Nordens Tidning nr 3 2009 - Föreningen Norden

t e m a : - no R d p o L e n 100 å R
Robert E. Peary var
sjöofficer.
Utan Matthew
Henson, som
var färgad, hade
Robert E. Peary
sannolikt aldrig nått
Nordpolen.
Frederick Cook var
utbildad läkare,
född av tyska
invandrare
10 | NORDENS tIDNINg Nr3 >2009
Att färdas över havsisarna
i dessa trakter är både svårt och
farofyllt. Isarna ligger inte släta
och lättframkomliga. Överallt tornar
stora isbarriärer upp sig. Här och där
är isen tunn, ibland finns öppet vatten
orsakat av vindar och tidvatten.
Allt detta lyckades man övervinna,
bortsett från att en medlem av expeditionen
drunknade. Det var den
34-årige Ross. G. Marvin från Cornell University.
När expeditionen stod inför den sista etappen
skulle sex utvalda män utföra bedriften. Det
var Robert Peary, Matthew Henson och de
fyra eskimåerna Si-gloo, E-ging-wah, Oo-tah
och Oo-que-ah. De hade fem kälkar och 40
hundar som skulle föra dem till målet. Den
sista etappen var 133 nautiska mil lång. Efter
fem dagsmarscher och efter observationer
för att fastställa positionen
kunde Peary skriva i sin dagbok:
Äntligen vid polen.
Gruppen placerade de medförda
flaggorna, gjorde observationer, fotograferade,
mätte vattendjupet och
spanade förgäves efter något land.
Då som nu fanns inget land vid Nordpolen.
Den eftertraktade punkten
ligger mitt i Norra ishavet. Efter att ha gjort de
observationer man avsett att göra skulle de sex
männen återvända till fast land, till sitt fartyg,
till säkerheten. Återfärden var minst lika farofylld
som färden till polen, men med hjälp av
de upplagda depåerna lyckades även resan
tillbaka. USS Roosevelt stävade söderut och i
september 1909 nådde fartyget den
första telegrafstationen och kunde
meddela omvärlden sin triumf.
Resten av återresan som slutade i
New York blev en segerfärd för Peary
– och för den amerikanska nationen.
Vem var då denne Frederick Cook
som hävdade att han besegrat Nordpolen
redan 1908? Och vem var denne
Matthew Henson som alltid fanns i Pearys
närhet under polarresorna? Cook var utbildad
läkare, född av tyska invandrare. Redan 1891
deltog han i en expedition
som leddes av Peary. Det
resulterade i skarpa motsättningar
mellan de två
männen, oenighet som
kanske förklarar en del
av vad som sedan hände.
1906 meddelade Cook att
han bestigit Nordamerikas
högsta berg, Mount
McKinley i Alaska, 6.194
meter högt. Hans bragd
avvisades, bland annat
på grund av förfalskade
bilder. I september 1909
kom Cook åter i rampljuset.
Han framträdde
då få dagar innan Peary
meddelade att han nått
Nordpolen och hävdade
att han erövrat polen redan
året innan. Det utlöste en
häftig kontrovers. Flera polarfarare stödde
Cook, bland andra norrmännen Amundsen,
Sverdrup och Nansen. Andra hävdade att
hans slädfärd hade varit allt för kort för att
han hade kunnat nå Nordpolen. Cook gjorde
ett misslyckat försök att få den amerikanska
kongressen att ge honom titeln som den förste
på Nordpolen. Några år senare greps han för
svindlande aktieaffärer och hamnade i fängelse.
Först på sin dödsbädd 1940 benådades han
av president Roosevelt. National Geographical
Society ställde sig på Pearys sida i tvisten och
han blev den amerikanske hjälten som först
besegrat Nordpolen. Men hade han verkligen
nått målet? Tvivlet fanns, bland annat påstods
att fotografier som Peary tagit på Nordpolen
visade skuggor som inte stämde med solens
placering om bilden tagits på polen. Men Amerika
ställde sig på Pearys sida. Han var hjälten!
Geografiska sällskapet förklarade efter noggrann
genomgång av Pearys dokumentation
att ”kommitténs ledamöter hysa enhälligt den
åsikten, att kommendör Peary nådde polen
den 6 april 1909.” Många år senare förklarade
den brittiske polarfararen Wally Herbert att
hans forskningar i Pearys dokument pekade