt södra Sudan, bl.a. genom 

tillträde till en ny betydande marknad och infrastrukturprojekt. Kenyanerna är mycket aktiva inom 

södra Sudans privata sektor, bl.a. inom flygtransport, byggbranschen och bankväsendet. De två 

länderna diskuterar för närvarande flera stora, gemensamma infrastrukturprojekt, bl.a. en 

moderniserad järnväg och en motorväg som knyter samman södra Sudan med Kenya och resten av 

Östafrika. Det finns också en möjlighet att få nya ledningar för export av den sydsudanesiska oljan 

dragna genom landet. 31 Förutom de uppenbara ekonomiska fördelarna detta skulle ge Kenya skulle 

en sådan pipeline också minska södra Sudans beroende av Khartoum. I dagsläget exporteras oljan 

via Port Sudan vid nordöstra Sudans kust mot Röda havet. Ett sådant projekt skulle därför kunna



2011-02-09 8 (25) 



försvåra relationerna mellan södra Sudan och Khartoum. Dock är en sådan utveckling inte trolig de 

närmaste åren då konstruktion av oljeledningar är mycket tidskrävande och kräver stora 

investeringar. 

En fortsatt konflikt i Sudan uppskattas att kosta dess grannländer någonstans mellan 3,4 och 5,4 

procent av deras årliga BNP över en tio-års period. 32 Den humanitära kostnaden skulle också vara 

stor. Under tidigare krig fick Kenya vid en tidpunkt agera värd åt nära 100,000 flyktingar. 33 

Även om Kenya har varit instrumentellt i att föra samman nord och syd under CPA-förhandlingarna 

har landet också stöttat södra Sudans anspråk på självständighet. 34 Kenya spelade en viktig roll i att 

stödja SPLA under inbördeskriget, vilket ledde till ett visst ifrågasättande av Kenyas opartiskhet från 

Khartoums sida. Kenya har länge haft ett speciellt förhållande till södra Sudans regering. Kenya var 

t.ex. det första landet att etablera ett sambandskontor för förbindelse med Juba efter undertecknandet 

av fredsavtalet. Den kenyanska regeringen har också varit engagerad i stöd till implementering av 

CPA och för kapacitetsuppbyggnad i södra Sudan. Man har bl.a. avsatt sju miljoner dollar för att 

stödja en förbättrad regeringsduglighet, genom exempelvis utbildning av statstjänstemän. Den 

kenyanska armén utbildar också SPLA och bidrar med så kallat tekniskt stöd. Södra Sudans regering 

förväntar sig att Kenya kommer vara en av de stater som först erkänner ett självständigt södra 

Sudan. 35 

Trots sitt stöd till SPLM har Kenya över lag lyckats bibehålla diplomatiska relationer med 

Khartoum. De två länderna delar bl.a. underrättelser angående terrorism och samarbetar vad gäller 

IGAD-ärenden. 36 Även om Kenya har stöttat södra Sudans regering har man samtidigt varit mån om 

att inte öppet provocera Khartoum eller göra något som skulle kunna hota södra Sudans slutgiltiga 

självständighet. Kenyas regering motsatte sig t.ex. den internationella brottmålsdomstolens (ICC) 

beslut att åtala Sudans president Bashir eftersom man ansåg att det skulle kunna hota genomförandet 

av CPA-avtalet. 37 Tidvis har dock relationerna de båda länderna emellan varit mycket ansträngda, 

t.ex. efter att det 2008 uppdagades att Kenya hjälpt förse södra Sudans regering med stridsvagnar 

inköpta från Ukraina. 38 

Khartoum å sin sida har också aktivt arbetat för att bibehålla den goda relationen till Nairobi. Tidvis 

har man kritiserat Kenyas partiskhet i självständighetsfrågan men man har dragit sig för att vara allt 

för hård i sin kritik eftersom detta skulle kunna få Kenya att ensidigt stödja södra Sudan. 39 

Kenya skulle sannolikt stödja södra Sudan vid händelsen av ett nytt krigsutbrott men det är mindre 

troligt att Kenya själv skulle engagera sig militärt i konflikten. Kenya bidrar dock med trupp till både 

FN:s insats i södra Sudan (UNMIS) och insatsen i Darfur (UNAMID) och skulle mot bakgrund av 

detta säkerligen även stödja en förstärkt eller ny FN-insats i södra Sudan. 4 Kenya, givet dess 

geografiska position, är också strategiskt viktigt för andra typer av fredsframtvingande- eller 

evakueringsinsatser eftersom landet skulle kunna fungera som en ingång till södra Sudan för en 

eventuell militär styrka landsatt från Indiska Oceanen. 

Hur Kenya väljer att engagera sig i Sudan efter valet beror dock också på utvecklingen i det egna 

landet. 2012 väntas Kenya gå till val och givet de etniska spänningarna i landet som blossade upp 

efter det senaste presidentvalet i slutet av 2007 är det möjligt att Kenya kommer vara förhindrat av 

interna maktkamper för att kunna ta en aktiv roll i frågan. 

Uganda 

Ugandas policy gentemot Sudan är främst driven av den sittande Presidenten Museveni själv, som 

varit orubblig i sitt stöd till södra Sudan. 40 

4 Kenya har en bataljon på rotation i UNMIS och ett litet kompani i UNAMID



2011-02-09 9 (25) 



Uganda är, likt Kenya ett av de länder som gett mycket stöd till södra Sudan under fredsprocessen. 

Även om Ugandas officiella policy är att stödja CPA-processen fullt ut så är Uganda samtidigt 

tydligt den största förespråkaren för ett självständigt södra Sudan. 41 

Ugandas inhemska säkerhetsproblem är en viktig faktor som driver landets ansats i Sudanfrågan. 

Kampala hoppas att ett självständigt södra Sudan skulle kunna fungera som en stabil buffert längs 

Ugandas norra gräns för att hålla rebellgruppen LRA ute ur landet. 42 CPA hade en negativ påverkan 

på LRA:s utrymme att agera bl.a. eftersom fredsavtalet avbröt det stöd som Khartoum tidigare gett 

gruppen. Kampala är dock mycket medveten om att LRA skulle vara en av de första aktörerna att dra 

fördel av ökad instabilitet i Sudan. Kampala är också medvetet om att problemen inte bara ligger i en 

eventuell konflikt mellan nord och syd utan att ett svagt och sönderfallande södra Sudan också 

innebär en risk då LRA skulle få större möjlighet att verka på sydsudanesiskt territorium. 43 En stark 

FN-närvaro och biståndsinsatser som syftar till att bygga regeringsduglighet hos södra Sudans 

institutioner står därför högt på Ugandas agenda. 

Utöver de säkerhetspolitiska faktorerna drivs Ugandas stöd för södra Sudan även av de båda 

staternas sociala och kulturella band. Flera av de etniska grupperna i Uganda återfinns även i södra 

Sudan och skiljs åt endast av den gamla kolonialgränsen mellan de bägge länderna. Uganda har 

stöttat SPLA:s kamp sedan 80-talet och har sedan dess vid flera tillfällen stridit på SPLA:s sida. 

Ugandas relationer till Khartoum har som följd aldrig varit särskilt goda. De diplomatiska 

förbindelserna mellan de två länderna avbröts i mitten av 90-talet efter att Khartoum hämnats 

Ugandas stöd till SPLM/A genom att utbilda och utrusta LRA – vilken slogs mot SPLA på 

Khartoums uppdrag. 44 

Relationerna mellan Kampala och Khartoum har förbättrats de senaste åren. Sudan är bl.a. den 

största importören av ugandiska varor. Trots detta förblir de diplomatiska förbindelserna svaga. I 

motsats är de diplomatiska och ekonomiska förbindelserna mellan södra Sudan och Uganda mycket 

goda. Uganda utövar ett stort inflytande på det ekonomiska livet i södra Sudan, även om det inte går 

att jämföra med Kenya. 45 Ugandierna utgör den största gruppen utlänningar i södra Sudan och en 

stor del av södra Sudans utbildade arbetskraft. Handelsförbindelserna mellan Uganda och södra 

Sudan skulle kanske inte påverkas nämnvärt av självständighet men relationen till Uganda skulle 

kunna främja södra Sudans möjligheter till medlemskap i viktiga ekonomiska organisationer såsom 

East African Community (EAC) eller Common Market for East and Southern Africa (COMESA). 

Att acceptera södra Sudans tillträde till dessa organisationer utpekas av bedömare som en möjlighet 

för andra medlemsstater att stödja södra Sudans självständighet utan att formellt erkänna staten. 46 

Nyhetsrapporteringar från Tanzania indikerar att Rwanda och Kenya redan bjudit in södra Sudan till 

EAC. 47 

Egypten 

Egypten har varit en stark förespråkare för ett sammanhållet Sudan. Landet motsatte sig att rätten till 

en folkomröstning om självständighet inkluderades i fredsförhandlingarna och motarbetade därför 

aktivt CPA-processen. Utöver detta anses Egypten ha arbetat hårdare med att få ett enat Sudan att 

framstå attraktivt för de sydsudanesiska väljarna än t.o.m. Khartoum självt. 48 Försök att förhindra en 

delning av landet genom diplomatiska satsningar för att hjälpa fram viljan att behålla Sudan enigt 

utgjorde länge Egyptens viktigaste strategi gentemot Sudan. Egypten har också starkt kritiserat bl.a. 

FN för att ha misslyckats med att främja enighet. 

Egyptens förhållningssätt till konflikten i Sudan har till stor del varit grundad på en rädsla för att ett 

nytt självständigt södra Sudan skulle kunna vara ett hot både mot den regionala stabiliteten samt 

Egyptens tillgång till Nilens vattenflöde. Politisk kontroll över Nilens vatten har länge utgjort ett 

grundelement i Egyptens utrikespolitik i Afrika. Landet har tidigare sagt sig vara villigt att gå i krig 

för att försvara sin rätt till Nilen. Floden förser Egypten med 95 procent av dess dricksvatten och är 

avgörande för möjligheterna till jordbruk i landet. 49 Tvister om rättigheter till Nilvattnet har flera 

gånger polariserat länderna i regionen då Kairo och Khartoum ställt sig bakom det existerande 

”Nilvattenavtalet”, vilket sedan kolonialtiden tilldelar Egypten större delen av vattentillgången. De



2011-02-09 10 (25) 



andra länderna längs floden – Etiopien, Kenya och Uganda – vill omförhandla vad de anser vara ett 

orättvist avtal skrivet mellan Egypten och den gamla kolonialmakten Storbritannien. 50 Ett 

självständigt södra Sudan skulle kunna sälla sig till dessa länder och kunna framtvinga ett nytt avtal 

vilket orsakar oro hos Egypten och är en av de främsta anledningarna till varför man vill undvika en 

delning. 

Egypten är också oroat över en spridning av radikal islamism, något som landet själv tampas med 

inrikespolitiskt. Sudan och framförallt Khartoum ses därför som en viktig spelare i kampen mot 

muslimsk extremism. Sudans regering tillät under 1990-talet Osama bin-Laden och Al Qaida att 

uppehålla sig i landet. Södra Sudans inflytande på Khartoum har därför varit en viktig balanserande 

faktor för Egypten och är ytterligare en av anledningarna till att man motsatt sig en delning av 

landet. 51 Det rådande inrikespolitiska läget och osäkerheten kring vem som kommer att ta makten i 

Egypten gör det dock svårt att avgöra hur landet i framtiden kommer att ställa sig till ett eventuellt 

allt mer radikaliserat Sudan. 

Egypten har också ekonomiska intressen i Sudan och har mycket att förlora på en instabil situation i 

landet då det riskerar att försvåra handelsvägarna till de södra delarna och försvaga ekonomin i 

norr. 52 En nytändning av inbördeskriget skulle föra med sig svåröverblickbara konsekvenser för 

Egypten och dess nationella säkerhet, bl.a. genom stora flyktingströmmar från Sudan. 53 Det 

strategiska intresset för utvecklingen i Sudan är därför stort. Talande för hur pass viktigt Egypten 

uppfattar Sudanfrågan är att det Egyptiska UD har en hel avdelning som helt ägnar sig åt Egyptens 

Sudanpolitik. 54 Endast Israel-politiken uppfattas som viktigare. 

Även om Egypten fortsatt motsätter sig en delning av Sudan har man över tiden, i takt med att en 

delning blivit alltmer trolig, utvecklat en mer pragmatisk ställning och är numera mån om att 

parallellt med att arbeta för enighet även arbeta med kapacitetsuppbyggnad i södra Sudan. Sedan 

2005 har man haft ett konsulat i Juba och 2008 reste Egyptens president Mubarak till staden för att 

diskutera ett biståndsprogram till södra Sudans regering. 55 Oron för att södra Sudan ska sakna 

förmågan att regera över sitt eget territorium om landet blir självständigt är stort och ses som ett hot 

mot Egyptisk säkerhet. Enligt information som framkommit av Wikileaks nämns att Egypten på 

hösten 2009 försökt pressa USA att förhala folkomröstningen om självständighet för södra Sudan i 

fyra till sex år med motiveringen att ett ”ja” för självständighet skulle skapa en regeringsoduglig stat 

som skulle kunna hota Egyptens tillgång till Nilvatten. 56 Egyptens förhoppning var att ett 

framskjutande av valet skulle ge det internationella samfundet mer tid till att arbeta för stabilitet och 

regeringsförmåga i södra Sudan. 57 

Egypten är även engagerat i Sudan genom dess bidrag till FN:s insatser i landet. Egypten är idag 

världens femte största truppbidragare till FN:s fredsfrämjande insatser och med en majoritet av dessa 

bidrag utplacerade i Darfur eller södra Sudan. 58 

Etiopien 

Etiopiens främsta säkerhetspolitiska intressen är relationerna med Eritrea och Somalia. Att bibehålla 

lugnet till sina andra grannländer och bevarandet av ett stabilt östra Afrika har därför varit prioriterat 

i Etiopiens utrikes- och försvarspolitik. 59 Etiopien kommer sannolikt att respektera södra Sudans 

självständighet, men har inget intresse av att reta upp Khartoum och har därför ansträngt sig för att 

ha en neutral ansats i självständighetsfrågan. Landets officiella ståndpunkt är att fullt stödja 

implementeringen av CPA-avtalet och regeringen i Addis Abeba har varit mer diskret än t.ex. 

Uganda och Kenya med sitt stöd till södra Sudan. 60 

Under 90-talet stöttade Etiopien SPLA militärt för att genom SPLA motarbeta Khartoums dragning 

mot radikal islamism. Det politiska och militära stödet har fortsatt under hela fredsprocessen. Från 

SPLM:s sida anser man att samarbetet med Etiopien inom säkerhetsområdet och 

kapacitetsuppbyggnad är det strategiskt viktigaste i regionen. 61 De band som finns till södra Sudan är 

grundade på såväl politiska som ekonomiska intressen. Relationerna mellan Etiopien och södra 

Sudan är i dagsläget goda och de bägge aktörerna har ingått en rad avtal om handel, utveckling,



2011-02-09 11 (25) 



telekommunikation, säkerhet o.s.v. Ett flertal vägprojekt som knyter samman de båda länderna är 

också planerade. Khartoum, i sin tur, är väl medvetna om Etiopiens starka ställning och förhållande 

till Södra Sudan och har försökt locka Etiopien med vägprojekt som länkar de två länderna, 

handelsavtal, tillgång till Port Sudan samt oljeexport till förmånliga priser. 62 

Även för Etiopien är Nilvattenfrågan strategiskt viktig. Närmare 85 procent av Nilvattnet kommer 

från källor i Etiopien, och landet har varit drivande i att försöka omförhandla det avtal som ger 

Egypten nyttjanderätt av största delen av flodens tillgång. 63 Förhoppningen från Etiopiens sida är att 

ett självständigt södra Sudan ska innebära ytterligare en röst emot det existerande avtalet. 64 

Etiopien är regionens starkaste militärmakt och har såväl i Eritrea som i Somalia visat att man inte 

tvekar att använda sig av detta maktmedel om så anses lämpligt. Lite talar dock för att Etiopien 

skulle ta på sig en sådan roll i Sudan. Överordnat för Etiopien är en bibehållen stabilitet i regionen 

för att kunna koncentrera sig på konflikterna med Eritrea och Somalia. Det är därför osannolikt att 

Etiopien ensamt skulle agera för att säkra att CPA-processen går som planerat. Etiopien kommer 

med största säkerhet att följa en regionalt utarbetad linje, genom IGAD eller AU, för hur man ska 

förhålla sig till eventuella våldsyttringar. Etiopien skulle kunna vara instrumentell i att utarbeta en 

sådan gemensam ståndpunkt men som värdland för AU:s högkvarter är man samtidigt ovillig att 

skapa klyftor mellan medlemsstaterna i en sådan viktig fråga och på så sätt riskera AU som 

institution. Som den nuvarande ordföranden i IGAD är Etiopien också drivande i att harmonisera 

IGAD:s och AU:s ståndpunkter. 65 

Givet Etiopiens strategiska läge och att det är en av USA:s närmaste allierade på den afrikanska 

kontinenten kommer man troligtvis hörsamma hur USA ställer sig i Sudanfrågan. 66 Om oroligheter 

skulle bryta ut i södra Sudan skulle Etiopien eventuellt kunna komma ifråga som transitland för en 

interventionsstyrka. Etiopien har i tidigare sammanhang uppgett sig vara öppen för sådant, men inte 

utan politiska motprestationer. 

Eritrea 

Hur Eritrea kommer att förhålla sig till ett självständigt södra Sudan, likväl som en återuppblossande 

konflikt i landet är svårt att bedöma. Landets beteende i internationella frågor har visat sig 

svårförutsägbart, med undantag för Etiopienfrågan. 67 Frågan om södra Sudans självständighet kan 

framstå som ett dilemma för Eritrea. Å ena sidan har ärkefienden Etiopien tidigare stöttat SPLM/A 

och andra oppositionsgrupper i Sudan för att främja ett regimskifte i Khartoum. Att Etiopien har 

goda relationer till SPLM/A skulle kunna innebära att Eritrea väljer att stödja norra Sudan. Eritrea är 

ett isolerat land i regionen 5 men med ett stort behov av ekonomiskt bistånd och har därför kanske 

snarare av ren självbevarelsedrift än av ideologiska principer närmat sig Khartoum. 68 Å andra sidan 

stred Eritrea själv för att vinna självständighet och har därmed en viss ideologisk grund för att stötta 

södra Sudan. 

Eritreas Sudanpolitik kan sägas definieras mer av Eritreas förhållande till Etiopien än av Sudans 

agerande i regionen. Khartoum har ofta spelat en tredjepartsroll i förhållandet mellan Etiopien och 

Eritrea. Trots att båda länderna ofta har ifrågasatt Bashirs regim har man använt sig av Khartoum för 

att spela ut varandra. 69 

Eritreas påverkan på situationen i Sudan är idag mycket begränsad. Möjligtvis kan Eritrea fungera 

som någon form av spoiler men det är osannolikt att Eritrea skulle komma att få någon större 

strategisk betydelse för södra Sudans självständighet. Eftersom Eritrea suspenderade sig själv från 

IGAD i april 2007, är ifrågasatt i AU och passiv inom FN har man mycket små möjlighet att påverka 

regionen genom de mest aktiva organisationerna. 70 

5 Bl.a. har Eritrea själv valt att stå utanför IGAD eftersom Etiopien är en av medlemsstaterna



2011-02-09 12 (25) 



Libyen 

Libyen har, likt Egypten, tenderat att se Sudan som sin strategiska bakgård. Båda ländernas 

territorier riskerar att påverkas negativt, av exempelvis flyktingströmmar från Sudan, i händelse av 

ett nytt krig. 71 Båda länderna har i nuläget lovat att acceptera resultatet av folkomröstningen. 72 

Libyens Sudanpolitik är helt driven av landets ledare, Muammar al-Khadaffi. Khadaffi har både 

uttryckt stöd för södra Sudans självständighet och varnat Juba för de inneboende riskerna med att 

tvinga fram självständighet. 73 Då Khadaffis framtid är osäker är det dock svårt att avgöra hur Libyen 

kommer att agera i Sudan-frågan framöver. Därtill har Libyen aldrig varit konsekvent i sitt 

förhållande till Sudan. Under det tidiga 80-talet erbjöd Khadaffi både ekonomiskt och militärt stöd 

till SPLA och relationen mellan Khartoum och Tripoli har varierat från fientlig till fruktsam. 74 På 

senare år har Libyen varit ett starkt stöd för president Bashir mot ICC:s försök att anhålla honom. 

Sudan har också tillåtit Libyen att hålla libyska trupper i Darfur som därifrån stöttat tchadiska 

rebellers försök att genomföra räder mot Tchads regering. 75 Relationerna mellan Libyen och Sudan 

har dock varit ansträngda efter att Libyen låtit husera ledaren för Darfur-rebellgruppen Justice and 

Equality Movement (JEM) Khalil Ibrahim. 76 

Det är just Darfur, p.g.a. dess geografiska läge i förhållande till Libyen, snarare än södra Sudan, som 

varit den intressanta regionen för Libyen. Ofta har man försökt försvaga Khartoum till sin egen 

fördel, bland annat under de senaste konflikterna med Tchad. Libyen har t.o.m. vid olika tillfällen 

försökt annektera Darfur. 77 Vad som händer på båda sidorna av Sudan/Tchad-gränsen blir därmed 

strategiskt viktigt för Libyen i dess förhållande till Tchad. I och med Libyens kontakter med 

rebellgrupper på båda sidor av gränsen har landet en viktig roll att spela i fredsprocessen i Darfur. 78 

Oavsett Libyens strategiska intressen i förhållande till Sudan, gör det inrikespolitiska läget i Libyen 

att landet troligtvis inte kommer att kunna lägga kraft och energi på vad som händer i Sudan den 

närmsta tiden. 

Tchad 

Västra Sudan och östra Tchad har historiska, sociala och religiösa band. Tchad har inte varit delaktig 

i utarbetandet av CPA men har ett intresse för Sudans interna politik eftersom oroligheter i Sudan 

skulle påverka även Tchad. Givet landets geografiska läge längs gränsen mot nord-västra Sudan är 

det dock främst Darfurfrågan som har engagerat. Överlag är en god relation mellan båda länderna 

viktig för regionens stabilitet. 79 

Till följd av konflikten i Darfur och Tchads inbördeskrig har relation mellan de två staterna varit 

ansträngd. Båda staternas regeringar har anklagat varandra för att stödja militära motståndsgrupper 

på den andres territorier. De stora flyktingströmmar som har kommit in i Tchad från Darfur har 

pressat ländernas relation ytterligare. 80 Ett flertal gånger har de diplomatiska förbindelserna brutits. 81 

I februari 2010 återupptogs de diplomatiska förbindelserna mellan länderna. Utöver stärkta 

diplomatiska förbindelser, har gemensamma säkerhetsstyrkor vid ländernas delade gräns och 

samarbete kring olika utvecklingsprojekt diskuterats. 82 

I oktober 2010 stärktes relationen mellan de två länderna ytterligare, då den sudanesiska regeringen 

valde att demobilisera rebellgruppen Union of Resistance Forces (UFR) som länge stridit mot 

Tchads regering. UFR var tidigare allierade med regeringen i Khartoum och har länge haft möjlighet 

att verka från Darfur. Till följd av President Débys efterföljande löfte om amnesti för UFR, har stora 

delar av rebellgruppen frivilligt lagt ner vapen. 83 Déby har uttalat att han är emot folkomröstningen i 

södra Sudan och en delning av landet. Han har också ifrågasatt Khartoums uttalande om att man ska 

stödja resultatet av omröstningen med argumentet att det är orealistiskt att tro att Khartoum skulle 

släppa det olje- och mineralrika söder så lättvindigt. 84 Samtidigt står Tchad och södra Sudan i vissa 

frågor relativt nära varandra vad gäller relationen till Khartoum, t.ex. Khartoums fortsatta 

vapenleveranser till rebellgrupper i söder och i Tchad. Déby har ett mycket begränsat politiskt 

inflytande i Khartoum men skulle kunna komma att allt mer närma sig Juba 85 , speciellt om proxykrigen 

emellan Sudan och Tchad skulle återupptas.



2011-02-09 13 (25) 



IGAD 

IGAD spelade en viktig roll i fredsförhandlingarna mellan norra och södra Sudan. Den kommitté 

som ledde förhandlingarna leddes av Kenya och bestod också av Etiopien, Eritrea, Uganda och 

Djibouti. 86 Numera har IGAD etablerat ett kontor i Juba, även om kontoret fortfarande är 

kompetensmässigt svagt. Organisationen vill framförallt se ett stabilt Sudan. 

Enligt International Crisis Group kommer IGAD:s medlemmar troligen vara de första att yttra sig 

om södra Sudans status efter folkomröstningen. 87 Då IGAD:s intressen i Sudanfrågan styrs av sina 

medlemmars intressen, och då framför allt av Kenya och Etiopien, skulle ett sådant scenario vara 

möjligt. Samtidigt är Sudan medlem av IGAD och detta skulle kunna påverka organisationen att ta 

en mer avvaktande inställning i frågan. Dessutom påverkas IGAD av spänningar mellan 

medlemsstaterna, vilka ger organisationen begränsad förmåga och inflytande att påverka hur de olika 

huvudstäderna väljer att förhålla sig till Sudan. 88 

Vad gäller ett militärt engagemang vet IGAD av erfarenhet från Somalia att de inte kommer att få 

tillstånd att intervenera i Sudan om en konflikt återigen skulle blossa upp. Samtidigt skulle de 

kanske inte motsätta sig vare sig en EU- eller FN-insats. Detta är dock återigen något som Sudans 

medlemskap i organisationen kan komma att påverka. 

IGAD, FN och AU har överlappande mandat vad gäller att stödja fred och säkerhet i östra Afrika. 

Koordinering mellan organisationernas ståndpunkter och aktiviteter är viktigt och detta erkänns även 

av IGAD vars roll i CPA-förhandlingen har gett organisationen en särskild status i Sudanfrågan. Allt 

eftersom processen gått emot att förhandla de kvarstående frågorna har IGAD dock fått kliva lite åt 

sidan till förmån för AU. 

3.2. Externa aktörer 

Sudans geografiska position är av säkerhetspolitiskt strategiskt intresse även för aktörer utanför den 

omedelbara närregionen. Sudan är Afrikas största land och gränsar till nio länder samt Röda havet. 

Ett lugnt och säkert Sudan kan ha en positiv inverkan på regionen som helhet. 

Även för de externa aktörerna kan de övergripande strategiska intressena sammanfattas i några 

viktiga punkter: 

Naturtillgångar och olja 

Sudan har stora naturtillgångar, främst i form av olja. Sudan har Afrikas tredje största oljereserv och 

beräknas så ha även år 2030. 89 Flera länder, däribland Kina, Indien och Malaysia är engagerade i 

Sudans oljeindustri. Även om olja från Sudan bara står för 0.6 procent av världens olja och 

investeringarna i Sudan relativt sett är små 90 är t.ex. Kina beroende av fortsatt tillgång till sudanesisk 

olja. 

Som ovan nämnts finns huvuddelen av oljan i södra Sudan medan den infrastruktur som krävs för att 

exportera och raffinera oljan kontrolleras av norr. Norra och södra Sudan är därför beroende av 

varandra när det kommer till oljeproduktion och freden mellan dessa två parter är avgörande för att 

upprätthålla produktionen. Detta har i sin tur betydelse för omvärldens oljebehov och är en 

bidragande faktor till varför ett upprätthållande av freden efter folkomröstningen ses som viktig. 91 

Terrorism 

De norra delarna av Sudan var under 90-talet en fristat för bland annat Al-Qaida. I det internationella 

samfundets ögon är Sudan viktigt för att bekämpa terrorism. Ett mer radikaliserat norra Sudan eller 

svaga regeringar i Juba eller Khartoum som inte kan kontrollera sina territorier ses som ett hot mot 

försöken att motarbeta terrorism. Ett försvagat Sudan uppfattas som en stor strategisk risk även om 

både regeringen i norr och i söder inte ens i nuläget kontrollerar sina territorier fullt ut.



2011-02-09 14 (25) 



Humanitärt engagemang 

Folkmorden i Rwanda och på Balkan är en anledning till att internationella samfundet vaksamt följer 

Sudan. Både USA och Europa dras med ett dåligt samvete efter att inte ha agerat tillräckligt 

kraftfullt för att förhindra dessa och vill gärna undvika att upprepa samma misstag. Anklagelserna 

om att folkmord skulle ha begåtts även i Darfur påverkar därför deras engagemang i Sudan. 

Tillsammans med de investeringar som flera länder och organisationer gjort i att förhandla fram 

CPA-avtalet bildar detta en viktig bevekelsegrund för det internationella samfundets intressen i 

Sudan. Ett misslyckande att implementera CPA som leder till en nytänd konflikt eller krig skulle 

avkräva det internationella samfundet ett starkt och kostsamt engagemang för att förhandla fram en 

ny fred. 

Italien, Norge, Storbritannien, Nederländerna och USA, tillsammans med EU, IGAD, AU, FN och 

Arabförbundet, har undertecknat CPA som ”vittnen”. Norge, Storbritannien och USA är dessutom 

medlemmar av det som kommit att kallas Sudan-trojkan. Trojkan formades runt 2002 för att hitta en 

lösning på konflikten och främja fredsprocessen. De senaste åren har man aktivt engagerat sig i att 

medla kring de utestående frågorna i fredsprocessen. Förutom dessa länder är också Kina en viktig 

aktör i Sudan. Nedan följer en mer detaljerad genomgång av Norge, Storbritannien, USA och Kinas 

övergripande bilaterala intressen i Sudan. Därefter följer en översikt över AU, EU, Arabförbundet 

och FN:s olika intressen och engagemang i Sudan. 

3.2.1. Bilaterala intressen 

Norge 

Norge har varit djupt engagerat i Sudan, och särskilt södra Sudan redan sedan 70-talet. Norge hade 

en aktiv roll som medlare under CPA-processen. Rollen som medlare i olika konflikter har varit en 

viktig internationell profilering för Norge och givet de stora investeringarna landet gjort i CPAprocessen 

är Norge mycket mån om att bistå implementeringen av avtalet. 92 Genom att vara en stark 

drivkraft i trojka-samarbetet, har Norge getts en möjlighet att ha en tät utrikespolitisk dialog med 

stormakterna USA och Storbritannien i Sudanfrågan. 

Mycket av Norges genomslagskraft som medlare i CPA-processen beror på goda relationer med 

både SPLM och NCP. Norska Arbeiderpartiet har haft en speciell relation till södra Sudan sedan 

1970-talet och har hjälpt till att utveckla SPLM som politiskt parti. 93 Relationerna med Khartoum är 

i sin tur till stor del baserade på den politiska viljan som funnits i Norge att investera både 

ekonomiskt och politiskt i fredsprocessen i Sudan. Bl.a. har stora biståndsinsatser för att stötta upp 

de politiska processerna genom åren skapat ett erkännande av Norge som en relevant 

samarbetspartner även i Khartoum. 94 

Norska ministrar har uttalat sig om att Norge kommer att vara ett av de första länderna att erkänna 

södra Sudans självständighet om resultatet av folkomröstningen är en delning av landet. 95 Norge har 

samtidigt satt press på Khartoum att godkänna omröstningsresultatet och södra Sudan som en 

självständig stat. Genom arbetet i trojkan och i en kontaktgrupp för Sudanintressenter har man 

utarbetat en politik där man erbjuder en reducering av Sudans utlandsskuld, lyft av FN-sanktioner 

samt medlemskap i IMF och Världsbanken. 96 Detta förutsätter dock att Khartoum samarbetar med 

södra Sudan och det internationella samfundet. Samtidigt har Norge slagit fast att man vill arbeta för 

att bibehålla goda relationer till både Khartoum och Juba efter en delning och verka för ett gott 

samarbete mellan de båda. 97 Ett sådant samarbete skulle fokusera på att lösa utestående frågor såsom 

Abyei, men också röra arbetet med Sudans oljeindustri. Som oljeland är oljefrågan viktig för Norge 

och enligt landet är goda relationer mellan Khartoum och Juba är centralt för den fortsatta driften av 

oljeindustrin, vilket i sin tur ställer krav på stabilitet och ekonomisk utveckling. 98 I dagsläget 

samarbetar Norge med både regeringen i södra Sudan och den i Khartoum i oljefrågan. 99 Norge ger 

bl.a. råd angående förvaltning av oljeintäkter samt verkar som medlare mellan nord och syd i frågan 

om hur oljeresurserna ska fördelas mellan de två efter en delning. 100



2011-02-09 15 (25) 



Storbritannien 

Under kolonialtiden räknades Sudan till det brittiska Afrika. Den faktiska brittiska närvaron i Sudan 

var dock aldrig så hög, och mellan 1899 och 1956 styrdes Sudan av Storbritannien tillsammans med 

Egypten i ett gemensamt samvälde. Storbritannien invaderade Sudan av flera skäl, bland annat för att 

utöka sitt imperium men tillgången till Nilens vatten var också en viktig aspekt. 

Storbritannien spelade en aktiv roll i förhandlingarna av CPA-avtalet och genom Sudan-trojkan är 

Storbritannien delaktig i förhandlingarna om de kvarstående frågorna kring gränsdragning, 

resursfördelning och medborgarskap. Storbritannien har också arbetat med implementeringen av 

CPA genom olika typer av politiskt, logistiskt, ekonomiskt och tekniskt stöd. Bl.a. har man försökt 

stärka de politiska kontakterna mellan ministrar i norr och syd. Landet har bidragit med ca £9.5 

miljoner för att stödja folkomröstningen samt med £1.9 miljoner till arbetet att stärka södra Sudans 

polisväsende. 101 Mycket av det övriga brittiska agerandet i Sudan har annars varit koncentrerat till 

Darfur och humanitära insatser, samt till ekonomiskt stöd till både FN:s och AU:s fredsfrämjande 

verksamhet. Den brittiske ambassadören i Sudan har poängterat att följderna av folkomröstningen i 

södra Sudan inte får leda till att Darfur faller i glömska. 102 

Storbritannien har sett utvecklingen i Sudan som säkerhetspolitiskt viktigt bl.a. för att förhindra 

spridningen av terrorism. 103 Sudan ses som kärnan i ett stabilt Östafrika och för att minska 

terroristgruppers möjlighet att finnas och stärkas i regionen, förhindra flyktingflöden till närliggande 

länder och skapa välstånd. 104 

Utöver nationella säkerhetsintressen kan Storbritanniens engagemang i Sudan till viss del också ses 

som ett sätt att försöka gottgöra sin ”koloniala skuld” då man anser sig ha bidragit till landets långa 

konflikt. 105 Det brittiska styret skapade ett system innehållande två separata administrationer för 

norra och södra Sudan, där pass och visum krävdes för resor och tillåtelse fordrades för handel 

mellan norr och syd. Britterna hjälpte också till att skapa de nödvändiga politiska strukturer och 

institutioner som krävdes för att styra den norra delen av landet men lämnade södern 

underutvecklad. Vid självständigheten 1956 bidrog Storbritannien även till att ansluta södra Sudan 

till norr, istället för att tillåta en union de bägge delarna emellan. 106 Det brittiska agerandet menas ha 

kraftigt bidragit till de geografiska, politiska, historiska samt kulturella skillnader som idag råder och 

splittrar Sudans norra och södra delar. 107 Det nuvarande brittiska engagemanget i Sudan har därmed 

beskrivits av den brittiska regeringen som både ett nationellt säkerhetsintresse och som ett 

ansvarstagande utifrån sitt historiska engagemang i landet. 108 

Ett ekonomiskt samarbete finns idag mellan Storbritannien och Sudan. Båda länderna har framhållit 

en önskan om förstärkt och förbättrad handel. 109 Bland britterna finns en rädsla för att åsidosättas av 

Kinas framfart i Sudan, och därmed gå miste om potentiellt goda investeringar, däribland i Sudans 

oljeindustri. 110 Storbritannien kommer troligen vara en viktig aktör i att forma både EU och FN:s 

initiativ i Sudanfrågan.(Se även ’EU’ nedan) 

USA 

USA är Sudans största bilaterala givare och har sedan 2005 skänkt över 6 miljarder dollar till Sudan 

och sudanesiska flyktingar i Tchad. Dessa har bl.a. använts för att bekämpa hungersnöd i södra 

Sudan. Utöver humanitärt bistånd har USA även stöttat utbildningen av militären i södra Sudan. 111 

USA har flera olikartade intressen i Sudan. Framför allt vill USA inte att Sudan ska bli en ny fristad 

för terrorism och därför är ett stabilt Sudan mycket viktigt för den amerikanska regeringen. Vad 

gäller terrorismbekämpning har USA sedan bombattentaten mot de amerikanska ambassaderna i 

Nairobi och Dar Es Salaam 1998 arbetat nära Khartoum. 112 I kontrast till terrorbekämpningen står 

Darfurfrågan där USA engagerat sig starkt och anklagat Khartoum för folkmord. En annan anledning 

till USA:s aktiva roll i Sudan, och då framför allt i fredsförhandlingarna mellan nord och syd, tros 

vara en stark lobbying från konservativa evangelister i det amerikanska politiska livet, som sedan 

länge sympatiserat med det kristna södra Sudan. 113



2011-02-09 16 (25) 



USA:s intresseområden i Sudan återspeglas i USA:s Sudanstrategi, vilken gör följande tre 

prioriteringar: 

ett definitivt slut på konflikten, brott mot de mänskliga rättigheterna och folkmord i Darfur; 

implementering av CPA-avtalet för ett fredligt Sudan eller två separata stater i fred med 

varandra; samt 

förhindra att Sudan blir en fristad för terrorister. 114 

Darfur och kampen mot terrorismen har prioriterats på senare år men USA var mycket aktiv i 

fredsförhandlingarna mellan norra och södra Sudan under början av 2000-talet och står som en av 

garanterna till CPA-avtalet. Utöver sitt engagemang i Sudan-trojkan har USA ett speciellt sändebud 

till Sudan – Scott Gration. Gration har tagit en mycket aktiv roll och är bl.a. involverad i 

förhandlingarna kring Abyei. USA har dessutom på senare tid utökat sin närvaro i Juba. 115 För att 

stödja implementeringen av CPA och förhindra att ett nytt krig bryter ut, samarbetar USA med 

ledaren för AU:s arbete i Sudan – Sydafrikas förre president Thabo Mbeki – samt med 

internationella organisationer såsom Världsbanken, Internationella valutafonden, EU, och inom 

trojkan. 

USA har meddelat sig beredd att överväga att återuppta fulla diplomatiska relationer med Khartoum, 

lätta på unilaterala sanktioner (som inkluderar handels- och investeringsrestriktioner samt frysta 

tillgångar gentemot vissa sudanesiska regeringsföreträdare), stryka Sudan från listan över stater som 

sponsrar terrorism, samt att återigen engagera sig ekonomiskt i landet om båda parterna i konflikten 

samarbetar för att genomföra utslaget av folkomröstningen. 116 Att faktiskt driva igenom dessa 

förändringar kommer dock inte att vara utan svårigheter. Obama-administrationen kommer att 

behöva kongressens stöd och några kongressmedlemmar har uttryckt tveksamhet över att lätta 

trycket på president Bashir, som är internationellt efterlyst för krigsbrott. I övrigt har policyn 

kritiserats för att endast utgöras av ett belöningssystem och innehålla för få tvingande faktorer. 

I och med sitt engagemang i CPA-processen och de maktmedel USA har till förfogande anses landet 

vara en av de starkaste externa aktörerna i en eventuell konflikt mellan Khartoum och södra Sudan. 

En inblandning från USA anses trolig med tanke på landets tidigare engagemang i fredsprocessen 

och som garant till fredsavtalet står delvis USA:s anseende på spel om inte avtalet slutförs, dvs. om 

inte folkomröstningens resultat accepteras eller kvarstående frågor löses. Utöver det väger de 

säkerhetspolitiska övervägandena vad gäller kampen mot terrorism tungt. Frågan är dock vad USA 

skulle göra om Khartoum inte samarbetar i de utstående frågorna eller på annat sätt motsätter sig en 

faktisk delning. USA:s policy gentemot Sudan är redan så pass hård att det är svårt att se vad mer 

som skulle kunna användas i former av repressiva incitament för att ”tvinga” Khartoum att 

samarbeta . Att USA skulle engagera sig militärt är osannolikt på grund av sin ansträngda ekonomi 

och sitt starka militära engagemang på andra platser i världen. 117 Givet de redan existerande 

unilaterala och multilaterala sanktionerna finns det inte mycket kvar att hota med vid sidan av att 

säkerställa sanktionernas effektivitet samt att lägga till namn på dess sanktionslistor. 

USA kommer troligtvis att fortsätta att stödja södra Sudan ekonomiskt. Även om USA inte kommer 

att engagera sig militärt är en utökning av kapacitetsuppbyggnaden av södra Sudans säkerhetssektor 

som redan påbörjats en möjlighet. Skulle USA känna sig nödgade att genomföra någon sorts 

operation t.ex. en evakuering är det troligt att AFRICOM använder sig av Combined Joint Task 

Force Horn of Africa (CJTF-HoA) stationerade i Djibouti. Det är mycket troligt att USA fortsätter 

verka för en fredlig utveckling i Sudan genom diplomatiska påtryckningar. FN:s säkerhetsråd 

kommer sannolikt vara ett forum för detta. 118 USA har också tidigare varit pådrivande i att engagera 

Sudans grannländer att investera i fredsprocessen. 

Kina 

Kinas intresse i Sudan är framförallt kopplat till olja och sitt eget energibehov. Kinas China National 

Petrolium Company (CNPC) är en viktig strategisk partner för Sudans Sudapet och CNPC har byggt 

den oljeledning som transporterar oljan från oljefälten i Heglig till Port Sudan vid Röda havet. 119



2011-02-09 17 (25) 



Sudan å sin sida importerar vapen och militärutrustning från Kina. 120 Kina har utvecklats till Sudans 

viktigaste ekonomiska partner medan Sudan år 2007 var Kinas sjätte största leverantör av olja och 

stod för 6 procent av Kinas oljeimport. Kina har över tiden utvecklat nära politiska relationer med 

ledarskapet i Khartoum. 121 

Kinas nära relationer med Sudan har traditionellt skötts via regeringen i norr. Detta är 

sammankopplat med att Kina är en varm förespråkare av suveränitetsprincipen och motsätter sig 

separatiströrelser samtidigt som Beijing är noga med att inte lägga sig i andra länders interna 

angelägenheter. Det politiska läget i Sudan har dock inneburit att Kina intagit en mer pragmatisk 

hållning till södra Sudan. Suveränitetsprincipen står sig slätt i den sudanesiska kontexten eftersom 

Sudans regering inte kontrollerar hela sitt territorium. 122 Därför har Kina, för att skydda sina 

ekonomiska intressen, börjat utveckla relationer även med regeringen i söder. Detta har inte varit 

helt friktionsfritt eftersom Kina i SPLM/A:s ögon setts som allierad med norr. Trots detta har södra 

Sudan lockats av fördelarna med ett närmre samarbete med Kina. Sedan 2005 har samarbetet 

fungerat väl. Kinas politiska engagemang i Sudan har också fördjupats även om dess inblandning till 

största delen sker bakom stängda dörrar. 123 Samtidigt har man varit noga med att inte uttrycka stöd 

för någon av parterna i konflikten. 

Kinas huvudsakliga prioritet är att Sudan, och regionen, är tillräckligt stabilt för att oljeproduktionen 

ska kunna fortsätta ostört. Det är möjligt att Kina skulle kunna fungera som en medlare mellan de 

båda parterna om det blev nödvändigt. Kinas tradition av att inte lägga sig i andra länders interna 

angelägenheter talar dock delvis emot detta. Vidare är det troligt att Kina kommer att förespråka att 

eventuella oroligheter efter folkomröstningen hanteras av FN:s säkerhetsråd. Deras position gällande 

en ny fredsfrämjande insats är avhängig södra Sudans folkrättsliga status. Om södra Sudan blir en 

accepterad självständig stat som välkomnar en ny FN-insats är det inte troligt att Kina skulle 

motsätta sig detta. Om södra Sudans självständighet däremot ifrågasätts och landet inte till fullo 

erkänns, kommer Kina förmodligen inte acceptera en insats som inte först också godkänts av norra 

Sudan. Detta innebär att Kinas erkännande av södra Sudan är centralt för en eventuellt ny FN-insats. 

3.2.2. Internationella organisationer 

AU 

Afrikanska Unionen och dess särskilda sändebud för Sudan – Sydafrikas förre President Thabo 

Mbeki – har en ledande roll att spela i Sudan efter folkomröstningen. Mbeki leder African Union 

High Level Implementation Panel for Sudan (AUHIP), vilken har tre specifika syften: att genom 

samordning med Sudans regering och det sudanesiska folket försöka lösa konflikten i Darfur; att 

arbeta för att stödja implementeringen av CPA; samt att bistå demokratiseringsarbetet i Sudan. 124 

Sedan mitten av 2010 leder AUHIP förhandlingarna kring de utestående frågorna som behöver 

hanteras för att en delning ska kunna genomföras fredligt. 125 Panelen har också spelat en viktig roll i 

att stödja grundandet av ”South Sudan Referendum Commission”, vilken är den institution som lett 

arbetet med folkomröstningen. 

Utöver Mbekipanelen är AU, tillsammans med FN, ordförande för ett internationellt Sudanforum. 

Forumet träffas varannan månad för att koordinera de internationella försöken att stödja 

implementeringen av CPA; hantera de frågor som kan uppstå i folkomröstningens kölvatten och 

söka en lösning på konflikten i Darfur. Utöver AU och FN inkluderar forumet också IGAD, EU, 

Islamska konferensorganisationen (IKO/OIC), Arabförbundet, grannländerna, de permanenta 

medlemmarna i FN:s säkerhetsråd, den kommission som övervakar implementeringen av CPA 

(Assesment and Evaluation Commission) 126 , Finland, Italien, Japan, Norge, Qatar samt Sverige. 127 

Från AU:s sida finns en oro över hur en eventuell delning av Sudan kan komma att påverka Afrika 

och principen om odelningsbara länder. 128 Även om AU:s konstitution inte tar fasta på denna princip 

har organisationen visat tecken på att enighet vore att föredra. I januari 2010 varnade exempelvis 

AU-kommissionens ordförande för att en delning av Sudan skulle kunna bli ett farligt prejudikat för 

regionen och leda till ”katastrofala” scenarier där krav på självständighet från Darfur och andra 

regioner skulle kunna leda till Sudans totala sönderfall. 129



2011-02-09 18 (25) 



AU har varit ganska försiktig i att spekulera kring sitt mandat och sina aktiviteter efter 

folkomröstningen. AU:s kommission har ännu inte utvecklat eller diskuterat hur organisationens roll 

kan komma att se ut i de olika scenarier som kan uppstå efter att omröstningsresultatet kungörs eller 

CPA-perioden löper ut. 130 Hur organisationen för första gången hanterar en delning av ett 

medlemsland kommer att bli mycket intressant och AU har varit mer flexibel än föregångaren OAU 

i denna typ av frågor. Detta gör dock organisationen mer oförutsägbar. I princip är man emot 

delningar av länder men AU har alltid lagt stor vikt vid att värna om mänsklig säkerhet och har även 

vid olika tillfällen utmålat Sudan som ett specialfall. AU:s förhållande till de regionala 

mekanismerna och gemenskaperna, där man i många fall valt att avvakta beslut i en fråga tills den 

regionala organisationen sagt sitt, är sannolikt att spela en roll. I östra Afrikas fall betyder det att hur 

IGAD, men även East African Community (EAC), väljer att förhålla sig till utvecklingen i Sudan 

kan komma att påverka AU:s inriktning. Det är tänkbart att AU tar stöd i IGAD:s agerande. 

AU har under 2000-talet flera gånger visat sin vilja att intervenera militärt i den egna regionen, även 

under mycket svåra omständigheter som t.ex. situationen i Somalia. AU ingår redan i FN/AU:s 

hybridstyrka – UNAMID – i Darfur, och hade en egen insats i området innan UNAMID kom på 

plats. Det är däremot osannolikt att AU skulle orka med att leda en ny insats i regionen, framförallt 

då man fortsatt är eftersatt i Somalia. AU:s stående brigad, African Standby Force (ASF) är 

teoretiskt operativ men detta ramverk kan förutsättas vara otillräckligt utarbetat för att styrkan ska 

kunna användas i Sudan. Dessutom är det osannolikt att medlemsländerna i ASF:s östra brigad 

(EASBRIG), där även Sudan ingår, skulle kunna generera tillräcklig politisk vilja för att genomdriva 

en gemensam intervention i Sudan. 131 Utöver det är det inte troligt att AU skulle engagera sig i en 

region där det redan finns en FN-närvaro. Istället är en möjlighet att AU under sådana 

omständigheter som upplevs kräva någon form av fredsfrämjande intervention kommer att vända sig 

till FN för att få FN att utöka sitt engagemang. 

EU 

EU:s intressen i Sudan grundar sig delvis på landets betydelse för att bevara stabiliteten i både nordöstra 

Afrika och mellanöstern – två regioner generellt av strategiskt intresse för Europa. 132 I övrigt 

söker EU spela en komplementär roll till USA i Afrika och Mellanöstern och engagemang i 

Sudanfrågan är viktigt för att bibehålla sin position som en betydelsefull aktör i dessa regioner. 133 

EU är framförallt en ekonomisk aktör i Sudan. Under åren 2005-2007 skrevs en överenskommelse 

om utvecklingsstöd värt 400 miljoner Euro. Utbetalningen av fonderna kopplades till 

implementeringen av CPA-avtalet. 134 Sudan har inte skrivit på det avtal som utgör det legala 

ramverk för europeiska kommissionens relationer med afrikanska länder vilket innebär att 

kommissionen inte kan betala ut de medel som finns avsatta för perioden 2008-2013. 135 NCP är 

generellt skeptiska till EU och har påverkats av EU:s insats i Tchad som sågs som en förtrupp för en 

eventuell invasion av Sudan. 136 

EU:s agerande i Sudan påverkas av den brittiska hållningen. Britter dominerar till exempel EU:s 

delegation i Khartoum. Frankrike å sin sida har tagit en avvaktande position till utvecklingen i 

Sudanfrågan som man i första hand uppfattar som en brittisk angelägenhet och kommer troligtvis gå 

på en eventuell brittisk linje. I gengäld förväntar de sig britternas stöd när de lägger fram förslag 

gällande de regioner i Afrika där Frankrike traditionellt varit en stark aktör. Paris har dock varit 

engagerade i Darfurfrågan då den hotar Tchad och Centralafrikanska republiken, två av Frankrikes 

gamla kolonier. Frankrike är också det västland med störst militär närvaro i regionen. 

Om en våldsam kris skulle bryta ut i Sudan skulle EU sannolikt endast agera med ett FN-mandat i 

ryggen. En militär EU-insats är dock inte trolig. Oavsett hur britterna ställer sig i frågan är det 

sannolikt att Tyskland och eventuellt även Spanien kommer att vara mycket tveksamma till ett 

militärt engagemang då länderna av olika skäl, däribland ekonomiska, generellt har motsatt sig 

militära EU-insatser. Givet Bashirs och NCP:s tidigare skepsis mot trupper från EU-länder skulle en 

sådan styrka även riskera att mötas av allt annat än samarbetsvilja från Khartoums sida. 137 Ett



2011-02-09 19 (25) 



troligare scenario är att EU kommer att stödja södra Sudan med kapacitetsuppbyggnad. Även stöd 

till AU:s diplomatiska initiativ och förhandlingspanelen ledd av Thabo Mbeki kommer sannolikt att 

vara en av EU:s viktigaste strategier för att stödja en fortsatt fred i Sudan. EU har dock tidigare 

stöttat genomförandet av AU:s militära fredsfrämjande insatser i Afrika. Ett liknande samarbete är 

möjligt om situationen skulle utvecklas så att AU väljer att intervenera i Sudan. 138 

Arabförbundet 

Sudan har varit medlem i Arabförbundet sedan självständigheten 1956. 139 Vid Arabförbundets 

toppmöte i Tunis 2004 stöttade organisationen idén om ett enat Sudan. 140 I oktober 2010 hölls ett 

möte mellan afrikanska och arabiska utrikesministrar tillsammans med generalsekreterarna från AU 

och Arabförbundet. Vid detta möte diskuterades bland annat Sudan och en gemensam resolution för 

att stödja fredsprocessen antogs. 141 Denna omnämnde bland annat afrikanska och arabiska staters 

nyckelroller i UNAMID och UNMIS; Sudans suveränitet, självständighet och territoriella integritet; 

stöd för de insatser som ska skapa fred inom territoriet; stöd för folkomröstningar i södra Sudan och 

Abyei; samt en donation från arabförbundet på 2 miljarder USD för återuppbyggnad i Darfur och 

södra Sudan. 142 Arabförbundet kommer sannolikt att påverkas av Khartoums agerande efter att 

resultatet av folkomröstningen officiellt offentliggjorts. Vad gäller tillgången till Nilens vatten 

influeras Arabförbundet starkt av Egypten. Samtidigt har flera av dess medlemmar stora 

inrikespolitiska problem för närvarande, vilket kan påverka organisationens möjlighet att aktivt 

arbeta med Sudanfrågan. Dessutom har medlemsstaterna traditionellt haft svårt att komma överens 

om gemensamma ståndpunkter i för organisationen viktiga frågor, vilket försvagar organisationen 

som säkerhetspolitiskt verktyg. 

FN 

FN har två insatser i Sudan, UNAMID i Darfur (tillsammans med AU) och UNMIS i södra Sudan. 

Vid eventuella våldsamheter efter folkomröstningen förväntas UNMIS agera. UNMIS kapacitet är 

dock begränsad. Även om insatsen har ett kapitel VII mandat vad gäller skyddet av civila så är 

insatsen framförallt utformad som en observatörs- och verifieringsinsats (kapitel VI). Dessutom är 

insatsen liten i förhållande till det territorium den är tänkt att täcka. Vid tidigare våldsyttringar, bland 

annat i Abyei i maj 2008 och i Malakal i februari 2009, har FN beskyllts för att inte göra tillräckligt 

för att skydda civila. 143 Sedan dess har styrkan omplacerats något och en ny strategi för skydd av 

civila har utvecklats. Hur detta påverkar FN:s möjligheter att agera är dock svårt att säga eftersom 

strategin ännu inte använts i praktiken. 

I och med att CPA löper ut kommer också UNMIS mandat att upphöra då det är helt kopplat till 

CPA-processen. FN planerar för närvarande för någon form av insats även efter UNMIS. Detta har 

dock inte gått att planera i den utsträckning organisationen velat då det inte varit politiskt gångbart. 

Att i ett för tidigt skede börja planera för en ny insats hade kunnat tolkas som att ta ställning i 

konflikten då norra Sudan varit mycket känsliga för handlingar som på något sätt gått att koppla till 

ett självständigt södra Sudan. Det finns därför en risk att planeringen för en ny insats inte kommer att 

vara klar i tid, vilket naturligtvis påverkar en kommande styrkegenerering och eventuell deployering. 

UNMIS aktiviteter har dock förskjutits mer och mer till södra Sudan, vilket gör att dessa strukturer 

skulle kunna användas i en ny insats även om mandatet ser annorlunda ut. Utformningen av 

mandatet kan också komma att förenklas då insatsen enbart skulle befinna sig i södra Sudan som 

ställer sig positiva till en FN-närvaro. Vid en ny konflikt mellan norra och södra Sudan, och om 

södra Sudan inte har uppnått folkrättslig status, kan FN dock få mycket svårt att agera om insatsen 

skulle kräva norra Sudans medgivande. Samtidigt kan FN:s närvaro i norra Sudan komma att 

påverkas negativt av en delning. UNAMID, FN:s insats i Darfur, har redan stora problem, bland 

annat på grund av bristande stöd från regeringen i Khartoum och det är inte omöjligt att NCP 

kommer att bli än mer protektionistiskt och ytterligare försvåra för FN efter att södra Sudan blivit 

självständigt. Dock är Khartoum beroende av UNAMID:s närvaro för att bibehålla stabiliteten i 

Darfur, vilket skulle tala emot att insatsen tvingas ut ur landet.



2011-02-09 20 (25) 



4. Avslutande kommentarer 

Att en delning av Sudan kommer att ske är i princip ett faktum. Detta innebär dock inte att 

konflikten helt kommer att försvinna. En fortsatt lågintensiv konflikt mellan nord och syd är 

sannolik, speciellt om de utestående frågorna inte får en snar lösning. Dessutom kommer konflikter 

mellan lokala grupperingar längs med gränsen förmodligen att öka. Ett instabilt södra Sudan är 

också att vänta då kapaciteten att regera kommer att vara låg samt de ekonomiska förutsättningarna i 

landet mycket skrala. Dessa problem är nära sammankopplade med statsbyggnad. Därför är det 

troligt att externa aktörer fokuserar på kapacitetsuppbyggnad och bistånd för att påverka den 

regionala stabiliteten och södra Sudans möjlighet att kontrollera sitt territorium. Eftersom 

säkerhetssektorn dras med stora problem är det rimligt att anta att stora resurser kommer att läggas 

på bland annat DDR och SSR. Kapacitetsstöd till försvar och polis skulle dessutom kunna ha 

inverkan på de potentiella gränskonflikterna och kan därför vara en viktig metod för att hålla de nya 

staterna stabila. Stöd till uppbyggnad av hela statsapparaten i södra Sudan är därför viktigt för de 

flesta externa aktörer i deras försök att skydda sina strategiska intressen, oavsett om dessa handlar 

om regional stabilitet eller rent humanitära aspekter. 

Att stödja statsuppbyggnad och SSR i södra Sudan är dock inte oproblematiskt. Det är osäkert vilken 

typ av regim landet kommer att få och om dess representanter kan komma att sägas representera hela 

södra Sudans befolkning. Om SPLM inte utvecklas i en demokratisk riktning behöver givare fråga 

sig vad det är man stöttar och vad detta skulle kunna leda till. 

Vad gäller olja och omvärldens intresse av fortsatt oljeproduktion ligger detta i linje med både nord 

och syds behov. Då båda parter är beroende av olja kommer de troligen också att arbeta för att 

produktionen inte störs. Det är dock inte omöjligt att lokala konflikter kan komma att påverka 

oljeindustrin. Stöd till en lösning av lokala konflikter skulle därför också kunna kopplas samman 

med oljeintressen. 

Status quo kring tillgången till Nilens vatten kan i och med bildandet av en ny stat komma att 

rubbas. Båda sidor i konflikten (Egypten och Sudan respektive övriga länder längs med floden) kan 

tänkas erbjuda södra Sudan olika ekonomiska och politiska incitament för att den nya staten ska 

stödja deras ståndpunkt. Med tanke på det stöd som södra Sudan fått av sina grannländer är en 

utveckling där landet stödjer dem snarare än Egypten en inte helt osannolik utveckling. Denna fråga 

påverkas naturligtvis också av det nuvarande inrikespolitiska läget i Egypten. Det är osäkert vilken 

regim Egypten kan komma att få och vilken utgångspunkt den kommer att ta i Nilfrågan. Samtidigt 

finns nu en möjlighet för övriga länder längs med floden att utnyttja att Egypten är försvagat. 

Kampen mot terrorism kommer antagligen påverkas av vilken relation norr får till övriga världen. 

Det finns farhågor om att norra Sudan vid en delning kommer att bli allt mer protektionistiskt. 

Samtidigt har tendenser om att norr närmar sig USA kunnat skönjas. 144 De båda länderna har 

dessutom samarbetat i denna fråga de senaste åren. Detta skulle kunna tyda på att Sudan söker någon 

form av samarbete snarare än konfrontation, vilket skulle gynna de aktörer som inte vill se att 

terrorsim växer sig stark i regionen. 

En efterföljande insats till UNMIS är mycket trolig. Då FN redan är närvarande i landet är det 

sannolikt att en ny insats kommer att ta form inom FN:s ram, något som övriga organisationer med 

fredsfrämjande mandat förmodligen inte kommer att motsätta sig då det betyder att de själva inte 

behöver ta huvudansvar. När en sådan insats kan vara på plats är dock oklar. Så länge södra Sudan 

inte är en erkänt självständig stat kommer även norra Sudan att behöva ge sitt medgivande vilket 

komplicerar processen. Dessutom, om mandatet skulle inkludera konfliktproblematiken längs med 

gränsen behöver FN troligtvis även i detta läge norra Sudans godkännande. En möjlig utveckling är 

därför att UNMIS mandat förlängs till dess att en ny insats kan vara på plats. 

Slutligen, delningen av Sudan kommer att påverka båda de nya staterna som växer fram och det är 

troligtvis en lång och komplicerad process om ligger framför dem. De aktörer som har intressen i



2011-02-09 21 (25) 



Sudan bör därför räkna med att vara engagerade i landet och regionen en lång tid framöver för att 

kunna bevaka och skydda dessa.



2011-02-09 22 (25) 



Referenser 

1 Frontier m.fl. The Cost of Future Conflict in Sudan, rapport från Frontier, ISS, SID, AEGIS, 2010, s. 6 

2 Brosché, Johan, Sharing Power -Enabling Peace? Evaluating Sudan’s Comprehensive Peace Agreement 2005, 

Department of Peace and Conflict Research, Uppsala University, s. 20-21 

3 Smith, David, ‘Sudan referendum results confimed’, the Guardian, 7 februari 2011 

4 European Union Election Observation Mission Southern Sudan Referendum, ‘EU Election Observation Mission: 

Southern Sudan Referendum voting process credible, well organised and with overwhelming participation by 

Southern Sudanese voters’, press release 17 januari 2011 

5 Frontier, m.fl. The Cost of Future Conflict in Sudan, s. 10 

6 Ahmad, Abdel Ghaffar Mohamed, Sudan Peace Agreements: Current challenges and Future Prospects, Chr. 

Michelsen Institute, 2010, s. 4 

7 Omeje, Kenneth, Dangers of splitting a fragile rentier state: Getting it right in Southern Sudan, ACCORD, 

Occasional Papers Series, 2010, s. 14-15 

8 Collins, Robert O, A History of Modern Sudan, Cambridge: Cambridge University Press, 2008, s. 123 

9 Omeje, Kenneth, Dangers of splitting a fragile rentier state, s. 16 

10 Brosché, Johan, Sharing Power -Enabling Peace?, s. 20 

11 European Union Election Observation Mission Southern Sudan Referendum, press release 17 januari 2011; Carter 

Center, ‘Carter Center Finds Sudanese Referendum Peaceful and Credible’, press release 17 januari 2011 

12 Se Assessment and Evaluation Commission, Midterm Evaluation Report, Submitted Pursuant to the 

Comprehensive Peace Agreement, juli 2008. s.11-15, http://www.aec-sudan.org/docs/aec/2008_MTE-en.pdf 

13 Institute of Security Studies (ISS), ‘Peace and Security Council Protocol, nr. 16’, november 2010 

14 International Crisis Group (ICG), Negotiating Sudan’s North-South Future, Africa Briefing nr 76, 23 november 

2010 

15 

Energy Information Administration, ’Country Analysis Briefs: Sudan’, 2010, 

http://www.eia.doe.gov/cabs/Sudan/Full.html 

16 

Värdsbanken, ’Sudan: Country Brief’, 2010, http://go.worldbank.org/7TIDMM4L80 

17 

Comprehensive Peace Agreement 2005 

18 

‘Bashir accpets Sudan vote to secede’, Aljazeera, 7 februari 2011, 

http://english.aljazeera.net/news/africa/2011/02/20112714264792774.html 

19 

För möjliga scenarios se van der Lijn, Jaïr, Sudan 2010 Scenarios for the future, Clingendael Institute, 2009; The 

Cost of Future Conflict in Sudan, s. 6, 10 

20 

Emmanuel, Kisiangani, South’s Sudan’s Referendum and its possible implications, Institute for Security Studies, 

2010 

21 

Centre for International Governance Innovation (CIGI), ‘Security Sector Reform Monitor: Southern Sudan’, No 3, 

november 2010. s. 9-11 

22 Schwartz, Alan, Scenarios for Sudan: Avoiding Political Violence through 2011, United States Institute of Peace, 

Special Report 228, Agusti 2009; van der Lijn, Jaïr, Sudan 2010 Scenarios for the future 

23 Emmanuel, K, South’s Sudan’s Referendum and its possible implications 

24 ‘Scenario: Sudan to split but what happens next?’ Reuters, 7 februari 2011 

25 ‘Sharia law to be tightened if Sudan splits’, BBC, 19 december 2010, http://www.bbc.co.uk/news/world-africa-12033185 

26 Institute of Security Studies (ISS), ‘Peace and Security Council Protocol, nr. 16’ november 2010, 

27 United State Institute of Peace, ‘Jason Gluck on Popular Consultations in Sudan’, video clip, 

http://www.usip.org/newsroom/multimedia/video-gallery/interview-jason-gluck-about-popular-consultation-in-sudan 

28 Frontier m.fl., The Cost of Future Conflict in Sudan, s. 17 

29 International Crisis Group (ICG), Sudan: Regional Perspectives on the Prospect of Southern Independence , 

Africa Report No 159, 6 May 2010 

30 Romita, Paul, The Sudan referenda: what role for international actors?, International Peace Institute (IPI), 2010, 

Issue brief, s. 6 

31 ICG, Sudan: Regional Perspectives on the Prospect of Southern Independence, s 3 

32 Frontier m.fl., The Cost of Future Conflict in Sudan 


34 Romita, P, The Sudan referenda: what role for international actors?, IPI, s 6 

35 ICG, Sudan: Regional Perspectives on the Prospect of Southern Independence, s 1-2 

36 Ibid, s 2 

37 Rapport från USA:s ambassad i Nairobi till Amerikanska UD i november 2008, släppt av Wikileaks 2010-12-09 

38 Gettleman, Jeffery och Gordon, Michael R., ’Pirates’ Catch Exposed Route of Arms in Sudan’, New York Times, 8 

dec 2010 


40 ICG, Sudan: Regional Perspectives on the Prospect of Southern Independence, s 6, 8 

41 Romita, P, The Sudan referenda: what role for international actors?, IPI, s 6



2011-02-09 23 (25) 



42 Ibid 

43 European Union Institute for Security Studies, ‘Post-2011 scenarios in Sudan: what role for the EU?’, ISS Report 

No.06, 2009, s. 53 




47 ‘Kibaka, Kagame invite South Sudan to join EA regional block’, The Citizen, 6 februari 2011 


49 Mayton, Joseph. ‘Egypt must negotiate on Nile water’, The Guardian, 26 april 2010 

50 Ross, Will. ‘Wikileaks memo reveals Egypt's Nile fears over Sudan’, BBC news, 3 december 2010; Attalah, Lina, 

‘Egypt requested delay for Sudan referendum’, Al Masrya Al Youm, 12 december 2010 


52 Frontier m.fl., The Cost of Future Conflict in Sudan, s. 7 

53 Afify, Heba, ‘Islamism and refugees could endanger Egypt Security in wake of Sudan secession’ , Al Masry Al 

Youm, 20 januari 2011 

54 Egyptiska utrikesdepartementet, http://www.mfa.gov.eg/ 


56 Attalah, L, ‘Egypt requested delay for Sudan referendum’, Al Masrya Al Youm 

57 Ross, Will. ‘Wikileaks memo reveals Egypt's Nile fears over Sudan’, BBC news, 3 december 2010; rapport från 

USA:s ambassad i Kairo yill amerikanska UD, februari 2010, släppt av wikileaks 2010-12-13 

58 FN statistik, http://www.un.org/en/peacekeeping/documents/backgroundnote.pdf 



61 Ibid 12-14 

62 Ibid, s 12 

63 Mayton, Joseph, ‘Egypt must negotiate on Nile water’ The Guardian 

64 European Union Institute for Security Studies, Post-2011 scenarios in Sudan: what role for the EU?, s. 53 

65 Ibid, s. 14 

66 Ploch, Lauren. Countering Terrorism in East Africa: The U.S. Response, Congressional research Service, 2010, s 

49; US Department of State ‘Background note: Ethiopia’, African bureau, 5 november 2010 



69 Ibid 

70 Ibid, s. 17 

71 ‘Egypt, Libya, Sudan consult ahead of south vote’, Boston Globe, December 21, 2010 

72 ‘Egypt and Libya back Sudan independence referendum’, Euronews, 22 december 2010 


74 U.S. Library of Congress, ’Sudan’,, Country Studies/Area Handbook Series 

75 Ibid 

76 ’Sudan: Govt Outraged after Libya asks Bashir to Skip Africa-EU summit’, Sudan Tribune, 29 November 2010 


78 International Crisis Group (ICG), ‘Libya/Chad: Beyond Political Influence’, Africa Briefing Nº 71, 23 mars 2010: 

FN:s säkerhetsråd, Report of the Panel of Experts established pursuant to paragraph 3 of resolution 1591 (2005) 

concerning the Sudan, Rapport S/2006/65 

79 ‘AU chief expresses concern over Chad-Sudan’, APF, 1 Mars 2009 

80 ‘Chad, Sudan sign peace deal’ CNN, 13 mars 2008 

81 ‘Chad and Sudan resume relations’. BBC News, 9 augusti 2006; ‘Chad, Sudan sign peace deal’. BBC News, 13 

mars 2008; ‘ Sudan cuts Chad ties over attack’, BBC news, 11 maj 2008 

82 ‘Sudan, Chad agree to end proxy wars’. Mail & Guardian, 9 februari 2010 

83 ‘Chad rebels fear for Sudan, CAR bases’. African Online News, 4 oktober 2010 

84 Justin Ambago Ramba, ’ President Déby can fix Chad without being mean to south Sudan’, South Sudan News 

Agency, 18 april 2010 

85 European Union Institute for Security Studies (ISS), Post-2011 scenarios in Sudan: what role for the EU?, ISS 

Report No.06, 2009, s 54 


87 Ibid, s. ii 

88 European Union Institute for Security Studies. Post-2011 scenarios in Sudan: what role for the EU? 

89 International Energy Agency, World Energy Outlook 2008, s. 356, 364 

90 Frontier m.fl. The cost of future conflict in Sudan, s 18 

91 Pelfrey, C, In Focus: Sudan - Why Should We Care?, Pulitzer Centre; Frontier m.fl.,The cost of future conflict in 

Sudan, s 8 

92 AOF International, ’Hvorfor er Norge i Sudan?’, 

http://internasjonal.aof.no/aofweb/cmsint.nsf/($All)/1E6C5B274559B432C1257737003D5CAB?OpenDocument



2011-02-09 24 (25) 



93 

Arbeiderpartiet, ’Partiassistanse til SPLM i Sør-Sudan, http://arbeiderpartiet.no/Om-AP/Internasjonalpolitikk/Aktuelt/Partiassistanse-til-SPLM-i-Soer-Sudan 

94 

AOF International, ’Hvorfor er Norge i Sudan?’ 

95 

’Norway vows to recognize south Sudan independence’, The Juba Post, 16 december 2010, 

96 

’West offers incentives for peace if South Sudan secedes’, The Daily Star, 5 dectember 2010 

97 

’Norway vows to recognize south Sudan independence, The Juba Post, 16 december 2010 

98 

Ibid 

99 

AOF International, ’Hvorfor er Norge i Sudan?’; Statsministerens kontor, ’En ny epoke for Sudan’, press melding 

1 januari 2011, http://www.regjeringen.no/en/dep/smk/pressesenter/pressemeldinger/2011/en-ny-epoke-forsudan.html?id=630367 

100 

International, Crisis Group (ICG), Negotiating Sudan’s North-South Future , Africa Briefing No. 76, 23 

November 2010. 

101 

British Embassy Khartoum, ‘UK in Sudan: UK support the Southern Sudan Referendum’, 2011. 

http://ukinsudan.fco.gov.uk/en/news/?view=PressR&id=530994682 

102 

Kay, Nicholas, ‘ Nicholas Kay: British Ambassador to Sudan’, http://blogs.fco.gov.uk/roller/kay/ 

103 

Hague, William ‘Foreign Secretary William Hague chaired the UN Security Council meeting on Sudan on 16 

November’, http://ukintt.fco.gov.uk/en/news/?view=Speech&id=93202682 

104 

Porteous, Tom, ‘British government policy in sub-Saharan Africa under New Labour’, i, International Affairs 

Volume 81, Issue 2, s. 281–297, s. 294; Hague, W ‘Foreign Secretary William Hague chaired the UN Security 

Council meeting on Sudan on 16 November’ 

105 

Hague, W, ‘Foreign Secretary William Hague chaired the UN Security Council meeting on Sudan on 16 

November’ 

106 

Tran, Mark, ‘Return to War in Sudan would cost $100 bn, economic analysts say’, The Guardian, 25 november 

2010 

107 

Dr. Machar, Riek, South Sudan: A History of Political Domination – A Case of Self-determination, Univeristy of 

Pennsylvania, African Studies Center 

108 DFID, ’ Britain provides emergency aid to Sudan, 2011, http://www.dfid.gov.uk/Media-Room/Pressreleases/2011/Britain-to-provide-emergency-aid-to-Sudan/; 

Hague, W, ‘ Foreign Secretary William Hague chaired 

the UN Security Council meeting on Sudan’ 

109 ‘UK: Major opportunities for business in Sudan’, Global Arab network, 6 oktober 2010 

110 ‘Britain on Sudan: Selling out or cashing in?’ Reuters, 28 juli 2010 



113 Bixler, Mark, ’Historic day ahead after decades of war’, CNN, 6:e januari 2011; Woodward, Peter, ’Peacemaking 

ing Sudan’ i Furley. Oliver och May, Roy,(Red), Ending Africa’s Wars: Progressing to Peace, 2006, s.170-171 

114 US Department of State, ’Sudan: A Critical Moment, A Comprehensive Approach’, Media Note. Office of the 

Spokesman 19:e oktober 2009, http://www.state.gov/r/pa/prs/ps/2009/oct/130672.htm 

115 ISS, ‘Peace and Security Council Protocol, nr. 16’, November 2010 

116 Emmanuel, K, South’s Sudan’s Referendum and its possible implications; ISS, ‘Peace and Security Council 

Report nr 16’ 

117 Talley, Thomas, ‘Southern Sudan – the Four theses’, Small Wars Journal, s. 2-3 

118 Stockman, Farah, ‘Obama softens approach to Sudan’, the Boston Globe, 19:e September 2010 

119 Large, Daniel, ‘China’s Sudan Engagement: Changing Northern and Southern Political Trajectories in Peace and 

War’, The China Quarterly, 199, September, s. 615 

120 Omeje, K, ‘Dangers of splitting a fragile rentier state’, s 17 

121 Large, Daniel, ‘China’s Sudan Engagement: Changing Northern and Southern Political Trajectories in Peace and 

War’, The China Quarterly, 199, September 2009, s 615-617 

122 Ibid, s 612 

123 Ibid, s 610, 622 

124 Speech by Thabo Mbeki, Chairperson of the AUHIP, for the University ofcKhartoum: Friendship Hall, Khartoum, 

January 5, 2011, http://www.thabombekifoundation.org.za/files/downloads/speech-thabo-mbeki-friendship-hallkhartoum-january5-2011.pdf 

125 ISS, ‘Peace and Security Council Protocol, nr. 16’ 

126 Assesment and Evaluation Commission skapades i enlighet med CPA och inkluderar tre representanter från SPLM 

och tre från NCP samt representanter från IGAD (Kenya och Etiopien), Italien, Nederländerna, Norge, Storbritannien 

och USA. AU, Arabförbundet, EU och FN har observatörsstatus 


128 

129 

ICG, Sudan: Regional Perspectives on the Prospect of Southern Independence, s 19 

130 

ISS, ‘Peace and Security Council Protocol, nr. 16’ 

131 

European Union Institute for Security Studies, Post-2011 scenarios in Sudan: what role for the EU?, s 56 

132 

European Union Institute for Security Studies. Post-2011 scenarios in Sudan: what role for the EU?; ISS, ‘Peace 

and Security Council Protocol, nr. 16’, s 3 

133 

Ibid



2011-02-09 25 (25) 



134 Ferhatović, Enver, ‘Implementing Peace in Sudan: Lessons for the EU Common Foreign and Security Policy’, 

Atlanitc-Community.org, s 8, http://www.atlanticcommunity.org/app/webroot/files/articlepdf/Ferhatovic%20Sudan.pdf; 

European Commission, ‘EuropeAid, 

Development and Cooperation’, http://ec.europa.eu/europeaid/where/acp/country-cooperation/sudan/sudan_en.htm 

135 European Commission, ‘EuropeAid, Development and Cooperation’ 

136 Ferhatović, Enver, ‘Implementing Peace in Sudan: Lessons for the EU Common Foreign and Security Policy’, s. 8 

137 European Union Institute for Security Studies, Post-2011 scenarios in Sudan: what role for the EU?, s 56 

138 Ibid 

139 European Institute for Research on Mediterranean and Euro-Arab Cooperation, ‘Sudan’, 

http://www.medea.be/index.html?page=2&lang=en&doc=185 

140 Arabförbundet, Tunis Declaration of 16 th Arab Summit, 2004, 

http://www.saudiembassy.net/archive/2004/statements/page13.aspx 

141 Afrikanska Unionen, ‘Statement by Dr. Jean Ping, Chairperson of the African Union Commission’, 2010. 

http://www.afro-arabsummit.com/ResDocList.aspx?ID=4; Second African-Arab Summit, ‘Africa-Arab Partnership: 

Joint Action Plan 2011-2016’, 2010, http://www.afro-arabsummit.com/ResDocList.aspx?ID=12 

142 Second African-Arab Summit, ’Resolution on Support for Peace Efforts in the Sudan’, 2010, http://www.afro- 

arabsummit.com/PSDOCList.aspx?ID=14 

143 FN:s säkerhetsråd, Report of the Secretary-General on the Sudan, rapport S/2008/485; FN:s säkerhetsråd, Report 

of the Secretary-General on the Sudan, rapport S/2009/211; Jair van der Lijn,’Success and Failure of UN 

Peacekeeping Operations: UNMIS in Sudan’, Journal of International Peacekeeping No 14, 2010; Human Rights 

Watch, Abandoning Abyei: Destruction and Displacement, maj 2008 

144 se exempelvis ’Khartoum Eyes Thaw in Ties With US’, allAfrica.com, 3 februari 2011, 

http://allafrica.com/stories/201102050020.html

Sudan i ett strategiskt perspektiv. - FOI

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?