Nordens Tidning nr 3 2009 - Föreningen Norden

Nr3›2009 

Tidskrift från Föreningen Norden 

Matthew Henson 

Robert E. Peary 

Frederick Cook 

TEMA: -No r d p o l e N 100 å r 

Knut Hamsun, 150 år firas i Norge. 

PRIS› 29SEK 2,5EUR 25DKK 26NOK 264ISK

Visste du att Nordens Tidning läses 

av beslutsfattare och politiker i hela 

Norden, samt politiker och 

tjänstemän i regeringskansliet. 

Annonsera 

& 

var en del i debatten 

Nordens Tidning 

Antennvägen 10 

135 48 - Tyresö 

Allt finns på 

Hanaholmen 

2 | NORDENS tIDNINg Nr3 >2009 

Tel: +46 (0)8 742 10 08 

Fax: +46(0)8 742 10 09 

info@irmermedia.com 

1809 

i Livrustkammaren 

Föreläsningar och evenemang i samarbete med Märkesåret. 

Tema: Finska kriget 1808–1809 och de svensk-finska 

rela tionerna efter rikssprängningen. Torsdagar kl 18.00. 

1/10 ”Finland i Sverige och Sverige i Finland” 

Ett samtal mellan Yrsa Stenius, pressombudsman och Bengt 

Lindroth, Sveriges Radios fd korrespondent i Helsingfors. 

22/10 ”Om Sara Wacklin och andra fascinerande 

kvinnoöden under Finska kriget”, 

En föreläsning med professor Ebba Witt-Brattström. 

19/11 ”Nordiskt politiskt samarbete i allmänhet 

och svensk-finskt samarbete i synnerhet”. 

Ingvar Carlsson, svensk statsminister 1986–1991 

och 1994–1996, berättar om sina erfarenheter. 

FuLLSTändIgT pRogRaM MEd FLER InTRESSanTa 

EvEnEMang HITTaR du på: WWW.LIvRuSTkaMMaREn.SE 

kungliga slottet, slottsbacken 3 • 08-402 30 30 

Finlandsinstitutet 

är ett aktivt och mångsidigt kulturhus i centrala Stockholm 

FotoCharlotta Boucht 

I höstens 2009 program bl a: 

Tis 22/9 kl 18.30 Merete Mazzarella om Topelius 

Ons 7/10 kl 18.30 Fröken, champagne! med Lilla Teatern 

Tis 13/10 kl 18.30 Jazz med Iro Haarla Quintet 

Tis 20/10 kl 18.30 Jörn Donner om Ingmar Bergman 

Fre 6/11 kl 17-24 Konstens natt - Staden heter Helsingfors 

med Claes Andersson, Birgitta Ulfsson, Anna Järvinen, 

Toivo Kärki på anna vis, J. Karjalainen, kortfilmer, etc. 

Mån 9/11 kl 19 Pär Stenbäck om Kriser och katastofer, i ett 

samtal med Mats Hellström, bokutställning och -lotteri kl 18 

Tis 24/11 kl 18.30 Monika Fagerholm om Glitterscenen 

Sön 6/12 kl 15 Konsert på självständighetsdagen med 

Gabriel Suovanen 

Merete Mazzarella Iro Haarla 

Jörn Donner Anna Järvinen 

Foto Maarit Kytöharju 

Foto Kari Hautala 

Finlandsinstitutet Snickarbacken 4/Birger Jarlsgatan 35 

111 83 Stockholm tel 08-545 212 00 www.finlandsinstitutet.se 

Foto J.H. Engström

Nordens Tidning ges ut 

av Föreningen Norden 

sedan 1943. Upplagan är 17 

000 exemplar och går till 

föreningens medlemmar i 

Sverige samt till prenumeranter 

i Sverige och övriga 

Norden. 

Prenumeration 

4 nr /år. Sverige, 100 SEK, 

övriga Norden: 130SEK, 

övriga världen: 150SEK. 

Betalas på PG: 28 44 - 9, 

”Prenumeration Nordens 

Tidning” anges på talongen 

Ansvarig utgivare 

Mats Wallenius 

Chefredaktör 

Torsten Hallberg 

Adress 

Föreningen Norden 

Box 12707 

112 94 Stockholm 

Telefon 

+46 (0)8 50 61 13 00 

Fax +46 (0)8 50 61 13 20 

E-post torsten@norden.se 

Hemsida www.norden.se 

Annonser 

Irmér Media AB 

+46 (0)8 742 10 08 

Repro & Tryck 

Åkessons Tryckeriaktiebolag 

Produktion och form 

Irmér Media AB. 

För åsikter och inlägg i publicerade 

artiklar står respektive 

författare. Redaktionen ansvarar 

ej för obeställt material 

samt förbehåller sig rätten att 

korta i artiklarna. 




Omslagsbild 

IrmerMedia(Nicolas K.), 

Library of Congress Washington, 

NOAA, CIA. 

4 

6 

12 

16 

Ledare 

Intrigspel när Nordpolen 

besegrades 

Slesvig - ett gränsland 

i Norden 

Hurtigrutens vara 

eller inte vara 

Nordiska 

19 folkhögskolor i 

Sverige 

Knut Hamsun, 

20 150 år 

Nordiskt välfärds- 

22 center, nygammal 

nykomling i 

Stockholm 

25 

30 

33 

34 

38 

Nordtiser 

De lä r D e tv i s t a r oc h tv i s t a r 

Bragder är något som aldrig legat redaktör'n varmt 

om hjärtat. Jo, kanske när han var riktigt ung och 

läste Rekord-Magasinet. Inspirerad av den var han 

övertygad om att han skulle bestiga varje obestiget 

berg och korsa varje obeseglat hav. Till försvar för 

att han aldrig gjorde det kan han säga att det finns 

inga obestigna berg eller obeseglade hav kvar. Annat 

var det på Robert E. Pearys tid. När han gav sig ut på 

upptäcktsfärd var inte ens Nordpolen upptäckt. Eller 

var den det? Om detta tvistar de lärde. 

Hur som helst var Peary en bragdernas man, precis om 

Mannerheim, och Knut Hamsun. Nya forskningrön, 

och en teaterpjäs, har gett krigaren Mannerheim, ny 

aktualitet. Om de nya forskningsrönen tvista de lärde, 

men hans liv och dåd under de finländska krigen ger 

syn för sägen att ingen lär sig mer om ett problem än 

den som befinner sig där det är svårast. 

Knut Hamsuns bragd är kanske inte att det i år är 

150 år sedan han föddes, utan mer att han ägnade 72 

långa år till att skriva en uppsjö av böcker. Hans politiska 

sympatier är mer tveksamma för oss. Om hur 

det verkligen förhöll sig med dessa tvista de lärde. 

Om man nu på ett begåvat sätt ska sammanfatta 

dessa tre storheter, som omskrivs i detta nummer av 

Nordens Tidning, skulle det möjligen vara att hade de 

känt till alla svårigheter när de började sin långa färd 

skulle de aldrig ha gett sig av. Till skillnad från Eder 

redaktör, som alltid ser alla svårigheter från början… 

och aldrig ger sig av! Fast han saknar Rekord-Magasinet. 

26 Spindelväven 

RECENSIONER 

27 Böcker 28 Film 29 Musik 

Norden satsar på gränslöst 

polissamarbete 

Rivet i arkivet! 

Den störste finländaren 

någonsin 

Tipset/röster 

39 

40 

Portättet 

FNUF 

Red a k t ö R ’n 

INNEHÅLL 

41 Så in i Norden 

46 Kalendarium 

47 Korsord 

48 Medlemskapet 

NORDENS tIDNINg Nr3 >2009 | 3

Led a R e 

Arktis i ett förändrat klimat 

Aldrig tidigare i modern tid har intresset för Arktis varit större än det är idag. Isavsmältningen 

öppnar polarområdena i Arktis som en framtida arena för både konkurrens och samverkan inom 

civila och militära områden. Länder med intressen i Arktis kommer att ställas inför beslut där olika 

åtgärder måste vägas samman. Frågeställningar om maktbalans, koalitioner i olika frågor, privata 

aktörers roller kontra statliga etc, kommer att aktualiseras. I den här situationen utgör Norden EU:s 

yttre gräns mot Arktis, där uppskattningsvis 25% av jordens oupptäckta tillgångar på olja och gas 

finns. 

Enligt organisationen US Geological Survey kan 

Arktis innehålla 90 miljarder fat olja som kan utvinnas 

så snart den globala uppvärmningen och den nya tekniken 

möjliggör det. Det motsvarar ungefär en tredjedel av 

USA:s oljereserver. Klimatförändringarna medför också 

att nya viktiga handelsvägar öppnas för sjöfart vilket i 

sin tur kan få olika konsekvenser. Territoriella tvister 

och oklarheter mellan länderna runt Arktis, som tidigare 

har varit av mer strategisk betydelse, får nya ekonomiska 

dimensioner och därmed ökar risken för konflikter. 

Kopplat till detta ligger nya frågor om utbyggnad och 

lokalisering av ny infrastruktur såsom transit- och terminalhamnar. 

En exploatering med infrastrukturella 

satsningar som med stor sannolikhet också kommer att 

medföra konflikter med ursprungsbefolkningen gällande 

deras existens och territoriella rättigheter. Samtidigt 

kan Arktis bli en stor arbetsmarknadsregion som medför 

nya möjligheter för de ca 4 miljoner människor som bor 

i den arktiska regionen. 

Vid uppkomna säkerhetspolitiska/territoriella konflikter 

har de nordiska länderna ofta fungerat som 

framgångsrika ”konfliktdämpare” och förhandlare. 

Men i de konflikter som nu kan uppkomma i Arktis 

skall beaktas att flera av de nordiska länderna har egna 

intressen – naturtillgångar och farleder - att bevaka som 

strandstater i polarområdet. Ett exempel på detta är Danmarks 

beslut om att sätt upp en arktisk insatsstyrka på 

Grönland. Den danska insatsstyrkan ska kunna sättas in 

i “internationella uppdrag i arktisk miljö” enligt den försvarsuppgörelse 

för åren 2010 till 2014 som folketinget 

nyligen har antagit. 

Klimatförändringarna i Arktis kan på många olika 

sätt ställa Norden och det nordiska samarbetet i en ny 

situation. Nordens geopolitiska läge mellan polarområdets 

stora aktörer USA, Kanada och Ryssland kommer 

under de kommande åren att få en ny – eller rättare sagt 

förnyad – relevans. Jämfört med tiden under och efter 

kalla kriget, med dåvarande Sovjetunionens existens, 

finns nu även en tredje aktör och en ny situation för 

Norden att beakta: EU, där tre av de nordiska länderna 

är medlemmar. 


Arktis kommer att bli en av de stora utmaningarna 

under EU:s kommande mandatperiod. En mångfald av 

frågor och situationer kommer att uppstå: Agerar medlemsländerna 

i EU samfällt eller i strid med varandra? 

Hur långt gör de nordiska länderna gemensam sak i 

frågan om Arktis? Eller kommer de nordiska EU-länderna, 

Danmark, Finland och Sverige att följa en EU-linje 

som går mot Norge och Island som står utanför EU? Och 

kommer de i så fall att inta andra positioner med Ryssland 

och USA? 

Under 2009 har i synnerhet Sverige och Danmark 

viktiga ordförandeposter i olika samarbetsorgan som 

berör den arktiska komplexiteten. Förutom det svenska 

ordförandeskapet i EU är Sverige också ordförande 

i Barentsrådet och Nordiska rådet. Danmark har ordförandeskapet 

i Arktiska rådet. Härtill hålls FN:s stora 

klimatmöte i Köpenhamn i december 2009. 

Att det sker klimatförändringar i Arktis är ett faktum. 

Vad som är orsaken till förändringarna och hur de skall 

lösas finns det delade meningar om, men att de kommer 

få konsekvenser kan det knappast råda tvivel om. Eller 

som ambassadör Hans Cornell, FN:s tidigare undergeneralsekreterare 

och rättschef, uttrycket det vid Föreningen 

Nordens konferens om Arktis framtid som avhålls i maj: 

Om jag var advokat skulle jag råda klienten att skaffa en 

försäkring. Klienten han talade om var mänskligheten! 

Mats Wallenius 

Generalsekreterare 

Föreningen Norden i Sverige

2009 

Vad händer under Märkesåret? 

24-27 

september 

3 oktober- 

10 januari 

2010 

7 november 

9 november 

Märkesåret 1809 är ett tema på årets Bok- och Biblioteksmässa i Göteborg. Uppmärksammandet 

börjar redan onsdagen 23 september med inte mindre än 4 seminarier på Stadsbibliloteket i Göteborg, 

Götaplatsen 3 i Göteborg. Seminarierna tar upp historikernas syn på att vi en gång tillhört 

samma rike, kulturpersonligheters syn på kulturskillnader mellan Sverige och Finland, Finland 

som glamourens, trendernas och romantikens (!) förlovade land och vad svenska ungdomar vet 

om grannlandet Finland. Tiderna för seminarierna är 15.00, 16.00, 17.00 och 18.00. Också i Föreningen 

Nordens och Märkesårets montrar på mässan, C 02:19 och C 02:21 kommer flera aktiviteter 

kring Märkesåret 1809 äga rum. För information om andra aktiviteter kring Märkesåret i samband 

med bokmässan, se bokmässans hemsida http://bok-bibliotek.se/ 

Bilder från Finland - land och folk 

I samband med Märkesåret 1809 visar Prins Eugens Waldemarsudde utställningen Bilder från Finland 

- land och folk. Utställningen kommer att innehålla verk ur Föreningen Finländska konststiftelsers 

samlingar. Konstverken presenterar den finländska guldåldern, från slutet av 1800- till 

början av 1900-talet. Många välkända konstnärer kommer att finnas representerade bl.a. Akseli 

Gallen-Kallela, Albert Edelfelt, Helene Schjerfbeck och Pekka Halonen. Utställningen pågår från 3 

oktober till 10 januari 2010. 

Svinalängorna 

Om kärlek utsatthet, småstadsidyller och kaos, helt enkelt en berättelse om överlevnad. 

En pjäs som bygger på Susanna Alakoskis roman med samma namn sätts upp av Riksteatern med 

premiär i Ystad. 

Fokus Finland. Temadag i svenska skolor med elever från 10 år och upp till gymnasiet och folkhögskolan. 

Temat är Sveriges och Finlands gemensamma historia och Finland av idag. 

Visste du att Nordens Tidning läses av beslutsfattare 

och politiker i hela Norden, samt politiker 

och tjänstemän i regeringskansliet. 

Annonsera 

& 

var en del i debatten 


Antennvägen 10 

135 48 - Tyresö 

Tel: +46 (0)8 742 10 08 

Fax: +46(0)8 742 10 09 

info@irmermedia.com 


t e m a : noR d p o L e n 100 å R 

Intrigspel 


När 


Nordpolen 


besegrades för 

100 år sedan 

När Peary och hans expedition efter svåra 

strapatser nådde Nordpolen den 6 april 1909 

skrev han i sin dagbok: 

”Äntligen vid polen. Tre århundradens pris äntligen 

mitt! Har svårt att föreställa mig det. Det hela 

förefaller så enkelt och vardagligt.” 

Men var det sant? Hade Robert E Peary 

och hans män och draghundar verkligen nått 

Nordpolen? Ännu 100 år efter hans resa tycks 

det vara oklart om de verkligen nådde sina livs 

mål. 


Text: Sture Näslund 

Bilder: Library of Congress Prints and Photographs Division Washington - NOAA 

En aprildag för 100 år sedan nådde den första polarexpeditionen det eftertraktade 

målet, att vara först vid Nordpolen. Amerikanen Robert E. Peary förklarades 

som segrare i denna märkliga tävling men en av hans medtävlare påstod att han 

redan varit vid polen ett år tidigare! 

Var det i stället en annan amerikan, 

Frederick Cook, som nådde Nordpolen ett helt 

år innan Peary påstod sig ha utfört bedriften? 

Eller är sanningen möjligen den som den brittiske 

polarfararen Wally Herbert hävdat, att 

Peary aldrig nådde Nordpolen och att det aldrig 

har kunnat bevisas att Cook inte varit där! 

Olösta gåtor har som bekant sin tjusning, 

inte minst inom den äventyrsgren som kallas 

upptäcksresande. Om någon skulle få idén att 

om 100 år fira 200-årsminnet av Pearys resa i

Arktis med en ny expedition blir det nog inte 

hundslädar som för den till målet. Om 100 år, 

ja sannolikt mycket tidigare, har isen smält i 

ishavet och framtidens äventyrare kan förmodligen 

ta sig till polen med roddbåt eller annat 

lämpligt fartyg. Så kraftiga väntas förändringarna 

bli i Arktis på grund av den pågående 

klimatförändringen. Men det är naturligtvis 

trots allt endast en kvalificerad gissning, och 

är man på tunn is bör man vara försiktig. 

När Peary och de andra polarfararna runt 

förra sekelskiftet utmanade naturen för att nå 

den magiska punkt på jordklotet som heter 

Nordpolen kunde nog ingen av dem drömma 

om att Norra ishavets isar skulle smälta bort. 

Än mindre att under de väldiga 

ismassorna skulle dölja sig 

enorma gas- och oljetillgångar. 

När isen smälter blottas den 

kontinentalsockel under havet 

som rymmer stora mängder 

olja och naturgas. Och det är 

som bekant tillgångar som 

väcker de flesta nationers 

intresse. US Geological Survey 

har beräknat att omkring en 

tredjedel av världens outnyttjade 

naturgastillgångar finns i 

Arktis och ungefär 13 procent 

av all olja som vi känner till. 

Redan har nya gas- och oljefält 

öppnats här. Stora delar av oljeförekomsterna 

tycks finnas i 

den s k Alaska-plattformen, medan naturgasen 

främst finns inom ryskt territorium. För den 

tidens äventyrare var det personlig och inte 

minst nationalistisk tävlingslust kryddad med 

en god portion äregirighet som var drivkraften 

i kampen om att bli den förste på Nordpolen. 

Tyvärr finns väl en risk att med förekomsten 

av de väldiga naturtillgångarna kan Arktis än 

en gång bli föremål för nationalistiskt habegär. 

Och då med andra hjälpmedel än slädar och 

hundar. Det var också en tid som präglades av 

framstegstro, innan världskrigen förändrade 

världsbilden. En tid med stora imperier. En tid 

som uppmuntrade tävlingsandan. 

Personlig, och nationalistisk, tävlingslust 

gällde också nordbor som Nordenskiöld, 

Andrée, Nansen, Amundsen, Sverdrup och 

många andra. Nord- och Sydpolen, Grönlands 

väldiga inlandsis, Nordostpassagen och Nordvästpassagen, 

allt på den tiden vita fläckar på 

kartan som utövade en oemotståndlig dragningskraft 

på individer och nationer. Vem som 

besegrade Sydpolen vet vi bestämt. Det var 

Roald Amundsen som den 14 december 1911 

placerade den norska flaggan på polen, i konkurrens 

med britten Robert Scott som nådde 

fram en månad senare. Då var Pearys framgångsrika 

färd till Nordpolen känd och det 

var nog en av anledningarna till att Amundsen 

oväntat och i sista stund vände sitt fartyg 

söderut. Till skillnad från Arktis finns en 

stor landmassa, en kontinent vid Sydpolen. 

Nordpolen är endast en fastställd punkt i 

Norra ishavet, utan land och utan land i sikte. 

Det är 700 kilometer från Nordpolen till närmaste 

landområde. Den är bara den centrala 

punkten för det arktiska området. Men likväl, 

magin var inte att ta miste på, inte då och inte 

heller vid senare färder. Till och med en amerikansk 

atomdriven ubåt har navigerat sig dit 

i undervattensläge och ryssarna säger att de 

placerat en rysk flagga på ishavets botten vid 

Nordpolen. 

Nordpolen är 

endast en fastställd 

punkt i 

Norra ishavet 

utan land i sikte. 


t e m a : - no R d p o L e n 100 å R 

(2) 

(1) Robert E. 

Pearys högkvarter 

på norra Grönland 

i september 1909 

(2) Medlemmar 

ur Pearys expedition 

på den första 

släde som nådde 

Nordpolen 

(3) Att ta sig fram 

i polarområdena 

var överhuvudtaget 

svårt och vanskligt. 

Skeppet Belgica 

var det första som 

tvingades övervintra, 

inte i Arktis, 

men väl i Antarktis 

1898-1899. 

(4) Robert E. 

Peary tillsammans 

med Bob Bartlett, 

kapten på USS 

Roosevelt, det 

fartyg som förde 

Pearys expedition 

fram till iskanten, 

där färden fortsatte 

med hundslädar 


(1) 

(3) 

För den som befinner sig exakt på den 

punkt som är Nordpolen gäller att det existerar 

endast ett väderstreck: söder. Alla riktningar 

från denna punkt går söderut, ända tills man 

tar några steg åt något håll. Även Peary noterade 

detta i sin dagbok med ett visst nöje. Den 

6 april 1909 nådde hans expedition Nordpolen, 

men det var först den 5 september samma 

år som världen fick kännedom om bedriften. 

Kommunikationerna var sannerligen inte 

jämförbara med dagens. Den 5 september 

anlände expeditionens fartyg USS Roosevelt 

till den trådlösa telegrafstationen vid Indian 

Harbor på Labradorkusten och därifrån kunde 

det första meddelandet sändas ut. Robert Peary 

skrev en bok om den lyckade färden. Den kom 

ut på svenska 1910 med titeln Nordpolens 

upptäckt. Boken är en märklig skildring av 

expeditionens resa. Den är fylld med intressanta 

och detaljerade uppgifter om alla mödor 

som krävdes för att nå målet. Samtidigt är tonen 

nationalistisk. Gång på gång får läsaren veta 

att han gör resan inte bara för sin egen skull 

men även för sitt fosterland, det mäktiga USA. 

Det finns också en obehagligt nedsättande 

ton i språket när han skriver om de eskimåer, 

inuiter, som deltog i expeditionen. Utan deras 

medverkan hade säkerligen Peary aldrig lyckats 

nå Nordpolen. Även en av expeditionens 

nyckelpersoner, den afroamerikanske Matthew 

Henson, nämns endast i korta ordalag. 

I sin bok beskriver Peary bland annat 

inuiterna som redskap. Till exempel : ”Dessa 

eskimåer har varit bland de förnämsta av 

mina redskap vid all min polarforskning 

och jag har kunnat dra nytta av dem i högre 

grad än någon annan forskare före mig”. 

Om dessa nyttiga ”redskap” skriver han också: 

”De är på det hela taget barn och måste behandlas 

som sådana, lika snara till glädje som till 

sorg…De är oftast gladlynta och inträffade 

någon gång motsatsen är det inte lönt att bli 

förargad, utan man bör i stället jollra med dem 

som med småttingar för att få dem glada igen.” 

Peary, som var sjöofficer, hade lång erfarenhet 

av polartrakterna då han 1908 med sitt specialbyggda 

fartyg USS Roosevelt med 22 mans 

besättning påbörjade den resa som skulle föra 

till det lyckliga slutet. Han var då 42 år gammal

och hade i många år gjort forskningsresor i 

Arktis, oftast tillsammans med den färgade 

Matthew Henson som blev hans ständige följeslagare. 

En gång tidigare hade han försökt nå 

Nordpolen, men tvingats ge upp, bland annat 

på grund av brist på proviant. Peary har därför 

skrivit: ”Hungern, icke kölden är den drake, 

som vaktar polarregionernas rhenguld.” Även 

Frederick Cook, som skulle komma att göra 

anspråk på att vara den förste som nått Nordpolen, 

hade deltagit i en av Pearys tidigare 

expeditionen, och det hade då uppstått svåra 

motsättningar mellan de två männen. Det var 

nog ganska lätt att råka i konflikt med Peary. 

Han hade mycket höga ambitioner, ville utan 

kompromisser genomföra sina planer. Han fick 

ett rykte om sig att vara självisk och cynisk, ja 

en av de mest obehagliga personerna bland 

dem som utforskade polarregionerna. 

Expeditionen 1908-09 var planerad i detalj 

och utrustningen förstklassig. Pearys fartyg 

övervintrade vid Cape Sheridan och när ljuset 

och våren kom 1909 började den sista etappen, 

att med slädar dragna av hundar ta sig över det 

farliga ishavet mot Nordpolen. För att klara 

(5) 

(8) 

strapatserna lade man upp depåer med mat, 

bränsle och andra förnödenheter längs vägen. 

Det gjordes med militär precision. Hur mycket 

mat deltagarna skulle äta varje dag under 

de sista etapperna var noga uträknat. Listan 

innehöll: 

1 lb pemmikan (ett näringskoncentrat) 

1 lb skeppsskorpor 

4 oz konserverad mjölk 

½ oz pressat te 

Dessutom tilldelades varje man 6 oz flytande 

bränsle, sprit eller petroleum. Hundarna som 

drog hela lasset fick 1 skålpund pemmikan 

om dagen. Peary har också noga beskrivit den 

vetenskapliga apparatur som medfördes. Allt 

låg i en väl skyddad instrumentlåda på en av 

kälkarna. Där fanns en sextant, en konstgjord 

horisont, kvicksilver, reservkompasser, reservtermometrar, 

förstoringsglas, negativ och 

mediciner. I en särskild segeldukspåse förvarades 

kamera, aluminiumkikare, anteckningsbok, 

blyertspennor och självregistrerande minitermometrar. 

Expeditionen hade också flera 

flaggor som skulle placeras på Nordpolen. Den 

viktigaste, Stjärnbaneret, bar Peary i sina egna 

kläder. 

(6) 

(5) Fem kälkar och 

40 hundar skulle 

föra Pearys expedition 

till målet 

(6) Var det i stället 

en annan amerikan, 

Frederick 

Cook, som nådde 

Nordpolen ett helt 

år innan Peary 

påstod sig ha utfört 

bedriften? 

(7) Nordpolen 

(8) Robert Edwin 

Peary, står på 

däcket till sitt 

skepp och delar ut 

gåvor till inuiter. 


t e m a : - no R d p o L e n 100 å R 

Robert E. Peary var 

sjöofficer. 

Utan Matthew 

Henson, som 

var färgad, hade 


sannolikt aldrig nått 

Nordpolen. 

Frederick Cook var 

utbildad läkare, 

född av tyska 

invandrare 


Att färdas över havsisarna 

i dessa trakter är både svårt och 

farofyllt. Isarna ligger inte släta 

och lättframkomliga. Överallt tornar 

stora isbarriärer upp sig. Här och där 

är isen tunn, ibland finns öppet vatten 

orsakat av vindar och tidvatten. 

Allt detta lyckades man övervinna, 

bortsett från att en medlem av expeditionen 

drunknade. Det var den 

34-årige Ross. G. Marvin från Cornell University. 

När expeditionen stod inför den sista etappen 

skulle sex utvalda män utföra bedriften. Det 

var Robert Peary, Matthew Henson och de 

fyra eskimåerna Si-gloo, E-ging-wah, Oo-tah 

och Oo-que-ah. De hade fem kälkar och 40 

hundar som skulle föra dem till målet. Den 

sista etappen var 133 nautiska mil lång. Efter 

fem dagsmarscher och efter observationer 

för att fastställa positionen 

kunde Peary skriva i sin dagbok: 

Äntligen vid polen. 

Gruppen placerade de medförda 

flaggorna, gjorde observationer, fotograferade, 

mätte vattendjupet och 

spanade förgäves efter något land. 

Då som nu fanns inget land vid Nordpolen. 

Den eftertraktade punkten 

ligger mitt i Norra ishavet. Efter att ha gjort de 

observationer man avsett att göra skulle de sex 

männen återvända till fast land, till sitt fartyg, 

till säkerheten. Återfärden var minst lika farofylld 

som färden till polen, men med hjälp av 

de upplagda depåerna lyckades även resan 

tillbaka. USS Roosevelt stävade söderut och i 

september 1909 nådde fartyget den 

första telegrafstationen och kunde 

meddela omvärlden sin triumf. 

Resten av återresan som slutade i 

New York blev en segerfärd för Peary 

– och för den amerikanska nationen. 

Vem var då denne Frederick Cook 

som hävdade att han besegrat Nordpolen 

redan 1908? Och vem var denne 

Matthew Henson som alltid fanns i Pearys 

närhet under polarresorna? Cook var utbildad 

läkare, född av tyska invandrare. Redan 1891 

deltog han i en expedition 

som leddes av Peary. Det 

resulterade i skarpa motsättningar 

mellan de två 

männen, oenighet som 

kanske förklarar en del 

av vad som sedan hände. 

1906 meddelade Cook att 

han bestigit Nordamerikas 

högsta berg, Mount 

McKinley i Alaska, 6.194 

meter högt. Hans bragd 

avvisades, bland annat 

på grund av förfalskade 

bilder. I september 1909 

kom Cook åter i rampljuset. 

Han framträdde 

då få dagar innan Peary 

meddelade att han nått 

Nordpolen och hävdade 

att han erövrat polen redan 

året innan. Det utlöste en 

häftig kontrovers. Flera polarfarare stödde 

Cook, bland andra norrmännen Amundsen, 

Sverdrup och Nansen. Andra hävdade att 

hans slädfärd hade varit allt för kort för att 

han hade kunnat nå Nordpolen. Cook gjorde 

ett misslyckat försök att få den amerikanska 

kongressen att ge honom titeln som den förste 

på Nordpolen. Några år senare greps han för 

svindlande aktieaffärer och hamnade i fängelse. 

Först på sin dödsbädd 1940 benådades han 

av president Roosevelt. National Geographical 

Society ställde sig på Pearys sida i tvisten och 

han blev den amerikanske hjälten som först 

besegrat Nordpolen. Men hade han verkligen 

nått målet? Tvivlet fanns, bland annat påstods 

att fotografier som Peary tagit på Nordpolen 

visade skuggor som inte stämde med solens 

placering om bilden tagits på polen. Men Amerika 

ställde sig på Pearys sida. Han var hjälten! 

Geografiska sällskapet förklarade efter noggrann 

genomgång av Pearys dokumentation 

att ”kommitténs ledamöter hysa enhälligt den 

åsikten, att kommendör Peary nådde polen 

den 6 april 1909.” Många år senare förklarade 

den brittiske polarfararen Wally Herbert att 

hans forskningar i Pearys dokument pekade

på att denne aldrig nådde polen. Och han 

tillade. ¨Det har aldrig kunnat bevisas att 

Cook inte varit där.” Herbert själv gjorde, 

60 år efter Pearys färd, 1968-69 en färd 

med hundsläde och fyra man rakt över 

Arktis och Nordpolen från Point Barrow 

i Alaska till Svalbard. Därigenom blev 

han den förste som med släde korsat hela 

Arktis via Nordpolen. Om detta tvistar, så 

vitt jag vet, ingen. 

Peary hade nog aldrig kunnat 

genomföra sina polarfärder om hans 

närmaste medhjälpare inte hade varit 

Matthew Henson. En afroamerikan, son 

till en av de första afroamerikaner som 

fötts i frihet efter slavtiden. Henson hade 

lika stor erfarenhet av polartrakterna 

som Peary. Han hade lätt att få kontakt 

med inuiterna, förstod deras kultur, lärde 

sig deras språk. Han tillverkade också de 

hundslädar som expeditionen använde. 

Men medan Peary blev en berömd man 

föll Hensons namn i glömska. Det ligger nära till hands att 

tro att det berodde på att han var färgad. Först 1937 fick han 

viss upprättelse. Då blev han hedersmedlem i den berömda 

Explorers Club i New York. Men han dog som en fattig och 

mycket gammal man. Först långt senare hedrades han av den 

amerikanska staten. Hans kista grävdes upp och placerades 

vid sidan av Pearys grav på Arlington National Cementery i 

Washington DC. US Navy uppkallade också ett av sina fartyg 

efter honom. Det sägs att det egentligen var Henson och inte 

Peary som bokstavligen nådde Nordpolen först. När man den 

6 april 1909 kom fram till det eftertraktade målet var det Hensons 

släde som först gled över polen. Peary kom 45 minuter 

senare. Det kan i den amerikanska Barack Obama-tiden ses 

som ett gott slut på en av polarforskningens stora men samtidigt 

mest intrigfyllda färder. 

Robert E.Peary 

dog den 20 

februari 1920 och 

ligger begravd på 

Arlington National 

Cementery i Washington 

DC 

OperAns 

nyA grAnnAr 

Nu börjar området kring det spektakulära 

operahuset i stadsdelen Björvika i Oslo 

ta form. De storstilade planerna på att förvandla 

det nedgångna hamnområdet söder 

om E6 och Sentralstasjonen till ett kulturcentrum 

stannade inte bara på ritbordet. Många 

befarade att när väl operahuset stod färdigt 

2007 så skulle det dröja länge innan resten 

av området skulle omvandlas. Men sedan 

juni i år finns det konkreta planer: Till Björkvikagranne 

med den Norske Opera – flyttar 

det kombinerade Munch- och Stenersenmuseet. 

Munchmuseet har ju haft lokalproblem 

en längre tid i sitt alltför lilla hus i nordöstra 

stadsdelen, medan Stenersenmuséet huserat 

i kvarteret bakom Oslo Konserthus. De båda 

unika konstsamlingarna får ett gemensamt 

nytt hus i intressanta omgivningar för cirka 

2 miljarder norska kronor, om nu Oslo stadsfullmäktige 

säger ja till planerna i slutet av 

sommaren. Men ingen ifrågasätter detta, motsvarigheten 

till kommunstyrelsen har redan 

givit sitt bifall. 

Konstmuseet skall börja byggas 2011 och 

öppnas 2014. Som granne med både konstmuseet 

och Den Norske Opera skall också Oslos 

nya stadsbibliotek – Deichmanske Bibliotek – 

byggas, men den byggstarten blir långt senare. 

Först 2017 skall biblioteket stå klart till en 

kostnad av cirka 1,3 miljarder norska kronor. 

Totalt pris för de båda husen således 3,3 miljarder 

norska kronor – en ansenlig nota även 

för en oljeproducerande nation! Innan Deichmanske 

kan börja byggas så måste motorvägen 

som stryker tätt förbi området byggas över 

för att Björvika skall kunna knytas ihop med 

Sentralstasjonsområdet och därmed få en mer 

naturlig gångväg till de kulturella aktiviteterna. 

Jublet över att området nu verkligen blir 

ett kulturcentrum var stort i media i mitten av 

juni. Oslos ledande politiker instämde att ett 

nytt Munch-museum kommer att sätta Oslo 

tydligare på kartan än vad det nya uppmärksammade 

operahuset har gjort. 

Lars Killander, Oslo. 



Över ingången till IF Egernførdes 

stora idrottsplats hänger skylten 

”VELKOMMEN” 

slesvig 

– ett gränsland i Norden 

Över ingången till IF Egernførdes stora 

idrottsplats hänger skylten ”VELKOMMEN” 

omgiven av två danska flaggor. Den lokala 

danska minoriteten har årsmöte. Varje sommar 

under det första veckoslutet i juni håller ”mindretallet” 

sina årsmöten runt om i Sydslesvig. 

Text & bild: Thomas Wallin 

Slesvig och människorna utmed den dansk-tyska gränsen kommer Föreningen Nordens årsbok 2010 att handla 

om. Konflikten om gränsområdet och de två hertigdömena Slesvig och Holstein har påverkat Danmarks historia 

sedan tidigt 1200-tal. Idag är Slesvig delat i en nordlig del, Nordslesvig, och en sydlig, Sydslesvig, där den norra 

delen hör till Danmark och den södra till Tyskland. Den, förhoppningsvis, sista gränsjusteringen ägde rum 1920, 

efter en folkomröstning. Idag är Slesvig ett av få exempel i världen på hur en från början mycket infekterad 

gränskonflikt kunnat lösas på fredlig väg. På båda sidor om den slesvigska gränsen finns minoriteter, en tysk på 

den danska och en dansk på den tyska. Vad som däremot är unikt med dessa minoriteter är att man inte ingår i 

någon av minoriteterna på grund av härstamning, utan på grund av med vilket land man sympatiserar. Den som 

känner sig som dansk i Sydslesvig har rätt att se sig själv som ingående i den danska minoriteten och den som 

känner sig som tysk i Nordslesvig kan, om han vill, räkna sig till den tyska minoriteten. Båda minoriteterna har 

sina politiska och andra idéburna organisationer. Föreningen Nordens årsbok 2010 utkommer i november och 

kommer att ha namnet ”Slesvig – ett gränsland i Norden”. 

Att stötta danskheten i gränslandet 

Det är oftast glada och livliga tillställningar. 

Egernførde heter Eckernförde på tyska. Det är 

en charmerande liten stad vid en av Östersjöns 

vikar, Eckernförder Bucht och ligger ungefär 

30 kilometer sydost om Flensburg. 

Folk strömmar till i stora mängder och alla

känner alla. Talarstolen står på 

plats, omgärdad av små danska 

flaggor och runt idrottsplatsen 

har man slagit upp de sedvanliga 

marknadstälten. Flensborg 

Avis, minoritetens dagstidning, 

finns här med sin mobila 

redaktion och bjuder glatt på 

friexemplar av dagens tidning, 

slik (godis på dansk) och möjligheter 

att dryfta aktuella frågor 

och händelser med tidningens 

redaktörer. I klubblokalerna vid 

entrén är ett stort antal röd- och 

vitklädda damer i full färd med 

att duka upp delikata tårtor, i 

de danska färgerna naturligtvis, 

samt en uppsjö av kakor och bullar. En 

doft av nybryggt kaffe svävar över det hela. 

Vid ingången konserterar blåsorkestern FDF 

Vejle med full kraft och mycket medryckande. 

Publiken applåderar entusiastiskt. 

Strax före klockan 14 singlar två fallskärmshoppare 

ned med var sin stor och vacker 

Dannebrogen fladdrande i fartvinden. De 

landar elegant bakom talarstolen, som äntras 

av årsmötesordföranden, Gitte Hougaard-Werner 

från Sydslesvigsk Forening (SSF). Dessvärre 

meddelar hon att huvudtalaren, danska kulturministern, 

Carin Christensen, har tvingats 

lämna återbud. Hon ersätts av Kim Andersen, 

partiet Venstres mycket respekterade rättspolitiske 

ordförande och Folketingetsledamot. 

På talarlistan finns bland andra också Finn 

Slumstrup, Grænseforeningens ordförande. 

Han inleder med en varm hälsning från landsmännen 

norr om gränsen. De har ett stort och 

levande intresse av minoritetens söder om 

gränsen väl och ve. 

”Viktigast är”, säger Finn Slumstrup, ”att 

man efter bästa förmåga stöttar danskheten 

i gränslandet. Att man sprider kunskap om 

gränslandets förhållanden och att man kämpar 

för att bevara och stärka det danska språket 

och kulturen.” 

Årsmötena är mycket viktiga. De besöks 

av ett antal ledande danska politiker som, 

genom sin personliga närvaro, markerar hur 

viktigt man i Danmark ser på minoritetens 

välbefinnande. 

Därefter berör Grænseforeningens ordförande 

flera företeelser, nationella som lokala, 

som han anser bör rättas till och han bekymrar 

sig också över sjunkande medlemstal i Grænseforeningen 

och andra föreningar med samma 

inriktning. 

Utöver Grænseforeningen finns ytterligare 

ett drygt dussin föreningar och fonder som 

har det dansk-tyska gränslandet och minoriteterna 

som sin hjärtefråga. 

-Medlemsantalet i vår förening sjunker 

stadigt, säger han. Det har sjunkit nästan varje 

år sedan det viktiga Köpenhamn-Bonnavtalet 

slöts på femtiotalet. På den tiden hade Grænseforeningen 

omkring 200 000 medlemmar. 

Gränslandets förhållanden var en folkrörelse i 

Danmark. 

-Vi gör vad vi kan för att förbättra kunskaperna 

om förhållandena vid gränsen, men det 

räcker inte, fortsätter Finn Slumstrup. 

-Ni måste själva göra mer. Ni måste aktivt 

berätta om livet här nere för landsmännen 

norr om gränsen. 

Att gränsen inte längre utgör det hinder den 

en gång var för samspelet mellan danskarna 

i norr och minoriteten här i söder betyder att 

förhållandena har gått in i en helt ny fas. I ett 

Europa där gränsbommarna mist sin betydelse 

befinner sig danskar på båda sidor om gränsen 

i en ny situation. Därför ser Finn Slumstrup 

Flensborg Avis, 

minoritetens 

dagstidning, 

finns här med 

sin mobila 

redaktion. 


SLe S v i g - e t t gR ä n S L a n d i no R d e n 

Strax före klockan 

14 singlar två 

fallskärmshoppare 

ned med var sin stor 

och vacker Dannebrogen 

fladdrande i 

fartvinden 


det som nödvändigt att enskilda personer ur 

den danska minoriteten går in och deltar i den 

offentliga debatten i Danmark i högre grad 

än tidigare. Inte bara när det gäller lokala och 

regionala frågor, utan också nationella, för att 

visa att minoriteten är en angelägenhet för 

Danmark och att Danmark är en angelägenhet 

för minoriteten. Fler sydslesvigska röster i den 

danska offentliga debatten skulle förmodligen 

ses som det tydligaste beviset för att Grænseforeningen 

och den danska minoriteten i högsta 

grad är levande och aktiv idag. 

-Det är inte under dessa festdagar utan under 

resten av årets alla dagar som kraften och styrkan 

i sammanhållningen mellan danskarna 

i norr och minoriteten här söder om gränsen 

kommer att prövas, säger Finn Slumstrup med 

engagerat darr på rösten. 

” 

Så länge ni håller 

fast vid oss 

håller vi också 

fast vid er. 

” 

Grænseforeningen delar i stort sett 

samma öde som alla idébaserade föreningar i 

”Förenings-Danmark”. I alla, oavsett färg och 

form, minskar medlemsantalet. Förr i världen, 

när motsättningarna mellan Tyskland och 

Danmark var större, växte däremot antalet 

medlemmar explosionsartat. Så även om Finn 

Slumstrup och övriga i föreningen vill ha fler 

medlemmar är ändå den positiva utvecklingen 

mellan Danmark och Tyskland viktigare. 

-Det är det allra bästa som jag, som tillhör 

årgång 1941, fått uppleva! fortsätter han. 

Den danska minoriteten i Sydslesvig, som 

håller sina årsmöten som en stolt markering 

av uppnådda resultat och med nya mål för 

ögonen, är bara en av hundratals minoriteter 

runtom i Europa. Samtidigt är den unik för 

Danmark. Det kommer mycket tydligt till 

uttryck i allt från det statliga stödet på omkring

ild av:Ib Rasmussen 

en halv miljard kronor årligen och det massiva 

och personliga deltagandet av danska ledande 

politiker också i årets möte. Det är ett uttryck 

för den traditionella uppfattningen och, inte 

minst, ett bevis på att det som dåvarande 

statsministern Niels Nergaard sade 1920, ”Ni 

kommer inte att glömmas”, fortfarande gäller. 

Också en mer sentida statsminister, socialdemokraten 

Poul Nyrup Rasmussen, formulerade 

sig för några år sedan på ett sätt som ofta citeras: 

”Så länge ni håller fast vid oss håller vi också 

fast vid er”. 

Idag när alla europeiska folk alltmer integreras 

med varandra, och i en framtid där 

gränsbommar enbart kommer att ses som 

något negativt, är det lätt att konstatera att 

Danmark har lika stor glädje och nytta av sin 

minoritet på andra sidan gränsen som den av 

Danmark. För i framtiden kommer det inte att 

vara gränsbommarna som styr utan engagemanget 

i språket, kulturen och sättet att tänka. 

Förklarar Finn Slumstrup och avslutar sitt 

känsloladdade tal: 

– Vi håller fast vid varandra för att vi har 

nytta av varandra. Tack för ordet! 

Ett faktum som också gläder den församlade 

årsmötespubliken är beskedet att det berömda ”Istedløven” – Istedlejonet - alltså 

det magnifika bronslejon, som konstnären 

HW Bissen skapade som ett monument över 

den danska segern 1850 i det första slesvigska 

kriget förmodligen kommer att återbördas till 

sin ursprungliga plats, ”Den Gamle Kirkegård” 

i Flensborg . Där ställdes det upp 1862 men blev 

bara kvar i två år. Efter det danska nederlaget 

1864 togs det som krigsbyte av preussarna och 

flyttades till Berlin. Efter andra världskrigets 

slut hamnade det på en bakgård i Köpenhamn. 

Nu har de sju politiska partierna i Flensborgs 

stadsfullmäktige uttryckt en enhällig önskan 

om att lejonet återförs till sin ursprungliga 

plats. Den danska regeringen har hittills inte 

haft några invändningar. 

Frampå eftermiddagen är tårtfaten hos de 

glada rödvita damerna inne i klubbhuset helt 

tomma. Allt är uppätet, men årsmötet fortsätter 

långt in på kvällen. 

Den danska 

minoriteten i 

Sydslesvig, som 

håller sina års- 

möten som en 

stolt markering 

av uppnådda 

resultat och 

med nya mål för 

ögonen, är bara 

en av hund- 

ratalsminori- teter runtom i 

Europa. 



Hu rt i g ru t e N s 

vara eller inte vara 

sätter norska sinnen i brand 

-Hurtigruten har en viss, men avgränsad 

transportfunktion men är viktigast för turister, 

sade forskningschef Jan Inge Lian vid TÖI till 

VG. 

Sådana uttalanden tänder eld i sinnena på 

Ola Nordmann på samma sätt som målsaken 

(nynorsk eller bokmål), avholdssaken (absolutister 

eller måttlighetsbrukare) och EU-saken 

(ja- eller nejanhängare). För just Hurtigruten 

har Ola Nordmann en bestämd uppfattning 

om. Ekonomiska trångmål och statssubsidier 

hör till debatten om dess vara eller inte vara. 

Men förra året var ett särskilt svårt år för den 

då 115 år gamla sjöfartslinjen. Första halvåret 

2008 gick bolaget minus 186 miljoner norska 

kronor, att jämföra med minus 34 miljoner 

samma tid 2007. Hurtigrutens största ägare, 

Nordlandsbanken, och en annan viktig ägare, 

Narvik Sparbank, gjorde brakförluster på sina 

ägarintressen. 

Text : Per Olof Widell 

Bild: Torsten Hallberg 

Att Hurtigruten inte är något viktigt transportmedel i Kustnorge påstod en undersökning 

från TÖI, det norska Transportekonomiska institutet förra hösten. Långt fler använder bil, flyg 

och snabbåt för att tillfredsställa sina dagliga transportbehov på de orter Hurtigruten anlöper, 

citerade tidningen VG, Verdens Gang, rapporten. 

Fremskrittspartiets Torgeir Traeldal i 

Narvik sammanfattade situationen så här förra 

hösten: 

-Det är bättre att lämna en sjunkande skuta 

än en skuta som har sjunkit till botten. Narvik 

måste ut ur Hurtigruten nu. 

Rederiet Hurtigruten som är en sammanslagning 

av Troms fylkes dampskibsselskap 

och Ofotens og Vesterålens dampskibsselskap 

fick göra sig av med sina färje- och snabbåtslinjer. 

De köptes av Torghatten Nord, en annan 

anrik operatör på kusten i Nordnorge. Hurtigruten 

fick 488 miljoner NOK i köpesumma. 

Till de senaste årens ekonomiska problem 

kommer också de utbrott av infektioner med 

Norovirus som skett. 2007 blev 200 passagerare 

sjuka när tre av fartygen drabbades. På 

försommaren i år drabbades passagerare på ett 

av fartygen av virusinfektionen. Därför har en

annorlunda upplevelse för passagerarna på 

senare år varit att bli mött av en spritflaska när 

de går ombord och när de går in i matsalen. 

I samband med arbetet med en ny nationell 

transportplan har Hurtigrutens framtid varit 

uppe till diskussion. Det var tänkt att kommunikationsminister 

Liv Signe Navarsete 

från Senterpartiet, innan stortingsledamöterna 

gick på sommarlov, skulle presentera 

anbuden för driften av Hurtigruten efter år 

2012 men de kom aldrig fram. 

Stortinget har dock varit tydligt i frågan. 

Majoriteten i transport- och kommunikationsutskottet 

vill att det nuvarande mönstret 

med 34 anloppsorter dagligen behålls och 

att bolaget Hurtigruten får koncession för 

tio år framåt från 2012. Men det finns de 

som vill mer. Kristelig folkeparti, Höyre och 

Fremskrittspartiet har i kommunalutskottet 

uttryckt en önskan om att Hurtigruten ska 

förlängas från Bergen till Stavanger. Kommunikationsministern 

har också uttalat att hon 

kunde tänka sig att utvidga trafiken till både 

Stavanger i söder och Alta i Finnmark i norr, 

något som inte fallit de ansvariga i rederiet på 

läppen. 

-Då behöver vi ett skepp till, för i så fall 

måste vi utvidga från elva till tolv dagars segling. 

Om staten är villig att betala detta kan 

vi värdera saken. Men själva kan vi inte göra 

en sådan förlängning, sade kommunikationschef 

Ragnar Norum. 

En förlängning av linjen har diskuterats 

tidigare. Till och med Murmansk i Ryssland 

har nämnts som en tänkbar ändpunkt i norr 

istället för Kirkenes. Världens största stad 

norr om polcirkeln med en befolkning på 

idag minst 350 000 kunde vara en lockande 

marknad. Men de praktiska problemen i den 

ryska hamnstaden skulle vara stora och det 

skulle innebära ytterligare ett dygns resa och 

därmed ytterligare ett skepp i trafik. 

”Världens vackraste sjöresa” må ta andan 

ur passagerarna när de står vid relingen i den 

ljusa sommarnatten men allt har ett pris. När 

sjökaptenen Richard With startade linjen 

1893 fick han 70 000 kronor från staten för 

att upprätthålla förbindelsen. Den gången 

var den regelbundna, tidtabellslagda sjöresan 

längs den norska kusten ett kommunikationstekniskt 

genombrott. Idag har även den 

ekonomiska samarbetsorganisationen EFTA 

synpunkter på subventionerna. Statsstöd ja, 

säger EFTA, förutsatt att det går till passagerartrafik, 

inte turisttrafik. 

Tiderna har förändrats. 1962 nådde 

Nordlandsbanan Bodö och med den gavs 

ett transportalternativ till Hurtigruten i 

Nordnorge - järnväg och vägtrafik i samarbete. 

Året efter invigdes Lofotveien. En stadig 

utveckling av infrastrukturen i norr har skett 

sedan dess. Vägnätet har byggts ut, helårsvägar 

binds samman med tunnlar och broar och 

dit vägen inte når når bilfärjorna. 

På 1960-talet började man också att bygga 

ut flygplatserna i både Nordnorge och på Västlandet 

och på 1970-talet hade de viktigaste 

hamnarna på kusten fått kortbaneflygplats. 

Idag är det bara ett fåtal av de 34 anloppsorterna 

som saknar flygförbindelse. 

När jag möter Inge Brox, känd journalist 

i Nordnorge, i hans hem i Mehamn längst 

upp i norr på Finmmarkskusten talar vi om 

”ruta”. Vi sitter i hans vardagsrum, stuen, med 

panoramafönster mot Ishavet. Sydgående 

Hurtigruten lägger ut med kurs rakt mot norr 

innan den girar babord. Klockan är halv två 

på natten och midnattssolen ett eldrött klot 

som aldrig vill gå ner. Vad har Hurtigruten för 

betydelse för Mehamn? 

”Världens vackraste 

sjöresa” 

må ta andan 

ur passagerarna 

när de står vid 

relingen i den 

ljusa sommarnatten 

men allt 

har ett pris. 


HuR t i g R u t e n 

-Mest psykologisk betydelse, menar 

Inge Brox. 

-Hurtigruten är kryssningstrafik. 

Som kryssningsfartyg behöver 

den inte heller vara en förlustaffär. 

Sommarsäsongen, från maj till 

september, genererar intäkter. Juni 

och juli månader brukar ge ordentliga 

överskott, men det är resten av 

året som ger de stora underskotten. 

Det är den period Hurtigruten anses 

spela en särskilt viktig roll för befolkningen 

i norr, och enligt avtalet med 

den norska staten är Hurtigruten 

förpliktad att genomföra trafik hela 

året. 

”Hurtigruten går i alla väder” har 

varit en devis som gällt lika säkert 

som Amen i kyrkan. Den är ofta 

återgiven på affischer med fartyg i 

snöstorm på vredgat hav. 

Detta har alltmer blivit en 

sanning med modifikation. Punktligheten 

i jämförelse med andra 

trafikslag utfaller inte alltid till Hurtigrutens 

fördel. De stora moderna 

Hurtigrutfartygen av kryssningstyp 

angör ofta inte Mehamn och andra 


utsatta hamnar, som Berlevåg och 

Vardö, vid hårt väder. Man vågar 

inte låta de eleganta flytetygen 

angöra de mest utsatta hamnarna. 

Ibland vänder man redan vid 

Honningsvåg och då förlorar hela 

Östfinnmark det som ska vara livlinan 

till omvärlden. 

Det regionala flyget har en mycket 

hög regularitet, berättar Inge Brox. Och 

vägtrafiken har förbättrat tillgängligheten 

betydligt på senare år. Nya 

Nordkynnvägen som förbinder fiskelägena 

Mehamn och Kjöllefjord på 

halvön Nordkynn öster om Nordkap 

med riksvägnätet bär syn för sägen. 

Kolonnkörning är visserligen vanlig 

vintertid, men de perioder vägen är 

helt stängd har blivit färre och kortare. 

Och nästan all djupfryst fisk från fiskehamnarna 

transporteras på landsväg. 

Ändå finns det ljus i mörkret för 

Hurtigruten. I internationell marknadsföring 

lyfts linjen fram under 

mottot ”Hunting the Light”. Och 

ljuset, det är norrskenet som skall dra 

nya skaror till båtarna. 

När det förra hösten talades om 

ett katastrofalt år för Hurtigruten 

visade BBC en resedokumentär från 

Nordnorge i vinterdräkt, som flera 

miljoner engelsmän såg. Dagarna 

efter programmet sålde Hurtigruten 

vinterturer för 10 miljoner NOK, 15 

gånger mer än normalt. 

För att spara har rederiet lagt upp 

flera av de stora, moderna fartygen 

de senaste och ersatt dem med äldre 

och mindre båtar. Det finns passagerare 

som till och med uppskattar 

dessa båtar mer. ”De ger mer äkta fartygskänsla”, 

påstås det. 

Debatten om Hurtigruten sätter 

sinnena i brand och den rör själva 

nerven i Kustnorges självmedvetande. 

Regionalpolitik måste få kosta. 

Som bas i turistnäringen utgör Hurtigruten 

en oersättlig infrastruktur. 

Man citerar gärna Sveriges förre 

statsminister Göran Persson: 

- Hurtigruten är Norges starkaste 

varumärke. 

Ett varumärke som hållit i 116 år.

Nordiska folkhögskolor i sverige 

Malmfältens folkhögskola är en skola som genom 

kvalitet och omtanke sätter kunden i centrum. 

Vår flexibla organisation gör att vi kan möta efterfrågan 

i ett föränderligt samhälle. 

Vi riktar oss till kortutbildade som vill komplettera 

eller fördjupa tidigare studier. 

Vi erbjuder kundanpassade konferenspaket till 

företag och organisationer. 

Skolan är ett folkbildningscentrum för hela 

Nordkalott / Barentsområdet. 

Malmfältens folkhögskola 

E-post malmfalten@kiruna.fhsk.se 

Campingvägen 3- 981 35 Kiruna 

Tel:0980-675 00 - Fax:0980-190 86 

www.kiruna.fhsk.se 

Nordiska folkhögskolan er en samnordisk folkehögskole 

som ligger i Kungälv, det historiske 

mötepunktet mellom Norge Sverige og Danmark. 

Personal og elever kommer fra alle de 

nordiske land. Alle skolens linjer og skolens 

fellesaktiviteter og reiser har et fokus på Norden. 

Globale problemer og miljöspörsmål er viktige 

foredragstema. 

Nordiska folkhögskolan 

Olof Palmes väg 1, 44231 Kungälv 

www.nordiska.fhsk.se og www.nordiskakonferens.se 

tlf +46- 0303 206200 epost: info@nordiska.fhsk.se 

Litorina folkhögskola, Karlskrona 

Litorina folkhögskola är till för dig som vill 

skaffa behörighet till högskolan, som vill bättra 

på dina meriter i arbetslivet eller som vill vidga 

dina vyer. Vår skola har Östersjöprofil, vilket 

innebär att du som studerar här även får kunskap 

om länderna kring Östersjön. 

Nordens Folkhögskola Biskops-Arnö finns ca 6 

mil nordväst om Stockholm. Nordens Biskops- 

Arnö - mötesplats för människor i Norden, 

verksamma inom litteratur/kultur. Modern kursgård 

i historisk miljö med specialkurser i foto, 

dokumentärfilm, litteratur, internationell solidaritet 

samt hälsa. Dessutom en allmän kurs för 

dig som vill skaffa behörighet till högskolan. Stor 

sommarverksamhet med nordisk teater, sommarkurser 

och vandrarhem. 

Nordens Folkhögskola 

Biskops-Arnö, 746 93 Bålsta 

www.biskopsarno.se 

mail:exp.biskops-arno@folkbildning.net 

tel: +46 171-826 70 

Skeppsholmsgården består av en Hemgård och Skeppsholmens 

folkhögskola. Vår samlade kursverksamhet 

omfattar c:a 100 kurser och seglingar av olika slag. 

Folkhögskolan erbjuder tre långa kurser Allmän kurs, 

Musikkurs och Båtbyggarkurs, samt ett antal kortare 

kurser. 

Öppen verksamhet. 

Vill du inte delta i någon kurs utan bara komma till 

Skeppsholmsgården för att lyssna på musik, dansa 

eller delta i öppenverksamheten är du välkommen. 

Slupskjulsvägen 12 - 111 49 Stockholm 

www.skeppsholmsgarden.se 

mailto:info@skeppsholmsgarden.se 

Tel:08-679 2800 

Gullberna Park 

371 54 Karlskrona 

www.litorina.fhsk.se 

mail: info@litorina.fhsk.se 

Tel: +46 455-36 76 01 


Kunt Hamsun 31 år gammal 


Knut Hamsun 

150 år firas i norge. 

”Bland de yngre ....behöver man bara se 

Knut Hamsuns kämpagestalt och havörnfysiognomi 

för att komma i fornstämning, 

ehuru denna väldige viking med all kraft levat 

sig in i den kraftödande moderna förfiningen” 

Gustaf Fröding om Knut Hamsun. 

Hamsun och Fröding var nästan jämnåriga; Hamsun 

ett år äldre, född 1859 för 150 år sedan i år. Medan atleten 

Hamsun gick på händerna, satte sig den närsynte Fröding 

på baken; fysiskt var han ynklig, en katastrof. Den 

ene såg uppåt, rakt fram, den andre skyggt ned. Båda var 

törstiga – och båda trollade de med språket. 

De två författarna träffades personligen en septembersöndag 

på Balbergs Turisthotell, mitt i en stupbrant 

dalsluttning norr om Lillehammer i Norge. Fröding vistades 

på nervsanatorium på orten. 

Klar utsikt, vackert, och färgerna drar många besökare 

– vandrar på ansade stigar mot utsiktspunkterna. 

Hamsun har just kommit från Paris. Han går ensam och 

spelar krocket med två klot. De två samtalar en stund 

– Fröding vill diskutera litteratur. Hamsun vill hellre 

spela krocket med sig själv, fortsätter att slå kloten, spela 

partiet färdigt. 

Fröding gör på Hamsun intryck av att vara i god form 

och skick: snygga kläder, mustasch, en grå hatt på sned, 

Text: O. Henrik Akeleye Braastad 

Bild: Wikipedia och Nordisk Film 

I år är det 150 år sedan den norske författaren Knut Hamsun 

föddes, ett faktum som firas stort i Norge, men som uppmärksammas 

också på andra håll. Knut Hamsun blev 92 år gammal och när 

han avled, i februari 1952 hade han gett ut ett femtiotal böcker och 

hans författarskap pågick i 72 år. Hans första bok ”Den Gaadefulde” kom ut 1877 och den sista 

”Paa Giengrodde Stier”, kom ut 1949. Genombrottet kom redan 1890 med romanen ”Svält” och 

Knut Hamsun tilldelades Nobelpriset 1920. Under kriget blev författaren ansedd för nazist, och 

han stödde också det norska nazistpartiet Nasjonal Samling. Efter kriget ställdes Hamsun inför 

rätta för landsförräderi men frikändes. O. Henrik Akeleye Braastad är skriftställare och Gustaf 

Frödingmedaljör 2007. Här berättar han om mötet mellan två diktare, väsenskilda såväl fysiskt 

som i deras diktning. 

verkar vänlig, älskvärd. Fröding talar långsamt, omsorgsfullt, 

stillsamt. 

Hamsun lägger patiens. Fröding ler. Middag. Det serveras 

laxöring från den närbelägna forsen. Vid bordet 

vill Hamsun bjuda Fröding på ett glas öl. Frödings läkare 

anländer plötsligt – patienten har flytt och skall hämtas 

in. Fast Fröding får sin halva öl. En halva till maten. Efter 

måltiden tar doktorn tag i Fröding och släpper honom 

därefter inte! 

I brev till vännen Mauritz Hellberg i Karlstad beskriver 

Fröding den norske författaren som han finner 

egendomlig och intressant. Iakttagaren Fröding upplever 

Hamsun som mycket lik Bjørnstierne Bjørnson i 

anletsdragen: lite gråblek, demonisk, behärskat ensam, 

lite misstänksam – och ytterligt oförvägen. Han beskriver 

Hamsun som en stor, välbyggd och präktig man, 

en riktig viking, en kämpe, full av förakt och bitterhet, 

självkänsla och nyckfullhet, men på sitt sätt älskvärd. 

Fröding karakteriserar Hamsun också senare: ”han 

ser alltid bitter och hämndgirig ut, som en man från 

den korsikanska vendettan.” Fröding rapporterar att 

Hamsun vid besöket visat honom en mängd nya ”Strindbergiana” 

från Paris, där Hamsun under ett par år var 

svenskens bäste vän. En vacker dag bröt Strindberg 

vänskapen, ansåg att Hamsun hade utsatt honom för 

”moralisk misshandel”. Det hade naturligtvis blivit så 

© Nordisk Film

Hamsun som fjortonåring 

på Tranöy 

mellan dem: ”Vår Nåde och Eders Nåde trivas ej under 

samma tak”, skriver Fröding. 

Fröding får under mötet också ta del av Hamsuns 

engagerade litterära antipatier. ”Hamsun går våldsamt 

i härnad mot det helnorska”, skriver Fröding, ”men han 

tyckes mig ibland ha något av lekmannapredikant över 

sig och är ibland rent befängt ´straffdomsmoralisk´”. 

Hamsun uttalar sig nedsättande om Björnson under 

mötet, som ”Guds son”. Fröding ser framför sig som ett 

skådespel där Hamsun träffar Ibsen på Karl Johan och 

Hamsun drar ner mungiporna för att se djävulskt hånfull 

och avskräckande ut. 

Fröding har på Balberg försiktigt försökt ta den arme 

Ibsen i försvar, vilket fick Hamsun att kasta etter och 

galla över både Fröding och hans uppassande beskyddare, 

läkaren. Detta rinner dock av den gode Fröding: 

”Jag är i alla fall glad i Hamsun”, skriver han till Heidenstam, 

”det är något tusan djävla i honom, dels äkta, 

dels konstgjort, men även det oäkta har ett visst behag 

hos honom, man ler invärtes åt hans impertinenser och 

imponerande attityder – han är stilig på något underligt 

halvt klumpigt, halvt graciöst vis, som jag inte kan 

förklara i korthet.” Fröding antyder slutligen att han 

fruktar att Hamsun skall raljera med honom i sina kommande 

romaner. 

Hamsun råskällde i tal och skrift på broderfolket i 

öster, anmälde sig till skytteföreningen för att kämpa i 

skyttegravarna mot svenskarna. Fröding som Norgevän 

kämpade utan åtskillnad mot krigshetsarna på båda 

sidor om Kölen. Till sin 50-årsdag 1910 får den sjuke 

skalden ett telegram från Hamsun: ”Jeg hilser deg ærbødig 

av hele mitt hjerte.” 

Hamsun har många år kvar: 1920 kommer Nobelpriset 

från Svenska Akademien, men som 80-åring går han 

med obruten stridsanda in i sin förödande Hitler-journalistik. 

I nittioåringens ”På gjengrodde stier” (1949) har 

det kommit något nytt i Hamsuns penna, något nästan 

frödingskt i hans varsamma, dröjande tonfall. 

KrOnAn på sned 

Kungafamiljen på slottsbalkongen. Trogna 

monarkister på slottsplatsen under balkongen i ett 

hav av rödvita pappersflaggor. Livgardet med tunga 

björnskinnsmössor på marsch genom Dronningens 

by i takt till blåsande horn och drillande flöjter. Och 

över allt en fläkt av H C Andersen. 

Det är väl den sanna bilden av den danska monarkin. 

Respekterad, omtyckt, folklig, outslitlig. Eller? 

I början av juni hölls en folkomröstning om den 

kungliga tronföljden. Hittills har söner alltid haft 

företräde före döttrar. Det låg nära till hands att tro 

att en sådan ändring skulle godkännas av folket utan 

större problem. Men skulle tillräckligt många rösta 

för att reformen skulle bli giltig? Nu blev det ett giltigt 

ja, men samtidigt hände något oväntat. Det var 

som om någon släppt ut den republikanska anden ur 

flaskan. 

I pressen, ja till och med bland vissa politiker, 

utbröt en animerad debatt om kungahuset och dess 

existensberättigande. Till och med en republikansk 

förening bildades. Opinionsmätningar pekade på 

tydligt minskat stöd för monarkin. Det tycktes som 

om hela havet stormade. Mitt i röran fyllde drottning 

Margrethes man, prins Henrik, tidigare fransk greve, 

75 år och förklarade att han minsann ville tituleras 

kung eftersom han var gift med en drottning! 

För ett ögonblick kunde man tro att rötmånaden 

– danska agurketiden – inträffat ovanligt tidigt i år, 

men nej, det varv rena rama allvaret. 

Sommaren bjöd naturligtvis på fler upphetsade 

nyheter, men den häftiga debatten om monarki 

eller republik mitt i dronningens tidigare så 

självklara domäner hör till det mer oväntade, 

i varje fall för den som sett den feberaktiva yra 

utbryta varje gång det sker något inom den kungliga 

familjen. 

Men kanske har inte danskarnas misstro mot 

monarkin blivit större. Kanske har den alltid 

funnits där. Kanske har den bara varit tillbakatryckt 

av ett PR-skickligt kungahus, flankerat av energiskt 

rojala veckotidningar och TV-kanaler. Kanske har tanken 

att ett arvkungadöme inte passar i en demokrati 

trots allt funnits hos fler än vi trott. 

Det är nog en god idé att se vad den nya republikanska 

föreningen har för framtid. 

Sture Näslund, Köpenhamn 


nordens välfärdscenter 

nygammal nykomling 

i stockholm 


Sammanslagningen till den nya institutionen 

var en del i en moderninseringsprocess 

inom det nordiska samarbetet och NVC:s 

styrelse består av representanter från de 

fem nordiska länderna. NVC finns i Johannelund 

i västra Stockholm. Dess chef är 

Tone Mørk, men under inkörningsprocessen 

i våras leddes dess arbete av Marianne 

Smedegaard. Hon berättar om varför fyra 

Text & bild: Lina Rosengren 

Sedan årsskiftet finns en ny nordisk institution i Stockholm, NVC, Nordens välfärdscenter 

som sorterar under Nordiska ministerrådet. Kanske är det rättare att säga en nygammal, 

för NVC är en sammanslagning av fyra mindre institutioner: Nordiska samarbetsorganet 

för handikappfrågor (NSH) i Stockholm, Nordiska utbildningsprogrammet för utveckling 

av social service (NOPUS) i Malmö, Nordiskt center för alkohol- och drogforskning (NAD) 

i Helsingfors och Nordisk Uddannelsescenter för Døvblidpersonale, på Jylland. 

mindre institutioner slogs ihop till en större 

och hur man räknar med att arbeta i den nya 

institutionen: 

-Nordiska Ministerrådet vill främja hälsoområdet 

och det socialpolitiska arbetet 

och det blir lättare och mer effektivt i en 

större organisation med en gemensam 

administration. 

Marianne Smedegaard förklarar att det

inte handlat om någon fysisk sammanslagning 

av de gamla institutionerna. Syftet är 

snarare att åstadkomma en modern och 

smidig organisation och förenkla samarbetet 

mellan de gamla institutionerna, som även 

fortsättningsvis kommer att verka relativt 

självständigt. 

NVC:s huvudkontor ligger i Stockholm 

och här kommer man även fortsättningsvis 

att fokusera på handikappfrågor. Kontoret i 

Malmö kommer som tidigare att ha hand om 

idéutveckling och erfarenhetsutbyte medan 

NVC Finland och NVC Danmark arbetar 

vidare med de områden som de specialiserat 

sig inom: alkohol- och drogforskning i Helsingfors 

och det nordiska samarbetet om 

dövblindhet i Danmark. 

-2009 är ett övergångsår då NVC ska arbeta 

med sina tidigare uppgifter samtidigt som 

man utvecklar andra och nya. 

Under det första året kommer mycket av 

NVCs arbete att ägnas åt att “arbeta ihop” 

den nya organisationen, berättar Marianne 

Smedegaard. 

-Under våren har vi undersökt hur vi kan 

samarbeta på bästa sätt. Det har varit mycket 

mailkontakt och många möten. Det har varit 

viktigt att de olika delarna blivit en organisation 

och att personalen känner sig som en del 

av en helhet. 

Marianne Smedegaard tycker att välfärdsområdet 

är ett självklart samarbetsområde 

för de nordiska länderna. 

-Vi är lika språkmässigt och kulturellt. De 

nordiska länderna har samma människosyn 

och våra välfärdsmodeller liknar varandra. 

Men samtidigt är vi olika och de här olikheterna 

kan vi lära oss mycket av. 

Eftersom de nordiska länderna har relativt 

små befolkningar är det också värdefullt 

att studera länderna tillsammans för att få ett 

större urval, berättar Marianne Smedegaard. 

-NVC vill förmedla 

den nordiska män- 

niskosynen och visa 

att handikappade har 

samma drömmar om 

ett liv som andra. 

NVC har fått pengar beviljade till ett 

projekt om sällsynta handikapp. Det är ett 

område där det är svårt att vara expert eftersom 

det finns få kända fall. Men eftersom 

frågeställningen är tvärnordisk tror man sig 

på Nordiskt Välfärdscenter kunna utväxla 

kunskap i regionen och få lättare att dra riktiga 

slutsatser. 

Men det är inte bara de nordiska länderna 

som drar nytta av det arbete som Nordiskt 

Välfärdscenter utför. NVC ingår i flera samarbeten 

i det nordiska närområdet. Ett exempel 

är det projekt för barn med handikapp som 

Nordiska samarbetsorganet för Handikappsfrågor 

startade 2005 i Baltikum, Kaliningrad 

och Nordvästra Ryssland. 

I framför allt Baltikum är man mycket 

intresserad av att utbyta erfarenheter med 

Norden när det gäller att utveckla hjälpmedel 


noR d i S k t v ä L f ä R d S c e n t e R 

Marianne 

Smedegaard 


för handikappade barn och deras familjer. 

Där har man traditionellt inte sett svårt handikappade 

som idivider utan mer som en 

institutionaliserad grupp. 

-NVC vill förmedla den nordiska människosynen 

och visa att handikappade har samma 

drömmar om ett liv som andra. 

Det gör Nordiskt Välfärdscenter genom att 

i projektet visa på de alternativ som finns till 

institutionaliserad vård för myndigheter, organisationer, 

personal och föräldrar. 

En viktig del av NVCs uppdrag är att 

främja nätverksbyggande mellan organisationer, 

nationella institutioner, ministerier och 

nationella myndigheter inom hälsoområdet i 


Man har projektledare som ofta hjälper till 

och leder arbetet, men det är också vanligt att 

nordiska frivilligorganisationer kopplar ihop 

sig på egen hand. I sådana fall kan Nordiskt 

Välfärdscenter hjälpa till med finansiering och 

resor. 

Institutionen har anslag och externa intäkter 

på cirka 30 miljoner kronor per år. En del 

av de pengarna används till att finansiera 

forsknings- och utvecklingsprojekt inom de 

nordiska länderna. Ett exempel är en ansökan 

som nyligen har behandlats om finansiering 

av ett nordiskt projekt kring utvecklandet av 

En viktig del av NVCs uppdrag 

är att främja nätverksbyggande 

mellan organisationer, nationella 

institutioner, ministerier och 

nationella myndigheter inom 

hälsoområdet i Norden. 

tekniska hjälpmedel för autistiska barn och 

barn med Aspbergers syndrom. 

Som ett av Nordiska ministerrådets 

expertorgan ska NVC bistå med viktig information 

om ny forskning och pågående 

samarbetsprojekt. Institutionen får ofta bistå 

parlamentariker med råd i frågor som rör välfärd 

och socialpolitik. Man hjälper också till 

med att utforma rekommendationer och med 

att dra upp riktlinjer som organ och myndigheter 

i hela Norden kan använda sig av. Ofta 

anordnar NVC konferenser där representanter 

för de nordiska länderna samlas för att diskutera 

viktiga hälsofrågor. 

Just nu befinner sig alltså Nordens Välfärdscenter 

i en etablerings- och utvecklingsfas och 

i NVC:s styrelse har man ägnat våren åt att diskutera 

vad man vill att institutionen ska tillföra 

och hur den ska kunna bidra till att påverka 

välfärden i de nordiska länderna. 

Ett aktuellt ämne som man diskuterat 

inom Nordens Välfärdscenter är äldre personer 

med funktionsnedsättning. Nordenborna 

blir allt äldre, resurserna krymper och inom 

äldreomsorgen saknas ofta kunskap och resurser 

för att tillgodose de ökande behoven. Det 

problemet är detsamma i alla de nordiska 

länderna. Frågan är hur man löser det. Vi får väl 

se om Nordens Välfärdscenter kan bidra med 

en lösning.

noR d t i S e R 

Alltid något för finlandssvenskar 

För första gången på länge ökade 

antalet finlandssvenskar under 2008. 

Antalet var, enligt Finlands statistikcentral, 

289 951 personer, en ökning med 

355 personer. Senast antalet finlandssvenskar 

ökade var 1991. Procentuellt 

utgör finlandssvenskarna 5,4 procent 

av den finländska befolkningen. 

Fler barnlösa i Finland 

19 procent av alla 55-åringar i Finland 

är barnlösa. Siffran, som redovisas av 

den finländska statistikbyrån, är klart 

högre än motsvarande siffra i de övriga 

nordiska länderna, där barnlösheten i 

den åldersgruppen bara är 10 procent. 

Någon riktig orsak, annat än att ungefär 

9 procent har avstått frivilligt från att 

skaffa barn, har forskarna inte hittat. 

Mordlystet grannland 

Risken att bli mördad är högre i Danmark 

än i Norge. Danmark hade drygt 

femtio mord under 2008 vilket blir 

drygt nio per miljon invånare, Norge 

hade knappt sju mord per miljon. 

Flertalet mördade i båda dessa grannländer 

är män. 

Dubbelt fler får asyl 

2 400 personer fick asyl i Norge under 

första halvåret i år, mot 1 250 under 

samma tid förra året, enligt tidningen 

Aftenposten. Det innebär att antalet 

asylsökande som får ja på sin ansökan 

har fördubblats från i fjol till i år. 

Fler besökte Louisiana 

Konstmuseet Louisiana utanför Helsingör 

är Danmarks mest besökta 

museum visar siffror från förra året. 

458 000 konstintresserade besökte 

museet, vilket är en ökning med nästan 

en femtedel. Totalt var det en halv 

procent färre danskar som besökte sina 

museer under 2008, men 10,6 miljoner 

museibesökare är ändå en bra siffra. 

Kryddstarka insatser polisens 

framtid på Åland? 

Åland är en demilitariserad zon. 

Det innebär att militär personal 

inte får uppehålla sig där och inga 

befästningar får byggas och demilitariseringen 

är en följd av Rysslands 

förlust i Krimkriget 1856. Hur detta 

hänger ihop är en historia alltför 

lång att berätta i en nordtis av det här 

slaget, men en sentida följd kan bli att 

åländska poliser i framtiden får lägga 

tjänstevapnen på hyllan och försvara 

sig mot ”buset” enbart med batong 

och pepparspray. Det är den åländske 

lagtingsledamoten Harry Jansson 

från självständighetspartiet Ålands 

Framtid som i en motion till lagtinget, 

Ålands motsvarighet till vår riksdag, 

motionerat om detta. Förslaget har 

fått ett brett gillande i och ska nu 

granskas av det åländska lagutskottet. 

Långt till varannan damernas i 

nordiska börsbolag 

Danmark är sämst i Norden på att 

rekrytera kvinnor till styrelseposter i 

storföretag. Det visar en undersökning 

gjord av norska Center for Corporate 

Diversity som har undersökt de 500 

största företagen i Norden. Danmark 

har bara 13 procent kvinnor på sådana 

poster medan Norge, som är bäst i klassen, 

har 31 procent. Sverige och Finland 

ligger mitt emellan med 22 respektive 

18 procent kvinnor. Orsaken till att 

Norge utmärker sig är att landet har en 

kvoteringslag för publika bolag. Enligt 

lagen ska bolagen ha minst 40 procent 

kvinnor i sina styrelser. 

Liv om Lif 

En renkalv har vållat viss uppståndelse 

på Island på sistone. Det var en lantbrukare 

som hittade den övergivna 

kalven och tog den med sig hem. Renkalven, 

som döptes till Lif, som betyder 

Liv på isländska, hämtade sig och blev 

som ett husdjur i familjen. Men si det 

gick inte. Vilda djur får nämligen inte 

hållas i fångenskap enligt landets lagar 

och regler, och på Island är de renar 

som finns vilda. Lifs husse, om nu en 

renägare kan kallas det, var tvungen 

att gå ända till Islands miljöminister 

för att få rätt att behålla sin renkalv. 

Miljöministern, Kolbrun Halldorsdottir, 

besökte renen och konstaterade att 

den faktiskt var ”tam som ett husdjur” 

och har nu lovat att lantbrukarfamiljen 

ska få behålla renen. Ren inplanterades 

på Island under 1800-talet. Beståndet 

består av cirka 3 000 djur som lever i vilt 

tillstånd. Varje år dör nästan hälften av 

alla renar på grund av jakt. 

Kärlek i full rulle 

En ung man i Drammen i Norge blev 

häromsistens av med körkortet efter 

en synnerligt lidelsefull bilfärd. Turen 

gick alldeles för fort, 123 kilometer 

i timmen på en 100-väg. När polisen 

närmade sig för att dämpa fartglädjen 

upptäckte man att det inte bara 

var färden som gick för fullt. Mannen 

hade nämligen sin flickvän i knät och 

genomförde ett samlag på rullande fot, 

så att säga. Följden blev böter och körkortet 

indraget på plats. En ångerfull 

flickvän fick köra bilen från platsen. 

Drack om Danmark! 

Finländarna dricker mest i Norden, 

närmare bestämt 12,5 liter alkohol om 

året. Det är ungefär en halv liter mer 

än danskarna som hade tätpositionen 

i Norden under hela 1900-talet. Sammanställningen 

av dryckesvanor har 

gjorts av det finländska Institutet för 

hälsa och välfärd och undersökningen 

gäller personer över 15 år. Svenskar 

över 15 år dricker i genomsnitt 9, 5 liter 

alkohol och intar med det tredjeplatsen 

i Norden. 

Men norrmännen är värst i fritidsligan 

Norrmännen ägnar mest tid åt att 

vara lediga. Det visar en studie som 

gjorts av den ekonomiska samarbetsorgansationen 

OECD och där 18 

länder jämförts. Men i Norge fördelas 

åtminstone ledigheten jämlikt. Norska 

kvinnor är nämligen lika mycket lediga 

som norska män, medan killarna i 

Italien ser till att vara mer lediga än tjejerna. 

Spanjorerna är, kanske en aning 

överraskande, mest sportiga, medan 

turkarna är de som umgås mest med 

sina vänner. 

Mumin talar ännu ett språk 

Tove Janssons Muminböcker finns på 

en rad olika språk, och nu kommer 

de på ytterligare ett. Schildts Förlag 

kommer att ge ut dem på karelska i ett 

samarbete med Karjalan Kielen Seura 

(Karelska språksällskapet). Karelskan 

har börjat användas alltmer i Finland, 

framför allt då bland ättlingar till de 

som tvingades lämna Karelen under 

kriget. 2008 fick dessutom språket 

ställning som nationellt minoritetsspråk 

i Finland. 


av Stig Lundström 

ur spindelväven 

Chiewitz - svensken 

som ”flydde” till 

Finland 

Med migration mellan Finland och Sverige avser 

vi vanligen flyttningsströmmar till Sverige under 

andra hälften av 1900-talet, inte från Sverige, om det 

inte rör sig om återflyttande finländare. Det har emellertid 

alltid funnits svenskar som flyttat till Finland. 

De senaste två hundra åren finns det många exempel 

på svenskar som betytt mycket för Finlands utveckling. 

Om man söker efter svenska spår i Finland häpnar 

man över hur nära sammanvävt det kulturella och 

industriella samarbetet mellan Finland och Sverige har 

varit och är. När vi strosar i Åbo, Björneborg, Vasa, eller 

Mariehamn anar vi inte att svenska stadsplanerare stått 

för idéer och ritningar, liksom att hus, teatrar och andra 

byggnader har ritats, av svenska arkitekter. 

Det har inte skrivits särskilt mycket om svenskars 

insatser för det finska samhällets utveckling, utöver en 

del biografier, historiska verk och biografiska handböcker 

etc. Joakim Hanssons Svenska arkitekters verksamhet 

i Finland 1870 – 1920 (1998) är ett undantag, men någon 

bred redovisning av den svenska migrationen till Finland 

existerar inte. Vem vågar ge sig i kast med en sådan 

uppgift? 

I Sverige bosatta finländares insatser i svenskt kultur- 

och samhällsliv är vi däremot å andra sidan tämligen 

vana vid; Stiller, Järv, Ruin och många andra. Men det 

finns exempel på framstående svenskar i Finland. Här 

skall endast erinras om tre. 

Axel Wilhelm Wahren (1814-85), utbildad vid Teknologiska 

Institutet i Stockholm, flyttade tillsammans 

med svenska yrkeskollegor till Finland 1838. Han lånade 

pengar, arrenderade en klädesfabrik i Forssa som blev 


näst störst i Finland efter Finlaysons i Tammerfors (James 

Finlayson, skotte), intresserade sig för pappersindustrin 

och var med att bilda Kymmene AB. Wahren blev också 

en av Finlands främste nydanare på jordbruksområdet. 

Louis Sparre (1863 – 1964), greven och konstnären, 

som vi känner från hans utsökta etsningar och oljemålningar, 

bodde tjugo år i Borgå och grundade där Iris AB, 

den första konstindustriella fabriken i Finland för produktion 

av möbler och keramik. Sparre var formgivare 

och chef för den keramiska avdelningen. 

Den svensk som haft störst inflytande i Finland 

under 1800-talet är arkitekten och civilingenjören Georg 

Theodor Polychron Chiewitz (1815-1862). En biografi 

om honom har just utkommit (2008); författare juristen 

Torgil Mohlin och arkitekten Olof Holmberg med 

Margareta Redlund som redaktör. Utgivare av praktverket 

är Stockholms Byggnadsförening, som grundades 

av bl.a. Chiewitz år 1848. Han startade också Tidskrift 

för Praktisk Byggnadskonst och Mekanik, där han även 

var skribent. Biografin är både en inblick i en genialisk 

persons betydelse för utvecklingen på flera samhällsområden 

och en studie i en entrepenörs kamp för sina idéer, 

estet som han var. 

Chiewitz föddes i Stockholm 1815, skrevs in som 

tolvåring vid Teknologiska Institutet 1827, började året 

därpå vid Konstakademiens Arkitekturskola. Han blev 

tillsyningsman vid Nyköpings Mekaniska Verkstad och 

året därpå ritare vid Flottans Konstruktions Kår. Tala om 

underbarn! 

Under sex år utomlands bl.a. i Grekland, Frankrike 

och England, var han mekaniker hos John Ericsson, som 

lärde honom bygga järnvägar. Vid hemkomsten blev 

han lärare vid Konstakademien. 1843 anställdes han 

som arkitekt vid Kongl. Styrelsen över Fängelserna och 

Arbetsinrättningarna. 

Många byggnadsprojekt i Sverige bär Chiewitz 

signum. Hans sinne för ekonomi var inte det bästa, han 

räknade fel på flera projekt. I den s.k. Mecklenburgaffären 

(bl.a. 110 000 sleepers till Mecklenburgska Järnvägssällkapet) 

förbrukade han oförsiktigt nog rörelsekapitalet, 

vilket ledde till att han som 34-åring försattes i konkurs, 

sattes i husarrest och dömdes till fängelse. 

Chiewitz ”flydde” till Åbo 1851 och fick finskt medborgarskap, 

trots svenska protester. Chiewitz utnämndes 

till landets förste länsarkitekt och stadsarkitekt i Åbo 

med rätt att ta egna uppdrag. I Åbo startade han utbildning 

av arkitekter, ”Chiewitz Akademi”. 

Han ritade stadsplaner och mängder av fastigheter. 

Till de stora uppdragen hörde Nya Teatern (Svenska 

Teatern) i Helsingfors och Riddarhuset. Chiewitz gjorde 

sig även känd som trädgårdsarkitekt och sakkunnig i 

järnvägsfrågor. 

Som nytänkare blev Chiewitz ofta orättvist kritiserad, 

han kände sig oförstådd av samtiden. Dagen före 

julafton 1862 fick han ett slaganfall och avled den 28 

december, endast 47 år gammal. Hans gärning tillhör 

det extraordinära.

Rec e n S i o n e R> Bö c k e R 

Hat trick av Holst 

Hanne Vibeke Holst har kommit med sin 

tredje och sista bok i trilogin om politik på 

regeringsnivå i Danmark i allmänhet och konsten 

att vara kvinna i toppolitiken i synnerhet. 

Holst har en fantastisk känsla för det aktuella 

och tidstypiska. Nu får hennes huvudperson, 

partiledaren Elisabeth Meyer demenssjukdomen 

alzheimer och tvingas uppleva hur den 

bräcklighet vi kallar minnet, faller sönder. 

I de två tidigare böckerna i trilogin, Kronprinsessan 

och Kungamordet, är frågan om 

att vara kvinna i den politiska världens grabbighet 

något av ett perspektiv mittpunkt. Nu 

handlar det mer om ras och etnicitet och där 

blir jakten på fokus mer irrande. Som helhet 

stilsäkert och roligt från Lars sund 

Frustration i många ord 

Finlandssvenske Lars Sunds storhet som 

författare är humorn och detaljrikedomen i 

hans berättelser. Det visade han inte minst i 

den trilogi som började med Colorado Avenue 

1991, fortsatte med Lanthandlerskans son 

1997 och avslutades med Eriks bok 2003. Nu 

kommer ytterligare en roman av Sunds hand, 

där han, precis som föregångarna håller sig 

till dessa ackords givna toner. Den heter En 

lycklig liten ö och utspelar sig på skärgårdsön 

Fagerö. Ön är uppdiktad, men skulle ändå 

kunna liknas vid ganska många öar och deras 

skärgårdsbefolkningar i finländska såväl som 

i svenska skärgårdar. Trovärdiga galenskaper 

Hallgrímur Helgason är en författare som 

inte bara är författare, utan också dramatiker 

och bildkonstnär. Hans nya bok ”Stormland” 

handlar om den ständigt missförstådde, 

besvikne och egotrippade Böddi, som ger sig 

ut på ett alldeles eget korståg mot det moderna 

ytliga slit-och-slängsamhället på sin egen 

blogg med just namnet ”Stormland”. Det hela 

är en känslomässig historia, men den berättas 

på ett alldeles outhärdligt pladdrigtsätt och 

med en absurd svärta. I Island kom ”Stormland” 

2005, före bankkraschen i landet alltså, 

och de vyer som Hallgrímur Helgason målar 

måste man dock ge Hanne Vibeke Holst ett bra 

betyg. Hennes Drottningoffret är en läsupplevelse, 

även om hon ibland blir övertydlig i 

sina försök att förklara alla detaljer som viskar 

bakom storpolitikens tapeter. 


Titel: Drottningoffret 

Författare: Hanne-Vibeke Holst 

Översättning: Margareta Järnebrand 

Förlag: Albert Bonniers Förlag 

berättade med trotsigt leende livsmod präglar 

persongalleriet i denna roman där allegorierna 

är genomförda med stilsäker konsekvens. 


Titel: En lycklig liten ö 

Författare: Lars Sund 

Förlag: Norstedts 

upp kan, med facit i hand, nästan synas visionära. 

Men med de flödigt anlagda, nästan 

bedövande, ordmassorna verkar detta mer 

vara tur än skicklighet. 

Inga Olofsson 

Titel: Stormland 

Författare: Hallgrímur Helgason 

Översättning: John Swedenmark 

Förlag: Norstedts 


Rec e n S i o n e R> fi L m 

politiskt thriller med tempo 

Under en familjemiddag berättar Thomas 

syster att hon har en sak hon vill visa. De kommer 

överens om att de ska ses i Sverige följande kväll. 

Men när Thomas kommer över Öresundsbron 

möts han av polis och räddningstjänst. Systern 

har omkommit i en drunkningsolycka. I hennes 

lägenhet hittar Thomas dokument och fotografier. 

Det är hemligstämplad information om en 

operation som deras pappa varit inblandad i 

under sin tid i den danska underrättelsetjänsten. 

Thomas inser snart att systerns mystiska död har 

att göra med de efterforskningar hon ägnade sig 

åt. Jakten efter sanningen driver honom vidare 

och det dröjer innan han förstår att han utsätter 

både sig själv och sin familj för livsfara. 

Hela sitt liv har Elling levt ensam med sin mor. 

När modern dör rubbas Ellings skyddade tillvaro. 

De norska myndigheterna kliver in och kräver 

att han anpassas till samhället. Han hamnar på 

ett mentalsjukhus där han får dela rum med 

den kvinnotokiga Kjell-Bjarne. Elling och Kjell- 

Bjarne blir vänner och när det är dags att prova 

att bo i egen lägenhet blir de även sambos. Deras 

övervakare, socialassistenten Frank, följer deras 

utveckling och kräver ständigt nya framsteg. 

Hårt drivna av Frank tvingar sig de ängsliga vännerna 

ut i en hotfull värld som de aldrig tidigare 

konfronterat. 

Charlotte har tröttnat på sin välkammade 

pojkvän Kristian. När han är på tjänsteresa gör 

hon slag i saken och flyttar in i en egen lägenhet. 

En våning ner bor den transsexuella Victoria. 

Hon fördriver tiden med att titta på amerikanska 

såpor i väntan på besked om hennes könsbyte 

ska beviljas. Charlotte och Veronica är varandras 

motsatser. Medan Veronica är flickaktig och 

timid är Charlotte påträngande och oartigt uppriktig. 

Men trots att Charlotte upprepade gånger 

lyckas förolämpa den känsliga Veronica kommer 

de varandra nära. Och snart märker de båda 

till sin förvåning att deras känslor är mer än 

vänskapliga. 

”En såpa” är en oförutsägbar och fördomsfri 


”Det som ingen vet” är en hyfsad politisk 

thriller. Soren Kragh-Jacobsen har lyckas skapa 

en paranoid känsla som överförs till tittaren. 

Skådespelarna känns trovärdiga i sina roller, om 

man bortser från Maria Bonnevie som i vanlig 

ordning gör sig bäst på en teaterscen. 

norsk ”feel-good” klassiker roar fortfarande 

Fördomsfritt om gränslös kärlek 

Titel: Det som ingen vet 

Genre: Thriller 

Ursprungland: Danmark (2008) 

Regissör: Soren Kragh-Jacobsen 

”Elling” är en varm komedi om vänskap och 

galenskap. Filmen har fått stor uppmärksamhet 

i hela Norden och var Norges nominering 

till Oscars-priset för bästa utländska film 2003. 

”Elling är det perfekta filmvalet för den som är på 

jakt efter en riktig ”feel good film”. 

Titel: Elling 

Genre: drama/komedi 

Ursprungsland: orge (2001) 

Regissör: Petter Naess 

Av LINA ROSeNgReN 

komedi om gränslös kärlek. Trine Dyrhom är bra 

i rollen som den störiga, men modiga, Charlotte 

som låter kärleken till en person övervinna alla 

föreställningar om könstillhörighet och sexuell 

läggning. David Denciks lågmälda porträtt av 

den komplicerade men viljestarka Victoria är alldeles 

lysande. 

Titel: En såpa 

Genre: Komedi 

Ursprungsland: Danmark (2006) 

Regissör: Pernille Fischer Christensen

Rec e n S i o n e R> mu S i k 

Anne sofie von Otter – Bach 

(Universal) 

Klassisk musik är kanske inte det 

första man förknippar med en rask promenad, 

men efter att ha haft den svenska 

mezzosopranen Anne Sofie von Otters 

ljuva stämma i öronen under ett morgonpass, 

är det plötsligt den bästa upptäckt 

jag gjort på länge. Bachs vackra toner är 

perfekt avkoppling under en, i övrigt, 

svettig tur och den proffsiga sångerskan 

sjunger så enkelt. Barockens kung kan 

lätt bli ensidig efter många spår men tack 

vare ett antal duetter och förstärkning 

Sigur Rós sångare, isländske Jón Þór 

Birgisson, har gjort en ny skiva och tagit 

hjälp av sin pojkvän Alex Somers för att 

få fram ljuva toner. Och ljuva är de ibland, 

men oftast väldigt långa. Lyssnar man på 

den softa electronican i hörlurar blir det 

lätt gällt och skär i öronen. Jag tilltalas 

inte alls av den här skivan utan blir snarare 

rastlös över att ingenting händer i 

de, upp till nio minuter, långa låtarna. 

Framförallt känns det alldeles för enkelt, 

som att vem som helst skulle kunna sätta 

ihop dessa långa toner, lägga på stråkar 

av en vokalensemble blir skivan oförutsägbar 

och fantastiskt vacker. Duktiga 

musiker och von Otters tydliga textande 

på exempelvis ”Ebarme dich, mein Gott” 

gör detta till en höjdare på de klassiska 

hyllorna. Även för dem som tidigare inte 

roades av klassiska tongångar. 

Jukka Kuoppamäki – Mies ja Kitara 

(Capitol Records/EMI) 

I omoderna kläder och gammaldags 

poserande tror jag knappast att en av 

Finlands mest rutinerade musiker, Jukka 

Kuoppamäki, riktar sig till den yngre 

publiken. Tre hela skivor känns dessutom 

som något endast riktiga Kuoppamäki 

-fans kan uppskatta. Men tänk så fel man 

kan ha! Här har vi ju den perfekta personalfestskivan, 

åtminstone om man 

förstår finska. Den gitarrspelande Jukka 

får till såväl trubadurtoner som dansband, 

riceboy sleeps – riceboy sleeps 

(EMI) 

country, Las Vegas-feeling och sorgsna 

finska tongångar i en enda stor mix. På det 

inledande spåret ”Mies ja Kitara” bjuds vi 

på latinamerikanska tongångar och jag 

tänker osökt på den chilenske trubaduren 

Victor Jara. Att ha 60 låtar med Kuoppamäki 

i hörlurarna blir lite övermäktigt 

men som underhållning någon enstaka 

gång är det oslagbart. 

och någon enstaka kör här och där, och 

ge ut en skiva. Men, jag ska inte vara alltför 

kritisk – det ligger säkerligen massor 

av jobb bakom detta album och bland 

electronica-fantaster misstänker jag att 

den är ett välkommet inslag i skivhyllan. 

Många låtar är väldigt vackra i början, 

som ”Stokkseyri”, men det blir för långtråkigt 

efter några minuter. Jag har helt 

enkelt inte tillräckligt med tålamod. 

Av LISA eLgHORN 


Norden 

satsar på gränslöst 

polissamarbete 


Ett viktigt skäl till att utredningen kom till 

är att vår svenska justitieminister Beatrice Ask 

ansett att ett ökat nordiskt polissamarbete är 

angeläget. 

-Jag tror att hon vill att Norden ska ligga i 

framkant när det gäller gränsöverskridande 

polissamarbete ur ett europeiskt perspektiv, 

säger Gunno Gunnmo, tidigare polismästare i 

Stockholm, som lett utredningen. 

Ett annat skäl är att frågan faktiskt har stått 

på agendan tidigare. De nordiska rikspolischeferna 

tog upp den redan för några år sedan. Men 

då stannade den upp tills det uppstod ett tryck 

ute i den polisiära vardagen i våra gränstrakter. 

När det gäller Öresundsbron så finns det 

redan ett särskilt avtal mellan Sverige och Danmark 

om samarbete. Båda ländernas polis har 

befogenheter på bron och det trafiksystem som 

hänger samman med den. Efter hela gränsen 

Text: Torsten Hallberg 

Bidl: Torsten Hallberg & Mogens Flindt / SCANPIX 

Tänk dig att bli stoppad i en poliskontroll på en väg någonstans i Sverige av norsk polis! 

Eller dansk eller finsk!! Det är väl ändå inte möjligt?! Nej, inte idag. Men om den utredning 

som nyligen lagt fram sitt förslag får som den vill så kan det bli så. Den förordar nämligen 

ett nordiskt polissamarbete. 

mellan Sverige och Norge och i Tornedalen 

pågår också i praktiken ett samarbete som är 

framtvingat av omständigheterna. 

-Man kan säga att det är sanktionerat men 

inte reglerat, förklarar Gunno Gunnmo. 

-Det finns ett behov att reglera samarbetet 

för att det ska bli smidigare och för att undvika 

misstag. Idag har en svensk polisman på exempelvis 

den norska sidan gränsen inga egentliga 

befogenheter. 

Hur kan då ett samarbete se ut i framtiden? 

Jo, norsk och svensk polis kan exempelvis göra 

skoterkontroller tillsammans i fjälltrakterna. 

Många norrmän har fritidshus på den svenska 

sidan och åker skoter. Vid sådana tillfällen 

skulle ett samarbete underlätta. 

Gunno Gunnmo menar att om man bara tar 

första steget så skapar man förutsättningar för

andra steg, till exempel till ett samarbete när 

det gäller fjällräddning. Där har vi olika organisationer 

idag. I Norge är fjällräddningen en 

privat angelägenhet medan den svenska fjällräddningen 

lyder under polisen. 

Regeringens utredare vill dock inte påstå att 

den gränsöverskridande brottsligheten i Norden 

förändrats och att det av den anledningen är 

mer angeläget med ett samarbete. Däremot är 

medvetenheten om den större. 

-I gränstrakter är befolkningen inte så noga 

med var gränsen går. Man har sociala kontakter 

över den och man skapar gränsöverskridande 

sociala band, förklarar Gunno Gunnmo. 

När man rör sig där tänker man inte så 

mycket på var gränsen går. Det gäller också 

brottsligheten och det påverkar polisarbetet, 

menar han. 

Vi människor blir överhuvudtaget mer 

rörliga över gränserna så frågan har blivit 

mer aktuell. Men den är inte ny. Så den vidare 

frågan är varför vi ska stanna vid de nordiska 

gränserna. Bör man inte samarbeta kring hela 

Östersjön? Det tycker Gunno Gunnmo att man 

ska göra. 

-Det pågår ett samarbete inom den Europeiska 

Unionen som utvecklas ganska snabbt. 

När det gäller Östeuropa förekommer vad 

man skulle kunna kalla ett rättsligt bistånd, 

Polisen i de nordiska länderna hjälper till att 

bygga upp och stärka polisorganisationerna 

där. 

-Jag hoppas att det också ska utvecklas. Den 

bästa polisinsatsen mot brottslighet i Östeuropa 

är den som sker där. 

Vad utredningen föreslår är att man ska sluta 

ett ramavtal mellan de nordiska länderna som 

ska reglera de övergripande frågorna. Inom den 

ramen ska de respektive polismyndigheterna 

kunna göra överenskommelser i varje enskilt 

fall. Det kan röra en enstaka aktion men kan 

också gälla ett mer långsiktigt samarbete i en 

gränsregion. Men att få fram ett ramavtal tar 

tid. Det förutsätter lagändringar när det gäller 

polismans skydd och befogenheter i alla de 

nordiska länderna. De politiska systemen i respektive 

land måste acceptera att poliser i de 

övriga ländernas uniformer kan uppträda som 

polis på det egna territoriet. 

Ändå är det inte mycket som skiljer mellan 

de nordiska ländernas polismäns sätt att arbeta 

och mellan deras befogenheter. Det finns en 

likartad nordisk polistradition på samma sätt 

som att den nordiska lagstiftningstraditionen 

är ganska likartad. 

Det är främst när det gäller beväpning som 

det skiljer sig. Den norska polisen är normalt 

inte beväpnad. De övriga ländernas polis bär 

vapen synligt, som en del i uniformeringen. 

Men detta gör det på intet sätt svårare att få till 

ett avtal med Norge, tycker Gunno Gunnmo. 

-Man ska kunna hantera det inom ramen 

för det jag kallar överenskommelse. I en sådan 

ska man ta ställning till hur poliserna ska vara 

utrustade och beväpnade vid varje enskilt 

tillfälle. De ska helt enkelt vara utrustade för 

uppgiften. 

Ett gränsöverskridande polissamarbete 

mellan de nordiska länderna kommer att kräva 

en del utbildning av den polispersonal som 

kan tänkas komma att delta 

i ett sådant. Det ansvaret 

föreslår Gunno Gunnmo ska 

ligga på de olika polisernas 

hemmamyndighet. 

-Vi utgår ifrån att man 

förstår varandras språk. Det 

finns rätt många poliser uppe 

i Tornedalen som exempelvis 

talar finska eller mienkäli. På 

motsvarande sätt talar många 

på den finska sidan svenska. 

Trots det kan det behövas 

en genomgång av juridiska 

termer och av sådana termer 

som används vid ordergivning 

för att inga missförstånd 

när det gäller att hantera de polisiära befogenheterna 

ska uppstå. 

-Den utbildningsinsatsen är inte omfattande, 

men den behövs, konstaterar Gunno Gunnmo. 

Kan man samarbeta på andra håll, förutom i 

gränsregionerna? 

-Givetvis, menar Gunno Gunnmo och 

pekar på EU-ordförandeskap och dylikt som 

ofta medför stora kommenderingar. 

-Om det vi nu föreslår hade varit klart hade 

det varit fullt möjligt för både dansk, finsk och 

gunno gunnmo 


noR d i S k t po L i S S a m a R B e t e 

norsk polis att vara här och förstärkt oss vid ordförandeskapets 

olika konferenser. 

Om det avtalet som Gunno Gunnmo har utrett hade 

funnits då Norge anordnade vinter-OS i Lillehammer 

hade det inte varit otänkbart att man därifrån begärt 

polisiär förstärkning, kanske både från Sverige, Finland 

och Danmark. Personellt, men också om man behövt 

sådana saker som hundförare, exempelvis. 

Vid stora idrottsarrangemang skulle det kunna vara 

ganska praktiskt att samtjänstgöra. Vid ett stort idrottsarrangemang 

i södra Sverige så kan säkert en del av 

publiken bestå av danskar. 

-Dansk polis känner sin idrottspublik bättre än vad 

svensk polis gör! 

Idag finns det ett samarbete i just sådana sammanhang, 

men då är polisen från grannlandet observatör 

eller fungerar som rådgivare till det arrangerande landets 

polis och kan inte ingripa om det skulle behövas. 

Så det är huvudsakligen ordningshållande verksamhet 

polissamarbetet, åtminstone till en början, kan 

komma att handla om, men i förlängningen ser Gunno 

Gunnmo för sig samarbeten både inom kriminalteknik 

och utredningsverksamhet. 


-När man börjar ta stora kliv på kriminalteknikens 

område så kan det i vissa fall handla om ganska kostsamma 

investeringar. Där kan länderna komma överens 

om att serva varandra med kunskaper. Alla behöver inte 

ha spetskompetens inom alla områden. 

Bland poliser på basplanet är man optimistisk till ett 

framtida polissamarbete, i synnerhet i gränsområdena. 

Tidigt i utredningen åkte utredarna till Östersund och 

träffade poliser från Jämtland och norska Tröndelag 

vid ett gemensamt chefsmöte. Stämningen var positiv 

både bland de svenska och norska polischeferna. Gunno 

Gunnmo har dessutom stämt av utredningens förslag i 

sitt gamla nätverk inom den svenska polisen. Lika positivt 

där. 

Om de lagstiftande församlingarna ställer sig positiva 

så kommer ett avtal om nordiskt polissamarbete 

att slutas, i sinom tid. Men till det stora klimatmötet i 

Köpenhamn i december kommer det inte att vara färdigt. 

“Sinom tid” innebär nämligen att det kan vara färdigberett 

tidigast i slutet av 2010 och att justitieministrarna 

kan skriva under vid justitieministermötet våren 2011. 

Fram till dess är det bara lagbrytarna som kan samarbeta 

över gränserna.

tävla 

& 

vinn 

Vinn en norden-tröja! 

Efter ett par halvsvåra 

omgångar av Rivet i arkivet 

så får väl denna omgång 

sägas vara riktigt lätt, åtminstone 

av brev- och vykortsfloden 

att döma. Varje morgon när Eder redaktör har 

infunnit sig på sitt arbetsrum har han fått 

vada genom posten med, i flesta fall, rätta 

svar. Det är till och med så att brevbäraren 

har börjat kika snett på mig. Så svaren har 

kommit som ett brev på posten, minst sagt, 

och första rätta svar, som var Aase Kleveland, 

kom från Sigbritt Nyman i Karlstad. Om det 

är någon, till äventyrs, som inte vet vem Aase 

Kleveland är kan jag berätta att hon ursprungligen 

blev känd som sångerska, men att hon 

både har varit kulturminister i Norge och 

chef för Svenska Filminstitutet i Sverige plus 

en massa andra saker. Att hon rör sig så obehindrat 

över Kölen kan möjligen bero på att 

hon har rötter i båda länderna. Pappa var visserligen 

norrman, men mamma var svenska. 

Och Aase själv är född i Stockholm, minsann. 

Men allt det där vet ni säkert redan. Däremot 

undrar jag om ni kommer ihåg vad hon sjöng 

när hon ställde upp med det norska bidraget 

i Eurovisionsschlagerfestivalen 1966. Inte? 

Den hette ”Intet är nytt under solen” och kom 

faktiskt på tredje plats. Inte så pjåkigt, även 

om Norges bidrag i år föll Europa ännu mer 

på läppen. Sigbritt får en t-shirt, inte för att 

hon var den som först kände igen Aase Kleveland, 

utan för att hon hade turen att få sitt 

svar draget först ur en hög som nästan fyllt 

redaktörn´s rum. 

Tävling Rivet i arkivet! 

Så till nästa frågeomgång. Vi håller oss på ”spinn”sidan 

och till nutid en omgång till. Denna 

blonda dam har låtit tala om sig på senare 

år. Också hon har gjort sig bemärkt inom kulturen, 

men där upphör alla likheter med förra omgångens 

Aase Kleveland. Hon har varit omstridd i 

sitt hemland, denna dam, på grund av sina 

åsikter. När man talar åsikter så tänker man 

ju genast politik, och om henne kan man 

säga att: nej, hon är ingen politiker, men 

politik följer ändå som ett stråk genom 

det hon gör. Lätt eller svårt? 

Vi får väl se….! 

När ni vet svaret skickar ni som vanligt 

in det till Rivet i arkivet: 


Box 12 707 


Glöm inte att uppge ditt eget namn och adress och färg och storlek på den t-shirt 

du kan vinna om ditt svar blir det första rätta som öppnas. 

Storlekarna på tröjorna går från: 

x-small (xs) till x-large (xl) och färgerna är svart och sandfärgad. 


den störste 

finländaren 

någonsin 

Text: elisabeth Crona 

Foto: elisabeth Crona, Svenska Teatern, 

Helsingfors & Museiverket Helsingfors 

Per-Erik Lönnfors 

Född 1935 

Karriär: Inf.chef 

Finlands industriförbund 

Pressattaché i 

Stockholm och 

Washington 

VD och bitr. chefred. 

Hufvudstadsbladet 

Chefred. Finska 

notisbyrån 

Krönikör, flera 

böcker, 2 pjäser. 


Elisabeth Krona träffar Per-Erik Lönnfors, färgstark finlandssvensk 

journalist, författare mm och talar med honom om marskalken 

Mannerheim, Finlands störste hjälte under självständigheten, som 

orsakar stor och arg debatt just nu. Lönnfors har gjort succé med en 

lätt vanvördig pjäs om denne. Andra följer i hans spår. 

– Året var 1947. Vi var på väg till torget, 

min mamma och jag, för att sälja äpplen från 

vår koloniträdgård. Då kom där en man i ljus 

kostym och mamma satte omedelbart ner sina 

påsar. Sen neg hon djupt. 

– Varför gör du så, mamma? undrade jag. 

– Det var Mannerheim, svarade hon. För 

honom niger man alltid. 

Nu är det 2009 och Märkesår, 200 år sen 

Sverige förlorade Finland och därmed en tredjedel 

av landet och var fjärde invånare. Per- Erik 

Lönnfors, journalist och författare, glömmer 

inte den enda gång han träffade Marskalken. 

Han har haft stor anledning att gräva djupt i 

Bild ur Lönnfors´ pjäs "Mannerheim 

- mannen och myten" på Svenska 

teater i Helsingfors 

gåtan Mannerheim, mannen som i en omfattande 

opinionsundersökning nyligen valts till 

den störste finländaren någonsin. 

Carl Gustaf Emil Mannerheim, militär, 

upptäcktsresande, statsman anses av alla som 

röstade på honom vara mannen som räddade 

Finlands självständighet. 

– Han var en mycket hård ledare men en 

klok och framsynt politiker och statsman, 

sammanfattar Lönnfors när Nordens tidnings 

utsända träffar honom en solig sommardag i 

Helsingfors. 

Per-Erik Lönnfors är den ende nutida dramatiker 

som vågat sig på att skildra Mannerheim. 

Den enda liknande pjäsen, om högkvarteret

under krigen, skrevs för drygt 40 år sen på 

finska. Lönnfors ”Mannerheim – mannen och 

myten ” spelades på Svenska teatern i Helsingfors 

2007-2008. Huvudspråket var svenska, med 

inslag av finska, ryska och tyska. 

Pjäsen hoppar över det känsliga inbördeskriget 

1918 och koncentreras i stället på två 

avgörande dagar i Mannerheims och Finlands 

liv: Den 4 juni 1942, då Mannerheim fyllde 75 

år och uppvaktades av Adolf Hitler. Midsommarafton 

den 23 juni 1944, när Finland under 

Sovjets storanfall balanserade på randen till en 

katastrof. 

Inför sitt manusskrivande pluggade Lönnfors 

memoarer och krigshistoria, sprang på 

bibliotek och museer, intervjuade gamla officerare 

och medicinsk expertis. 

– Och så funderade jag mycket över hans 

karaktär. 

– Jag försökte inte lösa frågan om hans personlighet 

med ett enda svärdshugg. I stället 

närmade jag mig mitt skygga byte från olika 

håll, alltid i motvind, ofta subjektivt, också med 

fantasins hjälp. Det var som att skala en lök, ett 

blad åt gången. 

Lönnfors berättar att han använde sig av 

psykologiska metoder, till exempel modellfigurer, 

för att förstå sin huvudperson. En av dessa 

var hans chef under slutet av sextiotalet – Ralph 

Enckell, ambassadör vid Finlands ambassad i 

Stockholm, där Lönnfors var pressattaché. 

– Ralph Enckell var en auktoritär aristokrat 

till karaktär och attityder. Hans far, Carl Enckell, 

var utrikesminister och stod Mannerheim 

nära. Bådas ungdom präglades av officerslivet i 

Sankt Petersburg före revolutionen. 

Den andra rollmodellen, som Lönnfors 

använde, var Charles de Gaulle, generalen vars 

ledarstil liknade Mannerheims. 

– Båda hade drag av 1800-talets stora ledare. 

De var viljestarka och gav sig själva vissa mytiska 

drag – helt övertygade om den egna stora 

historiska betydelsen. 

De Gaulle citeras i pjäsens programblad: 

”När en man med karaktär ställs inför skickelsedigra 

händelser, är det till sig själv som han 

tar sin tillflykt. Hans reaktion är att trycka sin 

egen prägel på kampen, att ta den på sitt ansvar 

och göra den till sin egen angelägenhet.” 

Carl gustaf Emil 

Mannerheim 

1867-1951. 

Överbefälhavare i 

vinterkriget 1939–1940 

och fortsättningskriget 

1941–1944. 

1942 Marskalk 

av Finland. 

Finlands president 

1944 – 46 


den St ö R S t e fi n L ä n d a R e n nå g o n S i n 

Bilder ur Lönnförs´´ 

pjäs "Mannerheim - 

mannen och myten" 

på Svenska teatern 

i Helsingfors. 


Men när Lönnfors skrev manus om spelet 

mellan Mannerheim och hans medarbetare 

i högkvarteret under krigen mot Sovjetunionen, 

var han mycket bestämd på en punkt: Den 

finske soldaten måste också vara med. Mannerheims 

soldatbetjänt bygger på ett verkligt öde 

och har drag av Lönnfors egen familjehistoria. 

Pjäsens Konrad Stolt längtade hela tiden till 

fronten och Mannerheim släppte iväg honom 

till fortsättningskrigets sista strider. Där stupade 

han. Detsamma hände Lönnfors mormors 

bror. 

– Jag var åtta år och minns intensivt stämningen 

i hemmet, när min släkting skulle i väg 

till fronten. Hur vi alla visste att det kanske var 

sista gången vi såg honom. 

Även många av dem som såg pjäsen på 

Svenska teatern i Helsingfors har liknande 

barndomsminnen: 

-Jag såg dem komma ut med blanka ögon 

efter föreställningen. 

”Mannerheim – mannen och myten” hade 

premiär i september 2007 och gick för utsålda 

hus hela hösten. 2008 lade man till ett antal 

föreställningar. Sammanlagt gavs ”Mannerheim 

– mannen och myten” 59 gånger. Nästan 

16000 personer såg den. Utan tvekan en 

publikframgång, bedömer Lönnfors själv. Och 

recensionerna var bra. Skådespelarna hade 

velat fortsätta spela ännu längre. 

Historien om hur pjäsen kom till, skärmytslingar 

med teaterchefen Johan Storgård, 

som står som medförfattare, berättar Per-Erik 

Lönnfors om i en ny memoarbok, som ligger 

färdig för publicering nästa vår eller höst. Han 

har precis lämnat ifrån sig manuskriptet. Lönnfors 

är inte konflikträdd. Han har tidigare väckt 

uppmärksamhet bland annat med sin satir om 

Hufvudstadsbladet, ”Mannerheimvägen 18”: 

– Den rörde om i den finlandssvenska 

ankdammen. 

Nu ger han sig också på teatern: 

– En konstig värld. Där finns det överhuvudtaget 

ingen insyn. 

Per-Erik Lönnfors har också kallats in som 

expert under vårens delikata debatt om Marskalkens 

sexuella preferenser. Den tog fart 

med filmaren Katariina Lillqvists dockanimation, 

”Fjärilen från Ural”, om Mannerheim och 

dennes kirgiziske kammartjänare. Legenden 

berättar hur Mannerheim, som officer i tsarens

armé, under sin berömda ritt genom Centralasien 

mötte en ung kirgiz som han skolade 

upp till betjänt, lärde ryska och eventuellt 

hade en kärleksrelation till. Kirgizen ska sedan 

ha kommit med till Finland och försvunnit i 

obemärkthet. 

Dockan Mannerheim uppträder i korsett, 

gjord av valben, och filmen ska ut på 

internationell turné. Men i Finland rasar 

krigsveteranerna. 

– Det är som att påstå att Gud är homofil, 

säger några av dem till Hufvudstadsbladet 

och kallar i stället Mannerheim ” en duktig 

fruntimmerskarl”. 

Per-Erik Lönnfors ser Mannerheim som en 

gåtfull person. 

– Han var känslig, en estet, med vissa 

androgyna drag. 

Han hänvisar till ett brev från dottern 

till Mannerheims handgångne man Aladár 

Paasonen, citerad i programbladet. Aino Paasonen 

beskriver Mannerheim framförallt som 

militär men också en ”vacker och elegant 

gentleman som tyckte om att göra sin egen 

handkräm. Han var inte starkt attraherad av 

kvinnor, även om han tyckte om att omge sig 

med eleganta damer…” 

Nu väntar man på ”Mannerheim – the 

movie” ett osäkert filmprojekt för framtiden. 

-En Hollywoodprodukt om Marskalken 

och Finlands historia – en omöjlighet, menar 

Per-Erik Lönnfors. 

Själv har han ett tänkbart manus om 

en ”vilda Östernfilm” om Mannerheim i 

bakhuvudet. 

-Men ingen har ännu frågat mig, säger han 

med ett snett leende. 

Historia tar dock Per-Erik Lönnfors på stort 

allvar, även det pågående Märkesåret. 

– Det är synd att historien före 1809 glöms 

bort, även i Sverige. Ett folk bör ha en anknytning 

till sitt lands förflutna – liksom en individ 

bör ha till sitt. 

Carl Gustaf Emil Mannerheim blickar i 

dag ut över centrala Helsingfors som ryttarstaty. 

Han behöver egentligen varken bok eller 

pjäs för att stanna i folkets minne, menar Per- 

Erik Lönnfors: 

– Hela hans liv var ett klassiskt, tragiskt 

hjältedrama. 

Kulturskatter på 

gravgården 

”….när menniskor tiga måste stenarna tala” skrev författaren 

Zacharias Topelius i novellen Pastorsvalet i Aulango. Citatet finns 

återgivet i den finländska historikern Liisa Lindgrens färska bok 

Memoria. Gravvårdar, skulpturkonst och minneskultur. Boken är 

den första heltäckande dokumentationen av skulpturkonsten på 

de finländska gravgårdarna, och framförallt på Sandudds begravningsplats 

i centrala Helsingfors. 

Pere-Lachaise i Paris och Highgate Cemetery i London är världsberömda 

på grund av de prominenta personer som ligger begravda 

här. Sandudds kyrkogård klarar sig väl i konkurrensen – bland de 

kända skulptörer som kreerat gravvårdar till Sandudd finns namn 

som Viktor Jansson (Tove Janssons pappa), Ville Vallgren och Felix 

Nylund. 

- Skulpturkonsten är en självklar del av våra gravgårdar. Men 

den var också en bra inkomstkälla för bildhuggarna, påpekar Liisa 

Lindgren. 

Zacharias Topelius är också begravd på Sandudd, på den så 

kallade Konstnärskullen där många andra skapande begåvningar 

vilar. Graven pryds av en dödsängel med lyfta och utbredda vingar 

och med en palmkvist i handen. Därmed följde bildhuggaren, 

Walter Runeberg, Topelius egen önskan. 

Fredrik Edward Ekberg grundade Ekbergs bageri och café som 

i dag finns på Bulevarden i Helsingfors. Hans grav påminner om 

en bakelse även om det kanske inte var vad skulptören, Robert 

Stigell, hade i tankarna. 

Stigell var en flitigt anlitad bildhuggare för gravmonument 

och på Sandudd finns flera av hans skapelser, bland dem hjälmen i 

brons på infanterigeneralen August Edvard Ramsays gravvård. 

Stigells egen grav pryds av en byst föreställande en smilande 

bildhuggare skapad av lärjungen Viktor Jansson. 

En av de allra vackraste och största gravvårdarna på 

Sandudd har, ovanligt nog, rests över en kvinna, nämligen 

Aurora Karamzin. 

Hon har gått till historien som en societetsdam som ömmade 

för sjuka och fattiga och hon grundade bland annat ett barnsjukhus. 

Hennes hem, Villa Hagasund är i dag museum. 

Ville Vallgren skulpterade minnesmärket över Aurora 

Karamzin i Paris 1905. På gravvårdens mitt finns en medaljong med 

Aurora Karamzins porträtt. På knä vid minnesstoden knäböjer 

en kvinna som anses symbolisera de fattiga medan en ängel 

tröstande håller sin ena hand ovanför den sörjande gestalten. 

Ville Vallgren var förtjust i medaljonger, och nakna sörjerskor 

hörde länge till hans favoritmotiv. Utvecklingen gick dock honom 

emot. När Finland hade blivit självständigt år 1917 ansågs 1800- 

talets gravkonst dekadent. 

En promenad på Sandudd är en vandring genom en skulpturpark. 

Många av gravarna vårdas alltjämt omsorgsfullt. Det är trångt 

och återanvändningen av gamla, negligerade gravar har förstört flera 

fina monument. Men också välkända fiender som det råa klimatet 

och miljöföroreningarna hotar gravskulpturerna. 

Annika Hällsten, Helsingfors 


tip S e t 

Finlands modedrottning - VUOKKO 

Röhsska hyllar den finska modedesignern 

Vuokko Eskolin-Nurmesniemi 

(f. 1930), en av de sista stora modernisterna 

i Norden, i en utställning under 

hösten. Vuokko är modernismens 

modedrottning och visar delar ur sina 

kollektioner från åren på Marimekko 

fram till den kommande kollektionen 

för 2010. Hennes klänningar har burits 

av celebriteter som Jaqueline Kennedy, 

presidentfru i 1960-talets USA men även 

Finlands president Tarja Halonen. 

Utställningen visas till den 31 januari 

2010. Röhsska museet ligger på Vasagatan 

37-39 i Götebborg 

Rö S t e R i no R d e n 

De nordiska länderna har sedan länge ansetts vara 

föredömen inom handikappområdet. Men nu när konjunkturerna 

vänder så slår den globala krisen skoningslöst 

mot de funktionshindrade också i de nordiska länderna. 

Det är beklämmande att ingen vill tala högt om de orättvisor 

som råder i dagens samhälle och som handlar om hur 

utestängda funktionshindrade är på arbetsmarknaden 

i de nordiska länderna. Den stora bristen på flexibilitet 

och närhet till personer med funktionshinder är uppenbar. 

Det är hög tid att tystnaden bryts och att vi börjar se 

den funktionshindrade människan som en stor tillgång 

i välfärdssamhället menar Per-Olof Larsson och Jörgen 

Lundälv, båda forskare i socialt arbete vid Institutionen 

för socialt arbete, Göteborgs universitet i Göteborg. 

"Nu när konjunkturen vänder neråt och arbetslösheten 

ökar är risken stor att personer med funktionshinder drabbas 

först av arbetslöshet. De som står utanför arbetsmarknaden 

drabbas dubbelt. De har lägre inkomster och deras möjligheter 

att få ett jobb är i princip lika med noll. Även de som 

skulle kunna arbeta deltid är i många fall utestängda från 

arbetsmarknaden. 

Konkurrensen från låglöneländer gör att organisationer i 

de rikare länderna slimmas och att arbetsgivare inte anställer 

personer som inte hänger med i det hårt uppdrivna tempot. 

Många anställda upplever försämringar på sina arbetsplatser, 

arbetsdagarna blir längre med obekväma arbetstider, 

högre intensitet och allt mer komplicerade arbetsuppgifter. 


Från utställningen på Röhsska museet. 

Klänning ”Myllynkivi”, 1965. 

Fotograf: Mikael Lammgård 

Öppettider: tisdag 12-20 | onsdag - fredag 12-17 | lördag - söndag 11-17 

För hundra år sedan 

I september 1909 tog storstrejken i Sverige slut. 

Strejken hade pågått i en månad och landet var 

lamslaget under den tiden. Men i början av september 

började LO:s strejkkassor sina och det 

blev till att krypa till korset. Det var den pågående 

lågkonjunkturen och arbetsgivarnas krav om 

lönesänkningar som ledde fram till konflikten. 

Totalt 300 000 LO-medlemmar togs ut i strejk. 

Att LO gav upp strejken ledde till att mängder 

av medlemmar lämnade facket. LO förlorade 

uppemot hälften av sina medlemmar efter storstrejken 

1909. 

Orättvisorna ingen vill tala högt om: 

Försämringar för funktionshindrade i de nordiska länderna 

Samtidigt blir anställningarna allt osäkrare. Resultatet blir 

att allt fler anställda inte trivs på jobbet. Allt detta stressar 

arbetstagarna och påverkar deras hälsa. Detta drabbar särskilt 

personer med en funktionsned-sättning. 

Eftersom det har blivit ett viktigt politiskt mål att hålla 

nere arbetslösheten, så flyttas många med funktionshinder 

från den ena bidragsformen till den andra i stället för att få ett 

arbete. Inte sällan redovisas de som förtidspensionärer eller 

sjukskrivna istället för arbetslösa och arbetssökande. 

Det krävs kraftfulla åtgärder för att personer med funktionshinder 

skall kunna få arbete och behålla det. Det behövs 

olika former av stöd för att hjälpa funktionshindrade och 

underlätta för arbetsgivarna. Men också en lagstiftning 

skyddar dem som riskerar att bli arbetslösa. Slutligen krävs 

solidaritet, hänsyn och ett delat ansvar bland samtliga som 

kommer i kontakt med en person med ett funktionshinder." 

Per Olof Larsson 

Universitetsadjunkt i socialt arbete, Göteborgs 

universitet 

som forskar om funktionshinder 

och arbetsmarknad vid Göteborgs Universitet 

& 

Jörgen Lundälv 

universitetslektor i socialt arbete, Göteborgs universitet 

som forskar om funktionshinder och tillgänglighet 

Telefon: 0702-151186 

E-post; Jorgen.Lundalv@socwork.gu.se

poR t ä t t e t 

rasmussen 

Hans starkaste politiska avtryck så här långt är den 

kommunreform han drev igenom i Danmark som förvandlade 

drygt 290 kommuner till 98. Men den gode 

Lars Løkke, som han kallas, har satt andra avtryck hos 

den danska allmänheten. Bland annat ska han ha haft 

lite svårt att skilja på privat och offentligt och låtit 

skattebetalarna stå för både hotellövernattningar, taxiresor 

och restaurangbesök, som en person med mindre 

rymligt samvete skulle betrakta som sådant som borde 

betalats ur egen plånbok. 

Som statsminister har Lars Løkke Rasmussen naturligtvis 

möjlighet att sätta andra, och djupare, avtryck, 

inte bara hos danskarna utan i världen. Danmark och 

Köpenhamn står ju värd för den stora klimatkonferens 

som kommer att äga rum i början av december 

i år och där ett nytt klimatavtal ska förhandlas fram. 

Mötet kommer att samla i stort sett alla världens länder 

och då kanske det känns lite oroväckande för det kommande 

klimatavtalets del att värden själv inte verkar så 

särdeles intresserad av att dryfta klimatfrågor. Visserligen 

sa han i det tal han höll på Venstres extrastämma 

i maj, där han blev vald till partiordförande, att en av 

tredje gången gillt? 

Varför ska de alltid heta Rasmussen? kan man fråga sig när man funderar över 

danska statsministrar. Först hade man Poul Nyrup Rasmussen. Han var visserligen 

socialdemokrat till skillnad från sina båda efterträdare Anders Fogh Rasmussen och 

Lars Løkke, ja, vad tror ni?, Rasmussen, naturligtvis! De två senare representerande 

det liberala partiet Venstre. ”Mer privatisering, mindre klimatprat och mycket mera 

folklighet” spådde en tidning när denne tidigare kombinerad inrikes- och hälsominister 

och finansminister efterträdde dåvarande statsminister Anders Fogh Rasmussen, 

som blev generalsekreterare för försvarsorganisationen NATO i våras. 

de stora utmaningar han själv, hans parti och Danmark 

som nation stod inför var att verkligen bidra till att få 

till ett internationellt klimatavtal ”som kan få önskan 

om global tillväxt och välstånd att gå hand i hand med 

naturens krav att vi värnar vår jord”. Så han kanske har 

tänkt om, den nye danske statsministern, även om det 

känns som en omvändelse under galgen. 

Dessutom anses han gilla privatiseringar och politiska 

bedömare tror på en ökning där, efter den försiktige 

och återhållsamme Anders Fogh Rasmussen. 

På en hel del andra punkter skiljer sig den nye statsministern 

från sin föregångare. Anders Fogh Rasmussen 

var något av en renlevnadsman medan hans efterträdare 

påstås vara en glad gamäng som gillar en glad fest 

och att umgås med folk. Dessutom röker han som en 

borstbindare, vilket kanske kan anses belastande för 

en hälsominister, som han ju varit. Men eftersom Lars 

Løkke Rasmussen inte bara var hälsominister utan 

också inrikesminister samtidigt, kunde han försvara 

sig med att det var inrikesministern som rökte medan 

hälsoministern inte rörde cigaretterna. 


Låt er egen Nordenavdelning redan i höst följa 

Västerås exempel. Nordenavdelningen i Västerås har 

hjälpt igång en ungdomsavdelning vilket de, jag och 

i förlängningen hela Nordenrörelsen kan glädjas åt. 

Har kommunen, kyrkan eller kanske ni själva vänortsutbyten 

i Norden? Plocka upp tråden som finns i 

ungdomarnas intresse. När de knutit band med andra 

För FNUF betyder sommaren 

en rad nordiska aktiviteter. FNUF 

har bland annat deltagit i Myckleby 

musikfestival, Finnkampen 

och Medeltidsveckan. Johan Radix 

har varit ansvarig samarbetet 

med Finnkampen och Myckleby 

musikfestival. Samarbetet med 

På Myckleby musikfestival på Orust hade FNUF ett 

välbesökt partytält. 


Kopiera framgång! 

Finnkampen ger våra medlemmar 

möjlighet att mötas i ett nordiskt 

sammanhang, visa upp vår förening 

för fler och ta del av de spännande 

tävlingarna. 

-Vi vill synas där unga människor 

får möta det nordiska på olika 

sätt. Det är roligt att våra medlemmar 

är synliga i olika sammanhang, 

det tycker vi är en viktig del av vår 

verksamhet, säger Johan Radix. 

På Myckleby musikfestival på 

Orust hade FNUF ett välbesökt partytält 

där besökarna kunde delta i 

Nordbor en gång kan ni vara med och visa dem att det 

finns en fortsättning, att de kan få och själva vara med 

och skapa ytterligare Nordenuppleveler. Gå på era 

hemvändande barn, barnbarn, vänner och bekanta 

och hjälp dem att starta en egen lokal ungdomsavdelning. 

Peter Olevik Dunder, förbundsordförande 

Föreningen Nordens ungdomsförbund FNUF 

FnUF syns i sommarnorden 

Smakprov på höst aktiviteter är seminarium 

med Mark Levengood på Bok- och bibliotek, en 

lokalavdelningsträff och en späckhuggarsafari i 

Nordnorge. Flera möjligheter att delta i nordiska 

Föreningen Nordens ungdomsförbund 

(FNUF) är föreningen för dig som är under 35 

år och är intresserad av att uppleva Norden. 

Medlemskapet kostar bara 95 kronor och 

ger dig en massa spännande aktiviteter i 

hela Norden. Varje år arrangeras resor, ung- 

domsträffar, seminarier, filmvisningar, föreläsningar 

och många andra aktiviteter där 

du får träffa ungdomar från hela Norden. 

Genom medlemskapet får du information 

om vad som är på gång genom vårt medlemsblad, 

NordenNytt. Du får också prenumera- 

nordisk frågesport. Det var många 

som hade koll på vad det norska 

vinnarbidraget i Eurovision Song 

Contest hette men lite färre som 

visste vilka Nordens autonoma regioner 

är. 

Det är spännande att samarbeta 

med så olika organisationer som 

medeltidsveckan i Visby, en musikfestival 

i Bohuslän och en stor 

idrottstävling. Det säger något om 

alla möjligheter som nordisk gemenskap 

ger, säger Johan Radix.v 

Peter Olevik Dunder, Förbundsordf. 

Kalendarium 

ungdomsaktiviteter och resor dyker alltid upp på 

www.fnuf.se 

Läs det senaste om 

lokalavdelningsaktiviteter på 

www.fnuf.se 

tioner på Nordens Tidning och det nordiska 

ungdomsmagasinet Gorm. Surfa in på www. 

fnuf.se om du vill veta mer. Skriv till oss på 

info@fnuf.se. FNUF´s pg är 433 93 54-5.

Så in i no R d e n 

en reskurs i Ibsens 

och griegs fotspår. 

Så rubricerades Föreningen 

Nordens i Arvika Norgeresa i maj 

i samarbete med Studieförbundet 

Vuxenskolan. Redan resans första 

dag korsade Henrik Ibsen vår väg. I 

Skien mötte oss fyra unga skådespelare 

för att ge oss en ”Ibsensafari – en 

reise i Henrik Ibsens barndomslag”. 

Andra dagen inleddes med Rjukan 

och besök på Vemork – norskt industriarbetarmuseum. 

Efter detta 

bar det av till ”Rhododendronbyen 

Bergen” och Troldhaugen, Edvard 

och Nina Griegs vackra hem. 

17 maj, Norges nationaldag, och 

i Bergen ren karnevalsstämning. 

Överallt festklädda, flaggviftande 

norrmän. 

På Sognefjord, Norges längsta 

fjord, färjades vi från Gudvangen till 

Kaupanger för att bese stavkyrkan i 

Kaupanger från 1200-talet. 

I Lom lyser solen över landets 

torraste del. Här regnar det lika ofta 

som i Sahara. Redan på medeltiden 

praktiserades man konstbevattning 

här. 

Hemma i Arvika igen kunde vi 

konstatera att förväntningarna på 

resan i allt blev uppfyllda. Tack alla 

medresenärer, medlemmar i Föreningen 

Norden för trevligt sällskap och 

tack Jörgen Stomberg, busschaufför 

och kompis. Och tack Knut Lykken 

som ledde vårt äventyr, för hela Norgeprogrammet. 

Suverän planering 

och lika suveränt genomförande! 

Meta Flodén 

FLÖIENBaNaN I BERgEN FÖR SINa RESENäRER tILL EN 

MaNIFIK UtSIKt. StaDEN, FOLKLIVEt, HaMNEN, HaVEt. 

norden - eU:s arm i Arktis? 

Norden kan få en konfliktdämpande 

roll i framtidens Arktis. 

Men för det krävs att de nordiska 

länderna samarbetar till exempel 

klimat- och miljöfrågor. Det var en 

av slutsatserna som nåddes vid ett 

seminarium om Arktis i riksdagen 

i Stockholm. 

De nordiska ländernas roll när 

det gäller EU:s politik i Arktis var en 

av frågorna på seminariet. Det finns 

ett önskemål om att Norden ska ta 

ansvar för området, bland annat på 

grund av de nordiska ländernas geografiska 

läge. 

-Vi som bor här måste ta det största 

ansvaret, slog Sinikka Bohlin, 

socialdemokratisk riksdagsman och 

president i Nordiska rådet, fast. 

Norge har varit pådrivande inom 

Arktispolitiken inte minst genom 

Stoltenbergrapporten om ett framtida 

försvars- och säkerhetssamarbete 

där nordområdena har en framträdande 

roll. 

Klimatförändringens påverkan 

på Arktis och befolkningens livsvillkor 

var givna ämne under dagen. 

Att det finns en respekt för 

människor och natur i just de nordiska 

länderna och att vi gemensamt 

bör ta ett större ansvar för Arktis 

poängterades av Föreningen Nordens 

ordförande Kristina Persson 

medan Lars-Anders Baer, ordförande 

för Samiskt parlamentariskt råd, 

menade att det saknas en gemensam 

nordisk strategi för de samiska 

områdena. 

Svein Ludvigsen, 

landshövding i Troms 

fylke i Norge, talade å 

sin sida optimistiskt om 

möjligheten att utvinna 

gas och olja i haven i 

Arktis. 

Ludvigsen, talade 

också om intresset för 

fiskbestånden i haven 

i Arktis, något som 

kan leda till konflikter 

mellan stater. Den aspekten 

uppmärksammades 

Hans Corell, med ett förflutet som rättschef vid FN, 

tyckte att det behövs en framryckning när det gäller 

fisket i Arktis. 

Vi bör gemensamt ta ett större ansvar för 

Arktis, menade Föreningen Nordens ordförande 

Kristina Persson 

även av Hans Corell, med ett förflutet 

som rättschef vid FN. 

-Det behövs en framryckning 

när det gäller fisket i Arktis, enligt 

Corell. 

170 personer deltog i seminariet i 

riksdagen. Arrangörer var Nordiska 

rådets svenska delegation och Föreningen 


Svein Ludvigsen, tidigare norsk minister för nordiskt 

samarbete och fiskeri, menade att intresset för 

fiskbestånden i haven i Arktis kan leda till konflikter 

mellan stater. 



ny bok om kontakterna 

mellan sverige 

& Island 

Kontakterna mellan Sverige och 

Island har ökat. Ett uttryck för det är 

den Svensk-isländska samarbetsfonden, 

som tillkom 1994. Fonden har 

bl.a. delat ut ett stort antal stipendier, 

ordnat kulturevenemang i båda länderna 

och spelat en avgörande roll 

för att förverkliga ett omfattande 

ordboksprojekt som pågår på universiteten 

i Göteborg och Reykjavík. 

Fonden har nu tagit initiativ till 

en ny bok med titeln ”Samband”. 

Den ska belysa de svensk-isländska 

förbindelserna idag och dess utvecklingsmöjligheter. 

”Samband” skrivs 

av Lars-Åke Engblom, tidigare direktör 

för Nordens hus i Reykjavik och 

hans hustru Christina som bland 

annat har varit lärare i svenska på 

Island. 

Omslaget till boken ”Samband” 

visar kronprinsessan Victoria som 

tar emot en islandshäst av det isländska 

presidentparet Oláfur Ragnar 

Grímsson och Dorrit Moussaieff vid 

Islandsdagarna i Stockholm 2005. 


SAMBAND 

Sverige - Island 

i ständig kontakt 

Christina och Lars-Åke Engblom 

Bildkonstläger på eckerös post- & tullhus 

Linn Gröndahl, 14 år, var en av 

deltagarna , och också Nordens 

Tidnings rapportör från bildkonstlägret 

på Eckerö i somras. Här är 

hennes rapport: 

”Klockan sex på kvällen den 14 

juni hade alla unga ”konstnärer” 

anlänt till Gästhemmet Lugn & Ro, 

eller Eckerös Post- & Tullhus. 

Själva bildkonstlägret inleddes 

med Sopsäcksmodevisning. Grupperna 

skapade plagg av sopsäckar 

som sedan visades upp på Catwalk. 

Dagen efter fick vi lära oss mer om 

några svenska och finska konstnärer 

och vad parafraser är. Ett exempel 

var en inramad parafras med Kalle 

Anka som kör posttåget till Eckerö. 

Parafrasen i sammanhanget är att 

posten aldrig har kommit med tåg 

till Eckerö. 

Vi arbetade med akryl och 

skrapkartong. Det blev flera intressanta 

bilder med svart-vit kontrast. 

Föreningen Nordens förre generalsekreterare, 

Anders Ljunggren, 

har av regeringen utsetts till svensk 

ambassadör i Island. Efter att han 

lämnade sin post som generalsekreterare 

för Föreningen Norden 

har Anders Ljunggren tjänstgjort 

som minister vid Sveriges ambassad 

i Helsingfors. Anders Ljunggren 

norden i sydöstra hörnet 

Även i Karlskrona-Ronneby präglas 

året av Sverige-Finland-minnet. 

Våren ägnades bl a åt en studiecirkel 

om Karelen. 

Hösten inleds med temat Sverige-Danmark 

och Blekinge. Vår 

länsantikvarie Leif Stenholm har 

gett ut en uppmärksammad bok om 

Blekinges historia, där landskapets 

danska tid lyfts fram på ett nytt och 

spännande sätt. 

Vi besökte också Albert Engströms 

ateljé i Grisslehamn. 

Vi satt sedan två och två med 

palett och akvarellfärger på klipporna. 

Vår uppgift var att måla av 

något från omgivningen, havet och 

stranden. 

Tredje dagen fick vi bekanta oss 

med gästhemmets omgivningar och 

fotografera med temat ”Naturupplevelser”. 

Efter middagen åkte vi till 

konstnären Jonas Wiléns ateljé. 

Det bittra avskedet närmade sig 

nu med fart. Vi kramades önskade 

välgång till varandra och ledarna 

och det togs gruppfoto med allas 

kameror. 

nordenman ny ambassadör i Island 

tillträder sin tjänst nu i september 

2009. 

Föreningen disponerar Ingemar 

Gustafssons stipendiefond, ur 

vilken vi kan bistå t ex skolungdomar 

som önskar nordiska kontakter. 

I år går ett bidrag till Thörnströmska 

gymnasiets vokalensemble som 

medverkar i en nordisk barn- och 

ungdomskörfestival i Jakobstad i 

Finland.

Vänortsjubileum 

70 år på Bohusläns 

museum 

Den äldsta vänortskedjan Uddevalla-Thisted 

(Danmark) firade 

70 årsjubileum den 11- 12 juni på 

Bohusläns Museum. 15 representanter 

från de andra nordiska länderna 

deltog i ett omväxlande program. En 

utställning som blickar tillbaka på de 

70 åren hade sammanställts av Kjell 

Delvret, ordförande i Föreningen 

Norden, Uddevalla, och Bohusläns 

museum. På programmet stod en 

diskussion om nyttan med vänortsarbete. 

Programmet i övrigt var öppet 

för allmänheten och samlade ett femtiotal 

personer. 

årsmöte i Värmlandsdistriktet 

Föreningen Nordens Värmlandsdistrikt 

höll sin årsstämma den 28 

mars. Föreningen uppmärksammar 

i år Märkesåret 1809. För att följa upp 

temat hade distriktet förlagt årsstämman 

till Torsby Finnkulturcentrum. 

Dagens avslutades med en 

Håll koll på www.norden.se! 

Föreningen Nordens webbplats 

www.norden.se förändras. Den 

nya webbplatsen kommer troligtvis 

stå klar i mitten av september. 

Under hösten blir det aktuellt 

med utbildning och handledning 

i den nya webbplatsen för webbansvariga 

i lokalavdelningar och 

distrikt i Föreningen Norden. 

I Skåne blir det utbildning på 

Vänortsbesök med Föreningen norden. 

Himledalen-Lindberga Nordenavdelning 

besökte sin vänort i Haderslev-Frös 

Herred i Sönderjylland 

under Kristi Himmelsfärdshelgen. 

Efter en guidning i den stora 

ljusa domkyrkan med bl a drottning 

Margaretes vackra antependium 

och fyra mässkjortor följde en stadsvandring 

där vi fick se en del av den 

gamla staden 

På torget möttes vi av Den Slesvigska 

Musikkorps, en av Danmarks 

offentlig föreläsning av rektor 

Arne Vannevik över ämnet ”Finland 

och Sverige efter 1809 ur ett 

värmländskt perspektiv”. Det blev 

en exposé som sträckte sig från 

landshövding Wibelius i Karlstad, 

Gottlund som finnskogens apostel, 

regionkonferensen 2-3 oktober. De 

distrikt och regioner som planerar 

in ett höstmöte får gärna höra av 

sig till kansliet för att samordna en 

eventuell webbutbildning. 

Den nya webbplatsen ska tydliggöra 

föreningens breda verksamhet 

och samtidigt lyfta fram lokala krafter, 

idéer och personliga betraktelser 

om Norden. Det finns möjlighet att 

debattera och lyfta frågor samt lära 

förnämsta blåsorkestrar spelade 

framför domkyrkan. 

Avslutningen och höjdpunkten 

på besöket var den gemensamma 

middagen på Gram slott. Stämningen 

var hög med sång o musik, maten 

god och alla var överens om att 

besöket varit mycket lyckat. 

Helge Kärrbrant 

till arbetskraftinvandringen, frivilliga 

värmlänningar i finska krigen, 

krigsbarn och hur Fadderortsrörelsens 

överfördes till Föreningen 

Nordens distrikt i Värmland. 

Anita Vannevik, ordförande. 

sig mer om Norden och det nordiska 

samarbetet. Vi vill också efterlysa 

bidrag och inlägg tillv den nya webbplatsen. 

Har du material om ett 

levande vänortssamarbete, resor 

eller vill du berätta om ditt nordiska 

intresse eller medverka i en Nordenblogg? 

För material, frågor eller 

åsikter för/om www.norden.se 

kontakta yvonne@norden.se. 



norden på Facebook! 

Föreningarna Nordens Förbund 

har startat Nordisk forum på 

facebook. 

På Nordisk forum kan alla som 

vill göra ett inlägg om en aktivitet 

eller fråga som är nordiskt intressant. 

Vill du ha mera information 

om Nordisk forum & facebook kontakta 

yvonne@norden.se 

Utländska ambassadörer 

möttes på 

Biskops-Arnö 

Diskussionerna var livliga när 

utländska ambassadörer möttes på 

Nordens folkhögskola Biskops-Arnö 

i början av juni för en introduktion 

till det nordiska samarbetet. 

Hur fungerar den nordiska välfärdsmodellen? 

Hur ser Nordens 

politiska historia ut? Vilka utmaningar 

väntar samhällena i framtiden? 

var några av de frågor som diskuterades 

under heldagseminariet. 

Hans Albin Larsson, professor 

i historia vid högskolan i Kristianstad, 

gav åhörarna en genomgång 

av Nordens politiska historia från 

vikingatid till nutid – från krig 

och rivalitet till dagens fred och 

samarbete. 

Johan Fritzell, professor i sociologi 

vid Centre for Health Equity 

Studies, Stockholms universitet/ 

Karolinska Institutet, talade om den 

nordiska välfärdsmodellen. 

Ungefär 70 deltagare från olika 

ambassader i Stockholm njöt av 

det vackra vädret på Biskops-Arnö. 

Dagen avslutades med ett mingel i 

skolans gotiska sal från sent 1200-tal. 

Arrangörer var Föreningen Norden 

och Nordens folkhögskola Biskops- 

Arnö. 


Malmfältens ”seniorfolkhögskola” på 

studieresa till Tromsö. 

Ishavskatedral, räkor och 

Cora Sandels. Nog borde vi 

känna till lite mer om vår 

grannby i norr - Tromsö. 

Dags att göra något åt det, så 

den 20 april startade vi vår 

tredagarsresa. 

Under vår kulturvandring 

i Tromsö lär vi oss mycket om 

”byns” utveckling. Bland annat 

om att den för några veckor, 

under 2:a världskriget, var 

Norges huvudstad, om bebyggelsehistorien, 

om valfångst 

och nordpolsfarare. 

Nästa dag fördjupar vi 

oss i Tromsö kommun, och i 

”Discover petroleum” där VD:n 

informerar om oljeprospekteringen 

i Barentsområdet. 

På Polaria möter vi sen Barentsområdets 

miljö och djurvärld. I 

akvarierna möter vi havets olika 

invånare och besöket avslutas med 

att se på när sälarna matas och 

tränas. 

Pjäsen ”Jeg er ikke Nora”, som 

Hålogalandsteatern gav, berättar om 

den kvinna som påstods vara förebilden 

till Nora i ”Ett dockhem”. Vid 

eftermiddagens besök på teatern blir 

vi introducerade till Laura Kielers 

gränslöst samarbete med fokus på ungdom 

Hur ser dagens ungdomar i 

Norden på sin omvärld? Och finns 

det skillnader i Sverige, Finland och 

Norge? Med ett styrande tema, ”Identitet, 

min spegling av omvärlden”, 

gavs samtliga gymnasieelever på 

estetiska program, form och design 

i Skellefteå samt vänorterna Brahestad, 

Mo i Rana och Lögstör 

möjlighet att med sin konstnärsådra 

som ”verktyg” beskriva sig själva 

och hur de uppfattar sin omvärld. 

Projektet är ett samarbete mellan 

Föreningen Norden i Skellefteå, 

liv och hennes betydelse för Ibsens 

författarskap. En fantastisk föreställning 

som vi kommer att bära med 

oss länge. 

Tredje dagen lämnas åt egna upptäckter. 

Utställningen i biblioteket 

med Ellisef Wessels fotografier från 

förra sekelskiftets Finnmark och 

Tromsö, glashyttan och konstmuseet 

Perspektivet med miniutställning 

om Cora Sandels, Polarmuséet eller 

bara att ta vara på den sol och värme 

som kom till slut. 

Karin Westergren 

Malmfältens folkhögskola, Kiruna 

”en av Nordenfolkhögskolorna” 

Norden-avdelningarna i vänorterna, 

och kommunen, som anslog 40 000 

kr och ställde sin konstexpert Lars 

Lidman till förfogande. Prisstagare 

utsågs och de femton bästa teckningarna 

har visats på utställningar 

för allmänheten. 

Det här ungdomsprojektet är 

det första i en serie på nordisk bas. 

Närmast i tur står en fototävling om 

miljön och klimatförändringar. 

Stig Ericsson, Föreningen Norden, 

Skellefteå

Morgonmöte på Ukrainas ambassad 

Ukrainas ambassadör i Stockholm, 

Yevgen Perebyinis, ordnade 26 

maj ett frukostmöte tillsammans med 

Swedish-Ukrainian Business Club 

(SUBC) i ambassaden på Lidingö. 

Inför närmare 30 gäster framförde 

ambassadören, ny på posten, 

budskapet Ukraina vill ha goda 

affärsförbindelser med Sverige, ”vårt 

lands bästa vän i EU”. Han försäkrade 

att den demokratiska utvecklingen i 

Temadag den 11 november i svenska skolor! 

Nu ska alla elever från 11 år och 

upp till gymnasister och folkhögskolelever 

lära sig mer om Sveriges 

och Finlands cirka 600-åriga gemensamma 

historia i en temadag den 11 

november. Från Föreningen Nordens, 

skriv till medlemssidorna! 

Ukraina fortgår. Yevgen Perebyinis 

efterlyste ökat samarbete inte minst 

när det gäller turism. 

Under en livlig frågestund 

pekade gästerna på olösta byråkratiska 

problem och möjligheter att 

förenkla processer som rör export 

och import. 

Hasse Svensson 

Föreningen Norden 

Box 12 707 

Så in i norden är Föreningen Nordens medlemssidor. Här kan du själv medverka. 


Skriv och berätta vad din lokalavdelning har gjort. Skriv kort, utrymmet är begränsat. Tfn: 08 506 113 00 

Skicka gärna med bilder. 

E-post foreningen@norden.se 

- Inför nr 4/09 behöver vi ditt material 20 oktober. Tidningen kommer ut i 18 november. 

I nummer 3/08 skrev vi om 

-Grönland inför en ny epok. Om valet om 

självständighet på ön i november 2008 

-Ishavsfiske på Island, som är en alltmer 

osäker näring i takt med klimatförändringar 

och internationella regleringar. 

-En väl bevarad hemlighet är de svenska 

och finländska skärgårdarna. Ändå har 

man samarbetat i ett EU-projekt. Men nu är 

pengarna slut. 


-Före detta norske utrikesministern Thorvald 

Stoltenberg som ska fundera kring säkerhetspolitiska 

samarbeten på uppdrag av Nordens 

utrikesministrar 

-Klimatförändringen: Ingen vet varför eller 

vad som kommer att ske. Professor Per Holmlund 

tror att mycket som sker med klimatet 

hade skett också utan mänsklig påverkan 

-Arbetet med en bro över Fehmarn Belt är 

igång. Men ännu är det långt kvar innan 

man kan ta sig över utan båt. 

-SAS i kris. Är detta slutet på ett långt nordiskt 

samarbete? 

som är initiativtagare till temadagen, 

sida hoppas man att delar av 

dagen kommer att användas till att 

informera eleverna om Finland. Rektorn 

/ lärarna kan anmäla skolans 

deltagande och antal elever på 

www.fokusfinland.se. 

Föreningen Nordens skolmedlemskap 

läsåret 2009 - 2010 har 

temat Finland i Norden – från inland 

till grannland. Mer tips och ideer 

finns på www.fokusfinland.se! 

Har du missat något ur förra årets Nordens Tidning så kan du beställa den igen från föreningens kansli. 

Du kan också beställa en mindre upplaga 20-30 ex. om du behöver den vid ett föreningsmöte eller i andra sammanhang. 

Kontakta i sådana fall. 


Märkesåret 1809 

Grönland och klimatet 

Nordisla entreprenörer 

SUzanne Brögger 


Island och den ekonomiska krisen. 

Om den nordiska pappersindustrin som 

möter konkurrens från "lågprisskogar" 

300 år sedan Sveriges mest ödesdigra 

nederlag - Slaget vid Poltava 

och Östersjöns riviera - stränderna i 

Baltikum 


kaL e n d a R i u m 

22 sept 

Ingen saknad, ingen sorg 

Författaren Merete Mazzarella berättar om 

sin Topeliusroman, som komplicerar bilden av 

sagofarbrorn, journalisten och författaren som 

var upptagen med att skapa nationen Finland 

och dryfta dess historia. 

Tid: Finlandsinstitutet, Snickarbacken 2-4, 

Stockholm 

Tid: 18.30 

För mer info: www.finlandsinstitutet.se 

23-24 September 

Kultur för livet II 

Nordisk konferens om kulturens roll för välfärd 

och hållbar utveckling. Syftet är att förmedla 

kunskap, erfarenheter och goda exempel från 

forskning och praxis inom olika områden, där 

man tydligt kan se sambanden mellan kultur, 

hälsa och livskvalitet. Den vill också ge inspiration 

och motivation samt tillfällen till idé- och 

kunskapsutbyten och stimulerande möten. 

Konferensen vänder sig till alla som vill få ökad 

insikt om sambanden mellan kultur, hälsa och 

livskvalitet; politiker, beslutsfattare och personal 

inom kultur-, social- och vårdsektorerna, forskare 

och studerande, kulturaktörer, representanter 

för frivilligsektorn, studieförbund och intresseföreningar, 

media och övriga intresserade. 

Mer info: Mer information om konferensen 

finns på Umeå kommuns webbplats: 

- http://www.umea.se/nordisksamverkan 

- www.umea.se/nordisksamverkan. 

25 sept 

Musikprogram och mat 18:00 

Meny: Kalvdans, köttbullar, knäckebröd, Kalles 

kaviar och enbärsdricka. Plats för 25 personer. 

Ta med vänner och bekanta! 

Arrangör: Föreningen Norden, Ulricehamn- 

Tranemo. 

Plats: Dalums gårdspub 

För anmälning och/eller frågor, kontakta 

Monika Enander, tfn: 0321-32310, mobil 

070 5310520, e-post: enander@ps.lrf.se 

Pris: 100:- 

30 sept 

NORDENS VIKINGAR. 

Författaren Lars Magnar Enoksen berättar. 

Plats: Lerums bibliotek 

Tid: 19.00 

Arrangör: Föreningen Norden, Lerum och 

Studieförbundet Vuxenskolan 

1 okt 

Nordisk litteratur och visor 

Arrangör: Norrtälje 

En presentation av Isländsk litteratur och visor 

Plats: Norrtälje stadsbibliotek 

För anmälan och/eller frågor, kontakta Olle 

Olsson, tfn: 0176-15753 - Mobil 070 - 264 89 

73, e-post: johlof@etanet.se 


1 okt 

”Det gamla Sveriges sol är nedergången” 

Ett samtal med författare och forskare om Finska 

kriget 1808-1809 i skönlitteraturen, från Atterbom 

till Veronica Leo. Moderator Janina Orlov 

Plats: Stockholms universitet, Universitetsv. 

10, STOCKHOLM 

Tid: 18.30 

För mer info:www.su.se 

13 okt 

Jazz med Iro Haarla Quintet 

Pianisten-harpisten-kompositören Iro Haarla 

med flera toppnamn inom finsk jazz, bland andra 

Verneri Pohjola, trumpet och ”Sony” Heinilä, 

tenorsaxofon och flöjt. 

Plats: Finlandsinstitutet, Snickarbacken 2-4, 

Stockholm 

Tid: 18.30 


15 okt 

Om svenskan i Finland 

Fyra snabblektioner i finlandssvenska med ledamöter 

från Hugo Bergrothsällskapet – Ann-Marie 

Ivars, Mikael Reuter, Sten Palmgren och Peter 

Slotte. 


Stockholm 

Tid: 18.30 

Pris: Fri entré 


18 okt 

Filmen: Max Manus - om motståndsrörelsen 

i Norge. 

Plats: Bio Vågen, Lerum 

Tid: 12.00 

Entré: 65:- 

Arrangör: Föreningen Norden, Lerum 

och Studieförbindet Vuxenskolan 

20 okt 

Jörn Donner presenterar sin nya bok om 

Ingmar Bergman 

Plats: Finlandsinstitutet, Snickarbacken 

2-4, Stockholm 

Tid: 18.30 

Entré: 40:- 


27 okt 

1918 – och sedan? 

En författare, Apo Roselius, och en forskare, 

Anna-Lisa Sahlström, i samtal med Bengt 

Packalén om finska inbördeskriget, dess grymma 

efterspel och om historieskrivningen. 


Stockholm 

Tid: 18.30 


28 okt 

NORGE, BERGENS OCH 

FJORDARNAS RIKE. 

Bildföredrag med Svante Lysén, bl a känd från 

"Mitt i naturen" 


Tid: 19.00 

Entré: 30:- 

Arrangör: Föreningen Norden, Lerum och 

Studieförbundet Vuxenskolan 

9 nov 

"Kura Skymning": KRIG OCH FRED I 

NORDEN. 


Entré: fri 

Tid: 19.00 

Arrangör: Föreningen Norden, SV och 

Biblioteket. 

9 nov 

Kriser och katastrofer 

Per Stenbäck om sina memoarer i ett samtal med 

Mats Hellström. 


Stockholm 

Tid: 18.30 

Arrangör: Filandsinstitutet i samarbete med 

Samfundet Sverige-Finland 


12 nov 

Kriser och katastrofer 

Poesi med finlandssvenska Solja Krapu, flerfaldig 

mästare i Poetry Slam. 

Plats: Dergårdsteatern, Lerum. 

Tid: 19.00 

Arrangör: Föreningen Norden i samverkan 

med Lerums gymnasium och Studieförbundet 

Vuxenskolan. 

17 nov 

Harmony Sisterskonsert med Singerit 

Sångtrion 

Singerit framträder med klassiker ur Harmony 

Sisters repertoar. 


Stockholm 

Tid: 18.300 


24 nov 

Glitterscenen 

Monika Fagerholm om den fristående fortsättningen 

på den Augustprisbelönade romanen Den 

amerikanska flickan. 


Stockholm 

Tid: 18.300 

Entré: 40:- 

För mer info: www.finlandsinstitutet.se

koR S o R d 

LOGE- JÖNS- 

RADE I SON, 

POLTAVA PROFES- 

SOR I TV 

AV- 

HUGG- 

NA 

F Ö AT- R H 

L I G 

LITTE- 

RÄR 

ARB 

TA EN 

DANS 

SLÄKT 

JÄRN- 

ORD 

BERG- 

MILJÖ- 

MANS 

VÄNNEN 

VÄRDS- 

GORE 

HUSVÄRD 

SIMPEL 

BILD: NORDENS TIDNING 

2009/02 SID 35 

SAGO- 

FIGUR 

LÄRAR- 

ORGAN 

STÖRRE 

HO 

SNABB 

BÖRJAN 

OMRÅDE 

I NORD- 

EUROPA 

VIKT 

SKÅNE- 

FLICKA 

FLOD I 

ITALIEN 

I 

DENNA 

STUND 

HUVUD- 

STADS- 

BLAD 

PLACE- 

RAS BOK 

EFTER 

PÅ BIBL. 

JUPITER- 

MÅNE 

DOLK 

PRESI- 

DENT 

HAR VI 

ER- 

GENOM- GÅRD- 

HEDER- 

ALLA 

DEL AV 

SÄTT- 

BLÖT VAR 

LIG 

K VARIT S MIL 

NING Ä 

BILD 

GRANNE 

NORDENS TIDNING 4/08 

BESÖ- 

ÖVER 

SID16-17 

KARE 

BRON D A N M A R K 

FEHMARNBELT-BRON 

(TEXTEN I BILDEN REDIGERAS 

ÄR FEST 

BORT) 

VIM- 

VAR 12:E 

SIG Y R MÅNAD Å R L I G 

NÖD 

SKA 

ARK- 

OMGER 

MAN 

MAN N O A FURSTE V BLI VID L Ä 

SIN 

EN AV 

MJÄLT- 

TOLV- 

SJUKA G ÖARNA R H O D O S 

EJ VÅR 

PÅ 

BERG PÅ 

4 MIL 

LAGRET 

KVALS- 

SÅ 

FYLLER 

FRÅN KYLA 

“ÖKEN- 

KARTA 

IGEN 

TER D KALLAD 

MAN 

OSLO 

SKEPP” V E M O D FÖRE M T 

FATT 

SÄD 

LO- 

HÄST- 

N O R D I S K Å R SPORT V E T E JALT 

ÄR ORV 

I BI- 

JERU- 

HÖRS 

ETT 

SATS 

F Y R A SALEM 

I KÖR 

I, I S K A F T V SPANSK A T T 

RÄTT 

MAMMA 

BRITT- 

ÄR 

JUNG- 

PÅ FILM 

FRU 

TVÅL 

ANGER 

LEKENS 

SAGO- 

KLUBBA 

KORT- 

ERBIUM 

FÄRGER I M I A M Ö S O A P E R 

SLUT 

NUMMER 

WIBERG 

FRID 

HAR 

I 

TOL- 

VI ALLA N A M N BACKEN P E R N I L L A KADE R O 

MALL 

KAN 

I DET 

UT- 

TRÖST 

BLIR 

SLAGS- 

VARA K L E RÖSTEN M Å L B R O T T E T PLATS G 

DJUPARE 

MACK- 

TILLTAL 

DEFEKT 

KEDJA 

TVÅ AN 

M O L N ORKADE O K I FÖLJD N I TAR UT L Y T E 

KAN 

VÅRD 

DET 

SKYAR 

MAN 

FLIT 

ÄNGLA- 

TOG 

M FAKTISKT I D STAD A N S ETTAN G U L D E T 

TID 

SKALLA- 

BE- 

KOM- 

DE 

RÄTTADE 

MER 

M E D D E L A D E POPPIS E K A D E EFTER 

SPEL 

TYSK 

VARAN 

INTE 

EXKLU- 

KROPP- 

VÅRT 

ÄLDRE 

YTMÅTT SIVT 

ARVS- 

KAKA 

VOLVO 

TRÄNAS 

SLUT- 

TYG 

ANLAG 

E Ö D L A SLAG E R T E S 

FÅR 

DONE- 

FÅR 

RA 

K N Ö D E L K L I P P A S G E 

© 

BLOM- 

VIN- 

SKRU- 

PONTUS 

PLATS 

SORT 

VAD 

PRESS V A S R O S E V R I D E N 

TVÄTT- 

HO 

ESTERS 

SOM- 

MAR- 

STAD 

BUSKE 

SÅDAN 

VAJA 

GREKER- 

NAS NR 

FEM 

KORT I 

LEKEN 

GRÄDD- 

MÅTT 

GER 

SEMES- 

TER 

GÅR 

BJÖRN 

I 

AV- 

STÅND 

TÄLTAT 

FORTIS- 

SIMO 

STOR- 

VILT 

OTYD- 

LIG 

© 

BARN- 

PONTUS 

KULLEN 

PRESS 

BRÅD- 

SKA 

OST- 

ORT 

STYRS 

AV 

MOON 

HAR 

VISSA 

VASSA 

FÅGEL 

P R I C K E N TRAV- 

ÄR JU TRÄNAR- 

E N BRÖDER 

YT- 

MÅTT 

KÖTT- 

STYCKE 

KAN VA- 

RA BLEK 

De fem vinnarna 

i Kors & Tvärs 2/09 är : 

- Margareta Lindqvist, Arvika 

- Per Antoni, Enköping 

- Lars-Erik Blomgren, Vänersborg 

- Kerstin Röse, Skärholmen 

- Björn Ohlson, Stockholm 

Namn : 

Adress : 

SITTA 

HÖGT 

PROVO- 

CERA 

KLEM- 

ANDE 

GRUND 

FORS- 

LAT TILL 

HAVS 

VARU- 

HUS 

KAN 

MAN 

HUGGA 

I 

Ö I 

RIGA- 

BUKTEN 

INGEN- 

JÖR 

KORT 

MATCH- 

DEL 

ÄR VISS 

KNUT 

VILL VARA 

FÖR SIG 

SJÄLV 

LÅG- 

LAND 

BETE 

KVÄL- 

LEN 

CERE- 

MONIN 

BÖR 

MAN 

BROTT 

TOLKIEN- 

FIGUR 

SAND- 

KULLE 

FATTIG- 

MANS- 

ROS 

KO N S T I G T 

SÄGS 

OM 

ANDRA 

STAD I 

CA 

ANDRA 

TONEN 

ÄR 

ANO- 

NYM 

Ö MED 

ODENSE 

nyA prIser! 

Sänd krysset till: 

Föreningen Norden, Box 12 707, 112 94 Stockholm. 

Senast 1 oktober vill vi ha Din lösning. Märk 

kuvertet ”Kors & Tvärs”. Fem slumpvis utvalda 

rätta lösningar belönas med bokvinster. Välj 

nedan vilken av de tre vinstböcker Du vill ha om 

Du vinner korsordstävlingen. 

Danmark - mer än kroer 

Nordisk kust 

Natur i Nord 


medlemskapet 

medlemskapet 

Nöd och lust – 

Sverige-Finland i samtid 

och framtid 


Föreningen Nordens 

årsbok 2009 

Relationer mellan 

Finland och Sverige 

från tiden efter andra 

världskriget och framåt 

handlar Föreningen Nordens 

årsbok 2009 om. Vi har låtit 16 

skribenter beskriva relationerna, från 

de på det politiska och ekonomiska 

planet via de idrottsliga i form av Finnkampen 

till rent personliga relationer 

rakt över Bottenviken och Ålands hav. 

Medlemspris: 250 SEK + porto. 

Ej medlem: 400 SEK + porto 

Studiehandledning: 50 SEK+porto 

Barents – ett gränsland 

i Norden 

Barents – ett gränsland 

i Norden är namnet 

på Föreningen Nordens 

årsbok 2008. Området 

omfattar landområdet 

längs kusten mot Barents hav från 

Nordland i Norge till Uralbergen i 

Ryssland. Samarbetet omfattar fyra 

länder – Norge, Sverige, Finland och 

Ryssland. Studiehandledning finns. 


Ej medlem: 400 SEK + porto. 

Studiehandledning: 50 SEK + porto. 

Karelen - ett gränsland i 




En bok till Thorbjörn 

Utnyttja Föreningen Nordens fina medlemsrabatter. 

Du beställer på talongen på nästa sida. Priserna är 

i svenska kronor, inklusive moms men exklusive porto. 

Ordinarie cirkapris (ord pris) anger bokhandelns cirkapris 

och pris om du inte är medlem. Leveranstiden är 

cirka tio arbetsdagar. 


årsbok 2007. Karelen 

är ett av Nordens mest 

omstridda områden, delat 

mellan Finland och Ryssland. 

Gränsen rakt genom Karelen är 

inte bara en geografisk skiljelinje, utan 

avslöjar också en välfärdsklyfta. Vi har 

låtet ett antal kunniga och initierade 

skribenter på båda sidan gränsen berätta 

om det Karelen som en gång var och om 

det Karelen som är idag. 

Grönland mer än isberg 


årsbok 2005. Grönland 

mer än isberg handlar om 

det moderna Grönland, 

om de människor som bor 

där och om de omständigheter 

de lever under i ett otillgängligt 

men modernt land som strävar mot 

ökad självständighet. 



Vänbok till tidigare 

statsministern och 

Föreningen Nordenordföranden 

Thorbjörn 

Fälldin skriven av ett 

tjugotal av hans vänner 

inom olika samhällsområden där han 

varit engagerad. Boken ger en bild av 

en av vårt lands mest framträdande 

politikers mångsidighet och breda 

engagemang. 

Medlemspris: 120 SEK+porto 

Fångstkultur i Västnorden 

behandlar ur olika synvinklar 

den fångstkultur 

som genom historien varit, 

och ännu är, den viktigaste 

grunden för samhällslivet 

i Västnorden – Färöarna, 

Grönland och Island. 



Danmark – mer än ”kroer” 

En rikt illustrerad bok 

som även är lämplig i 

skolans undervisning om 

dagens Danmark. 



Gratis studiehandledning finns. 

Nordismen inifrån möten - 

minnen - människor 

Åke Landqvists bok är 

en självbiografisk skildring 

av ett kvarts sekel 

i nordisk tjänst och en 

kritisk granskning av nutiden 

och framtiden för Nordenrörelsen. 

Förord av Thorbjörn Fälldin. 



Natur i Nord 

Natur i Nord är Föreningen 

Nordens årsbok 

2004. Boken presenterar i 

ord och bild naturskyddade 

områden, naturreservat 

och nationalparker, efter naturtyper i 

stället för efter land, från Östersjön till 

Ishavet och från det låga kustlandet till 

högfjället. 


Ej medlem: 149 SEK + porto.



Att leva i den bästa av världar 



Nordisk kust 

Vackra bilder och 

talande texter om folk och 

farkoster i Norden - från 

Kvarken i öster till Grönland 

i väster, från Bornholm 

i söder till Nordlandet i norr. 



Gratis studiehandledning finns. 

Folken runt Östersjön 

Glimtar ur vår gemensamma 

historia 

”En populärhistorisk 

översikt av ett högst annorlunda 

slag. Sammantaget 

är detta en bok att glädjas åt, en bok för 

samhälls- och historieintresserade i alla 

åldrar.” Hans Albin Larsson Professor i 

historia. 



Musik i Norden 

Den första musikhistoria 

där Norden som region, 

inte de enskilda länderna, 

blir utgångspunkten. 



Föreningen Norden-tröjor. 



Övrigt 

Finskan - ett svenskt språk Nordkalottkonferansene og 

Esko Melakaris skrift 

som beskriver det finska 

språkets ställning i Sverige. 

Finns på svenska. 

Nordkalottens framtid 

Nordkalottkonferansene 

og Nordkalottens 

framtid dokumenterar 

utvecklingen av dessa kon- 

Manschettknappar av stål 

Utformade som Norden glober. Levereras 

i present förpackning. 

Pris: 190 SEK/par. 



Finland i Norden 

I oktober 1955 beslöt 

Finlands riksdag enhälligt 

att söka finländskt 

medlemskap i Nordiska 

rådet. Finland i Norden 

är en skrift som ur olika 

aspekter och med olika författare skildrar 

Finlands första femtio år i nordiska 

rådet. 



ferenser och diskuterar 

den betydelse de har haft för samarbetet 

på Nordkalotten. 



Båda sidor 

Tomas Polvalls (text 

och foto) och Henriks 

Björnssons (foto) fina bok 

om Nordens populäraste 

region, Öresundsregionen. Stränder, öar, 

städer och skogar sällan mer än två timmars 

resa från varandra porträtteras i 

boken. 

Nordiskt flaggspel 

Med de åtta nordiska flaggorna i format 

32x20 cm 

Pris: 40 SEK. 

Nordenfana 

att bära vid högtidliga tillfällen. Storlek 

150x108. Med stång och förvaringspåse 

Pris: 1740 SEK + porto Utan stång 

& förvaringspåse 670 SEK + porto 

Klubbnål av matt stål 

Utformad som Norden- globen. 6 mm i 

dia meter. 

Pris: 45 SEK. 

Folk i Fest – traditioner i 




Affischserie 

– Från fälttåg till folkfest Om de nordiska 

flaggornas historia. Med studie 

handledning. 

Professor Jan-Öjvind 

Pris: 75 SEK. 

Swahn och en rad experter 

från de övriga nordiska 

Skärmutställningar 

länderna berättar om likheter och olikheter 

i nordiska traditioner. 

”Rullgardins”-utställning om Föreningen 


(Lånas ut mot fraktkostnaden.) 

skildrar Nordenföreningarnas 

idéer om Norden 

och det nordiska under 

tidsperioden 1919-1933. 

Pikétröja: 49 SEK + porto. 

T-shirt: 19 SEK + porto. 

Bordsstandar 

I vitt konstsiden. 50 cm hög stång av 

stål. Fot i marmor. 

Pris: 250 SEK/st. 

Mugg 

Med nordiska flaggor. 

Pris: 40 SEK/st 

Vackra Nordenservetter 

Ge ditt kalas en nordisk profil. Nordenservetter 

i paket om 20 stycken. 

Pris 45:- SEK 

Gratis värvningmaterial: 

Affisch med verksamhetsidén 

Värvningsfolder med inbetalningskort 

Affisch med Norden symbol och plats att 

texta på 

Små klistermärken med Nordensymbol. 

Ark om 12 st 

Stora klistermärken med stor Nordensymbol 

9x10 cm 


Ja tack! Jag beställer 

Antal Årsböcker à SEK 

Vi skickar faktura. OBS! På grund av postens ändrade 

leveransvillkor måste din gatuadress uppges 

för undvikande av extra debitering om 50 kr. 

Ja tack! Jag vill bli medlem 


Nöd och lust 

Barents - ett gränsland i Norden 

Karelen - ett gränsland i Norden 

Grönland mer än isberg 

En bok till Thorbjörn 

Natur i Nord 

Musik i Norden 

Fångstkutlur i Västnorden 

Danmark - mer än kroer 

Nordisk kust 

Nordismen inifrån 

Finskan - ett svenskt språk 

Finland i Norden 

Folk i fest - traditioner i Norden 

Att leva i den bästa av världar 

Nordkalottkonferansene 

Båda sidor 

Folken runt Östersjön 

Namn : 

Adress : 

Antal Övrigt à SEK 

Manschettkknappar 

Nordiskt flaggspel 

Nordenfana 

Klubbnål 

Affischserie - från fälttåg 

till folkfest 

Skärmutställningar 

Bordsstandar 

Mugg med flaggor 

Nordenservetter 

Antal Gratis 

informationsmateriel 

Affisch m verksamhetsidén 

Värvningsfolder 

Affisch för textning m. 

Nordensymbol 

Små klistermärken m. 


Stora klistermärken m. 


Piketröja XS S M L XL XXL á SEK 

Sva R t 

vitt 

T-S h i r T 

Sva R t 

Sa n d 

Skicka beställningen med: 

Namn : 

Adress : 

Jag vill bli medlem i Föreningen Norden. Som ny 

medlem betalar jag 150 SEK det första året och får en 

prenumeration på Nordens Tidning, rabatter och information 

om föreningens evenemang, resor, böcker, 

m.m. 

Postnummer : 

Ort : 

Sänd den ifyllda talongen till: Föreningen Norden 

Box 12 707, 


med A-post på billigaste sätt 

Summa (exkl. porto) : 

Avdelning/medlemsnummer : 

Postnummer : 

Ort : 

Jag vill bli medlem i Föreningen Nordens 

Ungdomsförbund för 95 SEKför ett år 

Jag vill ge bort Nordenmedlemskap 

Jag vill veta mer om Föreningen Norden 

SEK

Norden och framtidens klimat 

På www.arenanorden.org sker en daglig 

bevakning av klimatfrågan. Utgångspunkten 

är att vidga den svenska debatten 

genom att bevaka och kommentera det 

som sker kring klimatfrågan i de nordiska 

länderna och i det nordiska samarbetet. 

På Arena Norden finns det också material 

och information om studie cirklarna, 

möjlighet att prenumerera på nyhetsbrev, 

ställa frågor till en expertgrupp och att delta 

i ett debattforum. Välkommen in på 

www.arenanorden.org! 

Studiecirklar om klimatförändring, klimatpolitik 

och matens påverkan på klimatet 

Föreningen Norden har tillsammans med 

Studieförbundet Vuxenskolan och Global 

Utmaning utvecklat studiecirklarna ”Norden 

och klimatet” och ”Norden och klimatpolitiken”. 

Cirklarna är fristående från varandra och 

riktar sig till dig som är intresserad av klimat - 

frågorna och klimatpoltik, men kräver inte 

att du har några större förkunskaper. 

Norden och klimatet 

Träff 1: Global uppvärmning 

Träff 2: Nordisk uppvärmning 

Träff 3: Ny spelplan: Arktis 

Träff 4: Lokala klimatplaner 

Norden och klimatpolitiken 

Träff 1: Internationella avtal 

Träff 2: Verktyg och roller 

Träff 3: Opinionsbildning i klimatfrågan 

Träff 4: Nordisk klimatstrategi 

Dessutom kommer det att vara möjligt att 

gå e-kurser på samma teman, som med 

fördel kan genomföras mellan nordiska 

vänorter eller i andra nätverk. 

Anmälan sker via www.sv.se eller 

www.arenanorden.org. 

Vad i hela Norden ska vi äta 

egentligen? 

Förutom ovanstående cirklar an ordnas 

även en studiecirkel om matens påverkan 

på klimatet. Cirkeln kan med fördel knytas 

till ett nordiskt gästabud. 

Vad i hela Norden ska 

vi äta egentligen? 

Träff 1: Ny nordisk mat 

Träff 2: S.M.A.R.T-mat 

Träff 3: Lokal mat 

Träff 4: Säsongsbetonad mat 

Två rapporter 

om klimatet 

Ladda hem dessa rapporter på www.arenanorden.org eller 

beställ dem på Föreningen Nordens kansli 

Om du vill delta i denna studiecirkel, 

kontakta din lokala avdelning i Vuxenskolan. 

Föreningen Nordens klimatprojekt genomförs i samarbete med Studieförbundet Vuxen skolan och Global Utmaning. Finansiellt stöd 

har erhållits av Nordiska ministerrådet, Harald Elldins fond, Letterstedtska föreningen, Naturvårdsverket och Sveriges regering. 

För mer information om projektet Norden och framtidens klimat se www.norden.se eller www.arenanorden.org 

Alternativt kontakta Karin Valtersson på karinv@norden.se eller 08-506 113 41. 


M.A. Numminen 

Fördomar, fördomar! 

Om hur de båda broderfolken 

ser på varandra. 

Bengt Lindroth 

Eländeskriget 

En mer personlig än vetenskaplig 

social jämförelse i 

hur vi tävlar om var det är 

eländigast – 

i Sverige eller i Finland. 

Kjell Westö 

Scener ur ett särboskap eller 

Hördu Finland… 

En ambivalent man skärskådar 

sin ambivalenta kärlek till 

broderfolket i broderlandet 

Sverige. 

Märta Tikkanen 

En for här och en for där 

En personlig betraktelse över 

dubbel hemhörighet – en fot i 

Finland och en i Sverige 

Föreningen Norden har låtit 16 skribenter beskriva 

relationerna mellan Finland och Sverige från 

tiden efter andra världskriget och framåt. 

årsBOK 2009 

Kan beställas via 

www.norden.se 

eller på Föreningen 

Nordens kansli på 

adressen nedan. 

Föreningen Norden | Box 12707, 112 94 Stockholm 

Tel: +46(0)850 61 13 00 | e-post: foreningen@norden.se | www.norden.se

Nordens Tidning nr 3 2009 - Föreningen Norden

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?