Släktprofiler von Koch - Släktföreningen von Koch

sin hembygd. Konungen erkände också hans vitsordade förtjänster, då han år 1815 upptogs i
adligt stånd, vilket han högt värderade för en del av dess historiska vinning.
Majoren bevistade i följd av sin utnämning 2da Riksmötet med den övertygelsen att
fäderneslandet väl var bevakat genom ståndsfördelningen, men han deltog f.ö. föga i dagens
politiska meningsstrider. Frikostigt belönades han även då, när han i sin skuldsatta belägenhet
den glädje honom bereddes , att genom försäljning av Blomsholm, utan att likväl rubbas i sin
besittning, kunna göra var man rätt och under fullgörande av de billiga förvaltningsvillkor den
höge Ägaren föreskrev, åter hopsamla den förmögenhet, som slutligen satte honom i tillfälle
att ånyo få kalla egendomen sin. Han utövade där nästan från sitt första tillfälle en glad
gästfrihet. Även Konungar och Furstar gästade hans hus. Hans öppna och ärliga rättframhet
och skämtsamma lynne och den täcka värdinnans fina vett omväxlade för att göra
sällskapslivet till det behagligaste, och även på senaste tid mottogo Blomshoms bord och
vackra omgivningar de många besökanden, som från baden i Strömstad skyndade ut för att
njuta förfriskning. Det var ett behov för honom att ständigt se sig omgiven av glada
människor. De som hos honom firade hans sista födelsedag erinrar sig knappast en
angenämare måltid och en mera skämtsam och lycklig värd än den 80 årige gubben. Han var
den huldaste make och far. Väl hörde hans närmaste icke sällan i hemmet kommandotonen
från hans militärliv; men det endast ögonblickets utgjutelser och mildheten återtog genast sitt
välde. Också trivdes barnen företrädesvis på faderns knä och i vilket hus den gamle kom, där
barn uppväxte, omringades han snart av de små. Det var oskuldens frändskap med fromheten.
Gudsfruktan övade han av behov och plikt, men icke denna trumpna vemodsfulla, som
överallt ser förbudet efter upprätthålla mot njutningen av jordisk fröjd. Bildningens fördelar
skattade han alltid högre än penningens värden, och för att skaffa sina barn en vårdad
uppfostran var ingen uppoffring honom för stor; så skiljde han sig i en tid, då tillgångarna
voro knappa, vid sin snusdosa och sin kråsnål, dyrbara minnen av Kungl. bevågenhet, för att
bestrida kostnaderna för den ene sonens vistelse vid Karlbergs läroanstalt.
Men slutligen tröttnade han vid levnadsbestyren, bortsålde Blomsholm och uppflyttade till
Stockholm där en av hans söner innehar ett av Rikets högra ämbeten och där han hoppades att
i ro få sluta sina dagar. Vid den höga ålder vartill han hunnit, voro de ock snart räknade. Det
dröjde icke länge innan uppbrottsordern till kom den sista striden den 11:e sistlidna juni
Pingstdagen efter det han i kyrkan slutat sin sista gudstjänst. Honom förunnades ehuru
ögonblickligen de anlände, överraskades han dock icke, ty den gudfruktige är alltid iklädd sin
rustning. Han sörjes nu av sin 70 åriga änka, 6 barn och 18 barnbarn.
5) Nils Samuel von Koch, född 10 mars 1801 i Skee socken, Bohuslän (numera Västra
Götalands län), död 13 juni 1881 på godset Augerum i Blekinge; ämbetsman, justitiekansler,
son till majoren Nils Koch (adlad von Koch år 1815). Gift med Frances Eliza född Lewin
Koch tog 1820 juridisk ämbetsexamen i Uppsala och blev 1825 kopist i
Justitierevisionsexpeditionen. 1841 kallades Koch till expeditionschef i
Justitiestatsexpeditionen, utnämndes 1841 till revisionssekreterare och inträdde 1843 i
tjänsteutövning som sådan samt erhöll 1844 förordnande och 1848 fullmakt såsom
justitiekansler, från vilken befattning han 1866 tog avsked.
Koch var 1845–1850 ledamot av dåvarande lagberedningen och innehade, förutom åtskilliga
andra allmänna uppdrag, ordförandeskapet i 1855–1859 års kommitté för utarbetande av
*